Skip to main content

Full text of "Olaus Magnus och hans framställning af Nordens geografi; studier i geografiens historia"

See other formats 


Google 


This  is  a  digital  copy  of  a  book  that  was  prcscrvod  for  generations  on  library  shelves  before  it  was  carefully  scanned  by  Google  as  part  of  a  project 

to  make  the  world's  books  discoverablc  onlinc. 

It  has  survived  long  enough  for  the  copyright  to  cxpirc  and  the  book  to  cntcr  the  public  domain.  A  public  domain  book  is  one  that  was  never  subject 

to  copyright  or  whose  legal  copyright  term  has  expircd.  Whcthcr  a  book  is  in  the  public  domain  may  vary  country  to  country.  Public  domain  books 

are  our  gateways  to  the  past,  representing  a  wealth  of  history,  cultuie  and  knowledge  that's  often  difficult  to  discovcr. 

Marks,  notations  and  other  maiginalia  present  in  the  original  volume  will  appear  in  this  flle  -  a  reminder  of  this  book's  long  journey  from  the 

publishcr  to  a  library  and  fmally  to  you. 

Usage  guidelines 

Google  is  proud  to  partner  with  libraries  to  digitize  public  domain  materials  and  make  them  widely  accessible.  Public  domain  books  belong  to  the 
public  and  we  are  merely  their  custodians.  Nevertheless,  this  work  is  expensive,  so  in  order  to  keep  providing  this  resource,  we  have  taken  stcps  to 
prevent  abuse  by  commercial  parties,  including  placing  lechnical  restrictions  on  automated  querying. 
We  also  ask  that  you: 

+  Make  non-commercial  use  of  the  filés  We  designed  Google  Book  Search  for  use  by  individuals,  and  we  request  that  you  use  these  files  for 
personal,  non-commercial  purposes. 

+  Refrainfivm  automated  querying  Do  not  send  automated  queries  of  any  sort  to  Google's  system:  If  you  are  conducting  research  on  machine 
translation,  optical  character  recognition  or  other  areas  where  access  to  a  laige  amount  of  text  is  helpful,  please  contact  us.  We  encourage  the 
use  of  public  domain  materials  for  these  purposes  and  may  be  able  to  help. 

+  Maintain  attributionTht  GoogXt  "watermark"  you  see  on  each  flle  is essential  for  informingpeopleabout  this  project  and  helping  them  lind 
additional  materials  through  Google  Book  Search.  Please  do  not  remove  it. 

+  Keep  it  legal  Whatever  your  use,  remember  that  you  are  responsible  for  ensuring  that  what  you  are  doing  is  legal.  Do  not  assume  that  just 
because  we  believe  a  book  is  in  the  public  domain  for  users  in  the  United  States,  that  the  work  is  also  in  the  public  domain  for  users  in  other 
countries.  Whether  a  book  is  still  in  copyright  varies  from  country  to  country,  and  we  can'l  offer  guidance  on  whether  any  speciflc  use  of 
any  speciflc  book  is  allowed.  Please  do  not  assume  that  a  book's  appearance  in  Google  Book  Search  means  it  can  be  used  in  any  manner 
anywhere  in  the  world.  Copyright  infringement  liabili^  can  be  quite  severe. 

Äbout  Google  Book  Search 

Google's  mission  is  to  organize  the  world's  information  and  to  make  it  universally  accessible  and  useful.   Google  Book  Search  helps  rcaders 
discovcr  the  world's  books  while  helping  authors  and  publishers  reach  new  audiences.  You  can  search  through  the  full  text  of  this  book  on  the  web 

at|http: //books,  google  .com/l 


Google 


Det  här  är  en  digital  kopia  av  en  bok  som  har  bevarats  i  generationer  på  bibhotekens  hyllor  innan  Google  omsorgsfullt  skannade  in 

den.  Det  är  en  del  av  ett  projekt  för  att  göra  all  världens  böcker  möjliga  att  upptäcka  på  nätet. 

Don  har  överlevt  så  länge  att  upphovsrätten  har  utgått  och  boken  har  blivit  allmän  egendom.  En  bok  i  allmän  egendom  är  en  bok 

som  aldrig  har  varit  belagd  med  upphovsrätt  eller  vars  skyddstid  har  löpt  ut.  Huruvida  en  bok  har  blivit  allmän  egendom  eller  inte 

varierar  från  land  till  land.  Sådana  böcker  är  portar  till  det  förflutna  och  representerar  ett  överflöd  av  historia,  kultur  och  kunskap 

som  många  gånger  är  svårt  att  upptäcka. 

Markeringar,  noteringar  och  andra  marginalanteckningar  i  den  ursprungliga  boken  fiinis  med  i  filon.  Det  är  en  påiniimelse  om  bokens 

långa  färd  från  förlaget  till  ett  bibliotek  och  slutligen  till  dig. 

Riktlinjer  för  användning 

Google  är  stolt  över  att  digitalisera  böcker  som  h;ir  blivit  Jillmän  egendom  i  samarbete  med  bibliotek  odi  göra  dem  tillgängliga  för 
alla.    Dessa  böcker  tillhör  mänskligheten,  och  vi  förvaltar  bara  kulturarvet.    Men  det  här  arbetet  kostar  mycket  pengar,  så  för  att  vi 
ska  kunna  fortsätta  att  tillhandahålla  denna  resurs,  har  vi  vidtagit  åtgärder  för  att  förhindra  kommersiella  företags  missbruk.  Vi  har 
bland  annat  infört  tekniska  inskränkningar  för  automatiserade  frågor. 
Vi  ber  dig  även  att: 

•  Endast  använda  filerna  utan  ekonomisk  vinning  i  åtanke 

Vi  har  tagit  ftam  Google  boksökning  för  att  det  ska  användas  av  enskilda  personer,  oeli  vi  vill  att  du  använder  dessa  filer  för 
enskilt,  ideellt  bruk. 

•  Avstå  från  automatiska  frågor 

Skicka  inte  automatiska  frågor  av  något  slag  till  Googles  system.  Om  du  forskar  i  maskinöversättning,  textigenkänning  eller  andra 
områden  där  det  är  intressant  att  få  tillgång  till  stora  mängder  text,  ta  då  kontakt  med  oss.  Vi  ser  gärna  att  material  som  är 
allmän  egendom  används  för  dessa  syften  och  kan  kanske  hjälpa  till  om  du  har  ytterligare  behov. 

•  Bibehålla  upphovsmärket 

Googles  "vattenstämpel"  som  finns  i  varje  fil  är  nödvändig  för  att  informera  allmänheten  om  det  här  projektet  och  att  hjälpa 
dem  att  hitta  ytterligare  material  på  Google  boksökning.  Ta  inte  bort  den. 

•  Håll  dig  på  rätt  sida  om  lagen 

Oavsett  vad  du  gör  ska  du  komma  ihåg  att  du  bär  ansvaret  för  att  se  till  att  det  du  gör  är  laghgt.  Förutsätt  inte  att  en  bok  har 
blivit  allmän  egendom  i  andra  länder  bara  för  att  vi  tror  att  den  har  blivit  det  för  läsare  i  USA.  Huruvida  en  bok  skyddas  av 
upphovsrätt  skiljer  sig  åt  från  land  till  land,  och  vi  kan  inte  ge  dig  några  råd  om  det  är  tillåtet  att  använda  en  viss  bok  på  ett 
särskilt  sätt.  Förutsätt  inte  att  en  bok  går  att  använda  på  vilket  sätt  som  helst  var  som  helst  i  världen  bara  för  att  den  dyker 
upp  i  Google  boksökning.    Skadeståndet  för  upphovsrättsbrott  kan  vara  mycket  högt. 

Om  Google  b  ok  sökning 

Googles  mål  är  att  ordna  väi'ldens  information  och  göra  den  användbar  och  tillgänglig  överallt.  Google  boksökning  hjälper  läsare  att 
upptäcka  världens  böcker  och  författare  och  förläggare  att  nå  nya  målgrupper.  Du  kan  söka  igenom  all  text  i  den  här  boken  på  webben 
på  följande  länk |http :  //books . google .  com/| 


0  -n^e-M 

t-  ••■•  '*'[•    ■'t 

;■■■..  -t^ V"?*' ■• 

■■  ^^-^Äm-t . 

I^17H> 


a 


US  MAGNUS 

OCH  HANS  FRÄllSTÄLLNIE  AF  NORDENS  GEOGRAFI 


STUDIER  I  GEOGRAFIENS  HISTORIA 


AKADEMISK  AFHANDLING 

SOM   MED   TILLSTÅND    AP 

VIDTBERÖMDA  FILOSOFISKA  FAKULTETENS 

I   UPSAI.A 

HUMANISTISKA  SEKTION 
FÖR  VINNANDE  AF  FILOSOFISK   DOKTORSGRAD 

TILL  OFFENTLIG  GRANSKNING  FRAM8TÄLLE8 

AF 

KARL   AHLENIUS 

PIL.   LIC.    AF   GÖTEBORGS   NATION 

Å  LÄROSALEN  N:o  IV 

FREDAGEN    DEN     17     MAJ     1895 
KL.    10    F,   M. 


UPSALA    1895 

ALMQVIST   &   WIKSELLS   BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG 


IV 

gång  —  utgöra  föreliggande  studier  öfver  Olaus  Magnus  äfven 
ett  försök  att  gifva  denne  betydande  nordiske  renässansgeograf 
sin  rätta  plats  i  geografiens  historia. 

Planen  för  denna  afhandling  har  sålunda  varit  att  först 
och  främst  lämna  en  kort  öfversikt  öfver  kännedomen  om  Norden 
före  Olaus  Magnus  (kap.  1).  Här  ha  de  viktigaste  klassiska 
källorna  granskats,  så  vidt  möjligt  i  första  hand,  men  eljest 
med  ledning  af  Forbigers,  Hergts  och  Bergers  undersök- 
ningar. Betydande  förarbeten  beträffande  medeltiden  äro  gjorda 
i  synnerhet  af  Nordenskiöld  (Facsimileatlas),  G.  Storm  (af- 
handlingar  i  Norsk  Hist.  Tidskrift,  II,  5,  1886,  Norske  Geo- 
graf. Selskabs  Aarbog,  1893  och  i  Ymer  1889  och  1891: 
Den  danske  geograf  Claudius  Olavus)  samt  H.  Hildebrand, 
(Ett  geografiskt  arbete  om  Skand.  före  1532,  Geogr.  Sekt. 
Tidskr.  1878)  och  Thoroddsen  (i  Dansk  Geogr.  Tidskr. 
Bd  X).  Sedan  därefter  redogjorts  för  Olaus  Magnus'  lif  ocli 
resor  (kap.  2)  med  ledning  af  hans  efterlämnade  själfbiografi, 
de  hittills  tämligen  obeaktade  uppgifterna  angående  hans  resor 
i  Hist.  de  Gen  t.  sept.  samt  andra  källor,  granskas  utförligt 
Olaus'  geografiska  arbeten  (kap.  3 — 4),  hvarvid  bör  framhållas, 
att  den  förnämsta  af  kommentarerna  till  kartan,  Opera  breve, 
hittills  icke  blifvit  undersökt.  Den  förnämsta  uppgiften  var 
att  söka  uppvisa  och,  så  vidt  möjligt,  redogöra  för  de  hittills 
mindre  uppmärksammade  källorna,  framför  allt  för  Carta  ma- 
rina. Bland  arbeten,  som  begagnats  för  detta  ändamål,  må 
här,  utom  kartorna  i  Nordenskiölds  atlas,  nämnas  Michow, 
Die  ältesten  Karten  von  Eussland,  Hamb.  1884,  Fisciier, 
Sammlung  mittelalterlicher  See-  und  Weltkarten  italien.  Ur- 
sprungs, Venedig  1886,  Hildebrands  ofvan  anförda  arbete  i 
Geogr.  Sekt.  Tidskr.  1878  (om  Jac.  Ziegler)  samt  Wagenaers 
samlingar  af  holländska  sjökort  från  16:de  årh.  Beträffande 
Carta  marina  har  äfven  företagits  undersökningar  angående 
kompassens  missvisning  å  densamma. 

Den  följande  framställningen  (kap.  5 — 14)  redogör  vid 
hvarje  särskildt  land  för  dess  geografi  efter  uppgifter  i  Olaus' 
arbeten,  hvarvid,  så  vidt  det  kunnat  låta  sig  göra,  jag  sökt 
följa    den    moderna    typiska    geografiska    uppställningen    (kust, 


terräng,  bevattning,  klimat,  växt-  och  djurlif,  befolkning  och 
näringslif,  resp.  etnografi)  samt  utförligt  redogjort  för  topografi 
och  ortnamn.  Ett  slutkapitel  (kap.  15),  i  allra  största  korthet 
omnämnande  Olaus  Magnus*  inflytande  på  en  senare  tids  geo- 
grafi och  kartografi,  afslutar  det  hela.  För  den  härvid  använda 
detaljlitteraturen  hänvisar  jag  till  noterna;  de  betydande  histo- 
risk-topografiska  arbetena  af  Munck,  Styffe,  Kålund  (för  Is- 
land) och  Trap  (för  Danmark)  ha  begagnats  i  stor  utsträck- 
ning. Kartskizzerna  öfver  magnetiska  meridianer  och  missvis- 
ning å  Olaus'  karta  äro  utarbetade  efter  undersökningar  af  Fil. 
Lic.  V.  Carlheim-Gyllensköld,  Stockholm. 

Föreliggande  afhandling  hvarken  vill  eller  kan  göra  an- 
språk på  att  utgöra  en  uttömmande  och  fullständig  behandling 
af  ämnet  i  fråga.  Den  är,  som  förut  framhållits,  endast  ett 
blygsamt  försök  i  —  som  jag  vill  hoppas  —  en  rätt  riktning. 
Kunde  den  tjänstgöra  som  uppslag  för  kommande  forskare  på 
detta  område,  försedda  med  rikare  tillgång  på  litteraturmaterial 
än  som  här  stått  till  buds,  vore  det  författaren  kärt. 

Upsala  i  Maj  1895. 

Karl  Ahlenius. 


Innehåll. 


Sia. 

I.  Ofversikt  af  den  geografiska  kännedomen  om  Norden 
före  Olaus  Magnus 1—36 

Inledn.  s.  1 — 2.  Pytheas  s.  3 — 8.  Pomponius  Mela 
8.  8—10.  Plinius  s.  10—13.  Tacitus  s.  13  —  15.  Pto- 
leraaeus  s.  15—17.  Äldre  inedelt.  författ.,  s.  17—18. 
Procopius  s.  18 — 20.  De  roin.-gerra.  historieskrifv.  (lor- 
danes,  Paulus  Diaconus)  s.  20 — 21.  Nordboarnes  upp- 
täckter i  väster  och  norr  s.  21 — 24.  Adam  af  Bremen 
s.  25—26.  Den  isländsk-norska  litteraturen  s.  26—27. 
Saxo  Grammaticus  s.  27 — 28.  De  medeltida  kartorna 
(bjul-  och  sjökartor)  s.  28 — 29.  Den  Ptolemaeiska  re- 
nässansen s.  30.  Claudius  Olavus  och  hans  efterföljare 
s.  30—35.     Jac.  Ziegler  s.  35—36. 

II.  Olaus  Magnus'  lif  och  resor  . 37—58 

Födelseort,  börd,  studier  s.  37 — 38.  Den  norrländska 
resan  1518—1519  s.  39—46.  Afresa  till  utlandet  s.  47. 
Resor  i  politiska  uppdrag  (incl.  till  Nederland)  s.  48 — 50. 
Vistelse  i  Polen  s.  50 — 51.  Förhållandet  till  kon.  Gustaf 
s.  51.  Kallelse  till  och  deltagande  i  kyrkomötet  s.  52 
— 55.  Förhållandet  till  påfven  s.  55.  Litterära  syssel- 
sättningar i  Rom  s.  56 — 57.     Olaus'  död  s.  58. 

III.  Carta  marina 59—107 

Kartans  titel  s.  59 — 60.  Privilegium  s.  60.  Motiv  för 
utgifvandet  ibid.,  Projektionssätt  s.  61—64.  Klimatin- 
delning 8.  64 — 68.  Latitud-  och  long.-bestämning  s.  68 
— 71.  Portolan-  eller  kompasskartornas  teknik  s.  71 — 74. 
Samma  kartors  inflytande  på  Carta  marina  s.  74 — 77. 
Kompassens  användning  i  Norden,  dess  missvisning  å 
Cart.  mar.  s.  77 — 80.    Kartans  likhet  med  kompasskar- 


VIII 

Sid. 

torna  s.  80 — 84.  Komraentarerna  till  Cart.  mar.  (incl. 
Opera  breve)  s.  84 — 87.  Källorna  för  Cart.  mar.  s.  88 
— 102.     De  pseudo-Olaiska  kartorna  s.  102 — 107. 

IV.  Historia  de  gentibus  septentrionalibiis  ....  108—133 

Titel  och  tillkomst  s.  108—109.  Företalets  innehåll 
8.  110 — 112.  Arbetets  indelning  i  böcker  och  kapitel 
s.  112.  Bilder  i  träsnitt  s.  113 — 115.  Värket  en  geo- 
gratisk-etnografisk  framställning  s.  115 — 116.  Dess  käl- 
lor s.  116 — 125.  Upplagor  af  Olaus'  historia  s.  125 — 
133. 

V.  Hafvet  i  norr.  Grönland 133—158 

Äldre  föreställningar  om  hafvet  i  norr  s.  133 — 134.  Dess 
utseende  på  kartorna  s.  134 — 135.  Sjövägen  i  norr  till 
Ryssland  s.  135 — 136.  Olaus'  sagesman  för  kunskapen 
om  den  norra  oceanen  136 — 137.  Hafvet  i  norr  å  Cart. 
mar.  s.  138—139.  Dess  djurlif  s.  139—143.  Grön- 
land å  praeolaiska  kartor  s.  143 — 145.  Olaus'  känne- 
dom om  portugisernas  nordliga  upptäcktsfärder  146 — 
147.  Kompassen  å  Hvitsark  s.  148.  Västliga  Grönland 
å  Cart.  mar.  s.  148 — 152.  Östliga  Grönland  s.  152 — 
153.  Eskimåerna  s.  154 — 156.  Dess  bostäder  och  båtar 
s.  156 — 157.     Fragment   ur    Grönlands    historia  s.   157 

—  158. 

VI.  Island  och  öarne  i  Nordatlantiska  oceanen  .  .  158—186 

Island  hos  Adam  af  Bremen  s.  158.  Island  hos  Saxo 
Grammaticus  s.  159 — 162.  Öfriga  äldre  föreställningar 
om  ön  s.  162 — 164.  Zieglers  kännedom  om  densamma 
s.  165—166.  Olaus  Magnus'  källuppgifter  s.  166—168. 
Thulefrågan  s.  168.  Islands  läge  och  utsträckning  s. 
168—169.  Fysisk  beskaffenhet  s.  169—177.  Djurlif 
s.  177.  Inbyggarne  och  deras  näringslif  s.  178 — 179. 
Topografi  och  ortnamn  s.  180 — 182.  Färöarne  s.  183 
— 185.  Shetlandsöarne  s.  185 — 186.  Orkneyöarne  och 
Hebriderna  s.  186. 

VII.  Skandinaviska  halfön  i  allmänhet,  gränshaf,  kust- 
bildning, terräng  och  bevattning 187—226 

Namn,  utsträckning  och  storlek  s.  187  —  190.  Kusten  i 
NW.  och  W.  s.  190—193.  Norska  oceanen  s.  193— 
194.  Västerhafvet  eller  Nordsjön  s.  195.  Östersjön  i 
allmänhet  s.    195 — 197.      Sveriges    kustbildning  s.   197 

—  200.    Skandinaviens  kustomfång  s.  200 — 201.    Dovre- 


IX 
Sid. 

alperna  s.  201 — 208.  Norges  berg  s.  209.  Norges  hy- 
drografi  s.  209 — 212.  Norra  Sveriges  hydrografi  s.  212 
— 218.  Mellersta  och  södra  Sveriges  terräng  och  be- 
vattning s.  218—225.     Sammanfattning  s.  225— -226. 

VIII.  Skandinaviska   halföns   klimatiska  forhållanden, 
växt-  och  djurlif 226—240 

Det  solära  klimatet  (längst  i  norr)  s.  226—227.  Års- 
tiderna s.  227—228.  Kölden  och  orsakerna  därtill  s. 
228—229.  Vindarne  s.  229—231.  Nederbörden  s.  231 
—232.  Växtlifvet  s.  232—233.  Djurlifvet  s.  233  — 
240. 

IX.  Det  dansk-norska  rikets  topografi  och  näringslif.  240—277 

Danmarks  topografi  och  ortnamn  s.  240 — 248.  Sunnan- 
och  västanfjällska  Norge  s.  248 — 256.  Nordanfjällska 
Norge  med  Trondelagen  s.  256 — 258.  Helgelaud,  Lo- 
foten och  Finmarken  s.  258—263.  Fisket  vid  Norges 
nordvästkust  och  i  Finmarken  s.  263—268.  Hvalfång- 
sten  s.  268—273.  Hvalrossfångsten  s.  273—276.  Salt- 
kokning s.  276—277. 

X.  Sveriges  topografi 277—307 

Svea-  och  Götaland  s.  277 — 282.  Smålands  topografi 
8.  282—287.  Öland  s.  287—290.  Gotland  s.  290— 
291.  Västergötland,  Värmland  och  Dal  s.  291— 295. 
Östergötland  s.  295—296.  Mälarelandskapen  s.  296— 
300.  Gestrikland,  Dalarne,  Helsingland  s.  301—302. 
Södra  och  mellersta  Norrland  s.  302-304.  Västerbot- 
ten och  Norrbotten  s.  304 — 307. 

XI.  *  Sveriges  inbyggare,  näringslif,  etnografiska  förhål- 
landen     307—345 

Folkrikedom  m.  m.  s.  307 — 309.  Åkerbruk  m.  m.  s. 
309—313.  Hästafvel  och  boskapsskötsel  s.  313-314. 
Biskötsel  s.  314.  Jakt  s.  314—315.  Fiske  och  säl- 
fångst  8.  315—317.  Grufbrytning  s.  317—318.  Smide 
och  träslöjd  (båtbygge  o.  s.  v.)  s.  318—320.  Handel 
och  samfärdsel  s.  320 — 323.  Bostäder  och  byggnader 
s.  323—327.  Belysning  s.  327—328.  Husgeråd  s.  328 
—332.  Klädedräkt  s.  333—336.  Vapen  s.  336—339. 
Äktenskap  s.  339 — 343.  Seder  och  bruk  i  allmänhet 
s.  343—344. 


Sid. 

XII.  Skridfinnar  och  Lappar 345—375 

Scriclinuia,  dess  läge  och  utsträckning  s.  345 — 348. 
»Skridfinnar»  i  den  äldre  litteraturen  och  hos  Olaus 
Magnus  s.  348 — 350.  Skridfinnarnes  skidlöpning  s.  350 
— 352.  Lapplands  indelning  s.  353 — 354.  Lapparnes 
utbredning  s.  354—356.  Huner  s.  356—357.  Birkar- 
larne  s.  357—362.  Skogslapparne  s.  362—363.  Renen 
och  dess  användning  s.  363 — 364.  Lapparnes  jakt  och 
fiske  s.  364—367.  Byteshandel  s.  367—369.  Kläde- 
dräkt s.  369.  Bostäder  s.  369—370.  Äktenskap  s. 
370—372.     Eeligion  och  trollkunnighet  s.  372—375. 

XIII.  Finland 375—395 

Finska  viken  s.  375 — 378.  Den  finsk-ryska  landgrän- 
sen och  Hvita  sjön  s.  378 — 381.  Landryggen  s.  381 
—  382.  Finlands  storlek  och  utsträckning  s.  382-383. 
Hydrografi  s.  383—386.  Djurlif  s.  386.  Topografi  och 
ortnamn  s.  386 — 391.  Inbyggarne,  dess  näringar  och 
skyddsmedel  s.  391 — 393.  Gränstrakternas  beröring 
med  Moskoviterna  s.  393 — 395. 

XIV.  Länder  och  folk  i  grannskapet  af  de  nordiska 
rikena 395-427 

Biarmia  s.  395—402.  Moscovia  s.  402—411.  Östersjö- 
länderna s.  411—422.  Nordtyskland  s.  422—424.  Ne- 
derland    s.    424—426.     England  och  Skottland  s.  426. 

XV.  Olaus  Magnus'  efterföljare 427—433 


I. 

Öfversikt  af  den  geografiska  kännedomen 
om  Norden  före  Olaus  Magnus. 

Af  de  landområden,  som  medeltidens  och  renässan- 
sens geografer  vanligen  sammanfattade  under  benämnin- 
gen Norden  eller  de  nordiska  länderna,  d.  v.  s.  de  Skan- 
dinaviska rikena  (med  Lappland  och  Finland),  öarne  i 
Nordatlantiska  hafvet  (Island,  Färöarne,  Shetlandsöarne 
o.  s.  v.)  samt  Grönland^  utgör  endast  det  s.  k.  Nord- 
europa en  utpräglad  geografisk  enhet,  under  det  att  Nord- 
hafvets  öar  till  största  delen  äro  isolerade  och  geogra- 
fiskt fristående  bildningar ;  Grönland  är  närmast  att  räkna 
till  de  norr  om  Amerika  belägna  polarländerna.  Att  oak- 
tadt  denna  skiljaktighet  i  natur  alla  de  ifrågavarande 
länderna,  från  Grönland  i  väster  till  Finland  och  trak- 
terna vid  Hvita  hafvet  i  öster,  dock  ända  in  i  nyare 
tider  sammanstäides  såsom  ett  geografiskt  helt  under 
benämningen  Norden,  berodde  framför  allt  på  enheten  i 
kulturhistoriskt  afseende,  i  det  att  dessa  områden  ut- 
gjorde så  att  säga  spridningsområdet  för  en  uteslutande 
nordisk  kolonisation  och  kultur.  Äfven  betydelsen  af 
det  etnografiska  sambandet  torde  vid  den  geografiska 
fixering,  hvarom  det  här  är  fråga,  ingalunda  underskat- 
tas, ehuru  vid  ränderna  af  ofvan  begränsade  gebiet  bodde 
folk  af  främmande  ursprung,  såsom  Eskimåerna  på  Grön- 
land, Lappar  och  Finnar  på  Skandinaviska  halfön  och  i 
Finland,  de  senare  dock  på  grund  af  sin  bofasthet  och 
sin    från  Sverige  hämtade  kultur  knappast  ansedda  som 


något  exotiskt  folk  i  samma  mening  som  t.  ex.  Lap- 
parne. En  annan  omständighet,  som  i  sin  mån  bidragit 
till  den  geografiskt  vidtomfattande  innebörden  i  benäm- 
ningen Norden,  var  den  mycket  länge  fasthållna  tron  på 
Grönlands  landsammanhang  med  det  nordligaste  Europa. 


Att  den  del  af  jorden,  som  Grekerna  kallade  oiku- 
menen  (i^  oi%oo[JLév7j),  ytterst  i  norr  och  nordväst  bekransa- 
des af  stora  och  vidsträckta  landområden,  därom  hade 
den  äldsta  antika  världen  icke  någon  aning.  Dess  geo- 
grafiska horizont  hade  sin  största  utsträckning  från  vä- 
ster till  öster  och  innefattade  på  Herodots  tid  utom  en 
del  af  främre  Asien  föga  mer  än  Medelhafsbäckenet  med 
kringliggande  länder.  Bortom  denna  oikumen  tänkte  man 
sig,  antingen  såsom  Homerus  och  hans  anhängare  Jo- 
nierna,  d.  v.  s.  den  filosofisk-fysikaliska  skolan  i  Milet, 
att  ytterst  rundt  omkring  jorden  flöt  en  ström  "Oke- 
anos",  eller,  såsom  den  antihomeriska  alexandrinska  sko- 
lan, att  jorden  på  alla  sidor  ytterst  var  omgifven  af 
världshafvet  eller  (med  bibehållandet  af  uttrycket  i  öfver- 
flyttad  bemärkelse)  oceanen  \  Hvad  jordens  gestalt  be- 
träffar, utgick  man  till  en  början  från  den  uppfattningen, 
att  denna  hade  formen  af  en  platt  skifva,  men  i  motsats 
härtill  blef  redan  tidigt  den  åskådningen  gällande,  att 
jorden  var  ett  i  rymden  sväfvande  klot.  Och  med  denna 
teoris  seger  var  det  också  naturligt,  att  geografernas 
intresse  framför  allt  skulle  anknyta  sig  till  undersöknin- 
gar af  oikumenens  utsträckning  i  norr  och  söder,  af  jor- 
dens utseende  på  högre  breddgrader,  polhöjdernas  stor- 
lek och  polens  läge,  dess  förhållande  till  polcirkeln  o.  s.  v. 

Att  ifvern  för  lösandet  af  dessa  vetenskapliga  pro- 


^  Jmfr  H.  H.  von  Schwerin,  Herodots  framställning  af  Europas 
geografi  (Lund  1884)  s.  5  o.  följ. 

H.  Berger,  Geschichte  der  Wissenbchaftliche  Erdkunde  der  Griechen 
I-II,  Leipz.  1887,  1889.     III,  Leipz.  1891.     IV,  Leipz.  1893. 


blem  ledt  till  upptäckandet  af  Europas  "yttersida",  d.  v.  s. 
dess  nordvästliga  och  norra  delar  utmed  Atlantiska  oce- 
anen, torde  vara  tämligen  sannolikt,  om  man  betänker, 
att  den  som  först  gjort  forntiden  bekant  med  dessa  trak- 
ter, massalioten  Pytheas  (fjärde  årh.  f.  Kr.)  gälde  för  en 
af  antikens  mest  betydande  astronomer.  Man  vet  näm- 
ligen, att  han  med  tillhjälp  af  gnomon  bestämde  Massi- 
lias  bredd,  att  han,  hvilket  förutsätter  synnerligen  nog- 
granna observationer,  närmare  fixerade  polstjernans  läge, 
samt  att  han  på  sin  resa  norrut  insamlade  material  för 
astronomiska  breddbestämningar.  Pytheas  stälde  sålunda 
sina  astronomiska  kunskaper  direkt  i  geografiens  tjänst, 
och  det  ligger  därför  nära  till  hands  att  antaga,  det  han 
företagit  sin  berömda  resa  just  i  ofvan  antydda  veten- 
skapliga ändamål  \  och  icke,  såsom  man  äfvenledes  gis- 
sat, i  handelssyfte. 

Beskrifningen  öfver  denna  resa  och  därunder  gjorda 
iakttagelser  sammanfattade  Pytheas  i  en  skrift  "jrspi 
wxsavöo",  hvilken  gått  förlorad;  men  fragmenter  däraf 
finnas  i  form  af  citat  och  notiser  bevarade  hos  en  stor 
del  af  antikens  författare.  Hergt  har  i  ett  intressant 
arbete^  sammanstält  och  från  geografisk  synpunkt  noga 
undersökt  dessa  till  vår  tid  bevarade  uppgifter  och  där- 
vid lyckats  uppvisa  läget  af  de  orter  Pytheas  på  sin  resa 
besökte.  Af  denna  undersökning  framgår,  att  Pytheas 
befarit  Nordsjökusten^,  och  efter  en  färd  af  sex  dags- 
resor (ä  95  km.  ^)  från  Britanniens  sydöstliga  udde.  Kap 

'  Berger,  o.  a.  a.  III.  s.  12.  Mullknhopf,  Deutsche  Alterthums- 
kunde  I,  s.  312. 

2  G.  Hergt,  Die  Nordlandfahrt  des  Pytheas,  Halle  1893.  Jmfr  K. 
Ahlknius,  Pytheas*  Thuleresa,  Språkvet.  Sällskap,  i  Upsala  Förhandl.  1891 
—1894,  8.  .100  o.  flf. 

^  Jmfr  Strabo,  I,  63. 

^  Enligt  uppgifter  hämtade  från  den  äldre  geografiska  litteraturen 
menades  med  en  dagsresa  i  kända  farvatten  ett  afstånd  af  ungefär  1000 
stadier  (k  185  m.);  en  dagsresa  i  okända  farvatten  däremot,  hvarom  här 
är    fråga,    eller  en  s.  k.  liten  dagsresa,  utgjorde  ungefär  hälften  d.  v.  s. 


Eantion,  uppnått  aestuarium  Mentonomon^  (Jade-Weser- 
bukten),  där  han  påträffade  de  keltiska  Toutonerna'-. 
Detta  sBstuarium  låg  vid  den  scythiska  kusten,  hvilken 
enligt  grekernas  föreställning  sträckte  sig  utmed  oceanen 
i  norr  i  riktning  från  väster  till  öster  ^.  Från  denna  kust 
uppnåddes  efter  en  dagsresas  färd  norrut  (90  km.)  den 
ensamt  belägna  ön  Abalus  (Helgoland),  hvars  invånare 
sålde  bernsten  åt  de  närmast  boende  Toutonerna*.  Efter 
ytterligare  två  dagars  segling  norrut  (160  km.)  kom  Py- 
theas  till  en  ö  af  ofantlig  storlek  (immensse  magnitudi- 
nis  insula)^,  som  han  kallade  ** Baltia "  ^.  Detta  land 
kan  knappast  ha  varit  något  annat  än  det  i  väster  ut- 
skjutande partiet  af  jutska  halfön,  och  namnet  erinrar 
äfven  osökt  om  benämningen  "mare  balticum**,  h vartill 
jag  längre  fram  skall  återkomma. 

Resan    till    Thule    företog  Pytheas  från  Shetlands- 


500  stadier,  sål.  -=  90  å  95  km.  Jmfr  Hergt,  o.  a.  a.  8.  13,  not  3.  Jmfr 
Globus,  Bd  LXV,  N:o  21,  8.  345. 

1  Plinius,  Hiat.  nat.  IV,  13,  27,  XXXVII,  2,  11.  Uttrycket  "sBstua- 
rium"  betecknar  en  inbuktning  eller  flodmynning,  stående  under  invär- 
kan  af  ebb  och  flod,  hvilket  fenomen  är  karaktäristiskt  för  denna  del  af 
Nordsjön  (jmfr  Unser  Wissen  v.  der  Erde  I,  2  s.  448).  Då  såväl  Zuider- 
Zee  som  Dollart  uppkommit  först  under  medeltiden  kan  med  SBStuarium 
M.  ej  menas  annat  än  Jade-Weserbukten,  hvars  afstånd  från  Eap  Eantion 
är  570  km.  (=  6  dagsresor  å  95  km.). 

^  Plinius,  ibid.,  Mullenhoff,  o.  a.  a.  I.,  Hergt,  o.  a.  a.  s.  33,  R. 
Mucu,  Die  Sudmark  der  Germanen  (i  Beiträge  zur  Gesch.  der  deutsch. 
Sprache  u.  Lit.,  utg.  af  E.  Siewers,  Bd  XVII,  H.  1.  s.  5  o.  följ.). 

3  FoRBiGER,  Handbuch  der  alt.  Geographie  I,  sid.  50,  68,  180,  318. 

*  Plinius,  ibid.  Helgoland  har  ännu  under  historisk  tid  haft  ett 
betydligt  större  omfång  än  nu,  och  har  på  grund  af  arkeologiska  fynd 
bevisats  varit  bebodd  såväl  under  sten-  som  bronsåldern.  Hergt,  o.  a. 
a.  s.  37,  not  2.  Globus,  Bd  LXV,  1,  s.  24.  Man  har  på  Helgoland  fun- 
nit bernsten  såväl  under  forntiden  som  i  senare  tider.  Hergt.  o.  a.  a. 
s.  34,  not  4. 

*  Plinius,  ibid. 

^  Enl.  Plinius  var  Baltia  det  hos  Xenophon  från  Lampsacos  (efter 
Pytheas)  förekommande  namnet.  Timaeus  kallar  ön  BaslUa,  möjligen 
beroende  på  en  sammanblandning  med  på  andra  vägar  framkomna  un- 
derrättelser om  bernstensön  Yasilia  (Osilia,  Ösel). 


öarne  (Orcades^),  hvilka  enligt  uppgift  hos  Solinus  (Po- 
lyhistor  22)  lågo  på  två  dagsresors  afstånd  norrut  från 
Britannien  (a  Caledoniae  promuntorio  navigatio  bidui  est) 
och  voro  obebodda^  (vacant  homine).  Få  vi  tro  Plinius^ 
och  Ptolem^us*  hette  hufvudön  af  Shetlandsöarne,  Or- 
kaderna  i  trängre  bemärkelse,  "Nerigos  (Mainland)  ma- 
xima omnium,  ex  qua  in  Thulen  navigetur".  Förut  har 
framhållits,  att  Pytheas  under  sin  resa  företagit  astrono- 
miska mätningar,  hvilket  bevisas  genom  Strabos  kritik 
af  Eratostenes'  och  Hipparchs  breddbestämningar,  hvarvid 
för  den  sistnämnde  Pytheas  uppgifves  som  källa.  Där- 
vid anmärker  Strabo^:  "Denne  (Hipparch),  som  i  afse- 
ende  på  de  nordligare  trakterna  af  Britannien  sätter  tro 
till  Pytheas,  sätter  där  oikumenens  nordgräns  och  säger, 
att  längsta  dagen  där  har  19  timmar".  Men  de  trakter, 
hvars  längsta  dag  är  19  timmar,  måste  ligga  på  6V  n. 
lat.,  och  just  emellan  60  och  61  parallelcirklarne  ligga 
Shetlandsöarne  ^. 

I  anslutning  till  sin  kritik  öfver  Eratostenes  skrif- 
ver  Strabo  (I,  63)  ytterligare:  "Om  Thule  [WooXyj]  säger 
Pytheas,  att  det  ligger  norr  om  Britannien  i  närheten  af 
Ishafvet  på  ett  afstånd  från  detta  land  af  sex  dagsresor". 
Samma  uppgift  har  Plinius  (II,  77),  och  för  båda  har 
säkerligen  Eratostenes  tjänat  som  källa.  Solinus  däre- 
mot, som  synes  ha  stödt  sig  på  en  annan  äldre  förfat- 
tare,   Timseus,    sätter   afståndet    mellan    Orcaderna    och 


^  "Oroades"  var  det  gemensamma  namnet  för  nuv.  Orkney-öarne 
och  Shetlandsöarne.  De  voro  dels  bebodda  (Orkney-öarne),  dels  obe- 
bodda (Shetl.j.     FoKBiGER,  o.  a.  a.  III  s.  311. 

^  Hergt,  o.  a.  a.  s.  46  o.  följ. 

'  Plinius.  o.  a.  a.  IV,  16,  30. 

*  Ptolem^us,  Geogr.  III,  3. 

^  Hergt,  o.  a.  a.  s.  50  o.  följ. 

"  MiJLLENHOFF  (o.  a.  a.  I.),  som  anstränger  sig  att  visa,  det 
med  Thnle  menats  Shetlandsöarne,  förbiser  såväl  Solinus'  uppgifter 
(t.  ex.  "vacant  homine")  som  den  astronomiska  bestämningen  af  Orca- 
dernas  läge. 


Thule  till  en  färd  af  fem  dygn\  och  afståndet  till  Thule 
från  Britannien  själft  till  sju  dagsresor.  I  motsats  till 
Eratostenes,  som  valde  det  aritmetiska  mediet  af  dessa 
båda  tal,  är  sålunda  Timseus— Solinus  bättre  underrättad. 
Pytheas  har  säkerligen  icke  lämnat  felaktiga  uppgifter 
om  dagsresornas  antal,  men  lätt  har  han  kunnat  miss- 
taga sig  om  den  riktning,  i  hvilken  han  färdades.  Ehuru 
hans  afsikt  var  att  styra  mot  norr,  har  han  i  stället  blif- 
vit  förd  mot  nordost,  dels  genom  de  här  under  somma- 
ren blåsande  väst-  och  sydvästvindarne  och  dels  genom 
golfströmmen.  I  så  fall  har  han  med  all  sannolikhet 
efter  en  färd  af  fem  dygn  och  efter  ett  tillryggalagdt 
afstånd  af  mer  än  500  km.  (dagsresa  a  100  km.  eller 
mer,  då  han  färdades  äfven  om  natten)  landat  vid  väst- 
kusten af  Norge  (i  Hälogaland)". 

Härmed  öfverensstämmer  äfven  angifvandet  af  Thu- 
les  matematiska  läge.  Astronomen  Geminus  från  Rho- 
Dus  (första  årh.  f.  Kr.)  yttrar  sig  nämligen  i  sin  "stoaYWYTi 
sto  Ta  (paivö|j.sva".  i  afseende  på  dagarnes  ökade  längd 
ju  längre  man  kom  mot  norden,  på  följande  sätt^:  **I 
denna  trakt  synes  äfven  massalioten  Pytheas  ha  varit, 
ty  han  säger  i  sin  afhandling  'öfver  oceanen':  'Barba- 
rerna visade  oss  det  ställe,  där  solen  gick  ned.  Det  in- 
träffade nämligen,  att  i  denna  trakt  natten  blef  mycket 
kort,  på  ett  ställe  två,  på  ett  annat  tre  timmar,  så  att 
solen  efter  en  kort  mellantid  från  dess  nedgång  räknadt 
åter  gick  upp'."  En  dag,  som  är  21  a  22  timmar  lång, 
förutsätter  nödvändigtvis  64^2  —  65^2^  nordl.  lat.;  bredd- 
skilnaden  kunde  ha  utgjort  en  dagsresa,  och  då  har  Py- 
theas kommit  i  närheten  af  nuv.  Foldenfjorden  (omkr. 
64^2°  n.  lat.)  och  i  grannskapet  af  ön  Torghatten  (omkr. 
65^2°  n.  lat.)  norr  om  Bindalsfjorden  i  Norge. 

Enligt  Strabo  vet  man,  att  Eratostenes  genom  Thule 


^  SoLiNUS,  Polyh,  C.  22  **ab  Orchadibus  Tylen  usque  quinque  die- 
rum  ac  (quinque)  noctium  navigatio  est". 
*  Hergt,  o.  a.  a.  s.  54. 
^  Berger,  o.  a.  a.  III,  s.  16,  not  1. 


lade  en  parallel  på  ett  afstånd  af  11,500  stad.  från  Bo- 
rysthenes'  (Dneprs)  mynning  \  Eratostenes  satte  icke 
denna  siffra  i  förbindelse  med  Massilia,  men  Hipparch, 
som  enligt  Strabos  uppgift  äfven  tillgodogjort  sig  Py- 
theas'  mätningar,  säger,  att  parallelen  genom  Borysthe- 
nes  låg  3,700  st.  från  Byzans,  och  denna  stad  förlade 
Hipparch  på  samma  bredd  som  Pytheas  gaf  Massilia^. 
Adderas  dessa  siffror  (11,500  +  3,700  =  15,200  stad.  = 
2P73'),  så  låg  Thule  på  ett  afstånd  från  Massilia  (43^7') 
af  21^73',  alltså  under  65*  n.  bredda  Äfven  på  denna 
väg  kommer  man  sålunda  till  dét  resultat,  att  Pytheas 
kommit  till  Norge,  och  det  är  väl  sannolikt,  att  han 
uppefter  kusten  styrt  ännu  längre  mot  norr  och  uppnått 
polcirkeln.  Härpå  tyda  åtminstone  åtskilliga  uppgifter 
hos  Strabo,  Mela  och  andra  författare.  Pytheas  synes 
icke  ha  kallat  Thule  en  ö,  utan  torde  detta  vara  ett 
tillägg  af  yngre  skriftställare,  som  endast  i  form  af  en 
ö  kunde  tänka  sig  jordens  yttersta  land*.  Hvad  natur- 
förhållandena i  Thule  beträffar,  anger  Strabo  Pytheas' 
uppgifter  härom  ^.  I  närheten  af  den  kalla  zonen  —  be- 
rättade Pytheas  —  saknades  af  kulturväxter  och  djur 
några  helt  och  hållet,  på  andra  var  det  brist.  Männi- 
skorna närde  sig  af  "hirs"  ^,  af  vildt  växande  örter, 
frukter  och  rötter.  Men  där  det  fans  tillgång  på  säd  och 
honing  gjorde  man  sig  en  dryck  däraf.  Då  invånarne  icke 
hade  beständigt  solsken,  förde  de  sädeskärfvarne  in  i 
stora  byggnader  och  uttröskade  dem  där ;  de  öppna  trösk- 


*  Eratostenes  räkuade  700  st.  på  eu  breddgrad. 
^  FoRBiGER,  o.  a.  a.  I  sid.  200,  not  65. 

'  Hergt,  o.  a.  a.  s.  58  o.  följ. 

*  Den  enda  antydan  som  förekommer  rörande  betydelsen  af  Thu- 
les  namn,  finnes  hos  Isidorus  Hispalensis  (Etym.  Lib.  XIV,  Cap.  6,  4): 
"Thyle  ultima  insula  Oceani  inter  septentrionalem  et  occidentalem  plågarn 
ultra  Britanniam,  a  sole  nomen  habens,  quia  in  ea  sestivum  solstitium 
sol  facit,  et  nuUus  ultra  eam  est  dies."  Jmfr  Berger,  o.  a.  a.  III,  s.  88 
o.  not  2. 

^  Berger,  o.  a.  a.  III,  s.  20  o.  not  2. 

®  Med  "hirs"  (xsYXpo?)  menas  här  troligen  hafre. 


8 

golfven  [som  användes  i  södra  Europa]  voro  obrukbara 
till  följd  af  den  mulna  himlen  och  regnandet.  Solinus 
(22,  17),  hvilken  torde  haft  Timseus  som  källa  \  säger 
om  Thule,  att  det  "var  bördigt  och  rikt  på  frukt,  som 
dock  mognade  sent.  Invånarne  lefva  från  vårens  början 
bland  sina  hjordar  och  lifnära  sig  af  örter  och  mjölk, 
för  vintern  insamla  de  trädens  frukter.  Kvinnorna  hade 
de  gemensamt,  ett  fast  äktenskap  fans  ej." 

Ehuru  dessa  berättelser  härstamma  från  olika  käl- 
lor, för  Strabo  från  Eratostenes,  som  fäste  sig  vid  de 
rent  geografiska  företeelserna,  för  Solinus  sannolikt  från 
Timaius,  som  hyste  stort  intresse  för  sällsamma  och  un- 
derbara ting,  är  det  likväl  uppenbart,  att  de  icke  kunna 
passa  in  på  något  annat  land  än  just  Norge,  nämligen 
dess  nordvästliga  kust.  Alla  dessa  nu  anförda  bevis 
torde  ovedersägligen  tala  för,  att  Pytheas  måste  anses 
som  den  Skandinaviska  halföns  förste  upptäckare.  Men 
namnet  Thule  såsom  betecknande  en  ö  (eller  ett  land) 
längst  upp  emot  norr  togs  sedermera  upp  af  de  allra 
fläste  senklassiska  och  medeltida  geografer  samt  bibehöll 
sig  i  den  geografiska  litteraturen  och  på  kartorna  ända 
fram  till  nyare  tider.  Dock  kunde  man  -aldrig  ena  sig 
i  fråga  om  det  pytheanska  landets  läge,  utan  trodde  sig 
återfinna  detsamma  än  här  än  där  bland  de  öar  och  län- 
der, som  ligga  norr  om  Britannien. 

Jag  förbigår  här  de  geografer  och  skriftställare, 
som  i  sin  framställning  och  uppfattning  af  oikumenens 
nordligaste  delar  byggt  uteslutande  på  Pytheas,  och  som 
i  det  föregående  i  korthet  blifvit  omnämnda,  samt  vän- 
der mig  till  den  författare,  hos  hvilken  man  närmast  på- 
träffar nya  underrättelser  om  Norden,  Pomponius  Mela 
(l:sta  årh.  e.  Kr.  ^).  Ehuru  nära  fyrahundra  år  förflutit 
från  Pytheas'  dagar  till  den  tid  Mela  skref  sitt  geografi- 
ska   arbete    "De    Chorographia",    är  det  ej   synnerligen 

^  Hergt,  o.  a.  a.  a.  64  o.  följ. 

^  PompoDiiis  Mela  lefde  och  skref  under  käjsar  Claudius  o.  40  e.. 
Kr.     Jmfr  Forbiger,  o.  a.  a.  I,  a.  375,  not  59. 


mycket  han  meddelar  oss  om  Nordens  geografi.  Hafvet  i 
norr  (om  Britannien)  kallar  han  "  ocean us  britannicus" 
och  ger  en  liknande  benämning  "britannicum  mare"  åt 
Nordsjön  ^  "Ofvanom  Elbe  (super  Albim)  —  uppger 
han  vidare  —  finnes  en  stor  vik  sinus  codanus,  uppfyld 
af  stora  och  små  öar.  Hafvet  ligger  här  vid  kusten 
ingenstädes  öppet,  ej  häller  liknar  det  öfverhufvud  något 
haf,  ty  då  det  öfverallt  flyter  fram  emellan  och  ofta  öf- 
versvämmar  (landsträckorna),  har  det  utseendet  af  floder, 
som  utbreda  sig  åt  olika  håll.  Öarne  ligga  icke  långt 
ifrån  hvarahdra,  utan  skiljas  åt  af  trånga  sund;  hafvet 
böjer  sig  därefter  rundt  i  en  lång  hvälfning."  ^  Att 
denna  beskrifning  ej  kan  passa  in  på  Östersjön  framgår 
däraf,  att  här  ganska  tydligt  skildras  det  fenomen  vi 
kalla  ebb  och  flod,  och  då  återstår  det  antagandet,  att 
Mela  afsett  Nordsjökusten  och  de  norr  om  Elbe  liggande 
Nordfrisiska  öarne,  hvilka,  som  bekant,  äro  häftigt  ut- 
satta för  tidvattnets  värkningar^.  I  så  fall  skulle  med 
•*  sinus  codanus"  *  ha  menats  det  sydöstligaste  hörnet  af 
Nordsjön,  men  möjligt  är,  att  Mela  tänkt  sig  denna  vik 
såsom   fortsättande   än    längre    mot  öster,   så  att  jutska 


^  Mela,  De  Chorographia,  ed.  Parthey,  Berol.  1867.  Lib.  I.  C.  15, 
Lib.  III.  C.  48. 

2  Mela.  ibid.     Lib.  III.  C.  31. 

^  MiJLLENHOPF,  O.  a.  a.  I,  8.  489,  är  äfvenledes  af  den  åsikten,  att 
Mela  här  skildrar  Nordsjökusten.  G.  Schöning,  De  gamle  GrsBkers  og 
Bomeres  rette  Begreb  og  Eundskab  om  de  nordiske  Lande  (i  det  Ki0- 
benhavnske  Selskabs  Skrifter,  IX,  s.  203)  är  af  samma  mening. 

*  Peschel,  Geschichte  der  Erdkunde,  s.  3,  not  2,  öfversätter  si- 
nus codanus  med  "gotiska  viken",  hvilken  öfversättning  torde  vara  ytterst 
tvifvelaktig.  Mijllenhgfp,  o.  a.  a.  II,  s.  284,  not,  framställer  gissnings- 
vis en  annan  tydning:  fht  quoden  =  femina,  interiör  pars  coxse.  Denna 
etymologi  gillas  af  B.  Much,  Die  Sudmark  der  Germanen  (Beiträge  zur 
Gesch.  der  deutsch.  Sprache  u.  Literat.  Bd  XVII  H.  1,  s.  207),  som 
äfven  hänvisar  på  ags  codd  "schlauch,  säck,  hulse",  fisl.  koddi,  "polster" 
och  framhåller  att  "Jåde"  betyder  "säck,  schlauch"  alldeles  som  "Co- 
danus". 


10 

halfön  på  detta  sätt  fick  utseendet  af  en  ö\  Ty  på  ett 
annat  ställe  säger  han:  "af  de  öar  som  ligga  i  codanska 
viken,  är  Codanovia  den  mast  betydande  såväl  genom 
sin  storlek  som  på  grund  af  sin  fruktbarhet";  och  ehuru 
man  i  detta  namn  velat  återfinna  en  förvriden  form  för 
"Skandinavia"  (scandinovia)  ^,  torde  likväl  sammanhanget 
i  Melas  framställning  snarare  tyda  därpå,  att  han  i  brist 
på  något  annat  lämpligt  namn  för  jutska  halfön,  som 
han  ansåg  vara  en  ö,  efter  sinus  codanus  kallat  den- 
sanrnia  "Codanovia"  ^.  Denna  ö  var  bebodd  af  Teuto- 
ner.  Mela  nämner  äfven  "Thyle"  såsom  liggande  midt 
emot  Belgernas  (d.  v.  s.  norra  Galliens)  kust  (Thyle  Bel- 
garum  litori  opposita  est)  och  tillägger,  att  vid  sommar- 
solståndet funnos  inga  nätter  där,  emedan  solen  då  vi- 
sade en  mycket  stor  del  af  sig  själf  (sui  partem  maxi- 
mam)^.  Härmed  måste  utan  tvifvel  åsyftas  trakten  vid 
polcirkeln,  hvilken,  som  ofvan  antyddes,  också  torde  ha 
uppnåtts  af  Pytheas,  hvarifrån  Melas  uppgift  ytterst 
härleder  sig^. 

Plinius  d.  ä.  (23  f.  Kr.  —  79  e.  Kr.)  har  i  sitt  stora 
arbete  "Historia  naturalis"  kritiklöst  hopsamlat  och  sam- 
manfört en  mängd  uppgifter  och  notiser  från  såväl  äldre 
som  yngre  geografer.  Han  är  äfven  en  af  de  författare, 
som  bevarat  flera  af  spillrorna  från  Pytheas'  reseberät- 
telse. Emellertid  hade  vid  Plinii  tid  åtskilliga  nya  un- 
derrättelser om  Norden  hunnit  tränga  söderut,  och  Pli- 
nius hade  själf  varit  i  tillfälle  att  under  sin  vistelse  i 
Chaucernas  land  mellan  Weser  och  Ems  taga  någon  kän- 


^  Mela.,  o.  a.  a.  Lib.  III.  C.  32  tillägger  här:  "in  eo  (ainu?)  sunt 
Cimbri  et  Teutoni,  ultra  ultimi  GermanisB  Hermiones". 

^  O.  Brenner,  Nord-  und  Mitteleuropa  in  den  Schriften  der  Alten, 
Miinchen  1877,  s.  60.      MoNtELius,  Sveriges  hednatid  och  medeltid,  s.  3. 

^  Ordet  "Codanovia"  förekommer  icke  hos  någon  annan  författare, 
men  "sinus  codanus"  finnes  hos  Plinius,  L.  IV.  C.  13.  Jmfr  Schöning. 
o.  a.  a.  s.  204,  not  a,  och  s.  206. 

*  Mela,  III.  C.  57. 

^  Herot,  o.  a.  a.  s.  61. 


11 

nedom  om  länderna  i  norr  ^  Han  omnämner  efter  Melas 
föredöme  den  af  öar  uppfylda  "sinus  Codanus"  ^  och  har 
därmed  tydligen  afsett  Östersjön  eller  åtminstone  den 
västligaste  delen  däraf,  ty  "denna  stora  hafsvik  —  säger 
han  —  bildas  af  berget  Saevo,  hvilket  i  storlek  inga- 
lunda mindre  än  de  'ripheiska  bergen'^,  räcker  ända  till 
det  långt  i  hafvet  utskjutande  och  halfön  Cartris^  bil- 
dande cimbriska  förberget  (Cimbrorum  promontorium)". 
Namnen  på  tvänne  hafsvikar  uppgifvas  i  detta  samman- 
hang^. På  ett  annat  ställe  i  samma  kapitel^  säger  Pli- 
nius  följande:  " Septentrionalis  oceanus,  amalchium  cum 
Hecateus  "*  appellat  a  Parapaniso  ämne  quo  Scythiam  adluit. 
quod  nomen  eius  gentis  significat  congelatum;  Philemon^ 


^  Pescuel,  Geschichte  der  Erdkunde,  s.  2.     Forbiger,  I,  s.  371. 

2  Plinius,  Lib.  IV.  Cap.  13. 

^  Med  de  '*riphei8ka  bergen**  menade  man  i  forntiden  en  berg- 
flträcka  eller  en  fjällrygg,  som  ytterst  i  norr  begränsade  oikumencn  mot 
hafvet.  Ju  mera  kunskapen  om  Nordens  länder  utvidgades,  ju  längre 
mot  norr  flyttades  de  ripheiska  bergen.  De  tänktes  ursprungligen  såsom 
strykande  från  väster  till  öster,  alltså  som  parallelberg,  men  sedermera 
vandrade  namnet  längre  mot  öster  och  torde  därefter  möjligen  ha  be- 
tecknat meridianberget  Ural.  Jmfr  Peschel-Ruge,  Geschichte  der  Erd- 
kunde, 8.  64  o.  s.  316.  Kretschmer,  Die  physische  Erdkunde  im  christl. 
Mittelalter,  Wien  und  Olmiitz  1889. 

*  Mellan  "Cartris"  och  "Kattegat"  har  man  velat  spåra  ett  ety- 
mologisktj  sammanhang.  Jmfr  A.  L.  Schlözer,  AUgemeine  Welthistorie, 
Th.  XXXI,    s.  117,    §    19,    a.     Strinnholm,    Sv.  folkets  historia.  I,  s.  24. 

*  Nämligen  "Lagnus"  och  "Cyligenus",  den  förra  i  närheten  af 
Cimbrerna.  I  mynningen  af  den  sistnämnda  låg  ön  "Latris**.  Jmfr 
Schlözer  (s.  116)  och  Strinnholm,  ibid. 

6  Plinius,  IV,  13. 

^  Hecateus  var  en  samtida  till  Alexander  den  store,  bördig  från 
Abdera,  och  skref  en  skrift  om  Hyperboreerna,  som  enligt  honom  bodde 
på  en  fruktbar  ö  (Britannien  ?)  i  nordvästra  Oceanen.  Jmfr  Forbiger, 
I,  8.  147. 

*  Philemon,  komediförfattare  från  Syracusse,  lefde  äfven  på  Alexan- 
ders tid.  Schlözer,  XXXI,  s.  113,  a.  Ovisst  är  likväl,  om  det  är  denne 
Plinius  menat. 


12 

morimarusam  ^  a  Cimbris  vocari,  hoc  est  mortuum  mare^ 
inde  usque  ad  promontorium  Rubeas  ultra  deinde  Cro- 
nium".  Vill  man  i  dessa  uppgifter,  som  uppenbarligen 
förskrifva  sig  från  en  betydligt  äldre  tid  och  väl  ytterst 
härleda  sig  ifrån  berättelser  af  i  norr  boende  folkstam- 
mar (Cimbrerna?),  se  ett  bevis  därför,  att  man  bland 
dessa  redan  tidigt  lärt  sig  uppfatta  skilnaden  mellan  å 
ena  sidan  Östersjön,  som  saknar  ebb  och  flod  (därför 
'^mare  mortuum")  och  tillfryser  om  vintern  (därför  "con- 
gelatum"),  och  å  andra  sidan  Nordsjön  (mare  croniutn), 
där  motsatta  förhållanden  äga  rum^;  då  skulle  Plinius 
här  med  "promontorium  Rubeas"  menat  detsamma  som 
på  det  förstnämnda  stället  med  "prom.  Cimbrorum" ,  d.  v.  s. 
Skagens  udde,  och  låtit  denna  utgöra  gränsmärket  mellan 
de  båda  hafven. 

Plinius  är  äfven  den  förste  hos  hvilken  namnet  Skan- 
dinavien tydligt  förekommer.  "I  sinus  codanus  —  säger 
han^  —  är  den  ryktbaraste  ön  Scatinavia  (Scandinavia) 
af  ännu  okänd  storlek;  den  del  som  är  känd  bebos  af 
Hillevionernas  folk,  hvilket  kallar  den  en  annan  värld 
(alterum  orbem  terrarum).  Icke  mindre,  tillägger  han, 
anser  man  ön  Eningia  (Finland?)  vara."  Emellertid  träf- 
fade Plinius  vid  framställningen  af  Britannien  andra  upp- 
gifter om  Norden,  utan  att  tänka  på,  det  dessa  till 
någon  del  gälde  samma  land,  hvarom  han  hört  talas  ge- 
nom germanske  sagesman.  Bland  öarne  i  norr  om  Bri- 
tannien omtalar  han  nämligen  "Scandia"^,  och  såväl 
detta  namn  som  "Scandinavia"  har  väl  ursprungligen  be- 
tecknat, såsom  man  vanligen  antager,  södra  delen  af 
Sverige.     De   skandinaviska  ländernas  natur  var  för  Pli- 

^  Om  ordets  etymologi,  se  MucH,  o.  a.  a.  (i  Beiträge  zur  Gesch. 
der  d.  S.  XVII,  H.  1.,  s.  220  o.  följ.). 

2  IIergt,  s.  40. 

3  Plinius,  IV,  13. 

*  Plinius,  IV,  C.  16.  "Sunt  qui  et  alias  (insulas)  prodant:  Scan- 
diam,  Dumnam,  Bergos  maxumamque  omnium  Nerigon,  ex  qua  in  Thu- 
len  navigetur."  Det  sista  tillägget  härstammar  tydligen  från  Pytheas  (se 
fö  reg.  framställning). 


13 

flius  liksom  för  efterföljande  äldre  författare  icke  när- 
mare känd;  hela  Norden  upplöste  sig  enligt  deras  före- 
ställning i  en  stor  arkipelag  af  större  och  mindre, 
okända  öar. 

CoRN.  Tacitus,  som  år  98  e.  Kr.  skref  sitt  berömda 
arbete  "De  origine,  moribus  ac  situ  Germanorum",  synes 
i  allmänhet  haft  tillgång  till  betydligt  yngre  uppgifter 
än  Plinius;  hos  Tacitus  återfinner  man  icke  häller  nå- 
got enda  af  de  namn,  som  förekomma  hos  Plinius.  Ta- 
citus  ger  åt  Östersjön  namnet  "mare  suevicum"  \  och 
midt  ute  i  detta  haf  (ipso  in  oceano)  förlägger  han 
Suionernas  folkrika  samhällen,  "mäktiga  genom  vapen 
och  skepp"  ^.  Norr  om  Suionerna  (träns  Suiones)  fans 
ett  annat  haf  "trögt  och  nästan  orörligt  (pigrum  ac 
prope  immotum),  hvilket  troddes  innesluta  och  ytterst 
omgifva  jordkretsen,  emedan  den  nedgående  solens  glans 
där  varar  ända  till  uppgången  (in  ortus  edurat),  så 
att  för  denna  glans  stjärnornas  ljus  bleknar"  ^.  Det 
pytheanska  uttrycket  "TcsTCTjYoia  ^aXatta"  (Strabo  I,  63) 
såsom  benämning  för  Ishafvet  i  norr,  hvilket  man  i 
forntiden,  såväl  som  i  vår  tid,  lät  börja  vid  polcirkeln, 
betecknade  det  fasta  eller  frusna  hafvet,  emedan  man 
till  följd  af  dess  läge  inom  den  kalla  zonen  icke  kunde 
tänka  sig  detsamma  annat  än  tillfruset^.  Däraf  blef  pä 
latin  "mare  concretum"  ^,  och  därmed  förenades  före- 
ställningen om  något  trögt  (pigrum)  ^  orörligt  (immotum) 
och  tungt  (grave)^  hvilken  uppfattning  med  ty  åtföljande 
benämningar  går  igen  hos  en  mängd  senare  författare. 

*  Tacitus,  Germ.  C.  45. 
^  Tacitus,  C.  44. 

'  Tacitus,  Germ.  O.  45. 

*  Hergt,  o.  a.  a.,  a.  71  o.  följ. 

*  Plinius,  IV,  16.  "a  Thule  unius  diei  navigatione  mare  concretum 
a  nonnallis  Croniam  appellatur. ** 

*  SOLINUS,  Polyhistor,  ed.  Th.  Mommaen,  C.  22.  Ultra  Thylen  ac- 
cipimaa  pigrum  et  coucretum  mare. 

^  Tacitus,  Vita  AgricoleB,  C.  10."    Mare  pigrum  et  grave  remigan- 


14 

Tacitus  kallar  Suionernas  land  "Suevia"  och  tilläg- 
ger, att  intill  Suionerna  (Suionibus  continuantur)  bodde 
Bitonernas  folk  (Sitonum  gentes),  hvilka  skilde  sig  från 
de  förstnämnda  endast  däruti,  att  de  styrdes  af  enkvinna^ 
Hvarifrån  Tacitus  fått  namnet  Sitoner  torde  vara  omöj- 
ligt att  bestämdt  afgöra^,  men  säkert  är,  att  han  med 
detta  folk  väl  svårligen  kunnat  afse  något  annat  än  de 
vid  norra  ändan  af  Bottenhafvet  fordom  bosatta  Kvä- 
nerna,  hvilka  ursprungligen  synes  ha  varit  af  skandina- 
visk (svensk)  härstamning^.  Till  följd  af  namnlikheten 
mellan  Kvänernas  namn  och  fn.  kvena,  ags.  even  o.  s.  v. 
(femina,  uxor,  regina)^  uppstod  den  gängse  legenden  om 
ett  i  dessa  trakter  befintligt  amazonland  "terra  femina- 
rum"  eller  **  regis  s.  regnum  feminarum".  Detta  är  sam- 
manhanget i  Tacitus'  framställning,  och  efter  honom  före- 
kommer uppgiften  om  Amazonerna  vid  Bottenhafvet  hos 
en  hel  rad  af  senare  skriftställare.  Tacitus  räknade  emel- 
lertid Sitonerna  till  Suevias  område,  ty,  säger  han,  "här 
var  Suevias  gräns"  (hic  finis  Suevise).  Huruvida  Tacitus 
med  "Fenni",  som  han  äfvenledes  omnämner,  afsett  de 
egentliga  Finnarne  (Suomalaiset)  eller  Lapparne,  har  varit 
omtvistadt;  dock  har  man  funnit  att  Taciti  beskrifning^ 
tämligen  noga  öfverensstämmer  med  den  kulturgrad  man 


tibus  perhibent,  ne  ventis  quidem  perinde  attolli",  h vilket  omtalas  i  sam- 
manhang med  Thule. 

*  Tacitus,  German.  C.  45. 

^  G.  v.  DiJBEN,  Lappland  och  Lapparne,  s.  357,  sammanställer 
Taciti  Sitoner  med  Seyther  (Scythones)  och  slav.  Czud,  lapp.  Tjude. 

^  Man  har  vanligen  ansett  Evänerna  vara  af  finskt  ursprung  (Kai- 
nulaiset),  men  dels  är  Finnarnes  uppträdande  i  dessa  trakter  af  jäm- 
förelsevis sen  ålder,  dels  kan  ordet  "Kväner**  (Kvenir,  Kvsenir)  icke  ha 
något  etymologiskt  samband  med  "Kainulaiset**  (enl.  meddelande  af  dr. 
K.  B.  WiKLUND,  Upsala). 

^  MuLLENHOFF,  D.  A.  II,  8.  9  O.  följ.  Peschel-Buge,  anf.  arb.  s 
90,  not  2. 

*  Tacitus,  Germ.  C.  45  o.  46.  Enligt  V.  Thomsen,  Ber0ringer  mel- 
lem  de  finske  og  de  baltiske  Sprog,  Kbhn  1890,  ha  Finnarne  framträngt 
öfver  Finska  viken  först  flere  århundraden  efter  Tacitus'  tid. 


15 

på  språkliga  skäl  kunnat  konstatera  hos  Lapparne  (ej  Fin- 
narne)  vid  denna  tid\  Norr  om  Britannien  förlägger 
Tacitus  ön  **Thule**,  om  hvilken  han  uppger,  att  den  iakt- 
togs af  den  romerska  eskader,  som  vid  Agricolas  eröfring 
af  Britannien  kringseglade  denna  stora  ö  (dispecta  est  et 
Thule)  '^.  Det  Thule,  som  vid  detta  tillfälle  observerades, 
torde  med  all  säkerhet  ha  varit  någon  af  Shetlandsöarne  ^. 
Marinus  af  Tyrus  och  hans  berömde  efterföljare 
Claudius  Ptolem^us  från  Alexandria,  forntidens  störste 
geograf  (midten  af  2:dra  årh.  e.  Kr.)^,  nämnas  vanligen 
alltid  tillsammans,  emedan  vi  känna  den  förre  endast  ge- 
nom den  senares  kritik.  Genom  sitt  stora  matematiskt- 
astronomiska  sammelvärk,  den  s.  k.  Almagest,  genom  sin 
Geografi  och  framför  allt  genom  sina  till  detta  senare 
värk  vidfogade  kartografiska  arbeten  öfver  hela  den  då 
kända  världen  har  Ptolemseus  öfvat  ett  ofantligt  stort  in- 
flytande på  senare  tiders  geografer  och  geografiska  forsk- 
ning. Härom  får  jag  likväl  tillfälle  att  längre  fram  ut- 
förligare tala,  och  i  detta  sammanhang  är  det  tillräckligt 
att  endast  redogöra  för  Ptolemsei  uppfattning  af  Nordens 
geografiska  utseende.  Som  förut  har  framhållits  hade 
Eratostenes  och  hans  efterföljare  (Hipparchus,  Isidorus 
från  Charax^)  efter  Pytheas*  uppgifter  förlagt  Thule  un- 
der 65*"  och  66°  (och  sålunda  låtit  det  tangera  polcirkeln, 
enligt  uppgifter  hos  Strabo^'),  och  denna  uppfattning  går 
igen    hos    senare   geografer,    såsom   Mela\   Plinius^  och 

^  Jmfr  G.  VON  Duben,  Lappland  och  Lapparne,  s.  355  o.  följ. 

2  Tacitus,  Vita  Agricolse,  C.  10. 

^  Berger,  o.  a.  a.  IV,  s.  108.     Hergt,  o.  a.  a.  8.  69,  not  3. 

*  Forbiger,  i,  8.  402  o.  följ.  Det  vanliga  antagandet,  att  Ptole- 
msens  8kulle  varit  bördig  från  Pelasium  i  Egypten  beror  på  ett  mi88för- 
8t&nd,  uppkommet  genom  han8  arabiska  binamn  "el  Feludi",  en  felskrif- 
uing  för  "el  Keludi",  hvilket  åter  är  det  grekiska  6  KXa63tO(;,  som  ibland 
skrefs  efter  namnet  PtolemsBus.     Jmfr  Forbiger,  ibid.  not  29. 

^  Isidoras  från  Gharax  lefde  under  lista  årh.  e.  Er.     Forbiger,  I 
8.  35é,  Berger,  o.  a.  a.  IV,  s.  45. 

*  Hergt,  o.  a.  a.  s.  60. 

^  Mela,  L.  III,  C.  57  (ed.  Parthey) 
^  Plinius,  II,  77  och  IV,  16. 


16 

Solinus^  m.  fl.,  hvilka  alla  tala  om,  att  i  Thule  under 
soramarsolståndet  icke  fans  någon  natt.  Från  denna  åsikt 
afviker  däremot  Marinus  från  Tyrus,  som  förlade  oiku- 
menens  nordligaste  punkt,  d.  v.  s.  Thule,  icke  till  pol- 
cirkeln, utan  vid  63°  n.  lat.,  troligen  på  grund  däraf*^, 
att  man  vid  den  förut  omtalade  kringseglingen  af  Bri- 
tannien  vid  tiden  för  Agricolas  fälttåg  i  detta  land  i 
fjärran  trodde  sig  ha  sett  Thule  (d.  v.  s.  Shetlandsöarne). 
Det  är  också  möjligt,  att  Marinus  velat  intaga  en  för- 
medlande ståndpunkt  mellan  de  båda  stridande  partier, 
af  hvilka  det  ena  afslutade  oikumenen  i  norr  med  Bri- 
tannien  vid  60°  och  61°  (Strabo),  det  andra  med  Thule 
på  65°  ä  66°  n.  lat.  ^.  Ptolemaeus  följer  häruti  Marinus' 
föredöme  och  sätter  Thules  bredd  mellan  62°  och  63°  n. 
lat. ^  Att  han  förlade  Thule  under  30  meridianen^,  för- 
klaras därigenom,  att  han  gaf  det  samma  längd  som  det 
söder  om  Thule  belägna  Britanniens  nordspets  (enligt 
Eratostenes'  beskrifning  ^),  hvilken  på  de  gamla  kartorna 
vetter  ej  mot  nordväst  utan  mot  nordost^.  Hvad  i  öf- 
rigt  beträffar  det  nordliga  Europas  kustteckning  hos 
Ptolemaeus,  låter  han  cimbriska  halfön  äfvenledes  vända 
sig  mot  nordost^,  Östersjöns  kust  först  mot  öster  sedan 
mot  norr,  där  den  förlorar  sig  i  de  obekanta  länder, 
hvilka  i  norr  begränsade  Sarmatien  och  afslutade  Atlan- 
terhafvets  östligaste  del,  den  "sarmatiska  oceanen"^.  Han 

^  SOLINUS,   22. 

2  Berger,  IV,  8.  107  o.  följ. 

'  Jmfr  Hergt,  s.  61,  som  här  oriktigt  talar  om  Ptolemseus,  då 
han  bort  nämna  Marinus,  hvilken  i  detta  fall  har  prioriteten. 

*  PTOLEMiEUS,  Geogr.  (Argent.  1513),  Lib.  II,  C.  3:  62^40'— 63^  15'. 
Jmfr  Hergt,  s.  61,  not  2.  Nordenskiöld,  Facsimileatlas  till  kartografiens 
äldsta  historia,  Sthm  1889,  8.  33. 

^  Ptolem^us,  ibid. 

^  Hergt,  s.  61  o.  följ. 

^  FoRBiGER,  I,  8.  180,  Jmfr  i  öfrigt  Ptolemsei  egna  kartor  öfver 
Britannien. 

^  PTOLEMiEUS,  Geogr.  II,  10.  Cimbr.  halfön  börjar  vid  Elbe  och 
dess  nordligaste  punkt  har  59*^  36'  bredd. 

^  Jmfr  Berger,  IV.  s.  140. 


17 

känner  nämligen  ännu  icke  Östersjön  såsom  ett  inhaf,  och 
favad  han  efter  de  vid  kusten  boende  "Venedse"  eller 
Venderna  kallar  "sinus  Venedicus"  är  icke  något  annat 
än  denna  kusts  inböjning  från  Weichsel  till  MemeP.  I 
det  sarmatiska  hafvet  förlägger  Ptolemaeus  Skandiens 
fyra  öar  (oxavSiai)^,  af  hvilka  de  tre  mindre  (de  danska 
öarne)  ligga  invid  cimbriska  halfön  under  58°  n.  lat.,  den 
fjärde  och  största,  den  egentliga  "Scandia",  ligger  längre 
österut  under  58°  30'  lat.  ^.  Den  är  knappast  så  stor  som 
Irland  och  ligger,  närmare  bestämdt^  midt  emot  Weichsels 
mynning,  utan  tvifvel  med  anledning  däraf,  att  den  van- 
liga vägen  mellan  Sverige  och  Europas  fastland  gick 
öfver  denna  flod^. 

Efter  Ptolemseus  förflyter  en  lång  tidrymd,  under 
hvilken  vi  hos  de  senklassiska  geograferna  och  de  äldsta 
medeltida  skriftställarne  endast  påträffa  afskrifter  af  äldre 
författares  mening  om  trakterna  i  norr.  Under  den  äl- 
dre medeltiden  begagnade  man  sig  ganska  mycket  af 
Jul.  Solinus  (3:dje  årh.)^  utan  att  dock  känna  de  käl- 
lor, hvarpå  denne  stödde  sig.  Solinus  berättar  ungefär 
detsamma  som  Plinius^,  men  har  äfven  en  del  äldre  upp- 
gifter rörande  Thule  (från  Timseus),  hvilka  förut  blifvit 
omnämnda.  De  gängse  notiserna  om  detta  mystiska  land 
gå  igen  hos  en  hel  rad  af  författare  ^,  såsom  (från  5:te 
årh.)  Paul.  Orosius,  Isidorus  Hispalensis,  Martianus 
Capella,  (från  6:te  årh.)  Priscianus,  Gregorius  Turo- 
NENSis,  (från  8:de  årh.)  Beda  Venerabilis,  (från  9:de 
årh.)  den  irländske  munken  Dicuil  m.  fl.    Angående  Oro- 


*   FORBIGER,    I,   8.    419. 

*  Ptolem^us,  Geogr.  II,  C.  11. 

*  Ptolem^us,  ibid. 

*  Jmfr  MoNTELius,  Sveriges  hednatid  och  forntid,  s.  4. 

^  Solinus,  Gollectanea  rer.  mirab.  sive  Polyhistor,  rec.  Th.  Momm- 
sen,  Berlin  1864. 

«  Solinus,  Gap.  19,  20,  22  (sid.  104,  107,  109,  114). 

^  Jmfr  Th.  Thoroddsen,  Oversigt  över  de  geografiske  Kundskaber 
om  Island  far  Reformationen,  i  Dansk  Geogr.  Tidskrift,  Bd  IX,  s.  105 
o.  följ. 

2 


18 

sius  kan  det  framhållas,  att  han  i  motsats  till  äldre  för- 
fattare förlade  Thule  icke  i  norr  utan  i  nordväst  (circium 
versus)  om  Britannien^  Detta  har  möjligen  ingifvit 
DicuiL,  hvilken  825  skref  sin  "Liber  de  mensura  orbia 
terrse*,  tanken  att  identifiera  Thule  med  den  hittills  obe- 
bodda stora  ön  i  nordväst  (Island),  som  enligt  hans  upp- 
gift från  år  795  besöktes  af  irländska  munkar^.  Denna 
af  Dicuil  för  första  gången  framstälda  åsikt  delades  äfven 
af  de  gamle  irländske  författarne  ^,  spriddes  därefter  till 
senare  medeltida  skriftställare  och  synes  under  hela  me- 
deltiden ha  varit  den  vanligaste  uppfattningen. 


I  sammanhang  med  de  germanska  folkvandringarne 
söderut  uppdyka  också  en  del  nya  underrättelser  om  län- 
derna i  norr,  framför  allt  om  den  stora  Skandinaviska 
halfön  och  dess  inbyggare.  Eäjsar  Justiniani  samtida, 
byzantinern  Procopius  från  Csesarea,  skref  i  6:te  årh.  en 
framställning  af  det  byzantinsk-gotiska  kriget  i  Italien 
och  berättar  i  sammanhang  därmed,  hurusom  en  del  af 
Herulerna  för  att  söka  sig  boningsplatser  återvände  till 
sitt  forna  fädernesland.  Sedan  de  passerat  Danernas  land 
kommo  de  "öfver  oceanen"  (åg  Äxeavöv  aytxdjxsvoi  åvao- 
TiXXovTO^)  fram  till  målet  för  sin  färd.  Det  var  den  stora 
ö  i  norr,  som  Procopius  utan  vidare  gifver  namnet  "Thule" , 
här  för  första  gången  användt  som  benämning  på  Skan- 
dinavien. Denna  ö  Thule  —  upplyser  Procopius  —  var 
tio  gånger  så  stor  som  Britannien,  men  största  delen  af 
densamma  låg   öde;  den  del,  som  var  bebodd,  innehades 


*  Paul.  Orosius,  Hist.  adv.  paganos  (rec.  C.  Zaugemeister,  Vindob. 
1882),  L.  I,  O.  2,  79. 

2  Dicuil,  De  mens.  orbis  terrsB  (ed.  G.  Parthey,  Berol.  1870),  C.  7,  11. 
Jmfr  Peschel,  Geschichte  der  Erdkunde  (utg.  af  S.  Ruge,  Miinchen  1877), 
8.  82,  not  3. 

^  Jmfr  TuoRODDSEN,  o.  a.  a.  (a.  105). 

■*  Procopius,  De  bello  goth.  ed.  Dindorf  (i  Corpua  Scriptorum  hi- 
storiEB  ByzantinsB)  L.  II,  C.  15.  (a.  205  o.  följ.). 


19 

däremot  af  13  talrika  folk  under  lika  inånga  konungar. 
Där  inträffade  det  hvarje  år,  att  solen  vid  sommarsol- 
ståndet under  40  dagar  icke  gick  ned,  och  vid  vinter- 
solståndet under  lika  lång  tid  ej  gick  upp.  Sedan  Pro- 
copius  berättat,  hvad  han  genom  sina  sagesman  erfarit 
angående  solens  upp-  och  nedgång  i  nämnda  land  samt 
dess  inbyggares  fastliga  firande  af  solens  återkomst,  fort- 
sätter han:  *  Bland  de  barbarer,  som  bebo  Thule,  för 
blott  ett  folkslag,  Scrithifini  (oi  Sxpi^t^tvoi),  ett  vildt  lif  ^ 
Ty  hvarken  ha  de  kläder  eller  skodon,  eller  dricka  de 
vin  eller  samla  de  något  ätligt  från  jorden,  emedan  hvar- 
ken de  själfve  bemöda  sig  om  åkerbruk  eller  kvinnorna 
om  uUspånad,  utan  både  män  och  kvinnor  gå  på  jakt. 
Berg  och  skogar,  som  där  finnas  vidsträckta,  lämna  dem 
i  mängd  villebråd  och  andra  djur.  Det  fångade  ville- 
brådets kött  äta  de,  och  med  hudarne  kläda  de  sig,  ty 
de  ha  hvarken  lin  eller  något  annat  som  är  lämpligt  för 
sömnad.  Därför  sammanfoga  de  vilddjurens  hudar  med 
senor  och  bekläda  hela  kroppen  därmed.  Scrithifinernas 
barn  uppfödas  icke  på  samma  sätt  som  andra  folks  med 
kvinnomjölk,  utan  med  djurmärg.  Så  snart  en  kvinna 
födt,  upphänger  hon  i  ett  träd  sitt  i  skinn  insvepta  fo- 
ster, sticker  märg  i  dess  mun  och  går  på  jakt,  hvilket 
yrke  är  gemensamt  för  kvinnor  och  män.**  Därefter  be- 
rättar Procopius  om  **de  öfrige  Thuliterna"  (ol  aXXoi 
ÖooXitai) ,  att  de  föga  skilja  sig  från  andra  folk ;  han  om- 
nämner deras  gudadyrkan  och  människooffer,  hvartill  an- 
vändes krigsfångar,  som  antingen  hängdes  eller  kastades 
pä  törnhäckar.  Bland  Thuliternas  folk  uppger  han  nam- 
net på  ett,  Gauterna  (ol  raoroi),  och  hos  dessa  fingo  He- 
rulerna  boningsplatser. 

Namnet  "Scrithifini",  d.  v.  s.  skridfinnar,  hvilket 
för  första  gången  förekommer  hos  Procopius,  upptogs  se- 
dermera af  flere  efterföljande  författare  såsom  beteck- 
nande ett  vildt  folkslag  i  nordligaste  Skandinavien.  Detta 


^  Procop.,  ibid.  (s.  207  o.  följ.). 


20 

folk  kan  icke  ha  varit  något  annat  än  Lapparne  ^,  hvil- 
kas  kulturståndpunkt  ännu  idag  mycket  närmar  sig  den 
hos  Procopius  m.  fl.  angifna.  Enligt  Storm  ^  har  namnet 
*^  skridfinnar «  af  nordboarne  gifvits  åt  deras  nomadiska 
grannar  Lapparne,  emedan  skrida  (skrida  a  skidum;  Finn 
skridr  o.  s.  v.)  i  det  äldre  språket  var  det  betecknande 
uttrycket  för  gående  på  skidor;  jag  skall  längre  fram 
närmare  omtala  detta  bruk  och  dess  ursprungliga  före- 
komst hos  Lapparne. 

Skridfinnarnes  namn  förekommer,  som  nyss  antyd- 
des, äfven  hos  åtskilliga  andra  författare  fastän  under 
mer  eller  mindre  olika  namn.  Så  omtalas  de  af  Proco- 
pius' samtida,  den  gotiske  historieskrifvaren  Jordanes 
(Crefennse),  Longobardernas  häfdatecknare  Paulus  Dia^ 
CONUS  tvåhundra  år  senare  (Scritobini),  Geografen  från 
Ravenna^  på  600-talet  (Scirdifenni,  Rerefenni)  och  den 
något  yngre  geografen  Guido  (Refenni,  Cerdefenni).  Hos 
ett  par  af  dessa  finnas  äfven  en  del  andra  uppgifter 
rörande  nordliga  förhållanden.  Jordanes  förlägger  efter 
Orosii  föredöme  ytterst  i  väster  om  Britannia  (in  ultimo 
plagse  occidentalis)  ^  ön  "Thyle",  och  i  likhet  med  Ptole- 
maeus  midt  emot  Weichsels  mynning  (in  conspectu  Vi- 
stulse)  den  "citronbladliknande"  ön  "Scanzia**  ^,  kringflu- 
ten af  den  långt  i  norr  ofarbara  oceanen;  en  vik  af 
denna  norra  ocean  (septentrionalis  oceanus)  kallades  "  mare 
germanicum"  och  här  lågo  flere  mindre  öar^.  I  ön  Scan- 


*  Jmfr  VON  DuBEN,  Lappland  och  Lapparne,  a.  355.  Denne  kän- 
nare af  Lapparnes  etnografi  anser  Procopius'  skildring  så  slående,  att 
han  förmodar  autopsi  hos  dennes  sagesman,  s.  351,  not. 

^  Prof.  G.  Storms  meddelande  till  F.  Nansen  ("På  skidor  genom 
Grönland"  s.  69). 

^  Jmfr  Peschel,  o.  a.  a.,  s.  88,  not  1.     von  Duben,  o.  a.  a.,  s.  351. 

*  Jordanes,  De  Getår,  sive  Gothor.  origine  et  rebus  gentis,  Cap.  1. 

*  Jordanes,  o.  a.  a.  Cap.  3.  Det  framgår  däremot  icke  af  Jor- 
danes' yttranden,  att  han  med  ön  Thyle  skulle  ha  menat  den  nordliga- 
ste af  Orkneyöarne,  som  Thoroddsen  påstår,  o.  a.  a.  (D.  Geogr.  Tid.  IX, 
8.  105). 

*  Jordanes,  ibid. 


21 

zias  norra  del  bodde  enligt  Jordanes  folket  "Adogit*,  i 
hvilket  namn  Munck^  velat  igenfinna  "Halogi"  eller  fol- 
ket i  Halogaland;  detta  folk  sades  om  sommaren  hafva 
40  ljusa  dagar  och  nätter,  om  vintern  lika  många  mörka 
(jämför  Procopius).  Jordanes  uppräknar  dessutom  nam- 
nen på  en  mängd  nordiska  folkslag,  af  hvilka  de  mast 
påfallande  torde  vara  Suethans,  Gautigoth,  Ostrogothse, 
Finni,  Dani^.  Paulus  Diaconus  (Warnefrid),  som  skref 
omkr.  780,  har  återigen  (efter  Plinius)  namnet  Scandi- 
navia^  (ej  Scandia)  och  berättar  egendomligt  nog  om  en 
ytterst  i  nordväst  vid  hafskusten  befintlig  stor  hvirfvel 
(vorago)  *,  hvarmed  han  möjligen  menat  Malströmmen  vid 
Norges  västkust.  I  allmänhet  nämnas  Scandia  och  Scan- 
dinavia  dessutom  af  flere  af  de  germanska  folkens  histo- 
rieskrifvare  och  krönikörer^,  utan  att  vi  likväl  ur  deras 
skrifter  kunna  finna  några  närmare  upplysningar  om  Nor- 
dens geografi,  då  de  endast  återgifva  nakna  namn. 

Emellertid  gjordes  under  800-  och  900-talen  af  Skan- 
dinaverna själfva  i  de  nordliga  hafven  viktiga  geografi- 
ska upptäckter,  hvilka  naturligtvis  i  hög  grad  bidrogo 
till  en  fullständigare  kännedom  om  dessa  trakter  af  värl- 
den. Ehuru  Färöarne  och  Island  allra  först  besöktes  af 
iriska  andlige  i  slutet  af  8:de  årh.  ^,  var  det  likväl  nor- 
ske vikingar,  som  varaktigt  upptäckte  och  togo  i  besitt- 
ning dessa  Öländer  i  Västerhafvet.  Det  är  ovisst,  huru- 
vida Island  först  upptäcktes  867  af  Naddodr  eller  —  nå- 
got senare  —  af  Gärdar  Svavarsson  ^,  men  säkert  är,  att 
det  först  af  sin  tredje  upptäckare,  Flöki  Vilgeröarson, 
kallades    Island^,  och  icke  började  bebyggas  förrän  från 

^  MuNCK,  Det  norske  folks  historie,  I,  s.  92. 

'^  Jmfr  LÄFPLER,  Om  folknaniDen  hos  Jordanes,  Antiqv.  Tidskr.  1894. 
^  Paul.  Diaconus,  De  gestis  Longobardomm,  Cap.  2. 
*  Paul.  Diaconus,  o.  a.  a.  Cap.  8. 
^  Jmfr  MuNCK,  o.  a.  a.,  I,  s.  35. 
^  Jmfr  Pescuel,  o.  a.  a.  s.  82. 

^  Jmfr  Thoroddsen,  o.  a.  a.  (D.  Geogr.  Tid.  Bd  IX,  s.  111).  Munck, 
o.  a.  a.  I,  8.  446,  519. 

^  Jmfr  Peschel,  o.  a.  a.  s.  82,  not  1. 


22 

874  ^  Ungefär  samtidigt  torde  Grönlands  ostkust  för 
första  gången  blifvit  synlig,  ehuru  detta  land  upptäcktes 
först  senare,  983,  af  Erik  den  röde.  Och  några  år  efter 
Islands  bebyggande,  omkr.  870,  företogs  en  intressant 
upptäcksfärd  rundt  Skandinaviska  halfön  i  norr  af  norr- 
mannen Ottar  från  Halogaland.  Konung  Alfred  af  Eng- 
land öfversatte  och  bearbetade  nämligen  omkr.  893  Oro- 
sius'  världshistoria  på  anglosaxiska^,  och  inledde  denna 
bearbetning  dels  med  en  geografisk  öfversikt  öfver  den 
då  kända  världen  —  äfven  öfver  Norden  —  dels  med 
en  redogörelse  för  tvänne  nordiska  upptäcktsresor,  af 
hvilka  den  ena  var  den  ofvannämnde  Ottars  (ags.  Othere). 
Konung  Alfreds  egna  uppgifter  rörande  Norden  äro  myc- 
ket sparsamma  och  föga  innehållsrika,  däremot  äro  rese- 
berättelserna ganska  utförliga.  Angående  Ottars  berät- 
telse heter  det  på  följande  sätt^:  "Ottar  sade  till  sin 
herre  konung  Alfred,  att  han  bodde  nordligast  af  alla 
norrmän  vid  Västerhafvet  (Vestsse)  i  det  landskap,  som 
kallades  Halgoland,  och  att  ingen  bodde  norr  om  ho- 
nom. Landet  sträckte  sig  dock  längre  mot  norr,  men 
allt  var  där  öde,  med  undantag  af  att  Finnar  (Finnas) 
—  d.  v.  s.  Lappar  —  uppehöUo  sig  här  och  hvar  på 
enskilda  ställen,  om  vintern  för  jaktens  skull,  om  som- 
maren för  att  fiska  vid  sjön.  En  gång  ville  han  under- 
söka hur  långt  i  norr  landet  gick,  och  om  värkligen 
någon  människa  bodde  norr  om  ödemarkerna.  Under 
tre  dagar  styrde  han  mot  norr  med  landet  till  höger  och 
hafvet  till  vänster  om  sig,  tills  han  kom  så  långt  som 
h valfångare  någonsin  bruka  fara;  därefter  fortsatte  han 
ännu  tre  dagar  mot  norr,  då  landet  där  gjorde  en  böj- 
ning åt   öster,  och  i  denna  riktning  seglade  han  nu  med 


^  Thoroddsen,  ibid. 

^  A  description  of  Europé  and  the  voyages  of  Othere  and  Wulfstan 
by  King  Alfred  the  great,  edit.  J.  Bosworth,  London  1885. 

^  Jmfr  B.  Bask,  Ottars  och  Ulfstens  korte  Beiseberetninger  med 
dansk  overs.  Erit.  anmserkn.  etc,  i  Det  skand.  litteratarselskabs  skrif- 
ter, 11  &rg.,  1815,  s.  25  o.  följ. 


23 

nordvästlig  vind  under  fyra  dagar.  Landet  sträckte  sig 
därefter  mot  söder  och  han  måste  invänta  fullt  nordlig 
vind  för  att  kunna  fortsätta;  fem  dagar  styrde  han  mot 
söder  till  en  stor  flod,  där  landet  var  bebodt.*  Enligt 
prof.  G.  Storm  ^  torde  denna  Ottars  färd  ha  varit  en 
kustfard  (understundom,  inomskärs),  som  försiggått  rundt 
nordligaste  Norge  samt  halfön  Kolas  kuster;  äfven  i  sö- 
der om  Kola  torde  han  ha  följt  kusten  och  slutligen  styrt 
in  i  Kandalaxviken  ^,  där  han  träffade  en  befolkning  af 
finsk-karelsk  härstamning  ("Beormas").  Under  hela  re- 
san hade  han  förut  icke  råkat  något  bebodt  land;  på 
höger  hand  hade  han  beständigt  haft  ödemarker,  där 
dock  funnos  kringströfvande  fiskare  och  jägare,  som  alla 
voro  Finnar  (Lappar).  Biarmernas  land  var  däremot  väl 
odladt^.  Vidare  berättade  Ottar  om  sin  rikedom  på 
boskap,  om  Finnarnes  (Lapparnes)  skattskyldighet  (till 
Halogamännen)  och  om  den  vinstgifvande  hvalfångsten  i 
hans  hemland.  **  Norömanna  land  (Norge)  —  säger  han  — 
år  mycket  långt  och  smalt  samt  har  endast  vid  kusten 
åkerland  och  betesmarker,  och  är  på  somliga  ställen 
äfven  där  uppfyldt  af  klippor.  Norrut  och  österut  längs 
det  bebodda  landet  ligga  vilda  fjäll  af  ansenlig  bredd 
{på  somliga  ställen  6  dagars,  på  andra  två  veckors  färd 
tvärsöfver);  på  dessa  fjäll  bo  Finnarne  (Lapparne)."  Det 
bebodda  landet  var  bredast  österut  (o:  söderut)  =  60  mil 
eller  mera,  på  midten  30  mil,  längst  i  norr  3  mil  från 
sjön  till  fjället.  Jämsides  med  södra  delen  af  landet,  på 
andra  sidan  fjället,  låg  "Sveoland"  (Sverige)  sträckande 
sig  mot  norr;  dess 'nordligaste  del  begränsades  af  "Cve- 

^  Storm,  Om  Opdagelsen  af  Nordkap  och  veien  til  det  hvide  hav, 
Norsk.  Geograf.  Selskabs  Aarbog  V,  1898—94,  s.  91  o,  ff. 

*  Ottar  seglade  mot  norr,  öster  och  söder,  h vilket  i  enlighet  med 
den  då  gängse  missuppfattningen  af  väderstrecken  motsvarar  NO.,  SO., 
8W.  —  det  är  nordligaste  Norges  och  Kolahalföns  kustlinier. 

*  De  vid  västsidan  af  Hvita  hafvet  boende  Nordkarelerna,  som  i 
9:de  ärh.  torde  ha  innehaft  kusten  norrut  åtminstone  till  Eandalax,  lefde 
Af  åkerbruk  och  boskapsskötsel  samt  äfven  af  fiske  och  saltberedning. 
Jmfr  Storm,  anf.  st. 


24 

naland"  (K vänland)  med  stora  sötvattenssjöar  mellan 
fjällen.  Kvänerna  hade  mycket  små  och  lätta  farkoster, 
som  de  buro  öfver  land  mellan  sjöarne,  från  hvilka  de 
brukade  härja  på  norrmännens  område.  Kvänland  torde 
ha  utgjort  den  nordligaste  landsträckan  vid  Bottniska 
viken  och  väster  därom  och  torde  sålunda  ha  skilt  det 
nordligaste  Sverige  (d.  v.  s.  Hälsingland)  från  Finland. 
I  det  föregående  har  jag  framhållit  identiteten  mellan 
Tacitus'  Sitoner  och  dessa  Kväner  samt  visat,  huru  man 
genom  ett  missförstånd  af  ordet  "C ven"  under  medel- 
tiden hit  upp  till  Bottenhafvet  förlade  "terra  feminarum" 
eller  amazonernas  land.  "Cvensae"  var  också  det  namn 
konung  Alfred  gaf  östra  (nordöstra)  delen  af  Östersjön  ^ ; 
Kattegat  och  västra  delen  af  Östersjön  intill  Burgenda- 
land  torde  närmast  ha  motsvarat  hans  "Ost-sse".  Utom 
Burgendaland  ^  nämnas  äfven  de  öfriga  danska  öarne  i 
den  andra  af  de  två  reseberättelser,  som  förekomma  i 
konung  Alfreds  Orosius,  nämligen  den  af  norrmannen 
VuLFSTAN  (Ulfsten),  hvilken  företog  en  resa  från  "Haedum** 
(HLedeby)  i  "Sillende"  (Slesvig)  till  Weichsels  mynning. 

Ur  den  allmänna  skildring  af  Norden  Ottar  lämnat 
i  sin  ofvan  omtalade  reseberättelse  synes  icke  framgå, 
att  han  under  sin  färd  norr  om  Nordkap  till  Hvita  haf- 
vet  kommit  till  någon  bestämd  insikt  om  Skandinaviens 
landsammanhang  med  Europas  kontinent^.  Detta  var 
nämligen  för  den  äldre  medeltidens  författare  lika  okändt 
som  det  hade  varit  för  romartidens  lärde.  Så  visste  icke 
häller  Einhard,  Karl  den  stores  historieskrifvare  —  i 
början   af  9:de  årh.  —  huruvida  det  baltiska  hafvet  var 


^  Rask,  o.  a.  a.  8.  88  o.  följ. 

*  Af  Ottars  reseberättelse  —  han  företog  äfven  en  resa  från  Ski- 
ringssal  i  Vestfold  (Norge)  till  Hedeby  i  Slesvig  —  framgår,  att  Danmark 
på  denna  tid  omfattade  de  nuvar.  västsvenska  landskapen  och  att  det 
sträckte  sig  ända  upp  till  Kris tianiafj orden. 

^  Detta  är  äfven  Ruges  mening  i  Geschichte  des  Zeitalters  der 
Entdeckungen,  Berl.  1881,  s.  16. 


25 

en  sluten  vik  eller  ej  ^  Denna  vik  -  yttrar  Einhard  — 
sträcker  sig  från  västra  oceanen  (ab  occidentali  occeano) 
mot  öster  och  är  af  okänd  längd  (longitudinis  incom- 
pertae) ;  dess  bredd  —  tillägger  han  —  öfverskrider  ingen- 
städes 100,000  passus^,  men  är  på  många  ställen  sma- 
lare. Från  slutet  af  ll:te  årh.  ha  vi  däremot  en  för 
sin  tid  utmärkt  framställning  af  de  nordiska  ländernas 
geografi  i  fjärde  boken  (kallad  "Descriptio  insularum 
aquilonis")  af  mäster  Adams  af  Bremen  bekanta  arbete 
**Gesta  hammaburgensis  ecclesisB  pontificum"  ^,  h vilket 
skrefs  åren  1073 — 1076.  Adam  stödde  sig  dels  på  äldre 
författare  såsom  Solinus,  Orosius  och  Martianus  Capella, 
dels  på  medeltida  skribenter  såsom  Beda,  Einhard  och 
Rimbert  (Vita  Ansgarii),  men  äfven  på  utförliga  munt- 
liga berättelser;  själf  uppger  han  danske  konungen  Sven 
Estridsson  som  den  förnämste  af  sina  sagesman  *.  Adams 
geografiska  kunskaper  om  Norden  sträcka  sig  från  floden 
Egdora  (Eider)  i  söder,  där  Danias  välde  tog  sin  början, 
till  Trondemnis  (Trondhjem)^  och  Hälsingland  i  norr, 
hvarest  Skridfinnarnes  land  vidtog^.  Hälsingland  var 
enligt  Adam  till  och  med  dessas  "ci vitas  maxima"  eller 
"caput*",  d.  v.  s.  egentliga  hufvudland,  hvilket  låter  sig 
förklaras,  om  man  efter  den  äldre  medeltidens  geografi- 
ska uppfattning  utsträcker  benämningen  Hälsingland  ända 
upp  till  de  nordligaste  trakterna  vid  Bottenhafvet.  Här 
vid  Sueonias  (Sveriges)  yttersta  gräns  förlägger  Adam 
enligt  det  gängse  föreställningssättet  "terra  feminarum" 
eller  "Amazonum  patria".  Där  bortom  vidtogo  "riphei 
montes**.     I   väster   känner    Adam   det  i  9:de  och  10:de 


'  EiNHARDi,  Vita  Caroli'  magni,  ed.  B.  H.  Pertz,  Hann.  1845,  C. 
12.    Jmfr  Pescuel,  o.  a.  a.,  s.  89. 

*  D.  v.  8.  100  rom.  mil  =  ung.  14  sv.  mil  (1  passus  =  5  fot). 

^  Adamus  Bbemensis,  anf.  arb.,  ed.  B.  H.  Pertz,  Hann.  1846,  Lib.  IV. 

*  Adam.  Brem.,  Lib.  IV,  C.  21. 

^  ''Halagland  insula  yicinior  NortmannisB**  kan  möjligen,  som  S. 
GiJNTUER  förmodar  (Adam  Yon  Bremen,  der  erste  deut.  Geograph,  Prag 
1894.)  vara  forväxladt  med  Helluland  SV.  om  Grönland. 

«  Jmfr  Adam.  Brem.,  L.  IV,  C.  14,  17,  24,  25,  36. 


26 

årh.  upptäckta  Grönland,  och  antager  utan  vidare,  att 
det  pytheanska  Thyle  var  den  ö,  som  nu  kallades  Is- 
land (Thyle  nunc  Island  appellatur)  ^  Karaktäristiskt 
för  Adam  är,  att  han  i  allmänhet  framställer  de  nordiska 
länderna  såsom  öar  (äfven  Kurland  och  Estland)^,  samt 
att  han  först  af  alla  åt  Östersjön  ger  namnet  "mare  bal- 
tieum",som  han  låter  börja  vid  " promunctorium  Danise* 
(d.  v.  s.  Skagen)  och  därefter  sträcka  sig  långt  i  öster 
"usque  in  Grseciam**  (d.  v.  s.  Ryssland)^.  Sedan  han 
redogjort  för  de  folk,  som  bebodde  kusterna  af  det  balti- 
ska hafvet,  tillägger  han:  "de,  som  äro  hemmastadde  i 
ställenas  läge,  försäkra,  att  man  till  lands  kan  färdas 
från  Sueonia  (Sverige)  till  Graecia  (Ryssland),  men  de 
barbariska  folk  som  bo  däremellan  hindra  denna  väg, 
h varför  dylika  resor  företagas  till  sjös"  ^.  Denna  upp- 
gift är  synnerligen  viktig,  ty  den  visar  att  Skandinaviens 
halfögestalt  nu  icke  längre  sattes  i  tvifvelsmål. 

Utan  all  fråga  skulle  det  ha  sitt  stora  intresse  att 
här  närmare  undersöka  detaljerna  i  den  geografiska  upp- 
fattning, hvilken  träder  oss  till  mötes  hos  Adam  af  Bre- 
men, men  då  detta  skulle  föra  alltför  långt,  vill  jag  i 
stället  öfvergå  till  ett  helt  kort  omnämnande  af,  hvad 
den  isländsk-norska  litteraturen  kan  ha  att  bjuda  i  geo- 
grafiskt hänseende.  Detta  är  som  bekant  ingalunda  obe- 
tydligt, ehuru  det  bland  mängden  af  uppgifter  ofta  är 
något  svårt  att  få  en  klar  insikt  om,  huru  man  tänkte 
sig  t.  ex.  den  Skandinaviska  halföns  utsträckning  och 
begränsning  i  norr  och  i  öster,  ländernas  läge  i  för- 
hållande   till    hvarandra   och  till  väderstrecken  o.  s.  v.  ® 


*  Adam.  Brem.,  L.  IV,  Cap.  35. 

2  Adam.  Brem.,  L.  IV,  Cap.  16  o.  17. 
^  Adam.  Brem.,  L.  IV,  Cap.  10  o.  11. 

*  Adam.  Brem.,  L.  IV,  Cap.  15:  "asserunt  etiam  periti  locorum,  a 
Sueonia  terrestri  via  permeasse  quosdam  usque  in  GrsBciam.  Sed  bar- 
barae  gentes,  quae  in  medio  sunt,  hoc  iter  impediunt,  propterea  navibus 
temptatur  periculum". 

^  Jmfr  H.  HiLDEBRAND,  Konungaboken  af  Snorre  Sturlesson,  Inledn., 
Konungabokens  geografi. 


27 

Ehuru  man  genom,  upprepade  färder  längs  nordligaste 
Norge  åt  öster  till  Bjarmaland  tämligen  väl  torde  ha 
känt  till  denna  kustlinie,  framträder  likväl  redan  i  13:de 
årh.  den  föreställningen,  att  från  det  nordligaste  Ryss- 
land ett  landbälte  sträckte  sig  långt  mot  norr  och  därpå 
mot  väster,  tills  det  förenades  med  Grönlands  "libygöir* 
{Ostgrönland)  ^  Tron  på  denna  landförbindelse  mellan 
norra  Europa  och  Grönland,  hvilken  allmänt  bibehöll  sig 
under  nästan  hela  medeltiden,  torde  likväl  få  anses  vara 
uttryck  för  en  i  13:de  årh.  inträdd  försämring  af  den  i 
Norden  rådande  geografiska  uppfattningen,  ty  i  inled- 
ningen till  den  i  Skottand  funna  Historia  Norvegice, 
hvilken  af  Storm  anses  vara  skrifven  i  slutet  af  12:te 
årh.  ^,  har  ofvannämnda  uppfattning  ännu  icke  gjort  sig 
tydligt  gällande.  Historia  Norvegise  innehåller  en  täm- 
ligen utförlig  geografisk  öfversikt  af  Norge  och  dess 
skattländer  i  väster,  hvilken  öfversikt  är  skrifven  efter 
förebild  af  Adams  af  Bremen  Descriptio  insularum  aqui- 
lonis,  och,  åtminstone  delvis,  med  begagnande  af  dennes 
uppgifter*^.  Norges  gränser  angifvas  här  klart  och  be- 
stämdt;  däremot  får  man  icke  veta  närmare,  hur  förfat- 
taren tänkt  sig  Skandinaviska  halföns  geografiska  be- 
gränsning mot  norr  eller  huruvida  han  antog  halföns 
kontinentala  fortsättning. 

I  motsats  härtill  kunde  den  med  Historia  Norvegise 
ungefär  samtidige  Saxo  Grammaticus  (omkr.  1200)  i  sin 
Historia  Danica  i  bestämda  och  tydliga  ordalag  omnämna 
landremsan  (isthmus)  mellan  Hvita  hafvet  och  Bottniska 
viken    (inter    Grandvicum    et  meridianum  pelagus  breve 


^  Jmfr  G.  Storm,  Giungagap  i  Mytologien  og  i  Geografien  (Arkiv 
f.  nordisk  fllologi  Bd  6,  s.  344).  Grönlands  hist.  mindesmffirker  III,  s. 
216.  Wkrlauff,  SymbolsB  ad  geographiam  medii  »vi  ex  monum.  islan- 
dicis,  Havn.  1821,  s.  14. 

*  Monnmenta  historica  Norvegiae  ed.  Storm,  Krist.  1880,  s.  XXVIII. 
Hist.  Norv.  torde  vara  skrifven  omkr.  1180 — 1190. 

'  Mon.  hist.  Norv.  ed.  Storm,  s.  XXI  o.  följ. 


28 

continentis  spatium)^  Saxos  geografiska  kunskap  är  i 
öfrigt  icke  grundad  på  någon  klar  uppfattning  af  län- 
derna själfva  och  deras  inbördes  läge,  utan  han  tog  upp 
namn  och  uppgifter  sådana  han  fann  dem  i  den  mängd 
olika  sägner  och  sagoberättelser,  hvilka  utgöra  hans  käl- 
lor-. I  likhet  med  Historia  Norvegiae  ger  Saxo  namnet 
Thylenses  åt  Island  arne,  sålunda  hyllande  samma  mening 
som  Adam  af  Bremen,  att  de  gamle  författarnes  Thule 
var  identisk  med  Island.  Från  Saxos  århundrade  —  1200- 
talet  —  vill  jag  här  framhålla  ännu  en  skrift  med  rik- 
haltigt geografiskt  innehåll,  Speculum  regale  (1.  Konge- 
spejlet)^,  som  dock  endast  berör  Island  och  Grönland 
samt  ger  en  liflig  skildring  af  de  stora  hvaldjuren  i  Vä- 
sterhafvet. 


Till  följd  af  de  skandinaviska  folkens  härnadståg 
söderut  och  på  grund  af  berättelser  af  andlige  från  den 
skandinaviska  Norden  började  man  emellertid  i  södern 
redan  jämförelsevis  tidigt  lära  känna  tillvaron  af  stora 
och  befolkade  länder  i  hafvet  norr  om  Germanien.  Denna 
kunskap  kunde  naturligtvis  icke  taga  sig  något  uttryck 
på  de  om  ett  synnerligen  lågt  utvecklingsstadium  vitt- 
nande s.  k.  hjulkartorna^  under  den  äldre  medeltiden; 
icke  häller  får  man  hvad  Norden  beträffar  någon  vidare 
behållning  af  de  arabiska^  kartorna.  Däremot  finnes 
den  skandinaviska  halfön,  PtolomsBUs'  SxavSia,  på  grund 
af  nyss  anförda  skäl  aftecknad  på  en  mängd  företrädes- 
vis i  Italien  förfärdigade  gamla  sjökartor ,  de  s.  k.  porto- 
lan-,    kompass-   eller   laxodromkartorna  ^.     De   motsvara 

*  Såxo,  Historia  danica  ed.  P.  E.  Muller,  Havn.  1839,  I,  prsBf.  s* 
18.     Jmfr  Peschel,  Geschichte  der  Erdkunde,  s.  163,  not.  3. 

2  Jmfr  N.  M.  Petersen,  Haandbog  i  gammelnordisk  Geografi, 
Kbhn   1834. 

^  Speculum  regale,  ed.  Einarsen  o.  Erichsen,  1768. 

**  Jmfr  Peschel,  Geschichte  der  Erdkunde,  s.  100. 

^  Jmfr  Peschel,  o.  a.  a.  s.  145. 

^  Peschel,  o.  a.  a.  s.  207.  Nokdenskiöld,  Facsimileatlas,  s.  44  o.  följ. 


29 

närmast  vår  tids  sjökort  och  utarbetades  i  praktiskt 
syfte  för  att  tjäna  som  hjälpreda  åt  sjöfarare  och  köp- 
män [namnet  "portolano"  betecknade  ursprungligen  ej 
en  karta  utan  en  segelanvisning  eller  kursbok].  Dessa 
sjökartor  äro  vanligen  alltid  tecknade  på  pergament  och 
började  utarbetas  redan  i  12:te  årh.,  men  först  sedan 
kompassen  i  midten  af  13:de  årh.  allmänt  kommit  i  bruk 
inträder  deras  högsta  utveckling,  hvarefter  de  florera 
ända  till  16:de  årh.  De  äro  hvad  Nordsjön  och  Öster- 
sjön beträffar  ganska  otydliga,  då  italienarnes  sjöfärder 
icke  sträckte  sig  till  dessa  farvatten,  och  hanseaterna, 
till  hvilkas  handelsområde  däremot  nästan  hela  Norden 
hörde,  icke  begagnade  sig  af  målade  kompasskartor  så- 
som italienarne  utan  af  skrifna  segelanvisningar  eller 
sjöböcker  ^  De  italienska  kompasskartorna  torde  också 
hvad  Norden  beträffar  ej  i  allmänhet  stödja  sig  på  di- 
rekta iakttagelser  (ehuru  sådana  likväl  förekomma)  utan 
på  uppgifter,  som  insamlats  i  närheten  af  Scheldes  myn- 
ning af  sjöfarande  från  södern  vid  möten  af  med  dylika 
segelböcker  försedde  hanseatiska  köpmän.  Den  för  Norr 
den  riktigaste  portolan-  eller  kompasskarta,  en  af  de 
äldsta  som  finnas  i  behåll,  är  den  del  af  Dulcerts  karta 
1339,  som  omfattar  Skandinaviska  halfön  med  kringlig- 
gande haf^.  Snarlika  med  Dulcerts  karta  äro  den  s.  k. 
catalanska  kartan  1375  och,  enligt  Nordenskiöld,  nästan 
alla  andra  äldre  portolankartor,  hvilka  omfatta  länderna 
nordost  om  Scheldes  mynning.  Alla  dessa  kartor  känna 
icke  till  Bottenhafvet  och  gifva  Östersjön  en  mycket  be- 
synnerlig form,  naturligtvis  med  längsta  utsträckningen 
från  väster  till  öster.  Nordenskiöld  antager  "^  att  dessa 
kartor  grunda  sig  på  en  åtminstone  delvis  i  Norden  ut- 
förd karttyp,  men  det  synes  mig  ligga  närmare  till  hands 
att    med  Theobald  Fischer'^  antaga,  det  de  hvad  Nor- 

^  Jmfr  RuGE,  Geschichte  des  Zeitalters  der  Entdeckungen,  a.  520. 
'  Nordenskiöld,  o.  a.  a.  s.  52. 
'  Nordenskiöld,  o.  a.  a.  a.  53. 

*  Th.  Fischer,  Sammlung  mittelalterlichor  Welt-  u.  Seekarten  ital. 
Ursprungs,  Venedig  1886. 


30 

den  angår  utarbetats  just  med  ledning  af  ofvan  antydda 
sjöberättelser  och  norrifrån  medförda  segelanvisningar. 
Alla  dessa  kompasskartor  äro  handskrifna. 

Ptolemseus  med  sina  kartor  öfver  hela  den  af  an- 
tiken kända  världen  blef  åter  bekant  i  västerlandet  ge- 
nom byzantinska  manuskript,  som  i  15:de  årh.  infördes 
från  det  aftynande  byzantinska  käjsardömet^  Den  för- 
sta latinska  öfversättningen  af  Ptolemseus  påbörjades  af 
den  byzantinske  lärde  Emanuel  Chrysoloras  (f  1415) 
och  af  slutades  af  dennes  lärjunge  Jagobus  Angelus.  Det 
är  denna  öfversättning,  värkstäld  före  1410,  som  mer 
eller  mindre  ändrad  sedermera  lades  till  grund  för  de 
äldsta  tryckta  upplagorna  af  Ptolemsei  geografiska  ar- 
bete. Öfversättningen  spriddes  genom  talrika  afskrifter, 
och  från  år  1472,  då  första  med  kartor  försedda  upp- 
laga af  Ptolemseus  trycktes,  till  år  1570,  då  Ortelius' 
stora  arbete  "Theatrum  orbis  terrarum"  kom  ut,  ära 
nästan  alla  kartor  i  en  eller  annan  form  upplagor  af 
Ptolemseus.  Man  känner  inalles  icke  mindre  än  54  så- 
dana ptolemaeiska  upplagor^. 

Vid  tiden  för  denna  ptolemaeiska  renässans  inom 
geografien  hade  emellertid  redan  länge  de  nordiska  län- 
derna varit  närmare  bekanta  för  mellersta  och  södra 
Europas  lärde;  och  då  man  sålunda  om  Norden  visste 
åtskilligt  mera  än  på  Ptolemaeus'  tid,  blef  det  företrä- 
desvis vid  denna  oriktiga  del  af  Ptolemseus'  kartvärk, 
som  afskrifvare  och  utgifvare  vidtogo  nödiga  förbättrin- 
gar och  förändringar,  i  det  man  till  manuskript  och  upp- 
lagor af  Ptolemseus  vanligen  alltid  tillfogade  en  ny  karta, 
som  omfattade  den  skandinaviska  Norden  med  Island 
och  Grönland. 

En  af  de  äldsta  kartografiska  framställningar  af 
Norden  är  den  handskrifna  karta,  som  finnes  bifogad  Fi- 
liastrus'   latinska  handskrift  af  Ptolemseus  och  är  signe- 


^  Jmfr  Nordenskiöld,  o.  a.  a.  s.  9  o.  följ. 
^  Jmfr  NoRDENSKiLÖD,  o.  a.  a.  s.  28. 


31 

rad  Claudius  Olavus  ^  Den  handskrifna  upplaga  af 
Ptolemaeus,  i  hvilken  nyssnämnda  karta  förekommer,  ut- 
arbetades på  föranstaltande  af  den  franske  kardinalen 
GruiLiELMUs  FiLiASTRus  (f  1428)  och  afslutades  år  1427. 
Filiastrus  fogade  till  denna  sin  upplaga  en  förminskad 
kopia  af  en  karta  öfver  Norden  jämte  åtföljande  text, 
hvilken  utarbetats  af  en  dansk  matematiker  och  geograf 
Claudius  Olavus  eller  Nicolaus  Niger,  antagligen  i  bör- 
jan af  15:de  årh.^  Kartan  signerades  med  Olavus'  namn 
och  är  egendomligt  nog  dubbelgraderad,  dels  genom  en 
med  ledning  af  Ptolemaeus'  karta  företagen  felaktig  gra- 
dering  af  en  portolankarta,  dels  är  bredden  angifven 
efter  iakttagelser  (af  solhöjden  under  sommar-  och  vin- 
tersolsittium)  eller  genom  beräkning  grundad  på  distans- 
uppgifter i  itinerarier  ^. 

Kartan  framställer  Skandinaviska  halfön  med  läng- 
sta utsträckningen  från  väster  till  öster,  i  öster  skild 
från  fastlandet  genom  en  smal  fjord*.  Norr  härom  skju- 
ter in  en  bred  hafsvik  kallad  "quietum  mare",  som  i 
väster  står  i  förbindelse  med  "tenebrosum**  eller  ^'conge- 
latum  mare".  Här  läses  äfven  namnet  "Nordhindbondh" 
(Nordrbotn).  I  nordöstra  Norge  (i  stället  för  öster  om 
fjällryggen)  läser  man  på  kartan  tre  folknamn:  Verme- 
landi,  Gentelandi  och  Engromelandi,  som  efter  Storms 
uttydning^    helt    naturligt   böra  representera  Värmland, 

o 

Jämtland  och  Ångermanland,  då  Engromeland  bör  förut- 
sättas vara  felskrifning  för  Engromanneland  (skrifvet 
Engromeland).  Norr  om  Norge  och  ofvan  omnämnda 
stora    hafsvik    sträcker    sig  ett  stort  fastland  från  öster 


^  Jmfr  Nordenskiöld,  Studier  och  forskningar,  Sthm  1883 — 84,  s.  38. 

*  GusT,  Storm,  Den  danske  geograf  Claudius  Olavus  eller  Nicolaus 
Niger  (i  Ymer  1889,  s.  129  o.  följ.  samt  1891,  s.  13  o.  följ.). 

^  Nordenskiöld,  Facsimileatlas,  s.  55. 

*  Claudi  Clavi  karta  och  beskrifning  öfver  Norden  finnes  aftryckt 
i  facsimile  hos  Nordenskiöld,  Studier  och  forskningar,  likaledes  hos 
Storm,  o.  a.  a.  (i  Ymer  1891). 

°  Storm,  o.  a.  a.  (i  Ymer,  1891,  s.  86). 


32 

till  väster,!  öster  kalladt  "Wildlappelandt",  i  väster  sam- 
manhängande med  Gronlandia.  Texten  innehåller  longi- 
tud-  och  latitudbestämningar  af  133  orter  i  de  nordiska 
länderna  samt  dessutom  åtskilliga  geografiska  notiser. 
Såväl  karta  som  text  i  den  form  de  föreligga  i  Filiastrus' 
Ptolemseusupplaga  äro  endast  utdrag^  och  synas  icke  ha 
utöfvat  något  som  hälst  inflytande  på  en  senare  geogra- 
fisk forskning  ^  Däremot  ha,  oberoende  af  denna  kopia, 
både  Olavus'  karta  och  beskrifning,  i  sitt  ursprungliga 
skick,  blifvit  allmänt  begagnade  såväl  i  Tyskland  som 
Italien,  och  bägge  utgjorde  en  lång  tid  hufvudstommen 
af  de  geografiska  uppgifter  man  hade  rörande  Norden. 
Beskrifningen  har,  som  Storm  uppvisat,  i  original  varit 
betydligt  utförligare;  den  kom  in  i  den  tryckta  littera- 
turen i  Tyskland  genom  de  två  tyska  geograferna  Scho- 
ner  och  Franciscus  Irenicus.  Johannes  Schoner,  präst, 
från  Karlstadt  i  Franken,  utgaf  1515  (Ntirnberg)  en  kort- 
fattad skrift  "  Luculentissima  quedam  terre  totius  de- 
scriptio",  som  afsåg  att  lämna  en  öfversikt  öfver  sam- 
tidens geografiska  vetande^  och  innehöll  utdrag  ur  Ola- 
vus' arbete.  Några  år  senare  1518  skref  Schoners  yngre 
samtida  Franciscus  Irenicus  (Friedlieb)  från  Esslingen 
"Exegesis  Historise  Germaniae*',  och  har  därvid  likaledes 
begagnat  sig  af  Olavus  samt  äfven  af  hans  karta  ^.  Ut- 
drag från  Schoner  och  Irenicus  återfinnas  hos  andra 
tyska  humanister  från  reformationstiden;  så  har  Wili- 
BALD  PiRCKHEiMER  i  siu  "  GermauisB  brevis  explicatio" 
(Strassburg  1530)  lånat  långa  stycken  från  Schoner  och 
Irenicus  om  de  nordiska  länderna,  och  utdrag  från  dessa 
författare  nådde  också  Herberstein  (1549),  som  användt 
dem  för  sin  framställning  af  ryska  förhållanden. 

Hvad  Olavus'  karta  beträffar,  har  äfvenledes  Storm 
gjort  ytterst  sannolikt,  att  en  fullständig  och  äkta  kopia 
af  denna  karta  återfinnes  i  den  af  Nordenskiöld  i  War- 


*  Storm,  o.  a.  a.  (Ymer,  1891,  a.  34). 
2  Storm,  o.  a.  a.  (i  Ymer  1889,  s.  138). 
^   Storm,  o.  a.  a.  (i  Ymer  1889,  s.  142). 


33 

schau  upptäckta  s.  k.  Zamoiskiska  kartan^.  Den  är,  lik- 
som kopian  i  Filiastrusupplagan  af  Ptolemseus,  handritad 
och  finnes  i  en  latinsk  handskrift  af  Ptolemseus  från  2:dra 
hälften  af  15:de  årh.  Skandinavien  skiljes  äfven  här  i 
öster  från  fastlandet  genom  ett  smalt  sund,  hvilket  möj- 
ligen blifvit  ditsatt  för  att  aptera  kartorna  efter  Ptole- 
mseus'  uppfattning  af  XxavSta  såsom  en  ö,  ehuru,  såsom 
förut  framhållits,  såväl  Adam  af  Bremen  som  Saxo  tyd- 
ligt skildrat  landsammanhanget  mellan  nordöstra  Europa 
och  Skandinavien  [Skandinaviens  halfögestalt  hade  gan- 
ska riktigt  beskrifvits  äfven  på  1400-talet  af  JEneas  Syl- 
vius  —  sedermera  påfven  Pius  II  —  i  hans  *' Historia  de 
Europa"  ^].  På  Zamoiskikartan  finnes  liksom  på  Filiastrus' 
kopia  i  norr  en  stor  hafsvik,  hvilken  skiljer  Norge  från 
"Finlappelanth",  som  återigen  i  väster  sammanhänger 
med  den  stora  halfön  Gronlandia.  Engroneland,  så  ly- 
der namnet  på  Zamoiskikartan  [jämför  Filiastruskopians 
Engroineland]  har  i  och  med  förändringen  af  skrifsättet 
flyttats  längre  åt  väster  in  bland  de  norska  kustlandskapen 
som  namnet  på  en  norsk  provins.  Det  låg  härigenom 
nära  till  hands  att  sammanställa  de  likalydande  namnen 
Engroneland  och  Gronelandia.,  och  på  efterföljande  kar- 
tor flyttades  också  mycket  riktigt  det  förstnämnda  nam- 
net öfver  på  Grönlands  östra  kust,  där  de  båda  namnen 
sålunda  kommo  att  motsvara  hvarandra"^.  Som  en  egen- 
domlighet hos  Zamoiskikartan  kan  nämnas,  att  namnen 
på  inskjutande  vikar  eller  utmynnande  floder  längs  Öster- 
sjökusten och  i  Sverige  lyda:  den  första,  andra,  tredje, 
fjärde  (i  orginal:  "förste,  annen,  tredie,  fierde"),  hvilka 
ord  Storm  af  språkhistoriska  skäl  anser  vara  danska  och 
ursprungligen  just  af  Claudius  Olavus  utsatta  på  hans  origi- 
nalkarta ^.  Att  floder  och  vikar  angifvits  med  ordningstal 
synes  häntyda  på  någon  slags  segelanvisning  såsom  källa. 


^  Kartan  N:o  XXX  i  Nordenskiölds  Facsimileatlas. 

'  Jmfr  Peschel,  Geschichte  der  Erdkunde,  s.  163,  not  3. 

^  Jmfr  Stobm,  o.  a.  a.  (i  Ymer,  1891,  a.  36). 

"*  Storm,  o.  a.  a.  (i  Ymer,  1889,  s.  146). 

3 


34 

En  kopia  af  samma  karta  som  den  i  Zamoiskisam- 
lingen  i  Warschau  finnes  i  Ptolemaeusupplagan  1482,  tryckt 
i  Ulm,  och  kom  alltså  med  denna  upplaga  fram  i  den 
tryckta  litteraturen.  Denna  Ulmerupplaga  (1482)  af  Ptole- 
maeus^  med  tillhörande  karta  öfver  Norden  bär  vanligen 
namn  efter  Nicolaus  Donis,  en  benedektinermunk  från 
klostret  Reichenbach,  hvars  riktiga  namn  var  Dominus 
Nicolaus  Germanus;  Dominus  förkortades  sedermera  till 
Donnus,  hvilket  genom  misskrifning  blef  Donis.  Han 
uppgifves  ha  dött  1471^.  Donis  har  emellertid  endast 
afritat  kartorna  i  en  från  Ptolemseus  något  afvikande  pro- 
jektion, men  dock  i  ett  afseende  förbättrat  karttypen 
öfver  Norden^,  i  det  han  framställer  Skandinavien  såsom 
en  halfö,  genom  ett  smalt  näs  sammanhängande  med  Fin- 
lappelandt  i  öster.  Däremot  har  han  med  bibehållande 
af  "Engronelant"  i  nordligaste  Norge  gifvit  samma  namn 
åt  en  stor  halfö  norr  om  nordligaste  Norge*,  så  att  Is- 
land långt  i  väster  blifvit  alldeles  isoleradt.  Detta  se- 
nare innebär  sålunda  uppenbarligen  en  försämring  i  för- 
hållande till  den  jämförelsevis  riktiga  uppfattning,  som 
framträder  hos  Clavus  och  Zamoiskikartan  beträffande 
läget  af  halfön  Gronlandia,  som  på  dessa  kartor  ligger  i 
väster  (ej  såsom  hos  Donis  i  öster)  om  Island. 

Från  dessa  tvänne  karttyper,  af  Storm  kallade  Za- 
moiskitypen  och  Ulmertypen,  härstamma  de  nordiska  kar- 
torna i  Ptolemseusupplagorna  och  på  världskartorna  från 
slutet  af  15:de  och  början  af  16:de  årh.  Till  Ulmertypen 
höra  circa  20  af  de  i  Nordenskiölds  Facsiraileatlas  publi- 
cerade kartorna,  af  hvilka  jag  här  vill  särskildt  nämna 
Ptolemjieusupplagan  i  Ulm  1486  (ident.  med  den  af  1482), 
Behaims    globkarta  från   1492  (n:o  40),  Ptolemaeusuppla- 


^  Första    uppl.    1482,    andra    uppl.    (äfven    i  Ulm)  1486;  den  till- 
,  börande  kartbeakrifningen  finnes  endast  i  uppl.  1486. 
^  Jmfr  Nordenskiöld,  Facsimileatlas,  s.  55. 

'  Jmfr    Donis'    karta   öfver  Norden  hos  Nordenskiöld,  Vegas  färd 
kring  Asien  ocb  Europa,  I.  Bil.  N:o  1. 

*  Jmfr  Storm,  o.  a.  a:  (Ymer,  1891,  s.  36). 


35 

gorna  i  Rom  1507  (n:o  14)  och  1508,  Ruysch*  karta  från 
1508  (n:o  XXXII)  samt  Leonardo  da  Vincis  (n:o  45)  och 
ScHONERs  (n:o  46)  glober  från  1515,  vidare  Apianus'  karta 
från  1520  (n:o  XXXVIII,  b).  Till  Zamoiskitypen  höra  bl.  a. 
EssLERS  och  Ubelins  framställning  af  Norden  i  deras 
Strassburgerupplaga  af  Ptolemseus  1513  (n:o  XXXV)  [dock 
med  en  något  afvikande  typ:  Grönland  såsom  en  smal 
med  Norge  parallel  halfö,  gående  mot  sydväst^]  samt 
[äfven  i  någon  mån  afvikande]  Pirckheimers  Ptolemseus- 
upplaga  1522  (och  1525),  Villanovanus  (Servetus)  1535 
(och  1541)  m.  fl. 

Ett  nytt  framsteg  i  Nordens  kartografi  gjordes  af 
Olaus  Magnus'  närmaste  föregångare,  Jakob  Ziegler. 
Han  var  född  1480  i  Landshut,  studerade  i  Ingolstadt 
och  företog  långvariga  resor,  hvarunder  han  äfven  be- 
sökte Rom.  Sedermera  lefde  han  i  Wien  samt  i  Passau, 
där  han  dog  1549. 

Zieglers  geografiska  arbete  öfver  Skandinavien  bär 
namnet  '^  Schondia" ,  och  åtföljes  af  en  karta  af  en  all- 
deles ny  typ^.  Ziegler  hade  icke  själf  besökt  hvarken 
Sverige  eller  Norge  ^,  utan  under  sin  vistelse  i  Rom  gjort 
bekantskap  med  fyra  skandinaver,  på  h vilkas  muntliga 
uppgifter  han  åberopar  sig.  Dessa  voro  de  två  norska 
ärkebiskoparne  Erik  Walkendorf,  som  dog  i  Rom  1522, 
Olof  Engelbrektsson,  som  1523  lämnade  Rom  för  att  till- 
träda Trondhjems  ärkebiskopsdöme,  samt  svenskarne  Jo- 
hannes Magnus  och  Peder  Månsson  (sedermera  rektor  i 
Vadstena),  h vilka  båda  vistades  i  Rom  i  början  af  1500- 
talet.  Johannes  Magnus  hade  redan  då  påbörjat  en  be- 
skrifning    öfver    *Schondia",    som    han    lät  Ziegler  stu- 


*  Jmfr  Nordenskiöld,  Studier  och  forskningar,  s.  32. 

^  H.  HiLDEBRAND,  Ett  geografiskt  arbete  öfver  Skandinavien  från 
1532  (med  karta)  i  Geografiska  Sektionens  tidskrift  Bd  I,  1878.  Kartan 
finnes  äfven  återgifven  hos  Nordenskiöld,  Vegas  färd  kring  Asien  och 
Europa  I. 

*  Jmfr  L.  Daae,  En  bemsDrkning  om  Jakob  Ziegler  (i  Norsk  Hist. 
Tidskr.  2  R.  6  Bd.  s.  332). 


36 

dera\  Den  senares  arbete  med  samma  namn  trycktes 
därefter  i  Strassburg  1532  och  1536  (o.  i  Frankfurt  a.  M. 
1575),  och  omfattar  Sverige  med  Finland  och  Lappland 
samt  Norge  med  dess  dåvarande  biländer,  däremot  icke 
Danmark.  Ziegler  uppgifver  lat.-  och  long.-bestämningar 
för  omkr.  440  olika  orter  i  Skandinavien,  angifver  län- 
dernas gränser  och  indelning  i  landskap  samt  lämnar 
äfven  etnografiska  skildringar.  Hans  framställning  är 
fattig  på  citat:  utom  Plinius  nämner  han  endast  Saxo 
och  Petrus  Martyr  (jämte  de  ofvannämnda  nordiska 
prelaterna). 

Zieglers  karta  visar  för  första  gången  riktigt  Skan- 
dinaviens längsta  utsträckning  från  norr  till  söder;  Skan- 
dinavien bildar  en  halfö,  som  utgår  från  fastlandet  i  nord- 
ost. Bottenhafvet,  som  af  Ziegler  karaktäristiskt  nog 
kallas  "sinus  finnonicus",  angifves  riktigt  som  en  från 
Östersjön  utgående  vik  mot  norr,  men  Finska  viken  sträc- 
ker sig  nästan  parallelt  med  Bottenhafvet  mot  nordost, 
så  att  Finland  får  utseendet  af  en  fullkomligt  spetsvink- 
1ig  halfö.  Längst  i  norr  (i  nordligaste  Skandinavien) 
förlägger  Ziegler  Lapponia,  hvilket  land  medelst  ett  bredt 
landbälte  sammanhänger  med  Gronlandia  i  väster,  hvar- 
vid  emellertid  Island  liksom  på  Olavus'  karta  fått  sig 
anvisad  en  tämligen  riktig  plats. 

Det  återstod  sålunda  likväl  att  från  ståndpunkten 
af  dåtidens  vetande  framställa  en  korrektare  och  i  de- 
taljerna finare  och  riktigare  utarbetad  kartografisk  bild 
af  de  nordliga  länderna,  att  afskilja  den  Skandinaviska 
halfön  från  det  mystiska  grönländska  polarlandet  i  norr 
och  att  lämna  en  utförlig  skildring  af  Nordens  natur  och 
folk,  lämpad  efter  renässansens  vidgade  intressen  och 
idéer.  Detta  utfördes  af  den  man,  hvars  geografiska  ar- 
beten i  det  följande  skola  bli  föremål  för  undersökning 
och  granskning. 

^  Denna  beskrifning  är  under  namn  af  "Situs  Scandise"  tryckt  som 
inledning  till  Johannes  Magnus'  Historia  de  Gothonim  Sueonumque  Reg., 
RomsQ  1554. 


37 


IL 

Olaus  Magnus'  lif  och  resor. 

Olaus  Magnus  Gothus,  som  han  själf  oftast  kallar 
sig,  var  två  år  yngre  än  sin  äldre  broder,  den  bekante 
Upsalaärkebiskopen  Johannes  Magnus.  Denne  var  näm- 
ligen född  i  Linköping  år  1488,  och  i  samma  stad  föddes 
äfven  brodern  Olaus  i  början  af  Oktober  år  1490  ^  Van- 
ligen angifves  Skeninge  som  hans  födelsestad^,  men  mot 
detta  antagande  strider  Olaus'  egen  bestämda  uppgift: 
* —  —  —  —  Civitas  Lincopensis  unde  mihi  origo  est"  ^. 
Också  nämner  han  sig  som  auktor  till  Carta  marina 
(1539):  "Olaus  Magnus  Gothus  Lincopen(sis)"  *.  Säker- 
ligen torde  Olaus  ha  tillbringat  första  delen  af  sin  barn- 
dom i  Linköping,  där  han  enligt  egen  uppgift  vistades 
åtminstone  ännu  år  1500^.  Råder  sålunda  knappast 
något  tvifvel  rörande  hans  födelseort^,  synes  däremot 
fi'ågan  om  hans  börd  vara  vida  mer  svårlöst.  Äldre 
författare  såsom  Spegel  ^,  Peringskiöld  ^,  Rhyzelius  ^, 
m.  fl.  uppgifva  alla,  att  fadern  hetat  Magnus  Persson 
Store  och  modern  Kristina  Kuse;  han  skulle  enligt  dessa 
uppgifter    sålunda    ha    varit  af  adlig  härkomst  (Spegel: 


^  Olaus  Magnus,  Hist.  de  gentibus  septentr.,  Venet.  1555,  Lib.  I, 
O.  17. 

*  Jmfr.  Hsndl.  rör.  Skand.  Hiat.  I.  Hans  Hildebrand,  Olaus 
Magni  och  hans  historia.     Hist.  Tid.  1884,  s.  308. 

»  Hist.  II,  C.  31. 

*  Se  Cart.  mar.  (facsimile)  i  Krist.  Vid.  Selskabs  Forhandl.  1886, 
N:r  15. 

5  Hist.  III,  C.  13. 

*  J.  I.  HIhl,  Linköpings  stifts  Herdaminne,  Norrk.  1846,  I,  s.  90, 
nppger  äfven  Linköping  som  Olaus'  födelsestad,  men  påstår  oriktigt  att 
han  var  född  år  1493. 

^  H.  Spegel,  Kyrkohistoria,  1708,  s.  121. 

^  J.  Peringskiöld,  Monnm.  Uplandica,  1710,  s.  171  o.  följ. 

^  BuYZEUUS,  Biskopskrönika,  s.  53. 


38 

"som  det  säges  af  Storarnes  och  Gyltarnes  familj*'). 
Kon.  Gustaf  I  kallar  honom  ^  "mesther  Olaflf  Magnj  Swine- 
footh",  hvilket  synes  tyda  på  adlig  börd,  men  troligen  har 
den  senare  benämningen  varit  ett  vanligt  binamn,  afsedt 
att  skilja  dess  innehafvare  från  andra  med  samma  namn. 
Åtminstone  tyder  ingen  annan  samtida  uppgift  eller  källa 
därpå,  att  bröderna  Magnus  icke  skulle  ha  varit  födda 
ofrälse;  antagandet  att  de  tillhört  ätten  "Store"  beror 
otvifvelaktigt  däraf,  att  de  kallade  sig  "Magnus"  i  stället 
för  "Magni",  emedan  i  utlandet,  där  de  vistades  en  stor 
del  af  sitt  lif,  "den  svenska  seden  att  till  eget  namn 
foga  genitiv-formen  af  faderns  var  mindre  vanlig"  ^.  Olaus 
Magnus  berättar  själf  rörande  broderns  (och  sin  egen) 
härkomst:  "parentes  habuit  Magnum  Petri  et  Christinam 
eius  loci  cives,  genere  honesto  et  nobili  sed  virtute  cla- 
riores"  •^.  Fadern  var  sålunda  borgare  i  Linköping,  och 
det  är  väl  möjligt,  att  han  enligt  en  anteckning  af  Nico- 
laus  Bothniensis,  omnämnd  af  Peringskiöld  ^,  där  utöfvat 
skomakeriyrket. 

På  sensommaren  (Aug.)  1504  träffa  vi  Olaus  i  Västerås, 
där  han  vid  domkyrkoskolan  torde  ha  åtnjutit  skolunder- 
visning^, och  möjligt  är,  att  han  just  från  denna  stad 
företog  sin  första  för  eftervärlden  bekanta  längre  resa, 
nämligen  till  Oslo  i  Norge  1504  —  1505^. 

Enligt  de  gängse  uppgifterna^  erhöll  Olaus  seder- 
mera kanonikat  i  de  båda  stiftsstäderna  Upsala  och  Lin- 
köping, hvilka  ämbeten  han  likväl  knappast  torde  ha 
tillträdt  förrän  efter  hemkomsten  från  Tyskland,  där  han 
vistades    i    sju    år,    1510  —  1517,   för  att  vid  detta  lands 

^  Gu8t.  1:8  Regiatratur,  III,  s.  51,  (Bref,  dat.  Wexiö  d.  2  Febr.  1526). 

2  HiLDEBRAND,  anf.  st.,  8.  307. 

^  JoHANN.  Magn.  Histor.  metropolitana  ed.  Olaus  Magnus  (Scrip- 
tores  rer.  suec.  III,  2  sect.,  ed.  Annerst.,  s.  74). 

*  Anf.  arb.,  a.   172. 

^  Hiat.  XXI,  C.  48 :  " ante  L  annoa  in  Arosiensibus  pratia  .  . 

more  scholarium  in  medio  Augusti  collecturus  eram  gråna  iuniperorum". 

«  Jmfr.  Hist.  II,  C.  9;  XIII,  C.  32. 

^  Jmfr.  Han  dl.  rör.  Sk.  Hist.  I,  m.  fl. 


39 

förnämsta  lärosäten  fullborda  sina  studierå  Hemfärden 
var,  som  Olaus  finnes  ha  antecknat,  synnerligen  besvär- 
lig, i  det  att  han  därvid  var  nära  att  råka  ut  för  skepps- 
brott i  Östergötlands  skärgård^. 

Väl  hemkommen  synes  han  endast  en  kortare  tid 
ha  vistats  i  Upsala,  emedan  han  redan  år  1518  af  den 
bekante  påflige  legaten  Johannes  Angelus  Areimboldus, 
som  vid  denna  tid  anländt  till  Sverige,  sändes  upp  till 
de  nordligaste  trakterna  af  riket,  med  all  sannolikhet  i 
syfte  att  åt  påfvens  ombud  insamla  penningar  och  ut- 
mångla  aflatsbref.  Själf  uppgifver  han  resans  ändamål 
på  följande  sätt^:  "propter  conservationem  Christianje 
fidei  pullulante  heresi  Lutherana  ad  requisitionem  Johan- 
nis  Angeli  Arcimboldi  apostolici  commissarii  profectus 
est".  Denna  nordliga  resa,  h vilken  som  nämndt  började 
år  1518  och  icke  afslutades  förrän  följande  år  1519,  har 
haft  en  synnerligen  stor  betydelse  för  Olaus  Magnus  i 
egenskap  af  geograf,  enär  han  därunder,  dels  genom  egna 
iakttagelser  och  dels  genom  upplysningar  af  de  genom- 
resta trakternas  inbyggare,  förskaffade  sig  rikligt  material 
för  såväl  sin  stora  karta  som  sina  geografisk- etnografiska 
skildringar.  Olaus'  resa  är  dessutom  af  så  mycket  större 
intresse,  som  före  honom  endast  enstaka  biskopsvisitatio- 
ner  företagits  så  långt  norrut;  af  ärkebiskop  Hemming 
Laurentii  (1341  —  1345)  till  Torne,  af  ärkeb.  Birger  Gre- 
gorii  1374  till  Lule  och  sedermera  af  olika  biskopar  till 
stiftets  nordliga  delar  åren  1386,  1445,  1472  och  1507. 
Olaus  Magnus'  resa  till  Torne  är  den  första  i  det  nord- 
ligaste Sverige,  om  hvilken  man  äger  jämförelsevis  när- 
mare uppgifter. 

Olaus  bröt  upp  från  Upsala^,  och  passerade  i  slutet 

*  Olaus  Magnus,  Litterära  fragmenter,  utg.  gen.  H.  Hjärne,  Hist. 
handl.  XII,  2,  1,  s.  1.  Jmfr.  Hiat.  II,  C.  29,  hvaraf  framgår,  att  Olaus 
var  på  hemväg  redan  år  1517. 

^  Hist.  ibid. 
'  Litt.  fragm. 

*  "Profectus  est  ab  Upsalia",  Litter.  fragm.,  I,  a.  1.  Af  Herm.  A.  Schu- 
MACUER  har  uti  Zeitachrift  der  GeseUschaft  fur  i^rdkund^  zu  Berlin,  Bd 


40 

af  Maj  1518  till  häst  genom  Hälsinglands  skogar,  där 
han  gjorde  åtskilliga  zoologiska  rön  och  iakttagelser  ^ 
Ända  intill  1600-talet  voro  vägarne  i  dessa  trakter  af 
Sverige  alldeles  ofarbara  för  hjuldon  och  utgjordes  af 
till  ridvägar  utvidgade  gångstigar,  hvarå  man  vintertiden 
färdades  på  slädar.  På  sommaren  kunde  man  däremot 
endast  komma  fram  ridande,  och  packningen  lades  antin- 
gen på  hästryggen  eller  fästes  å  långa  stänger  eller 
*släpor",  hvaraf  blef  en  följd,  att  resor  på  denna  tid 
gingo  mycket  långsamt  och  fordrade  ett  jämförelsevis 
stort  antal  hästar  ^.  Ändamålet  med  Olaus'  resa  var  att 
besöka  sockenkyrkorna,  och  antagligt  är  därför,  att  han 
rest  fram  och  åter  mellan  de  olika  delarne  af  mellersta 
Norrland  och  därvid  färdats  dels  utmed  kusten,  dels  i 
det  inre  och  längst  älfdalarne.  A  Olaus'  karta  äro  t.  ex. 
Hälsinglands  allra  fleste  socknar  utsatta  med  riktigt  angif- 
vande  af  deras  inbördes  lägen.  Annorlunda  är  det  med 
ortnamnen  i  Medelpad  och  Ångermanland,  enär  Olaus 
förväxlat  älfvarne  i  dessa  landskap,  hvilket  naturligtvis 
åstadkommit  förvirring  i  den  kartografiska  framställ- 
ningen. 

Emellertid  har  Olaus  enligt  sin  egen  uppgift  under 
stora  faror  (på  sommaren)  1518  färdats  utför  älfvarne  i 
forsbåtar,  kallade  *'haapar",  om  h vilka  färder  han  berät- 
tar följande.^:    " Haapar  —  —  quo  genere  vestigii 

XXVm,  1893,  N:r  3  s.  178  o.  ff.  publicerats  en  af  handling  med  titel  "Olaus 
Magnus  und  die  ältesten  Karten  der  Nordlande",  som  är  utgifven  efter  för- 
fattarens efterlämnade  manuskript  och  saknar  källanvisningar.  Den  inne- 
håller en  mängd  dels  obestyrkta  dels  alldeles  oriktiga  uppgifter  och 
saknar  allt  värde.  Bland  annat  heter  det  angående  Olaus*  resa,  att  han 
började  densamma  frän  Strängnäs,  att  han  därefter  besökte  Dalarne  och 
i  norr  (Ångermanland)  öfverskridit  floden  Madelgad  (I).  Om  allt  detta  finns 
ingen  som  hälst  antydning  i  Olaus  Magnus*  egna  skrifter,  lika  litet  som 
att  han  från  Trondhjem  skulle  sjöledes  ha  fUrdats  till  Vardöhus  och 
därifrån  till  häst  fortsatt  resan  till  Torne. 

»  Hist.  XVni,  C.  20. 

*  Jmfr.  P.  H.  WiDMARK,  Beskrifning  öfver  provinsen  Hälsingland, 
Upsala  1860,  I,  s.  408. 

«  Hist.  IV,  C.  10. 


41 

periculosissime  inter  montana  flumina  1518  descendendo 
evectus  fui;  adeo  fragili  ligno  coactus  sum  ob  publica 
negotia  peragenda  credere  animam  et  salutem  meam: 
eoque  formidabilior  erat  transitus  quo  magis  in  littore 
signa  apparuere  magni  nominis  personas  ibidem  vi  fluminum 
fuisse  suflfocatas**.  Därefter  beskrifver  Olaus  de  nyss- 
nämnda forsbåtarne;  de  voro  hopfogade  på  ett  skickligt 
sätt  utan  järnnitar  (sine  férro),  hade  en  betydlig  längd 
och  tycktes  nästan  flyga  öfver  vattnet  endast  vid  en  lätt 
stöt  (impulsus).  De  användes  endast  på  älfvar,  som 
kommo  från  högt  belägna  trakter  (e  sublimioribus  locis)\ 
Olaus  omtalar  icke,  utför  hvilka  floder  han  färdats  på 
ofvannämnda  sätt,  utan  berättar  saken  endast  i  största 
allmänhet,  men  enligt  Rietz^  begagnas  ordet  *håp** 
(pl.-ar)  såsom  beteckning  för  en  forsbåt  (eller  båt  tjänlig 
att  användas  på  forsande  älfvar)  i  Västerbotten,  hvarför 
det  synes  antagligt,  att  Olaus  redan  år  1518  kommit  så 
långt  i  norr  som  till,  eller  åtminstone  i  närheten  af,  detta 
landskap.  Med  detta  antagande  öfverensstämmer  äfven 
Olaus'  uppgift,  att  han  1518  sammanträffat  med  Lappar '^ 
Dock  var  den  stora  flod,  som  han  särskildt  omnämner, 
belägen  i  Medelpad;  dess  högvattenstillstånd  inträffade 
något  före  sommarsolståndet,  hvarvid  strömfåran  på  tre 
olika  ställen  fyldes  af  ismassor  och  lösryckta  trädstam- 
mar, så  att  däraf  föranleddes  öf versvämning  *.  Hvilken 
älf  detta  än  må  hafva  varit  (Indalsälfven  ?),  så  mycket 
synes  vara  utom  allt  tvifvel,  att  Olaus  på  sommaren 
1518  vistats  i  Medelpad  och  Ångermanland  samt  troligen 
äfven  i  Västerbotten. 

Därefter  torde  Olaus  begifvit  sig  västerut  till  Jämt- 
land och  öfver  den  Skandinaviska  fjällryggen  färdats  in 
i  Norge.    Lifligt,  ehuru  något  öfverdrifvet,  beskrifvas  svå- 


^  Hiat.  ibid. 

*  Svenskt  dialektlexikon,  I,  a.  278. 
3  Hiat.  IV,  C.   11. 

*  Hiat.  n,  O.  18. 


42 

righeterna  vid  en  resa  öfver  fjällen  i  synnerhet  vid  som- 
martid \  och  hela  denna  skildring  ger  ett  bestämdt  intryck 
af  att  vara  grundad  på  egen  erfarenhet  och  iakttagelse. 
Sannolikt  har  Olaus  å  den  väg,  som  å  hans  karta  kallas 
*^via  montanorum^ ,  mellan  Scarsa  möns  i  norr  (Åresku- 
tan) och  Sula  möns  (Sylfjällen)  i  söder,  passerat  in  i 
Norge,  möjligen  genom  den  s.  k.  Skurdalsport,  som  är 
en  af  de  märkliga  "portce"  eller  ^aperturce^  i  fjället, 
hvilka  Olaus  i  den  nyssnämnda  reseskildringen  omnämner. 
Att  Olaus  under  sin  nordliga  resa  1518  — 1519  värk- 
ligen  besökt  Norge,  därför  tala  en  mängd  olika  uppgifter 
i  hans  historia.  Så  omtalar  han,  att  fiskarebefolkningen 
vid  kusten  berättat  honom  underbara  saker  om  sjöormar 
och  andra  hafsodjur^,  hvilka  berättelser  han  äfven  ofta 
på  ett  okritiskt  sätt  återger.  En  hel  del  mer  eller  mindre 
kuriösa  saker  uppger  han  sig  själf  ha  sett  vid  Norges 
kust  (**in  littore  Norvegiano  —  in  Norvegiano  oceano")^; 
under  segling  på  hafvet  ("in ter  navigandum")  iakttog 
han  äfven  t.  ex.  huru  sjöfolket  uppsamlade  ambra  för 
att  sedan  sälja  detsamma  åt  "medici"  *.  Under  sin  vistelse 
i  Norge  torde  Olaus  ha  förskaffat  sig  flera  värdefulla 
upplysningar,  som  han  återger  i  sin  geografiska  fram- 
ställning, så  om  den  stora  övärlden  vid  Norges  västkust  ^ 
om  vinterfisket^  och  hvalfångsten ^  tranberedningen ®, 
salttillvärkningen  vid  hafskusten^,  om  inbyggarnes  sätt 
att  skydda  sina  båtar  ^^  m.  m.,  samt  om  befolkningens 
sysselsättningar  och  lefnadssätt  öfver  huivud.  Som  sanno- 
likast torde  man  få  antaga,  att  Olaus  Magnus  uppehållit 


1  Hist.  II,  c.  14. 

2  Jmfr.  Hist.  XXI,  prsef.,  C.  5  o.  ff,  C.  43. 

3  Jmfr.  Hist.  XVIII,  C.  40;  XX,  C.   12;  XXI,  C.  37,  m.  fl.  st. 
*  Hist.  XXI,  C.  18. 

5  Hist.  XIX,  C.  38. 

6  Hist.  XXI,  C.  1,  2  o.  ff. 
^  Hist.  XXI,  C.  10  o.  15. 

8  Hist.  XXI,  C.  38. 

9  Hist.  XIII,  C.  43. 
JO  Hist.  X,  C.  2. 


43 

sig  i  Trondhjem  \  och  att  han  gästat  den  för  Nordens 
geografiska  förhållanden  så  varmt  intresserade  ärkebisko- 
pen Erik  Walkendorf.  Möjligen  har  han  äfven  stått  i 
någon  förbindelse  med  kaniken  Henrik  Nilsson  i  Trond- 
hjem, hvars  namn  (**D.  Henricus  Nielsen")  läses  å  Olaus' 
karta  vid  kusten  i  närheten  af  "Nidrosia",  där  nämnde 
kanik  antagligen  ägt  någon  större  gård  eller  egendom^. 
Egendomligt  nog  läses  ännu  ett  personnamn  på  denna 
del  af  Carta  marina,  nämligen  längre  söderut  vid  ön 
"Gisk**  namnet  **D.  Kanutus  Alson**.  Gården  Giske  eller 
Giskö  på  en  ö  af  samma  namn  i  Söndmöre  var  ett  af 
Romerska  ättens  gamla  arfvegods,  och  kom  genom  mö- 
dernearf  till  den  svenske  riddaren  Alf  Knutsson  (Tre 
Rosor);  dennes  son  var  den  bekante  Knut  Alfsson,  hvars 
namn  finnes  å  Olaus'  karta.  Knut  Alfsson,  som  spelade 
en  viss  roll  under  unionstvisterna,  mördades  emellertid 
1502*^,  hvarför  förekomsten  af  hans  namn  å  Cart.  mar. 
på  sin  höjd  endast  skulle  kunna  innebära,  att  Olaus  under 
sin  vistelse  i  Norge  aflagt  ett  besök  på  Giske  gård. 

Huruvida  Olaus  i  öfrigt  företagit  resor  inom  Norge 
kan  ej  med  visshet  sägas.  Han  omtalar  visserligen  på 
ett  ställe*:  "sunt  inträ  Norvegise  limites  vastissimi  altissi- 
mique  montes  quatuor  dietarum  ascensuros,  totidemque  e 
vertice  descensuros  admittentes",  hvilket  möjligen  skulle 
kunna  tyda  härpå,  men  uppgiften  kan  äfven  ha  gällt 
färden  fram  eller  åter  mellan  Jämtland  och  Trondhjem. 

Olaus  uppger  ingenstädes,  huru  länge  han  kvarstan- 
nat  i  Norge.  Sannolikt  har  han  i  början  af  år  1519 
eller    tidigt    på  ,  våren    s.   å.  åter  rest  öfver  till  Sverige 


1  Jmfr.  Hiat.  I,  C.  27;  II,  C.  1;  XVIII,  C.  24. 

*  Denne  mäster  Henrik  Nilsaon  synes  ha  varit  nära  lierad  med 
den  for  sin  stora  rikedom  berömda  ätten  Römer  i  Norge;  år  1547  fick 
han  till  ock  med  af  Nils  Henriksson  Gyldenlöwes  enka.  Fru  Ingegerd 
Ottesdotter  (Römer),  gärden  Borg  i  Skongen.     Dipl.  Norveg. 

^  Jmfr.  Stypfe,  Bidrag  till  Sveriges  historia  under  medeltiden, 
IV,  8.  CCXCm.     Allén,  De  tre  nord.  Bigers  Hist.  I,  s.  248  o.  följ. 

^  Hist.  II,  C.  2. 


44 

samt  utmed  Bottenhafvets  kust  fortsatt  sin  färd  mot  norr. 
Ångermanlands  kustberg  eller  närmast  Skuluberget  i  Vid- 
byggerå  socken  (å  Cart.  mar.  " Scula  mons'^)  ansåg  han 
vara  af  så  betydlig  höjd,  att  dess  toppar  hela  året  om 
täcktes  af  ett  beständigt  snötäcke  \  en  åsikt,  som  han 
troligen  fått  på  den  grund,  att  snön  på  våren  ännu  låg 
kvar,  då  Olaus  passerade  kusten;  bergen  voro  i  öfrigt 
förträffliga  sjömärken  för  seglare^.  Olaus  seglade  emel- 
lertid vidare  åt  norr  och  torde  i  Västerbotten  och  Norr- 
botten ha  besökt  alla  de  mera  betydliga  orter,  som  då 
funnos  och  som  äfven  samtliga  finnas  utsatta  å  hans 
karta.  Om  Bjuruklubb  (^ Biurakluhhen^ ),  den  bekanta 
landkänningen  i  Löfånger  söder  om  Skellefte,  säger 
Olaus  ^:  **Sua  mira  celsitudine  orta  densissima  nubium 
caligine  prospecta  in  mediis  undis,  prout  anno  Domini 
1519  expertus  fui,  salvantur  errantes.  Tanta  et  enim 
condensati  aéris  ac  caliginis  solet  esse  obscuritas,  ut  vix 
in  exigua  navi  proram  tenens  e  puppi  respiciatur.  *  Skär- 
gården norr  om  Bjuröklubb  ända  till  Torne  prisas  af 
Olaus  Magnus  i  varma  ordalag :  "  omnia  ibi  iucunda,  quieta 
et  transquilla"  ^.  Vid  midsommartiden  1519  befann  sig 
Olaus  slutligen  i  själfva  Torne,  där  han  bland  annat  fick 
åskåda  det  pågående  laxfisket^  samt  med  egna  ögon 
iakttaga  handelslifvet  i  detta  det  nordligaste  Bottenhaf- 
vets förnämsta  "emporium*;  särskildt  fäste  han  sig  där- 
vid, att  moskovitiske  handelsmän  i  stort  antal  kommo 
dragande  hit  österifrån,  bärande  sina  båtar  på  skuldrorna  ^. 
Men  äfven  Lappar  (och  Finnar)  blefvo  föremål  för  hans 
intresse  ^. 


*  "Continuo  candore  nivium  toto  anni  tempore  etc."  Hist.  II,  C.  4. 

2  Hist.  II,  C.  4. 

3  Hist.  II,  C.  6. 

*  Hist.  XX,  C.  1. 
s  Hist.  XX,  C.  3. 
6  Hist.  XX,  C.  2. 
^  Hist.  ibid. 


45 

Torne,  som  af  Olaus  Magnus  förlades  på  omkr.  82° 
n.  lat.  och  42''  ö.  long.  \  var  likväl  icke  den  nordligaste 
punkt  han  uppnådde.  I  sina  själfbiografiska  antecknin- 
gar nämner  han^,  att  han  framträngt  till  hedningarne 
(d.  v.  s.  Lapparne)  ända  upp  under  84°  n.  lat.,  och  på 
ett  annat  ställe  heter  det  till  ock  med:  ** versatus  sum 
etiam  circa  elevationem  graduum  poli  Arctici  86**^.  Så 
mycket  framgår  häraf  med  visshet,  att  Olaus  fortsatt  sin 
resa  ett  ganska  betydligt  stycke  norr  om  Torne,  men 
för  att  närmare  bestämma,  hur  långt  han  kommit,  måste 
framhållas  följande  omständigheter.  Den  nyssnämnda 
uppgiften  om  Tornes  bredd  öfverensstämmer  icke  med 
den  å  Carta  marina  angifna,  hvilken  här  sättes  åtmin- 
stone två  grader  nordligare,  alltså  ungef.  till  84°  n.  lat. 
Men  två  grader  norr  om  Torne  finnes  å  kartan  invid 
Torne  älf  utsatt  namnet  å  en  kyrka  ^Ecclesia  S.  Andrece" , 
som,  om  man  utgår  från  den  i  Hist.  de  gent.  sept.  före- 
kommande breddbestämningen  för  Torne  (82°  n.  lat.), 
sålunda  borde  ligga  på  ungef.  84°  n.  lat.  Härmed  öfver- 
ensstämmer en  från  annat  håll  hämtad  uppgift.  Den 
portugisiske  riddaren  Damianus  a  Goes,  som  i  Danzig 
sammanträffade  med  bröderna  Magnus  och  med  desse, 
som  han  själf  säger,  "knöt  ett  oupplösligt  vänskapsband** 
(indissolubilem  contraxi  amicitiam),  sände  år  1540  till 
påfven  Paul  III  ett  bref,  innehållande  en  klagoskrift  öfver 
Lapparnes  hedendom  ("Deploratio  lappianae  gentis")  och 
åtföljdt  af  en  beskrifning  öfver  Lappland  ("Lappia3  des- 
criptio  **)'*.  I  denna  beskrifning,  som  uppenbarligen  är 
grundad  på  upplysningar  af  Olaus  Magnus,  säges  "Ecclesia 
S.  AndresB**  vara  belägen  på  84°  n.  lat.  Efter  allt  att 
döma  synes  Olaus  ha  besökt  detta  ställe;  men  hvilken 
nuvarande    plats  afses  med  "Ecclesia  S.  Andrese"  ?    Det 


'  Hist.  XX,  C.  1. 

*  Litter.  fragment,  Hist.  handl.  XII,  2,  1. 
3  Hist.  I,  C.  19. 

*  De   rebus  hispanicis,  lasitanicis,  aragonicis,  indicis  et  sethiopicis. 
Dämiäni  a   Goes   Lusitani   Opera.   Colon,  1602,  s.  247  o.  ff.,  s.  252  o.  fif. 


46 

må  härvid  erinras  därom,  att  Olaus  uppger,  det  han 
äfven  varit  på  86°  n.  lat.;  förlägger  man  Torne  till  82** 
n.  lat.  och  därifrån  räknar  fyra  grader  åt  norr  på  Carta 
marina,  träffar  man  på  kartans  nordligaste  ortnamn  åt 
detta  håll,  nämligen  ^Pele^,  Denna  ort  kan  icke  gerna 
vara  någon  annan  än  den  strax  NO.  om  Pentäsjokis  ut- 
lopp i  Torneälf  på  älfvens  högra  strand  belägna  byn 
Pello  i  nuvarande  Ofvertorneå  socken,  omkr.  110  km. 
norr  om  Tornet  Då  nu  Olaus  förlägger  Ecclesia  S. 
Andrese  vid  Torneälf  ungefär  midt  emellan  Pello  och 
Torne,  måste  han  därmed  ha  menat  det  gamla  kapell, 
som  fanns  vid  nuvar.  Ofvertorneå,  och  som  1482  och 
sedermera  vanligen  kallades  Saerkilax^;  det  låg  nämligen 
omkr.  60  km.  norr  om  Torne,  sålunda  på  halfva  vägen 
till  Pello.  Olaus  Magnus  har  tydligen  färdats  uppefter 
Torneälf  (i  båt?)  och  därunder  besökt  såväl  Sserkilax  som 
Pello.  Att  han  skulle  ha  framträngt  ännu  längre  i  norr, 
därom  finnes  icke  någonsomhälst  uppgift  i  hans  skrifter, 
utan  torde  han  här  ha  vändt  om  och  rest  tillbaka  till 
Torne. 

På  sensommaren  eller  hösten  1519  inträffade  Olaus 
åter  i  mellersta  Sverige  (Upsala).  Arcimboldus,  som 
först  efte?'  Olaus'  afresa  norrut  i  slutet  af  år  1518  ankom- 
mit till  Stockholm  och  Upsala,  hade  äfven  redan  i  Mars 
1519  lämnat  Sverige '\  sålunda  innan  Olaus  hunnit  komma 
tillbaka.  Huruvida  Olaus  under  sin  resa  lyckats  insamla 
några  betydligare  penningmedel,  och  om  dessa  i  så  fall 
värkligen  öfverlämnats  till  den  påflige  legaten,  därom 
känner  man  ingenting;  förbindelsen  med  Arcimbold  kan, 
som  af  ofvanstående  framgår,  i  alla  händelser  icke  ha 
varit  af  någon  intimare  art.  Emellertid  hade  Olaus  lyck- 
ligt fullbordat  sin  i  geografiskt  afseende  synnerligen 
märkliga  resa  och  därunder  insamlat  ett  ganska  rikhaltigt 


^  Jmfr.  Norrbottens  läns  kartvärk  1891,  Bl.  12  (Svansten). 
'^  Jmfr.  HiJLPHEKS,  Beskrifning  öfver  Norrland,  III,  s.  240.    Stypfe, 
Skandinavien  under  unionstiden,  uppl.  1867,  s.  300. 
'  Jmfr.  Allén,  anf.  arb.,  III,  s.  49,  s.  60. 


47 

material  för  sina  kommande  arbeten  öfver  Norden.  Han 
hade  äfven,  som  han  själf  uppger,  under  sin  resa  predi- 
kat och  omvändt  många;  den  tillryggalagda  våglängden 
uppskattade  han  sammanlagdt  (eundo,  circumeundo,  re- 
deundo)  till  4,860  ital.  miP,  d.  v.  s.  nära  9,000  km., 
hvilket  likväl  under  alla  förhållanden  måste  betraktas 
som  en  oerhörd  öfverdrift. 

Olaus,  som  år  1520  var  åsyha  vittne  till  Stockholms 
blodbad,  torde  de  följande  åren  1521  och  1522  under  be- 
lägringen ha  vistats  i  hufvudstaden  såsom  predikant^. 
Sedan  brodern  Johannes  i  egenskap  af  påfvens  legat  år 
1523  ankommit  till  Sverige  och  af  Gustaf  Wasa  blifvit 
utsedd  till  ärkebiskop,  afreste  Olaus  följande  år  1524  till 
Danzig  och  fortsatte  därifrån  landvägen  till  Rom  för  att 
på  uppdrag  af  konungen  utvärka  påfvens  godkännande 
såväl    af   ärkebiskopsvalet    som  af  de  i  ledigheten  efter 

• 

Stockholms  blodbad  nytillsatta  biskopsplatserna^.  Olaus 
återsåg  sedermera  aldrig  Sverige,  och  denna  resa  (1524) 
bildar  därför  inledningen  till  det  ostadiga  och  kringirrande 
lif  han  förde  i  nära  trettio  år  eller  ända  till  sin  död,  om- 
växlande vistandes  i  Tyskland,  Polen,  Nederländerna  och 
Italien.  Olaus  reste  hufvudsakligen  i  politiska  och  un- 
der senare  delen  af  sitt  lif  nästan  uteslutande  i  kyrkliga 
ändamål,  hvilkas  närmare  utredande  icke  ingår  i  planen 
för  denna  framställning.  Men  under  sina  resor  i  olika 
länder  lärde  Olaus  känna  flere  af  samtidens  geografiskt 
bildade  och  intresserade  män,  liksom  han  själf  alltjämt 
hade  ett  vaket  öga  för  den  större  eller  mindre  egendom- 
ligheten af  de  naturföremål,  som  mötte  honom.  Hans 
resor  inom  en  stor  del  af  Europas  kontinentala  område 
kunna  därför  sägas  i  väsentlig  grad  ha  vidgat  och  full- 
ständig at  hans  geografiska  intressen, 

I  Rom  kvarstannade  Olaus  större  delen  af  år  1524 


*  Litt.  fragm.,  I,  s.  1,  a.  st. 

2  Litt.  fragm.,  I,  ibid.  Hist.  XIII,  C.  29. 

^  Litt.  fragm.,  I,  s.  2,  jmfr  Gust.  1:8  Registratur  I,  s.  146. 


48 

för  att  uträtta  sitt  uppdrag  \  men  följande  år  1525  träf- 
fas han  i  broderns  följe  i  Liibeck^,  där  Johannes  Magnus 
och  Johan  af  Hoya  å  Sveriges  vägnar  skulle  underhandla 
med  ombud  från  Nederländerna  angående  en  handels- 
traktat med  dessa  länder^.  Olaus  synes  ha  vistats  i  Lii- 
beck  ännu  1526^,  men  sändes  samma  år  som  konungens 
befullmäktigade  ombud  till  Bremen  för  att  där  fortsätta  un- 
derhandlingen med  de  nederländska  rådsherrarne  ^.  Olaus 
tycks  vid  denna  tid  innehaft  konungens  fulla  förtroende, 
och  denne  tackar  honom  äfven  upprepade  gånger  för 
hans  tjänster^.  Från  Bremen  reste  Olaus  s,  å.  sjövägen  till 
Danzig  för  att  där  sammanträffa  med  brodern  Johan- 
nes^, hvilken  till  följd  af  de  ändrade  kyrkliga  förhållan- 
dena i  hemlandet  för  alltid  lämnat  Sverige  i  Okt.  1526. 
Detta  hindrade  likväl  ej,  att  kon.  Gustaf  fortfarande 
gaf  Olaus  offentliga  uppdrag  i  rikets  tjänst.  I  April 
1527  bemyndigades  denne,  som  redan  i  början  af  året 
ånyo  begifvit  sig  till  Liibeck  för  att  där  invänta  konun- 
gens befallning,  att  resa  till  Nederländerna^  och  med 
regentinnan  Margareta,  Karl  V:s  syster,  samt  general- 
staterna fortsätta  de  inledda  underhandlingarne  rörande 
handelsförbindelser  mellan  Sverige  och  de  nederländska 
städerna.  Konungen  lämnade  honom  äfven  i  uppdrag 
att  "bespörga,  hvar  någer  förståndug  på  vatns  drekter 
finnes  kan,  then  som  kunne  med  piper  eller  annat  god 
lämpelig  påfund  draga  stilla  vathn  uthur  thenne  diupe 
malmegruflfur,  som  her  a3re  i  rikit  ath  de  kunne  komma 
tillgångx  igen**  ^.  De  holländska  vatten  värken  och  Neder- 


*  Litt.  fragm.,  I,  s.  2. 
2  Litt.  fragm.,  ibid. 

^  Gust.  1:8  Regiatratur,  II,  s.  262. 

*  Gust.  1:8  Regiatratur,  III,  a.  193. 

^  Litt.  fragm.,  I,  a.  3.     Gust.  I:a  Begiatr.,  II,  a.  262,  III,  s.  202. 
^  Gust.  I:a  Regiatratur,  III,  a.  51,  a.  202. 
^  Litt.  fragm..  I,  a.  3. 
®  Litt.    fragm..  I,  a.  3 — 4. 

®  Kon:s  instruktion  tiU  Olaus  Magnua,  dat.  d.  22  Apr.  1527.  Guat. 
I:a  Regist.  IV,  a.   143. 


49 

ländarnes  skicklighet  i  att  indika  och  utpumpa  sina  vat- 
tenfylda  marskländer  åtnjöto  sedan  gammalt  (ända  från 
13:de  årh.)  stort  rykte  i  det  ofri  ga  Europa. 

Resan  till  Nederland  företog  Olaus  från  Hamburg. 
Sedan  han  nämligen  i  Lubeck  mottagit  konungens  bref, 
reste  han  till  förstnämnda  stad  för  att  därifrån  med  nå- 
gon passande  lägenhet  komma  sjövägen  till  Amsterdam, 
alldenstund  landvägen  var  spärrad  till  följd  af  hertig 
Karls  af  Geldern  fiendtligheter  mot  käjsaren.  Olaus  träf- 
fade emellertid  icke  på  något  annat  fartyg  än  ett,  som 
låg  färdigt  att  segla  till  Antwerpen,  och  följde  med  detta. 
En  hel  månad  gick  förlorad  genom  uppehåll  utanför  Dit- 
marsken,  men  därefter  uppnåddes  omsider  Zeeland  och 
förbi  Bergen  op  Zoom  i  Brabant  (nära  invid  Ooster 
Schelde)  anlände  Olaus  slutligen  till  Antwerpen,  där  han 
fick  höra,  att  Margareta  nyss  förut  d.  20  Juni  rest  till 
6ent.  Olaus  reste  genast  eiter  och  inträffade  i  nämnda 
stad  på  midsommardagen  1527,  samt  inledde  omedelbart 
underhandlingar  med  regentinnan  och  hennes  råd  angå- 
ende den  ifrågasatta  handelstraktaten.  Han  erhöll  emel- 
lertid underrättelse,  att  svar  först  kunde  lämnas  sedan 
ombud  från  Brabant,  Zeeland,  Ost-  och  Västfrisland  hun- 
nit sammanträda  i  Gent.  Under  mellantiden  gjorde  Olaus, 
som  fann  lefnadsomkostnaderna  betydligt  dyrare  i  Gent 
än  i  Rom  eller  Venedig,  en  färd  tillbaka  till  Brabant  för 
att  enligt  konungens  önskan  taga  reda  på  där  förefintliga 
vattenvärk  \  Efter  att  ha  besökt  Mecheln,  Löwen  och 
Briissel  återkom  Olaus  d.  10  Juli  till  Gent.  Hans  sak 
uppsköts  likväl  ännu  en  kort  tid,  dock  kunde  Margareta 


*  Man  känner  icke,  huruvida  Olaus  genom  n&gon  särskild  skrif- 
Yelse  eller  p&  annat  sätt  underrättat  konungen  om  resultatet  af  sina  un- 
dersökniugar  rörande  de  nederländska  vattenvärken.  Men  å  andra  sidan 
Yet  man  t.  ex.  att  kon.  Gustaf  pä  1530-talet  lät  rensa  Sala  silfvergrufva 
från  vatten,  hvilken  åtgärd  möjligen  i  visst  afseende  kan  ha  varit  en 
följd  af  Olaus  Magnus'  resa  till  Nederland. 


50 

redan    d.    27    Juli  underrätta  kon.  Gustaf  om  den  gyn- 
samma  utgången  af  traktatsunderhandlingen  ^ 

Öfver  Amsterdam  återvände  Olaus  till  Danzig  och 
sände  från  denna  stad  d.  14  Okt.  s.  å.  till  konungen  den 
berättelse  om  sin  beskickning,  hvarifrån  ofvanstående 
framställning  af  hans  nederländska  resa  är  hämtad^.  Re- 
san hade  visserligen  icke  varit  odeladt  angenäm,  enär 
t.  ex.  vid  de  från  Sverige  afsända  tärepenningarnes  väx- 
ling i  Liibeck  större  delen  däraf  befunnits  vara  ogild  och 
Olaus  därför  måst  sätta  sig  i  skuld.  Dock  försäkrade 
han  konungen  om  sitt  osparda  nit  och  villighet  att  fort- 
farande tjäna  honom  och  fosterlandet.  Olaus  förutsatte, 
att  kon.  ville  använda  någon  annan  till  fortsättandet  af 
de  nederländska  underhandlingarne,  och  bad  därför,  att 
den  nye  underhandlaren  först  skulle  sändas  till  Danzig, 
på  det  Olaus  utom  skriftlig  undervisning  äfven  skulle 
kunna  lämna  muntlig  sådan  ^. 

o 

Ar  1528  är  Olaus  stadd  på  resa  i  det  inre  af  Polen. 
Där  tog  han  kännedom  om  de  stora  saltgrufvorna  i  Wie- 
liczka  och  Bochnia  (ö.  om  förstnämnda  stad,  nära  högra 
stranden  af  Baba,  biflod  till  Weichsel).  Den  5  Jan.  1528 
företog  han  en  nedstigning  i  grufvorna  —  femtio  trap- 
por (eller  stegar)  ned  i  djupet  —  för  att  taga  saltbryt- 
ningen i  närmare  skärskådande.  Han  berättar  om  detta 
sitt  besök:  "vidi  in  profundioribus  locis  laboratores  nudos 
ob  calorem  ferreis  instrumentis  eruere  opulentissimum 
thesaurum  salis  veluti  aurum  et  argentum  ex  mineris 
inexhaustis"  ^.  I  Bochnia  hade  Olaus  äfven  tillfälle  att 
se  och  tala  med  prinsessan  Hedvig,  kon.  Sigismund  I:s 
dotter,  om  hvars  giftermål  med  kon.  Gustaf  Vasa  det 
vid    denna    tid    var   fråga;    det   var  nämligen  för  detta 


^  Margaretas  reversalbref  på  ett  handels-  och  sjöfartsfördrag  mel- 
lan Sverige  och  Nederland.     Gust.  Tis  Regist.  IV,  s.  428. 

-  Handl.  rör.  Skand.  bist.  I,  s.  1  o.  fif. 

2  Jmfr  Histor.  tidskr.  1884,  s.  309. 

-*  Hist.  XIII,  C.  43. 


51 

ändamål  Olaus  begifvit  sig  till  det  polska  hofv6t\  Han 
synes  ha  fått  ett  synnerligen  godt  intryck  af  prinsessan, 
om  hvilken  han  säger:  ^puleherrimam  ac  prudentissimam 
virginem  Hedvigem,  omnibus  prsedictis  divitiis  meliorem 
et  sublimiori  imperio  digniorem*  ^.  På  denna  resa  be- 
söktes äfven  Krakau^,  och  Olaus  berättar,  att  han  i  när- 
heten af  slottet  Balesta  sett  ^uri^,  hägnade  i  konungen 
tillhöriga  djurgårdar  (in  vivariis)*;  säkerligen  voro  dessa 
djur  redan  vid  denna  tid  tämligen  sällsynta. 

Olaus  synes  redan  år  1526  ha  förlorat  en  del  af  sin 
enskilda  förmögenhet^,  men  1530  konfiskerades  denna  i 
sin  helhet,  i  silfver,  penningar  och  pälsvärk  utgörande 
en  summa  af  860  dukater,  på  samma  gång  han  miste 
alla  sina  kyrkliga  befattningar  i  hemlandet^.  Orsaken 
härtill  är  naturligtvis  att  söka  i  hans  alltmer  i  dagen 
trädande  ifver  att  göra  propaganda  för  katolska  kyrkans 
återställande  i  Sverige.  Något  officiellt  uppdrag  synes 
han  icke  häller  vidare  ha  erhållit  från  Sverige,  ehuru 
han  från  Liibeck,  där  han  vistades  i  Mars  1532,  till  kon. 
Gustaf  afsände  ett  längre  bref  med  en  mängd  upplysnin- 
gar, bland  annat  om  Kristian  II:des  och  holländarnes 
gemensamma  förehafvanden  ^.  S.  å.  1532  besökte  Olaus 
svenske  konungens  svåger,  hertigen  af  Lauenburg,  samt 
likaledes  hertig  Albreckt  af  Preussen  (i  Königsberg)  ^, 
ständigt  och  oupphörligt  sysselsatt  med  att  på  ett  eller 
annat  sätt  värka  för  sin  katolska  sak. 

Efter    ett  kort  besök  1533—1534  i  Italien  tillsam- 


'  JoH,  Magnus,  Histor.  Metropolitana,  Scriptores  rer.  suec.  III,  2 
(Ann.),  a.  79. 

2  Hist.  XIII,  C.  43. 

3  Hiat.  XIV,  C.  8. 

*  Hiftt.  XVm,  c.  35. 

^  Guat.  1:8  Begist.  III,  a.  285,  där  en  kvittena  från  konungen  till 
alottafogden  i  Stockholm  Peder  Hård  finnea  införd;  den  aenare  hade 
bl.  a.  lagt  bealag  på  en  del  Olaaa  Magnus  tillhörande  ailfver. 

^  Litt.  fragm.,  I,  a.  4. 

^  Guat.  1:8  Regiat.  VIII,  a.  362. 

^  Litt.  fragm..  I,  a.  5. 


52 

mans  med  brodern  Johannes  \  återvände  Olaus  (jämte  sin 
bror)  ånyo  till  Danzig,  där  han  1534  var  sysselsatt  med 
befriandet  af  en  del  svenska  fångar,  som  tagits  af  sjö- 
röfvare^.  Bröderna  Magnus  fingo  i  Danzig  besök  af  den 
förutnämnde  portugisen  Damianus  a  Goes,  som  af  desse 
fick  stoffet  till  sina  skildringar  af  Lapparne  ^.  Danzig 
blef  sedermera  brödernas  stadigvarande  uppehållsort  ända 
till  år  1537,  då  de  för  alltid  lämnade  denna  stad. 

Till  sistnämnda  år  hade  nämligen  påfven  Paul  III 
utlyst  ett  allmänt  kyrkomöte  i  Mantua,  hvilket  dock  på 
grund  af  lutheranernas  protester  och  de  mellankommande 
ogynsamma  politiska  förhållandena  (tredje  kriget  mellan 
Karl  V  och  Frans)  måste  inställas.  På  grund  af  kallel- 
sen till  kyrkomötet  afreste  emellertid  bröderna  Magnus 
till  Italien.  Från  Danzig  for  o  de  först  till  Gnesen,  h  var- 
vid Olaus  antecknat  följande:  **Vidi  ego  prope  Gnesnam 
toto  corpore  candidam  picam  a  nobilibus  terrse  ad  pro- 
pagationem  generis  diligenter  inquiri"  *,  samt  därefter 
till  Posen  och  Breslau  (Wratislawa).  Här  ådrog  sig  Jo- 
hannes Magnus  genom  ett  svårt  fall  från  vagnen  en  all- 
varsam skada  i  vänstra  knät,  och  först  efter  någon  tids 
uppehåll  kunde  resan  fortsättas^.  Färden  genom  Mähren 
synes  ha  varit  synnerligen  besvärlig  att  döma  af  Olaus' 
skildring:  **nec  parvum  erat  damnum,  quod  in  fortunis  et 
expensis  ob  illam  viarum  difficultatem  contraxit,  prae- 
sertim  prope  villam  Moravise  Vistonitium,  in  cuius  paludi- 
bus  ultra  omnem  solitum  cursum  inundantibus  omnes 
pontes  rupti  erant  necesseque  fuit  natantibus  equis  et 
curru  pra3stantissimum  moirtis  periculum  superare  ^  ^.  Där- 
efter   passerade   bröderna    Magnus    Olmiitz,    reste  därpå 

^  Litt.  fragm.,  I,  a.  5. 

2  Gust.  1:8  Regist.  IX,  s.  385.  Joh.  Magn.,  Hist.  Metropol.,  Script. 
III,  2,  8.  81. 

^  Jmfr  Joh.  Magn.,  Histor.  Metropol.,  Script.  III,  2,  s.  88. 

*  Hist.  XIX,  C.  26. 

*  Jmfr  för  uppgifterna  om  resan  till  Italien  1537  Joh.  Magn., 
Histor.  Metropol.,  Script.  III,  2,  s.  83. 

**  Hist.  Metropol.  (Olaus  Magnus'  tillägg),  Script.  ibid. 


53 

genom  nedre  Österrike,  Steiermark  och  Eärnthen  samt 
framkommo  på  försommaren  till  Forum  Julii  (Friaul). 
Sedermera  togs  vägen  öfver  Mantua  och  Bologna;  vid 
passerandet  af  Apenninerna  råkade  Johannes  ut  för  en 
svår  ögonsjukdom,  hvarom  det  heter:  "In  quo  itinere 
multos  adversus  casos  expertus  est,  nam  cum  ex  monti- 
bus  Apenninis  ad  oppidum  Scarparise  per  abrupta  prse- 
cipicia  descenderet  a  Deo  obumbrati  sunt  oculi  ejus,  ut 
praevio  ductore  opus  haberet**  ^  Så  passerades  Florens, 
hvarefter  bröderna  slutligen  d.  5  Okt.  1537  uppnådde  Rom. 

Följande  år  1538  träffa  vi  bröderna  Magnus  i  Vi- 
cenza,  dit  man  hade  ämnat  förlägga  det  uppskjutna  kyrko- 
mötet^. Från  sin  vistelse  i  nämnda  stad  har  Olaus  an- 
tecknat: **per  me  visa  (est)  in  Concilio  Vincentino  1538 
struthio  älta  bestia**  ^.  Då  det  beramade  kyrkomötet  på 
n3i;t  uppsköts,  blef  emellertid  uppehållet  i  Vicenza  icke 
af  någon  långvarig  beskaffenhet,  utan  redan  s.  å.  1538 
ankommo  Johannes  och  Olaus  till  Venedig,  där  de  mot- 
togos  med  stor  välvilja  och  gästfrihet  af  patriarken  Hie- 
RONYMUs  QuiRiNus.  Utan  tvifvel  har  Olaus  här  flitigt 
ägnat  sig  åt  geografiska  och  kartografiska  studier,  lik- 
som han  äfven  torde  ha  uppmuntrats  i  sina  litterära  före- 
tag af  för  hans  planer  intresserade  män,  såsom,  utom 
patriarken  själf,  republiken  Venedigs  sekreterare  Joh. 
Baptista  Ramusio  (t  1557),  bekant  som  författare  till  en 
mängd  intressanta  reseberättelser*.  Resultatet  af  Olaus 
Magnus'  vetenskapliga  arbete  blef  den  år  1539  utgifna 
stora  kartan  öfver  Nordens  länder,  ^Carta  marina", 
Äfven  Johannes  synes  under  de  nio  månader  han  var 
patriarkens  gäst  ha  fullbordat  sina  tvänne  historiska  ar- 
beten ^,  ehuru  de  icke  hunno  tryckas  förrän  efter  hans  död. 

I    början    af   år  1541  kallades  den  svenske  ärkebi- 


^  Hist.  Metropol,  ibid. 

*  Litt.  fragm.,  I,  a.  6. 
»  Hist.  XIX,  C.  27. 

*  Bamusio,  Navigationi  et  viaggi,  Venet.  I,  1613,  II,  1583,  III,  1606. 

*  H.  Spegel,  Kyrkohistoria,  1708,  s.  125. 


54 

skopen  af  påfven  att  infinna  sig  i  Kom,  och  Olaus,  som 
var  sin  sjuke  och  orklöse  broders  högra  hand  (han  kal- 
las dennes  kansler  eller  sekreterare),  följde  naturligtvis 
med.  Af  ven  denna  resa  var  besvärlig  och  mödosamt 
Först  färdades  bröderna  sjövägen  från  Venedig  till  Pesaro 
(vid  Foglias  utlopp  i  Ådriat.  hafvet,  S.  om  Rimini),  där 
kusten  var  otillgänglig  och  fattig  på  hamnar  (importu- 
osum  litus),  men  därefter  blef  resan  ännu  svårare,  då 
midt  i  årets  kallaste  månad  vägen  från  Pesaro  öfver  ro- 
merska Apenninerna  till  Rom  måste  tillryggaläggas.  Är- 
kebiskopen var  därunder  så  sjuk,  att  han  understundom 
måste  bäras  af  sina  följeslagare^.  Den  23  Jan.  1541 
voro  bröderna  Magnus  ånyo  i  Rom. 

I  Rom  utvärkade  Johannes  följ.  år  1542  genom  bref 
till  kon.  Sigismund  af  Polen,  att  brodern  Olaus  skulle 
erhålla  en  ledig  kaniksyssla  i  Posen,  men  ehuru  denne 
äfven  genom  polske  konungens  och  påfvens  medvärkan 
värkligen  utnämndes  till  platsen,  kom  Olaus  dock  aldrig 
att  tillträda  densamma,  emedan  biskop  Sebastian  af  Po- 
sen bestämdt  vägrade  att  mottaga  honom  ^.  Emellertid 
dog  Johannes  Magnus  d.  22  Mars  1544,  och  Olaus  ut- 
nämndes då  d.  16  Okt.  s.  å.  af  Paul  III  till  broderns 
efterträdare  som  ärkebiskop  öfver  Upsala  stift  ^. 

Efter  afslutandet  af  det  förutnämnda  tredje  kriget 
mellan  käjsar  Karl  V  och  den  franske  konungen  utlyste 
Paul  III  ånyo  ett  allmänt  kyrkomöte  till  Trident  1542. 
Men  samma  år  utbröt  det  fjärde  kriget  mellan  de  båda 
härskarne,  hvarför  mötet  på  nytt  måste  uppskjutas  till 
krigets  slut  och  sammankallades  först  1545.  Häri  deltog 
äfven  Olaus,  som  här  sammanträffade  bl.  a.  med  Johan 
af    Hoya,    genom   hvilken  han  erhöll  underrättelser  från 


^  Litt.  fragm.,  I,  a.  7. 

2  Hist.  Metropol ,  Script.  III.  2,  s.  87. 

^  Jmfr  Hist.  Metropol.,  Script.  III,  2,  a.  91.  H.  Spegel,  Kyrkoh. 
8.    127. 

*  Jmfr  Rhyzelius,  Biakopskrönika,  s.  53.  Olaus  Maon.,  Litt. 
fragm..  I,  a.  8. 


55 

Sverige.  Om  mötet  i  Trident  antecknade  Olaus,  att  ärke- 
biskopen af  Köln  låtit  ditsända  fiskvaror,  framför  allt 
kabeljo,  fÖr  deltagarnes  räkning,  men  han  tillägger  här- 
vid: *Pauci  tamen  Prselati  Italicse  nationis  hos  pisces 
licet  delicate  prseparatos  ob  soliditatem  quam  in  se  con- 
tinent  ausi  sunt  gustare;  mihi  vero  gratissimi  erant  ob 
connatum  saporem,  satis  multis  annis  intermissum"  ^ 
Samme  ärkebiskop  af  Köln,  Adolf  af  Schauenberg,  synes 
lifligt  ha  intresserat  sig  för  Nordens  länder  och  folk, 
hvilket  äfven  föranledde  Olaus  Magnus  att  sedermera  till 
denne  prelat  dedicera  sin  historia.  Då  tridentinska  mö- 
tet efter  några  år  flyttades  till  Bologna  var  Olaus  Mag- 
nus en  af  dem  som  medföljde  hit,  sedan  han  i  Verona 
varit  utsatt  för  obehaget  att  betala  dyr  tull  för  sina 
böcker  och  kläder^.  I  Bologna  (och  i  Venedig)  råkade 
Olaus  den  spanske  historieskrifvaren  Francesco  Lopez 
frIn  Gomera  (en  af  Kanarieöarne),  som  i  likhet  med 
Kölnerärkebiskopen  torde  ha  hyst  stort  intresse  för  Nor- 
dens geografi  och  äfven  i  sina  skrifter  begagnat  sig  af 
de  upplysningar  härom  han  inhämtat  af  Olaus  Magnus^. 
Efter  tvänne  kortare  besök  i  Venedig  1548  och  1549 
för  att  utvärka  uppbrännandet  af  lutherska  böcker  *,  kal- 
lades Olaus  af  påfven  från  Bologna  till  Rom,  dit  han 
anlände  i  slutet  af  Sept.  1549.  Här  rönte  han  likväl 
blott  ringa  tillmötesgående  och  kunde  ej  finna  någon 
annan  bostad  än  i  en  kammare  i  S.  Birgittas  hospital. 
Såväl  han  själf  som  brodern  synas,  som  Prof.  H.  Hjärne 
framhåller,  haft  åtskilliga  skäl  att  beklaga  sig  öfver  för- 
hållandet till  påfven  Paul  III,  och  efter  den  nye  påfven 
Julius  III:s  val  (d.  7  Febr.  1550)  tycks  han  gjort  sig  för- 
hoppning om  en  förbättrad  ställning,  ehuru  han  alltjämt 
i  vissa  afseenden  motarbetades  inom   kardinalkollegiet  ^. 

1  Hiat.  XX,  c.  14. 

*  Litt.  fragm.,  I,  s.   10. 

3  Jmfr  Norsk  hiator.  tidskrift,  2  R.  5  Bd.,  1886,  s.  385  o.  följ. 

*  Litt.  fragm.  s.  11 — 13. 

*  Litt.    fragm.,   I,  s.  22  (utg.  af  Hjärne,  med  inledn.,  Hist.  Handl. 
12,  :^:o  2). 


56 

De  sista  åren  af  sitt  lif  tillbragte  Olaus  Magnus  i 
lugn  och  ro  i  Rom,  sysselsatt  med  litterära  angelägen- 
heter. Så  uppsatte  han  med  en  sekreterares  tillhjälp^ 
ett  utkast  till  den  själf biografi,  ur  hvilken  en  stor  del 
af  föregående  framställning  är  hämtad.  Detta  utkast 
har  Olaus  själf  ytterligare  omarbetat  och  tillökat;  ur- 
sprungligen gick  utkastet  endast  till  Maj  1550,  men  de 
gjorda  tilläggen  till  detsamma  sträcka  sig  åtminstone 
fram  till  slutet  af  år  1554.  Dessa  själfbiografiska  an- 
teckningar,  i  hvilka  Olaus  alltid  omtalar  sig  själf  i  tredje 
person,  innehålla  ytterst  få  geografiska  notiser,  men  re- 
dogöra däremot  noggrannt  för  de  olika  resornas  krono- 
logiska sammanhang  och  behandla  utförligt  de  omkost- 
nader och  besvär  (besök,  bref  och  skrifvelser  o.  s.  v.),, 
som  Olaus  underkastade  sig  af  omsorg  och  nit  för  kyr- 
kans väl.  Anteckningarne  äro  därför,  som  Hildebrani> 
riktigt  anmärker^,  i  själfva  värket  endast  en  meritlista, 
upprättad  i  ändamål  att  vädja  till  samtidens  och  efter- 
världens omdömen.  Olaus  torde  också  från  början  ha 
afsett  att  offentliggöra  dessa  sina  anteckningar,  ehuru 
detta  af  en  eller  annan  orsak  uteblef  ^. 

År  1553  utgaf  Olaus  sin  brors  tvänne  skrifter  Ulpho& 
Vita  Katharinse  och  Vita  abbreviata  S.  Birgittse,  och  föl- 
jande år,  i  Jan.  1554,  lät  han  likaledes  utgå  af  trycket 
broderns  stora  arbete.  Historia  de  omnibus  Gothorum^ 
Sueonumque  Regibus.  Denna  bok  försågs  af  utgifvaren, 
Olaus  Magnus,  med  en  dedikation  till  de  svenska  herti- 
garne Erik,  Johan,  Magnus  och  Karl,  om  hvilkas  "virtu- 
tes"  han  enligt  egen  utsago  mycket  hört  talas  under  sin 
vistelse  i  Trident  genom  Johan  af  Hoya.    I  Mars  1554 


1  Hist.  handlingar,  XII,  2, 1,  a.  IV.  ^  Hiat.  tidskrift,  1884,  s.  312. 

^  Handskriften  af  dessa  anteckningar,  som  af  Prof.  H.  Hjäene  på- 
träffades i  det  jagellonska  biblioteket  i  Krakau,  har  enligt  dennes  för- 
modan jämte  Olaus  Magnus'  öfriga  papper  kommit  till  Polen  i  följd  af 
den  undersökning,  som  den  polske  prelaten  Stanislaus  Bescius  (Beszka) 
1589  på  kon.  Sigismunds  uppdrag  företog  i  Birgittahospitalet  i  Bom,  Hist. 
handl.  XII,  2,  1. 


57 

sände  Olaus  med  en  adelsman  från  Rostock,  Laurentius 
Kirchhoflf,  ett  exemplar  af  nyssnämnda  bok  till  kon.  Gu- 
staf och  skref  själf  något  senare,  i  Maj  s.  å.,  ett  bref  till 
konungen,  hvari  han  underrättar  honom  härom  samt  där- 
jämte klagar  öfver,  att  det  nu  var  elfva  år  "sedan  han 
blef  stadfäst  till  Upsala  och  hade  ej  en  skärf  däraf  an- 
nammat,  ej  häller  ett  ord  eller  undervisning  af  konungen 
bekommit"  ^  Detta  bref  erhöll  Gustaf  i  början  af  Aug., 
och  redan  d.  8  Åug.  var  han  färdig  med  sitt  svar,  affat- 
tadt  i  en  ganska  skarp  form  ^.  Konungen  hade  då  ännu 
icke  bekommit  den  till  honom  afsända  krönikan,  men  föl- 
jande år,  1555,  kom  denna  honom  tillhanda.  Han  sände 
då  (d.  4  Maj)  till  sina  båda  äldsta  söner,  Erik  och  Johan, 
en  skrifvelse,  hvari  han  tämligen  harmfullt  och  förtryt- 
samt  yttrar  sig  om  innehållet  i  den  bok  Olaus  sändt 
honom,  naturligtvis  särskildt  med  afseende  på  hvad  som 
angick  honom  själf  och  hans  regering^.  Från  kon.  Gustaf 
kunde  Olaus  Magnus  nu  icke  vidare  räkna  på  något  er- 
kännande eller  något  understöd. 

I  Okt.  1554  fullbordades  Olaus'  eget  berömda  värk 
Historia  de  gentibus  septentrionalibus^.  Han  förberedde 
äfven  utgifvandet  af  broderns  andra  arbete,  Historia  Met- 
ropolitance  Ecclesice  Upsaliensis,  af  hvilket  de  båda  äldsta 
editionerna  (af  1557  och  1560)  sannolikt  i  det  skick,  som 
värket  hade  vid  Olaus'  död,  af  hans  testamentsexekutö- 
rer utgåfvos  för  hans  brorssöners  räkning  enligt  stipula- 
tion  härom  i  hans  testamente  ^.  Möjligt  är,  att  han  tänkt 
bifoga  sin  egen  biografi  härtill,  men  i  alla  händelser  hann 
han  endast  supplera  denna  bok  med  brodern-författarens 
lefnadsteckning  och  ett  företal,  dat.  d.  22  Febr.  1557. 
Det  för  Olaus  Magnus  vanligen  uppgifna  dödsåret  är  1558, 


*  H.  Spegel,  Skt-iftl.  bevis  till  biekopskrönikan,  N:o  39  (s.  87  o.  flf.) 

2  H.  Spegel,  anf.  arb.,  N:o  40  (s.  89). 

'  Thyselius,  Handlingar  rör.  Sveriges  inre  förhållanden  under  kon. 
Gustaf  I.     Bd  II,  2,  s.  388. 

"*  Litt.  fragm.,  I,  s.  17.  *  Hist.  handl.  XII,  2,  1,  s.  VI  (Hjärnes 

inledn.). 


58 

men  genom  de  handlingar  Bertolotti  utgifvit  i  Archivio 
Storico  Italiano  (Ser.  V,  tom.  VII,  Florens  1891)  bevisas, 
att  detta  är  oriktigt.  Olaus'  testamente  är  dateradt  d. 
81  Juli  1557,  bouppteckningen  d.  2  Aug.  1557,  och  sä- 
kerligen slutade  sålunda  Olaus  Magnus  sitt  växlingsrika 
lif  d.  1  Aug,  1557  \ 

Såväl  i  afseende  på  antalet  och  utsträckningen  af 
de  många  resor  Olaus  Magnus  under  sin  lefnad  företog, 
som  framför  allt  med  hänsyn  till  den  vakenhet  och  det 
intresse,  som  härunder  lades  i  dagen  för  egendomlig- 
heten hos  olika  länder  och  folk,  och  hvilket  äfven  resul- 
terade i  betydande  geografiska  arbeten,  måste  Olaus  Mag- 
nus betraktas  som  en  af  renässansens  stora  resenärer. 
Först  med  renässansen  hade  man  nämligen  fått  ögonen 
öppna  för  skilda  folkslags  och  länders  etnografiska  och 
geografiska  förhållanden,  för  hvilket  allt  den  äldre  me- 
deltiden icke  ägde  något  intresse,  och  detta  nyvaknade 
kunskapsbegär  framkallade  en  mängd  djärfva  resande, 
hvilka  med  outtröttlig  ifver  studerade  de  genomresta 
ländernas  natur  och  folklif.  Denna  reslust  och  detta  nya 
forskningsintresse  kom  naturligtvis  äfven  de  gamla  kul- 
turländerna till  godo,  i  det  också  deras  geografi  och  etno- 
grafi blefvo  föremål  för  nitiskt  studium;  ortbeskrifningen 
kan  sägas  vara  en  sådan  frukt  af  renässansens  nya  ve- 
tenskapliga idéer.  Olaus  Magnus  företog  visserligen  alla 
sina  resor  företrädesvis  i  politiska  och  kyrkliga  ända- 
mål, men  detta  minskar  ingalunda  hans  storhet  som  geo- 
grafisk resenär ;  tvärtom  bör  det  räknas  honom  till  ovansk- 
lig förtjänst,  att  han  härunder  och  midt  i  sina  officiella 
uppdrag  icke  blott  icke  försummade  det  geografiska  in- 
tresset, utan  äfven  gjorde  detsamma  till  en  hufvuduppgift. 


^  Jmfr.  Hiat.  handl.  XII,  2,  1.  Messenius,  Schondia  illuatrata,  Vol. 
II,  8.  118,  har  samma  datum,  d.  1  Aug.,  för  Olaus'  dödsdag,  men  däremot 
oriktigt  dödsåret  1558. 


59 


III. 

Oarta  marina. 

Olaus  Magnus*  stora  karta  öfver  Norden,  utgifven  i 
Venedig  år  1539,  var  under  mer  än  trehundra  år  alldeles 
försvunnen  och  återfans  först  år  1886  af  Dr.  O.  Brenner 
i  Miinchens  stadsbibliotek  ^  Dessförinnan  hade  man  allt- 
sedan 1574  icke  haft  någon  autentisk  underrättelse  om 
densamma,  utan  antingen  ansågs  kartan  förlorad  eller 
förväxlades  hon  med  den  mindre  karta,  som  fans  intagen 
i  Baselupplagan  af  Olaus  Magnus'  historia  år  1567.  Orgi- 
nalet  utgör  en  väggkarta,  framställd  i  träsnitt  och  vid 
randlisten  mätande  ^^Viss  cm.^.  Öfverst  är  titeln  angif- 
ven:  "Carta  marina^  et  descriptio  septentrioralium  terra- 
rum  ac  mirabilium  rerum  in  eis  contentarum,  diligentissime 
elaborata  anno  dni  1539  Veneciis  liberalitate  R—  d. 
leronimi  Quirini  Patriarche  VenetisB".  Det  var  sålunda 
genom  den  venetianske  patriarkens  frikostighet  som  kar- 
tan kommit  till  stånd;  själf  uppger  Olaus ^,  att  omkost- 
naderna för  kartans  utgifning  uppgått  till  440  dukater. 
I  nedre  randlisten  till  vänster  finnes  en  med  bläck 
gjord  påskrift  ^Carta  Gothica^,  under  hvilken  benämning 
(^Charta  mea  Gothica^)  den  vanligen  äfven  omtalas  i 
Olaus  Magnus'  historia*,  ehuru  den  på  ett  par  ställen 
kallas  **Charta  sive  Descriptio  Åquilonaris"  ^  eller  "De- 
scriptio sive  Charta  Åquilonarium  regionum"  ^.  I  Olaus* 
själfbiografiska  anteckningar  lyder  titeln :  "  Carta  omnium 


^  Osc.  Brenner,  Die  ächte  Karte  des  Olaus  Magnus  vom  Jahre 
15S9  (med  facsimile-upplaga  af  kartan  i  förminskad  storlek),  Eristiania 
Yidenskabs  Selskabs  Forhandlinger,  1886,  N:o  15.  Ett  facsimileaftryck 
af  kartan  i  orginalets  storlek  har  tagits  på  föranstaltande  af  öfverbiblio- 
tekarien  G.  E.  Elemming  och  fins  på  Egl.  Biblioteket  i  Stockholm, 

^  Brenner,  anf.  arb.,  s.  4.  *  Litt.  fragm.  I,  s.  7. 

*  Hist.  I,  C.  26;  II,  C.  2;  V,  C.  1;  VIII,  Prsefat.;  XVIII,  C.  35, 
m.  fl. 

*  Hist.  Elenchus  Regnor.,  s.  812.  ^  Hist.  Prsefat.,  s.  7. 


60 

septentrionalium  regionum  ac  provinciarum  eisdem  ultra 
mare  in  viciniore  situ  Conjunctarum"  ';  ingenstädes  utom 
på  kartan  själf  förekommer  benämningen  "  Carta  marina" . 
Det  i  titeln  använda  uttrycket  "beskrifning"  (descriptio) 
afser  säkerligen  närmast  den  i  vänstra  hörnet  på  latin 
tryckta  förklaringen  eller  kommentaren. 

Af  påfven  Paul  III  och  dogen  Pietro  Lando  (1538  — 
1545)  i  förening  med  Venedigs  signoria  erhöll  Olaus  pri- 
vilegium på  uteslutande  egen  utgifningsrätt  till  sin  karta 
med  åtföljande  beskrifning  samt  till  sin  historia,  hvilken 
han  redan  då  planlagt.  I  privilegiet  heter  det,  att  Olaua 
arbetat  på  ifrågavarande  karta  "longo  tempore  et  magno 
labore" ;  detta  privilegium  finnes  å  kartan  tryckt  som 
ingress  till  kommentaren  och  är  dateradt  Rom  d.  11  Mara 
1539.  Till  en  början  skulle  det  gälla  endast  i  tio  år, 
men  det  är  möjligt,  att  det  sedermera  blifvit  förnyadt  i 
sin  ursprungliga  omfattning.  Att  det  af  Paul  III:s  efter- 
trädare Julius  III  (1550  — 1555)  förnyades  åtminstone  be- 
träffande Olaus'  historia,  framgår  af  uppgiften  härom  på^ 
titelbladet  till  1555  års  upplaga.  Äfven  detta  privilegium 
skulle  gälla  endast  i  tio  år. 

Angående  anledningen  till  utgif vandet  af  Carta  marina 
säger  Olaus  i  sina  själfbiografiska  anteckningar,  att  det 
skett  för  att  visa,  huru  stor  del  af  den  kristna  världen 
affallit  från  katolska  kyrkan  ^  Detta  öfverensstämmer 
emellertid  icke  med  kartans  innehåll,  utan  ett  dylikt 
yttrande  får  väl  tillskrifvas  Olaus'  under  de  sista  lefnads- 
åren  ökade  omsorg  därom,  att  alla  hans  gerningar  skulle 
framstå  såsom  utförda  i  kyrkans  tjänst.  På  flera  ställen 
uppger  Olaus  själf  ett  annat  motiv,  som  fördelaktigt 
vittnar  om  hans  vetenskapliga  intresse.  Han  var  nämli- 
gen fullt  på  det  klara  med,  att  de  kartor  öfver  Norden, 
som  funnos  i  de  olika  Ptolemaeusupplagorna,  voro  i  hög 
grad  otillfredsställande,  och  det  blef  därför  hans  uppgift 
att,  som  han  själf  säger,  supplera  det  bristfälliga  i  Ptole- 


*  Litt.  fragm.  I,  s.  6. 


61 

mceus'  kostnografi^  och  att  upprita  en  karta,  som  innebar 
en  utvidgning  af  de  Ptolemceiska  kartornas  innehåll  ("Char- 
tam  tabulas  Ptolemaei  ampliando  delineaveram")^. 

Men  ehuru  man  under  den  Ptolemaeiska  renässansen 
i  Europa  på  1400-  och  1500-talet  lärde  sig  att  i  afseende 
på  de  enskilda  ländernas  storlek  och  utsträckning  alltmer 
och  mer  utvidga  och  förbättra  Ptolemseus,  var  man  dock 
ännu  alltid  beroende  af  honom  uti  allt,  som  angick  kar- 
tans teknik.  Så  var  förhållandet  med  de  PtolemsBiska 
kartsignaturerna,  med  kartställningen  (norr  uppåt,  öster 
åt  höger  o.  s.  v.)  och  i  hufvudsak  äfven  med  projektions- 
sättet.  Från  de  af  Dicsearchus  och  Eratostenes  använda 
hjälplinierna  vid  ett  kartografiskt  återgifvande  af  den  då 
kända  oikumenen,  hade  behofvet  efter  en  värklig  kart- 
projektion så  småningom  gjort  sig  gällande^.  Det  äldsta 
sättet  att  projiciera  en  karta  (d.  v.  s.  att  på  en  plan  yta 
framställa  en  sferisk  bild)  härstammade  ytterst  från  Era- 
tostenes, och  gick  ut  på  att  låta  paralleler  och  meridia- 
ner utgöra  räta  linier,  som  rätvinkligt  skuro  h varandra. 
Men  redan  Hipparchus  hade  i  sin  kritik  af  Eratostenes 
antydt  en  kartografisk  framställning,  där  meridianerna 
skulle  draga  sig  tillsammans  mot  en  punkt,  och  ur  detta 
forslag  utvecklade  sig  sedermera  Ptolemseus'  projektions- 
sätt. 

Strabo  hade  emellertid  rekommenderat  den  rätvink- 
liga anordningen  af  linierna,  och  äfven  Marinus  af  Tyrus, 
hvars  förtjänst  det  är  att  hafva  satt  ett  fast  gradnät  i 
stället  för  de  förut  använda  hjälplinierna,  drog  detta  nät 
af  paralleler  och  meridianer  rätvinkligt,  hvarvid  öfverallt 
bibehölls  det  förhållande  mellan  längd-  och  breddgrad, 
som  äger  rum  vid  parallelen  genom  Rhodus.  Men  där- 
med hade  hvarken  de  värkliga  förhållandena  eller  den 
sferiska    ytans   perspektivkraf   tillgodosetts,    alldenstund 


*  Jmfr.  Litt.  fragm.  I,  8.  6  och  Hist.  II,  C.  2. 

*  Hist.,  Prasfat.,  s.  7. 

^  Beroer,  anf.  arb.  III,  s.  52,  100,  147  o.  ff.    Peschel-Ruge,  Gescli. 
der  Erdknnde,  a.  53. 


62 

på  detta  sätt  länggraderna  mot  norr  blefvo  i  stigande 
proportion  för  stora,  mot  ekvatorn  däremot  för  små^ 

PtolemsBUS  kritiserade  utförligt  sin  föregångares  sätt 
att  gå  tillväga  och  föreslog  icke  mindre  än  tre  olika 
projektionssätt'^.  Det  förnämsta  af  dessa  var  det  s.  k. 
koniska  projektionssättet,  enligt  hvilket  kartan  tecknades 
med  equidistanta  parallelcirklar  på  en  omkring  jordaxeln 
dragen  konisk  yta.  Då  en  sådan  yta  utbredes  på  ett 
plan  erhåller  man  ett  gradnät  med  cirkelbågar  till  paral- 
leler  och  konvergerande  räta  linier  till  meridianer.  Ptole- 
mseus  torde  dock  själf  ha  insett  olämpligheten  af  att 
använda  detta  projektionssätt  för  en  karta,  som  omfattade 
hela  jordklotet,  alldenstund  han  begagnat  den  koniska 
projektionen  endast  för  norra  delen  af  sin  världskarta. 
För  sina  specialkartor  använde  emellertid  Ptolemseus  icke 
något  af  de  korrektare  projektionssätt,  som  han  själf 
föreslagit,  utan  han  betjänade  sig  af  ett  rätvinkligt  paral- 
lellinigt  gradnät  med  iakttagande  af  en  riktig  proportion 
mellan  bredd-  och  längdgradernas  storlek  vid  basen  af 
kartan.  För  korthetens  skull  vill  jag  i  det  följande  kalla 
detta  projektionssätt  för  Ptolemceus'  equidistanta  projek- 
tion eller  helt  enkelt  parallelogramprojektionen^. 

Ofvan  antydda  inkonsekvens  hos  Ptolemseus  synes 
ha  föranledt  hans  utgifvare  i  15:de  och  16:de  årh.  att 
äfven  i  detta  hänseende  något  ändra  hans  kartor.  Så 
finner  man  i  den  äldsta  tryckta  upplagan  af  Ptolemseus, 
dat.  Bononiie  1462  (oriktigt  för  1472)  kartorna  omritade 
i  värklig  konisk  projektion^.  Största  efterföljden  hade 
likväl  den  omritning,  som  värkstäldes  af  den  förut  om- 
nämnde DoMiNus  NicoLAus  Germanus  eller  Donis.    Denne 


^  Berger,  anf.  arb.,  III,  a.  149.  IV,  s.  120  o.  flf.  Jmfr.  Norden- 
skiöld, Facsimileatlas,  8.  5. 

^  FoRBiGER,  Handbuch  der  alten  Geographie,  I,  s.  405  o.  flf.  Ber- 
ger, IV,  8.  142  o.  flf. 

^  Nordenskiöld,  Faesim. -atlas,  a.  85,  beskrifver  samma  projektions- 
sätt under  namn  af  "Marini  projektion". 

■*  Nordenskiöld,  anf.  arb.,  s.  12. 


63 

företog  sig  nämligen  ätt  noggrannt  omteckna  de  Ptole- 
maeiska  orginalkartorna  i  en  projektion  med  rQtliniga 
equidistanta  paralleler  samt  likaledes  rätliniga,  men  mot 
polen  sammanlöpande  meridianer  (så  kallad  "^Donis*  pro- 
jektion^); det  hela  fick  härigenom  utseendet  af  ett  trape- 
zimn^  Då  Donis  i  öfrigt  icke  vidtog  någon  som  hälst 
förändring  af  kartorna,  intogos  dessa,  på  få  undantag 
när,  af  samtlige  utgifvare  af  Ptolemseus'  geografi  i  den 
bearbetning  Donis  utfört.  I  åtskilliga  fall  bibehölls  emel- 
lertid den  ursprungliga  parallelogramprojektionen ;  så  äro 
t.  ex.  i  alla  äldre  manuskript  af  Ptolemseus  de  26  special- 
kartorna tecknade  i  denna  projektion,  likaså  de  "tabulse 
novsB**,  som  fogades  till  Jacobus  Angelus'  latinska  öfver- 
sättning,  däribland  den  med  Claudius  Olavus'  namn  signe- 
rade kartan  öfver  Norden^.  I  Franciscus  Berlinghieris 
i  Florens  (1478?)  utgifna  rimmade  italienska  öfv ersättning 
af  Ptolemaeus  finnas  däremot  de  enda  i  tryck  reproduce- 
rade kopior  af  Ptolemaeus'  specialkartor,  där  den  ursprung- 
liga parallelogramprojektionen  bibehållits^.  Och  samma 
projektion  finnes  slutligen  på  några  kartor  tillhörande  en 
mellan  1480  —  1485  skrifven  kodex  af  Ptolemaeus'  geografi, 
förvarad  på  Bibliothéque  royale  i  Briissel^,  bland  hvilka 
kartor  äfven  förekommer  en  öfver  Norden  af  typen  i 
Ulmerupplagan  af  Ptolemaeus  1482^. 

Det  bör  därför  icke  väcka  någon  förvåning,  att 
Jacob  Zieöler  på  sin  nordiska  karta  af  år  1532  bibehöll 
den  gamla  Ptolemaeiska  parallelogramprojektionen.  Zamoi- 
skikartan  och  de  nordiska  kartorna  i  XJlmerupplagorna  af 
Ptolemaeus    1482   och   1486  börja  i  söder  med  55:te  eller 

*  Jmfr.  Nordenskiöld,  anf.  arb.,  s.  6,  8.  86.  Jmfr.  L.  Gallois, 
Les  Géographea  Allemands  de  la  renaiaaance,  Paria  1890,  a.  18. 

*  Jmfr.  Nordenskiöld,  anf.  arb.,  a.  85;  Gust.  Storm,  Den  danske 
geograf  Claud.  Clavua,  Ymer,  1891,  a.  35.  Däremot  är  Zamoiaki-kartan 
(kopian  af  Clavaa'  orginalkarta)  omritad  i  Donia'  projektion. 

'  Fr.  Berlinghieri,  Geografia  (i  Upa.  Univeraitetabibliotek). 

*  Deaaa  kartor  äro  utgifna  af  Ch.  Ruelens,  Lea  Monuments  de  la 
Géographie  dea  Bibliot.  de  Belgique,  Brux.  1887. 

*  Jmfr.  Nordenskiöld,  anf.  arb.,  a.  56. 


64 

slutet  af  54:de  parallelen,  och  Ziegler  låter  på  samma 
sätt  kartans  bas  utgöras  af  54:de  breddgraden,  men  drager 
meridianerna  som  räta  equidistanta  linier,  dock  så,  att 
förhållandet  mellan  längd-  och  breddgrader  vid  basen  af 
kartan  är  någorlunda  riktigt  angifvet.  Gradnätet  kom- 
mer härigenom,  om  det  uppritas  \  att  bli  sammansatt  af 
parallelogramfigurer,  och  breddbeteckningen  å  Zieglers 
karta  är  äfven  i  hufvudsak  tämligen  riktig. 

Annorlunda  ställer  det  sig  i  detta  fall  med  Olaus 
Magnus'  karta.  Olaus  betjänar  sig  nämligen  äfvenledes 
af  den  Ptolemseiska  parallelogramprojektionen,  men  ut- 
gående från  vid  kartans  västrand  den  52:dra,  vid  dess 
ostrand  den  55: te  breddgraden  gifver  han  åt  längdgraden 
på  denna  bredd  en  storlek  af  30  ital.  mil,  d.  v.  s.  omkr. 
55,5  km.,  och  gör  alla  längd-  och  breddgrader  alldeles 
lika  stora  *'^.  Följden  häraf  blir,  att  gradnätet,  om  det 
uppdrages,  blir  fullkomligt  kvadratiskt  och  att  Skandina- 
viens nordligaste  bredd  ryckes  upp  ända  till  90*^  n.  lat.; 
endast  en  enda  riktig  breddbestämning  förekommer  å 
kartan,  nämligen  Elbes  mynning  vid  54°  n.  lat.  Väljer 
man  parallelogramprojektionen  vid  uppkonstruerandet  af 
en  karta,  får  man  endast  i  det  fall  ett  kvadratiskt  grad- 
nät, att  till  kartans  utgångspunkt  eller  hufvudparallel 
väljes  ekvatorn.  Olaus  Magnus'  sätt  att  tillämpa  denna 
projektion  torde  sålunda  i  väsentlig  mån  ha  bidragit  till 
den  oriktiga  uppfattningen  af  Skandinaviens  matematiskt- 
geografiska  läge,  ehuru  därtill  visserligen  äfven  samvärkat 
åtskilliga  andra  orsaker. 

För  att  bestämma  ett  ställes  polhöjd  eller  afstånd 
från  ekvatorn,  d.  v.  s.  bredden,  begagnade  man  i  forn- 
tiden iakttagelser  öfver  solvisarens  eller  gnomons  förhål- 
lande  till    sin   skugga  samt  uppmätte  äfven  den  längsta 


^  Ända  från  karttrycketa  början  angifvas  long.-  och  lat.-graderna 
mycket  ofta  endast  i  margen,  jmfr.  Nordenskiöld,  anf.  arb.,  s.  12. 

^  På  52®  n.  lat.  är  längdgradens  värkliga  storlek  =  68,7  km.; 
53°  =  67,1  km.;  54®  =  65,6  km.;  55®  =  64  km.  Jmfr.  Guthe-Wagneb, 
Lehrbuch  der  Geographié,  Hannover  1882,  I,  s.  23. 


65 

eller  kortaste  dagens  längd.  I  enlighet  härmed  indelades 
den  kända  delen  af  jordklotet  i  ett  visst  antal  med  ekva- 
torn parallela  zoner,  inom  hvilka  de  ifrågavarande  längsta 
dagarnes  längd  med  en  viss  begränsning  var  bestämd 
t.  ex.  till  15  a  16  eller  18  ä  19  timmar.  Dessa  zoner 
kallades  ^ klimat^  (af  xXtjia  =  lutning,  lat.  inclinatio, 
declinatio,  devergentia),  och  de  linier,  som  åtskilde  kli- 
maten, kallades  paralleler  (TuapaXXTjXot,  circuli)  \  Ordet 
"klimat^  användes  sålunda,  i  motsats  till  förhållandet 
inom  den  moderna  vetenskapen,  på  de  gamla  kartorna  i 
en  rent  matematisk- geografisk  betydelse,  ehuru  geogra- 
ferna tämligen  tidigt  torde  ha  insett,  att  ett  ställes  klimat 
i  vår  tids  mening  i  väsentlig  grad  är  beroende  af  dess 
bredd,  d.  v.  s.  just  af  dess  "klima**  i  ordets  forna  be- 
märkelse 2. 

Klimatindelningen  kunde  emellertid  icke  systematiskt 
genomföras,  alldenstund  de  zoner,  i  hvilka  man  indelade 
jordytan,  fingo  en  mycket  olika  och  växlande  breddut- 
sträckning. Denna  omständighet  har  antagligen  föran- 
ledt,  att  någon  enhet  härutinnan  icke  uppnåddes,  utan 
klimatzonerna  framträda  med  helt  olika  begränsning  hos 
olika  geografer.  Parallelbeteckningen  synes  först  ha 
blifvit  utbildad  af  Eratostenes,  som  genom  sju  hufvud- 
punkter  i  sin  breddlinie  drog  lika  många  med  ekvatorn 
parallela  linier  på  olika  afstånd  från  hvarandra.  Äfven 
Hipparchus  indelade  på  samma  sätt  jordytan  och  bestämde 
"klimaten"  på  ofvan  angifna  sätt.  Plinius  lade  till  de 
af  de  gamle  antagna  zonerna  ytterligare  för  de  nordliga 
trakterna  trenne,  så  att  han  inalles  fick  tio  klimat  på 
non*a  halfklotet^.  Hos  Ptolemseus  åter  träffar  man  på  ^i;a>2we 
olika  klimatindelningar.     En  förekommer  uti  hans  astro- 


^  Jmfr  Ukert,  Geographie  der  Griechen  und  llömer,  I,  2.  Weimar, 
1816,  8.  179—182  o.  ff.,  Bergek,  anf.  arb.  III,  a.  92  o.  fi. 

2  Jmfr  NoEDENSKiÖLi),  anf.  arb.,  s.  C. 

'  Jmfr  Ukert,  anf.  arb.  I,  2.  s.  184  o.  if.,  Forbiger,  Handbuch  der 
alten  Geographie  I,  Lpzg  1842,  s.  178  o.  ff. ;  382  o.  ff.  Berger,  anf. 
arb.,  III,  8.  94  o.  flf.,  8.   150  o.  flf. 

5 


GG 

nomiska  värk,  den  s.  k.  Ahnage^O,  där  han  vid  63*  n. 
lat.  (ön  Thule)  sätter  den  29:de  parallelen  med  en  längsta 
dag  af  20  timmar,  men  sedan  fortsätter  att  angifva  pa- 
rallelerna  till  och  med  den  3:3:dje  och  dagames  längd 
under  sommarsolståndet  ända  till  90°  n.  lat.  med  en  6 
månaders  lång  dag.  Likväl  uppräknar  han  icke  de  6 
sista  parallelerna,  men  medtagas  dessa,  har  han  alltså 
här  30  paralleler.  En  annan  indelning  lämnar  Ptolemasus 
i  sin  geografi'^  och  på  sina  kartor,  ty  här  antager  han 
för  norra  halfklotet  21  paralleler  och  låter  det  8:de  kli- 
matet vara  det  nordligaste  med  5  paralleler  (17—21); 
vid  den  21:sta  parallelen  var,  liksom  i  Almagest  vid  den 
29:de,  längsta  dagen  20  timmar  (vid  ön  Thnle  på  63®  n. 
lat.).  I  Ptolema^i  kartvärk  äro  parallelerna  angifna  i 
margen,  men  ha  icke  blifvit  utdragna  öfver  kartorna. 

Det  vill  emellertid  synas,  som  om  jordytans  indel- 
ning i  de  många  klimat-  eller  parallelzonema  £5r  Ptole- 
ma3us  i  själfva  värket  redan  varit  en  öfvervunnen  stånd- 
punkt, då  han  i  sin  geografi  fullständigt  genomf&rt  det 
nu  använda  beteckningssättet  för  angifvandet  af  orters 
geografiska  läge,  nämligen  medelst  longitud-  och  latitud- 
bestämning'^  Likväl  bibehöll  sig  ganska  länge  seden 
att  på  kartorna  utsätta  klimat  och  paralleler  i  den  gamla 
betydelsen.  Dylika  finnas  t.  ex.  på  kartan  öfver  Norden 
i  Filiastrus'  Ptolemacusupplaga  1427,  på  Zamoiskikartan 
omkr.  1474,  i  Ptolemaiusupplagorna  1482,  1486,  1490,  1508 
m.  fl.,  och  äro,  som  nyss  antyddes,  i  de  flästa  fall  olika 
på  de  olika  kartorna. 

I  den  geografiska  beskrifning,  kallad  "  Situs  Scandice^, 
h varmed  ärkebiskopen  Johannes  Magnus  inleder  sin 
historia^  räknar  han  upp  de  i  Ptolemaeus'  Ålmagest 
angifna  parallelerna  och  uppger  äfven,  ehuru  med  några 


*  Ptolem.4^us,  Almagest,  Lib.  II,  C.  6. 

^  Ptol.,  Geograijhia,  I,  C.  23.     Jmfr..  Ukekt,  anf.  arb.  I,  s.  188. 
^  Jmfr  Nordenskiöld,  anf.  arb.,  s.  6. 

*  Johannes  Magnus,  Hiat.  de  Goth.  Sueonnmque  Begibus  ed.  Olaus 
Magnus,  Boma)  1554,  Situs  Scandio). 


67 

mindre  förändringar,  dennes  beräkning  af  dagarnes  längd 
(under    sommarsolståndet)    på    de    olika    breddgraderna. 
Däremot    infogade    han    helt   och   hållet  på  egen  hand  i 
denna   Ptolemseiska  paralleltabell  läget  af  Skandinavien, 
som  han   låter  sträcka  sig  i  söder  från  24:de  par.  med 
en  längsta  dag  på  18  t.  45  m.  och  i  norr  till  39:de  par. 
vid   Nordpolen  med  en  längsta  dag  af  6  månader.     Vis- 
serligen   uttalar    Johannes    sin    förvåning   däröfver,    att 
Ptolemseus  ena  gången  (i  Ålmagest)  förlägger  29:de  par. 
till  63°  n.  lat.  och  andra  gången  (i  sin  geografi)  på  samma 
bredd   den   21-sta    parallelen,    men  lämnar  åt  andra  att 
utreda  denna  sak^    Olaus  höll  emellertid  därutinnan  fast 
vid  den  Ptolemseiska  traditionen,  att  han  å  Carta  marina 
förlade    ön    ^  Tile^    mellan  21:sta  och  22:dra  par.,  ehuru 
på  högre    bredd   än  hos  Ptolema3us,  men  utgår  däremot 
helt  och  hållet  frå7i  samma  uppfattningssätt  som  brodern 
då  han  (å  sin  karta)  låter  längsta  dagen  i  sydliga  Sverige 
utgöra   19   t.,   men   åt  nordligaste   Skandinavien  ger  en 
längsta   dag  på   6  månader;    äfven  på  denna  väg  nådde 
han  sålunda  fram  till  en  alldeles  oriktig  breddbestämning 
för  Skandinavien   (till   90°  n.  lat.).     Parallelzonerna  be- 
nämner   han   likväl   annorlunda  än   Johannes,  i  det  han 
låter  sin  karta  sträcka  sig  från  16:de  par.  och  9:de  kli- 
matet  i  söder  (norra  Tyskland)  till  34:de  par.  och  16:de 
klimatet   i  norr.    I   sin  historia  1555  har  Olaus  däremot 
återvändt    till    Ptolem^eus'    parallelsystem,   sådant   detta 
framträder    i    Almagest,    och    ännu    mera    detaljerad   och 
konsekvent  än  brodern  Johannes  inrangerar  han  uti  ifråga- 
varande  system   läget  af  Nordeuropas  länder;  det  heter 
nämligen  här^:   **  Animadvertendum  erit,  quod  Ptolemiieus 
in  2.  Almagesti  Gap.   6.  attestatur,  quod  in  39.  parallelo 
maxima   dies  sex  merisium  est;    et  huic  parallelo  subjici- 


^  På  grund  af  denna  inkonsekvens  hos  Ptolemneus  har  man  i 
senare  tider  till  och  med  velat  påslå,  det  författaren  till  Almagest  ej 
skulle  vara  densamme  som  skrifvit  Y£0Ypacpt7.*f]  6cpYjY*r]a'.(;.  Jmfr.  Ukert, 
anf.  arb.,  I,  2.  s.   188,  not  68. 

2  Hist.  IV,  Cap.  9. 


68 

untur  gentes  seu  regiones  extreme  polares  Lapponienses 
scilicet  et  Bothnienses  et  Islandenses  insulares.  In  38 
parallelo  maximus  est  dies  quinque  mensium;  cui  subjici- 
untur  Suetia,  Helsingia,  Angermannice  et  Norvegice  Bo- 
realiora.  In  36  parallelo  maximus  habetur  dies  trium 
mensium;  cui  subjiciuntur  Gothia,  Moscovia,  Russia  et 
Livonia, ^ 

Hvad  i  öfrigt  beträffar  bestämmandet  af  det  nord- 
ligaste Europas  matematiska  läge,  hade,  som  förut  om- 
nämnts, Eratostenes  och  Hipparchus  i  enlighet  med  Py- 
theas'  uppgifter  förlagt  den  kända  världens  nordgräns 
till  65°  ä  66°  n.  lat.  ^  Marinus  af  Tyrus  nedsatte  oiku- 
menens  nordligaste  bredd  till  63°  n.  lat.  (Thule),  och  dennes 
föredöme  följdes  af  Ptolemseus^,  som  därjämte  angaf 
bredden  för  ön  XxavSia,  d.  v.  s.  södra  eller  sydligaste 
delen  af  Sverige,  till  mellan  57°  45'  —  58°  30'  n.  lat.  \ 
Medelst  förhandenvarande  hjälpmedel  kunde  äfven  Ptole- 
ma3us  utgifvare  och  förbättrare  under  renässansen  i  de 
allra  flästa  fall  på  sina  "tabulae  novae"  mer  eller  mindre 
riktigt  angifva  bredden  för  trakterna  äfven  norr  om  63° 
n.  lat.,  hvarvid  uppskattningen  af  bredden  då  som  förut 
torde  ha  skett  med  ledning  af  iakttagelser  öfver  solens 
vistelse  öfver  horizonten  under  sommar-  och  vintersol- 
ståndet^.  Tager  man  t.  ex.  medeltalet  af  den  dubbla 
graderingen  på  Clavus'  karta  i  Filiastrus'  Ptolemseus- 
upplaga,  skall  man  finna  bredden  öfverraskande  riktigt 
återgifven  ^.    Detta  är  också  i  allmänhet  fallet  både  med 


^  Jmfr  Hergt,  Die  Nordlandfahrt  des  Pytheas,  Berger,  anf.  arb., 
III— IV. 

^  Ptol.,  Geographia,  II,  C.  3,  angifver  Thules  bredd  till  mellan 
620  45i  _  63<>  30'  n.  lat. 

3  Ptol.,  Geogr.  II,  C.  11. 

^  GusT.  Storm,  Ymer,  1891,  anser  med  skäl  den  vanliga  uppgiften, 
att  man  i  Boskilde  1274  förstått  att  beräkna  polhöjden,  för  apokryfisk; 
"Liber  daticus  Roskildensis",  från  hvilken  denna  uppgift  är  hämtad,  talar 
endast  om  beräkning  af  längsta  eller  kortaste  dagens  längd,  icke  om 
polhöjden. 

"  Jmfr  Nordenskiöld,  anf.  arb.,  s.  55. 


69 

Zamoiski-  och  Ulmertypens  kartor  öfver  Norden.  Den 
bästa  och  utförligaste  breddbestämningen  för  denna  del 
af  Europa  förekommer  hos  Ziegler,  som  då  han  fann, 
att  Johannes  Magnus'  geografiska  arbete  ("Situs  Scan- 
disB")  saknade  uppgifter  om  longitud  och  latitud,  själf 
tillade  sådana.  Enligt  egen  uppgift  fann  han  det  geo- 
grafiska läget  för  hvarje  punkt  medelst  beräkning  af  dess 
'^inklinationer'^  (d.  v.  s.  längsta  och  kortaste  dagen,  eller 
"klimat*  i  ordets  gamla  mening)  samt  afstånd  från  när- 
maste ort,  med  iakttagande  af  att  vägarnes  krökar  gjorde 
så  litet  intrång  som  möjligt  på  de  raka  afstånden^ 
Från  c.  57*^  n.  lat.  i  söder  —  den  gamla  Ptolemseiska 
breddbestämningen  för  det  sydliga  Skandia  —  låter  Zieg- 
ler  fullt  riktigt  Skandinaviska  halfön  i  norr  sträcka  sig 
till  mellan  70  och  71"*  n.  lat.;  Vardöhus'  bredd  angifves 
till  70^31'  n.  lat. 

Det  var  likväl  vid  denna  tid  ingalunda  ovanligt,  att 
man  tänkte  sig  Europa  och  närmast  Skandinavien  ha  en 
så  betydlig  utsträckning  mot  norr,  att  Nordpolen  kom 
att  ligga  i  dess  allra  närmaste  grannskap,  Särskildt 
framträder  detta  uppfattningssätt  på  åtskilliga  af  de  i 
Ptolemaeusupplagorna  förekommande  världskartorna.  Så 
förlägger  Ruysch  på  sin  stora  karta  (1508)  "Pilappe- 
lant**,  jämte  den  därifrån  i  norr  utlöpande  halfön,  på  80 
—  85°  n.  lat.,  och  förutsätter  till  och  med,  att  trakterna 
vid  själfva  polen  voro  bebodda^.  På  den  s.  k.  portolan- 
världskarta,  som  bär  namnet  ^^Orbis  typis  universalis^^, 
(1513),  går  det  nordligaste  Skandinavien  och  det  därmed 
sammanhängande  Grönland  ända  upp  till  90°  n.  lat.; 
samma  förhållande  äger  rum  å  kartan  af  Laurentius 
Frisius  från  år  1522^,  oaktadt  Grönland  där  är  skildt 
från  Skandinavien.   Denna  uppfattning  torde  särskildt  ha 


*  Geogr.  Sekt.  Tidskr.  1878,  I,  2. 

*  Joh.  Ray8ch'8  karta  i  Nordenskiölds  Facsimileatlaa  N:o  XXXII: 
"Qni  sub  cardine  resident  moram  solis  supra  horizontem  habent  ab  in- 
gresBU  eiua  in  arietem  donec  librse  principium  poaaident". 

'  Facsimileatlaa,  N:ria  XXXV  och  XXXIX. 


70 

tilltalat  bröderna  Magnus,  hvilka  voro  ytterst  måna  om 
allt,  som  på  något  sätt  kunde  bidraga  till  de  nordiska 
ländernas  namnkunnighet  och  rykte ;  Skandinaviens  gräns 
i  norr  kunde  därför  för  dem  icke  bli  någon  annan  än 
Nordpolen.  Den  af  de  båda,  som  hade  de  största  geo- 
grafiska intressena  och  hvilken  äfven  som  kartograf  hade 
det  bästa  tillfället  att  åskådliggöra  sin  mening,  nämligen 
Olaus,  hade  sålunda  förts  till  ofvan  anförda  uppfattning 
på  tre  sätt,  dels  genom  den  equidistanta  kvadratprojek- 
tion han  använde  för  sin  karta,  dels  genom  substituering 
af  Nordens  länder  uti  Ptolemaeus'  i  Almagest  framstälda 
parallelsystem  och  dels  genom  studium  af  de  i  Ptolemseus- 
upplagorna  förekommande  världskartorna.  Det  värkliga 
afståndet  mellan  polen  och  nordkusten  af  Skandinavien 
har  ingen  af  bröderna  Magnus  känt  till,  men  Skandina- 
viens i  och  för  sig  väldiga  utsträckning  mot  norr  har 
naturligtvis  bidragit  att  styrka  dem  i  tron  på  Nordpolen 
som  halföns  nordliga  begränsning, 

I  öfrigt  skilde  sig  bröderna  åt  i  uppfattningen  af 
de  särskilda  orternas  läge,  och  den  som  härvidlag  går 
längst  i  öfverdrift  är  ovedersägligen  Olaus.  Så  är  den- 
nes breddbestämning  å  Carta  marina  för  Kalmar  58°  30', 
för  Upsala  64°  30',  Bergen  65°  och  Viborg  76°,  under  det 
att  Johannes  i  "Situs  Scandiae"  för  de  respektive  orterna 
uppger  57,  63,  63  och  67°.  Sveriges  sydkust  når  där- 
emot hos  Olaus  tämligen  riktigt  till  56°  30',  hos  Johan- 
nes däremot  endast  till  57°.  I  sin  helhet  inneburo  de 
svenska  prelaternas  breddbestämningar  en  afgjord  för- 
sämring  särskildt  i  förhållande  till  t.  ex.  Zieglers. 

Angående  longitudbeteckningen  å  Carta  marina  kan 
jag  yttra  mig  kortare.  Ptolemajus  hade  låtit  första  me- 
ridianen gå  genom  ^Insulw  fortunata^^^ ,  d.  v.  s.  Kanarie- 
öarne,  men  svårigheten  att  korrekt  fixera  densamma  för- 
anledde, att  längduppgifterna  växla  högst  betydligt  hos 
olika  geografer.  Olaus  Magnus  anger  själf ,  att  "  som- 
liga räkna  längden   från  Lyckliga  öarne,  andra  från  Ir- 


71 

land*  ^     Det   förra   var   efter  Ptolemaeus'   föredöme  det 
vanligaste,  men  åtminstone  på  en  världskarta,  nämligen 
å  den  af  Laurentius  Frisius  1522,  tangeras  Irlands  väst- 
kust  af  första   meridianen^.     Att  denna  längdberäkning 
äfven    följts  af  Olaus  Magnus   framgår  tydligen  af  hans 
karta.     Den    10:de    längdgraden   går  mellan  Irland  och 
England;  öfre  kanten  af  kartan  sträcker  sig  från  9 — 55" 
ö.  long.,  den  nedre  däremot  från  10  —  64°  ö.  long.  Af  ven 
i  fråga   om   de  skandinaviska  orternas  längd  synas  brö- 
derna Magnus  haft  olika  åsikter.    Olaus  har  förlagt  Ber- 
gen  på    26°  long.,    Kalmar  på   c.  37°  30',    Viborg  på  55° 
long.,   medan  Johannes  för  dessa  tre  städer  uppger  resp. 
24,  37  och  63°  long. 

Som  förut  framhållits  äro  de  i  åtskilliga  Ptolemaeus- 
upplagor  förekommande  s.  k.  portolanvärldskartorna  den 
Olaiska  kartans  föregångare  i  afseende  på  de  höga  bredd- 
uppgifterna för  Skandinavien.  Men  äfven  i  andra  afse- 
enden  torde  dessa  kartor  ha  influerat  på  konstruktionen 
af  Carta  marina,  och  detta  inflytande  står  i  direkt  sam- 
band med  den  stora  betydelse  i  kartografiens  historia, 
som  måste  tillskrifvas  de  s.  k.  portolan-,  loxodrom-  eller 
kompasskartorna.  I  det  föregående  (kap.  1)  har  jag  re- 
dogjort för  det  hufvudsakligaste  af  dessa  kartors  historik 
och  kan  därför  här  inskränka  mig  till  ett  kort  omnäm- 
nande af  deras  konstruktion  och  teknik^. 

Dessa  medeltida  kartor  framgingo,  som  förut  om- 
talats, helt  och  hållet  ur  ett  praktiskt  behof  och  hade 
till  uppgift  att  [ursprungligen  inom  Medelhafsbäckenet] 
så  tydligt  som  möjligt  angifva  segelkurserna  och  distan- 
serna mellan  olika  punkter  vid  kusterna  eller  tvärs  öfver 
från  en  kust  till  en  annan.  De  uppgjordes  på  grundval 
af  s.  k.  portolaner,    d.  v.  s.  segelanvisningar  eller  kurs- 


^  Jmfr  den  italienska  kommentaren  till  Carta  marina,  den  s.  k. 
opera  breve. 

2  Nordenskiöld,  Facsimileatlas,  N:o  XXXIX,  a. 

^  Jmfr  angående  deasa  kartor  Tiieobald  Fischeu,  Sammlung  mittel- 
alterlicher  See-  und  Weltkarten  italien.  Ursprungs,  Venedig  1886. 


72 

böcker,  och  det  gälde  därför  för  kartograferna  att  fram- 
för allt  insamla  meddelanden  om  olika  resor  mellan  samma 
orter,  och  att  ur  de  mindre  afvikningarne  i  riktning  och 
afstånd  söka  finna  så  sannolika  medelvärden  som  möj- 
ligt. Från  dessa  slöt  man  sig  noga  till  riktning  och  af- 
stånd af  andra  orter  och  drog  därefter  tvärs  öfver  kar- 
torna så  talrika  kurslinier  som  möjligt.  På  dessa  kurser 
eller  ^Uoxodromer^  bero  sålunda,  som  Fischer  fram- 
håller \  i  väsentlig  grad  kartornas  naturtrohet.  Linierna 
inriktades  visserligen  äfven,  sedan  bruket  af  kompassen 
blifvit  mera  vanligt,  genom  så  korrekta  kompassobser- 
vationer som  möjligt  och  kompassrosor  inlades  på  kar- 
torna, men  då  detta  synes  ha  varit  en  relativt  sekundär 
åtgärd  och  icke  förklarar  kartornas  säregna  art  och  upp- 
komstsätt, ha  de  tvänne  framstående  forskarne  på  detta 
område,  A.  Breusing^  och  Th.  Fischer,  föreslagit  infö- 
randet af  benämningen  ^loxodromkartor^^ ,  under  det  att 
Nordenskiöld^  med  särskildt  afseende  fäst  på  kartornas 
uppkomst  ur  segelböcker  eller  portolaner  kallar  dem 
^ portolankartor" .  O.  Peschel  hade  först  af  alla  gifvit 
dem  namnet  ^^  kompasskartor ^^  ^  och  då  denna  benämning 
med  ofvan  antydda  inskränkningar  i  afseende  på  dess 
betydelse  icke  gerna  torde  kunna  missförstås,  begagnar 
jag  mig  för  enkelhetens  skull  i  det  följande  af  densamma. 
Betraktar  man  dessa  medeltida  kartvärk  skall  man 
först  och  främst  finna,  att  de  alldeles  sakna  gradnät,  I 
stället  för  ett  matematiskt  projektionssätt  öfverdrogos 
kartorna  med  ett  system  af  symmetriskt  sammanstälda 
kompassrosor,  hvilkas  radier  åter  förenade  sig  till  nya 
sådana  rosor,  så  att  det  hela  fick  utseendet  af  en  spin- 
delväf.  I  midten  af  kartan  sattes  en  hufvudkompassros 
(horizontens  vindros)  med  16  hufvudriktningar,  och  rundt 
omkring    denna    centralpunkt    inritades    16   andra  rosor, 


^  Anf.  arb.,  s.  84. 

^  Zeitschr.  des  Vereins  f.  Erdkunde  zu  Berlin  1869,  IV,  s.  31  o.  flf. 

^  Facsimileatlas,  s.  46. 

*  Peschel,  Geschichte  der  Erdkunde,  s.  207  o.  flf. 


som  delades  i  32  delar  \  Dessa  birosors  medelpunkter 
ligga  utefter  periferien  af  en  cirkel  med  hufvudrosen  som 
medelpunkt.  Den  enkla  kompassrosen  hade  hos  de  ita- 
lienska kartograferna  ursprungligen  endast  8  hela  vindar 
(nord,  nordost,  ost  o.  s.  v.),  men  utvecklade  sig  i  12:te 
och  13:de  årh.  därhän,  att  man,  som  nyss  antyddes,  på 
kompassrosen  räknade  16  halfva  (nordnordost,  ostnordost 
0.  s.  v.)  och  32  fjärdedels  vindar;  på  åtskilliga  kartor 
förekomma  äfven  åttondedels  vindar-.  I  ett  dylikt  nät 
af  kompassrosor  infördes  nu  kustteckningen  efter  beräk- 
ning af  afstånd  och  riktning,  och  en  milskala  till  upp- 
mätning af  distanserna  infördes  vid  randen  af  kartan. 
Vid  användandet  af  en  dylik  satte  sjömannen  sin  kom- 
pass på  en  af  kartans  rosor  och  styrde  i  den  angifna  rikt- 
ningen; det  tillryggalagda  afståndet  uppskattades  efter 
vindens  segelstyrka  eller  efter  skeppets  rörelse  genom 
vattnet,  jämförd  med  den  tid  som  användes  för  att  till- 
ryggalägga  en  viss  sträcka  (s.  k.  "gissning").^ 

Med  kompasskartor  som  utgångspunkt  förfärdigades 
sedermera  världskartor,  hvilka  i  allmänhet  utmärka  sig 
för  en  rikedom  af  legender  och  äro  utstyrda  med  stora 
hilder  af  djur  och  vidunder,  konungar  sittande  på  sina 
troner  med  krona  och  spira,  seglande  fartyg  o.  s.  v. 
Den  politiska  koloriten  angifves,  där  den  eljest  förekom- 
mer, å  såväl  de  egentliga  kompasskartorna  eller  porto- 
lanerna  som  å  världskartorna  med  vapen  och  flaggor, 
ibland  endast  genom  under  tält  sittande  härskare'^.  Bland 
dessa  af  Nordenskiöld^  så  kallade  ^ portolanvärldskar- 
tor*^  kunna  här  nämnas  den  s.  k.  katalanska  världskartan 
af  år  1375,  Marino  Sanudos  karta  (från  14:de  sekl.), 
Andrea  Biancos    af   1436  och  Fra  Mauros  af  år  1457. 


*  Jmfr  E.  Gelcich  och  F,  Sauter,  Kartenkundo,  geschichtlich  dar- 
gestellt,  Sammlung  Göschen  N:o  36,  s.  G2. 

*  Jmfr  Peschel,  anf.  arb.,  s.  207  o.  flf.,  Fiscuer,  anf.  arb.,  s.  83,  s.  89. 
^  Jmfr   A.  Breusing,   Das   Seebuch  in    nautiaclier  Beziehung  (i  K. 

Koppman,  Das  Seebuch,  Bremen  1876,  s.  XXXV). 

^  Jmfr   Fiscuer,  anf.  arb.,  s.  90.  ^  Facsimileatlas,  s.  21,  50. 


74 

Bruket  att  utsmycka  länder  och  haf  på  ofvan  antydda 
sätt  vann  äfven  insteg  uti  den  tryckta  kartlitteraturen, 
så  t.  ex.  i  Ptolemjcusupplagan,  Argent.  1522,  och  nådde 
måhända  sin  höjdpunkt  i  Sebastian  Mönsters  kartbilder 
i  midten  af  16:de  årh. 

Medan  kopior  af  Ptolemaeiska  kartor  omedelbart 
efter  karttryckarkonstens  uppfinning  spredos  i  otaliga 
kopparstick  eller  träsnitt,  dröjde  det  nära  ett  århundrade, 
innan  någon  fullständig  och  fullt  karaktäristisk  kompass- 
eller  portolankarta  blef  i  tryck  offentliggjord.  Orsaken 
härtill  synes  ha  varit  den,  att  dessa  kartor  fullt  ut  lika 
billigt  kunde  reproduceras  för  hand  af  i  detta  handtvärk 
öfvade  kartritare  och  sjömän  ^  Men  redan  från  16:de 
århundradets  bbrjan  ha  åtskilliga  kartor,  grundade  på 
samma  principer  som  kompass-  eller  portolankartorna, 
ehuru  med  mindre  väsentliga  förändringar,  blifvit  repro- 
ducerade genom  karttryck.  Så  är  fallet  med  t.  ex.  den 
förut  flera  gånger  omnämnda  världskartan  ^Orbis  typis 
universalis" ,  tryckt  i  Ptolemaeusupplagorna  1513  och  1520 
samt  kopierad,  med  uteslutande  af  kartans  västligaste 
del,    i   Ptolemaeusupplagorna  1522,  1525,  1535  och  1541. 

I  hvilken  mån  har  nu  Olaus  Magnus'  karta  (af  år 
1539)  rönt  inflytande  från  dessa  här  ofvan  beskrifna  kom- 
pass- eller  portolankartor  och  på  dem  baserade  världs- 
kartor? I  Italien  hade  tillvärkats  ett  betydligt  antal  af 
dylika  kartor^,  och  säkerligen  har  Olaus  under  sin  vi- 
stelse i  Venedig  (1538  —  1539),  hvilken  stad  under  15:de 
årh.  just  var  ett  af  hufvudsätena  för  denna  karttill värk- 
ning^,    haft  tillfälle   att  lära  känna  och  studera  sig  in  i 


^  FiSCHER,  8.  85 — 86. 

^  Enligt  FisciiER,  anf.  arb.,  s.  86,  funnos  1883  i  italienska  arkiv 
icke  mindre  än  498  kompass-  eller  portolankartor,  hvaraf  endast  79  voro 
af  främmande  (icke  italienskt)  ursprung. 

^  Följande  venetianske  kartritare  och  kosmografer  vid  midten  af 
15:de  årh.  anför  Fiscuer,  s.  102  o.  ff.:  Cesani,  Giraldi,  Andrea  Bianco, 
Fra  Mauro,  Leardo,  Leonardo,  Benincasa.  I  16:de  årh.  funnos  äfven  af 
otaden  besoldade  statsgeodeter  och  kartografer. 


75 

nämnda  kartlitteratur.  Inflytandet  från  densamma  visar 
sig  å  Carta  marina  redan  vid  första  ögonkastet,  nämligen 
genom  de  å  kartan  utsatta  kompassrosorna  och  de  öfver 
hafsområdena  uppdragna  loxodromerna.  I  Nordatlantiska 
hafvet  och  i  Nordsjön  äro  insatta  tre  stycken  kompass- 
rosor, af  hvilka  de  två  yttre,  den  öfre  och  den  nedre, 
äro  uppritade  enligt  det  system,  som  är  det  å  kompass- 
kartorna oftast  förekommande,  nämligen  32  streck  eller 
fjärdedelsvindar,  ehuru  å  den  öfre  rosen  icke  alla  strec- 
ken äro  utdragna.  Från  denna  öfre  kompassros  utgå  18 
loxodromer,  från  den  nedre  20;  den  mellersta  af  de  tre 
nämnda  rosorna  har  däremot  endast  8  hela  vindar.  Dessa 
tre  roser  ligga  äfven  utefter  en  periferilinie,  hvars  me- 
delpunkt, om  den  uppsökes,  befinner  sig  nästan  alldeles 
i  kartans  midt  (Ljusnans  öfre  lopp),  där  enligt  kompass- 
kartornas system  hufvudrosen  eljest  alltid  är  placerad. 
Olaus  Magnus  har  däremot  icke  lagt  in  kompassrosor 
eller  dragit  loxodromer  på  landområdena  å  sin  karta; 
den  ros,  som  bort  finnas  i  nyssnämnda  midtpunkt  af  kar- 
tan, har  flyttats  åt  öster  ut  i  södra  delen  af  Bottenhaf- 
vet  och  uppträder  där  med  16  halfva  vindar.  Det  ser 
ut  som  Olaus  från  början  ämnat  konstruera  sin  karta  på 
det  vanliga  sättet  medelst  ett  fullständigt  system  af  kom- 
passrosor, men  sedermera  afstått  härifrån;  på  detta  sätt 
torde  kunna  förklaras,  att  västra  delen  af  kompassros- 
periferien  står  kvar,  utan  att  den  östra  någonsin  blef 
fullbordad.  Kompassrosorna  passade  naturligtvis  bättre 
för  den  del  af  kartan,  som  värkligen  kan  sägas  vara  en 
" sjökarta",  under  det  att  de  voro  mindre  behöfliga  för 
den  andra  delen,  som  återgaf  de  stora  sammanhängande 
landområdena. 

Men  äfven  i  ett  annat  hänseende  står  Carta  marina 
de  omtalade  kompass-  eller  portolankartorna  synnerligen 
nära.  Vid  dessa  kartors  förfärdigande  tog  man  nämligen 
icke  i  beräkning  och  kände  icke  till  den  viktiga  omstän- 
dighet, som  heter  kompassens  missvisning  (declination). 
Då  Europa  vid  denna  tid  hade  ett  stort  område  för  ost- 


76 

lig  missvisning,  hvars  maximum  torde  ha  gått  öfver  östra 
Medelhafsbäckenet  och  Svarta  hafvet,  blef,  som  redan 
Peschel  framhållit  \  följden  häraf  den,  att  loxodromerna 
kommo  att  skära  de  magnetiska,  icke  de  astronomiska 
meridianerna  under  samma  vinkel.  Följaktligen  fingo 
väderstrecken  härigenom  en  alldeles  falsk  riktning;  på 
grund  af  den  ostliga  missvisningen  kom  NNO.  att  gälla 
för  N.  och  SSW.  för  S.;  ofta  var  differensen  ännu  större. 
Äfven  i  nordliga  Europa  var  den  ostliga  missvisningen 
under  16:de  årh.  ganska  betydlig;  i  förra  hälften  af  1500- 
talet  torde  ostkusten  af  Skandinavien  haft  omkr.  10  — 
15®  ö.  missv.,  medan  denna  år  1600  endast  gick  upp  till 
5''  och  samtidigt  ett  maximum  af  14°  uppträdde  i  Eng- 
land (sålunda  efter  en  vandring  från  öster  till  väster)^. 
Då  emellertid  de  hanseatiska  sjömännen,  åtminstone  i 
äldre  tider,  beforo  de  nordiska  kusterna  utan  användning 
af  sjökartor  och  endast  betjänade  sig  af  skrifna  segel- 
anvisningar (eller  "läskartböcker"),  hade  de  med  skepps- 
kompass utrustade  Italienarne,  som  aldrig  kommo  längre 
i  norr  än  till  Sheldes  mynning,  för  den  kartografiska 
framställningen  af  länderna  bortom  denna  punkt,  Jut- 
land,  Skandinavien  och  Östersjökusten,  endast  att  tillgå 
hörsägner,  resandes  uppgifter,  itinerarier  o.  s.  v.  ^,  möj- 
ligen äfven  en  eller  annan  af  de  nyss  omnämnda  segel- 
böckerna. Högst  påfallande  är,  att  de  italienska  kar- 
torna i  14:de  och  15:de  årh.  antingen  gifva  Skandinavien 
en  längsta  utsträckning  från  öster  till  väster,  eller  också 
låta  Skandinavien  bilda  en  stor  halfö  med  sträckning 
från  NO.  till  SW.,  hvilken  framställning  först  framträder 
hos  den  i  Skandinaviens  geografi  bäst  underrättade  ita- 
lienska   kartograf   vid   denna  tid,   nämligen  Fr  a  Mauro 


^  Peschel-Ruge,    anf.    arb.,    s.    208.     Jmfr    Fischee,    anf.   arb.,    a. 
84  o.  flf. 

^  Jmfr    Chr.  Hansteens    magnetiska   atlas,    Krist.  1819,  och  dessa 
magnetiska  kartors  reproduccring  i  Berghaus'  Physikalische  Atlas. 

'  Jmfr  FiscHER,  s.  39  o.  flf, 


77 

1457  ^  Beträffande  dennes  källor  upplyser  en  legend  på 
hans  världskarta,  att  han  begagnat  sig  af  meddelanden  af 
den  italienske  resanden  Pietro  Quirini,  som  på  en  handels- 
förd  till  Flandern  år  1431  af  storm  blef  drifven  till  kusten 
af  Norge  i  närheten  af  Lofoten  och  där  led  skeppsbrott 
samt  sedermera  på  hemvägen  genomvandrade  Norge,  Sve- 
rige och  Tyskland^.  På  dennes  och  andra  dylika  rese- 
närers iakttagelser  (kompassobservationer  och  kursupp- 
gifter) äro  sannolikt  så  väl  Fra  Mauros  som  senare  ita- 
lienska kartografers  framställningar  af  Skandinaviens  läge 
baserade.  Quirini  resa  finnes  intagen  i  Ramusios  arbete 
"Navigazioni  et  Viaggi",  och  det  är  ingalunda  omöjligt 
att  Olaus  Magnus  just  genom  den  geografiskt  intresserade 
venetianske  sekreteraren  blifvit  satt  i  tillfälle  att  när- 
mare taga  reda  på  den  italienska  geografien  och  karto- 
grafien, särskildt  kompasskartorna. 

Emellertid  torde  det  vara  stäldt  utom  allt  tvifvel, 
att  användningen  af  kompassen  varit  i  bruk  äfven  vid 
färder  på  de  nordiska  hafven  i^edan  i  slutet  af  IS 00-  och 
i  början  af  liOO-talet^,  Som  ofvan  framhållits  kände 
hanseatema  och  andra  sjömän  i  Norden  icke  till  konsten 
att  förfärdiga  sjökort  eller  portolaner  som  Italienarne, 
utan  de  begagnade  ett  mera  primitivt  sätt:  de  seglade 
med  tillhjälp  af  s.  k.  ^läskartböcker^ ,  d.  v.  s.  skrifna 
kursböcker  eller  segelanvisningar.  Dr.  K.  Koppman  har 
utgifvit  en  dylik  segelbok  (i  tvenne  något  olika  redak- 
tioner) under  benämningen  ^^Das  Seebuch^ ;  den  har  ur- 
sprungligen tillkommit  i  Flandern,  men  sedermera  flera 
gånger  under  hanseatiskt  inflytande  blifvit  bearbetad,  ut- 
vidgad och  öfversatt  på  platt-tyska*.  De  tvänne  beva- 
rade  handskrifterna   äro  från  15:de  århundradets  senare 


*  Jmfr  FiscHER,  o.  a,  a.  sid.  51 — 54,  117,  155. 

*  FiscuEB,  o.  a.  a.  s.  47. 

^  Den  å  Fra  Mauros  karta  1457  förekommande  uppgiften,  att  man 
icke  seglade  efter  kompass  i  Östersjön,  vederliigges  af  uppgifter  från 
annat  håll;  möjligen  gäller  uppgiften  äldre  tider. 

*  EOPPMAN,  Das  Seebuch,  Bremen,  1876. 


78 

hälft,  men  i  sin  ursprungliga  form  synes  boken  blifvit  ned- 
skrifven  redan  under  1300-talet.  Anvisningarne  i  denna 
bok,  som  i  sitt  12:te  kapitel  handlar  om  färder  i  olika 
delar  af  Östersjön,  vittna  emellertid  om  bekantskap  med 
kompassen;  likaså  de  gamla  segelkurser  eller  läskart- 
böcker,  som  åberopas  af  författarne  till  de  första  sam- 
lingarne  tryckta  sjökort  (öfver  Nordsjön  och  Östersjön) 
i  slutet  af  16:de  årh.  En  sådan  är  Lucas  Jansz  Wage- 
NAERS  bekanta  Spieghel  der  Zeevaerdt  etc.,  tryckt  i  Leyden 
1584 — 1585  och  sedan  utgifven  i  flera  upplagar,  särskildt 
i  Amsterdam  1592  under  namnet  Thresoor  der  Zee-vaert. 
Det  lider  sålunda  knappast  mera  något  tvifvel,  att  kom- 
passen, möjligen  sedan  14:de,  men  säkert  sedan  15:de  och 
16:de  årh.  allmänt  varit  i  bruk  bland  hanseaterna  och 
andra  sjöfarande  på  Östersjön.  Också  omtalas  kompassen 
på  flera  ställen  i  Olaus  Magnus'  historia,  oftast  under  be- 
nämningen "7iauttcus  gnomon^^.  På  ett  ställe  heter  det  ^: 
"Mare  Gothicum  et  Livonicum  navigantes  necesse  habent 
propter  insulas  ac  saxa  latentia  ventorum  distinctionem 
ad  ventos  32"  —  i  öf veren sstämmelse  med  den  vanligast 
förekommande  indelningen  af  kompassrosen  i  32  streck 
eller  vindar,  såsom  t.  ex.  fallet  är  med  den  å  Carta  marina 
i  Nordsjön  utsatta  kompassrosen. 

Då  man  emellertid  icke  förrän  i  slutet  af  16:de  årh. 
lärde  känna  magnetens  missvisning '\  äro  alla  ditintills 
begagnade  segelkurser  och  läskartböcker  uppgjorda  utan 
hänsyn  härtill.  Vare  sig  nu  Olaus  Magnus  uteslutande 
användt  sådana  segelanvisningar  för  uppkonstruerandet 
af  sin  Carta  marina  eller  själf  under  sina  många  resor 
företagit  kompassobservationer  —  säkerligen  har  han  be- 
tjänat sig  af  båda  delarne  —  ;  så  mycket  är  i  alla  hän- 
delser säkert,  att  kartan  öfverallt  synes  vara  baserad  på 


»  Jmfr  Hist.  II,  C.  8,  X,  C.  16.  ^  Hjgt.  i^  c.  9. 

*  Nordenskiöld,  Facsimilcatlaa,  s.  26,  kiinncr  ej  något  äldre  exem- 
pel på  utsatt  missvisning  än  å  en  karta  "Fornm  Jnlii  et  Historia**  i 
Ptolemjfusupplagan,  Vcnet.  1596.  På  Waoenaers  första  sjökort  från  år 
1584  finnes  missvisningen  icke  angifven. 


79 

dylika  missvisande  kompassobservationer,  hvilket  kan  kon- 
stateras genom  jämförelse  med  moderna  kartor  i  Merca- 
tors  projektion.  Storleken  af  denna  missvisning  på  olika 
punkter  öf veren sstämmer  med  den  man  teoretiskt  a  priori 
bör  kunna  vänta  för  Skandinavien  under  15:de  och  början 
af  16:de  årh.^     På  en  linie  mellan  Danzig,  Gotland  och 

o 

Åland  (loxodromen  är  här  utsatt)  träffas  en  ostlig  miss- 
visning af  ungef.  15  —  20°;  längre  norrut  i  Bottenhafvet 
ända  till  Kalix  älf  är  den  ostliga  deklinationen  ännu 
större.  Finska  viken,  som  å  kartan  sträcker  sig  från 
SW.— NO.,  visar  en  ostl.  missvisning  af  omkr.  20''.  Den 
nordligaste  delen  af  Norges  västkust  från  Trondbjem  och 
upp  till  Finnmarken  har  10—30  ostl.  deklin.,  men  där- 
emot finnes  söderut  vid  Terschelling  på  holländska  kusten 
och  sedan  efter  den  här  utsatta  loxodromen  till  Norges 
sydvästkust  utanför  Nord-  och  Söndmöre  i  det  närmaste 
ingen  missvisning.  Därefter  vidtager  emellertid  den  väst- 
liga missvisningen  på  ungefär  följande  sätt: 

På  en  linie  2^  long.  väster  om  Sognefjord  ^=  10°  W.  dekl. 

Från  Hull  öfver  Shetlandsöarne =  20°  W. 

Västkusten   af  Skottland   öfver  Färöarne  =  30°  W. 

Ostkusten  af  Island u=:  40°  W. 

Västkusten  af  Island =  50°  W. 

Island  har  sålunda  en  mycket  stark  västlig  miss- 
visning; än  större  blir  denna  vid  Grönland.  Den  syd- 
hgare  delen  af  detta  land  ligger  på  Olaus'  karta,  sedt 
från  Foglasker  vid  Islands  sydvästra  udde,  i  riktningen 
NWJN. ;  under  förutsättning,  att  här  afses  södra  delen 
af  Grönlands  ostkust  och  jämfördt  med  nyare  kartor  torde 
detta  antyda  en  missvisning  af  omkr.  70°  W.  Olaus 
Magnus  har  emellertid  på  sin  karta  äfven  ett  annat  öst- 
ligare ^  Gruntlandia^^ y  som  är  förlagdt  i  riktning  NO. 
Som  jag  längre  fram  skall  visa,  bör  detta  land  vara  iden- 
tiskt med  östra  delen  af  norra  eller  mellersta  Grönland, 
och   i   så   fall  är  missvisningen  här  ungef.  60°  Yf.    I  en 


^  Enligt  meddelande  af  Dr.  V.  C ablheim- Gyllensköld,  Sthm. 


dylik  deklination  af  60 — 70°  ligger  ingenting  osannolikt 
på  denna  latitud.  Missvisningai-ne  å  Olaus'  karta  synas 
emellertid  icke  alia  tillhöra  samma  tid  eller  samma  år- 
hundrade,  hvarför  just  i  denna  punkt  ligger  ett  intressant 
uppslag  till  forskandet  efter  de  från  olika  tider  härstam- 
mande källor  {kursanvisningen  och  segelböcker)  Olaus  an- 
vändt  för  sin  karta. 

I  samband  med  konstruktionen  af  kartan  på  grund- 
val af  missvisande  segelkurser  och  kompassobservation 
står  troligen  äfven  det  för  densamma  ytterst  känneteck- 
nande förhållandet,  att  hon  fått  en  sned  orientei-ing.  Olaus 
förlägger  näml.  Nordpolen  (polus  arclicus)  vid  Scytbiska 
oceanens  kust,  låter  90:de  breddgraden  tangera  nord- 
kusten af  Skandinavien  i  sned  riktning  och  drager  me- 
ridianerna rätvinkligt  mot  denna  breddlinie.  Skandina- 
viska halfön  kommer  härigenom  att  sträcka  sig  nästan 
fullkomligt  i  riktning  N. — S.,  men  snedt  emot  kartans 
plan,  så  att  nämnda  balfö,  om  gradnätet  icke  lutat,  skulle 
haft  riktningen  SW, — NO.  Detta  kan  väl  knappast  bero 
på  annat  än  den  ostliga  missvisningen  fiir  Skandinavien; 
egendomligt  är  det  också,  att  gradnätets  lutning  är  12°, 
alldeles  lika  stor  som  missvisningen  skulle  ha  varit  i  Up- 
sala  på  Olaus  Magnus'  tid.  Uppdrages  gradnätet  får  det 
nämligen  följande  utseende: 

Dfl-    ^ 


Man    torde  sålunda  på  grund  af  föregående  under- 
sökning ha    full   rätt  att  anse  Olaus  Magnus'  karta  för 


81 

en   kompasskarta   i  ordets  egentliga  bemärkelse  \      Det 
bör   därför   icke   förvåna,    att   Olaus,  medveten  om  den 
metod  han  följt  vid  tillvärkningen  af  sin  karta,  gaf  denna 
namnet  ^Carta  marina^;  mera  påfallande  är  det,  att  han 
i  sin    historia  icke  en  enda  gång  omtalar  kartan  under 
detta   namn,    utan,    som  förut  nämndt,  där  alltid  kallar 
henne    ^Charta   gothica^.     Det  italienska  ordet   "carta" 
torde    enligt   Breusing    ursprungligen  ha  betydt  en  por- 
tolan^,  sålunda  en  segelbok  (holländarnes  "läskartbok"), 
men  sedermera  fick  ordet  i  Italien  betydelsen  af  en  karta 
i  allmänhet  (som  eljest  i  vanliga  fall  benämndes  ''tabula'')^; 
tillades  ordet  ^  marina^  kunde  detta  naturligtvis  icke  an- 
vändas om  annat  än  en  sjökarta  eller  kompasskarta.    Den 
tryckta   världskarta,  som,  utarbetad  efter  samma  princi- 
per som  portolan-  eller  kompasskartorna,  finnes  intagen  i 
Ptolemseusupplagan  Argent.  1513,  bär  också  titeln  "Hydro- 
graphia    sine    Charta  marina  continens  typum  orbis  uni- 
versalem    iuxta    Hydrographorum  traditionem".    I  titeln 
på   kopian    af   denna  karta  (Laurentius  Frisius'  karta)  i 
Ptolemseusuppl.    Argent.    1522    äro   tillagda   orden    ^ex- 
actissime   depicta^ ,  hvilket  har  en   motsvarande   parallel 
i   rubriken    på  Olaus'   karta:    ^ diligentissime   elaborata^ . 
Att  Olaus  känt  till  åtminstone  den  med  1522  års  Ptole- 
mseusuppl. identiska  upplagan  af  1525  (Pirckheimers  edi- 
tion)  synes  framgå  af  listan  på  auktorer  i  högra  kanten 
af   hans   karta,    där    orden    ^ex  Bilihaldo^^  väl  otvifvel- 
aktigt    torde    åsyfta    den    bekante    Ptolemsousutgifvaren 

WiLIBALD   PiRCKHEIMER. 

Att  en  kompasskarta  som  Carta  marina  finnes  vara 
graderad   är    icke    häller   något   för   denna  tid  ovanligt. 


^  Då  Nordenskiöld,  Facsimileatlas,  s.  49,  not  1,  i  sammanhang  med 
omnämnandet  af  de  å  Olaus'  karta  uppdragna  loxodromerna  eller  kom- 
paaslinierna  anser,  att  kartan  för  öfrigt  "i  intet  hänseende  har  något  ge- 
mensamt med  en  portolan",  är  denna  mening,  som  framgår  af  ofvan- 
st&ende,  mindre  riktig. 

^  Zeitschr.  fiir  wissenschaftl.  Geographie  (Berlin)  II,  s.  190. 

^  Jmfr  FiscuEB,  anf.  arb.,  s.  80. 

G 


82 

Behofvet  af  graderade  sjökartor  gjorde  sig  i  södern  gäl- 
lande, när  man  lämnade  hemorten  och  började  befara 
okända  farvatten.  Det  var  portugiserna,  som  vid  sina 
under  prins  Henrik  Navigatörs  ledning  företagna  sjöfärder 
utefter  västkusten  af  Afrika  först  började  gradera  kom- 
passkartorna, och  därvid  användes  den  equidistanta  pa- 
rallelogramprojektion,  som  förekommer  hos  Marinus  af 
Tyrus  och  Ptolemaeus.  Portugiserna  ha  sålunda  först  af 
alla  användt  detta  projektionssätt  på  sinansjökartor  (s.  k. 
** plattkartor*),  h vilka  dock  vanligen  graderades  endast 
på  bredden.  Som  Fischer  förmodar^  har  Henrik  Na- 
vigatör sannolikt  lärt  nyssnämnda  projektion  genom  ita- 
lienskt inflytande  (från  de  Ptolemseiska  kartorna);  dock 
trodde  man  sig  icke  kunna  undvara  kompassrosorna,  som 
därför  äfvenledes  utsattes.  Gradindelningen  är  oftast 
blott  angifven  vid  randen  af  kartan  eller  vid  ekvatorn, 
sällan  på  en  meridian  eller  parallel  uti  midten,  men  pa- 
rallelerna  äro  i  värkligheten  icke  utdragna.  Italienarne 
ha  äfven  någon  gång  graderat  sina  sjökartor,  dock  en- 
dast för  områden  utom  Medelhafvet,  men  de  ha  å  sin 
sida  lärt  denna  nyhet  af  portugiserna.  På  den  förut  flera 
gånger  omtalade  ''Orbis  typus  universalis**  (1513)  är  bred- 
den utsatt  i  vänstra  kanten  och  går  ända  till  90**;  på 
kopian  af  "Orbis  typus"  af  1522  (Laur.  Frisius)  är  lika- 
ledes bredden  angifven  (till  90**),  men  här  finnes  också 
längden  utsatt  (equid.  parallelogr.  projekt.).  Som  jag 
förut  visat  har  Olaus  Magnus  begagnat  sig  af  samma 
projektionssätt,  men  utan  att  draga  ut  meridianer  och 
paralleler  öfver  kartan.  "Carta  marina"  har  sålunda 
äfven  i  detta  afseende  rönt  inflytande  från  söderns  sjö- 
kartor. 

Det  återstår  att  i  detta  sammanhang  framhålla  ännu 
ett  par  smärre  likhetspunkter  mellan  Olaus  Magnus'  karta 
och  de  italienska  portolan-  eller  kompasskartorna.  Dessa 
innehålla  nämligen  städse  en  milskala,  på  hvilken  10  och 


*  Fischer,  anf.  arb.,  s.  96  o.  flf. 


83 

50  mil,   nästan    alltid  romerska  sådana  ä  1,481  m.,  äro 
angifna^    På  *Orbis  typis  universalis**  finnes  äfvenledes 
milskala  utsatt  med  följande  upplysning :  **  Quaelibet  harum 
divisionum   continet  miliar.  italic.  50.  theuto.  10.**^;  och 
Olaus   Magnus  följer  exemplet,  i  det  han  i  nedre  kanten 
af  sin  karta  angifver  en  skala,  där  likväl  10  tyska  mil 
representera  40  italienska,  och  10  svenska  mil  =  15  tyska  ^. 
En  annan  likhet  mellan  Carta  marina  och  de  italienska 
kompasskartorna  är,  att  de  äldre  af  dessa  —  från  början 
af  14:de  årh.  —  vanligen  i  kanterna  angifva  de  fyra  huf- 
vudvädersträcken    eller  s.  k.  kardinalpunkterna:  Oriens, 
Septentrio,    Occidens,    Auster,    hvilka    äfvenledes  åter- 
finnas  på   Olaus'    karta,   endast  med  den  skilnaden,  att 
*  Auster"    är   utbytt   mot    "Meridies".    I  det  föregående 
har  jag  äfven  antydt,  huruledes  de  medeltida  (icke-Ptole- 
mseiska)  sjö-  och  världskartorna  vanligen  utstyrdes  med 
en    mängd  bilder  af  vidunderliga  djur,  konungar,  fartyg 
o.  s.  v.,    samt   huru    detta    bruk  äfven  fick  insteg  i  åt- 
skilliga af  Ptolemaeusupplagorna,  t.  ex.  den  af  1522  och 
1525,    som,    att   döma  af  flera  ofvan  anförda  omständig- 
heter,   just  af  Olaus  Magnus  blifvit  begagnad.    A  Carta 
marina   har   nyssnämnda   fantastiska   sätt '  att  utsmycka 
kartbilderna  gifvit  upphof  till  nära  nog  mästervärk ;  kar- 
tan är  alldeles  uppfyld  af  förträffligt  utförda  afbildningar 
af  så  väl  djur  som  människor,  stora  hafsmonster  (i  Nord- 
atlantiska hafvet),  konungar,  skepp  och  vapen  m.  fl.  etno- 
grafiska  och  naturhistoriska   bilder.     Den  politiska  kolo- 
riten   återgifves    hos  Olaus  Magnus  alltid  med  härskare, 
sittande  på  sina  troner  och  iklädda  de  kungliga  insigni- 
ema  (krona,  mantel,  spira  och  äpple),  samt  med  de  respek- 


'  FiscHER,  anf.  arb.,  s.  89. 

*  Den  äldre  tyska  eller  geografiska  milen  (till  1872)  var  =  7,420,44  m. 
15  sådana  mil  gå  på  en  eqvatorsgrad.  Med  italienska  mil  menas  å  "Orbis 
typis"  romerska  k  1,481  m. 

'  Den  italienska  milen  var  något  större  än  den  romerska  och  ut- 
gjorde i  rundt  tal  =  1,850  m.  Jmfr  H.  Wagner,  Lehrbuch  der  Geo- 
graphie,  Hannov.  u.  Leipz.,  1894,  s.  43. 


84 

tive  rikenas  vapen;  därbredvid  finnes  af  ven  alltid  ett  bi- 
belspråk ^  Medelst  vapensköldar  har  Olaus  också  an- 
gifvit  det  svenska  väldets  politiska  gräns  i  öster  ^.  Hela 
detta  sätt  att  gå  till  väga  är  ett  gemensamt  drag  for  å 
ena  sidan  de  medeltida  (icke-Ptolemaeiska)  kartvärken, 
sjö-  eller  kompasskartorna,  å  andra  sidan  Olaus  Magnus' 
stora  Carta  marina. 


Olaus'  karta  är  försedd  med  öfver  hela  kartbilden 
utsatta  stora  och  små  bokstäfoer,  afsedda  att  tjäna  som 
orienteringshjälpmedel.  Nederst  i  vänstra  kanten  har 
nämligen  Olaus  skrifvit  en  latinsk  kommentar j  som  i  kort- 
het redogör  för  kartans  innehåll  och  som  därvid  hän- 
visar till  de  nämnda  bokstäfverna.  Denna  kommentar 
utgör,  som  författaren  uttrycker  sig,  kartans  ^ index" , 
och  återger  densammas  9  större  bokstäfver,  men  af  de 
100  mindre  däremqt  endast  89.  För  att  emellertid  göra 
kartans  användning  möjlig  i  vidsträcktare  kretsar  utgaf 
Olaus  på  de  båda  folkspråken  italienska  och  tyska  kort 
efter  kartans  fullbordande  år  1539,  tvenne  bearbetnin- 
gar af  den  ursprungliga  latinska  kommentartexten.  Af 
dessa  tvänne  är  det  den  italienska  texten,  som  bär  namnet 


*  Dessa  äro  å  kartan  8,  representerande  Skottland,  England,  Norge, 
Danmark,  Svecia,  Gotliia,  Polen  och  Rysöland.  Af  de  resp.  härskarna 
nämnas  endast  tvänne  vid  namn,  Gustaf  I  af  Sverige  och  Sigismund  I 
af  Polen. 

^  I  öfrigt  kan  anmärkas  i  afseende  på  den  Olaiska  kartans  signa- 
turer,  att  dennas  sätt  att  beteckna  bergen  med  s.  k.  "mullvadshögar" 
icke  återfinnas  på  kartorna  i  de  äldsta  Ptolemaeusupplagorna,  där  berg- 
signaturen, när  den  förekommer,  liknar  rötter,  som  utgrena  sig;  då  man 
emellertid  blef  mindre  nöjd  med  detta  beteckningssätt,  återgåfvos  bergen 
genom  ett  slags  landskapsbilder  af  ofvannämnda  beskaffenhet.  Mullvads- 
högarne träffas  å  Fra  Mauros  karta  1457,  i  PtolemsBUSupplagorna  1478 
och  1490  (Roma),  på  Martin  Behaims  glob  1492  o.  s.  v.  Floder  och 
fjordar  o.  s.  v.  hade  i  regel  samma  signatur;  städer  och  orter  beteck- 
nades med  hus  och  byggnader,  Jmfr  Dansk  Geografisk  Tidskrift,  Bd  7 
1883—1884,  s.   167  o.  ff. 


85 

"Opera    breve"  ^j    och   som,  sådan  den  föreligger,  är  den 
vidlyftigaste   och  utförligaste  af  alla  kommentartexterna 
till  Carta  marina.    Den  latinska  kommentaren  är  i  Opera 
breve   betydligt   utvidgad,  och  de  återstående  11  mindre 
bokstäfverna  äro  alla  här  återgifna  och  beskrifna.    Olaus 
Magnus  hänvisar  i  Opera  breve  till  åtskilliga  författare, 
nämligen  Plinius,  Procopius,  Solinus,  Saxo  och  Johannes 
Magnus,   samt  äfven  upprepade  gånger  till  det  omfångs- 
rikare   värk   han   hade  för  afsikt  att  sedermera  utgifva, 
^Historia  de  gentibus  septentrionalibus" .   Jämförelsevis  täm- 
ligen   utförligt   lämnar    han  här   upplysningar  om  t.  ex. 
«Chaos«    på   Island   (A,  c),   longituden  (A,  n),  ön  "Tile« 
(D,  f),  Orkaderna  (D,  h),  renens  användbarhet  (B,  l),  skid- 
löpningen   och  jakten  i  Lappland  och  Finnmarken  (C,  i 
m.  fl.),  vargarnes    och   elgarnes   inbördes  strider  (E,  i), 
gränsen  mellan  Sverige  och  Norge,  och  det  förstnämnda 
landets  företräde  framför  det  senare  (E,  m),  bäfverns  lef- 
nadssätt  (F,  h),  finska  förhållanden  (F,  k,  m),  moskoviter- 
nas   handel,    båtbyggnad    och  spionsystem   (C,  p)  m.  m., 
hvilket  allt  antingen  icke  alls  återfinnes  eller  också  en- 
dast mycket  knapphändigt  omtalas  i  de  öfriga  kommen- 
tartexterna ^.     Den  tyska  kommentarbearbetningen  åter- 
igen bär  namnet   "  Auslegung   und   Verklerung  der   neuen 
Mappen   von  den  alten  Goettenreich"  ^.    Vid  dess  utarbet- 
ning förkortade  Olaus  något  den  italienska  "Opera  breve", 
men  tillade  äfven  i  den  tyska  texten  ett  och  annat  nytt 


*  Titeln  lyder  fullständigt:  "Opera  breve  laqiialo  Domonstra  et 
dechiara  oners  da  il  modo  facile  de  intendere  la  Charta,  ouer  delle  terre 
frig^dissime  de  settentione:  oltra  il  mare  Germauico,  döve  si  contengono 
le  cose  mirabilissime  de  quelli  psesi,  fia'a  quest'  hora  non  cognosciute, 
ne  da  Greei  ne  da  Latini".  50  nummer  af  Opera  breve  trycktes  1887 
i  Stockholm  på  föranstaltande  af  Frih.  C.  J.  Bonde  efter  ett  å  Eriksberg 
i  Södermanland  befintligt  exemplar,  det  enda  som  fans  i  Sverige. 

^  Den  latinska  originaltexten  ("Index"),  som  är  den  kortaste  af 
alla  kommentarerna,  har  endast  en  punkt  utförligare  än  Opera  breve, 
nämligen  i  A,  d  (om  djurlifvet  på  Island). 

*  Jmfr  O.  Beenner,  Die  ächte  Karte  des  Olaus  Magnus,  Krist. 
Yidenskabs  Selsk.  Forhandl.  1886,  N:o  15. 


86 

t.  ex.  om  "Helgeland,  wo  die  Edelleute  ihre  Lustsitze 
haben"  (B,  f),  fiske  under  isen  **mit  Rossen**  (ryssjor, 
Reusen?)  (B,  h),  guld-  och  silfverraalms  undangömmande 
af  Norrlands  invånare  (B,  l),  "Magnetöns*^  rikedom  på 
"Kalamiten  und  Sigelstainen"  (C,  d),  Scythiska  oceanens 
milda  vindar  (C,  d),  vinteråkdonen  efter  renar  (C,  k), 
finska  landryggens  längd  (C,  m),  norskt  språk  på  Orka- 
derna  (D,  h),  Norges  vapen  (E,  c),  koppar  som  innehåller 
guld  (E,  k),  Trollhättan  och  Wenerns  tillflöden  (H,  f) 
m.  m. 

I  Baselupplagan  1567  af  Olaus  Magnus'  historia 
trycktes  en  ny  latinsk  kommentar  till  Carta  marina. 
Den  är  troligen  utarbetad  på  föranstaltande  af  Baselupp- 
lagans utgifvare  Adam  Henricpetri  (möjligen  af  samme 
man,  som  gjort  utdragen  ur  Johannes  Magnus'  historia, 
D.  Henricus  PiEDiONEus  ^).  Vid  jämförelse  med  öfriga  kom- 
mentarer visar  det  sig,  att  denna  latinska  text  af  1567 
tillkommit  dels  genom  en  nästan  ordagrann  afskrifning 
af  den  ursprungliga  kommentaren  ("index"),  hvarför 
bearbetaren  synes  haft  Carta  marina  framför  sig,  dels 
genom  betydliga  utdrag  och  utplockningar  ur  "  Auslegung" . 
Af  Brenners  jämförande  behandling  af  texterna^  fram- 
går, att  allting  i  den  latinska  kommentaren  af  1567,  som 
icke  står  att  läsa  i  "Index",  återfinnes  i  den  tyska  text- 
bearbetningen af  1539 ;  äfven  ser  man  på  åtskilliga  tyska 
ord  i  den  latinska  texten,  t.  ex.  Veyszarch  (Hvitsark), 
Vunter  (Ausl.:  Wnter  =  Wenern),  Depenau  (Dwina),  att 
"Auslegung  der  neuen  Mappen"  legat  till  grund  för  den- 
samma. Dock  finnas  i  denna  1567  års  latinska  kommen- 
tar icke  de  små  bokstäfverna  (som  i  "Opera  breve"  och 
"Auslegung"). 

En  femte  kommentar  till  Carta  marina  är  den  tyska 
öfversättning  af  Opera  breve,  som  Johan  Baptist  Fickler 

^  Se  Olaus  Magnus,  Hist.  de  gentium  sept.  variia  coudit.  Basil. 
15G7;  utgifvarens  företal. 

^  Brenneb,  o.  a.  a.  s.  5  o.  if.,  som  likväl  vid  utarbetandet  af  sin 
uppsats  ännu  icke  sett  "Opera  breve". 


87 

intagit  i  sin  öfversättning  (Basel  1567)  af  Olaus  Magnus 
historia'.  Den  bär  titeln  "Kurzer  begrijff  einer  instruc- 
tion  öder  underweisung,  welcher  mässen  die  Tafel  mit- 
nächtiger  Länder  etc",  och  håller  sig  i  allmänhet  troget 
till  det  italienska  orginalet,  ehuru  Fieklers  Öfveraättning 
är  nägot  sammandragen  och  förkortad.  Alla  upplysningar 
i  denna  kommentar,  som  icke  stå  att  läsa  i  "Äuslegung" 
och  den  latinska  bearbetningen  1567,  återfinnas  i  Opera 
breve.  Men  Fickler  synes  äfven  haft  tillgång  till  Äusle- 
gung, hvarifrån  han  {upptagit  t.  ex.  legenden,  att  klä- 
der af  järfskinn  förorsaka  fråsseri  (B,  o)',  skidlöparnes 
i  Finnmarken  tillryggalagda  hastighet  per  dag  (C,  i), 
änska  landryggens  längd  (C,  u)  m.  m.,  hvilket  icke  fin- 
nes omnämndt  i  Opera  breve.  Däremot  är  det  knappast 
troligt,  att  Fickler  sett  eller  begagnat  den  latinska  texten 
af  1567 '. 

En  grafisk  framställning  af  de  olika  kommentarernas 
förhållande  till  hvarandra  skulle  enligt  det  ofvan  anfiirda 
i^  ungefår  följande  utseende : 

Index  Caito  niRrins  ISSO 

I ,-r-. 


'  FICSLEK,  Olaj  Msgnj  Hiatorien  der  Mitnäeht.  Länder,  B»ael  1567. 
Det  bet«r  hir  om  den  frän  Opera  breve  ufversttttu  k&rtkommeii tåren 
"Ana  Wälechet  apracli  ina  TeiitBch  verlegt". 

'  De  Bmä  bokstäfvorna  fiiinaa  icke  hos  Fickler;  li anvisningarna  iro 
gjorda  ener  "Index". 

'  Beennee,  o.  a.  a.  b.  U  o.  följ.,  framliMIev  dock  av&ngketeii 
att  törklara  förekoniBten  af  ttänne  mindre  bokstafver,  D  i  lat.  komm. 
1567  och  I  uti  Ficklera  teili  framfar  Lituania  (de  endft  i  b&da  kommen- 


88 

Med  ledning  såväl  af  de  egentliga  kommentartex- 
terna som  af  det  arbete,  hvilket  i  själfva  värket  är  den 
allra  utförligaste  kommentaren  till  Carta  marina,  nämli- 
gen Historia  de  gentibus  septentrionalibus  (Romse  1555), 
men  framför  allt  med  ledning  af  kartan  själf,  skall  jag 
i  det  följande  söka  uppvisa  de  källor  Olaus  Magnus 
användt  för  utarbetandet  af  densamma.  Då  jag  i  den 
mera  detaljerade  topografiska  framställningen  af  Olaus 
Magnus'  geografi  i  hvarje  särskild  punkt,  när  behofvet 
så  kräfver,  skall  närmare  redogöra  för  legender  och 
nomenklatur  m.  m.,  torde  det  här  vara  tillräckligt  att 
för  öfversiktens  skull  gruppera  källorna  i  vissa  hufvud- 
grupper  och  därvid  påvisa  det  inflytande  hvarje  enskild 
grupp  utöfvat  vid  tillkomsten  af  kartan  i  fråga. 

I  det  föregående  har  jag  framhållit  sambandet  mellan 
å  ena  sidan  den  teknik,  som  är  kännetecknande  för  por- 
tolan-  eller  kompasskartorna,  å  den  andra  sidan  den 
konstruktion,  som  utmärker  Olaus  Magnus'  Carta  marina. 
Med  detta  samband  som  förutsättning  och  utgångspunkt 
torde  källorna  till  Olaus'  kartografiska  arbete  lämpligast 
kunna  grupperas  på  följande  sätt:  1)  Kursanvisningar  och 
segelböcker  (^läskartböcker^),  incl.  itiner arter  o.  dyl.,  2) 
hörsägner  och  muntliga  uppgifter^  3)  egna  resor  och  iaktta- 
gelser, 4)  prceolaiska  framställningar  af  det  nordliga  Euro- 
pas geografi,  5)  legender  och  uppgifter  från  Ptolemceus, 
världskartorna  i  Ptolemceusupplagorna  1508,  1513  och 
1525,  samt  från  den  äldre  och  samtida  medeltida  litteraturen. 

1)  Bland  de  allra  viktigaste  källorna  för  Carta 
marina  äro  de  på  1400-  och  1500-talet  gängse  kursföre- 
skrifterna och  segelböckerna.  Olaus  synes  i  ganska  stor 
utsträckning  ha  begagnat  sig  af  dylika,  och  detta  torde 
till  fullo  förklara  såväl  den  öfverallt  på  hans  karta  upp- 


tarerna),  då  likväl  de  båda  texterna  äro  oberoende  af  hvarandra.  Möjli- 
gen beror  denna  likhet  däraf,  att  bägge  texterna  begagnat  sig  af  den 
tyska  "Auslegung".  I  Opera  breve  är  ingendera  af  nämnda  bokstäfver 
särskildt  påfallande. 


89 

trädande  missvisningen  som  det  jämförelsevis  förträffliga 
återgifvandet  af  kustlinierna  och  den  horizontella  konfi- 
gurationen.   I  de  stora  samlingar  af  sjökort,  som  Wage- 
NAER  utgaf  i  slutet  af  16:de  årh.,  framför  allt  i  den  förut 
omtalade   ^  Thresoor  der  Zee-vaert"    (1592),   träffas  flera 
olika  kartskizzer,  hvilka  såyäl  hvad  ortnamn  som  utseende 
beträffar,   alldeles   öfverensstämma  med  motsvarande  par- 
tier af  Olaus'  karta.     Då  det  icke  finnes  någon  som  hälst 
anledning  att  förutsätta  lån  från  Carta  marina  å  sjökor- 
ten hos   Wagenaer,  hvilken  uttryckligen  uppgifver  olika 
läskartböcker  som  sina  källor  (Olaus'  karta  namnes  icke), 
måste  man  som  den  enda  förklaringsgrunden  till  ifråga- 
varande likhet  antaga,  det  Olaus  Magnus  och  Wagenaer 
begagnat    sig    af    samma    eller    liknande    kursanvisningar 
och  segelböcker.     Möjligen  har  Olaus  för  länderna  ytterst 
i  nordväst,    Grönland,    Island    och   Färöarne^,   begagnat 
både  sjöböcker  och  sjökort,  hvarpå  tyder  den  å  Hvitsark 
(mellan  Island  och  Grönland)  uppritade   kompassen  (med 
15,  resp.  16  streck),  som  år  1494  där  skulle  ha  uppbyggts 
af   tvänne    nordiska    sjöröfvare^.     Som    ett    stöd    härför 
skulle    äfven   kunna   gälla   omnämnandet  af  portugisiska 
och    franska    (resp.    spanska)    sjöfärder    till   kusterna  af 
Grönland^,  samt  de  talrika  antydningarne  såväl  å  kartan 
som  i  "Hist.  de  gent.  sept."  om  hanseaternas  handel  och 
skeppsfart   på   Island.     Jag   återkommer  härtill  vid  den 
speciella  undersökningen  rörande  dessa  länders  geografi. 
För  den  Olaiska  kartans  återgifvande  af  Färöarne  (Fare) 
har  troligen  en  segelbok  legat  till  grund;  för  Shetlands- 
öarne  (Hetlandia)  kan  detta  bestämdt  visas.     A  sjökortet 
öfver    sistnämnda    öar    i    Wagenaers    "Thresoor"    läsas 
nämligen   följande   namn,    som   i  en  liknande  form  åter- 
finnas på  Olaus'  karta: 


*  Päroarne  ("Färre")  förekomma  å  ett  sjökort  hos  Wagenaer,  där- 
emot hvarken  Island  eller  Grönland. 

2  Hist.  n,  C.  11.  3  Hist.  II,  C.  10. 


90 


Wagenaer: 

Olaus  Magnus: 

Wagenaer  : 

Olaus  Magnus 

Hitlandt 

—  Hetlandia 

Breeaont 

—  Bryataund 

S.  Magni 

—  EccUsia  S.  Magni 

Hanglip 

(Hank- 

Swynborgerhooft 

—  Svinhorhovit 

lip?) 

=  Hantklyfta 

Schaweij 

—  Skalvogh 

Feril 

Flederd. 

Då  den  magnetiska  missvisningen  på  västra  halfvan 
af  Olaus'  karta  synes  vara  något  större  än  man  kan 
förutsätta  i  senare  hälften  af  15:de  eller  början  af  16:de 
årh.,  torde  de  sjöböcker  och  kursföreskrifter,  på  hvilka 
denna  del  af  kartan  grundar  sig,  vara  äldre,  måhända 
från  14:de  årh. 

Afven  för  västkusten  af  Norge  har  Olaus  begagnat 
läskartböcker.  Då  han  i  öfrigt  för  detta  land  mycket 
flitigt  användt  Zieglers  geografiska  arbete  Schondia, 
frånser  jag  de  ortnamn,  som  äro  gemensamma  för  alla 
tre,  Wagenaer,  Olaus  Magnus  och  Ziegler,  samt  upptar 
endast  dem,  hvilka  finnas  såväl  hos  Wagenaer  som  Olaus, 
men  som  antingen  helt  och  hållet  saknas  hos  Ziegler 
eller  som  där  förekomma  med  en  främmande  form. 


Wagenaer 

Olaus  Magnus: 

Wagenaer 

Olaus  Magnus 

(Thresoor) : 

(Thresoor) : 

Vijska 

—  Fisca 

Udden 

-^  Bestadaudden 

ön  Heijlige  Lan 

- 

Bestadt 

Bestad 

den 

—  ön  Helgalandia 

Stierendal 

—  Styredal 

Wardal 

Vardal 

Sologier 

—  Sologier 

Tronto 

—  Trondö 

Halimgalab 

—  Halimgalab 

Humodal 

=  Humodal 

Walhem 

—  Valhem 

Ben 

—  Ben 

Sonderdaland 

Sundardaland 

Hilder 

—  Hildre 

Crabbekerck 

Krdbbahirxie 

Salbo 

—-  Salbo 

Bagholm 

Baggaholm 

Surendal 

—  Surendal 

Selsborg 

Selsborg 

lloms  fln. 

Rom  fiord 

Ett  och  annat  af  dessa  här  anförda  ortsnamn  läses 
äfven  hos  Ziegler,  men  med  en  väsentligt  olika  form 
(Vuardal,  Nummodal,  Styordal,  Soldier,  Halmgadal,  Suun- 
dhadarlangh,  Saltzburgum),  hvaraf  man  ser,  att  Olaus, 
där  han  hade  tillgång  till  sjöböcker  (d.  v.  s.  för  kust- 
trakterna),   föredrog^  dessas    ortografi   framför   Zieglers. 


91 


Namnen  ^Lofoeth"  och  ^Roest^  ^  hos  Olaus  Magnus 
återfinnas  med  samma  skrifsätt  i  Wagenaers  "Thresoor". 
För  kusterna  af  Skagerack  och  Kattegat,  som  i  huf- 
vudsak  äro  alldeles  riktigt  återgifna,  liksom  äfven  för 
västra  och  sydvästra  delarne  af  Nordsjön  (Skottlands, 
Englands  och  Hollands  kuster)  har  Olaus  möjligen  användt 
källor  af  meromnämnda  beskaffenhet,  ehuru  detta  icke 
kan  visas  genom  någon  jämförelse  med  sjökorten  i  Wage- 
naers "Thresoor".  Detta  gäller  möjligen  äfven  för  Tysk- 
lands hela  Östersjökust.  Annorlunda  är  det  emellertid  för 
syd-  och  ostkusten  af  Skandinaviska  halfön  ända  från  Ystad  i 
söder  och  upp  till  Öregrund  i  norr.  Själfva  konfigurationen 
af  denna  kust  å  Carta  marina  påminner  starkt  om  kust- 
teckningen på  sjökorten  i  Wagenaers  "  Spieghel  der  Zee- 
vaerdt**  och  "Thresoor";  samma  ortnamn,  som  här  före- 
komma, upptager  äfven  Olaus  Magnus  på  ytterst  få  undantag 
när.  Jag  tror  därför,  att  de  respektive  kartograferna 
äfven  här  begagnat  samma  källor^  enär  samtliga  namn  å 
Olaus'  karta  (vid  nämnda  kuster)  återfinnas  hos  Wagenaer. 

Wagenaer:  Olaus  Magnus:  Wagenaer:  Olaus  Magnus: 


Ijsted 

=  Ysted 

Lnkij                           'Lykia 

Santhamer 

Sandhammer 

Der  Clippen  utle- 

Ahnijs 

AU8 

giam                   =-  Utlegian 

Selsborg 

—  Selsborg 

Tunalen                 —  Tunalen 

Eleholm 

—  Eleholm 

Rodenbij 
Rottnmbaij 

/=  Rotnhl 

På  Oland  (Elandia): 

Borcbholm  =  Borkholm 

Bode  =  Bode 


De  Sweetse 
Jonckfrow 


(=  Virgo  2) 


På  fastlandet  och  vid  kusten  norrut: 


c  alm  ar 

Westerwijck 

Stickholm 

Stickzborg 

Zuijdercooper 

Nordercooper 

New  ooopen 


=  Calmer 
=  Vestervik 
=  Stekaholm 
=  Stegaborg 
=  Sudercopia 
=  Norcopia 
==  Nicopia 


Trosa  =  Trosa 

Strenges  —--  Strengis 

Elanap  -=  Elanabhen 

Sweetze  Scberen  ^=  Scheren 
Verden  =  Ver  den 

Stick  =  Stek 


1  Hist.  II,  C.  7. 


Hist.  IX,  O.  23, 


92 


Teckningen  af  Stockholms  skärgård  och  vattenför- 
bindelsen mellan  Staket  och  Östersjön  är  lika  hos  Wa- 
genaer  och  Olaus. 


Wagenaer  : 

OLåus  Magnus: 

Wagenaer  : 

Olaus  Magnus: 

Stendoeren 

(-  Steendor  ^) 

Lasta 

—  Loata 

Wedde 

—  Vedde 

Upaael 

Upsalia 

Orgront 

0 

0*'€9^'nnd 

Enccopia 

—  Enecopia  ^ 

Bostel 

-  -  Bor  stel 

Gotlands  form  och  utseende  är  lika  på  Wagenaers 
sjökort  och  å  Carta  marina.  Följande  namn  äro  här 
gemensamma : 

Huborg  =  Ilohorg  Wostergard  =:^  Vestragarn 

Carelao  r:=  Karse  Faro  =  Fare 

Wiabij  =  Wiabi  Gotsche  Sandt     -=  Ootsca  Sande 

Om  möjligt  ännu  mera  påfallande  är  likheten  mel- 
lan   Wagenaers   sjökort   och   Olaus'   karta  i  afseende  på 

o 

Finska  viken  och  kusterna  däromkring.  A  Wagenaers 
sjökort  öfver  dessa  trakter  i  "Öpieghel  der  Zeevaerdt", 
1584,  är  ännu  missvisningen  icke  rättad,  hvarför  Finska 
viken  här  har  samma  riktning,  NNO.,  som  hos  Olaus 
Magnus.  Kronstadtbukten  var  hvarken  då  eller  senare 
(Thresoor,  1592)  känd,  utan  endast  den  mot  NO.  inskju- 
tande Wiborgsbukten,  hvarför  Wagenaers  återgif vande 
af  Finska  vikens  konfiguration  både  1584  (Spieghel)  och 
1592  (Thresoor)  nästan  fullkomligt  öfverensstämmer  med 
den  Olaiska  kartans.  Äfven  namnen  äro  desamma.  På 
nordvästra  (norra)  sidan  af  Finska  viken  läsas  följande 
namn  hos 

Wagenaer  Olaus  Magnus:  Wagenaer  Olaus  Magnus: 

(Thresoor) :  (Thresoor) : 

På"  Alant  insula":  Alandia:  På"Alant  insula".  Alandia: 

Lupasant  =  Lnpaland  Erke  =  Ekre 

Limasaut  =  Limaland  Corpo  =  Corpa 

Castelholm  =  Castelholm 


1  Hist.  II,  C.  28. 

^  De  sex  sista  namnen  äro  de  enda,  som  förekomma  i  dessa  trak- 
ter såväl  hos  Wagenaee  som  hos  Olaus  Magnus. 


93 


På  fastlandet: 

Wagenåer : 

Olaus  Magnus: 

Wagenåer: 

Olaus  Magnus: 

RanRma 

=  Raugma 

Borga 

^-  Borga 

Tenesael 

=:=  Tenasalia 

Parna 

^=  Perna 

Nougard 

—  Nova  Ecclesia 

Hallola 

■—  Hollola 

Yassil 

—  Fa  . .  1 

Lacns 

— =  ?  Holela  lacus 

Abo 

Aho 

Fromal 

=  Bomal 

Gnsto 

^  Cuam 

Udden 

Udden 

Åssito 

=  ?  Mita 

Fem      flodmyn- 

'  —  ""Flu    5"    (Kym- 

Hänga 

=  Hänge 

oingar 

mene) 

Viga 

_  Vtga 

Hettis 

=  Hittis 

Laco 

—  Laio 

Olsbij 

—  Olshy 

Earls 

—  Karta 

Veckelax 

=  Veckelax 

Basseborg 

Basseborg 

Yerulax 

Verulax 

Helsinga 

Helsinga 

? 

Seceierf 

Eapra 

--  Espoa 

Wijburch 

Viburgh 

Kirkiostel 

Kirkiostel 

lokos 

----  lokas 

Vanea 

— :  Vames 

Wiris 

Viris 

Cuma 

-—  Cuma 

Öster  om  Viborg  följer  utmed  kusten: 

Egrepe  --  Egrepe  Kivaneb  =  Kinaveb 

Lapauesi  =  Lapavesi  Niewkerck  ^=  Ecclesia  Nova 

Därefter  följa  hos  Wagenåer  ett  par  namn  (Corela, 
Oreschak),  som  saknas  å  Carta  marina,  men  sedan  vid- 
tager ånyo  likheten  utmed  kusterna  af  Moscowia  och  Li- 
vonia (hvilket  senare  namn  hos  både  Wagenåer  och  Olaus 
innefattar  nuvarande  Estland): 

Wagenåer  (Spie-       Olaus   Magnus:    Wagenåer  (Spie-       Olaus  Magnus: 


ghel  och  Thre- 

ghel  och  Thre- 

soor): 

soor) : 

Nivå  fluvius 

—  Flu  Nygen 

Nargen 

-    Nergen 

Coperne  Castel 

■^^  Landvern 

Wolflf 

-^  Ulfen 

leona 

■■^~  Janegrot 

? 

=  Pades 

lu  an  gröt 

■-^  Tvangrot 

Leda 

--  Lede 

(Bnssa  Narva 

—  Nar  via  Livonie) 

Hapsael 

—  Hapsalia 

Telaborg 

—  Telsborg 

Moensont 

—  Meme 

Wesenberg 

--  Vesenheyg 

Willes 

=r-.    Wils 

Borkelom 

—  Borcolum 

Oldendurp 

—^  Oldendoap 

Fegufuer 

—  Fegefyr 

Parnout 

Preno 

Revel 

~—  Bivalia 

'  Namnet  är  otydligt. 


94 


Rigaviken  med  öar  och  kringliggande  kuster  samt 
kusten  af  Kurland  äro  å  Carta  marina  tecknade  efter 
läskartböcker.  Hos  Wagenaer  förekommer  Dagö  åter- 
gifvet  utan  namn,  likaså  hos  Olaus;  W.  kallar  nordspet- 
sen af  Dagö  "Siibrichness",  Olaus  skrifver  här:  '^ turris 
Hollandorum^ .  W.  har  namnen:  SkioUesont,  Reke  (på 
Ösel),  Dageroort;  Olaus:  Skiollesund,  Reke,  Dagerort. 
Äfven  läget  af  Dagö,  NW.  om  Ösel,  öfverensstämmer 
hos  båda.     På  Ösel  träffas  följande  namn: 

Olaus  Magnus:         Wagenaek:  Olaus  Magnus: 

Wijck 


Wagenaer: 

Arensborg 
Sonneborg 


=  Arm  bor  g 
=  Sunneborg 


=  Vick 


Vid   Kurlands   kuster   läses  från  Riga  västerut  och 
därefter  åt  söder  —  hos 


Wagenaer  : 

Rijga 
Tacken 

? 

Domcsnea 
Teke 

Luyaeroort 
Domdangen 

? 
Saxhem 
Olma 


Olaus  Magnus: 

B  ig  a 

Tokhem 

iDeblin 

I  Nyborg 

Dusnes 

Tekke 

Luserort 

Oendangen 

Anger  min 

Sakhem 

Olma 


Wagenaer: 

Durkem 

Grobn 

Adorpen 

Amboeten 

Win  teborg 

Vorna 

Calijme 

Labija 

Coninexbergen 

Tapia 

Bradeborg 


Olaus  Magnus: 

=:  Durkeim 

=  Grebn 

■=■  Adorben 

=  Anboten 

=  Vintborg 

=  Varna 

=  Catim 

=  Labi 

=■  Koffingsberg 

=  Tabia 

=  Brandeburg 


Här  och  hvar  förekommer  visserligen  en  och  annan 
differens,  i  det  hos  de  respekt,  kartograferna  en  eller 
annan  gång  ett  motsvarande  namn  fattas,  men  det  an- 
förda må  vara  mer  än  tillräckligt  för  att  visa,  det  Olaus 
i  stor  utsträckning  begagnat  tillgängliga  kursföreskrifter 
eller  sjöböcker  som  källor  för  teckningen  af  sin  karta, 
samt  att  i  vissa  fall  samma  eller  därmed  öfverensstäm- 
mande  källor  äfven  användts  af  Wagenaer.  Huru  gamla 
sjöböckerna  för  Östersjön  varit,  låter  sig  naturligtvis  icke 
direkt  afgöra;  dock  torde  man  kunna  säga,  att  de  före- 
falla vara  yngre  än  de,  som  begagnats  för  västra  hälf- 
ten  af  Carta  marina,  för  återgifvandet  af  Nordsjön  och 


95 

Atlanterhafvet,  enär  missvisningen  för  Östersjön  ungefär 
är  sådan  man  kan  vänta  för  Olaus  Magnus'  tid,  början 
och  midten  af  16:de  årh.  Men  man  kan  äfven  tänka  sig, 
att  Olaus  själf  under  sina  många  resor  på  Östersjön  me- 
delst kompassobservationer  rättat  en  eller  annan  mindre 
noggrannt  angifven  riktning  i  de  förhandenvarande  kurs- 
föreskrifterna, och  att  missvisningen  å  denna  del  af  hans 
karta  på  detta  sätt  fått,  så  att  säga,  ett  mera  tidsenligt 
utseende. 

2)  Då  läskartböckerna  endast  behandlade  kusterna, 
var  Olaus  för  kännedomen  om  de  inre  och  mera  af  lagset 
belägna  delarne  af  de  länder,  som  han  kartografiskt  ville 
återgifva,  hänvisad  till  hörsägner  och  muntliga  upplysnin- 
gar. Säkerligen  har  han  icke  försummat  att  under  sina 
resor  utfråga  de  genomresta  områdenas  inbyggare  eller 
personer,  som  haft  något  att  berätta  om  andra  mer  eller 
mindre  främmande  trakter.  Dylika  uppgifter  blefvo  emel- 
lertid af  naturliga  skäl  alltid  mer  eller  mindre  sväfvande; 
de  torde  ha  användts  för  teckningen  af  de  längst  i  norr 
belägna  länderna,  nejderna  omkring  ^Lacus  alhus^ ,  Fin- 
marken och  Lappland,  för  det  inre  af  Finland,  det  inre 
af  Östersjöprovinserna  (med  de  stora  sjöarne),  säkerligen 
också  för  stora  delar  af  Sverige,  Norge  och  Danmark. 
Äfven  rörande  Färöarne  och  Island  (och  möjligen  Grön- 
land) synes  Olaus  ha  fått  uppgifter  af  köpmän  och  sjö- 
farande i  Liibeck,  Hamburg  och  Bremen,  hvilka  städer 
Olaus  som  bekant  flera  gånger  besökte. 

3)  Olaus  Magnus'  egna  resor  och  därunder  gjorda 
studier  ha  naturligtvis  utgjort  ett  mycket  viktigt  och 
betydelsefullt  källmaterial  för  teckningen  och  utarbetnin- 
gen af  Carta  marina.  År  1527  besökte  han,  som  förut 
omtalats,  Nederländerna,  och  åren  1526,  1527  och  1532 
reste  han  icke  mindre  än  inalles  fyra  gånger  mellan  Lii- 
beck och  Danzig,  hvarför  man  för  kartans  återgifvande 
af  den  tyska  Östersjökusten  måste  förutsätta  Olaus'  egna 
iakttagelser.  Ostkusten  af  Sverige  eller  östra  delen  af 
Östersjön   (mellan   Danzig   och    Stockholm)    bereste  han 


96 

åren  1517  och  1526,  men  har,  som  det  vill  synas,  här 
äfven  användt  läskartböcker;  för  Bottenhafvet  och  hela 
svenska  Norrland  samt  för  vissa  delar  af  Norge  och  Lapp- 
markerna torde  hans  resa  1518  —  1519  vara  den  förnäm- 
sta källan. 

4)  Af  äldre  framställningar  angående  Nordens  geo- 
grafi, som  Olaus  känt  och  begagnat,  bör  först  och  främst 
nämnas  Saxo  Gbammatigus'  danska  krönika.  Han  cite- 
rar detta  arbete  på  en  mängd  olika  ställen  i  sin  histo- 
ria och  synes  för  Saxo  ha  hyst  stor  vördnad  och  tillit. 
Från  Saxo  härstammar  återgifvandet  af  Islands  vulkaner, 
varma  källor  och  drifts,  legenden  om  striden  mellan  ko- 
nungarne Tengillus  och  Argrimus  (i  Finmarken),  fram- 
ställningen af  ^ skridfinnarne^  och  deras  land  ^  Scriefin^ 
nia^  samt  af  Biarmia  m.  m.  Saxo  torde  sålunda  få  an- 
ses som  hufvudrepresentanten  för  den  "lärda  geografien** 
å  Olaus  Magnus'  karta. 

Har  Olaus  sett  och  begagnat  Clauditjs  Olavus' 
karta  och  chorografi?  Jag  anser  mig  icke  kunna  lämna 
ett  afgörande  svar  på  denna  fråga,  men  egendomligt  är 
det  i  alla  händelser,  att  icke  mindre  än  29  af  de  ort- 
namn, som  Olavus  uppger  för  Danmark  väster  om  Öre- 
sund, äfven  träffas  på  Olaus'  karta,  ofta  i  nästan  allde- 
les samma  form.  Detta  kan  naturligtvis  bero  därpå,  att 
en  och  samma  källa,  kursanvisningar  eller  initerarier 
o.  dyl.,  legat  till  grund  för  båda  arbetenas  framställning 
i  denna  del ;  emellertid  torde  det  icke  sakna  sitt  intresse 
att  här  återgifva  de  ortnamn,  som  för  Olaus  Magnus 
och  Claudius  Olavus^  äro  gemensamma. 

Claudius  Clavus:       Olaus  Magnus:    Claudius  Clavus:       Olaus  Magnus: 


Ripis 

—  Bipen 

Vedhlis 

-"  Vegle 

Skagen 

--  Scaga  2)rovincla 

Flenseborgh 

—  Flenshorg 

Uiburgli 

=  Viburg 

Slesuigh 

-^  Slesvig 

Arus 

-    Arusa 

Kiil 

rz=  Kil 

Kaldingh 

—  Colla 

Pheonia 

— -  Fionia 

^  Enl.  GusT.  Storms  öfvers.  af  Clavus'  chorographi,  Ymer  1891,  8. 
24  o.  ff. 


97 


Claudius  Olavus 

Olaus  Magnus: 

Claudius  Clavus: 

Olaus  Magnus: 

Medelphar 

—  Midelfar 

Crucis        portus 

Bogens 

r=  Bons 

(rorsur,  corsur) 

-     Koraer 

Niborg 

Niborg 

Helsinghör 

—  Hilser 

Suinborg 

—  Svinborg 

Roskildh 

—  Roskild 

Asnes 

—  Assens 

Mönh 

-^  Mon 

Femeren 

=  Femeren 

Bornholm 

-=  Bornholm 

Lalandia 

— r  Lalandia 

Sproue 

—  Sproe 

Sellandia 

Selandia 

Hielm 

-    Hielm 

Neatuedh 

=  Nest 

Holnz  (Aqaol) 

■-=^  AnhoU 

Vardhinghburgh 

Vardenberg 

Trendel 

~-  Trindel 

Udhenskaun 

=  ?   Ud 

Ett  arbete,  hvilket  däremot  med  bestämdhet  kan 
uppvisas  som  källa  för  Carta  marina,  är  Zieglebs  karta 
och  beskrifning  öfver  Norden  (Schondia),  framför  allt  be- 
skrifningen,  (såvida  man  ej  får  anta,  att  i  vissa  punkter 
samma  källor  legat  till  grund  för  såväl  Zieglers  som 
Olaus  Magnus'  framställning).  Den  geografiska  nomen- 
klaturen å  Olaus'  karta  för  Norge  är,  som  jag  förut  visat, 
till  en  del  (för  västkusten)  hämtad  från  en  läskartbok 
eller  segelanvisning,  men  för  nästan  hela  den  återstående 
delen  af  Norge,  ända  från  det  nordligaste  Finmarken  och 
ned  till  Eap  Lindesnäs,  torde  Olaus  i  allmänhet  ha  be- 
gagnat sig  af  Zieglers  Schondia  (eller  af  hans  källor). 
Äfven  för  återgifvandet  af  ortnamnen  i  Finland  och  Sve- 
rige torde  Ziegler  i  ett  eller  annat  fall  ha  blifvit  använd. 
Ehuru  en  mängd  belysande  exempel  kan  gifvas  på  likheten 
mellan  Zieglers  och  Olaus  Magnus'  geografiska  nomen- 
klatur i  de  särskilda  fallen,  inskränker  jag  mig  här  att 
lämna  en  förteckning  på  de  resp.  geografernas  ortnamn 
för  det  nordligaste  Norge  (ungefär  till  Trondhjem)^ 


Zf  r.GLER : 

Olaus  Magni 

[js:           Ziegler: 

Olaus  Magnus: 

Vuardhus 

—  Vardahus 

Skyttungzberg 

Skyttingberg 

Matthkur 

—  Matkur 

•     •     •     • 

—  Kind 

ön  Stäppen 

=  Stäppen 

Sammauuik 

=-  Sam  a  vik 

ön  Hyelsoo 

—  Hilse 

Honouitz 

■—^  Honavit 

Bomgang 

Bomgang 

Eatiuik 

=-"  Kedelvik 

*  Se    Geogr.    Sekt  Tidskr.  1878,  Bd  I,  n:o  2,  där  Zieglers  Schon- 
dia finnes  intagen  med  öfvers.  och  kommentar  af  H.  Hildkbrand. 

7 


98 


ZlEOLER : 

Olaus  Magnus: 

Zl£OL£R : 

Olaus  Magnus: 

•        •       •       • 

—  liolelvik 

Sandnuar 

—  Sandver 

Helganas 

--—  Helg  an  ea 

Lokhelle 

—  Lokhelle 

Segeruuar 

Seqerver 

Sighoslund 

—  Gigaaund 

T  runnia 

■=  lyomft 

Skarteauagh 

=^  Skartaaund 

ön  Rodeaholm 

-     Bedhholm 

Vuandh  Vuagh 

—  Vandvad 

Medfiord 

—  Midelfiord 

Bollen 

—  Rollen 

Malanger 

=-■  Malanger 

Trondanas 

=  Trondanes 

•  •  •  • 

—  Egge 

Langanas 

—  Langanes 

Hasseuuagh 

Hasevog 

Tusunonafl 

—  ?  Duvanes 

Orillefiord 

=  GiUefiord 

Åndanaa 

=  Andanea 

Ostafiorden 

Ostrafiord 

Skongen 

=  Scongen 

Quedefior 

—  Qvedefiord 

Vastral 

—  Vaat 

•      •     •      • 

Lange 

Öarnes  namn  utanför  ''Nidrosia  metropolis"  lyda: 

Gilles  Skal            =  Gilles  Krakouuad            =  Krakavad 

Rodhoo                  =  Bede  Fosen                     =:  Fosen 
Salten                     =  Salten 

O.  S.    V. 

5)  Till  det  material  Olaus  sålunda,  dels  genom  stu- 
dium af  gängse  sjöböcker  och  segelföreskrifter  samt  af 
redan  förefintliga  geografiska  beskrifningar  öfver  Nordens 
länder,  dels  äfven  genom  egna  resor,  förskaffat  sig,  lade 
han  en  mängd  särskilda  uppgifter  och  legender,  hämtade 
från  olika  håll.  Från  Ptolemseus  eller  från  någon  af 
kartorna  i  upplagorna  af  densamma  härstammar  t.  ex. 
benämningen  "Mare  Deucalidonicum^  norr  om  Skottland, 
vidare  detta  lands  form,  ett  mot  NO.  utskjutande  böjdt 
horn,  samt  slutligen  t.  ex.  legenden  om  ön  ^TiW^.  NW. 
om  Orkaderna  finnes  nämligen  å  Carta  marina  en  större 
ö  med  detta  namn  af  20  ty.  mils  längd  (148  km.)  och 
mer  än  10  ty.  mils  bredd  (74  km.).  A  denna  ö  läsas  in- 
skrifterna: ^hcec  insula  hdbet  XXX  milliar,  popu.  et  am- 
plius" ,  samt  ^^hic  habitat  dominus  insularum^ .  Ingen- 
städes i  den  medeltida  litteraturen  har  jag  återfunnit  ur- 
sprunget till  dessa  legender;  möjligen  bero  de  på  någon 
muntlig  uppgift  eller  hörsägen.  Tile  motsvaras  af  Za- 
moiskikartans  och  Clavuskartans  "thile",  men  detta  är  å 


99 

nämnda  kartor  förlagdt  vid  sydvästkusten  af  Norge  som 
en  del  af  detta  land. 

Att  Olaus  Magnus  sannolikt  studerat  den  s.  k.  ^  Orbis 
typis  universalis"  (i  Ptol.  uppl.  1513,  1522  och  1525)  samt 
säkerligen  känt  till  särskildt  Pirckheimers  Ptolemaeus- 
edition  (af  1525)  är  i  det  föregående  omnämndt.  Olaus 
har  äfven  med  säkerhet  användt  Johannes  Ruysch'  världs- 
karta, "Nova  et  universalior  Orbis  cogniti  tabula" ,  in- 
tagen i  Ptolemaeusuppl.  Argent.  1508.  På  denna  karta 
börjar  det  arktiska  hafvet  tämligen  riktigt  under  70°  n. 
lat.,  under  80°  n.  lat.  ligga  en  mängd  likformiga  små 
öar,  under  85°  n.  lat.  fyra  större  öar,  och  norr  om  dessa, 
omedelbart  under  polen  vid  90^  n.  lat,,  åter  en  ö  med 
följande  legend  (öfverst  på  kartans  högra  ytterkant): 
"Legere  est  in  libro  de  inventione  fortunati  sub  polo 
arctico  rupem  esse  excelsam  ex  lapide  magnefe  33  mi- 
liarium  germanorum  ambitu**  ^  etc.  Norr  om  Island  finnes 
inskriften:  **Hic  conpassus  navium  non  tenet,  nec  näves, 
quae  ferrum  tenent  revertere  valent."  Denna  sägen  om 
magnetberg,  som  drogo  till  sig  fartyg  förande  järn,  be- 
rättas redan  af  Ptolemaeus  (Geogr.  III,  2),  men  lokaliseras 
af  denne  till  några  öar  söder  om  Ganges'  mynning;  äf- 
ven i  Arabemas  sagovärld  uppträda  legender  om  magnet- 
berg. I  Wagenaers  förut  omtalade  "Thresoor  der  Zee- 
vart**  berättas  om  ett  magnetberg  i  närheten  af  Åbo  i 
Finland:  "daer  comtmen  by  een  clippe  die  onder  water 
light,  ende  is  een  magneet  oft  Seijlsteen.  Die  compassen 
draeyen  daer  altijdt  om  ende  en  connen  niet  stille  staen". 
Anledningen  därtill,  att  Ruysch  förlägger  ett  magnetberg 
långt  upp  i  norr,  synes  emellertid,  som  Peschel  fram- 
håller^, ha  varit  den,  att  man  ville  förklara  magnetnålens 

^  Med  "liber  de  inventione  fortunati"  torde  enligt  Nokdenskiöld, 
Facsimileatlas,  s.  63,  ha  menats  samma  arbete,  som  Hakluyt  omtalar  i 
"The  principael  navigations  of  the  English  Nation",  London  1589,  s.  249: 
Inventio  Fortunata  (aliter  fortnnae)  af  Nicholas  de  Ltnna,  som  år  1360 
skulle  ha  företagit  en  resa  "to  the  most  Northren  islands  of  the  world". 

*  O.  Peschel,  Abhandlungen  zur  Erd-  und  Völkerkuude,  I,  Leipzig 
1877,  B.  47  o.  ff. 


100 

sällsamma  egenskaper  genom  existensen  af  en  ideell  mag- 
net vid  nordpolen ;  mindre  sannolikt  är  Nordenskiölds 
antagande  \  som  i  nämnda  legend  vill  spåra  en  verklig 
erfarenhet  om  kompassens  oanvändbarhet  i  grannskapet 
af  den  magnetiska  polen.  Från  Ruysch  kom  legenden  till 
Olaus  Magnus,  som  vid  Skandinaviens  nordkust  på  90° 
n.  lat.  förlägger  "Insula  magnettim" ,  om  hvilken  det  i 
den  å  Carta  marina  tryckta  kommentaren  ("Index*)  heter: 
"insula  magnetis  XXX  milliarium'^  sub  polo  ultra  quam 
directorium  nauticum  bossolo  dictum  vires  amittit"  ^.  I 
sin  historia  yttrar  Olaus  härom  mera  allmänt^:  "Mag- 
netes  etiam  in  extremo  Septentrionis  veluti  montes,  unde 
nautica  directio  constat,  reperiuntur;  quorum  etiam  mag- 
netum  tam  vehemens  est  operatio,  ut  certis  lignis  fagi- 
neis  coniuncti,  ea  vertant  in  sui  duritiem  et  naturam  at- 
tractivum". 

Från  den  polske  historieskrifvarens,  Matthias  af 
MiECHOW,  arbete  "De  Sarmatia  Asiana  atque  Europea", 
Cracow.  1517,  härstamma  en  del  legender  å  Olaus'  karta, 
nämligen  om  hvalrossarne  vid  Finmarkens  kuster  (öster 
om  Vardahus),  om  järfven  (aftecknad  vid  södra  ändan  af 
Luleträsk)  samt  om  Litthauernas  gudakult  o.  s.  v.  Paulus 
Jovius,  De  legatione  Moschovitarum  libellus,  Romae  1525, 
torde,  som  jag  sedermera  närmare  skall  visa,  icke  häller 
vara  utan  inflytande  på  Carta  marina. 

Går  man  till  den  äldre  medeltida  legendlitteraturen, 
skall  man,  egendomligt  nog,  å  Olaus'  karta  återfinna  den 
s.  k.  Brandanslegenden,  Den  helige  Brandanus  var  en 
irländsk  munk,  som  skulle  ha  lefvat  i  slutet  af  6:te  årh. 
och   i   medeltidens  sagovärld  spelar  rollen  af  en  på  At- 


^  Facsimileatlas,  s.  6é. 

^  Af   ÖD8    dimensioner   å   Carta  marina  framgår,  att  med  mil  här 
menas  italienska  (å  1,850  m.). 

^  I    Auslegung    tiUägges:    "weil   die   Insel  reich  an  Ealamiten,  Si- 
gelstainen  ist". 

*  Hist.  II,  C.  2G. 


101 

lanterhafvet  kringflackande  Odysseus  \  Ett  af  denne  Bran- 
dans äf ventyr  på  oceanen  berättar  Olaus  på  följande  sätt  *^ : 
"Confirmat  etiam  hoc  (se.  magnitudinem  Ceti)  praesens  pro- 
positum  divi  Brendani  Brittannijc  Pontificis  marina  pere- 
grinatio  in  septennium  usque  deducta  atque  in  catalogo 
Sanctorum  commemorata,  quod  videlicet  ipse  cum  suis 
sociis  piscem  ingentem,  nomine  lasonem  (kallas  eljest 
*Jasconius")  invenerit  quem  insulam  eum  esse  sibi  per- 
suadentes  descenderunt  ignemque  accenderunt ;  dumque 
piscem  se  movere  sentirent,  ad  navim  repente  fugiendo 
vix  vitam  illo  se  continuo  mergente  servarunt**.  A  Carta 
marina  finnes  NO.  om  Färöarne  en  motsvarande  teckning: 
ett  engelskt  skepp  har  ankrat  invid  en  stor  hval,  och  å 
densamma  ha  tvänne  af  besättningen  "landstigit"  samt 
äro  sysselsatta  med  att  tända  upp  eld  och  koka  mat. 

Beträffande  en  annan  fantastisk  medeltidslegend,  den, 
att  af  vissa  träds  frukter  uppkommo  änder  (anates),  yttrar 

Olaus  '^ :  " Scothorum  scriptor,  qui  diligentius  rerum 

secreta  pertractat,  dicit  in  Orehadibus  ex  quodam  fructu 
arboris  cadente  in  mare,  generari  anates,  qui  paululum 
susceptis  alis  evolant  ad  domesticas  vel  sylvestres".  En 
teckning  häraf  träffas  å  Cart.  mar.  vid  ostkusten  af  Po- 
mona,  den  största  af  Orkaderna. 

Härmed  har  jag  i  hufvuddrag  redogjort  för  de  olika 
källor,  som  af  Olaus  Magnus  användts  för  utarbetningen 
af  Carta  marina;  för  kartans  öfriga  innehåll  i  afseende 
på  ländernas  utseende  och^  beskaffenhet,  nomenklatur  och 
legender  m.  m.  hänvisar  jag  till  den  följande  mera  de- 
taljerade framställningen.  Det  ofvan  anförda  torde  emel- 
lertid tillräckligt  belysa  karaktären  af  de  källor,  som  be- 
gagnats; jag  vill  endast  tillägga,  att  detta  från  skilda 
håll    och    olika    tider   hopsamlade  källmaterial  blifvit  af 


^  Jmfr  O.  Peschel,  Abhandlungen,  I,  a.  20  o.  ff.  De  äldsta  hand- 
skrifter, som  innehålla  sagan,  äro  från  ll:te  och  12:te  årh.  och  föreligga 
i  spanska,  franska  och  tyska;  grundtexten  är  troligen  latinsk.  En  tysk 
öfvers.  "Sant  Brandons  Buch"  torde  vara  från  år  1476. 

2  Hist.  XXI,  C.  26.  3  giQt    XIX,  0.  9. 


102 

Olaus  Magnus  på  ett  i  det  hela  fullt  själfständigt  och 
förtjänstfullt  sätt  bearbetadt,  samt  skickligt  hopfogadt 
till  ett  kartvärk,  hvilket,  så  väl  i  afseende  på  rikhaltig- 
heten och  värdet  af  innehåll  och  bilder  som  beträffande 
ländernas  värklighetstrogna  konfiguration  och  utseende 
&fverhufvud  taget,  utgör  ett  af  samtidens  allra  förnämsta 
produktioner  på  detta  område. 


Innan  den  äkta  Olaiska  kartan  eller  **Carta  marina** 
år  1886  upptäcktes  af  Dr.  O.  Brenner  i  Miinchens  stads- 
bibliotek, hyste  man  den  uppfattningen,  att  någon  af  de 
i  upplagorna  af  Olaus  Magnus'  historia,  Rom  1555  och 
Basel  1567,  intagna,  numera  så  kallade  ^ psetido-olaiska 
kartorna^*  möjligen  vore  att  anse  som  den  äkta  kartan 
af  år  1539  eller  som  en  trogen  kopia  af  densamma;  i 
synnerhet  fäste  man  detta  antagande  vid  kartan  i  den 
sistnämnda  af  de  två  upplagorna.  En  jämförelse  emellan 
Carta  marina  af  år  1539  och  de  omnämnda  andra  kar- 
torna visar  emellertid,  att  ingendera  af  dessa  senare  är 
en  trogen  kopia  af  den  förra,  utan  att  mellan  1539  års 
karta  och  de  pseudo-olaiska  kartorna  förefinnes  en  högst 
väsentlig  olikhet. 

Den  i  1555  års  upplaga  af  Olaus  Magnus'  historia 
befintliga  kartan  bär  titeln  ^^  Regnorum  Aquilonarum  de- 
scriptioj  huius  Operis  subiectum^ ,  och  är  fullkomligt  iden- 
tisk med  ^  Scandianoi  insulan  index^  i  Johannes  Magnus^ 
Historia  de  Gothorum  Sueonumque  etc.  (tryckt  1554). 
Den  är  en  mindre  kartskizz  eller  ett  utkast,  gjordt  efter 
Carta  marina,  men  synnerligen  dåligt  och  slarfvigt  hop- 
kommet. En  liten  kompassros  med  8  vindar  förekom- 
mer i  Nordsjön;  den  angifver  att  orienteringen  är  sned 
liksom  å  Carta  marina,  och  att  N.  bör  sökas  i  NO.  efter 
kartans  plan.  Den  saknar  ett  utdraget  gradnät,  men  är 
graderad  i  nedre  kanten^  från  20°  long.  i  V. — 50°  long. 


103 

i  Ö.  (20,  30,  40,  50)  \  samt  i  den  högra,  där  ordet  Matitu." 
förekommer  bakfram  (^'utital").  Bredden  går  här  från 
55—90^  (55,  60,  70,  80,  90^  utsatta)  ^  men  det  oaktadt 
sträcker  sig  Biarmia  åtskilliga  grader  (4  ä  5°)  längre  i 
norr{\)y  hvarest  en  utsatt  stjärna  troligen  skall  repre- 
sentera Nordpolen.  Grönland  är  borta,  "Tile"  likaså, 
Island  är  utsatt,  men  saknar  namn ;  Hetlandia  och  Farogia 
äro  gjorda  till  tvänne  mindre  öar  tätt  utanför  Norges 
västkust;  å  denna  är  däremot  Trondhjemsf jordens  stora 
inskärning  i  kustlinien  bättre  återgifven  än  på  Carta 
marina,  och  "Halogia^,  den  sistnämnda  kartans  "Helga- 
landia"  (större  ö),  är  här  förenad  med  fastlandet.  Nam- 
nen äro  i  öfrigt  mycket  få  (inalles  61);  bl.  a.  ha  Tron- 
danes,  Nidrosia,  Tornia  och  Holniia  återgifvits  som  land- 
skapsnamn, och  vid  ^Gothia  occidentalis^  läses  uppgiften 
^135  territoria^^ , 

Den  karta  däremot,  som  finnes  intagen  i  Basel- 
upplagan 1567  af  Olaus  Magnus*  historia,  men  som  äfven 
åtföljer  Johan  Baptist  Ficklers  öfversättning  i  samman- 
drag af  nämnda  historia,  utgifven  i  Basel  1567,  är,  som 
Bbenner  först  framhållit,  utan  tvif vel  utarbetad  af  Fickler 
själf,  enär  den  är  signerad  FW,  d.  v.  s.  Fickler  Wylensis 
eller  Wilestadensis  (från  Weyl  eller  Weile).  Denna  karta 
är  ansenligt  större  och  innehållsrikare  än  den  nyss  be- 
skrifna  **Scandian8B  index"  ;  den  är  visserligen  bearbetad 
efter  Carta  marina,  men  Fickler  har  därjämte  upptagit 
och  användt  åtskilliga  andra  källor,  hvarför  kartan  egent- 
ligen bör  anses  som  ett  i  hufvudsak  tämligen  själstän- 
digt  och  oberoende  arbete.  Kartan  har  i  motsats  till 
Carta  marina  endast  ett  Grönland,  men  återger  i  norr 
Hvita  hafvet  och  kusten  däromkring;  i  öster  sträcker  sig 


*  Kartan  räcker  dock  ungef.  10*^  längro  åt  båda  sidor,  sålunda  i 
väster  tUl  10<»,  i  öster  till  ÖO**  ö.  long. 

*  I  söder  går  dock  kartan  till  ungef.  SO'*  n.  lat.  Skall  man  här 
tänka  sig  någon  slags  projektion,  måste  det  vara  den  equidistanta  paral- 
lelogramprojektionen,  men  icke  en  kvadratisk  sådan,  emedan  breddgraderna 
äro  betydligt  större  än  längdgraderna. 


104 

kartans  område  öfver  en  stor  del  af  Byssland  (till  trak- 
terna kring  Moskwa).  Däremot  saknas  helt  och  hållet 
tyska  Östersjökusten. 

Ficklers  karta  har  den  stora  förtjänsten  att  vara 
uppritad  i  Donis'  projektion.  Hon  går  från  56*^  n.  lat.  i 
söder  till  85"*  n.  lat.  i  norr,  samt  vid  sin  nedre  rand  från 
5®  ö.  long.  i  väster  till  75*^  ö.  long.  iöster;  utvidgningen 
i  längdgrader  går  i  V.  till  345«  long.  och  i  Ö.  till  100° 
long.  Sydkanten  af  kartan  upptages  af  ll:te  klimatet 
och  24:de  parallelen,  nordkanten  af  18:de  klimatet  och 
38:de  parall.  med  5  månaders  lång  sommardag  (Grönland 
och  nordligaste  Skandinavien).  Från  Olaus  Magnus  här- 
stammar den  smala,  långsträckta  formen  af  Skandinaviska 
halfön  ("Scandia"),  Finska  vikens  riktning  mot  norr  och 
Finlands  spetsiga  halfögestalt,  vidare  Scricfinnia,  Biarmia, 
Lacus  albus  (som  insjö),  Hetlandia,  Fare,  Islands  form 
o.  s.  v.  Men  dessutom  ha  äfven  andra  källor  användts, 
hvilket  jag  här  med  ett  par  exempel  skall  visa. 

1)  För  Island  torde  Fickler  utom  Carta  marina  ha 
användt  någon  sjöbok  (läskartbok)  eller  en  portolan  (af 
holländskt  ursprung^),  hvarpå  tyder  det  noggranna  angifvan- 
det  af  förbergen  och  uddarne  m.  m.  Vid  första  spetsen  i 
sydväst  läses:  "  Snauel  iokel  hoc  est  nivosum  promonto- 
rium,  semper  enim  nivibus  albet",  d.  v.  s.  Snaefells  jökuU 
på  Sna3fellsnes  halfön,  ^Hanafior  sinus^  skiljer  detta  för- 
berg från  ^Hekelford  pr.'' ;  därefter  följer  ^Roeck*^ ,  d.  v.  s. 
Reykjanes.  "West^none  ins/^  (Cart.  mar.:  Vespeno)  är 
Vestmannaöarne,  sydostspetsen  af  Island  bär  namnet "  Wa- 
luisch,  id  est  cetse  scopulus".  Norr  därom  läses  "De  poorte 
porta  Prom." ,  och  Islands  nordostspets  (Langanes)  åter- 
gifves  med:  ^Lagnes  hoc  est  longum  prom."  Västerut 
följer  "Grimse"  eller  Grimsey  samt  '^Rag  prom.",  som 
till  läget  motsvarar  Horn  eller  Kap  Nord  på  Islands  nord- 


^  Jmfr  uttrycket  "De  poorte"  —  samt  vidare  "  Waluisch".  På  hol- 
ländskt inflytande  tyder  äfven  ordet  "Waerdhuijs"^  d.  v.  s.  Vardöhus. 
Benämningen  "Slnus  Boddicus"  för  Bottenhafvet  läses,  utom  på  Ficklers 
karta,  äfven  å  Wagenaers  sjökort  öfver  Östersjön. 


105 


västliga  halfö,  men  i  afseende  på  namnet  möjligen  mot- 
svarar halfön  närmast  väster  om  Langanes  eller  den  s.  k. 
Melrakka  Slette. 

2)  Vid  ^^  Gruntlandia^  som  endast  genom  ett  smalt 
sund  är  skildt  från  nordligaste  spetsen  af  ^  Scricfinnia^ 
läses  legenden:  "Hic  habitant  Pygmei  Vulgo  Screlinger 
dicti",  samt  finnes  ett  ortnamn  utsatt,  ^ Alha^ , 

3)  Ortnamnen  på  Skandinaviska  halfön  äro  på  få 
undantag  när  hämtade  direkt  från  Zieglers  Schondia,  utan 
att  ha  genomgått  Olaus  Magnus'  ortografiska  revision ;  flera 
af  dessa  Zieglerska  namn  återfinnas  icke  alls  på  Carta 
marina.  Jag  anför  här  de  för  Fickler  och  Ziegler  ge- 
mensamma namnen,  med  särskildt  angifvande  af  dem,  som 
saknas  å  Olaus  Magnus  karta  ( —   C.  m.). 

Fickler : 
Stäppen 
Hyelso 
Rodesholm 
Saniam  ins.  -—  Sanyam       insula  Astkoo 

( —  C.  m.)  Staffaget- 

=  Sigho8lund( —  C.  Dalecarlis  flu. 

m.:  Qigasund) 
=  Tyalleslund     ( —  Fanocopia 

C.  m.)  Wexo 

=  Truthaim(— Cm.)  Londen 


ZlKGLER : 

=^  stäppen 
=  Hyelaoo 
=  Bodeshulm 


Fickler 
Orijan 
Hempne 
Kind 


Sigoaland 


TialUslund 


Trundheim 


Ziegler: 
=  Oryan  ( —  C.  m.) 
^^  Hempne  ( — Cm.) 
:r-Kind  (—  C  m.) 
=  Askoo 
-r  Staffangor 
--  Dalekarliaa     tiu- 
viua  ( —  C  m.) 
= lanocopia 
^  Vexio  ( —  C  m.) 
=  Lundis 


Dessutom  hade  Ziegler  uppgifvit^:     "Insulae  et  sco- 

puli  adiacent  Sueciae Oonce  a  veteribus  dicuntur 

etc.**,  hvilket  gaf  Fickler  anledning  att  tillägga  Alands- 
öarne  denna  benämning:  ^  Oonce  nunc  Åland  insula?^' '-. 

4)  För  kartans  nordöstra  och  östra  delar  C^  Sarmatia 
Asiatica^  och  ^^  Sarmatia  Europce^j,  hvilka  icke  falla  inom 
ramen  för  Carta  marina,  har  Fickler  användt  den  år  1555  i 


»  Geogr.  Sekt.  Tidskr.  1878,  Bd  2,  N:o  1,  8.  44—45. 

^  Namnet  "OonaB  insulso"  härstammar  från  Plinius.  En  annan,  yt- 
terst från  Pliniua  härstammande,  benämning  förekommer  äfven  på  Ficklera 
karta:  "Ruhece  Prom.'*,  som  af  denne  emellertid  placeras  vid  NO.-spet- 
sen  af  nuvarande  Estland, 


106 

Danzig  utgifna  kartan  öfver  Ryssland  af  Antonius  Wied  ^ 
eller  åtminstone  någon  obekant  källa,  som  tillika  begag- 
nats af  nyssnämnde  kartutgifvare.  Säkert  är,  att  Ficklers 
och  Wieds  kartor  från  gränsen  af  I^itthauen  i  söder  öfver 
det  karelska  sjöområdet  till  Ishafvet  i  norr  —  d.  v.  s.  för 
det  gebiet  af  Ryssland,  som  den  Ficklerska  kartan  omfat- 
tar —  nästan  fullkomligt  öfverensstämma. 

På  östra  sidan  om  ingången  till  Hvita  hafvet,  som 
af  Fickler  tilldelas  Saxos  benämning  ^^  Grandvicus  simis^ 
läses  å  kartan  1567:  '^Swentinoz  hoc  est  sacrum  Pro- 
montorium".  En  förväxling  torde  här  ha  ägt  rum  mellan 
Kanin  Noss  ("Noss"  =  näsa,  det  vanliga  ryska  namnet  för 
Kap)  i  Ö.  och  Svjätoi  noss  på  Kolas  nordostsida,,  och  samma 
misstag  finnes  å  Wieds  karta:  här  går  norr  om  Onega- 
bukten  ett  stort  förberg  ut  i  hafvet,  betecknadt  med 
"Swinttinosz,  hoc  est  sacer  nasus,  nasus  id  est  promon- 
torium".  Söderut  följer  å  båda  kartorna  på  en  ö  det 
Solowetsiska  klostret,  ^  Solofskij^ .  Vid  kusten  öster  om 
"Grandvicus  sinus**  faller  Dwina  ut  i  hafvet  (å  båda  kar- 
torna är  deltat  antydt) ;  å  1567  års  karta  mottager  Dwina 
riktigt  från  höger  bifloden  Pinega  (^Pinega  ftu,^),  som 
dock  saknas  å  1555  års  karta.  A  båda  kartorna  läses 
däremot  ortnamnet  "Pinego^ ,  säkerligen  det  i  norra  vin- 
keln af  Pinegofloden  belägna  Ust- Pinega,  hvars  läge  stäm- 
mer med  den  Ficklerska  kartans  uppgift.  Längre  upp 
vid  Dwina  träffas  (å  båda  kartorna)  på  högra  stranden 
orten  ^Dfina^^  (Wieds  karta:  **Difina**).  Sydväst  härom, 
midt  emellan  Dwina  och  Ladoga,  möter  å  1567  års  karta 
^^Bfina  cenobium^ ,  å  1555  års  "Diffina  coenobium  ruteni- 
cum",  enligt  Michow^  motsvarande  Tichwin  vid  Tich- 
winka,  en  biflod  till  Sjäss,  som  går  till  Ladogasjön.  Denna 
sjö  själf,  af  Fickler  benämnd  ^^ Ladoga  lacus^ ,  hos  Wied 
utan  namn,  är  å  den  förres  karta  fyld  af  en  mängd  öar. 


*  Jmfr    H.    MiCHOW,    Die   al  testen  Karten  von  Russland,  Hamburg 
1884,  8.  12  o.  ff. 

*  Anf.  arb.,  s.  54. 


107 

mottager  riktigt  tillopp  (Wolchow)  från  "limen  lacus" 
och  afbördar  sitt  vatten  till  Finska  viken  vid  "Oresthak" 
(hos  Wied:  "Oressok"),  d.  v.  s.  Oreschek  eller  Nöteborg. 
Söderut  vid  kusten  följer  "Jama"  (Wied  samma  namn), 
d.  v.  s.  Jamburg  och  "lu"  eller  Iwangorod  vid  mynningen 
af  "Narwin  flu,"  eller  Narowa. 

limen  mottager  å  Ficklers  karta  söderifrån  "Lawat 
flu,"  (Lowat);  mellan  limen  och  Ladoga  läsas  följande 
namn  hos 


Fickler:                     Wied: 

Fickler : 

Wied  : 

No tpfforod mänga  —  Wilki  Nouigrad 

Ladoga 

=  Ladoga 

S.  Andreas                8.    Andreee    (må- 

mända     något 

numera  ej  be- 

fintligt kloster) 

Österut  lägger  Fickler  sjön  "  Bieloiesero"  (som  å 
Wieds  karta  heter  *'Belij  esera")  med  af  loppet  "  ScAorswa 
flu,^  (d.  v.  s.  Scheksna),  hvilket  namn  saknas  å  Wieds 
karta.  Mellan  denna  flod  och  " Mologa  fl."  skrifver  Fickler 
ordet  "Moscovia" ,  som  här  betecknar  landets  namn,  ej 
stadens.  Som  tillopp  till  limen  från  höger  angifves  rik- 
tigt "Masia  fl." ,  k  Wieds  karta  «Msta  flu.«.  Längst  i 
söder  följer  å  Ficklers  karta  efter  "Russia"  orterna  "  Tro- 
petz"  (Wied  samma  namn)  d.  v.  s.  Toropez,  riktigt  be- 
läget vid  en  liten  sjö,  samt  "Plotzko"  (Wied  samma 
namn),  den  bekanta  staden  Polozk. 

Härmed  har  jag  angifvit  det  topografiska  material 
Ficklers  karta  innehåller  utöfver  Carta  marina.  Å  andra 
sidan  är  naturligtvis  1567  års  karta  ofantligt  mycket 
torftigare  på  innehåll  än  den  i  detta  hänseende  synner- 
ligen rikt  utrustade  1539  års  karta. 


108 


IV. 

Historia  de  gentibus  septentrionalibus. 

I  slutet  af  Opera  breve  yttrar  Olaus  Magnus,  att 
han  "af  allt  det,  som  kan  berättas  och  förklaras  om  de 
nordliga  länderna,  där  endast  kunnat  antyda  en  ringa 
del,  i  hast  sammanskrifven.  Men  —  tillägger  han  — 
för  att  helt  och  hållet  tillfredsställa  alla  dem,  som  längta 
att  lära  känna  de  nyupptäckta,  märkvärdiga  och  fullt 
sanningsenliga  saker,  som  jag  själf  af  egen  erfarenhet 
på  hvarje  ställe  pröfvat  och  sett,  har  jag  redan  påbörjat 
en  mycket  utförligare  volym,  i  h vilken  jag  skall  försöka 
förklara  (åtminstone  till  största  delen)  alla  dessa  länders 
lägen,  folk,  seder,  vapen,  stridssätt  och  religion.**  Det 
arbete  Olaus  här  åsyftar  var  hans  stora  och  vidlyftiga 
värk  "om  de  nordiska  folken",  som  trycktes  i  Rom  i 
Jan.  1555.  Dess  fullständiga  titel  lyder:  ^Historia  de 
gentibus  septentrionalibus  earumque  diversis  statibus,  condi- 
tionibus^nioribus,  vitibus^  super  stitionibus,  disciplinis,  exercitiis, 
regimine,  victu,  bellis,  frueturis,  instrumentis  ac  mineris 
metallicis  et  rebus  mirabilibus  in  Septentrione  degentibus 
eorumque  natura.  Opus  ut  varium,  plurimarumque  rerum 
cognitione  refertum,  atque  cum  exempUs  externis,  tum  ex- 
pressis  rerum  internarum  picturis  illustratum,  ita  delectatione 
incunditateque  plenum,  maxima  lectoris  animum  voluptate 
facile  perfundens,  Autore  Olao  Magno  Gotho  Archiepis- 
copo  Upsalensi  Suetise  et  Gothise  Primate.  Cum  indice 
locupletissimo."  —  Nederst  på  titelbladet  står:  "cautum 
est  privilegio  lulii  III  Pont.  max.,  ne  quis  ad  Decennium 
imprimat.  Romae  MDLV".  Därefter  följer  Olaus  Magnus' 
dedikation  till  Kölnerärkebiskopen,  Adolf  af  Schauenberg, 
i  hvilken  tillägnan  det  bl.  a.  heter,  att  Olaus,  då  han  på 
kyrkomötet  i  Trident  1545  sammanträffade  med  nyss- 
nämnde  prelat,   af  denne  blifvit  flitigt  åtspord  angående 


109 

de  nordiska  ländernas  för  utlandet  okända  och  underbara 
naturförhållanden,  dess  olika  fölkslag  m.  m.,  samt  på 
hvad  sätt  människor  och  djur  i  Norden  kunde  uthärda 
det  oerhördt  stränga  klimatet,  hvarmed  man  där  kunde 
uppehålla  lifvet  och  genom  hvilka  medel  den  kalla  jorden 
kunde  framalstra  några  skördar.  Från  den  tiden  (ab  illo 
die)  —  säger  Olaus  —  hade  han  fattat  planen,  att  i  en 
bok  beskrifva  allt  det,  hvarom  kurfursten  önskat  få  känne- 
dom, och  att  tillägna  sitt  arbete  åt  denne  man,  som  i 
"omdömets  allvarlighet,  i  samvetsgrannhet,  lärdom  och 
vältalighet  öfverträflfade  alla  andra".  Att  Olaus  här  säger 
sig  först  från  sammanträffandet  med  kurfursten  på  mötet 
i  Trident  ha  kommit  på  tanken  att  skrifva  sin  historia 
om  de  nordiska  folken,  får  väl  uteslutande  tillskrifvas 
den  artighet  och  uppmärksamhet,  hvaråt  man  ansåg  sig 
böra  ge  uttryck  vid  dylika  dedikationer  till  förnäma  och 
högt  stående  personer.  Ty  dels  säger  Olaus  i  företalet 
till  sitt  värk\  att  han  arbetat  på  detsamma  ^  under 
måfiga  år"  (per  multos  annos),  dels  säger  han,  som  nyss  an- 
fördes, uttryckligen  i  Opera  breve,  att  han  redan  då,  d.  v.  s. 
1539,  börjat  skrifva  på  sin  historia.  Det  heter  vidare  i 
dedikationen,  att  kurfursten  genom  sin  vetgirighet  beträf- 
fande Nordens  förhållanden  varit  den,  som  sporrat  Olaus 
att  föra  det  utlofvade  värket  (pollicitam  Åquilonarium 
regionum  seriem)  till  slut.  Beträffande  bokens  framställ- 
ning såväl  af  naturförhållanden  (de  rerum  naturis)  som 
af  folkens  seder  (gentium  ritibus)  åberopar  Olaus  sina 
källförfattares  "  ovederläggliga  vittnesbörd"  (irrefragabi- 
lium  autorum  testimoniis).  Då  han  detta  oaktadt  under- 
stundom afviker  från  åtskilliga  författares  mindre  väl 
grundade  mening,  är  det  —  säger  han  —  därför,  att 
han  i  så  fall  anslutit  sig  till  deras  åsikter,  som  visat  sig 
ha  ägt  bättre  lokalkännedom. 

Efter    dedikationen,    daterad    "Romse  IV  Non.  Jan. 
MDLV",    följer    "Index  et  factorum  memorabilium,  quao 


*  Hiöt.  Piffifat.  8.  1—7. 


110 

in  prsBsenti  De  gentibus  et  rebus  Septentrionalibus  volu- 
mine  continentur*',  innehållande  såväl  sak-  som  person- 
register, det  förra  tämligen  omsorgsfullt  utarbetadt.  I 
arbetets  därpå  följande  företal  (Prajfatio,  pag.  1  —  7)  fram- 
lägges  ett  slags  program  öfver  de  synpunkter,  ur  hvilka 
Olaus  ville  se  sitt  värk  skärskådadt. 

Först  omtalas  de  gamles  omfattande  geografiska 
intressen  och  geografiska  kunskaper,  sådana  dessa  fram- 
trädt  hos  Democritus,  Homerus  och  Hecatseus  från  Milet. 
Därpå  betonas  vikten  af  att  vid  en  geografisk  framställ- 
ning förskaffa  sig  pålitliga  källuppgifter,  hvarvid  Olaus 
som  ett  mönster  i  detta  hänseende  nämner  Claudius  Ptole- 
mseus  '^Alexandria)  Rex**  ^;  beträffande  sättet  att  erhålla 
en  värklig  kännedom  och  säker  inblick  i  de  saker  man 
ville  studera,  påpekas  den  stora  betydelsen  af  en  fram- 
ställning äfven  i  bilder,  hvarför  Olaus  också  med  dylika 
(picturis)  illustrerat  sitt  värk.  Bilderna  tjänade  att,  som 
Olaus  uttrycker  det,  ''lägga  framför  ögat  utförda  bedrif- 
ters historia'^ ;  de  värkade  uppäggande  till  studier  och 
utöfvade  i  allmänhet  en  stort  pedagogiskt  inflytande. 
Då  resor  i  Norden  på  grund  af  en  mängd  omständigheter^ 
voro  synnerligen  svåra  att  företaga,  hade  Olaus  utarbetat 
texten  och  tillfogat  bilderna  i  samma  volym  till  deras 
tjänst,  som  själfva  ämnade  besöka  Norden  och  på  förhand 


^  Förväxlingen  af  geografen  PtolemsBUs'  namn  med  den  egyptiska 
konungasläktens  synes  icke  ha  varit  ovanlig  under  medeltiden.  S&  anför 
t.  ex.  Nordenskiöld,  Facsimileatlaa,  a.  8,  not  1,  att  uti  G.  M.  Baideui 
Commentatio  critico-literaria  de  Claudii  Ptolemaji  Geographia  etc,  Norimb. 
1737,  finnes  en  afbildning  af  titelplanscben  till  ett  praktfullt  grekiskt 
manuskript  af  FtolemsBus  (förvaradt  på  Bibliotheca  Marciana  i  Venedig), 
där  denne  stär  iklädd  krona  och  konungamantel  p&  den  öppna  g&rden 
af  en  konungaborg. 

^  Olaus  anför  här:  de  långa  afstånden,  bristande  spr&kkännedom 
hos  resenären  och  svårigheten  att  skaffa  sig  tolkar,  det  nästan  oupphör- 
liga krigstillståndet  de  nordiska  rikena  emellan,  misstankar  for  spioneri, 
klimatets  stränghet,  ovanan  vid  födoämnena,  vägarnes  osäkerhet  till  följd 
af  röfvares  framfart,  deras  oländighet,  de  vidsträckta  skogarne,  vilddju- 
ren, fjällen,  vattendragen  och  de  stormiga  hafven. 


111 

ville  underrätta  sig  om  beskaffenheten  af  dess  länder, 
innan  de  företogo  en  så  mödosam  resa.  Olaus  hade 
sålunda  både  ett  allmänt  vetenskapligt  och  ett  patriotiskt 
motiv  för  utgifvandet  af  sin  bok,  och  det  är  icke  utan 
en  viss  stolthet,  blandad  med  en  tung  känsla  af  årslånga 
mödor,  han  yttrar  om  detta  sitt  värk:  **longa  difficilique 
solicitudine  per  multos  annos  quasi  in  tenebris  compila- 
tum tandem  in  lucem  hominum  eductum".  Bo- 
ken var  ämnad  att  utgöra  en  jämförande  framställning, 
hvarför  vid  hvarje  punkt  belysande  och  lärorika  exempel 
hade  framdragits  såväl  ur  historien  som  från  främmande 
länder  och  olika  naturförhållanden. 

Därefter  uppräknar  Olaus  de  författare,  af  hvilkas 
uppgifter  han  begagnat  sig  och  af  hvilka  här  företrädes- 
vis må  nämnas  Procopius,  Jordanes,  Paulus  Diaconus, 
Saxo  Grammaticus,  Franciscus  Irenicus,  Albert  Krant- 
zius  och  Johannes  Magnus  (Ziegler  namnes  icke  i  detta 
sammanhang).  Brodern  synes  i  någon  mån  ha  medvär- 
kat  vid  arbetet  på  Olaus'  bok,  som  därigenom,  enligt 
dennes  egen  mening,  blifvit  "solidior  et  acceptior".  Sin 
auktoritetstro  och  benägenhet  att  vid  alla  tillfällen  anföra 
andra  författares  åsikter,  försvarar  Olaus  på  följande  sätt: 
''Icke  må,  säger  han,  läsaren  misstycka,  att  i  denna  bok 
andras  yttranden  i  mängd  upptagits,  enär  det  enligt  min 
mening  är  tryggare  att  anföra  de  gamles  sedan  långa 
tider  tillbaka  godkända  omdömen,  än  att  lättvindigt  och 
utan  stöd  (sine  teste)  uttala  sig  om  naturens  svårlösta 
hemligheter.  Det  är  —  tillägger  han  bland  annat  — 
ingen  lätt  uppgift  att  lägga  något  nytt  till  det  gamla 
eller  att  förläna  auktoritet  åt  det  nya  samt  gifva  allt 
dess  egen  natur"  (naturse  suse  omnia). 

I  öfrigt  manar  Olaus,  att  mindre  afseende  borde 
fastas  vid  hvad  han  icke  lyckats  uppnå,  än  vid  hans  goda 
vilja  och  uppsåt.  Dock  trodde  han,  att,  ehuru  hans  gåf- 
vor  voro  af  det  mindre  lysande  slaget,  tolkningen  och 
utredningen  af  förhållandena  i  den  kalla  och  aflägsna 
Norden   vore  god  och  förtjänstfull.    För  närmare  under- 


112 

rättelser  angående  Nordens  historia  hänvisar  han  till 
broderns,  Johannes  Magnus,  historiska  arbete;  genom  sitt 
eget  värk  hade  han  velat  uppfylla  de  löften  om  ett  när- 
mare ingående  på  beskrifningen  af  Nordens  länder  och 
folk,  som  han  gjorde  år  1539  vid  utgifvandet  af  sin  karta. 
Redan  häraf  framgår,  att  "Historia  de  gentibus**  är  att 
anse  som  en  slags  kommentar,  den  utförligaste  af  alla,  till 
Carta  marina. 

Efter  företalet  följer  arbetets  egentliga  innehåll, 
detta  indeladt  i  22  böcker  och  778  kapitel.  Undantager  man 
första,  femte,  sjunde,  elfte  och  adertonde  böckerna  äro 
alla  de  öfriga  försedda  med  hvar  sitt  särskilda  mindre 
företal  (pra3fatio).  Den  bok,  som  innehåller  nästan  ute- 
slutande geografiskt  material,  är  den  andra,  men  geogra- 
fiska upplysningar  och  notiser  finnas  äfven  i  stor  mängd 
i  första,  tredje  och  fjärde  böckerna  samt  i  de  fem  sista, 
som  behandla  djurlifvet  i  Norden.  Intressanta  etnografiska 
skildringar  finnas  i  tredje  och  fjärde  böckerna  (t.  ex.  om 
Lapparne  m.  fl.);  uteslutande  svensk  etnografi  och  kul- 
turbeskrifning  bildar  innehållet  för  sjette  till  ock  med 
sextonde  boken.  Hela  femte  boken,  som  handlar  om 
jättar  och  amazoner,  och  en  stor  del  af  sextonde  är  nästan 
värdelös  ur  geografisk-etnografisk  synpunkt  ^ 

^  Innehållet  af  de  tjugotvå  böckerna  i  Historia  de  gentibus  sep- 
tentrionalibus  framgår  af  följande  förteckning: 

Lib.  I  de  ritn  gentium  et  natura  rerum  ac  uau  bellandi  populorum 
Septentrionalium  (36  kap.);  II  de  mira  natura  rerum  septentrionalium 
(33  kap.);  III  de  superstitiosa  cultura  dsemonum  populorum  Aquilonarlum 
(22  kap.);  IV  de  bellis  et  moribua  aylvestrium  paganorum  ac  vicinorum 
(20  kap.);  V  de  gigantibus  (33  kap.);  VI  de  mineria  et  metallia  (21  kap.); 

VII  de    bellicia   inatrumentia,  ritu,  cauaa  et  cautellia  prseliandi  (24  kap,); 

VIII  de  atatu  regentium  et  officiorum  ac  exercitio  militari  (40  kap.);  IX 
de  bellis  campestria  (46  kap.);  X  de  bellia  navalibus  (31  kap.);  XI  de 
bellia  glacialibus  (47  kap.);  XII  de  structuris  Aquilonaribua  (24  kap.); 
XIII  de  agricultura  et  bumano  victu  (51  kap.);  XIV  de  variis  conditionibus 
Aquilonarium  populorum  (28  kap.);  XV  de  diveraia  hominum  exercitiis 
(36  kap.);  XVI  de  eccleaiasticia  diacipliuia  (53  kap.);  XVII  de  animalibus 
domeaticia  (30  kap.);  XVIII  de  animalibus  aylveatribus  (47  kap.);  XIX  de 
avibua  (52  kap.);  XX  de  piacibus  (32  kap.);  XXI  de  piacibua  monatrosia 
(50  kap.);  XXII  de  insectis  animalibus  (22  kap.). 


113 

På  få  undantag  när  äro  begynnelsebokstäfverna  i 
h varje  kapitel  prydda  med  vignetter,  och  af  778  kapitel 
äro  omkring  465  försedda  med  bilder  i  träsnitt.  Som  af 
företalet  framgår  fäste  Olaus  Magnus  själf  stor  vikt  där- 
vid, att  hans  bok  blifvit  på  detta  sätt  illustrerad,  och 
många  af  bilderna  äro  äfven  af  stort  etnografiskt  och 
kulturhistoriskt  intresse.  Vid  första  påseendet  märker 
man  genast,  att  flera  af  dessa  träsnitt  likna  teckningarne 
å  Carta  marina,  och  undersökes  saken  något  närmare 
skall  man  finna,  det  nära  nog  alla  bilderna  och  skizzerna 
å  1539  års  karta  (inemot  ett  sjuttiotal)  på  ett  eller  annat 
sätt  äro  reproducerade  uti  Historia  de  gentibus.  Antingen 
äro  teckningarne  på  båda  ställena  nästan  fullkomligt 
identiska,  dock  med  den  skilnaden,  att  de  vid  intagandet 
i  Hist.  de  gent.  blifvit  ansenligt  förstorade  och  vanligen 
äfven  något  tillökade  med  bifigurer  o.  s.  v.  \  eller  också 
ha  bilderna  å  Carta  marina  i  Hist.  de  gent.  dels  blifvit 
åtskilligt  ändrade^,  dels  erhållit  en  omvänd  riktning^. 
Flera  af  träsnitten  i  Olaus'  historia  ha  åstadkommits 
genom  sammanslagning  af  vanligen  tvänne  särskilda  bilder 
å  Carta  marina,  utan  att  någon  väsentligare  förändring 
i  figurernas  utseende  i  öfrigt  är  vidtagen^;  och  ofta 
finnas  äfven  mindre  partier  af  1539  års  karta  jämte  därå 
anbringade  teckningar  med  eller  utan  förändringar  intagna 


^  Så  är  t.  ex.  fallet  med  bilderna  i  Cl.  Magn.  Hist.  I,  10;  III,  2, 
22;  IV,  2,  5,  7,  10;  V,  4;  VII,  23;  VIH,  26;  X,  2;  XI,  2,  3,  12,  35;  XII, 
8,  26;  XVm,  7,  16,  20,  24,  29,  85;  XIX,  6,  15,  19,  45;  XX,  4,  13;  XXI, 
8,  6,  7,  27,  28,  m.  fl. 

2  S&aom  bl.  a.  i  Hist.  II,  6,  XI,  36,  XVII,  28,  XVHI,  12,  XXI,  9, 
11,  14,  m.  fl. 

3  T.  ex.  Hist.  IV,  13,  X,  15,  XVII,  27,  XVIII,  3. 

*  S&  är  forhållandet  med  träsnitten  i  I,  14  (skidlöpande  Lappar  i 
Finmarken);  IV,  1  (strid  mellan  Scricfinnar  och  Helsingar,  bilden  i  Hist. 
de  gent.  dock  mera  utvidgad  och  innehållsrik);  XI,  4;  XVIII,  19;  XIX, 
22,  33;  XX,  17  (där  mannen  med  skidor  på  C.  m.  återfinnes  i  Finmar- 
ken, två  män  med  stafvar  däremot  långt  ned  i  Finska  viken)  m.  fl. 


8 


114 

i  Hist.   de  gent.,  som  därigenom  blifvit  försedd  med  ett 
slags  kartskizzer  i  smått  ^ 

Några  af  träsnitten  upprepas  flera  olika  gånger  i 
Olaus'  historia^,  och  alla  (utom  7  större  afbildningar') 
äro  af  samma  form  och  storlek.  I  allmänhet  äro  bilderna 
å  Carta  marina  betydligt  bättre  och  finare  utskurna  än 
träsnitten  i  Hist.  de  gent.  Endast  på  ett  ställe  (I,  26) 
gör  Olaus  liksom  en  ursäkt  därför,  att  han  i  sin  historia 
intagit  samma  bild  som  å  kartan^,  men  den  teckning, 
hvarom  det  här  är  fråga,  återfinnes  emellertid  icke  å 
själfva  Carta  marina,  utan  i  den  kartan  åtföljande  itali- 
enska kommentartexten.  Opera  breve.  Huru  i  öfrigt 
dessa  figurer  tillkommit,  och  hvem  som  till  dem  lämnat 
orginalteckningarne,  därom  saknas  alla  upplysningar. 
HiLDEBRAND  gissar^,  att  tecknaren  varit  Olaus  Magnus 
själf,  och  möjligen  är  också  detta  värkliga  förhållandet, 
i  synnerhet  om  man  betänker  den  noggrannhet  och  natur- 


^  Kartskizzer  i  Hist.  de  gent.  hämtade  från  C.  m.  äro  t.  ex.  II,  2 
(Hekla  m.  fl.  berg  pA,  Island);  II,  3  (Scalhold  med  omgifning  på  Island); 
II,  5  (klippan  Munken  i  Nordatlantiska  hafvet);  II,  7  (Lofotens  öar);  II, 
10,  11  (partier  från  C.  m:8  västliga  Grönland);  XVII,  4  (del  af  Island); 
XIX,  45  (skizz  från  Lacas  albus) ;  XX,  1  (nordändan  af  Bottniska  viken, 
dock  något  olika  mot  C.  m.);  XXI,  3  (sydkusten  af  Island)^  Andra  kart- 
skizzer i  Hist.  de  gent.  finnas  t.  ex.  i  II,  19  (Venern,  Vettern  och  Mäla- 
ren); II,  23  (Öland,  framstäldt  i  ett  slags  fågelperspektiv);  II,  24  (Got- 
land på  samma  satt);  II,  27  (Elgsnabben);  II,  28  (inloppet  till  Stock- 
holm); II,  29  (del  af  Östergötlands  skärgård);  III,  20  (Vettern  med 
Visingsö)  etc. 

2  Så  äro  t.  ex.  bilderna  I,  5  =  IV,  12  och  XX,  17  (delvis);  I,  27 
=  XX,  15;  II,  11  -=  XIX,  28;  II,  14  =  IV,  14;  IV,  5  =  XX,  2;  V,  29 
(Amazon  till  häst)  =  XV,  21;  =  VIII,  26  =  XI,  15;  XI,  37=XVn,  29; 
XVI,  37  =  XVI,  47;  XIX,  1  =  XIX,  32;  XIX,  29  =  XX,  21;  XXI,  11 
=  XXI,  15. 

^  Sådana  större  träsnitt  finnas  i  I,  9;  IV,  1;  V,  8  (BråvaUa  slag); 
IX,  8.  280;  X,  s.  326;  XI,  s.  558. 

*  Hist.  I,  Gap.  26:  "Etsi  hsBc  figura  in  Charta  mea  Gothica  anno 
D.  1539  Venetiis  in  Patriarchatu  descripta  ac  impressa  sit"  etc.  Figuren 
foreställer  ett  värdshus  på  isen  m.  m.  (från  östersjökusten). 

^  H.  HiLDEBRAND,  Olaus  Magni  och  hans  historia,  Hist.  Tidskr. 
1884,  s.  341. 


115 

trohet,  som  kännetecknar  en  stor  del  af  nämnda  bilder 
(framför  allt  å  Carta  marina)  och  som  tyder  på  en  med 
nordiska  förhållanden  fullt  förtrogen  upphofsman. 

Utan  tvifvel  har  Olaus  Magnus  under  största  delen 
af  sitt  lif  varit  sysselsatt  med  insamlandet  af  material 
för  sitt  vidlyftiga  geografiskt-etnografiska  värk.  Ehuru 
en  stor  del  af  detta  material  kom  tilJ  användning  i  ock 
med  utarbetandet  af  Carta  marina  med  tillhörande  kom- 
mentar, synes  Olaus  dock  alltjämt  ha  fortsatt  med  ökan- 
det af  sina  samlingar  och  med  inhämtandet  af  nya  upp- 
gifter samt  varit  sysselsatt  härmed  strax  innan  boken 
skulle  läggas  i  pressa  Arbetets  uppgift  var,  som  förut 
är  antydt,  att  i  alla  afseenden  komplettera  kartan  af 
1539  samt  de  föregående  kommentartexterna;  hvarför 
äfven  t.  ex.  uppgifterna  och  innehållet  i  Opera  breve 
ofta  alldeles  ordagrannt  öfverflyttats  till  och  inpassats  i 
bokens  text;  men  det  vill  synas,  som  om  materialet  växt 
författaren  öfver  hufvudet,  så  att  han  icke  hunnit  med 
att  på  ett  systematiskt  sätt  sammanställa  och  genom- 
arbeta detsamma.  Han  torde  därför  ha  nedskrifvit  sitt 
arbete  efter  anteckningar,  excerpter  och  bref,  sådana 
dessa  förelågo,  utan  att  förut  ha  sökt  åstadkomma  något 
större  sammanhang  dem  emellan.  Till  arbetets  oordnade 
skick  torde  naturligtvis  äfven  ha  bidragit  författarens 
benägenhet  i  och  för  sig  att  sväfva  ut  vid  sidan  af  äm- 
net, och  att  i  samma  bok  och  samma  kapitel  orda  om 
saker,  som  måste  anses  tämligen  främmande  för  hvarandra. 

HiLDEBRAND  har  påstått  ^,  att  det  icke  ingick  i  Olaus 
Magnus'  plan  att  i  sitt  värk  lämna  en  utförligare  skil-. 
dring  af  Sveriges  (och  Nordens)  geografiska  förhållanden, 
ja,  att  han  öfverhufvud  icke  haft  för  afsikt  att  skrifva 
en  svensk  (eller  nordisk)  geografi.  Denna  mening  kan 
jag  icke  biträda.  Ty  vid  de  geografiska  notiserna  i 
Opera  breve  1539  hänvisar  Olaus  upprepade  gånger  till 
den  utförligare  framställning  han  annorstädes  ''i  en  större 

1  Jrnfr  Hist.  XXI,  C.  50. 

2  Histor.  Tidakr.,  1884,  s.  316  och  323. 


116 

volym"  skulle  lämna.  Härmed  menas  just  det  stora  geo- 
grafiskt-etnografiska  värket  af  år  1555,  hvarför  Olaus  äf- 
ven  i  slutet  af  företalet  till  detsamma  åt  läsaren  anför- 
tror den  följande  ^heskrif ningen  öfver  Skandinavien^ 
(sequentem  Scandianse  insulse  descriptionem  lectoris  oculis 
subiicere  libuit).  1555  års  historia  är  en  utvidgning  af 
det  mindre  arbetet,  1539  års  kommentartext  (Opera  breve), 
som  på  flera  ställen  kallas  än  ^  Geographia"  än  ^^De- 
scriptio  Aquilonarium  regionum^ .  Uppenbarligen  ansåg 
Olaus  själf  båda  dessa  arbeten  vara  af  geografisk  art, 
afsedda  att  lämna  en  skildring  af  Skandinaviens  länder 
och  folk.  En  betydlig  del  af  innehållet  i  Olaus  historia 
kunna  vi  visserligen  numera  icke  räkna  till  geografien  i 
modern  mening,  men  detta  är  en  helt  annan  sak,  och  i 
allmänhet  kan  Olaus  Magnus  ingalunda  sägas  ha  afvikit 
från  sin  samtids  uppfattning  af  hvad  som  borde  med- 
tagas i  en  geografisk  (''kosmografisk")  framställning. 


Hvilka  äro  källorna  till  Olaus  Magnus'  historia?  På 
den  frågan  kan  genast  svaras:  först  och  främst  Olaus 
Magnus  själf,  d.  v.  s.  hans  egna  forskningar  och  iakt- 
tagelser, de  muntliga  upplysningar  och  berättelser  han 
förskaffat  sig  o.  s.  v.  Resultatet  af  allt  detta  blef  hans 
geografiska  och  etnografiska  uppgifter  och  skildringar  från 
Norden,  som  i  det  följande  skola  bli  föremål  för  närmare 
undersökning;  för  källorna  till  Carta  marina,  i  de  flästa 
fall  desamma  som  för  Hist.  de  gent.,  har  jag  i  det  före- 
gående redogjort.  Men  Olaus  räknade  sig  till  förtjänst 
att  ha  ökat  sitt  arbete  med  en  vidlyftig  lärd  apparat  af 
äldre  och  nyare  auktorers  omdömen  och  uppgifter;  han 
synes  liksom  brodern  ha  varit  en  mycket  beläst  man, 
ehuru  om  båda  gäller  ^  att  de  omöjligen  sett  eller  kun- 
nat   se    alla  de  författare  som  de  anföra.     Olaus  citerar 


^  Jmfr  ScHUCK,  Svensk  litteraturhistoria,  s.  133. 


117 

öfver  ett  hundratal  olika  auktorer  ända  från  Herodotus 
och  Aristoteles  fram  till  de  tyska  renässansgeograferna  i 
första  hälften  af  16:de  årh.  Att  redogöra  för  alla  dessa 
skribenter  ingår  icke  i  planen  för  dessa  studier,  utan  det 
kan  här  endast  bli  fråga  om  att  i  korthet  omnämna  dem, 
som  haft  någon  betydelse  för  Olaus  Magnus'  fysisk-geo- 
grafiska  uppfattning  i  allmänhet  och  för  hans  återgifvande 
af  Nordens  geografi  i  synnerhet. 

Den,  hvars  naturvetenskapliga  och  filosofiska  skrifter 
utöfvat  ett  oerhördt  stort  inflytande  på  medeltidens  lärda 
bildning,  är  den  berömde  stiftaren  af  peripatetiska  skolan, 
filosofen  från  Stagira,  Aristoteles  ^  Ehuru  en  del  af  hans 
lärosatser  redan  tämligen  tidigt  sattes  i  omlopp  hos  de 
orientaliske  kristne,  blef  han  likväl  först  i  slutet  af  12:te 
och  början  af  13:de  årh.  så  småningom  känd  i  det  egentliga 
västerlandet,  och  medeltidens  naturvetenskapliga  studier 
erhöUo  härigenom  ett  betydande  uppsving.  Aristoteles' 
fysiska  geografi  accepterades  nästan  helt  och  hållet  af 
skolastikens  kosmografer;  i  synnerhet  studerades  flitigt 
hans  " Meteorologia^  (4  böcker).  Olaus  Magnus  citerar 
honom  på  det  hela  taget  jämförelsevis  sparsamt;  dock 
ansluter  han  sig^  utan  tvekan  till  den  Aristoteliska  upp- 
fattningen af  rörelserna  i  luftlagren  och  af  vindarnes  upp- 
komst, en  af  de  viktigaste  punkterna  i  Aristoteles'  fysisk- 
geografiska system  ^.  Utgjorde  Aristoteles  grundlaget  för 
den  senare  medeltidens  fysiska  geografi,  hämtade  man  där- 
emot under  samma  tid  i  astronomi  och  matematisk  geografi 
sitt  vetande  från  Ptolem^us'  berömda  arbete  MsYdXr) 
(jovta^tc  (magna  constructio)  eller  ^^  Älmagest^^  som  ara- 
berna kallade  detsamma.  Kalifen  Al-Mamun  (9:de  årh.) 
hade  låtit  föranstalta  en  arabisk  öf versättning  af  nämnda 


^  Jmfr  E.  Eretschmer,  Die  Physische  Erdkunde  im  christlichen 
Xittelalter,  Wien  a.  Olmutz  1889  (Geographische  Abhandlungen  hrsgeg. 
v.  Albr.  Penck,  Bd  IV,  H.  1),  s.  13  o.  ff.,  s.  27. 

2  ffiat.  I,  6;  I,  9. 

'  Jmfr  Berger,  Geschichte  der  wissenschaftl.  Erdkunde  der  Griechen, 
II,  Lpzg  1889,  8.  103  o.  ff. 


118 

värk,  som  sedermera  flera  gånger  reviderades.  En  sådan 
reviderad  öfversättning  kom  genom  korstågen  till  väster- 
landet, och  på  uppdrag  af  käjsar  Fredrik  I  öfversattes 
den  arabiska  Almagest  till  latin  af  Gerhard  af  Cremona 
(1114— 1187)  ^  På  detta  sätt  blef  alltså  västerlandet  be- 
kant med  Ptolemseus.  Så  väl  Johannes  som  Olaus  Magnus 
ha  studerat  Almagest ;  och,  som  jag  i  det  föregående  visat, 
förbryllades  den  förstnämnde  i  viss  mån  af  de  olika  be- 
räkningarne i  Almagest  och  i  Ptolemseus'  Geographia. 
Olaus  anför  (Hist.  IV,  9)  Ptolemseus'  uppgifter  om  de 
nordligaste  trakternas  paralleler  och  längsta  dag  efter 
Almagest,  men  har  likväl  icke  i  enlighet  härmed  upp- 
gjort sin  Carta  marina,  hvarför  man  här  liksom  i  ett  par 
andra  punkter  spårar  en  viss  divergens  i  hans  geogra- 
fiska ståndpunkt  år  1539  och  år  1555.  Hvad  Ptolemaeus' 
geografiska  värk  beträffar  har  jag  i  den  föregående  fram- 
ställningen redogjort  för  detsamma;  dess  inflytande  på 
Olaus  Magnus  gör  sig  naturligtvis  företrädesvis  mera  gäl- 
lande i  afseende  på  Carta  marina,  hvars  uppgift  ju  var 
att  kartografiskt  "supplera  Ptolemaeus**,  än  i  Hist.  de 
gent.  sept. 

Af  de  grekiska  auktorerna  har  Olaus  utom  Aristo- 
teles  och  Ptolemseus  äfven  begagnat  Strabo  (f  omkr.  24 
§.  Kr.).  Af  romerska  författare,  som  han  anför,  må  näm- 
nas C^SAR  (Comment.  de  bello  Gallico),  Pomponius  Mela 
och  CoRN.  Tacitus.  Det  är  dock  i  synnerhet  tre  skrift- 
ställare från  den  romerska  tiden,  hvilka  Olaus  Magnus 
mycket  ofta  använder;  de  äro  L.  Ann^us  Seneca,  Pli- 
Nius  och  C.  Jul.  Solinus.  Senecas  sju  höcker  ^  Natur ales 
qucestiones^  begagnades  flitigt  under  medeltiden;  de  utgå 
i  allmänhet  från  samma  grundåskådning  som  Plinius, 
hvars  stora  encyklopediska  arbete  "Historia  naturalis" 
citeras  i  nära  nog  hvarje  kapitel  af  Hist.  de  gent.  sept. 


^  WoLP,  Geschichte  der  Astronomie.  Miinchen  1877,  8.  197,  ci- 
terad af  Eretscumeb,  o.  a.  a.,  s.  15.  En  latinsk  öfversättning  af  Alma- 
gest,  värkstäld  af  Boéthius,  fans  redan  före  Gerhard  af  Cremona,  men 
hade  icke  erhållit  någon  utbredning. 


119 

SoLiNus  kommer  likaledes  ej  sällan  till  användning;  den- 
nes geografiska  värk  "Collectanea  rerum  memorabilium^ 
(sannolikt  3:dje  årh.  e.  Er.)  är  i  hufvudsak  ett  utdrag 
(ofta  ordagrannt  afskrifvet)  ur  Plinius'  Hist.  natJ.  En 
senai*e  värkstäld  bearbetning  af  Solinus'  arbete  har  fått 
namnet  ^  Polyhistor^ .  Seneca,  Plinius  och  Solinus  an- 
vändes och  citerades  flitigt  af  medeltida  författare  och 
geografer  både  före  och  efter  den  tid  Åristoteles  och 
Ptolemseus  blefvo  kända  i  västerlandet, 

Från  medeltidens  äldre  skede  möta  oss  i  Olaus' 
historia  den  spanske  prästen  Paulus  Orosius,  som  i  5:te 
årh.    skref    ^Historia  adversus  paganos^^,  samt  Isidorus 

HiSPALENSIS  (f  636)^. 

Jag  har  redan  förut  redogjort  för  de  uppgifter  rö- 
rande den  Skandinaviska  Norden,  som  förekomma  hos 
Procopius,  Jordanes  och  Paulus  Diaconus;  Olaus  Mag- 
nus känner  till  dem  alla.  Från  den  longobardiske  historie- 
skrifvaren  har  Olaus  bland  annat  hämtat  legenden  om  de 
^sju  sofvarne^ ,  som  berättas  i  den  sistnämndes  historia, 
men  däremot  egendomligt  nog  icke  finnes  återgifven  å 
Oarta  marina.  Nämnda  legend,  enligt  hvilkens  första  i 
skrift  upptecknade  lydelse  sju  kristne  män  på  käjsar 
Decius'  tid  blifvit  inneslutna  i  en  grotta  vid  Efesus,  eme- 
dan de  vägrat  att  offra,  men  där  bevarats  i  sofvande  till- 
stånd under  flera  mansåldrar,  berättas  först  af  frankernas 
historieskrifvare  biskop  Gregorius  af  Tours  (i  6:te  årh.; 
Miraculor.  Lib.  VII,  I,  92).  Men  nästa  gång  man  i  den 
västerländska  litteraturen  erfar  någonting  om  **8ju  sof- 
vare"  är  hos  Paulus  Diaconus  (8:de  årh.),  som  förlägger 
de  sju  männens  sofplats  under  en  hög  klippa  i  en  håla 
vid  Germaniens  mast  aflägsna  gränser  västerut  vid  haf- 
vets   strand;    i   närheten  af  denna  plats  bodde  Scritobi- 


^  FoBBiOER,  O.  a.  a.  I,  s.  458.     Eretscumer,  o.  a.  a.,  s.  12. 

*  Isidoms'  betydligaste  väx'k  är  "Etymologiro"  eller  "Origines"  i 
20  böcker,  hvaraf  11 — 17  aro  ägnade  åt  kosmografiska  och  fysisk-geo- 
grafiska  spörsmål.     Jmfr  Kretschmer,  anf.  arb.,  s.  23. 


120 

nernas  folk  (d.  v.  s.  "skridfinnarne")\  Denna  sägen, 
som  till  sitt  ursprung  möjligen  är  germansk  och  först 
af  Gregorius  lokaliserats  till  Efesus  samt  i  detta  samman- 
hang fått  en  speciell  martyromklädnad  ^,  återgifves  af 
Olaus  Magnus  med  Paulus  Diaconus'  egna  ord  (ehuru  han 
äf ven  känner  varianten  med  käjsar  Decius  och  Efesus) ; 
efter  skildringen  af  Finmarken  heter  det  (Hist.  I,  C.  3): 

« libet  in  primis  comniuni  omnium  relationi  in- 

sistere  fidemque  attribuere,  in  extremis  Circium  versus 
Aquilonaris  Germanise  finibus,  in  ipso  Oceani  littore  ant- 
rum  sub  eminenti  rupe  conspici,  ubi  septem  viri  (incertum 
quo  tempore)  longo  sopore  sopiti  quiescunt",  o.  s.  v.  Bilden 
återger  sju  i  en  klipphåla  sofvande  män. 

Hvad  beträffar  öfriga  medeltida  skriftställare,  som 
innehålla  uppgifter  om  Norden,  känner  Olaus  icke  till 
Adam  af  Bremen,  men  har  i  mycket  stor  utsträckning 
begagnat  Saxo  Grammaticus.  Denne  har  användts  som 
källa  för  en  betydlig  del  af  tredje  och  åttonde  böckerna 
samt  för  hela  femte  boken  ("de  gigantibus")  af  Olaus' 
historia,  dessutom  för  en  mängd  enskilda  kapitel  och  i 
allmänhet  öfverallt,  där  Nordens  forntida  hjältar  och 
hjältebedrifter  omtalas.  Från  Saxo  härstammar  äfven  be- 
skrifningen  af  "Scricfinnia"  och  "Biarmia"  m.  m.,  hvar- 
till  jag  får  tillfälle  återkomma  längre  fram. 

Den  medeltida  skolastikens  målsmän  ha  äfven  in- 
värkat  på  Olaus,  ehuru  icke  i  samma  mån  som  t.  ex. 
renässansens.  Bland  skolastici,  som  citeras  i  Olaus'  hi- 
storia, vill  jag  bland  andra  här  nämna  den  engelske 
munken  John  de  Holywood,  vanligen  kallad  Sacrobosco  *. 
Han  var  född  i  Holywood  i  Yorkshire,  lefde  omkr.  år 
1220    och    dog   mellan  1244—1256.     Den  af  honom  för- 


^  Paul.  Diac.  Historia  Longobard.,  I,  4. 

^  Jmfr  V.  Rydberg,  Undersökningar  i  germansk  mytologi,  I,  Sthm 
1886,  8.  529—545. 

^  Se  JÖCHER,  Gelehrt.  Lexicon,  IV,  s.  18.  Jmfr  Kretschmeb,  o.  a.  a., 
8.  27  o.  ff.,  L.  Gallois,  Les  Géographes  Allemands  de  la  Benaissance, 
Paris  1890,  s.  3. 


121 

fattade  lilla  boken  ^de  Sphcera^  är  af  hufvudsakligen 
astronomiskt  innehåll  och  utgör  ett  kort  utdrag  af  Ptole- 
mseus'  Almagest  samt  dess  arabiska  kommentatorer.  Sa- 
croboscos  bok  var  allmänt  känd  och  spridd  under  senare 
medeltiden  och  användes  äfven  i  skolorna  samt  utgick  i 
en  mängd  editioner  med  tillhörande  förklaringar  och  ut- 
lägg. Författaren  citeras  ett  par  gånger  af  Olaus  Magnus 
under  benämningen :  "autorsphaerse"  \  hvaraf  synes  framgå, 
att  Olaus  icke  känt  till  Sacroboscos  namn. 

Så  mycket  bättre  har  han  däremot  känt  och  begagnat 
tvänne  andra  lärda  skolastiker,  näml.  Albertus  Magnus 
och  VicENTius  AF  Beauvais.  Albertus  Magnus  var  född 
Grefve  af  Bollstädt  i  Schwaben  1193.  Utbildad  i  Padua 
inträdde  han  1223  i  dominikanerorden  samt  undervisade 
sedermera  bl.  a.  i  Regensburg,  Strassburg,  Paris  och  i 
Köln,  där  Thomas  af  Aquino  var  hans  lärjunge.  År 
1260  utnämndes  han  af  påfven  Alexander  IV  till  biskop 
af  Regensburg,  men  nedlade  redan  två  år  därefter  sitt 
ämbete  för  att  i  Köln  odeladt  ägna  sig  åt  vetenskapliga 
studier,  där  han  äfven  dog  år  1280^.  Albertus  Magnus 
kan  anses  ha  stått  på  höjden  af  sin  samtid  i  afseende 
på  lärdom  och  kunskaper,  och  hade  gjort  till  sin  uppgift 
att  göra  hela  den  Aristoteliska  lärobyggnaden  fullkomligt 
begriplig  for  medeltidens  bildning.  Hans  värk  äro  där- 
för egentligen  ett  enda  stort  kommentararbete  till  Ari- 
stoteles.  Utom  4  böcker  "de  cseloetmundo"  (mest  astro- 
nomiskt material)  och  "meteorum"  (innehållande  fysisk 
geografi)  må  här  bland  hans  arbeten  nämnas  "liber  de 
natura  locorum**  (af  antropogeografiskt  innehåll)  samt 
den  af  Olaus  Magnus  i  de  sex  sista  böckerna  af  Hist.  de 
gent.  sept.  mycket  ofta  citerade  ^liher  de  animalibus" . 
ViNCENTius  AF  Beauvais  (Bellovaceusis  eller  Burgundus) 
tillhörde  äfven  i  likhet  med  Albertus  Magnus  dominikaner- 
orden, men  angående  tiden  för  hans  författarskap  vet  man 

*  Hist.  I,  c.  1. 

2  JöcusR,  Gelehrt.  LexicoD,  I,  s.  203.     Jmfr  Kretschmer,  o.  a.  a., 
8.  28  o.  ff. 


122 

ingenting  annat,  än  att  han  lefvat  i  13:de  årh.  under 
Ludvig  den  helige  ^  Han  var  en  af  medeltidens  störste 
excerpister,  om  ej  den  allra  störste;  och  hans  arbeten 
innehålla  endast  oerhörda  massor  af  citat  och  notiser, 
hopsamlade  utan  något  som  hälst  försök  till  bearbetning. 
Hans  hufvudvärk  är  **Speculum  maius^,  hvaraf  endast 
första  delen,  den  s.  k.  ^  Speculum  naturale*^ ,  äger  geo- 
grafiskt intresse  (innehållande  meteorologi,  hydrografi, 
agrikultur  etc).  "Speculum  naturale"  citeras  af  Olaus 
Magnus  i  de  tre  första  samt  i  femte,  nionde  och  elfte 
böckerna  af  hans  historia. 

Af  författare  under  renässansen  har  Olaus  Magnus 
studerat  en  hel  rad,  framför  allt  italienske  lärde  och  kom- 
mentatorer från  15:de  och  16:de  årh.  Under  sin  långa 
vistelse  i  Italien  hade  han  haft  utmärkt  tillfälle  att  sätta 
sig  in  i  detta  lands  renässanslitteratur  ^,  och  hela  hans 
uppfattningssätt,  sådant  det  framträder  i  hans  geografiska 
arbeten,  liksom  äfven  beskaffenheten  af  det  material  han 
behandlar,  karaktäriserar  tydligt  Olaus  Magnus  som  en 
värklig  renässansman.  Bland  skriftställare  på  geogra- 
fiens område  är  det  tillräckligt  att  här  nämna  Flavtus 
Blondus  (t  1463),  Zacharias  Lilius  (2:dra  hälft,  af  15:de 
årh.),  ^NEAs  Sylvius  Piccolomini  (1405 — 1464),  Petrus 
Martyr  d'ånghiera  (1455 — 1525),  som,  ehuru  född  ita- 
lienare, dock  sedermera  blef  medlem  af  Spaniens  indiska 
råd  och  har  sin  största  betydelse  som  spansk  historie- 
skrifvare  och  geograf;  slutligen  Paulus  Jo  vius  från  Como 
(1483 — 1552).  Denne  är  som  källa  för  Olaus  Magnus 
af  ett  särskildt  intresse,  emedan  han  tillhör  de  män  un- 

^  JÖCHER,  Gelehrt.  Lexicon,  IV,  s.  1637 — 1638.  Jmfr  Eretscumeb, 
anf.  arb.,  s.  30. 

^  Af  de  mänga  italienske  författare  (icke  särskildt  i  geografiska 
eller  etnografiska  ämnen),  som  anföras  i  Hist.  de  gent.  sept.,  m&  som 
exempel  nämnas  Leonhardus  Bruni  Aretinus  (fr&n  Arezzo)  (f  1444), 
PoGGius  Bracciolinus  (1380 — 1459),  Perottus  (t  1480),  Hermolaus  Bar- 
BARUs  (1453 — 1493),  Pomponius  L^tus  fr&n  Calabria  (t  1497),  Philippus 
Beroaldus  (1457 — 1505),  Coccius  Sabellicus  (1436 — 1506),  RapaélMafpejus 
70LATERRANUS  (t  1521)  och  Agathius  (f  1542)  m.  fl. 


123 

der  renässansen,  hvilka,  för  att  begagna  ett  betecknande 
uttryck,  "upptäckt  Ryssland^  ^  Förbindelsen  mellan 
Ryssland  och  det  öfriga  Europa  tager  egentligen  sin 
början  under  de  tyska  käjsarne  Fredrik  III  och  Maximi- 
lian I  å  ena  sidan,  Iwan  den  store  (1462 — 1505)  och  Va- 
silij  Iwanowitsch  (1505—1533)  å  andra  sidan.  Beskick- 
ningar sändes  från  ömse  håll,  och  tsar  Vasilij  skickade 
till  och  med  år  1525  ett  sändebud  till  påfven  Clemens 
VII,  Dmitrij  Gerassimow^.  Vid  påfliga  hofvet  i  Rom 
sammanträffade  denne  med  den  ofvannämnde  Paulus  Jo- 
vius,  och  genom  att  noga  utfråga  det  ryska  sändebudet 
kunde  Paulus  Jovius  i  sin  ^libellus  de  legatione  Basilii 
Magni  principis  Moscovice  ad  Clementem  VIP,  Romse 
1525  ^,  lämna  en  ganska  detaljerad  framställning  af  Ryss- 
lands geografi. 

Olaus  Magnus  har  emellertid  icke  blott  begagnat 
Paulus  Jovius,  utan  äfven  dennes  i  åtskilliga  afseenden 
vida  intressantare  föregångare,  den  polske  läkaren  och 
historieskrifvaren  Matthias  af  Miechow  eller  Mechovius 
{f  1523),  som  år  1517  i  Krakau  publicerade  sin  märkliga 
bok  om  det  östliga  Europa  ^de  Sarmatia  Asiana  et  Eu- 
ropea^^^.  Matthias  hade  själf  sett  moskoviternas  land, 
och  uttalar  sin  förvåning  öfver  de  oriktiga  föreställ- 
ningar man  i  allmänhet  hyste  i  västra  Europa  rörande 
Rysslands  geografi.  De  hos  de  gamle  geograferna  så 
ofta  omnämnda  "Montes  Bhiphcei  et  Hyperborei^^ ,  k  hvilks^ 
berg  de  stora  östeuropeiska  floderna  skulle  ha  sina  källor, 
existerade  —  säger  Matthias  —  alldeles  icke ;  de  funnos 
blott  på  papperet  och  i  kosmografernas  inbillning.  Denna 
utsago  bekräftades  äfven  af  Paulus  Jovius  efter  de  upp- 

*  Jmfr  L.  Gallois,  o.  a.  a.,  s.  193  o.  flf. 

'  Jmfr  H.  MiCHOW,  Die  ältesten  Karten  von  Ruasland,  Hamburg 
1884,  8.  6  o.  ff.,  8.  20  o.  ff. 

'  Denna  berättelse  finnes  intagen  i  Sim.  GRYNiEUs  "Novus  orbis 
Begionnm  ac  insularum  veteribus  incognitarum**,  Basil.  1532,  s.  532  o.  ff., 
samt  i  "Berum  moscoviticarum  auctores  varii",  Francofm-t.  1600,  s.  119  o.  ff. 

*  Arbetet  är  bl,  a.  tryckt  i  "Novus  orbis  Regionum",  s.  483  o.  ff. 
Jmfr  L.  Gallois,  o.  a.  a.,  s.  193,  not.  1,  o.  s.  194  o.  ff. 


124 

lysningar  han  fått  af  Dmitrij  Gerassimow,  men  Matthia» 
af  Miechow  är  den  förste,  som  upplyst  västerlandet  om 
obefintligheten  af  de,  som  man  trodde,  vid  Europas  nord- 
liga rand  belägna  Ripheiska  bergen  \ 

Matthias  af  Miechow,  som  äfven  skrifvit  **Chronica 
Polonorum"  och  där  inledningsvis  behandlat  Polens  geo- 
grafi, hade  studerat  både  uti  Italien  och  i  Tyskland  ^,  ocb 
Olaus  Magnus  torde  väl  sannolikast  i  sistnämnda  land 
ha  blifvit  bekant  med  hans  skrifter.  Hvad  själfva  de^ 
tyska  renässansgeograferna  beträffar,  är  det  däremot  på- 
fallande, huru  litet  Olaus  känner  till  dessa.  Om  man. 
undantager  Conrad  Celtes  (1453 — 1508)^,  hvars  geogra- 
fiska diktvärk  ett  par  enstaka  gånger  citeras  i  Hist.  de^ 
gent.  sept.,  och  Sebastian  Munster  (1489 — 1552),  hvil- 
kens  namn  visserligen  omnämnes  af  Olaus,  men  hvara 
arbete  " Cosmographia  universalis"  (tryckt  1543),  hvad 
Norden  angår,  nästan  uteslutande  är  byggd  på  Olaus 
Magnus'  karta  och  kommentartext  samt  sålunda  icke  in- 
värkat  på  Hist.  de  gent.  sept.,  är  det  egentligen  endast 
tre  tyska  författare,  som  för  densamma  blifvit  använda. 
De  äro  geograferna  Franciscus  Irenicus  och  Jakob  Zieg- 
LER  samt  historieskrifvaren  Albert  Krantzius. 

Franciscus  Irenicus  (Friedlieb)  från  Esslingen  var 
född  år  1495,  och  lät  1518  i  Hagenau  trycka  sitt  stora 
värk  "Germanice  Exegeseos  Volumina  duodecim^ ,  hvaraf 
första,  sjunde,  åttonde  och  tionde  böckerna  äro  af  spe- 
ciellt geografiskt  innehåll^.  Det  är  ett  stort  kompila- 
tionsarbete, alldeles  öfverlastadt  af  hopsamlade  citat  oclr 
notiser.  För  framställningen  af  Norden  har  han  bl.  a. 
begagnat   den    danske  geografen  Claudius  Olavus  eller 


^  Pescubl,  Geschichte  der  Erdkunde,  s.  316,  ansåg  ännu,  att  det 
var  SiGisM.  y.  Hekberstein,  som  först  bidragit  att  skaffa  denna  mystiskfr 
bergskedja  bort  ur  Europas  geografi.  Gallois,  o.  a.  a.,  s.  194,  fram- 
håller däremot  Mechovius'  prioritet. 

^  Se  JÖCHER,  Gelehrt.  Lex.  III,  s.  294. 

'  Se  Gallois,  o.  a.  a.,  s.  173  o.  ff. 

*  Jmfr  Gallois,  o.  a.  a.,  s.  184  o.  ff. 


125 

NicoLAus  Niger  ^  Olaus  anför  i  sitt  företal  Irenicus  som 
en  af  hufvudkällorna  till  Hist.  de  gent.,  sept.  och  möjligt 
är,  att  en  stor  del  af  de  klassiska  (och  andra)  citat,  som 
förekomma  i  Olaus'  historia,  just  äro  hämtade  från  nyss- 
nämnde författares  arbete.  I  afseende  på  Nordens  geo- 
grafi är  Irenicus  af  mindre  vikt;  hufvudintresset  med 
hans  uppgifter  anknyter  sig  till  frågan,  i  hvilken  ut- 
sträckning dessa  äro  hämtade  från  Olavus. 

Hvad  Jakob  Ziegleb  däremot  beträffar,  har  jag 
redan  i  det  föregående  framhållit,  hvilket  stort  infly- 
tande hans  karta  och  framför  allt  hans  geografiska  fram- 
ställning af  Norden,  den  s.  k.  ^  Schondia^  (1532),  haft 
på  Oarta  marina.  Detta  inflytande  är  äfven  ganska  be- 
tydligt ifråga  om  Hist.  de  gent.  sept.  Flere  af  de  skil- 
dringar rörande  Nordens  folk  (t.  ex.  Lapparne),  som  före- 
komma i  Olaus  historia,  äro  till  en  stor  del  direkt  häm- 
tade från  Ziegler. 

Äfven  den  hamburgske  historieskrifvaren  Albert 
Krantzius  (1440 — 1517)^  har  flitigt  begagnats  af  Olaus 
Magnus.  Krantzius'  arbete  ^^  Regnorum  Aquilonarium  Chro- 
nka^ ,  som  utkom  först  efter  författarens  död  i  Strassburg 
1546,  innehåller  äfven  kortare  framställningar  af  de  nor- 
diska ländernas  geografi  såsom  inledningar  till  de  respek- 
tive rikenas  historia.  Albert  Krantzius  hade  icke  själf 
företagit  resor  i  Norden,  men  han  har  i  icke  obetydlig 
mån  användt  Adam  af  Bremen  ("Descriptio  Aquilonis 
Insularum'),  utan  att  likväl  känna  hans  namn. 


Af  Olaus  Magnus'  historia  1555  utgafs  sedermera, 
utom  ett  nytt  fullständigt  tryck  1567,  äfven  en  mängd 
öfversättningar  och  utdrag  på  olika  språk.     Då  jag  varit 


*  Se  G.  Storm,  Den  danske  geograf  Claudius  Olavus  eller  Nicolaus 
Niger,  Ymer,  1889,  s.  142  o.  ff. 

*  Jmfr  L.  Daae,  Nogle  BemsBrkninger  om  Historieskriveren  Albert 
Erantz,  Norsk  Hist.  Tidskr.,  2  Bsekke,  5  Bd.  s.  223  o.  ff. 


126 

i  tillfälle  att  granska  de  äästa  af  dessa  upplagor  (inalles 
omkring  ett  tjugotal),  skall  jag  här  lämna  en  förteckning 
öfver  desamma. 

1)  BomcB  1555  (Historia  de  gentibus  septentrionali- 
bus),  fol.  För  innehållet  och  teckningarne  i  denna  upp- 
laga, originalupplagan  af  Olaus'  historia,  har  jag  i  det 
föregående  redogjort.  Den  är,  som  nämndt,  försedd  med 
en  mindre  karta,  identisk  med  den  i  Johannes  Magnus*^ 
historia  1554  intagna  s.  k.  ''Scandiana)  insulse  index ^. 
Utom  ett  ganska  fullständigt  register  i  början  af  boken 
finnas  äfven  innehållsuppgifter  öfverallt  angifna  i  margen 
till  de  särskilda  kapitlen.  I  slutet  är  intaget  ett  ''Ap- 
pendix  quorundam  vocabularum  affinitatem  cum  latino  et 
Italico  sermone  habentium**  (sidd.  804 — 810);  därefter 
angifvas  tryckfelen  ("Errata")  och  så  följer  till  sist: 
"Elenchus  regnorum,  provinciarum,  regionum,  domini- 
orum  ac  insolarum  principaliorum  in  Septentrione  consi- 
stentium,  quarum  in  hoc  opere  frequentior  passim  fact& 
est  mentio".  Denna  förteckning  upptager  55  olika  geo- 
grafiska namn,  men  i  öfrigt  hänvisas  till  1539  års  karta» 
Nederst  på  s.  814  (sista  sidan)  står  angifvet  ställe  ocb 
tid  (Jan.  1855)  för  tryckningen  jämte  boktryckarens  namn 
Johan  Maria  de  Viottis  från  Parma.  A  bokens  sista 
blad  är  bröderna  Magnus'  vapen  återgifvet  jämte  devi- 
sen: "Nihil  est  simul  inventum  et  perfectum".  Man  vet, 
att  Olaus  sändt  ett  exemplar  af  sin  bok  till  bl.  a.  Salz- 
burgerärkebiskopen  Mikael  af  Kienburg^  För  studium 
af  Olaus  Magnus'  geografi  och  etnografi  bör  endast  ocb 
uteslutande  denna  originalupplaga  af  hans  historia  an- 
vändas. 

2)  ÄntwerpicB  1558,  8:o.  **  Historia  de  gent.  sept. 
authore  Olao  Magno  Gotho.  Ex  officina  Christophori 
Plantini.**  Denna  upplaga  är  ett  utdrag  ur  Olaus'  hi- 
storia samt  innehåller  135  af  figurerna  i  1555  års  upp- 
laga;   dessa    äro  vanligen  omvända,  så  att  höger  blifvit 


^  Enligt  uppgift  i  Ficklers  öfversättn.  af  Glans'  historia,  Bas.  1567. 


127 

vänster  och  tvärtom.  Utdraget  innehåller  utom  dedikation 
(till  Viglius  Zuichemus  Frisius),  företal  och  index  =  192 
sidor,  samt  är,  hvilket  framgår  af  jämförelse  med  upp- 
lagan Antwerpise  1562,  värkstäldt  af  stadssekreteraren  i 
Antwerpen  Cornelius  Scribonius  Grapheus.  Privilegiet 
är  dat.  Briissel  d.  29  Jan.  1558,  utfärdadt  af  Philip  de 
Lens  åt  boktryckaren  Plantinus  att  gälla  i  fyra  år. 

3)  Änvers  1561,  8:o.  "Histoire  des  Pais  Septentrio- 
naux,  par  Olaus  le  Grand  Goth."  Upplagan,  som  jag 
icke  sett,  är  enligt  Warmholtz^  troligen  en  fransk  ver- 
sion af  Scribonius'  utdrag. 

4)  Vinegice  1561,  8:o.  "Storia  d'  Olao  Magno  .  .  . 
de'  Costumi  de'  Popoli  Settentrionali,  tradotta  per  M. 
Remigio  Fiorentino  ....  oppresso  Francesco  Bindoni.** 
Dedikationen  är  af  öfversättaren  stäld  till  M.  Pandolfo 
di  Jacopo  Biliotti,  gentirhuomo  fiorentino.  Innehåller 
utom  index  511  sidor.  Ofversättningen  följer  ordagrannt 
Scribonius'  utdrag  och  är  utan  figurer. 

5)  Antwerpice  1562,  8:o.  **  Historia  de  gent.  sept. 
authore  Olao  Magno  ...  a  Cornelio  Scribonio  Grapheo  .  . . 
sic  in  Epitomen  redacta,  ut  non  minus  clare  quam  bre- 
viter  quicquid  apud  Septentriones  scitu  dignum  est,  com- 
plectantur.  Apud  Joannem  Bellerum."  Denna  upplaga  är 
fullkomligt  identisk  med  den  af  1558,  innehåller  samma 
figurer  och  har  samma  sidoantal. 

6)  Antwerpen  1562,  8:o.  "De  Wonderlyke  Historie 
van  de  Noordersche  Landen,  door  . . .  Olaus  de  Groote  . .  . 
by  M.  Willem  Silvius.**  Detta  är  en  holländsk  öfver- 
sättning  af  Scribonius*  utdrag  med  samma  figurer  som 
upplagorna  1558  och  1562  (lat.). 

7)  Vinegice  1565,  fol.  "Historia  delle  Genti  et 
della  Natura  delle  cose  Settentrionali  da  Olao  Magno 
Gotho  .  .  .  Nuovamente  tradotta  in  lingua  Toscana  .  .  . 
cum  privilegio  dell'  lUust.  Senato  Veneto  .  .  .  oppresso  i 
Giunti".    I  slutet  står:    "In  Venetia  Nella  stamperia  di 


*  Wabmholtz,  Bibliot.  Suiogoth.  III,  s.  155. 


128 

Domenico  Nicolini;  Alle  spese  de  gli  heredi  di  Luc'  An- 
tonio Giunti.*  Är  en  trogen  öfversättning  af  original- 
upplagan af  Olaus*  historia  1555,  hvarvid  endast  dedika- 
tionen till  kurfursten  af  Köln  samt  **appendice8"  äro  ute- 
slutna; den  har  med  ytterst  få  och  obetydliga  förändrin- 
gar samma  figurer  som  i  1555  års  upplaga,  men  är  utan 
karta.  Innehåller  286  sidor.  Hvem  öfversättaren  varit 
är  okändt. 

8)  Basel  1567,  fol.  «01aj  Magnj  Historien  DerMitt- 
nächtigen  Länder  .  .  .  ins  HochteUtsch  gebracht  und  mit 
fleiss  transferiert  durch  Johann  Baptisten  Ficklebn  von 
Weyl  vor  dem  Schwarzwald  etc.** 

Fickler  var  född  år  1533,  uppfostrades  i  tyska  riks- 
staden Weile  och  anstäldes,  sedan  han  i  Ingolstadt  full- 
bordat sina  studier,  som  sekreterare  hos  ärkebiskop  Mi- 
kael (Eienburg)  af  Salzburg.  Sin  öfversättning  af  Olaus 
Magnus'  historia  tillägnade  han  nyssnämnde  ärkebiskops 
efterträdare,  Johan  Jacob  von  Kuen-Belasy,  hvars  palliura 
Fickler  år  1560  hämtade  i  Rom.  Fickler  vann  seder- 
mera juris  doktorsgraden  i  Bologna,  blef  därpå  hofråd 
hos  kurfursten  af  Bayern  och  dog  år  1610  ^ 

Att  Ficklers  öfversättning  af  Olaus'  historia  på 
samma  gång  är  ett  sammandrag  framgår  af  dedikationen: 
".  .  .  ist  solche  Beschreibung  von  mir  in  einen  kurzen 
begryflf,  weder  di^  der  Autor  erstlich  beschryben,  zusamen 
gezogen,  mit  abschneidung  etlicher  unnötiger  weitscheiffiger 
Digressionen  und  Argumenten.**  Fickler  känner  Scribo- 
nius'  utdrag  af  år  1562  men  tillägger  härom:  **Doch 
habe  ich  mein  Version  nicht  so  gar  in  die  Enge  gezogen**. 
Dedikationen  till  ärkebiskop  Johan  Jacob  af  Salzburg  är 
daterad  Salzb.  d.  18  Jan.  1567,  och  troligen  sändes  ar- 
betet kort  därefter  till  Basel  för  att  tryckas  af  den  lärde 
historikern  och  boktryckaren  därstädes  Adam  Henricpetbi 
(**Gedruckt  zu  Basel  in  der  Officin  Henricpetrina**  finnes 
utsatt  i  slutet  af  Ficklers  bok). 


*  Jmfr  Allgem.  Deutsche  Bibliographio,  Bd  6,  s.  775. 


129 

De  i  Romaupplagan  1555  af  Olaus  Magnus'  historia 
förekommande  figurerna  ha  äfven  upptagits  af  Fickur^ 
men  ha  gjorts  mindre  och  äro  oftast  omvända  i  likhet 
med  träsnitten  i  Scribonius'  utdrag  1558  och  1562;  de 
778  kapitlen  i  uppl.  1555  sammandrogos  till  460  (inalles 
623  sidor).  Utom  dedikation  innehåller  arbetet  Olaus 
Magnus'  företal  (**Vorrede**),  innehållsförteckning,  samt, 
som  förut  är  omtaladt,  en  efter  Opera  breve  öfversatt 
och  bearbetad  tysk  kommentartext  till  1539  års  karta 
("Carta  marina**),  benämnd:  **Kurtzer  begryff  einer  in- 
struction  öder  underweisung,  welcher  mässen  die  Tafel 
Mitnächtiger  Länder"  etc.  Härtill  har  Fickler  fogat  den 
förut  omtalade  efter  Carta  marina  m.  fl.  källor  af  honom 
utarbetade  kartan  öfver  Norden,  konstruerad  i  Donis' 
projektion  och  signerad  "FW  1567**. 

9)  Basilice  1567,  M.  **  Historia  Olai  Magni  Gothi .  . . 
de  Gentium  Septéntrionalium  variis  conditionibus  stati- 
busve  etc.  .  .  .  cum  Cses.  Maiest.  Gratia  et  privilegio**  .... 
A  sista  bladet  står:  **Basilise,  ex  Officina  Henricpetrina 
Anno  Salutis  M.D.LXVH.  Mense  Martio.**  Detta  är  en 
ny  fullständig  upplaga  af  Olaus  Magnus'  historia,  (Romaj 
1555),  utgifven  af  Adam  Henricpetri,  som  tillägnat  ar- 
betet åt  käjsar  Ferdinand  I:s  son,  ärkehärtig  Ferdinand 
af  Österrike.  I  denna  dedikation  lämnar  utgif våren  en 
framställning  af  bokens  innehåll  samt  upplyser,  det  han, 
för  att  bespara  läsaren  mödan  att  i  hvarje  fall  söka  rätt 
på  de  hos  Olaus  så  ofta  förekommande  hänvisningarne 
till  broderns  Johannes  Magnus'  historia,  låtit  en  därtill 
kompetent  man  D.  Henricus  P^dioneus  på  de  lämpliga 
ställena  i  texten  insätta  utdrag  ur  nämnda  värk.  Så 
finnes  t.  ex.  i  andra  kapitlet  oförkortad  intagen  Johan- 
nes Magnus'  geografiska  inledning  till  sin  historia,  ^Situs 
Scandice^ ,  med  åtföljande  klimattabell  efter  Ptolemseus' 
Almagest.  I  slutet  af  boken  tillades  likaledes  ett  Ap- 
pendix^ ,  utgörande  excerpter  ur  Johannes  Magnus'  hi- 
storia; arbetet  har  på  detta  sätt  fått  ett  innehåll  af 
854  sidor. 


130 

Dessutom  finnes  i  denna  Henricpetri  upplaga  inta- 
gen en  förteckning  öfver  i  boken  citerade  författare 
(**Autores  qui  in  hoc  libro  citantur"),  vidare  Olaus  Mag- 
nus' dedikation  af  broderns  Johannes'  historia,  stäld  till 
de  svenske  härtigarne  (Erik,  Johan,  Magnus  och  Earl), 
samt  ett  särskildt  tryckt  utdrag  ur  Olaus'  historia  1555: 
**De  electione  Regum  Gothise  ac  Suetise**  ^  Därefter  föl- 
jer ^Joann.  Magn.  Prcefat.  cap.  VIP  (ur  hans  historia), 
"Gothorum  Sueonumque  Regum  tam  externorum  quam  in- 
ternorum  Catalogus"  (likaledes  ur  Johannes'  historia) 
samt  en  latinsk  kommentar  till  1539  års  karta,  benämnd 
**Ad  Lectorem".  Därpå  kommer  ett  index,  ofullständigt 
och  i  det  hela  värdelöst. 

Den  i  1555  års  upplaga  förekommande  innehålls- 
förteckningen i  margen  till  kapitlen  är  här  utelämnad; 
figurerna  äro  fullkomligt  identiska  med  träsnitten  i  Fick- 
lers  upplaga  1567.  Enligt  Brenner-  var  den  latinska 
Baselupplagan  af  Olaus'  historia  troligen  icke  från  bör- 
jan försedd  med  någon  karta;  i  det  exemplar  jag  begag- 
nat^ finnes  däremot  intagen  Ficklers  ofvannämnda  karta 
af  år  1567. 

10)  Strassburg  1567?,  8:o.  **  Beschreibung  allerley 
Gelegenheyte,  Sitten,  Gebräuchen  und  Gewonheyten  der 
mitnächtigen  Völcker  in  Sueden,  Ost-  und  West-Gothen, 
Norwegen  und  andern  .  .  .  Erstlich  in  Latein.  Sprache 
beschriben  durch  Olaum  Magnum  ...  in  Teutsch  bracht 
durch  IsRAELEM  AcHATiuM.  Godruckt  zu  Strassburg  durch 
Theodosius  Rihel."  Dedikationen  är  stäld  till  pfalzgrefven 
Georg  Johan  och  till  Christopher,  markgrefve  af  Baden, 
kon.  Gustaf  I:s  måg,  samt  daterad  den  1  Sept.  1567  i 
Weissenberg,  där  åchatius  var  kyrkoherde.  Upplagan 
är  en  noggrann  öfversättning  af  Scribonius'  utdrag,  och 
innehåller  samma  figurer  som  uppl.  1558.  Utgör  utom 
dedikation  och  register  337  sidor. 

1  Hist.  VIII,  Cl. 

2  Norsk  Hiat.  Tidskrift,  2  R.  5  Bd,  s.  402. 
*  Å  Upsala  Universitetsbibliotek. 


131 

11)  AnibergcB  1599,  12:o.  **01ai  Magni  Gothi  etc. 
De  gent.  Sept.  Historia  .  .  .  sic  in  Epitomen  redacta. 
Ex  typographeio  Forsteriano.*'  Boktryckarens  namn  var 
Ifichael  Forsterus.  Upplagan  är  en  ny  edition  af  Scri- 
bonius*  utdrag,  men  utan  figurer;  den  innehåller  till  en 
början  "Indicium  Joh.  Bodini  viri  clarissimi  de  hac  Olai 
Magni  historia  rerum  septentrionalium**,  därefter  index 
samt  texten  själf  =  592  sidor. 

12)  Francofurti  1618,  8:o.  **  Historia  Olai  Magni 
Öothi  De  Gent.  Sept.  In  Epitomen  redacta.  Sumptibus 
Christophori  Vetteri.**  Detta  är  Scribonius'  utdrag  med 
åtskilliga  tillägg  ur  originalupplagan,  gjorda  af  utgif va- 
ren,  som  kallar  sig  A.  D.  C.  F.  S.  T.  D.  Uppl.  är  utan 
figurer  samt  innehåller  utom  företal  och  index  461  sidor. 

13)  Francofurti  1622.  Denna  upplaga  är  enligt 
Warmholtz^  identisk  med  föregående,  ehuru  omtryckt 
med  annat  titelblad  och  nytt  årtal. 

14)  Amstelodami  1652,  8:o.  Denna  upplaga  har 
tvänne  titelblad,  hvaraf  det  första  är  stucket  i  koppar 
och  lyder:  **Toonneel  der  Noordsche  Landen  daer  op 
in 't  kort  al  de  wonderen  en  vreemdigheden  diemen  in 
die  Landen  vindt  vertoont  worden**;  det  andra  tillägger: 
"^In^t  Latijn  beschreven  door  d'eerwaerdige  Heer  Olaus 
de  Groot  .  .  .  met  een  korte  een  klare  beschryvingh  van 
Yslandt  en  Groenlandt,  door  Dithmarus  Blefkenius  beyde 
uyt  het  Latijn  vertaelt.  Hier  is  noch  voor  bygevoeght 
een  kort  en  beknopt  vertoogh  van  de  Noordsche  Ge- 
westen,  met  verscheyde  Kaerten,  die  grotelijcks  tot  ver- 
lichtingh  van  dit  werck  dienen.**  Denna  holländska  öf- 
versättning  efter  ett  af  de  på  latin  tryckta  utdragen,  är 
uta7i  bilder  och  innehåller  utom  Olaus  Magnus*  historia 
följande:  1)  beskrifning  öfver  de  nordiska  länderna  med 
tvänne  mindre  kartor,  2)  beskrifning  öfver  Götaland  med 
karta,  3)  beskrifning  öfver  Nordkap  med  karta,  4)  Elen- 
ehus    Regnorum    (i    hoU.  öfvers.),    5)   Catalogus  Regum, 


1  BibUot.  Sviogoth.  III,  a.  152. 


132 

hämtad  från  1567  års  latinska  Baselupplaga  (likaledes  i 
höll.  öfvers.),  6)  Blefkenius'  beskrifning  öfver  Island  och 
Grönland,  innehållande  8  kapitel  och  38  sidor  \  7)  **0p 
de  Noordsche  Landen**  (dikt  af  L.  v.  Boos). 

Denna  upplaga  af  1652  är  i  sin  helhet  tryckt  ^by 
Nicolaes  van  Ravensteyn  op  S.  Anthonis  Marckt**;  den  del, 
som  innehåller  Olaus  Magnus'  historia,  utgör  563  sidor. 

15)  Lugduni  Bat  1652,  12:o.  Titelbladet,  stucket 
i  koppar,  lyder:  **01ai  Magni  Gentium  Septentrionalium 
Historise  Breviarium.  Ex  Officina  Adriani  Wijngaerden. " 
Detta  utdrag  innehåller  utom  Index,  Elenchus  och  Cata- 
logus  611  sidor.     Utan  bilder. 

16)  Lugduni  Bat.  1654,  12:o.  Denna  upplaga  har 
tvänne  titelblad,  hvaraf  det  ena  lyder  som  föregående 
upplagas,  det  andra:  '^Olai  Magni  Gothi  Historise  Sept. 
Gent.  Breviarium  Libri  XXII.  Editio  nova  ex  prioribus 
emendatissima.  **  Arbetet  är  tryckt  **  apud  Adrianum  Wijn- 
gaerde  et  Franciscum  Moiardum"  och  är  en  edition  af 
Scrihonius*  utdrag  med  tillägg  af  "  Elenchus  **  och  **Ca- 
talogus**.     Utan  bilder.     589  sidor. 

17)  London  1658,  föl.  "A  Compendious  History  of 
the  Goths,  Swedes  et  Vandals  and  other  Northern  Na- 
tions. Written  by  Olaus  Magnus.**  Detta  är  en  engelsk 
öfversättning  af  Scribonius'  utdrag,  af  utgifvaren,  J.  Strea- 
ter,  tillägnad  lordambassadören  i  Sverige  S.  Bulstrode 
Whitlock.     Utgör  342  sidor. 

18)  London  1658.  Denna  uppl.  är  enligt  Warm- 
HOLTz^  identisk  med  föregående,  men  tryckt  i  8:o. 

19)  Ämhergce  1662,  12:o,  är  lika  med  uppl.  Am- 
bergse    1599,   men  tryckt  tillsammans  med  en  uppsats  af 


^  Enligt  Nordenskiöld,  Stadier  och  forskningar,  Sthm  1888,  s.  22, 
not  2,  trycktes  Blefkenius'  reseberättelse  första  gången  i  Leyden  år  1607. 
Den  är,  som  samme  förf,  uttrycker  sig,  "uppfyld  af  fabler  och  uppen- 
bara lögner",  men  synes  likväl  icke  vara  helt  och  hållet  gripen  ur  luf- 
ten; Blefkenius  uppger  själf,  att  han  (år  1563)  besökt  både  Island  och 
Grönland. 

2  Anf.  arb.,  in,  s.  156. 


133 

Alexander  Sardus  under  gemensam  tite]:  ''De  Moribus 
et  Ritibus  Gentium  Libri  Alexandri  Sardi  Ferrariensis  et 
Olai  Magni  Gothi.  Ex  Officina  Forsteriana",  enligt  Warm- 
HOLTz'  uppgifts 

20)  Amsterdam  1665,  8:o,  är  identisk  med  Antwer- 
penuppl.  1562,  tryckt  "by  Hieronimus  Sweets**.  Utgör 
563  sidor. 

21)  Amstelodami  1669,  12:o.  **01ai  Magni  Gent. 
Sept.  HistorisB  Breviarium",  tryckt  **apud  Joannem  a 
Ravensteyn",  är  Scribonius'  utdrag  med  samma  innehåll 
som  i  Leydeneditionerna  af  1652  och  1654.  Utgör  492 
sidor.  De  fem  sistnämnda  upplagorna  äro  alla  utan  bilder. 


V. 


Hafvet  i  norr.    Grönland. 

Olaus  Magnus  är  den  förste,  som  å  sin  karta  1539 
låter  Skandinavien  i  norr  begränsas  af  ett  öppet  hafK 
Föreställningen,  att  norr  om  Norge  funnos  vidsträckta 
landområden,  torde  ha  sina  rötter  så  långt  tillbaka  som 
i  den  nordiska  mytologien  (**Jotunheimar*')  och  uppträ- 
der äfven  antydningsvis  hos  Adam  af  Bremen  (i  berät- 
telsen om  frisernas  färd  till  ett  okändt  nordligt  land)^, 
hos  Saxo  Grammaticus*  samt  i  Historia  Norvegice;  där 
talas    nämligen  om  ett  mellan  Bjarmaland  och  Grönland 


*  Anf.  arb.,  III,  s.  151—152. 

*  Se  härom  Gust.  Stokm,  Ginungagap  i  Mytologien  och  i  Geogra- 
flen, Arkiv  f.  Nord.  filologi,  VI,  s.  844  o.  ff. 

'  Adam.  Brem.,  IV,  39.     (Deacriptio  Insul.  Aquilon.) 

^  Hist.  Danica,   I,  a.  18:    "Eadem    a  septentrione   regionem  ignoti 

sitas    ac    nominis   intuetur  .  .  .  qaam  ab  adversis  NorvagisB  partibus  in.- 

terflna  pelagi  separavit  immensitas.** 


134 

beläget  land,  fullt  af  is  och  sändande  stora  isberg  ut  i 
bafvet.  I  13:de  årh.  trodde  man,  att  Bjarmaland,  dit 
sjövägen  från  Norge  dock  vardt  befunnen  öppen  och  fri, 
sträckte  sig  så  långt  i  norr  och  nordväst,  att  det  sam- 
manhängde med  nordliga  Grönland;  det  heter  härom  i 
den  gamla  isländska  geografien:  '^¥rå  Bjarmalandi  gänga 
lönd  till  öbygda  af  nordrsett,  allt  til  pess  er  Groenland 
tekr  viÖ**,  och  i  Gripla  på  samma  sätt:  **Frä  Bjarma- 
landi liggja  öbygöir  norör  allt  till  pess  er  Groenland 
kallast^  ^  Mellan  Grönland  och  Bjarmaland  hade  man 
då  en  stor  hafsvik,  kallad  ""  Septentrionalis  sinus^  eller 
*'Hafsbotn",  senare  "Trollebotn"  ^;  den  benämndes  äfven 
stundom  ^Dumbshaf^ .  Föreställningen  om  Grönlands  kon- 
tinentala förbindelse  med  norra  Europa  lefde  kvar  under 
hela  medeltiden  och  torde  ha  fått  ytterligare  näring  däri- 
genom, att  å  Grönland  påträffades  en  fauna,  som  man 
icke  var  van  att  finna  på  öar*^. 

Genom  den  danske  geografen  Claudius  Olavus  (c. 
1427)  kom  tron  på  det  mystiska  polarlandet  i  norr  mel- 
lan Grönland  och  Ryssland  in  uti  kartografien.  Dennes 
benämningar  för  den  omtalade  **Hafsbotn**  eller  Ishafvet 
är  "Nordhindbondh**  (Nordrbotn)  och  "Congelatum  mare**; 
norr  om  Norge  längre  åt  öster  följer  det  med  nyssnämnda 
haf  sammanhängande  *'Tenebrosum  mare**  och  **Quietum 
mare",  lärda  reminiscenser  från  "Caligans  mare"  och 
**Mare  pigrum  et  prope  immotum**,  hvilka  äro  gamla 
benämningar  för  det  nordliga  Ishafvet.  Af  de  på  Ola- 
vus' uppfattning  grundade  karttypema  kännetecknas  den 


^  Grönlands  historiske  Mindesmserker,  III,  s.  216  och  222. 

2  Arkiv  f.  Nord.  fil.  VI,  s.  78. 

^  Jmfr  Peschel-Ruge,  Geschichte  der  Erdkunde,  s.  162,  not  1. 
Sophus  Ruge,  Geschichte  des  Zeitalters  der  Entdeckungen,  Berlin  1881,  s.  19, 
gissar,  att  föreställningen  om  en  landförbindelse  mellan  Grönland  och 
Europa  möjligen  kunnat  föranledas  af  den  bekanta  medeltidsfabeln,  att 
en  man  vandrat  till  fots  fr&n  Grönland  till  Skandinavien,  endast  med- 
förande en  get,  af  hvars  mjölk  han  lifnärde  sig.  Förhållandet  är  dock 
sannolikare  omvändt,  i  det  nämnda  legend  väl  knappast  kunnat  upp- 
komma utan  genom  tron  pä  landsammanhanget  i  norr. 


135 

8.  k.  Ulmtypen  (i  Ptolemseusupplagorna  i  Ulm  1482, 1486 
m.  fl.)  af  ett  land-område  **Engronelant"  norr  om  Norge, 
skildt    därifrån    af  en   västerifrån  inskjutande  hafsbukt; 
enligt    Storms   mening^    må   denna  förändring  i  den  ur- 
sprungliga  uppfattningen    hos    Olavus   tillskrifvas   infly- 
tande   från   Adam   af   Bremen   eller  Saxo  Grammaticus, 
hvilka    båda,    som  förut   är  nämudt,  omtala  ett  okändt, 
norr    om   Norge    beläget    land.      Zamoiskitypens    kartor 
däremot   återgifva    det  hos   Olavus  förekommande  ofvan 
omnämnda  landsammanhanget  mellan  Grönland  och  Ryss- 
land, och  Grönland  tecknas  hädanefter  enligt  denna  upp- 
fattning  som    en    mot  sydväst  utskjutande  stor  halfö,  i  • 
nordost  sammanhängande  med  nordligaste   Skandinavien 
(t.  ex.   i   Ptolemseusuppl.  Argent.  1513).     Zieglers  karta 
1532,  ehuru  eljest  af  en  fullkomligt  ny  typ,  återger  dock 
likaledes    sammanhängande    land    mellan  Gronlandia  och 
Laponia.     Man  ser  sålunda,  att  den  sedan  9:de  årh.  öpp- 
nade och  i  Norden  vidmakthållna  sjövägen  norr  om  Norge 
till  Ryssland  (Bjarmaland),  hvilken  väg  Olavus  också  all- 
deles  riktigt   hade    antydt   på  sin  karta,  så  småningom 
alldeles  försvann  från  kartorna  uti  15:de  och  första  hälf- 
ten   af   16:de    årh.,    sannolikt    under    intrycket    af   den 
fastrotade  åsikten,  att  Grönland  dock  i  hvarje  fall  måste 
sammanhänga  med  någon  del  af  det  nordligaste  Europa, 
vare  sig  det  nu  var  Ryssland  eller  Norge. 

I  Norden  pågick  dock,  som  nyss  antyddes,  den  sä- 
kerligen aldrig  af  brutna  förbindelsen  sjöledes  mellan  det 
nordliga  Norge  och  Kolahalfön  samt  trakterna  vid  Hvita 
bafvet.  Bjarmalandsfärder  omtalas  ganska  ofta  i  de  nor- 
ska konungasagorna  och  företogos  ännu  i  första  hälften 
af  13:de  årh.,  i  början  af  14:de  årh.  anlades  fästet 
Vargöhus  (eller  "  Vargeyjarhus")^.  Skandinaviske  sjö- 
farande torde  såväl  före  som  efter  denna  tid  ha  idkat 
fiske  och  handel  i  fjordarne  på  Kolas  nordkust,  hvilken 

»  Ymer,  1891,  b.  36. 

2  Jmfr  GusT.  Stoem,  Om  Opdagelsen  af  Nordkap  og  Veien  till  det 
hvide  Hav.     Norske  Geograf.  Selskabs  Aavbog,  V,  s.  91  o.  ff. 


136 

kust  ännu  i  dag  efter  Norrmännen  bär  namnet  ^den 
murmanska^ .  Och  Sigismund  von  Herbebstein,  hvilken 
tvänne  gånger,  1517  och  1526,  som  tyske  käjsaren» 
sändebud  besökte  Moskva,  berättar  om  en  resa  (*^  Navigatiä 
per  mare  glaciale^)  ^,  som  företogs  år  1496  af  en  rysk  be- 
skickning under  Gregory  Istoma  (i  sällskap  med  den  dan- 
ske underhandlaren  David  Kock)  från  Dwina  norr  om 
Skandinaviska  halfön  till  **Dront"  (troligen  misstag  för 
**Troms**,  d.  v.  s.  Tromsö)^  och  därefter  till  Köpenhamn; 
som  anledning  till  valet  af  denna  resväg  uppgifves  stri- 
digheter mellan  Sverige  och  Ryssland  (Sten  Sture  d.  ä:& 
ryska  krig  1495  —  1497)  och  ** uppror**  i  Sverige  mot  Dan- 
mark. Följande  år,  1497,  återvände  tvänne  ryska  sände- 
bud, som  uppehållit  sig  i  Köpenhamn,  på  ett  danskt  far- 
tyg samma  väg  förbi  Nordkap  till  sitt  land  igen^. 

Det  är  möjligt,  att  Olaus  Magnus  redan  under  sin 
vistelse  i  Norge  .1518  skaffat  sig  någon  underrättelse  om 
denna  obehindrade  ** nordostpassage"  till  Ryssland,  men 
i  hvarje  fall  har  han  vid  sitt  studium  af  Matthias  af 
MiECHOw's  och  Paulus  Jovius'  beskrifningar  öfver  Ryss- 
land icke  kunnat  undgå  att  öfvertygas  af  dessas  bestämda 
uppgift  om  en  stor  öppen  ocean,  som  i  norr  begränsade  nyss- 
nämnda land,  Matthias  af  Miechow  talar  nämligen  om 
"Montes  Oceani  (in  lubra  et  Corela)  qui  mediocres  sunt 
per  totam  septentrionem  Oceano  adiacentes**  ^  och  Paulus 
Jovius  uttalar  sig  (1525)  på  följande  märkliga  sätt:  **Nemo 
ad  Oceanum  pervenerit,  sed  fama  tantum  ac  ipsis  plerun- 
que  fabulosis  mercatorum  narrationibus  auditae  satis  tamen 
constat,  Dividnam  innumerabiles  trahentem  ämnes  ingenti 
cursu  ad  Aquilonem  deferri,  mareque  ibi  esse  longe  vastissi- 


*  Herberstein,  Berum  Moscoviticarum  Commentarii,  Wien  1649. 
Finnes  äfven  intagen  i  samlingen  Rerum  Moscoviticar.  Auctores  varii, 
Francof.  1600. 

2  Se  GusT.  Storm,  anf.  st.,  s.  101. 

^  Jmfr  M.  Akiander,   Utdrag   ur    ryska    annaler,    Suomi    1848,   s. 


162. 


'*  GRYNiEUS,  Novus  Orbis  Begionum,  s.  530. 


137 

mum,  ita  ut  illinc  ad  Catayum  legendo  oram  dextri  litoris, 
nisi  terra  intersit,  navibus  perveneri  posse  certissima  coniec- 
tura  credendum  sit*^  ^     Här  hade  sålunda  Paulus  Jovius 
tydligt  framhållit  möjligheten  af  en  nordlig  sjöväg  till  Östra 
Asien,  och  samma  uppfattning   synes  äfven  ha  gjort  sig 
gällande  hos  Olaus  Magnus,  ty  nian  vet,  att  han  för  den 
spanske  historieskrifvaren  Francisco  Lopez  från  Gomera, 
med  hvilken  han,  som  förut  är  nämndt,  sammanträffade 
i  Bologna  och  i  Venedig,  berättat  om  de  norske  inbyggar- 
nes sjöfärder  mot  norr  och  därvid  bestämdt  förklarat,  att 
man  från  Norge  kunde  segla  rundt  om  nordligaste  Europa 
ända  till  Kina^,     Olaus  synes  icke  ha  fäst  något  större 
a&eende  vid  Paulus  Jovius'  något  reserverade  tillägg  ^om 
ej  land  kommer  emellan^  (nisi  terra  intersit);  och  att  en 
dylik  sjöfärd  enligt  Olaus'  mening  skulle  gå  nästan  rakt 
öfver  Nordpolen  har  af  honom  uppenbarligen  icke  ansetts 
utgöra  något  mera  betydande   hinder,  då  han  i  motsats 
till  senare  geografer  (t.  ex.  Gerhard  Mercator)  icke  trodde 
på  befintligheten   af  några  större  polarländer,  utan  höll 
före,  att  vid  själf va  Nordpolen  endast  haf  existerade.   Det 
torde  emellertid  vara  obestridligt,  att  det  egentligen  är 
genom    inflytanden    österifrån    (indirekt  från   ryskt  håll) 
Olaus  Magnus  fått  kännedom  om  en  öppen  ocean  norr  om 
Europa  och  blifvit  bragdt  på  tanken,  att  här  existerade 
en    nordostlig  sjöväg  till   Kina  och  till  länderna  i  östra 
Asien  ^. 


*  Geyn^us,  Novus  Orbis  Regionum,  s.  539. 

^  Jmfr  bl,  a.  Gust.  Storm,  S0fareren  Johannes  Scolous,  Norsk  histor. 
tidskr.  2  R.  5  Bd.,  s.  885  o.  £f. 

^  Tanken  p&  en  dylik  sjöförbindelse  längst  norra  Europa  till  Asiens 
knltnrländer  uppstod  dock  vid  denna  tid  äfven  bland  engelsmän.  Bobert 
TuoBNE,  som  en  längre  tid  i  egenskap  af  köpman  var  bosatt  i  Sevilla, 
ifrade  i  hög  grad  för  upptäckandet  af  en  dylik  nordlig  sjöväg  för  att 
hårigenom  åstadkomma  en  konkurrens  frän  de  engelska  köpmännens  sida 
med  Portugals  och  Spaniens.  Med  anledning  häraf  skref  Thorne  memori- 
aler  tiU  Englands  ambassadör  i  Madrid,  Edvard  Leigh,  och  till  kon.  Hen- 
rik Vm.  8e  BicuABD  Hakhjyt,  The  principael  Navigations  etc.  of  the 
English   nation.     London   1589,   s.  250.     Thorne  utgaf  äfven  en  karta  &r 


138 

Hafvet  norr  och  nordost  om  Skandinavien,  hvilket 
på  prseolaiska  kartor  vanligen  kallas  ^  mare  congelatum  ^ , 
**niare  glaciale",  **oceanus  septentrionalis**  eller  "hiper- 
boreus**  (Ziegler  1532),  bär  å  Carta  marina  efter  den 
klassiska  traditionens  föredöme  benämningen  ''det  scy- 
thiska^ :  oceanus  Scithicus^.  Namnet,  som  äfven  före- 
kommer i  Johannes  Magnus'  Situs  Scandise,  torde  dock 
närmast  vara  hämtadt  från  Paulus  Jovius,  som  likaledes 
använder  detsamma;  det  finnes  också  utsatt  (^oceanus 
Siticus")  å  den  från  Paulus  härstammande  kartan  öfver 
Moscovia  i  Battista  Agneses'  atlas  1525  ^.  Den  scythiska 
oceanens  kust  sträcker  sig  å  Olaus'  karta  öster  om  Skandi- 
naviens nordligaste  punkt  något  åt  söder,  men  den  från 
polarhafvet  åt  söder  inskjutande  stora  hafsbukten  Hvita 
hafvet,  som  i  den  äldre  nordiska  litteraturen  (**Gaudvik") 
och  af  Saxo  (**  Grand vicus**)  hade  beskrifvits  såsom  sam- 
manhängande med  Ishafvet  i  norr,  förvandlades  af  Olaus 
Magnus  till  en  stor  insjö  (Lacus  alhus),  troligen  på  grund 
af  en  förväxling  eller  sammanblandning  med  Hvita  haf- 
vets  västligaste  del,  Kandalaks viken.  Den  i  de  föregående 
omtalade  gamla  benämningen  «Dumbshaf«  återfinnes  äfven 
egendomligt  nog  å  Carta  marina  (Doms  haf),  men  icke, 
som  i  den  fornnordiska  geografien,  afseende  hafvet  i  norr, 
utan  som  namn  å  en  sydost  om  Vardahus  belägen,  i  för- 
bindelse med  hafvet  varande  insjö  eller  bred  fjord-bild- 
ning af  ungefar  samma  storlek  (å  Cart.  mar.)  som  Stor- 
sjön i  Jämtland.    Med   detta   Dotns  haf  kan   Olaus  väl 


1527,  för  hvilken  redogöres  i  Nordenskiölds  Facsimileatlas,  s.  108  (N.T. 
XLI);  å  densamma  har  likväl  nyssnämnda  idé  om  en  nordlig  sjöväg  till 
Eina  icke  fått  n&got  egentligt  uttryck.  I  Sverige  ifrade  Gustaf  Vasa  för 
upptäckandet  af  en  nordostpassage  och  framstälde  därom  förslag  till 
fransmannen  Huhert  Languet  år  1554  (Nordenskiöld,  Vegas  färd,  I,  s.  54), 
men  året  förut  1553  hade  redan,  som  bekant,  engelsmännen  Willouguby 
och  CuANCELLOR  Öppnat  den  långa  raden  af  färder  i  nordost. 

*  Jmfr  Opera  breve  samt  Hist.  I,  s.  33:  "Scythicum  mare". 

^  Se  MiCHOW,  Die  ältesten  Karten  von  Russland,  s.  20  o.  ff.,  Taf.  III. 


139 

knappast  ha  menat  någonting  annat  än  Varangerfjord  \ 
men  det  återstår  att  finna  anledningen  till  detta  namns 
förekomst  å  Olaus'  karta,  så  vida  man  ej  får  tänka  sig, 
att  det  varit  en  rent  lokal  benämning  för  hafvet  utanför 
Vardöhus  och,  som  Munck  påstår,  för  sin  uppkomst  haft  att 
tacka  udden  eller  klippan  Domen  (Domsnces),  förr  Dumbr^. 
Hafvet  väster  och  nordväst  om  Norge  kallar  Olaus 
Mare  Norvagicum,  Norvagicus  eller  Norvegianus  oceanus, 
äfven  understundom   helt  enkelt  **det  nordliga  hafvet**^. 
Dess  gräns  mot  Västerhafvet  (Occidum  mare),  äfven  kalladt 
^det  brifanniska^  eller  ^ tyska  hafvet^,  torde  enligt  Olaus 
mening  ha  utgjorts   af  en  linie,  dragen  från  nordligaste 
punkten  af  Britannien  till  den  midt  emot  belägna  delen 
af  norska  kusten  (Bukken fjord)  ^.    Vid  Islands  kuster  an- 
vänder Carta  marina  benämningen  *'Ishafvet*'  eller  Mare 
glaciale,  som   äfven   begagnas   om  det  nordliga  hafvet  i 
allmänhet,   eljest  kalladt    **det  scythiska"  °.     Farvattnet 
norr  om  Skottland  heter  liksom  å  de  Ptolem^eiska  kar- 
torna Mare  Deucalidonicum. 

Om  allt  det  underbara,  som  fans  i  den  vidsträckta 
och  ofantliga  norra  oceanen,  å  Carta  marina  sköljande 
tvänne  '^partes  Gruntlandke*^  och  omgifvande  Islandia, 
Fare,  Heilandia^  Orcades,  Hebrides  samt  ön  Tile,  yttrar 
Olaus  följande^:  *Quanta  sint  aquarum  miracula,  prse- 
sertim  in  vastissimo  Oceano  versus  Septentrionem  regni 
NorvegisB  et  plurium  insularum  eius,  multi  hique  praeclari 
autores,  magis  forsitan  aliorum  assertione  quam  propria 
inspectione,  vel  experientia  ostendere  sunt  conati.  Quibus 
etsi  verax  aut  verisimilior  opinio  ob  inscrutabilis  naturse 
maiestatem  per  omnia  non  assenserit,  scriptis  tamen  eorum 
qualicunque  ratione  munitis,  magna  pars  fidei  non  veniet 


'  EUer  sknlle   man   möjligen  här  kunna  förmoda  en  dunkel  före- 
staUning  om  existensen  af  Enare  träsk? 

*  Munck,  Norge  i  Middelalderen,  s.  15. 

*  Jmfr  Hist.  II,  C.  8.  IV,  C,  2,  XXI,  C.  1,  5,  Opera  breve. 

*  Jmfr  Hist.  XX,  C.  29;  XXI,  C.  30. 

*  Hist.  I,  C.  33.  «  Hist.  II,  prsBf. 


140 

abneganda.  Tanta  etenim  mirabilia  in  ea  Oceani  vastitate 
sita  sunt,  ut  vix  prsecellenti  ratione  sufficiant  demonstrare.  ^ 
Och  på  ett  annat  ställe  lämnas  en  liflig  skildring  af  oce- 
anen och  dess  enligt  Olaus'  uppfattning  vidunderliga  djur- 
lif^.  Att  den  västliga  oceanen  eller  Atlanten  uppfylde» 
af  stora  hafsdjur  och  sjövidunder,  var  nämligen  en  gam- 
mal allmänt  utbredd  föreställning^,  som  i  synnerhet  kom 
till  uttryck  i  alla  de  bilder  och  teckningar  häraf,  som 
förekommo  på  de  medeltida  kompass-  eller  portolankar- 
torna  och  som  genom  dessa  äfven  infördes  i  den  tryckta 
kartlitteraturen.  Särskildt  synes  just  Nordatlantiska  haf- 
vet  mellan  Norge,  Island  och  Grönland  i  forna  tider  an- 
setts vara  och  äfven  värkligen  varit  ett  hemvist  och  sam- 
lingsplats för  ett  stort  antal  olika  hvalarter,  af  hvilka 
en  hel  hop  omnämnes  t.  ex.  i  Kongespejlet  (från  c.  1250). 
Längre  fram  i  tiden  omtalar  Ziegler  (1532)  väldiga,  100^ 
alnar  långa  hvalar  i  hafvet  väster  om  Norge,  hvilka  "ryta 
på  ett  gräsligt  sätt"  (rugiunt  horrendum).  Olaus  Magnus 
har  på  ett  utförligt  sätt  skildrat  samma  sak  och  återger 
å  sin  karta  i  nyssnämnda  haf  en  mängd  fantastiska  af- 
bildningar  af  kolossala  hvaldjur  och  hafsmonster;  en  af 
dessa  teckningar  föreställer,  som  förut  är  nämndt,  hval- 
fisken  Jasconius  ("Jason^  eller  ^Jasonis"),  hvilken  den 
helige  Brandanus  och  hans  följeslagare  höllo  för  en  ö. 
Denna  legend  är  å  Carta  marina  lokaliserad  till  hafvet 
midt  emellan  Norge  och  Island.  Orsaken  till,  att  hvalar 
uppträdde  i  sådan  mängd  i  den  norska  Oceanen,  ansåg 
Olaus  vara  hafvets  ofantliga  djup  ("propter  inscrutabilem 
aquarum  profunditatem"),  och  han  tillägger  härvid:  "In 
profundo  etiam  maris  multa  piscium  genera  sunt,  quae 
nunquam  vel  rarissime  hominumaspectibusprsesentantur"  ^. 
Hvalarne  åstadkommo,  som  Olaus  uppgifver,  svåra 
hinder  och  faror  för  sjöfarande  och  för  skeppsfarten  i  det 


*  Hist.  XXI,  prsBf. 

^  Jmfr   Plinius,    Hist.    Natur.  IX,  O.  5,  som    äfven  Olans  Magnus 
anför  Hist.  XXI,  C.  7. 

3  Hist.  XXI,  C.  7. 


141 

nordliga  hafvet.     Så  ser  man  å  hans  karta  österut  från 
Island  ett  danskt  fartyg  kullvräkas  af  en  stor  hval,  hvarom 
det  heter:  "pondere  suo  in  proram  vel  puppim  iniecto  et 
impresso  navim  deprimit  et  submergit:   quandoque  sola 
aqua    nocere   non    contenta,    dorso  vel  cauda  navim,  ut 
minusculum  aliquod  vas,  crudeliter  evertit**  ^    Och  söder 
om  Island  ser  man,  hur  besättningen  på  ett  lybskt  far- 
tyg söker  skrämma  ett  par  anländande  hvaldjur  medelst 
blåsande  i  trumpeter  och  genom  att  utkasta  tomtunnor  ^, 
hvilket  senare  sätt  länge  synes  ha  varit  i  bruk  bland  sjö- 
männen.    Ett   annat   medel,    som   användes  för  att  bli 
hvalame  kvitt,   var  att  i  hafvet  hälla  lut  af  bäfvergäll 
Caspersione  lixivii  ab  omni  parte  navis  ex  castoreo  con- 
fecti-)^ 

De  hvalarter  Olaus  Magnus  omtalar  i  Nordhafvet 
äro  i  korthet  följande:  Balcena,  den  största  af  alla,  100 
ä  300  fot  lång,  förmodligen  den  s.  k.  blåhvalen  (Balse- 
noptera  Sibbaldii),  hvars  strid  med  och  besegring  af  den 
mindre  Orca,  d.  v.  s.  späckhuggaren  (Oroa  gladiator)  Olaus 
beskrifver:  "Orca  .  .  .  belua  trunculenta  dentibus,  quibus 
ceu  Libumicarum  rostris  secreta  balense  ac  vituli  eius 
corpus  lacerat,  vel  celeriter  aculeato  dorso  discurrit  eam 
agitando,  ut  in  vada  littoraque  protrudat.  Illa  vero,  scilic. 
balena,  pondere  vasti  corporis  ad  flexum  immobilis  ad 
repugnandum  astutise  orcse  iners,  in  fuga  unicum  prsesi- 
dimn  coUocat:  licet  ea  fuga  infirmior  sit,  eo  quod  ignaua 
belua  pondere  suo  onerata  ad  vada  periculaque  evitanda 
directore  indigeat**  ^  En  ofantlig  hval  (blåhval?)  hade 
år  1532  drifvit  i  land  vid  Thinemuth  i  England ;  dess  ref- 

'  Hist.  XXI,  c.  7. 

*  Jmfr    Hist.    XXI,  C.  32:  ** periculo    subvenitur  proiectioiie 

magnomm  vasorum  —  —  vel  alto  clangore  tubamm. 

'  Hist.  ibid.  Zikglkb,  Schondia,  (Geogr.  Sekt.  Tidskr.  1878,  N:o 
2,  1,  8.  22 — 28),  omnämner  samma  hjälpmedel:  "Bemedium  est  autem 
navigantibus  castorenm  dilutum  aqaa  et  in  mare  effusnm,  hoc  tanque 
aconito  petitus  grex  Balenarum  totas  repente  dissipatur  et  in  profandum 
fertur". 

*  Hist.  XXI,  C.  9. 


142 

ben  mätte  i  längd  21  fot  ^  En  annan  hvalart  var  Physeter 
(P.  spermaceti),  som  af  Olaus  f ramställes  med  ett  stort 
hufvud  liknande  en  hästs;  om  denna  hval  heter  det:  ''in 
perniciem  navigantium  plerunque  ultra  navium  antennas 
se  extoUit,  haustosque  fistulis  fluctus  supra  caput  collec- 
tos  ita  eructat,  ut  nimbosa  alluvie  plerunque  näves  for- 
tissimas  deprimat  aut  maximo  periculo  navigantes  expo- 
nat"  ^.  Det  var  hvalar  af  detta  slag,  berättar  Olaus  (med 
stöd  af  Strabo,  XV),  hvilka  Nearchus  mötte  på  sin  be- 
römda sjöfärd  i  Indiska  oceanen  och  lät  skrämma  ''tuba- 
rum sonitu  et  plausu  exaudito"  ^.  Vidare  omtalas  Xiphia 
eller  svärdfisken  (Xiphia  gladius),  Monoceros  d.  v.  s.  nar- 
hvalen  (Monodon)  och  Serra  eller  sågfisken  samt  ett  "por- 
ens monstrosus  Oceani  MDXXXII  visus"^;  slutligen  spring- 
hval  eller  tumlare  (delphiner)  ^. 

Ett  annat  slag  af  odjur  i  norska  oceanen  beskrifver 
Olaus  så:  "capitibus  quadratis  undique  spinosis  et  acutis 
ac  longis  cornibus  circundatis,  instar  radicis  arboris  ex- 
tirpatae*  ^,  hvarmed  säkerligen  menas  bläckfisken  (Sepia). 
Olaus  berättar,  att  ärkebiskopen  Erik  Walkendorflf  omkr. 
år  1520  hade  sändt  hufvudet  af  ett  dylikt  vidunder, 
inlagt  i  salt,  till  påfven  Leo  X  jämte  en  skrifvelse,  inne- 
hållande en  skildring  af  nämnda  djur^.  Om  den  utan- 
för  västkusten  af  Norge  sig  uppenbarande  ^  stora  sjöar- 
men^  förtäljer  Olaus  ^:  "Qui  navalibus  exercitiis  in  littori-^ 
bus  Norvegise,  vel  mercaturse,  vel  piscaturse  operam  na- 
vant,  conformi  testimonio  stupendam  sane  rem  asserunt, 
serpentem  videlicet  vastse  molis,  ducentorum  pedum  et 
amplius  longitudine  ac  viginti  pedum  spissitudine,  in  rupi- 
bus  et  cavernis  penes  öras  maris  Bergensium  versari;  qui 
vitulos,  agnos,  porcos  voraturus,  ab  antris  solum  lucido  noc- 
tis  tempore  in  aestate  exit,  vel  polypos,  locustas,  et  genera 
marinorum  cancrorum  ut  deglutiat,  maria  transmittit.  A 
collo  deinceps  dependentes  pilos  cubitalis  longitudinis  habet,. 

1  Hiat.  XXI,  c.  13.  ^  Hist.  XXI,  C.  6.  ^  Hist.  ibid. 

■*  Cart.  mar.;  jmfr  Hiat.  XXI,  C.  26.  ^  Hist.  XXI,  C.  10. 

6  Hiöt.  XXI,  C.  5.  '  Hiat.  ibid.  »  Hist.  XXI,  O.  43. 


143 

squamasque  acutas,  atro  colore  et  flammeos  oculos  ruti- 
lantes.  Hic  navigia  infestat,  hominesque  se  in  sublime 
instar  columnse  erigens  rapit  ac  devorat."  Å  Carta  ma- 
rina är  väster  om  Helgaland  ute  i  hafvet  återgifven  bil- 
den af  en  väldig  sjöorm  (**300  pedum"),  som  anfaller 
ett   seglande  fartyg("gothi*'). 

Att  Olaus  i  öfrigt  förestälde  sig  Nordhafvet  vara 
uppfyldt  af  ett  synnerligen  rikt  organiskt  lif  framgår 
af  följande  uppräkning:  **Pr8eterea  (se.  mari  inesse  licet 
intelligere  intuentibus)  spongias,  urticas,  stellas,  lamias, 
milvos,  monachos,  vaccas,  lupos,  erythinos,  spondylos, 
mures,  passeres,  merulas,  corvos,  rånas,  phorcos,  boves, 
arietes,  equos,  asinos,  canes,  locustas,  vitulos,  arbores, 
rotas,  cantharos,  leones,  aquilas,  dracones,  hirundines  et 
similes"  \ 

Nordhafvet  var  äfvenledes  ett  mycket  trafikeradt 
haf ;  å  Carta  marina  ser  man  en  mängd  seglande  skepp, 
tillhörande  olika  sjöfartsidkande  nationer.  Framför  allt 
idkade  hanseaterna  handel  och  sjöfart  i  norr  (på  Island) 
både  från  Lubeck,  Hamburg  och  Bremen.  Men  äfven 
engelsmän  och  skottar,  danskar,  norrmän  och  svenskar 
(**gothi**)  beforo  nämnda  stormuppfylda  och  på  stora 
h valdjur  och  hafsvidunder  rika  ocean.  Sjöfärder  å  den- 
samma ansågos  vara  mycket  farliga,  i  synnerhet  på  grund 
af  de  häftiga  sydväst-  och  nordliga  vindarne  ^. 


Olaus  Magnus  har  vid  Carta  marinas  öfre  rand  norr 
om  Island  uppritat  tvänne  mot  söder  utskjutande  och 
från  hvarandra  åtskilda  mindre  landområden,  hvilka  pry- 
das af  åtkilliga  människofigurer,  boningar,  tält  m.  m. 
och  hvilka  båda  bära  inskriften  pars  Gruntlandice.  Här- 
till har  Olaus  fogat  ett  par  korta  notiser  i  Opera  breve; 
och  i  'sin  historia  ägnar  han  andra  bokens  tionde  och 
elfte    kapitel   åt  beskrifningen  af  Grönlands  farliga  kust 

*  Hiat.  XXI,  preef.  ^  j^jf,,  Hist.  II,  C.  5,  8  m.  fl. 


144 

samt  dess  invånare.  Där  iSnnas  äfven  aftecknade  ett 
par  kartskizzer  med  figurer  o.  s.  v.,  bvilka  delvis  äro 
de  samma  som  de  å  Carta  marina  förekommande.  Och 
slutligen  har  man  för  Olaus  Magnus'  uppfattning  af 
Grönland  ännu  en  källa,  nämligen  den  förut  flera  gånger 
omnämnda  spanska  prästen  och  historieskrifvaren  Fran- 
CESCO  LoPEZ  från  Gomera,  hvars  uppgifter  rörande  nyss- 
nämnda land  (i  Indiens  historia  1553)  med  all  säkerhet 
äro  hämtade  från  Olaus  Magnus  ^ 

Ehuru  samfårdseln  mellan  Norge  och  de  skandina- 
viska kolonierna  i  Grönland  från  midten  af  14:de  årh. 
så  småningom  afstannade  och  kan  sägas  ha  fullkomligt 
upphört  i  början  af  15:de  årh.  ^,  torde  likväl  en  med 
värkligheten  ganska  öfverensstämmande  tradition  rörande 
landets  utseende  och  form  ha  lefvat  kvar  i  Norden  ända 
i  slutet  af  samma  årh.  Detta  framgår  bl.  a.  af  Zamoi- 
skikartans  teckning  af  Grönland  såsom  en  mot  sydväst 
utskjutande  stor  halfö,  å  hvilken  en  terrängbeteckning 
förekommer,  som  låter  förmoda,  att  kartritaren  känt  till 
den  hela  landet  betäckande  inlandsisen.  Denna  karta, 
hvilken,  som  förut  är  omtaladt,  torde  utgöra  en  kopia  af 
Claudius    Olavus'    originalkarta   och  är  förfärdigad  efter 


*  Jmfr  GusT.  Storm,  S0fareren  Johannes  Scolvus  og  hane  Reise 
til  Labrador  eller  Gr0nland,  Norsk  Histor.  Tidskr.,  II  R.  5  Bd.,  s.  385  o.  flf. 

^  Man  vet,  att  ett  skepp,  som  skulle  segla  från  Norge  till  Island 
år  1406,  i  stället  kom  till  Grönland,  att  besättningen  uppehöll  sig  där 
i  4  år,  och  att  skeppet  först  år  1410  kom  tilbaka  till  Norge;  detta  är, 
så  vidt  man  känner,  sista  gången  det  talas  om  skeppsfart  mellan  Grön- 
land och  Norge.  Jmfr  GusT.  Storm,  Claudius  Olavus,  Ymer  1889,  s.  140. 
Törs  man  fästa  tillit  till  en  framställning  af  en  fransk  lärd  i  det  17:de 
årh.,  Peyere,  lär  emellertid  denna  skeppsfart  ej  ha  upphört  förrän  ett 
godt  stycke  in  i  15:de  årh.,  ty  han  meddelar  att  de  tyska  köpmännen  i 
Bergen  år  1484  på  en  gång  dödade  alla  de  män  i  Bergen,  40  till  antalet, 
som  då  voro  de  enda,  hvilka  kände  segelleden  till  Grönland.  Huru  det 
än  må  förhålla  sig  med  trovärdigheten  af  denna  berättelse,  säkert  är, 
att  omkr.  1500  var  Grönland  fullkomligt  okändt  för  Europa,  så  att  Erik 
Walkendorff  år  1516  kunde  göra  förberedelser  till  ett  återupptäckande 
af  landet.  Jmfr  Finnur  Jönsson,  En  kort  Udsigt  över  den  Islandsk-Grön- 
ländske  Kolonis  Historie,  Nordisk  Tidskrift,  1893,  s.  533  o.  flf. 


145 

1474,  återgaf  äfven  den  gamla  nordiska  föreställningen, 
att  Grönland  i  norr  sammanhängde  med  Nordeuropa. 
Zamoiskitypens  framställning  (af  Grönland  och  Nord- 
europa) upptogs  af  en  hel  del  världskartor  från  slutet  af 
15:de  och  första  hälften  af  16:de  årh.,  under  det  att 
samtidigt  härmed  en  annan  uppfattning  af  Grönlands 
läge  och  kontinentala  sammanhang  gjorde  sig  gällande. 
När  portugisen  Gaspar  Gortebeal  på  sin  första  resa 
norrut  år  1500  påträffade  Grönland,  ansåg  han  nämligen 
detta  land  vara  nordostspetsen  af  Asien,  och  på  Alb. 
Cantinos  karta  af  1503,  som  tydligt  återger  Grönlands 
sydspets  och  halföform,  finnes  här  påskriften  ''a  ponta 
de  Asia^.  En  annan  portugisisk  karta  från  omkr.  år 
1504  har  likaledes  den  karaktäristiska  sydspetsen  af 
Grönland  under  antagande,  att  landet  sammanhängde  med 
Asien  \  Samma  uppfattning  förekommer  på  Buysch's 
karta  1508  och  i  en  och  annan  upplaga  af  Ptolema3us. 
Man  slog  sedermera  tillsammans  Labrador  och  Grönland 
till  en  halfö  ** Terra  de  Labrador"  nordost  om  *'Bacca- 
laos**  (d.  v.  s.  Newfoundland),  med  h vilket  land  det  först- 
nämnda ansågs  vara  förenadt.  Zieglers  karta  1532,  som 
visserligen  låter  Grönland  medelst  ett  långt  landbälte  i 
norr  hänga  tillsammans  med  Norge,  låter  likväl  på  samma 
gång  Grönland  i  sydost  öfvergå  i  **  Terra  Bacallaos**,  som 
han  förlägger  midt  emot  Island.  **Mot  väster  och  norr", 
säger  han,  "är  gränsen  mellan  landen  och  hafven  okänd"  ^. 
I  det  föregående  har  jag  visat,  huruledes  Olaus 
Magnus  afgjordt  bröt  med  den  uppfattning,  som  antog 
ett  kontinentalt  sammanhang  mellan  Grönland  och  Nord- 
europa (Norge  eller  Bjarnaland).  Däremot  synes  han 
icke  varit  på  det  klara  angående  Grönlands  förhållande 
i  detta  afseende  till  "Indien"  (o:  Asien),  emedan  Gomeba, 
för  hvilken  han  tjänat  som  sagesman,  yttrar  sig  på  föl- 


*  Storm,  S0fareren  Joh.  Scolvus,  anf.  st. 

*  ZiEGLEE,  Schondia,  Geogr.  Sekt.  Tidskr.  1878,  N:o  2,  1,  a.  8—9: 
'ad    ocoidentem    et   septentrionem  terminatnr  incognito  fine  terrarum  et 


marinum**. 


10 


146 

jande  sätt:  '^Enligt  någras  (d.  v.  s.  Olaus  Magnus')  ut- 
sago ligger  Gruntlandia  50  mil  från  Indien,  nämligen 
från  den  landsdel,  som  kallas  Labrador.  Man  vet  ännu 
icke,  om  detta  land  är  landfast  med  Gruntlandia  eller 
om  det  ligger  ett  sund  emellan  dem.  Om  det  hela  är 
ett  enda  land,  komma  jordens  båda  halfklot  (d.  v.  s. 
landhalfklot)  att  ligga  tätt  intill  hvarandra,  omkring 
Nordpolen  eller  nedanför,  ty  det  är  icke  mer  än  40 
eller  50  mil  från  Finmarken  till  Grönland;  och  till  ock 
med  om  det  är  ett  sund  (mellan  dem)  ligga  de  dock  myc- 
ket nära  hvarandra''  ^  Själf  säger  Olaus  Magnus  i  sin 
historia,  att  Grönlands  östra  kuster  "vända  sig  mot  Norge 
och  fortsätta  så  till  inemot  Norges  konungs  oöfvervinne- 
liga  fästning  Vardehus",  men  —  fortsätter  han,  med 
användande  af  Zieglers  of  van  anförda  ord  —  *  landet  ut- 
breder sig  mot  väster  och  norr  med  okända  gränser  till 
lands  och  vatten"  ^. 

Att  Olaus  Magnus  känt  till  de  i  slutet  af  15:de  och 
första  början  af  16:de  årh.  företagna  upptäcktsresorna  i 
de  nordvästra  delarne  af  Atlanten  framgår  af  uppgifter 
härom  i  hans  historia.  Det  heter  sålunda  på  tal  om 
syd  västvindarnes  våldsamhet  i  de  nordiska  farvattnen, 
att  detta  faktum  ligger  i  öppen  dag  igenom  de  sjöfärder 
portugiserna  företagit  tiU  nämnda  trakter  för  att  uppsöka 
nya  länder^  ^. 

Redan  år  1464  skall  Joaö  Yaz  Cortebeal,  ståthål- 
lare på  Terceira  (en  af  Azorerna),  ha  besökt  ett  stock- 
fiskland    (terra   do  bacalhao),  hvarmed  svårligen  kan  ha- 


'  Storm,  anf.  arb.,  Noi-sk  Hi3t.  Tid.  2  B.  5  Bd,  a.  387. 

^  Hist.  II,  C.  10:  "Orientaliora  huias  terrsB  .  .  Norvegiam  respi- 
cinnt:  quse  y erans  inauperabilem  arcem  Begia  Norvegise  Yardahna  conti- 
nuantar,  aed  ad  Septentrionalem  plågarn  et  partem  Occidentalem  incognito 
fine  terrarnm  et  aqnarum  ampliantnr". 

^  Hiat.  II,  G.  10:  "Yentaa  enim  Gircma  ....  adeo  vehemena  in 
Septentrionalibua  aquia  eat  .  .  .  ut  quaai  fatalia  et  formidabilis  omnibns 
eo  nayigantibua  ait  timendna.  Quibua  antem  hsec  eyeniant  in  prompta 
snnt  Portagalenaea  noyaa  adhnc  terraa  pro  perpetuanda  gentis  ene  gloria, 
(magia  quam  diyitiia)  quffiaitnri'*. 


147 

menats  något  annat  än  Island.  Det  är  möjligt,  att  so- 
nen Gaspar  Cortereal  redan  före  1500  gjort  sin  första 
resa  mot  nordväst  öfver  Atlantiska  oceanen;  däremot 
torde  det  vara  utom  allt  tvifvel,  att  han,  som  förut  är 
nämndt,  år  1500  stötte  på  Grönland.  Resorna  mot  nord- 
väst (* Labrador**  —  ** Terra  Cortereal"  —  "Bacalhaos**) 
fortsattes  de  följande  åren  såväl  af  Gaspar  som  hans  bror 
MiGUEL  Cortereal,  men  underrättelserna  härom  äro  syn- 
nerligen sparsamma  och  förvirrade  \  Säkert  synes  emel- 
lertid vara,  att  Olaus  Magnus  haft  reda  på  dessa  portu- 
gisernas färder  och  med  anledning  däraf  kunnat  för  Go- 
mera framställa  sin  ofvan  antydda  mening  om  möjlig- 
heten af  Grönlands  landsammanhang  med  Asien.  Olaus 
framhåller  äfven,  att  spanjorer  och  fransmän  af  stormar 
drifvits  till  ogästvänliga  kuster  i  norr  (Grönland)^,  men 
hvad  spanjorerna  beträffar  är  uppgiften  härom,  som  äfven 
Storm  framhåller,  ohistorisk;  rörande  fransmännen  knn 
däremot  Olaus  Magnus'  upplysning  vara  riktig,  då  ju 
möjligen  skeppare  från  Bretagne  under  sina  resor  till 
Newfoundland  och  Cap  Breton-öarne  (efter  1504)  kunnat 
stormdrifvas  mot  norr  och  därvid  kunnat  stöta  på  Grön- 
land ^ 

Utom  notiser  och  underrättelser  från  portugisiska 
och  franska  sjöfarande  (eller  hanseatiska  skeppare),  in- 
hämtade genom  segelanvisningar  och  kursböcker  eller  på 
annat  sätt^,  torde  äfven  någon  bestämd  kartografisk 
källa  rörande  Grönland  stått  Olaus  Magnus  till  buds. 
Prof.   Storm    har  uppvisat,  att  Olaus,  antagligen  på  ett 


^  Jmfr  Peschel-Buge,  Geshichte  der  Erdkunde,  s.  290,  Buge,  Ge- 
schichte  des  Zeitalters  der  Entdeckungen,  s.  504  o.  ff.  Harisse,  Les  Cor- 
tereals,  Parie  1883.     Storm,  Norsk  Hist.  Tid.  anf.  st.,  s.  391. 

*  Hiet.  II,  C.  10:  **8nnt  et  Hispanianim  Galliaramqne  näves  sab- 
vissimis  yentis  appolssB,  ut  inhospitalia  ea  littora  ingrediantur  inviti, 
poenam  geminantes,  qnod  gentea  illius  lingusB  commercium  vel  fidem 
non  habent  exploratam". 

^  Jmfr  Storm,  anf.  st.,  N.  H.  T.  2  B.  5  Bd,  s.  391. 

*  Hist.  II,  C.  11  (bör  vara  12)  heter  det:  "freqnens  hominum  relä- 
tio  de  miris  huins  terra  GmntlandisB  mihi  etiam  per  graves  viros  facta". 


148 

sjökort  (eller  en  kompasskarta),  funnit  upplysningar  om 
en  omkr.  1494  företagen  resa  till  Grönlands  ostkust  af 
befallningsmannen  öfver  Yardöhus  och  Island  Didrik 
PiNiNG  och  hans  styrman  Johannes  Scolvus.  Detta  be- 
styrkes dels  genom  Olaus  Magnus'  egendomliga  berättelse 
om  tvänne  sjöröfvare  ^Pining^  och  ^Potorst^,  h vilka 
(1494)  slagit  sig  ned  på  klippan  Hvitsärk  och  därifrån 
drefvo  sjöröfveri  och  som  där  uppbyggt  en  blykompass 
till  sjöröfvares  vägledning^;  dels  genom  Gomeras  från 
Olaus  Magnus  hämtade  uppgift,  att  ^hit  (d.  v.  s.  ett 
land  i  väster,  hvilket  Gomera  trodde  vara  Labrador)  ha 
också  kommit  män  från  Norge  med  lotsen  (styrman- 
nen) Johannes  Scolvus^  ^.  Att  Olaus  fått  notisen  om 
Pining  och  Scolvus  från  en  kompasskarta  förefaller  mig 
ytterst  sannolikt,  men  då  måste  man  äfven  antaga,  att 
han  å  Carta  marina  inlagt  sina  båda  Grönland  med  led- 
ning af  en  dylik  karta,  hvarvid  naturligtvis  kompassens 
missvisning  icke  tagits  i  betraktande. 

Det  hos  Olaus  förekommande  namnet  på  Grönland 
är  Gruntlandia,  hvilken  benämning  starkt  påminner  om 
**Gruenlant"  på  Johannes  Ruysch's  karta  1508;  denna 
karta  har  äfven,  som  förut  är  visadt,  af  Olaus  med  säker- 
het blifvit  använd.  "Gruntlandia  —  säger  Olaus ^  —  a 
batalisso  seu  eminente  arena  nominata,  aut  ab  aliis  a  vi- 
rore^  dicta  est."  Kusten  beskrifves  på  följande  sätt: 
"...  littora  eius  regionis  admodum  arenosa  sunt  vora- 
ginibusque  plena,  quasi  inter  profundas  valtes,  sublimesque 
montes  itinerandum  föret:  in  quorum  vertice  arbores  vi 
tempestatum  evulsse  atque  eo  depulsse  putrescentes,  ibi- 
demque  firmatse,  facili  attactu  confodiunt  näves:  quae 
etsi  arte  laboreque  hsec  pericula  evadere  velint,  nequa- 
quam  vi  ssevorum  ventorum  permittuntur. "      I  denna  be- 


*  Hiat.  II,  C.  11.     Jmfr  Cart.  mar. 
^  Jmfr  Storm,  anf.  afhftndl. 
3  Hist.  n,  C.  11  (se.  12J. 

**  ZiEGLER,  Schondia  anf.  st.,  s.  4:  "Gronlandia  interpretatnr  virens 
terra,  sic  dicta  ob  insignem  proyentum  pabnli". 


149 

skrifhing  bör  man  särskildt  lägga  märke  till  uppgiften 
'^inter  profundas  valles  sublimesque  montes  etc",  hvilket 
endast  torde  kunna  afse  en  inskuren  af  höga  klippväggar 
karaktäriserad  fjordkust,  Carta  marina  anger  vid  denna 
kust  (ostkusten  af  de  båda  "partes  Gruntlandise")  stark 
strömj  därjämte  en  mängd  drifved,  spillror  af  vrak,  för- 
olyckade  fartyg  och  människor  o.  s.  v. 

Af  detta  framgår  med  bestämd  visshet,  att  Olaus 
här  just  afsett  Grönlands  ostkust  eller  någon  del  af  den- 
samma. Utanför  denna  kust  går  den  från  NO.  kommande 
östgrönländska  polarströmmen  fram;  och  till  följd  af  det 
stora  bälte  af  drifis,  som  ditförd  af  strömmen  liksom  en 
mur  hindrar  eller  försvårar  tillträdet  till  land,  är  nämnda 
kust  åtminstone  söder  om  66:te  breddgraden  mycket  otill- 
gänglig och  har  såväl  i  äldre  som  i  nyare  tider  varit  hemvi- 
sten för  en  mängd  skeppsbrott;  fartygen  ha  fastnat  i 
packisen  och  krossats,  hvarefter  de  skeppsbrutne  antin- 
gen omkommit  eller  under  otroliga  mödor  på  isflak  drif- 
vit  i  land.  Kusten  är  på  flera  ställen  mycket  hög  och 
liknar  ett  vildt  sönderslitet  alplandskap,  där  fjällen  höja 
sig  vid  kanten  af  inlandsisen  till  öfver  1000  m.^  Ehuru 
icke  så  inskuren  som  västkusten  är  likväl  östkusten  af 
Grönland  en  fullkomlig  fjordkust,  och  Olaus  Magnus'  upp- 
gift, att  seglingen  där  måste  ske  "inter  profundas  valles 
sublimesque  montes",  passar  därför  alldeles  in  på  värkliga 
förhållandet.  Svårare  är  att  förstå  meningen  med,  att  ku- 
sten skulle  varit  sandig  (arenosus) ;  möjligen  har  Olaus  på 
grund  af  de  talrika  skeppsbrotten  förestält  sig,  att  den- 
samma varit  uppfyld  af  sandbankar  och  undervattenskär, 
då  han  däremot  icke  synes  ha  känt  till  drifisen.  Såväl 
strömhvirf larne  som  drifveden  (norrifrån)  har  Olaus  där- 
emot  haft  reda   på,    men   han  trodde,  att  denna  senare 


'  Jmfr  härom  bl.  a.  G.  Holm,  Konebaadaexpedit.  til  Grönlands 
Östkyst  1888—85,  Dansk  Geografisk  Tidskrift  Bd  VIII,  1885—86,  s.  79 
o.  flf.  Nansen,  På  skidor  genom  Grönland,  Sthm  1890,  s.  137  o.  ff.,  s.  227 
o.  flf.,  8.  344  o.  flf.  Petermanns  Mittheilungen,  Ergänzungsh.  23,  1892—93, 
8.  53  o.  flf. 


150 

både  ett  lokalt  ursprung  och  kom  från  skogklädda  fjäll- 
spetsar från  berglandet  vid  kusten,  hvilken  uppfattning 
förutsätter,  att  han  icke  hört  talas  om  den  kalslipade 
kanten  eller  brämet  af  Grönlands  inlandsis,  hvars  rand 
ingenstädes  äger  någon  skogsvegetation. 

I  WNW.  om  Isafjord  på  Island  förlägger  Olaus  å 
sin  karta  klippan  Hvitsark  med  den  därpå  inritade  kom- 
passen. Enligt  hans  uppgift  ligger  den  ^midt  i  hafvet 
mellan  Island  och  Grönland**  ^  (d.  v.  s.  i  Danmarkssundet), 
men  det  heter  äfven,  att  Hvitsark  låg  **midt  på  östra 
kusten  af  Grönland**  ^.  Man  har  varit  af  olika  meningar 
därom,  hvar  det  i  isländska  geografiska  skrifter  och  rese- 
berättelser mycket  omtalade  Hvitsark  egentligen  varit 
beläget,  men  granskar  man  de  primära  uppgifterna  i 
denna  sak,  kan  man  icke  komma  till  annat  resultat,  än 
att  detsamma  legat  vid  Grönlands  ostkust.  Det  heter  så- 
lunda i  en  isländsk  kursföreskrift,  att  på  resan  från  Is- 
land (västerut)  hade  man  Hvitsark  i  NW.  ^  —  rättvisande, 
då  isländare  icke  vid  denna  tid  kände  till  bruket  af  kom- 
passen —  och  i  en  uppgift,  hämtad  ur  en  nu  förlorad  is- 
ländsk handskrift  (Gripla),  heter  det  på  tal  om  Ostgrön- 
lands fjordar  och  jöklar:  **Den  till  bygden  närmaste 
jökeln  heter  Hvitsark;  där  vänder  landet  åt  norr,  men 
den^  som  icke  vill  förfela  bygden,  må  styra  åt  sydväst**  ^. 
Detta  visar,  att  det  fans  land  söder  om  Hvitsark,  och 
att  man  sålunda  icke  kan  identifiera  nämnda  ^  jökel  ^  med 
Kap  Farewell,  som  åtskilliga  velat  göra.  En  af  de  äldsta 
berättelserna  om  **  jökeln  Hvitsark"  (Groenlendinga  J^ättr)  *' 
tyder  äfven  på,  att  den  må  sökas  långt  borta  från  kolo- 
nierna på  Grönlands  västkust,  och  i  Ivar  BIrdssons  be- 

^  Hist.  II,  G.  9:  nipes  Hvitsark  ....  quse  mediam  navigationem 
continet  ad  Gruntlandiam  (scil.  a  portu  Vestrabord  Islandifle). 

2  Hist.  II,  C.  10:  "Orientaliora  huius  terrre  (se.  Gruntlandi»)  .  .  . 
intermedia  rupe  Huitsark  prsedicta". 

'  Grönlands  hist.  Mindesmserker,  III,  s.  214 — 215. 

*  Grönlands  hist.  Mindesm.  III,  s.  224—225.  Jmfr  Hildebrands 
noter  till  Zieglers  Schondia,  Geogr.  Sekt.  Tidskr.  1878. 

5  Grönlands  hist.  Mindesm.  Il,  s.  686—687. 


151 

skrifhing  af  seglingskursen  till  Grönland  (från  midten  af 
1300-taIet)  heter  det,  att  man  på  färden  västerut  från 
Island  (LangansBs)  först  kom  till  Hvitsärk  innan  man 
passerade  Hvarf  (d.  v.  s.  Kap  Farewell)^  I  Erik  Wal- 
KENDOBFFS  för  återupptäckandet  af  Grönland  samlade 
anteckningar  säges  det,  att  man  ser  Hvitsärk  i  nordväst, 
då  man  seglar  västerut  från  Island.  Och  på  Sigurd 
Stephensens  karta  af  år  1570  uppgifves,  att  Hvitsärk 
ligger  på  Grönlands  ostkust  i  väster  eller  nordväst  från 
Island  ^, 

Alla  uppgifter  tyda  sålunda  på,  att  Hvitsärk,  som 
på  flera  ställen  säges  vara  ändpunkten  för  den  kortaste 
resan  mellan  Island  och  Grönland,  bör  sökas  vid  sist- 
nämnda lands  östra  kust;  det  har  säkerligen  varit,  som 
Isländarne  uppgifva,  en  stor  jökel,  hvilken  på  deras  färder 
västerut  tjänat  som  landmärke  eller  landkänning  och 
hvarifrån  de  sedermera  styrde  åt  sydväst  för  att  rundt 
nuv.  Kap  Farewell  uppnå  bygderna  på  Grönlands  väst- 
kust. Man  kan  närmast  gissa  på  något  ställe  vid  kusten 
från  Kap  Dan  (o.  65^  30')  i  söder  till  det  1900  m.  höga 
IngolMjället  i  norr  (66°  20'  n.  br.),  ty  Hvitsärk  kallas 
af  ven  ett  berg  eller  udde  (promontorium)  ^,  af  Olaus  en 
^hög  klippa^  (excelsa  rupes)  eller  *ett  mycket  högt  fjäll^ 
(altissimus  möns).  Att  äfven  Olaus  Magnus  utgått  från 
ofvan  anförda  uppfattning  af  Hvitsärks  läge  visar  hans 
bestämda  uppgift,  att  det  låg  midt  för  ostkusten  af  Grön- 
land. Men  däraf  följer  äfven,  att  det  uppe  i  vänstra 
hörnet  af  Carta  marina  synliga  partiet  af  Grönland  (det 
västliga  "  Gruntlandia^ )  icke  kan  vara  sydspetsen  af  detta 
land  (Kap  Farewell),  utan  måste  anses  såsom  en  mot  söder 
utskjutande  del  af  Grönlands  östra  kust. 

Söker  man  på  en  karta  öfver  Grönland  efter  en 
dylik  konfiguration  af  ostkusten,  är  den  lätt  funnen.  Vid 
omkr.   65°  30'   n.  br.  skjuter  den  stora,  ungefär  20  km. 


^  Grönl.  hiat.  Mindesm.  III,  s.  251. 

*  Aarböger   f.   Nord.   Oldkynd.  og  Hiat.    1887,  2  B.,  2  Bd.  a.  320. 

3  S&  af  ZiEOLEK  i  Schondia. 


152 

breda  Sermilikf jorden  från  SSW.  till  NNO.  in  uti  landet^ 
och  öster  därom  ligger  ett  stort  mot  söder  utskjutande 
spetsformigt  parti  af  kusten,  hvaraf  ön  Angmagsalik  utgör 
den  sydligaste  delen;  strax  därintill  mot  OSO.  träffas  den 
midt  emot  BreiÖifjörör  i  västliga  Island  liggande  runda 
kupolformiga  klippan  Kap  Dan  (Hvitsärk?).  Det  hela 
bildar  på  sätt  och  vis  både  till  storlek  och  form  en  slaga 
geografisk  homologi  (i  Peschels  mening^)  till  det  sydli- 
gaste Grönland  omkring  Kap  Farewell.  Kusten  från 
Sermilikfjorden  (och  Inigsalik  längre  i  SW.)  mot  norr 
förbi  Kap  Dan  till  Ingolfsfjället,  hvilket  kan  sägas  vara 
den  nordliga  begränsningen  af  ofvannämnda  stora  halfö- 
parti,  är  ett  af  de  högsta  och  vildaste  kustpartierna  i  denna 
del  af  Grönland,  och  inlandsisen  döljer  sig  här  bakom 
kustfjällen,  utan  att  från  hafvet  vara  synlig.  Dessa  för- 
hållanden öfverensstämma  mycket  väl  med  skildringen  af 
Grönlands  ostkust  hos  Olaus  Magnus,  som  af  sina  sages- 
man icke  hört  omtalas  inlandsisen,  men  däremot  känner 
till  såväl  den  höga  fjordkusten  som  polarströmmen,  hvil- 
ken  just  i  närheten  af  Sermilikfjorden  är  synnerligen 
häftig  och  bildar  flera  hvirflar.  Västkusten  af  Olaua 
Magnus'  västliga  Gruntlandia  torde  sålunda  i  enlighet 
med  ofvan  framstälda  antagande  få  anses  motsvara  Ser- 
milikfjordens  östra  strand  (i  värkligheten  fortlöpande  i 
riktn.  SSW.— NNO.).  Gruntlandias  läge  i  förhållande 
till  Island,  NNW.  i  stället  för  W.,  måste  tillskrifvas 
magnetens  västliga  missvisning. 

I  afseende  på  den  Olaiska  kartans  östliga  Grunt- 
landia, anser  O.  Brenner^,  att  det,  om  möjligen  icke 
alldeles  tillhörande  fantasiens  område,  måhända  skulle 
kunna  vara  antingen  Jan  Mayen,  Spetsbergen  eller  (i 
enlighet  med  Jap.  Steenstrups  förmodan  ^)  No  vaja  Semlja, 
och  att  Olaus  kunnat  erhålla  underrättelser  om  något  af 
dessa  länder  genom  norska  fångstmän  eller  andra  sjöfa- 

*  Peschel,  Neue  Probleme    der  vergleich.  Erdkunde,  Leipz.  1870» 
2  Krist.  Videnak.  Selsk.  Forhandl.  1886,  N:r  15. 

*  Aarböger  f.  Nord.  Oldkynd.  og  Hist.  1883. 


153 

rande.  Att  Olaus  från  dylika  sagesman  erhållit  notiser 
om  Ishafsfarder  i  norr  är  ingalunda  otänkbart,  men  på 
grund  af  hans  uppgift  (Hist.  II,  c.  11,  se.  12)  om  tillför- 
litliga mäns  berättelser  som  källa  i  afseende  på  Grönland 
torde  man  härvid  närmast  just  böra  tänka  på  sistnämnda 
land.  Såväl  Jan  Mayen  och  Spetsbergen  som  Novaja  Semlja 
äro  obebodda,  men  Olaus  framhåller  uttryckligen  motsats- 
sen  om  sitt  östliga  Grönland,  och  beskrifver  på  ett  ganska 
noggrannt  och  tillfredsställande  sätt  dess  inbyggare,  hvilka 
icke  kunna  vara  andra  än  Eskimåer.  Jag  anser  det 
därför  vara  utom  allt  tvifvel,  att  Olaus  Magnus'  östra 
Gruntlandia  är  en  del  af  Grönlands  ostkust,  d.  v.  s.,  i 
enlighet  med  föregående  antagande,  fortsättningen  (mot 
norr)  af  kustlandet  vid  Kap  Dan.  Grönlands  ostkust  (så- 
lunda bägge  **  partes  Gruntlandise")  förutsattes  vara  en 
enda  sammanhängande  sträcka  ända  till  midt  emot  Norge  \ 
hvarifrån  ett  sund  på  högst  50  mil,  efter  Gomeras  utsago, 
åtskilde  densamma.  Enligt  skalan  å  Carta  marina  menas 
här  tyska  mil  (a  c.  7,400  m.),  och  Olaus  har  sålunda 
missräknat  sig  nära  fyrdubbelt,  alldenstund  närmaste  af- 
ståndet  mellan  Finmarken  och  Grönland  vid  70*"  n.  br. 
torde  utgöra  mer  än  1,500  km.  Men  felet  kan  delvis 
förklaras  därigenom,  att  den  del  af  Grönlands  ostkust, 
som  ligger  rakt  i  norr  om  Island,  d.  v.  s.  trakten  om- 
kring Scoresby  sund  (70®  n.  br.),  genom  magnetens  väst- 
liga missvisning  nödvändigtvis  skulle  komma  att  å  Carta 
marina  ligga  NO.  om  Island;  och  å  andra  sidan  rycktes 
Finmarken  genom  här  förhärskande  ostlig  deklination 
mera  upp  mot  nordväst,  hvarför  båda  länderna  på  detta 
sätt  betydligt  närmades  till  hvarandra.  Dock  kan  natur- 
ligtvis som  en  medvärkande  orsak  härtill  tänkas,  att 
Olaus  sammanblandat'  uppgifter  om  Scoresbys  kust  med 
dylika  rörande  Jan  Mayen,  h vilken  ö  är  belägen  nära 
400  km.  rätt  i  öster  om  förstnämnda  land.  Kartan  anger, 
som  förut  är  nämndt,  äfven  vid  östliga  Gruntlandias  kust 
tillvaron  af  polarströmmen. 

»  Hist.  n,  c.  10. 


154 

Ostkusten  af  Grönland  (båda  **  partes  Gruntlandise**) 
var  enligt  Olaus  bebodd  af  Pygmei,  d.  v.  s.  Eskimåer  \ 
Detta  har  också  besannats  genom  flera  upptäcktsresor 
och  expeditioner  till  östra  Grönland,  företagna  i  nyare 
tider  ^.  År  1822  fann  den  engelske  hvalfångaren  William 
ScoRESBY  JUN.  vid  Livorpoolkusten  något  norr  om  den 
stora  hafsarm  eller  fjordbildning,  som  nu  bär  namnet 
Scoresbys  sund,  vid  ungef.  70°  30'  n.  br.  (Kap  Swainson) 
lämningar  och  spår  efter  Eskimåer,  såsom  tältringar,  små 
jordkulor  (förrådskamrar),  bearbetade  stycken  af  ben  och 
trä,  spetsen  af  en  pil  eller  harpun  o.  s.  v.  Äfven  längre 
in  i  Scoresbysundet  (Kap  Hope)  funnos  spår  af  människor, 
och  ännu  flera  sådana  vid  Kap  Steward  på  det  bakom 
Liverpoolkusten  liggande  Jamesons  land,  där  Scoresby 
hittade  raster  af  en  mängd  hyddor  och  vinterbostäder, 
ingräfda  i  jorden  och  stensatta  med  golf  af  sand,  lera 
och  mossa.  Vidare  funnos  en  mängd  grafvar.  Ruiner 
af  hyddor,  spridda  nästan  öfverallt  på  kusten  af  Jamesons 
land,  visade  att  denna  trakt  fordom  hyst  talrika  invånare. 
Norr  om  72**  n.  br.  (Kap  Moorsom)  funnos  likaledes  på 
denna  resa  lämningar  af  Eskimåer,  nämligen  omkr.  50 
sommarboningar  m.  m.  Och  nästa  år  1823  träffade  Cla- 
VERiNG  ännu  längre  norrut  på  Claveringön  vid  öfver  74® 
n.  br.  ett  antal  af  12  infödingar  (eller  mera),  hvilket 
egendomligt  nog  är  den  enda  gång  man  på  Grönlands 
ostkust  norr  om  66°  n.  br.  råkat  lefvande  Eskimåer;  den 
s.  k.  andra  tyska  Nordpolsexpeditionen  1869 — 1870  (Ger- 
mania)  hittade  däremot  så  långt  i  norr  som  på  Shannonön 
(öfver  75°  n.  br.)  och  vid  Kap  Carl  Ritter  (på  76°  n.  br.) 
grafvar,  hustomter  och  stenkretsar  (för  sommartält)  efter 
forna  eskimåiska  inbyggare.  Den  under  C.  Ryders  led- 
ning företagna  danska  expedition,  som  1891  — 1892  öfver- 
vintrade  på  Danmarksön  vid  sydkusten  af  Jamesons  land 


*  Samma  benämning  "Pigmei"  äfven  hos  Claudius  Glavns  och 
Jac.  Ziegler. 

^  Se  härom  bl.  a.  C.  Ryder,  Tidligere  Expeditioner  till  Grönlands 
Östkyst  nordfor  66<^,  Dansk  Geografisk  Tidskrift,  XI,  1891—92,  s.  64  o.  ff. 


155 

1  den  stora  Scoresbyfjorden  \  påträffade  visserligen  lika 
litet  som  Scoresby  1822  någon  lefvande  infödingsstam, 
men  däremot,  liksom  denne,  många  spår  af  en  tidigare 
jämförelsevis  talrik  eskimåisk  befolkning,  spridd  från 
mynningen  af  Scoresbys  sund  till  de  innersta  fjordarne. 
Man  fann  vinterboningar  och  talrika  tältplatser.  Husen 
voro  påfallande  små,  byggda  af  sten  och  grästorf  med 
en  låg  husgång  som  bruket  är  hos  de  fläste  eskimåfolk, 
samt  alla  mycket  infallna  och  öfvergrodda  med  pil,  ljung 
och  mossa.  Deras  utseende  tydde  på,  att  det  var  mycket 
längesedan  de  varit  bebodda,  och  Ryder  uttalar  som  det 
sannolikaste,  att  deras  användning  ligger  ftera  hundra  år 
tillbaka  i  tiden, 

Hvad  beträffar  befolkningsförhållandena  längre  söderut 
omtalas  Angmagsalik  som  en  bebodd  plats  högt  upp  på 
ostkusten  redan  af  D.  Crantz  1765,  i  hans  "Historie  von 
Grönland".  Och  1884  påträffade  Kapt.  G.  Holms  expedi- 
tion vid  Angmagsalikfjorden  en  eskimåstam  på  omkr.  400 
individer,  som  förut  icke  stått  i  beröring  med  européer. 
Hos  dessa  Eskimåer  öf ver  vin  trade  Holm  1884—1885;  de 
ägde  bl.  a.  flera  traditioner  om  tidigare  förbindelser  med 
en  längre  norrut  lefvande  befolkning.  På  kusten  söderut 
intill  Kap  Farewell  har  ett  par  gånger  i  nyare  tider 
^t.  ex.  Graah  1829—30,  Nansen  1888)  träffats  Eskimåer. 

Jag  anser  för  troligt,  att  sjöfarande  redan  i  15:de 
och  16:de  årh.  råkat  på  och  känt  till  på  Grönlands  ost- 
kust boende  eskimåstammar,  och  att  Olaus  Magnus  här- 
igenom kunnat  förskaffa  sig  underrättelser  om  dessa  ^. 
Dessutom  har  han  begagnat  Ziegler,  hvilken,  egendomligt 
nog,  såsom  sin  sagesman  för  Grönland  uppger  Johannes 
Magnus  och  icke  Erik  Walkendorff ;  men  har  Olaus  träffat 
denne  senare  i  Trondhjem  1518  kan  han  ju  mycket  väl 
af  honom  ha  tagit  reda  på  de  anteckningar  och  upplys- 


*  Se  Dansk  Geograf.  Tidskr.  XI,  s.  187  o.  ff. 

'  Den  &  Carta  marina  förekommande  teckningen  af  striden  mellan 
en  dvärg  (Eskimä)  och  en  fullvuxen  man  (Europé),  torde  tyda  p&  någon 
l)erättel8e   om   Eskimåers   angrepp   på  till  kusten  anländande  sjöfarande. 


156 

ningar  rörande  Grönland  och  dess  invånare,  som  den 
norske  ärkebiskopen,  i  ock  för  en  tillämnad  expedition, 
hade  hopsamlat.  Ar  mitt  antagande  riktigt,  att  Olaus 
Magnus'  västliga  Gruntlandia  är  landet  vid  Sermilik-  och 
Angmagsalikfjordarne  (omkr.  60**  n.  br.),  och  det  östliga^ 
Gruntlandia  däremot  trakten  omkring  Scoreshy  sund  (70°^ 
n.  br.),  var  det  helt  naturligt,  att  Olaus  på  båda  ställena, 
just  de,  såväl  i  en  äldre  som  i  en  senare  tid,  nästan  enda 
bebodda  punkterna  på  hela  ostkusten,  skulle  omtala  des& 
inbyggare. 

Eskimåerna  äro  enligt  Olaus'  beskrifning  småväxta^, 
men  modiga^.  Deras  boningar  (vinterbostäder?)  omtalas: 
de  likna  omvända  skeppskölar  (eversse  carinse)  till  följd 
däraf,  att  infödingarne  uppbygga  sina  hus  af  ref  ben  af 
hvalfiskar  (ex  costis  cetorum)  i  stället  för  träbjälkar;  de 
täcka  dem  omsorgsfullt  med  mossa  och  ljung  för  att 
utestänga  snö  och  regn^.  På  bilden  till  tionde  kap.  i 
andra  boken  af  sin  historia  har  Olaus  aftecknat  dessa 
hvalrefbensbyggnader ;  de  äro  allånga  och  hvälfda  som 
en  båt  med  kölen  uppåt.  Man  kan  tveka,  huruvida  Olaus, 
härmed  afsett  Eskimåernas  sommarbostäder  eller  vinter- 
boningar; möjligen  har  han  menat  båda  slagen,  ehuru 
på  det  östliga  Gruntlandia  4  stycken  eskimåtält  (som 
användas  om  sommaren)  äro  uppritade.  Det  är  emeller- 
tid just  i  norra  delen  af  östra  Grönland  man  funnit  spår 
af  sådana  hvalbensbostäder,  som  Olaus  omnämner.  Enligt 
en  uppgift  begagna  inbyggare  i  norr,  i  stället  för  trärib- 
bor (af  drifved),  såväl  till  husbyggnader  som  för  tälten 
narhvalens   horn.      Scoresby   fann   hvalfiskben  i   de    p& 


^  Genomsnittshöjden  for  Eskim&erna  är:  för  män  i  Västgrönland 
1,60  m.,  i  Ostgrönland  1,62  m.,  för  kvinnor  i  Västgrönl.  1,60  m.,  i  0st- 
grönl.  1,53  m.     Jmfr  K.  Bahnson,  Etnografien  I,  s.  231. 

^  Jmfr  Opera  breve. 

^  Hist.  n,  C.  10:  " — in  littore  cernuntnr  habitationes  hnmansB} 

qaasi  everssB  carinse.  Et  merito,  quia  et  costis  cetorum  velut  grandibns 
lignis,  incolse  conficiunt  aedes,  mnsco  et  frnticibus  pro  nivibns  ac  imbri- 
bas  arcendis  solicite  contegentes**. 


157 

Jamesons  land  (vid  Scoresbyfjorden)  af  Eskimåerna  kvar- 
lämnade  jordhyddorna,  från  hvilka  taket  var  borttaget; 
och  Claverinö  berättar  om  de  på  Claveringön  anträflfade 
Eskimåerna,  att  de  begagnade  tält,  där  skelettet  eller  sta- 
tivet utgjordes  af  hvalben  (omväxlande  med  trä)  \ 

Olaus  berättar  vidare,  att  Grönlands  inbyggare  äro 
erfame  sjömän,  och  att  de  känna  konsten  att  tillvärka 
ett  slags  båtar,  som  de  betäcka  med  skinn  (d.  v.  s.  ka- 
jaker).  *Uti  dessa  —  säger  Olaus  —  äro  de  säkra  för 
hvilken  vind  som  hälst,  vare  sig  de  drifvas  mot  klip- 
porna eller  ut  till  hafs^.  De  äro  äfven  sjöröfvare,  som 
med  sina  skinnfartyg  anfalla  köpmansskeppen,  h  var  vid 
de  icke  angripa  ofvanifrån,  utan  söka  underifrån  genom- 
borra desamma^  ^.  Olaus  hade  1505  sett  tvänne  sådana 
skinnfartyg  hänga  i  Oslo  Hallvardskyrka  öfver  västra 
porten,  hvilka  ^konung  Haakon^  under  ett  krigståg  till 
Grönlands  kust  sades  hafva  tagit  ^.  På  Carta  marina  har 
Olaus  vid  kusten  af  östliga  Gruntlandia  uppritat  en  dylik 
farkost  eller  kajak,  där  den  lilla  pilspetsen  upptill  sanno- 
likt skall  betyda  hufvudbonaden  på  den  i  båten  sittande 
'fångaren^.  Vid  stranden  synes  en  Eskimå,  som  med 
pil  och  båge  anfaller  ett  främmande  skepp.  Han  är 
mycket  lätt  igenkänlig  genom  den  ganska  noggrannt  åter- 
gifha  typiska  eskimådr akten:  ett  slags  stöflar  af  sälskinn, 
så  kallade  '^kamiker^,  en  sorts  kort  päls  eller  öfver- 
klädnad  äfvenledes  af  sälskinn  (eller  fågelskinn),  samt 
af  samma  material  gjord  mössa  eller  hätta.  Figuren  sy- 
nes äfven  ha  öfre  delen  af  benen  blottad  såsom  ofta  är 
fallet  bland  Eskimåerna. 

Olaus  Magnus  tyckes  ha  känt  till  något  af  Grön- 
lands   äldsta   historia.    Med    ^konung  Haakon^   har  han 


^  Jrnfr  Dansk  Geogr.  Tidskr.  XI,  a.  77  o.  flf. 

*  Jmfr  Opera  breve. 

^  Opera  breve;  Hist.  II,  C.  9:  "in  Gruntlandia  genus  piratarum 
reperiior  scorteis  navibus  utens,  arbitrariaque  uavigatione  non  tam  superne, 
qnam  inferno  forinsecus  sentinas  negotiatorum  terebrando  insidians". 

*  Hist.  ibid. 


158 

troligen  menat  Haakon  Magnusson  (af  Folkungaätten)^ 
under  hvilkens  regering  i  Norge  (1355 — 1380)  häftiga 
strider  föreföUo  mellan  de  nordiska  kolonierna  i  Grön- 
land och  Eskimåerna.  Dessa  senare  hade  1345  öfverfallit 
och  ödelagt  Yästerbygden  och  lefde  sedan  i  krigstillstånd 

storbygden;  så  omtalas  sammanstötningar 
mellan  nordboarne  och  Eskimåerna  1379  (under  konung 
Haakon  Magnusson)  och  1418  ^  Berättelsen  om  de  grön- 
ländska båtarne  i  Oslo  kyrka  har  för  öfrigt,  som  Stobm 
påpekat,  en  parallel  i  Claudius  Clavus'  uppgift,  att  skinn- 
båtar (kajaker)  förvarades  i  Nidaros  katedralkyrka.  Så- 
väl dessa  som  de  i  Oslo  befintliga  torde  ha  tagits  under 
ofvannämnda  strider  med  Eskimåerna  och  sedan  som  seger- 
Ijyten  hemförts  till  Norge  ^. 


VI. 

Island  och  öame  i  Nordatlantiska  hafsret. 

Sedan  kristendomen  blifvit  införd  på  Island  uppstod 
en  jämförelsevis  liflig  förbindelse  mellan  de  isländske 
andlige  och  utlandet,  hvilket  föranledde,  att  underrättel- 
ser om  detta  nordliga  öland  så  småningom  trängde  fram 
till  sydligare  näjder^.  Så  torde  Adam  af  Bbemen  ha  er- 
hållit sina  uppgifter  om  Island  af  män,  som  sammanträffat 
med  den  förste  isländske  biskopen  Isleifur  Gissurarson 
(1056  — 1080),  hvilken  mottog  sin  invigning  i  Bremen  af 
ärkebiskop  Adalbert.  Adam  anslöt  sig  utan  vidare  till 
den   isländske    munken    Dicuils   mening,    att  Island  var 


^  Jmfr  FiNNUR  JÖNSSON,  ofv.  anf.  afhandl.,  Nord.  Tidskr.  1893,  8. 
533  o.  ff. 

*  Storm,  Claudius  Olavus,  Ymer,  1889,  s.  140. 

^  Jmfr  Th.  Tuoroddsen,  Oversigt  över  de  geografiske  Enndskaber 
om  Island  fer  Reformationen,  Dansk  Geografisk  Tidskrift,  Bd  X,  1889 
—1890,  s.  116  o.  flf. 


159 

samma  land  som  det  pytheanska  Thule.  Af  samma  åsikt 
voro  äfven,  som  förut  är  antydt,  de  gamle  isländske  för- 
fattame,  hvilket  man  ser  af  företalet  till  Landnamabok; 
och  samma  uppfattning  träffas  hos  Saxo  Grammatigus 
samt  sedermera  hos  de  allra  fläste  medeltida  författare. 
Adam  af  Bremen  omtalar  i  öfrigt  hafsisen  och  Islands 
jöklar,  dess  invånares  hufvudnäring  (boskapsskötseln)  samt 
bostäder  (jordhyddor)  o.  s.  v.  ^ ;  vulkanerna  på  Island  om- 
nämnas allraförst  af  den  engelske  biskopen  Giraldus 
Cambrensis  (1146  —  1223)  i  dennes  arbete  Topographia 
Hibernice^,  En  utförligare  beskrifning  af  Islands  geo- 
grafiska beskaffenhet  finnes  dock  först  hos  Saxo,  som  själf 
uppger  isländska  skrifter  bland  källorna  för  sitt  arbete. 
Sedan  Saxo  omtalat  Islands  läge  m.  m.  lämnar  han  föl* 
jande  skildring  af  de  där  förekommande  varma  spring- 
källorna (efter  Anders  Sörensen  Wedels  öfversättning  ^) : 
*Här  är  en  underlig  källa,  som  genom  sitt  rykande  vat- 
ten förvandlar  allt,  hvad  som  träffas  däraf,  till  sten ;  dock 
behåller  det  sin  förra  form  och  skickelse.  Där  finnas 
också  andra  vattensamlingar  (latices),  hvilka  understundom 
så  tillökas  med  vatten,  att  detta  i  tårar  och  droppar  skju- 
tas högt  upp  i  luften  och  bestänker  med  hvitt  skum  all- 
ting i  närheten.  Understundom  sjunka  de  så  undan,  att 
vattnet  tager  sitt  lopp  under  jorden,  och  man  knappast 
kan  märka,  att  där  är  eller  förut  har  funnits  vatten. '^ 
Denna  beskrifning  af  de  varma  källorna  torde  vara  all- 
deles riktig,  och  troligen  har  Saxo  genom  någon  isländare 
fått  underrättelse  om  en  eller  annan  springkälla,  liknande 
den  nuvarande  Geysir;  huruvida  särskildt  denna  senare 
existerat  på  Saxos  tid  anser  Thoroddsen^  vara  mycket 
tvifvelaktigt,    då   den  aldrig  omnämnes  i  den  gamla  is- 


*  Adam.  Brem.,  IV,  G.  35. 

^  Thoroddsen,  anf.  st.,  s.  117. 

'  Den  dauske  Erönike  af  Saxo  Grammaticus,  oversat  af  Anders 
SÖRENSEN  Wedel,  Ebhm  1851,  s.  29  o.  ff.  Jmfr  Saxonis  Grammatici 
Historia  Danica,  ed.  P.  E.  Muller,  Havn.  1839,  I,  1,  s.  13  o.  ff. 

^  Thoroddsen,  anf.  st.,  s.  118. 


160 

ländska  litteraturen.  Det  kiselhaltiga  vattnets  stenbil- 
dande kraft  beskrifves  äfven  i  Saxos  ofvan  anförda  skil- 
dring, likaledes  huru  bäckenet  efter  ett  utbrott  tömmes 
och  vattnet  drager  sig  tillbaka  i  jorden ;  sedermera  höjer 
det  sig  på  nytt,  svämmar  öfver  samt  kastar  strålarne 
upp  i  höjden.  De  vulkaniska  företeelserna,  drifisen,  glet- 
scherfenomenen  och  de  kolsyrehaltiga  källorna  äro  icke 
häller  uteglömda  i  Saxos  geografiska  beskrifning  af  Is- 
land —  det  heter  nämligen:  **På  samma  ö  finnes  äfven 
ett  berg  [Hekla,  isl.  Heclufiall],  som  städse  står  i  glödande 
och  brinnande  lågor.  Underligt  är,  att  berget,  som  på 
alla  sidor  är  täckt  med  is  och  snö,  likväl  kan  ha  till- 
räcklig näring  för  denna  sin  oupphörliga  och  osläckliga 
eld.  På  vissa  tider  drifver  in  till  land  en  ofantligt  stor 
mängd  af  is,  och  då  denna  första  gången  stöter  emot 
klipporna  gifver  den  ett  förskräckligt  ljud  och  osedvan- 
ligt buller  ifrån  sig,  så  att  några  hafva  varit  af  den  me- 
ningen, att  syndiga  människors  själar  blifvit  dömda  att 
här  vistas,  för  att  pinas  med  olidlig  frost  och  köld  för 
syndens  skull.  Ingen  kan  häller  lägga  något  stycke  af 
denna  is  så  fast  och  hårdt  intill  land,  att  det  icke  våld- 
samt ryckes  bort,  då  den  öfriga  stora  mängden  af  is 
lossnar  och  drifves  ut  åt  hafvet.  En  annan  slags  is  fin- 
nes inne  bland  bergen  och  klipporna,  som  på  vissa  tider 
ändrar  sig,  så  att  det,  som  understundom  ligger  öfverst, 
kommer  att  ligga  nederst,  och  det  som  ligger  nederst 
kommer  hasteligen  dit,  där  förut  låg  det  öfversta.  Som 
ett  bevis  härför  berättas  det,  att  åtskilliga  människor, 
som  rest  öfver  isen,  fallit  ned  mellan  sådana  isklyftor 
och  strax  därefter  blifvit  uppkastade  igen  samt  funnits 
döda  på  den  släta  och  hala  isen.  Det  berättas  äfven,  att 
där  finnes  ett  förgiftadt  vatten,  så  att  den,  som  dricker 
däraf,  snarligen  dör.  Också  andra  källor  förekomma,  i 
hvilka  vattnet  har  en  smak  liknande  öl.  Här  finnes  äf- 
ven eld,  som  förtär  vatten,  men  icke  gör  någon  skada 
på    hör(!).     Och  en  slags  sten  träffas  här,  som  till  följd 


161 

af  sin  säregna  natur  af  sig  själf  flyttas  och  föras  omkring 
bland  bergklipporna." 

Att  berg,  som  voro  betäckta  med  is,  kunde  utsända 
glödande  lava  och  eld,  var  naturligtvis  en  omständighet, 
som  skulle  förvåna  såväl  Saxo  som  hans  samtid.  Be- 
rättelsen om  de  flygande  stenarne  härleder  sig,  enligt 
Thoroddsens  förmodan,  från  sägner  om  vulkaniska  ut- 
brott, hvarvid  större  och  mindre  lavastycken  flyga  upp 
och  ned  ur  kratern ;  hvad  beträffar  elden,  som  icke  kunde 
angripa  hör  (!),  torde  vara  sannolikast,  hvad  P.  E.  Muller 
håller  före,  att  i  den  ursprungliga  texten  stått  "lignum"  i 
stället  för  "linum"  \  då  t.  ex.  i  Speculum  regale  (Konge- 
spejlet)  och  andra  äldre  skrifter  omtalas  den  förvånans- 
värda egendomligheten,  att  lava  icke  skulle  kunna  för- 
tära trä^  Legenden  om  de  fördömda  själarnes  jämmer 
mellan  drifishoparne  går  igen  i  de  flästa  resebeskrifniDgar 
och  skildringen  af  Island  under  den  följande  tiden;  be- 
skrif ningen  af  landisen  torde  säkerligen  hänföra  sig  till 
den  kända  omständigheten,  att  föremål,  som  falla  ned  i 
gletschersprickorna  och  vid  dessas  tillslutning  frysa  fast 
i  isen,  sedermera  vid  det  öfversta  lagrets  afsmältning 
komma  fram  i  dagen  långt  borta  från  det  ursprungliga 
stället;  äfven  torde  åtskilligt  i  den  plastiska  isen  kunna 
röra  sig  mellan  islagren  och  så  småningom  skjuta  upp 
till  ytan^.  Källor  med  kolsyrehaltigt  vatten  finnas  på 
åtskilliga  ställen  på  Island^,  den  mast  bekanta  är  vid 
Rauöamel  i  Hnappadals  sj^sla  på  Snsefellsneshalfön  ^ ;  en- 


'  Saxonis  Gi*amm.  Historia  Danica,  ed.  P.  E.  Muller,  I,  1,  s.  17,  n.  5. 
'  Thoroddsen,  anf.  st.  s.  119. 

'  Jmfr  Alb.  Heim,  Handbuch  der  Gletscherkunde,  Stuttg.  1885,  ». 
229,  360. 

*  Uppträder  kolsyra  i  förening  med  vatten  kallas  dylika  källor 
vanligen  '^surbrunnar" ;  utströmmar  kolsyra  i  form  af  gas  benämnes  gas- 
källan *mofett".  Jmfr  Supan,  Physische  Erdkunde,  Leipzig,  188é,  s.  328. 
SiEGMUND  GiJNTHER,  Lehrbuch  der  Physikalisch.  Geographie,  Stuttg,,  1891, 
fl.  141.  B&da  slagen  af  ofvannämnda  företeelser  förekomma  på  Island ; 
jmfr  Unser  Wiasen  von  der  Erde,  II,  1,  s.  390. 

*  ELIlund,  Histor.-topogr.  Beskrivelse  af  Island,  I,  s.  405.     Källan 

11 


162 

ligt    Thoboddsen    kallas    sådana  källor  ännu  allmänt  på 
Island  "ölkelldur". 

Historia  Norvegice  omtalar  i  likhet  med  Saxo  både 
de  så  kallade  ^ölkällorna*'  och  de  heta  springkällorna 
samt  omnämner  Islands  istäckta  berg  och  jöklar;  af  de 
förra  framhållas  "möns  Casulse"  (Hekla),  som  skakas  af 
jordskalf  såsom  ^tna  och  utstöter  svafvellågor  ^ 

Islands  nuvarande  namn  finnes  första  gången  ut- 
satt på  en  anglosaxisk  karta  från  10:de  årh.,  afbildad  i 
Lelewels  atlas  ^.  Sedermera  förekommer  Island  mer  eller 
mindre  riktigt  återgifvet  såväl  på  de  italienska  kompass- 
kartorna från  14:de  och  15:deårh.  ^  som  i  de  Ptolemaeiska 
renässancekartevärken,  där  ön  vanligen  tecknas  med  en 
längsta  utsträckning  från  söder  till  norr*.  Denna  form 
torde  ha  en  nordisk  upprinnelse,  ty  den  träffas  både  på 
Zamoiski-kartan  och  på  Claudius  Olavus'  karta  i  (Nancy- 
handskriften  af  Kardinal  Filiastrus'  Ptolem^usupplaga). 
Å  sistnämnda  karta  har  Island  en  halfmåne-liknande  form 
och  ligger  mellan  64°  10' — 67°  50'  nordl.  br. ;  i  den  åt- 
följande texten  omnämnas  biskopssätena  Hölar  (civita& 
HoUensis)  och  Skälholt  (c.  Scalotensis)  och  tillfogas  upp- 
lysningen,   att    alla  hästar  på  Island  äro  små  och  hvita, 


("ölkelda")    ligger    n&got    norr    om  R.   i  vulkaniska  omgifningar  och  har 
kallt  vatten. 

^  Monumenta  Hiator.  NorvegisB  ed.  öust.  Stoem,  b.  93.  "Casula* 
^-vestis  cucuUata,  kappa  med  hätta,  ordagrann  öfvers.  af  "Hekla". 
Ibid.  not  9.  Underrättelser  om  Island  förekomma  äfven  i  den  af  Tho- 
RODDSEN  (anf.  st.  s.  120)  omnämnda  skotska  krönikan  "Ghronicon  de  Laner- 
cost"  (o.  1346)  samt  i  "Speculum  regale";  fr&n  midten  af  14:de  årh.  har 
man  äfven  en  jämförelsevis  innehållsrik  beskrifning  öfver  Island  af  ab- 
boten  ArngrImur  till  Thingeyrar  (f  1361). 

^  J.  Lelewel,  Géographie  du  moyen  åge,  Bruxelles,  1852 — 57. 

^  T.  ex.  på  Marino  Sanudos  karta  1320,  Andrea  Biancos  1436^ 
Andrea  Benincasas  1476  och  Fra  Mauros  1459. 

*  Så  är  fallet  med  t.  ex.  Ulmerupplagan  af  Ptolemseus  1482, 
Buysch's  karta  1508,  Bernardi  Sylvani  1511  m.  fl.  Å  Laurentius  Frisius' 
karta  1522  har  däremot  Island  sin  längsta  utsträckning  W. — ö. 


163 

gå  i  skridt  och  äta  torkad  fisk  liksom  hö^  I  det  ut- 
drag ur  Olavus'  ursprungliga  beskrifning  öfver  Norden, 
som  förekommer  hos  Franciscus  Irenicus,  heter  det  om 
"Mens  Hechelberg"  (Hekla,  oriktigt  förlagdt  till  Norges 
kuster):  "inferni  ac  purgatorii  speciem  repraesentat.  Hunc 
horrendo  clamore  instincti  vultures  ac  corvi  nigerrimi  cir- 
cmnvolando  perterrefaciunt.  Totus  praeterea  möns  ejulatu 
lachrymabili  intonat,  clamor  ad  unum  miliare  dilatatus 
diffunditur.  Duo  quoque  fontes  illic  horrent  diversissimi, 
primus  intensissimo  frigore,  alius  calore  intractabili  prae- 
ditus  caetera  elementa  longe  excedunt**  ^.  Föreställningen, 
att  vulkanerna  voro  en  slags  skärseld  eller  hemvist  för 
de  fördömdas  själar  synes  varit  allmän  under  medeltiden ; 
enligt  den  nordiska  uppfattningen  utgjorde  särskildt  Hekla 
en  dylik  straffanstalt^.  Att  Heklas  egenskap  att  vara  på 
en  gång  snöfjäll  och  vulkan  i  öfrigt  var  känd,  framgår 
af  den  i  Lelewels  arbete  tryckta  samlingen  af  resturer 
(öfver  hela  Europa  till  Jerusalem)^,  hvilken  äfven  torde 
ha  användts  af  Olavus^,  och  där  det  heter:  " lueghelberch 

(o:  Heghelberch)  — est  möns  igneus  ab  una  parte 

et  glacialis  ab  altera  parte".  Till  berättelsen  om  de 
tvänne  källorna  (hos  Olavus  och  Franciscus  Irenicus) 
skall  jag  återkomma  i  det  följande.  Bland  öfriga  om  Is- 
land förekommande  legender  i  det  15:de  årh.  vill  jag  i 
denna  öfversikt  endast  nämna  dem,  som  stå  att  läsa  på 
den  tyske  riddaren  Martin  Behaims  från  Niirnberg  (f 
1506)  berömda  glob  från  år  1492.  Den  första  och  andra 
af  dessa  legender  lyda:   "Item  in  Issland  findt  man  Men- 


^  Gustav  Storm,  Den  danske  Geograf  Claudius  Olavus,  Ymer,  1891, 
8.  32—38. 

*  Exeges.  Histor.  GermaniEe,  Lib.  X,  Gap.  18.  Jmfr  Storm,  anf. 
arb.,  Ymer,  1889,  s.  142. 

'  Man  ansåg  i  äldre  tider  pä,  Island,  att  de  från  en  krater  ut- 
slungade lavastycken  (bomber,  lapilli)  voro  svarta,  fördömda  själar,  som 
i  f&gelgestalter  utkastades  från  de  fördömdas  uppehållsställen,  jmfr 
Thoroddsen,  o.  a.  st.,  s.  119. 

*  Lelewel,  Géographie  du  moyen  åge,  Epilogue  s.  285 — 308. 
5  G.  Storm,  anf.  arb.,  Ymer,  1891,  s.  18. 


164 

schen  von  80  Jahren,  die  nie  kein  brodt  gessen ;  do  wächst 
kein  Korn  und  an  brodts  stadt  ist  man  dörre  fische.  In 
der  Insel  Island  fehet  man  den  Stockfisch,  den  man  in 
unser  land  bringet"  \  Härtill  anmärker  Thoroddsen^,  att 
stockfisken  vid  denna  tid  i  själfva  värket  just  utgjorde 
hufvudnäringsmedlet  för  Islands  befolkning,  då  det  ut- 
ländska mjölet  var  en  dyrbar  artikel,  som  endast  de  för- 
mögne  hade  råd  att  anskaffa,  och  det  obetydliga  åker- 
bruk, som  i  forntiden  idkades  här  och  hvar  på  Island, 
for  längesedan  hade  alldeles  upphört.  Berättelsen  om 
att  Isländarne  använde  stockfisken  i  stället  för  bröd, 
kunde  sålunda  sägas  vara  riktig  i  15:de  årh.,  men  gäller 
ingalunda  för  vår  tid;  brödet  är  nu  som  i  andra  länder 
ett  af  landbefolkningens  hufvudnäringsmedel,  och  klipp- 
fisken, som  i  så  stor  mängd  utföres  till  utlandet,  ätes 
endast  sällan  af  Isländarne. 

Under  första  hälften  af  16:de  årh.  blefvo  hanse- 
aterna,  sedan  de  efter  en  mängd  strider  och  våldsam- 
heter utdrifvit  sina  rivaler,  engelsmännen,  från  Island, 
envåldsherrar    öfver  den  isländska  handeln^,  och  de  be- 


*  Jmfr  Nordenskiöld,  Facaimileatlas,  s.  72. 

^  Thoroddsen,  ofv.  anf.  st.,  s.  123  o.  följ. 

^  Redan  i  andra  hälften  af  15:de  årh.  började  hansestädernas  köp- 
män, framför  allt  frän  Hamburg,  drifva  handel  på  Island,  deltaga  i  det 
isländska  fisket  samt  öfverhufvud  uppträda  som  medtäflare  till  engels- 
männen, hvilka  alltsedan  13:de  årh.  utsträckt  sina  handelsfärder  hit  och 
åtminstone  från  15:de  århundradets  början  haft  den  isländska  handeln 
uteslutande  i  sina  händer.  Detta  medförde  emellertid  ganska  snart  våld- 
samma sammanstötningar  och  fiendtligheter  mellan  engelsmän  och  bam- 
burgarne,  hvilka  till  och  med  kommo  i  strid  med  själfva  hanseförbnn- 
det.  Detta  ogillade  nämligen  i  hög  grad  Hamburgs  sjöfart  på  Island, 
emedan  de  ville  ha  den  nordiska  fiskhandeln  samlad  i  Bergen,  och  till 
följd  däraf  strängt  förbjödo  sjöfart,  såväl  på  Norges  öfriga  västkuststä- 
der som  på  de  under  Norges  krona  lydande  Öländerna.  I  början  af  16:de 
årh.  stiftade  likväl  Islandsfararne  i  Hamburg  en  särskild  förening  '*Sante 
Annen  Broderschop  der  Islandesfarer",  hvars  räkenskapsböcker  ännu  fin- 
nas bevarade  i  Hamburg.  Hamburgarnes  sedvanliga  handelsplats  var 
Havnefjord  (Haneforde),  som  äfvenledes  varit  engelsmännens  förnämsta 
hamn,    men    hvarifrån    de    efter   en  hård  strid  utjagades  af  hanseaterna 


165 

rättelser,  som  i  16:de  årh.  förekomma  om  nämnda  land, 
härstamma  till  största  delen  från  tyska  kunskapare  och 
sjöfarande,  samt  innehålla  ofta  öfverdrifna  och  fantasti- 
ska uppgifter.  Af  dylika  framställningar  rörande  Island 
vill  jag  här  något  närmare  framhålla  Jakob  Zieglebs; 
för  sina  uppgifter  om  "Tyle",  som  Ziegler  efter  Saxoö 
m.  fl:s  föredöme  identifierar  med  Island,  nämner  han  Jo- 
hannes Magnus  som  källa.  ^Tyles  invånare  —  säger 
Ziegler^  —  äro  enligt  Saxo  Grammaticus^  de  återhåll- 
sammaste af  alla  människor.  De  äro  kristna  och  hafva 
som  hela  Schondia  sin  egen  skrift.  Fädernas  märkliga 
bedrifter  och  den  egna  tidens  händelser  nedskrifva  de 
och  fira  i  sånger  och  visor,  och  hugga  slutligen  in  dem 
i  klippor  och  uddar,  så  att  minnet  däraf  må  lefva  hos 
de  efterkommande  lika  länge  som  naturen  blifver  orub- 
bad. Ön  sträcker  sig  i  norr  och  söder  och  har  en  längd 
af  nära  200  schoner.  Den  är  till  stor  del  uppfyld  af 
berg  och  obebodd  (montosa  et  inculta).  De  jämna  de- 
lame  äro  så  rika  på  gräs,  att  boskapen  måste  drifvas 
från  betet  för  att  den  icke  skall  gå  under  till  följd  af 
fetma  (ne  ab  arvina  suflfocetur).  För  öfrigt  utmärker  sig 
ön  genom  märkliga  under.  En  klippudde  (rupes  sive 
promontorium)  flammar  med  ständig  eld  liksom  ^tna; 
där  är  de  orena  andarnes  fängelse.  Ett  visst  slags  is 
drifver  i  stora  massor  mot  stranden,  men  hur  noga  dess 
skorpa  är  bevarad,  så  försvinner  den  genast  och  rasten 
af  detta  slags  is  drager  sig  från  udden  ut  på  hafvet. 
Andarne  där  uppenbara  sig  vid  mänskliga  förrättningar. 


1518.  Engelsmännens  sista  tillhåll  var  Grindavik  (i  Gullbringu  sysla  p& 
Västlandet),  där  de  hade  byggt  ett  fäste  och  ägde  en  besättning;  denna 
blef  1532  öfverfallen  af  hanseaterna  och  nedhuggen  till  sista  man.  Jmfr 
Peterm.  Mitteil.,  1869,  Ergänz.-h.  N:o  26,  s.  5—6;  Norsk  ffistorisk  Tidskrift, 
2  BsBkke,  5  Bd,  1886,  s.  246;  Dansk  Geograf.  Tidskrift,  10:de  Bd,  1889— 
1890,  0.  131.  Om  engelsmännens  handel  på  Island  se  Finn  Magnussens 
afhandl.  i  Nord.  Tidskr.  for  Oldkyndigh.  Bd  II. 

^  Hans  Hildebbands  öfversättning  af  Zieglers  Schondia,  Geograf. 
Sektionens  tidskrift,  1878,  Bd  I,  N:o  2,  s.  9  o.  följ. 

'  Jmfr  Histor.  Danica,  ed.  P.  E.  Muller,  Praefat.  s.  7. 


166 

Vålnader  af  dem,  som  drunkna  eller  på  våldsamt  sätt 
omkommit,  visa  sig  för  kända  människor  så  tydliga,  att 
man,  okunnig  om  deras  död,  hälsar  dem  som  lefvande 
med  handslag,  och  icke  varsnar  sitt  misstag  förrän  de 
försvinna."  Berättelsen  om  drifisen  härstammar  från 
Saxo,  men  uppgifterna  om  spöken  och  vålnader  torde 
härleda  sig  från  tyska  köpmäns  berättelser,  hvilka  i  an- 
dra hand  (genom  Johannes  Magnus)  berättats  för  Zieg- 
ler;  tron  på  andar  och  gengångare  torde  på  Island  lika 
litet  som  öfverallt  annorstädes  ha  varit  ovanlig  på  denna 
tid.  Hvad  berättelsen  om  boskapens  fetma  vidkommer, 
torde  anledningen  därtill  ha  varit  det  förhållande,  att  på 
ef  t  er  året  drifvas  fåren  på  Island  tillbaka  till  bygden, 
efter  att  hela  sommaren  i  frihet  ha  afbetat  det  kraftiga 
gräset  på  fjällgräsgångarne,  hvarför  de  då  äro  som  mast 
feta  och  välfödda^  På  Zieglers  karta  (1532)  har  Island 
den  vanliga  långsträckta,  från  norr  till  söder  gående, 
formen  (mellan  63  —  69°  n.  br.);  ön  är  ungefär  tre  gånger 
så  lång  som  den  är  bred,  och  afsmalnar  mot  norr.  På 
västkusten  finnes  utsatt  ett  berg  **Hekelfol  promonto- 
rium**  som  ligger  midt  emot  "Hvetsargh  promontorium** 
på  Grönlands  ostkust ;  afståndet  var  enligt  Ziegler  så 
kort,  att  man  på  en  gång  kunde  se  båda  bergen  vid  seg- 
ling från  den  ena  kusten  till  den  andra.  Uppgiften 
härom  synes  härstamma  från  de  isländska  sagornas  be- 
rättelse, att  man  från  förberget  Ritur  vid  Isafjord  kunde 
se  tvärs  öfver  Danmarkssundet  till  Gunbjömsskären  vid 
Grönland^.  Ziegler  nämner  i  öfrigt,  i  likhet  med  Clau- 
dius  Olavus,  de  båda  biskopssätena  "Holen**  i  norra  och 
**Skalholten"  i  södra  delen  af  Island,  samt  omtalar  tvänne 
förberg,  uddarne  «Choas«  (63°  n.  br.)  och  **Madher« 
(65°  10'  n.  br.). 

Olaus  Magnus  har  för  sin  framställning  af  Islands 
geografi  och  för  legenderna  rörande  detta  land  begagnat 
sig  af  uppgifterna  hos  Saxo  Grammaticus  och  Jakob  Zieg- 

*  Thoeoddsen,  anf.  st.,  s.  132. 

^  Grönlands  historiske  Mindesmserker,  I,  a.  126. 


167 

ler.  Den  sistnämndes  här  ofvan  anförda  skildring  af  Is- 
land och  dess  naturförhållanden,  andarne  och  vålnaderna 
m.  m.,  är  med  ett  par  undantag  nästan  alldeles  ordagrannt 
återgifven  i  andra  bokens  tredje  kapitel  af  Olaus  Magnus' 
historia.  Ännu  en  tredje  källa  torde  Olaus  ha  användt. 
På  flera  ställen  omtalar  han  den  isländska  handeln  och 
berättar,  att  tyska  köpmän,  i  synnerhet  från  Bremen, 
Hamburg,  Lubeck,  Wismar^  och  Rostock^  årligen  segla 
till  Island.  De  hade  stor  fördel  af  denna  handel,  men 
då  köpmännen  voro  bedrägliga  och  svekfulla  gent  emot 
inbyggarne,  hade  man  upprättat  och  utrustat  en  beväp- 
nad ryttartrupp  för  att  skydda  invånarne  för  våld  från 
köpmännens  sida  och  för  att  indrifva  den  tillbörliga  skat- 
ten till  kronan '\  Äfven  berättas  om  tyskarnes  strider 
med  engelsmän  och  skottar,  när  de  vilja  fördrifva  hvar- 
andra  från  de  isländska  hamnarne  ^:  å  Carta  marina  ser 
man  söder  om  Island  ett  skepp  från  Hamburg  i  färd  med 
att  skjuta  ett  skotskt  fartyg  i  sank.  På  kartan  finnas 
äfven  vid  sydkusten  (västkusten)  af  landet  tre  ankrade 
skepp,  vid  ett  af  dessa  står  ordet  Bremen*.  Det  ligger 
sålunda  nära  till  hands  att  antaga,  det  Olaus  under  sina 
upprepade  besök  i  de  tyska  hansestäderna  insamlat  upp- 
gifter och  underrättelser  om  Island  genom  resande  köp- 
män och  sjöfarande;  åtskilliga  legender  och  notiser  rö- 
rande Ölandet  i  norr  torde  äfven  allmänt  ha  varit  i  om- 
lopp, så  t.  ex.  uppgiften  (både  hos  Behaim  och  Olaus 
Magnus),  att  Isländarne  åto  fisk  i  stället  för  bröd.    An- 


1  Hiat.  VII,  c.  23.  ^  g^gi    ^    q    15 

3  Jmfr  Hist.  VII,  C.  23  och  XI,  C.  15  samt  Opera  breve.  Som 
TuoRODDSEN,  anf.  arb.,  s.  134,  framhåller,  torde  ofvanstäende  berättelse 
om  ryttarek&ren  knappast  ha  uågot  annat  underlag  än  några  oklara  un- 
derrättelser, att  Isländarne  flera  gånger  gjort  köpmännen  väpnadt  mot- 
stånd, och  att  konungens  fogdar  och  länsmän  med  vapenmakt  måst 
indrifva  de  kungliga  afgifterna. 

*  Hist  X,  C.  15;  XXI,  C.  3. 

^  De  bremiska  köpmansfartygens  handelsplatser  voro  i  allmänhet 
belägna  på  västlandet,  t.  ex.  Budir  på  Snaefellenes.  P£T£RM.,  Mitteil. 
1869,  Erg.-h.  26,  s.  5  o.  följ. 


168 

tagligen  har  också  Olaus  af  hanseatiska  sjöfarande  skaffat 
sig  de  distansuppgifter  han  använder,  samt  möjligen  sett 
någon  kursforeskrift  (''läskartebok")  rörande  Island  eller 
något  sjökort  däröfver;  på  båda  dessa  möjligheter  eller 
på  någondera  af  dem  tyder  den  å  Carta  marina  fram- 
trädande starka  västliga  missvisningen  för  Island.  De 
å  kartan  förekommande  namnen  göra  likväl  intryck  af 
att  vara  insatta  efter  muntliga  underrättelser  \ 

I  afseende  på  frågan,  huruvida  Island  kunde  vara 
de  gamle  författarnes  Thule  eller  icke,  har  Olaus  uttalat 
sig  mycket  bestämdt.  I  den  geografiska  inledningen  till 
Indiens  historia  af  Gomera  heter  det  nämligen  efter  01a.u& 
Magnus  (med  Storms  öf versättning ^) :  "Några  tro,  att 
Islandia  är  Thyle,  den  yttersta  ön  i  norr,  så  vidt  Ro- 
marne visste.  Men  det  är  icke  så;  ty  det  är  endast 
en  kort  tid  sedan  Islandia  upptäcktes,  och  denna  5  är 
större  samt  ligger  längre  mot  norr.  Thyle  är  egentligen 
en  liten  ö,  som  ligger  mellan  Oroades  och  Fare:  den 
sträcker  sig  något  (mera)  mot  väster  och  under  77  gra- 
der^, ehuru  Ptolemseus  icke  lägger  den  så  högt  (i  norr).* 
Islandia  eller  "islandet"  (terra  glacialis)  ligger  "40  mil 
från  Fare,  60  från  Thyle  och  mer  än  100  från  Oroades"  *. 
Angående  Islands  läge  och  utsträckning  i  öfrigt  har  Olaua 
likaledes  uttalat  sig ;  å  Carta  marina  är  Islandia  ett  stort 


^  Detta  är  äfven  Brenners  mening,  se  Eristiania  Videnskabssel- 
skabä  Forhandl.,  1886  (Die  ächte  Earte  des  Olaus  Magnns,  s.  23). 

2  Norsk  Hiator.  Tidskrift,  2  B.,  5  Bd,  1886,  s.  387. 

^  Då  Gomera  förlägger  Island  under  73^  och  Thyle  under  77®^ 
öfverensstämmer  detta  icke  med  Carta  marina,  där  Tile  ligger  mellan 
68 — 69"  n.  br.  och  Islandias  sydspets  mellan  77 — 78"  n.  br.  Gomera 
måste  ha  sammanblandat  de  uppgifter  han  fått  af  Olaus  Magnus.  Dock 
synes  Olaus  beträffande  Island  icke  varit  fullt  säker  på  desa  värkliga 
läge,  ty  det  heter  hos  Gomera:  "Island  ligger  (måhända)  ännu  längre 
mot  norr  (än  under  73"  n.  br.)  enligt  någras  mening,  som  säga,  att  en 
dag  där  varar  ungefär  lika  länge  som  två  månader  hos  oss.*  Jmfr 
Storms  afhandl.  om  Joh.  Scolvus,  Norsk  Hist.  Tid.,  2  B.  5  Bd,  1886,  s.  386. 

*  Dessa  uppgifter  (hos  Gomera)  stämma  fullkomligt  öfverens  med 
distanserna  å  Carta  marina. 


169 

Öland  sydost  om  Grönland,  sträckande  sig  från  sydväst 
(77  —  78**  n.  br.)  mot  nordost  (omkr.  88''  n.  br.)  och  med, 
som  han  uppgifver,  en  längsta  utsträckning  af  100  tyska 
miP.  Ziegler  hade  gifvit  Island  en  längd  (från  söder 
till  norr)  af  nära  200  schoner,  ett  grekiskt  mått,  hvars 
längd  af  Ziegler  angifves  till  5,000  steg^,  d.  v.  s.  1  tysk 
mil  (å  7,400  m.)^.  Bestämmandet  af  Islands  längd  till 
200  ty.  mil  innebar  naturligtvis  en  alldeles  oerhörd  öfver- 
drift,  och  Olaus  var  sålunda  i  sin  fulla  rätt  att  reducera 
denna  siffra  till  jämt  hälften  (100  ty.  mil,  d.  v.  s.  740 
km.),  ehuru  äfven  sistnämnda  längduppgift  betydligt  öf- 
verstiger  det  värkliga  måttet,  som  utgör  ungef.  472  km. 
Största  bredden  på  Island  sätter  Olaus  å  Carta  marina 
till  något  öfver  40  ty.  mil,  d.  v.  s.  296  km.,  hvilket 
mått  däremot  är  något  mindre  än  det  värkliga,  ungeL 
333  km.  eller  tre  breddgrader.  Oaktadt  denna  jämförel- 
sevis obetydliga  minskning  i  bredd  kunde  man  dock  vän- 
tat, att  Islands  ytinnehåll  just  på  grund  af  den  öfver- 
drifna  längdutsträckningen  skulle  ha  erhållit  ofantliga 
proportioner,  men  Olaus  har  tvärtom  nedsatt  ytinne- 
hållet därhän,  att,  som  han  bestämdt  uppgifver,  Island 
endast  var  dubbelt  så  stor  som  Sicilien^.  I  värkligheten 
är  den  förstnämnda  ön  [104,785  kv.km.]  mer  än  fyra 
gånger  så  stor  som  den  senare,  hvars  storlek  endast  ut- 
gör 25,740  kv.km. 

Carta  marina  visar  Islands  kust  jämförelsevis  föga 
utskuren,  endast  nordkusten  har  mindre  ansatser  Tiärtill; 
Islands  stora  nordvästliga  halfö,  som  endast  med  ett  näs 
af  10  km:s  bredd  sammanhänger  med  landets  hufvud- 
massa,  är  alldeles  borta.   Hvad  terrängen  beträffar  fäster 


*  01.  Magn.,  Hist.  II,  C.  3.  Jmfr  Gomeras  uppgift,  N.  Hist.  Tidskr. 
1886,  8.  886. 

^  Geograf.  Sektionens  Tidskr.  1878,  Bd  I,  N:o  2,  s.  9,  U,  65. 

'  Jmfr    HERMA.NN  Wagner,    Lehrbnch  der  Geographie,  I,  Hann.  u. 
Leipzig,  1894,  s.  43. 

*  Jmfr   Opera   breve;  Auslegung:  "zweimal  so  gross  als  Sicilien", 
likasä  Ficklers  text  1567,  och  den  latinska  s.  &. :  "duplo  maior  Sicilia**. 


170 

sig  Olaus  först  och  främst  vid  de  isländska  vulkanerna. 
Deras  toppar  äro,  säger  han,  betäckta  med  evig  snö,  under 
det  att  vid  foten  af  fjällmassorna  ständigt  brinner  en 
svafveleldy  som  aldrig  kan  helt  och  hållet  förtära  sig 
själf^  Den  som  närmar  sig  bergen  kan  lätt  kväfvas  af 
stoftet  och  den  utkastade  glödande  askan  (vi  pulveris  et 
favillse  scaturientis),  eller  .störta  ned  i  de  uttorkade  af- 
grunderna,  som  äro  tilltäppta  med  vulkaniska  utbrotts- 
partiklar från  bergen  och  klyftorna  eller  sedermera  på 
nytt  råka  i  brand  genom  ökadt  tillopp  af  dolda  svafvel- 
ådror^.  Ehuru  Olaus  i  samma  kapitel  omnämner  de  ita- 
lienska vulkanerna  Aetna,  Vesuvius  och  Campanus  (Phle- 
grseiska  fälten),  jämföras  likväl  på  ett  annat  ställe  Is- 
lands vulkaner  särskildt  med  Aetna,  hvarom  enligt  Olaus' 
mening  de  förra  erinrade,  äfven  därutinnan,  att  de  lik- 
som Aetna  "straffade  själarne**  ^.  A  Carta  marina  äro 
fyra  islandska  berg  uppritade,  af  hvilka  åtminstone  tre 
tydligen  äro  vulkaner.  Den  mellersta  af  dessa  har  intet 
namn,  den  västliga  är  Hekla,  och  nordost  om  de  båda  nu 
nämnda  träffas  den  tredje  vulkanen,  som  kallas  Möns 
Crucis.  Vid  topparne  läsas  orden  nix  perpetua  (evig  snö), 
under  det  att  foten  af  vulkanerna  omhvälfves  af  lågor. 
Invid  den  mellersta  vulkanen  synas  tvänne.  afrundade 
stenar,  hvartill  kommentartexten  ("Index**  vid  kartans 
rand)   fogar  upplysningen:  ^saxum  quod  ob  magnitudinem 


*  Jmfr  Opera  breve  och  Hist.  II,  C.  2:  "In  lalandia  .  .  .  qualis 
natursB  montes  sint,  iam  arbitror  fere  toti  mundo  compertum,  eo  quod 
ultra  veterum  relationem  in  Charta  nostra  Gothica  descriptionem  Ptole- 
msei  supplendo,  horum  montiam  situm  et  naturam  ostendimas  esse  singn- 
larem,  scilicet  in  eorum  vertice  nivem  före  quasi  perpetuam  et  in  base 
ignem  sulphareum  continue  sine  sui  consumptione  exardescentem.** 

^  Hist.  II,  G.  2 :  ...  .  "Maxime  cum  in  multis  locis  torridsB  vora- 
gines  cum  cinere  apparent  montium  combustorum  et  yallium:  qusB  iterum 
tacitis  incrementis  sulphureis  succrescentibus,  quasi  circulari  temporum 
spatio  disponuntur  ad  "combustionem". 

'  Jmfr  Opera  breve.  Jämförelsen  mellan  Hekla  och  Aetna  torde 
möjligen  kunna  spåras  redan  hos  Saxo,  se  Praefat.  s.  16. 


171 

exalcdionis  volare  videtur**  ^  d.  v.  s.  lavaslagg  eller  så 
kallade  ''bomber'',  hvilka  vid  en  eruption  utslungas  ur 
kratern.  Nedtill  vid  basen  af  alla  tre  fjällen  finnas  an- 
gifha  lika  många  afgrundsliknande  djup  eller  mörka  hålor, 
bärande  namnet  chaos.  Djupet  af  dessa  var  så  stort,  att 
man  icke  med  ögat  kunde  nå  botten,  utan  endast  medelst 
rep,  som  sänktes  ned  från  öppningarne,  kunde  uppnå 
•densamma^.  Å  motsvarande  bild  i  Olaus'  historia  synes 
«n  man  på  en  stege  klättra  upp  till  hålan  (''chaos")  vid 
det  mellersta  berget;  i  bildens  förgrund  såväl  här  som  å 
€arta  marina  synas  tre  större  och  ett  mindre  kar,  hvilka 
enligt  Thoroddsens  förmodan^  voro  af  sedda  att  visa, 
huru  man  i  dessa  förstod  att  koka  svafvel  från  svafvel- 
källorna;  själf  upplyser  likväl  Olaus ^  härom,  att  de  ifrå- 
gavarande "karen"  beteckna  fyra  källor  af,  som  han  sä- 
^er,  "olika  natur".  Men  rundt  omkring  dessa  källor 
—  tillägger  han  —  togo  inbyggarne  en  mängd  svafvel 
-och  sålde  detsamma  för  ringa  pris,  1,000  pund  för  Vio:dels 
florin  (dukat)  ^. 

Af  ofvanstående  framställning  ser  man,  att  Olaus 
icke  bestämdt  skiljer  på  den  speciellt  vulkaniska  värk- 
43amheten  (lavautbrott,  vulkaniska  eruptioner)  och  solfa- 
tara-företeelsen,  utan  anser,  att  båda  följas  åt;  ja,  att 
•döma  af  ordalagen  i  Hist.  de  gent.  synes  han  till  ock 
med  föreställa  sig,  att  eruptionerna  föranledas  af  svafvel- 
minor  eller  svafvelådror,  som  råka  i  brand.  På  Island 
finnas  egentligen  endast  tvänne  af  solfataravärksamhet 
karaktäriserade  områden;  det  betydligaste  af  dessa  lig- 
ger öster  om  sjön  Myvatn  i  Suör-Tingeyjar-sysla  i  norra 
Island,  där  man  invid  Nåmafjäll  träffar  en  mängd  svaf- 
velminor   eller   så    kallade    "nämer".    De   bestå  af  flera 

^  Jmfr  Saxo,  Prsefat.  (Miill.  I,  1,  s.  17):  "est  et  saxum  quod  .  .  . 
propria  Daiivaque  motione  pervolitaf*.  ^  Jmfr  Opera  breve. 

'  Dansk  Geografisk  Tidskr.,  10  Bd,  1889—1890.       *  Opera  breve. 

^  Man  har  i  senare  tider  p&  Island  sökt  tillgodogöra  sig  svaflet 
fr&n  Bolfatarerna,  men  de  befintliga  tillgångarne  synas  på  det  hela  taget 
vara  for  obetydliga,  för  att  dylika  företag  skalle  kunna  bära  sig.  Jmfr 
Nathorst,  Jordens  historia,  s.  200. 


172 

lågt  upphöjda  kullar  eller  tufvor  af  gul  pulverliknande 
svafvel,  och  ha  i  midten  en  liten  rörformig  öppning, 
hvarifrån  rökpelare  oupphörligt  uppstiga.  Därintill  fin- 
nas äfven  en  hel  del  svafvelkällor  (s.  k.  "dyndkällor**) 
med  djupa  kratrar  och  branta  väggar,  stora  kittlar  stadda 
i  kokning  \  Det  är  emellertid  sannolikast,  att  Olaus 
fått  sina  uppgifter  om  svafvelminorna  från  sydvästligaste 
Island,  där  det  andra  af  de  nämnda  solfatara-områdena 
förefinnes.  I  Gullbringu-s^sla  på  Islands  sydvästliga  halfö^ 
(Reykjaneshalfön)  träffas  svafvelminorna  på  sluttningen 
och  vid  foten  af  Sveifluhåls,  en  fjällsträckning,  som  från 
Underhliderne  stryker  mot  söder  till  närheten  af  kusten  ^. 
Här  har  också  Olaus  öster  om  Foglasker  och  Rök  (Rey- 
k Janes)  å  Carta  marina  utsatt  ordet  ^sulphur" ,  Detta 
solfataraområde  liknar  alldeles  motsvarande  företeelser 
på  nordlandet,  ehuru  dessa  senare  äro  betydligt  mera 
storartade. 

Den  hos  Olaus  förekommande  benämningen  ^chaos" 
såsom  betecknande  afgrunder  eller  hålor  vid  foten  eller 
sluttningen  af  vulkanerna  —  hos  Ziegler  "  promontorium 
Choas"  —  måste  rimligtvis  af  se  någon  rent  vulkanisk 
företeelse,  och  torde  möjligen  stå  i  samband  med  den 
egendomliga  och  karaktäristiska  konstruktionen  af  Islands 
vulkaner.  Dessa  stå  nämligen  oftast  i  förbindelse  med 
sprickor  i  berggrunden,  och  öfver  dessa  sprickor  stå  vul- 
kanerna ordnade  i  rader  och  bildande  kraterkedjor.  Men 
det  förekommer  äfven  (i  synnerhet  inom  Reykjanesområ- 
det),  att  lavan  utgjuter  sig  från  sprickor  på  sidan  af  en^ 
fjällsträckning,  utan  att  några  som  hälst  spår  till  krater- 
bildning eller  slaggkäglor  förefinnas;  liksom  det  äfven- 
ledes  händer,  att  vid  lavans  utströmmande  ur  sprickorna 
slagg-  och  lavaklumpar  utkastas^.  Här  ha  vi  sålunda 
anledningen  till  Olaus'  uppgift  om  elden  vid  foten  af  her- 


*  Jmfr  KIlund,  Hist.-topogr.  Beskrivelse  af  Island,  II,  a.  172—173. 
^  KIlund,  anf.  arb,  I,  s.  41. 

'  Nathorst,    Jordens    historia,   s.    185  (efter  Thoroddsen,  Oversigt 
över  de  isländske  Vulkaners  Historie,  Ebhn,  1882). 


173 

^en,  liksom  förklaringen  till  benämningen  ''chaos^,  som 
tydligen  afser  slutiningarnes  och  sidornas  sprickbildningar. 
Det  är  betecknande,  att  Olaus  jämför  de  isländska  vul- 
kanerna icke  med  t.  ex.  Vesuvius,  som  erbjuder  en  helt 
annan  typ,  utan  med  ^tna,  hvar  bekanta  parasitkratrar 
just  framte  stor  likhet  med  flera  af  Islands  vulkaner. 

Hekla  förlägges  af  Olaus  till  Islands  sydvästkust, 
nordost  om  B6k  (Reykjanes);  från  berget  låter  han  en 
eldström  eller  lavaström  sträcka  sig  ända  ned  till  haf vet  ^ 
Därtill  fogar  han  Saxos  legend  om  elden  (lavan)  "som 
icke  kan  förtära  blånorna(!),  men  ständigt  förtär  vatt- 
net" ^.  Vulkanen  öster  om  Hekla  bär  icke  något  namn"^; 
möjligen  afser  den  någon  af  vulkanerna  i  Katla-,  Laki-, 
eller  Yatna-jökullsgrupperna,  hvilka  alla  ligga  öster  om 
Hekla  i  södra  delen  af  Island.  Midt  inne  i  landet  nord- 
ost om  förutnämnda  båda  berg,  Hekla  och  det  namnlösa, 
ligger  vulcanen  Möns  Crucis.  På  Island  förekomma  en  hel 
mängd  namnsammansättningar  med  "kross"  (kors),  men 
ordet  ingår  som  sammansättningsdel,  så  vidt  jag  känner, 
endast  i  tvänne  namn  på  berg,  nämligen  Erossanesfjäll  i 
SuÖr-miila  sysla  på  ostkusten  och  Erossaviksfjällen  i 
Nordr-miila  sysla,  sydost  om  Langanes,  de  senare  en 
"delvis  snötäckt,  brungul  fjällmassa",  som  stryker  från 
SW.  mot  NO.  ut  till  hafvet*.  Men  dessa  berg  äro  inga 
vtdkaner;  dock  kan  Olaus  möjligen  ha  förväxlat  Krossa- 
viksfjällen  med  t.  ex.  Odådahrauns  sydväst  därom  lig- 
gande stora  vulkanområde  i  det  inre  af  Island,  om  hvil- 
ket  underrättelser  kunnat  tränga  ned  till  kusterna.     Öster 

^  Före  Olaus  Magnus'  tid  hade  Hekla  haft  utbrott  åtminstone  tio 
gånger;  utbrotten  1294,  1300,  1341  och  1436  utmärkte  sig  särskildt  för 
sina  ödeläggande  värkningar.  Jmfr  Näthorst,  anf.  arb.  s.  188.  Fantasien 
sattes  tidigt  i  rörelse  af  berättelser  om  lavaströmmarnes  kamp  med  vatt- 
net i  sjöar  och  älfvar. 

*  Jmfr  Opera  breve. 

^  I  Opera  brefve  heter  det  att  Hekla  är  det  första,  Möns  Crucis 
det  tredje  berget  o,  s.  v.,  hvarvid  "det  namnlösa**  öfverhoppas.  I  den  tyska 
och  latinska  bearbetningen  1567  har  Möns  Crucis  blifvit  **det  andra  ber- 
get**, Helgafisel  det  tredje. 

*  Kalund,  anf.  arb.  II,  s.  195  och  199,  s.  250. 


174 

eller  sydost  om  Hekla  och  den  namnlösa  vulkanen  samt- 
sydost  om  **Mons  Crucis**  ligger  Möns  sanctus  af  nästan 
samma  höjd  som  de  nyssnämnda  bergen,  men  utan  vul- 
kansignatur. Benämnigen  ''det  heliga  berget"  (i  Opera 
breve  ** Helga",  Ficklers  bearbetn.  "Helgafiel"),  och  fram- 
för allt  dess  angifna  läge  invid  abbatia  Helgeficel  lämnar 
icke  någon  svårighet  öfrig  vid  detta  bergs  identifiering. 
Det  måste  vara  det  på  norra  sidan  af  Snefellsneshalfön 
belägna  Helga  felV  "ett  litet,  hvälft,  endast  mot  norr 
brant  afskuret  fjäll,  som  med  sin  största  längd  från  öster 
till  väster  står  ungefär  midt  på  halfön  Torsnes;  sedt 
från  norr  har  det  ett  särdeles  karaktäristiskt  utseende, 
i  det  den  branta  fjällväggen  med  sina  basaltpelare  reser 
sig  som  en  mörk  hvälfd  port"  ^.  Vid  sydsidan  af  fjället 
ligger  gården  Helgafell,  hvarest  i  slutet  af  12:te  årh. 
upprättades  ett  kloster  för  munkar  af  Augustinerorden  ^.^ 
Att  Olaus  å  sin  karta  gifvit  fjället  och  klostret  ett  all- 
deles oriktigt  läge  torde  bero  på  missförstådda  eller  falska 
muntliga  uppgifrer. 

De  fyra  förut  omnämnda  källorna  beskrifver  Olau» 
på  följande  sätt^.  De  äro  skilda  till  sin  natur:  "den 
första  förvandlar  till  följd  af  sin  ständiga  hetta  (suo  per- 
petuo  ardore)  allt,  som  kastas  däri  (omne  immissum),  till 
sten  med  bibehållande  af  dess  förra  form  (priore  forma 
manento) ;  den  andra  är  olidligt  kall  (intolerabilis  algoris), 
den  tredje  frambringar  öl  (cerealem  liquorem  producit) 
och  släcker  törst,  den  fjärde  utdunstar  en  pästartad  smitta 
(pestiferam  contagionem  exalat)  och  är  dödsbringande. 
Vid    denna   uppräkning  af  de  kiselhaltiga,  stenbildande, 

^  Ett  litet  fjäll  med  detta  namn  förekommer  äfven  norr  om  Bey- 
kjaneshalfön,  öster  om  Beykjavik  i  Ejösar  sysla,  men  detta  har  Olaus 
Magnus  icke  kunnat  afse  med  sitt  "Möns  sanctus**,  som  låg  i  närheten' 
af  klostret  Helgafell.     Jmfr  KÅlund,  anf.  arb.  I,  s.  29. 

2  KÅLUND,  anf.  arb.  I,  s.  438—439. 

^  Klostret,  som  var  rikt  p&  jordagods,  indrogs  jämte  sina  egen- 
domar till  kronan  vid  reformationen,  Kalund,  ibid.,  not  1. 

*  Jmfr  Opera  breve  och  "Index  cartffi  marinse"  hos  Brenner,  anf. 
st.,  s.  6. 


175 

varma  springkällorna,  de  kalla  kolsyrehaltiga,  så  kallade 
"ölkällorna**  (på  Snefellsneshalfön  vid  Ranöamel)  samt 
de  giftiga  svafvelsyrehaltiga  har  Olaus  i  allt  väsentligt 
följt  Saxos  uppgifter  \  ehuru  de  hos  Saxo  förekommande 
tre  slagen  af  källor  på  Island  af  Olaus  Magnus  gjordes 
till  fyra.  Det  förefaller  därför,  som  Olaus  här  äfven 
begagnat  Fbanciscus  Ib£Nicus'  indelning  af  nämnda  käl- 
lor (efter  Olavus?)^;  det  heter  nämligen  hos 

Franciscus  Irenicus:  Olaus  Magnus:  ^ 

Duo  quoque  fontes  illic  hor-  Fontes  quatuor  diverssime  na- 

rent  diversissimi,  primus  Intenses-  turae  quorum  unus  perpetuo  ardore 

simo    frigore,   alius  cdlore  ititrac-  —  —  —  convertit  in  saxum  etc, 

tahili    praeditus    csetera    elementa  alter  est   intolerahilis  algoris  etc. 
longe  excedunt. 

Olaus  synes  från  Irenicus  ha  upptagit  det  slag  af 
källor,  som  utmärkt  sig  genom  "en  outhärdlig  köld" 
(saknas  hos  Saxo),  och  uppstält  dessa  såsom  en  särskild 
afdelning,  skild  från  "ölkällorna",  ehuru  båda  dessa 
slag  endast  afse  ett  och  samma  slags  källor  nämligen  de 
kolsyrehaltiga. 

Beträffande  Islands  hydrografi  är  Olaus  Magnus,  här 
liksom  öfverallt  i  hydrografiska  frågor,  föga  upplysande. 
Han  gifver  Island  tre  tämligen  stora  insjöar,  alla  med 
utlopp  åt  sydost.  Icke  häller  förekomma  synnerligen 
många  uppgifter  angående  Islands  klimat;  dock  lämnar 
han  underrättelser  om  vindarne  och  drifisen.  Att  den 
vind,  som  kallas  Circius  enligt  Olaus'  uppgift  häftigt  ra- 
sar öfver  landet,  ja,  till  och  med  så  våldsamt,  att  väg- 
farande  knappast  kunna  komma  fram,  vare  sig  ridande  eller 
gående,  och  såväl  människor  som  djur  måste  taga  sin  tillflykt 
till  underjordiska  boningar^,  detta  är  så  tillvida  alldeles 
riktigt,  som  Island  på  grund  af  sin  närhet  till  den  stora 
nordatlantiska    barometerdepressionen    (subpolara    mini- 


^  Saxo,  PrsBfat.  s.  13  o.  flf. 

^  Exeges.  Hiator.  German.  X,  C.  18. 

'  I  kartkommentaren  (Index)  vid  kartans  rand. 

*  Hist.  VII,  C.  23. 


176 

mum)  och  till  följd  af  betydliga  variationer  i  lufttrycket 
just  är  särskildt  utsatt  för  väldiga  stormar  ^  Men  då 
Olaus  synes  vilja  hålla  före,  att  i  synnerhet  västliga  och 
nordliga  eller  nordvästliga  vindar  ("Circius  ex  Occidéntali 
ac  Septentrionali  commixtus**)  blåsa  på  Island^,  öfverens- 
stämmer  detta  icke  med  värkliga  förhållandet,  emedan 
tvärtom  östliga  och  nordöstliga  vindar,  som  stryka  öfver 
starkt  uppvärmda  delar  af  hafvet,  där  äro  förhärskande; 
de  kalla  nord-  och  nordvästvindarne  uppträda  däremot 
sällan,  så  att  under  vanliga  förhållanden  Island  kommer 
i  åtnjutande  af  en  högre  årstemperatur  än  bredden  skulle 
tillåta^.  Drifisen  beskrifver  Olaus  efter  Saxo:  *den  ut- 
stöter en  förfärlig  suckan  och  klagan  liksom  af  mänsk- 
liga stämmor,  hvarför  man  tror  att  människor  där  plå- 
gas^ ^.  A  kartan  finnes  en  mängd  isflak  utlagda,  icke 
vid  kusten  af  nordlandet  eller  nordvästlandet,  där  drif- 
isen mest  förekommer,  utan  vid  nordöstra  och  östra  ku- 
sterna af  Island.  Med  drifisen  vid  Islands  kuster  för- 
håller sig  så,  att  polarströmmen  för  densamma  nästan 
alltid  först  till  landets  nordvästligaste  punkter,  omkring 
Horn  eller  Kap  Nord.  Drifisens  hufvudmassa  föres  ge- 
nom Danmarkssundet  ned  längst  södra  delen  af  Grönlands 
ostkust,  men  den  del  däraf,  som  packas  tätt  intill  Island, 
föres  af  den  s.  k.  Irmingerströmmen  (en  gren  af  Golf- 
strömmen, som  skjuter  in  mellan  polarströmmen  och  Kap 
Horn  längst  nordlandet)  österut  förbi  hela  nordkusten, 
hvarpå  den  utefter  ostlandet  drifver  mot  söder,  och  slut- 
ligen längs  sydkusten  ut  i  öppna  hafvet.  Den  is,  som 
kommer  till  sydlandet,  har  således  alltid  kommit  från 
öster,  däremot  aldrig  från  nordväst.  En  och  annan  gång 
inträffar   det  äfven  att  ostkusten  blockeras  af  drifis,  när 


^  Jmfr  Unser  Wissen  von  der  Erde,  II,  1,  a.  391. 

2  Higt.  VII,  C.  23. 

^  Unser  Wisaeii  von  der  Erde,  anf.  st. 

*  Opera  breve;  i  kartkommentaren  (Index)  å  kartan  heter  det:  ** gla- 
des miaerabilem  humane  vocio  gemitum  indicans  fidem  facit  ibi  homi- 
num  animas  tormentari". 


177 

nordkusten  är  isfri,  i  det  isen  från  Langanes  omedelbart 
drifves  söderut  längst  ostlandets  Olaus  Magnus'  uppgift 
är  sålunda  ingalunda  oriktig,  men  visar,  att  hans  sages- 
man icke  känt  till  nordkusten  af  Island,  hvilket  äfven 
framgår  af  obefintligheten  af  ortnamn  å  nordlandet.  Den 
is,  som  kommer  till  ostkusten  (och  östliga  delen  af  nord- 
landet), består  oftast  af  isflak  (icke  isberg)^;  äfven  här- 
utinnan  visar  sig  Olaus'  teckning  vara  riktig. 

På  isflaken  har  Olaus  afbildadt  tvänne  isbjörnar, 
hvilka  djur  ofta,  särdeles  under  stränga  isår,  med  drif- 
isen  komma  till  Island  och  göra  påhälsning  äfven  på 
sydlandet.  Olaus  låter  äfven  det  inre  landet  vara  bebodt 
af  nämnda  djur.  Hvitbjörnarne  beskrifver  han  såsom 
mycket  stora  och  starka:  med  klorna  bryta  de  hål  i 
isen,  hvarefter  de  dyka  ned  i  vakarne  och  taga  fisk,  som 
de  föra  till  stranden  och  förtära.  Jägarne  plägade  för- 
ära björnskinnen  till  kyrkorna  att  läggas  framför  alta- 
ret^. På  Island  förekommo  äfven  hare  och  räf,  till  ock 
med  "svarta  räf  var**  (blåräfvar)  *.  Å  Carta  marina  fin- 
nes i  nordligaste  delen  af  landet  aftecknad  en  springande 
räf,  och  en  annan  sticker  hufvudet  ut  ur  en  jordkula. 
Man  kunde  som  Thoboddsen  säger  ^,  vara  frestad  att  tro, 

'  TuoRODDSEN,  Den  grönländska  drifisen  vid  Island,  Ymer,  1885, 
s.  14G  o.  159.  Sebastian  Munster  (Cosmographia,  Beschreibung  aller 
Lender  etc.  Basel  1548),  som  hämtat  de  flästa  af  sina  uppgifter  rörande 
Island  och  Norden  från  Olaus  Magnus  (Auslegung)  uppger,  att  driHaen 
ligger  åtta  månader  rundt  om  Island.  Detta  synes  dock  vara  i  någon 
mån  öfyerdrifvet,  ty  enligt  den  af  Thoroddsen  (anf.  st.  s.  156)  lämnade 
grafiska  framställningen  af  driHsens  förekomst  vid  Island  under  åren  1800 
— 1883  låg  isen  endast  ett  enda  år,  1866,  kvar  så  länge  som  åtta  månader. 

^  Thoroddsen,  ibid.:  "att  isberg  så  sällan  ses  vid  nordlandet  och 
ostlandet  kan  måhända  förklaras  därigenom,  att  de  sticka  mycket  dju- 
pare och  därför  föras  af  den  mera  på  djupet  gående  kalla  strömmen 
ut  ur  Danmarkssundet,  medan  den  flata  isen  föres  af  Irmingerströmmens 
yarmare  ytvatten  längst  nordkusten  mot  öster  och  söder". 

'  Hist.  XVIII,  C.  24;  på  bilden  är  aftecknad  en  jakthydda  på  isen, 
bvarifrån  jägaren  smyger  sig  på  de  fiskande  björnarne  (med  spjut). 

*  Eartkommeut.  (Index)  å  Cart.  mar. 

*  Thoroddsen,  Oversigt  över  de  geogr.  Kundsk.  om  Island,  Dansk 
Geogr.  Tidskr.  10:de  Bd,  1889—90,  s.  135. 

12 


178 

det  denna  af  bildning  stod  i  förbindelse  med  näsets  namn 
Melrakkaslétta  (melrakki  =  räf),  ehuru  det  är  troligare, 
att  bilden  kommit  att  stå  där  tillfälligtvis.  Vidare  nämner 
Olaus  bland  djurlifvet  på  Island  **hvita  korpar**  och  fal- 
kart Jaktfalkar  utgjorde  åtminstone  i  12:te  årh.  en  af 
Islands  exportvaror^. 

Ehuru  landet  "till  största  delen  var  bergigt  och  oupp- 
odladtj  i  synnerhet  vid  nordkusten"  till  följd  af  den  förut 
omtalade  vinden  Circius'  ** skarpa  lufthålor**  (austera  spi- 
racula)^,  hade  det  likväl  rikedom  på  betesmarker^.  Grä- 
set växte  så  högt,  att  man  måste  rifva  upp  det,  på  det 
boskapen  kunde  beta  utan  vansklighet^.  Efter  Zieglers 
föredöme  berättar  Olaus,  att  boskapen  till  och  med  måste 
drifvas  bort  från  betesmarkerna,  för  att  de  icke  skulle 
spricka  af  fetma ^.  Island  hade  en  stor  mängd  boskap, 
och  boskapsskötsel  var  en  af  befolkningens  hufvudnäringar. 
Därför  kunde  Island  också  producera. en  stor  myckenhet 
af  godt,  saltadt  smör.  Då  det  icke  fans  tillräckligt 
många  tunnor  och  kar  för  insaltningen,  förfärdigades  till 
smörets  bevarande  stora  30—40  fot  långa  och  4 — 5  fot 
höga  kistor  af  välluktande  trä  (**cistas  vel  capsas  ex  odor- 
ifero  ligno**);  på  många  ställen  fyldes  dessa  hvarje  år 
och  smöret  användes  antingen  hemma  eller  exporterades  ^. 
Boskapsskötseln  afkastade  äfven  ulP. 

Den  andra  af  befolkningens  hufvudnäringar  var  fisket. 
Detta  var  synnerligen  gif vande;  man  fångade  säl  (**vituli 
marini**)  samt  fiskade  stockfisk  (aselli),  helgeflundra 
(rhombi)  och  torsk,  hvaraf  det  bästa  slaget  kallades 
"marlucz" ,    och   af  spanjorer  och  portugiser  fördes  ända 

^  Brenner,  8.  6  (Index);  Opera  breve. 

^  Thoroddskn,  anf,  arb.,  s.  117 — 118. 

^  Hist.  II,  C.  3.  *  Opera  breve. 

^  GoMERAS  geografiska  beskrifning,  Norsk  Hist.  Tidskr.,  2  B.  5  Bd. 
1886,  s.  387. 

^  Index:  hos  Brenner,  anf.  arb.,  s.  6:  "pabnli  tanta  leticies  nt  nisi 
armenta  a  pascuis  arceantur  aruina  rumpantur".     Jmfr  Opera  breve. 

^  Hist.  XXI,  C.  4. 

^  Gomeras    uppgift.    Norsk  Hist.  Tidskr.  2  B.  5  Bd.  1886,  s.  387. 


179 

till  Rom.  Tiden  för  fisket  var  Februari,  Mars  och  April; 
fisken  torkades  i  den  kalla  blåsten  och  uppstaplades  se- 
dan som  ved  i  stora  högar  på  öppna  faltet  \  hvarefter 
den  såldes  eller  utbyttes  till  tyska  köpmän  för  säd,  öl, 
tyger  eller  andra  ting^.  Inbyggarne  voro  nästan  alla 
fiskätare,  hvarför  de  också  kallas  **ichtyophagi**;  de  åto 
stockfisken  med  smör  till  liksom  bröd^. 

Olaus  ansåg  emellertid,  att  det  rika  och  gifvande 
fisket  invärkade  skadligt  på  drifvandet  af  åkerbruk,  för 
hvilket  enligt  hans  mening  på  Island  icke  funnos  några 
klimatiska  hinder.  **Invånarne,  säger  han^  så  föga  säd 
och  skörda  därför  obetydligt;  de  skulle  säkerligen  ha 
fullt  upp  med  bröd,  om  de  sådde  mera  ymnigt,  men  nu 
bli  de  lata  till  åkerbruk  för  det  vinstgifvande  fiskets 
skull.**  Säd  importerades  från  Ltibeck,  Rostock,  Stral- 
sund,  Hamburg  och  Bremen*.  Isländarne  drucko  äfven 
utländskt  öl,  som  infördes  från  de  tyska  sjöstäderna, 
men  dessutom  funnos  inom  landet  själft  naturliga  källor, 
hvilkas  vatten  hade  samma  smak  som  öl  (de  omtalade 
"ölkelldur**),  och  som  tillfredsstälde  alla  behof  i  detta 
hänseende  ^. 

Isländarne  bodde  —  säger  Olaus  —  i  jordkulor  (Grip- 
toporticus),  sålunda  skyddande  sig  mot  kölden  på  samma 
sätt  som  folken  i  Afrika  skydda  sig  för  solens  hetta  ^. 
Då  Isländarne  aldrig  bott  i  vare  sig  jordkulor  eller  jord- 
hålor, afser  denna  uppgift  säkerligen  det  å  Island  vanliga 
bruket,  att  täcka  hyddorna  och  husen  med  tak  af  jord 
eller  torf.  Äfven  förekommo  —  säger  Olaus  —  hus  af  hval- 
ben^.  Isländarne  skildras  i  öfrigt  såsom  storväxta  och 
modiga^,  de  äro  krigiska  (afser  förmodligen  deras  strider 
med  engelsmän  och  hanseater)  samt  frikostiga,  älskvärda 
och  friska  människor,  som  oftast  lefva  "utan  medicin** 
och  likväl  uppnå  100  års  ålder  ^. 


»  Opera  breve.  ^  gjgt.  XXI,  C.  3.  ^  Hist.  XXI,  C.  4. 

■*  Jmfr  kartans  "index".  ^  Jmfr  Opera  breve. 

6  Gomeras   uppgift,    Norsk   Hist.    Tidskr.  2  E.  5  Bd,  1886,  8.  387. 


180 

De  å  Carta  marina  förekommande  isländska  ortnam- 
nen äro  i  allmänhet  icke  svåra  att  identifiera.  Midt 
emot  Grönland  och  Hvitsärk  ligger  Vestrabord  portus  \ 
hvarvid  man  tänkt  på  ett  västligare  ortnamn  Barö  (på 
Bardastrand)  i  motsats  till  ett  nordligare  (östligare)  Barö 
i  närheten  af  Islands  nordvästspets  ^.  Men  då  Barö,  så 
vidt  man  känner,  aldrig  blifvit  kalladt  **  Vestrbarö**,  an- 
ser Storm  ^,  att  namnet  **  Vestrabord**  troligast  represen- 
terar Vestfirdir,  landet  **ve8tr  i  fjördum**,  d.  v.  s.  den 
stora,  af  talrika  fjordar  inskurna  halfö,  som  i  nordväst 
skjuter  ut  från  Island.  Från  Västfjordarne  norr  om 
Breidifjorden  har  i  alla  tider  de  isländska  resorna  till 
Grönland  utgått*.  Intill  Vestrabord  står  äfven  namnet 
Isafiord  (i  nordvästligaste  Island).  Därefter  följer  mot 
söder  Jökel  på  en  utskjutande  halfö;  det  är  det  impone- 
nerande  fjället  Snefellsjökeln,  som  gifvit  sitt  namn  åt 
Snefellsneshalfön  '^.  Söder  härom  kommer  Hanafiord,  han- 
delsplatsen Hafnarfjördr  söder  om  nuv.  Reykjavik^,  så 
Böky  Islands  sydvästligaste  spets  Beykjanes,  och  utanför 
denna  den  rad  af  klippöar,  som  sedan  gammalt  kallats 
Foglasker'^.  Mot  sydost  följa  trenne  öar  och  namnet 
Vespeno^;  det  är  de  söder  om  isländska  sydlandet  be- 
lägna Vestmanöarna  eller  rättare  Vestmannaöarne  (**  Vest- 
mannaeyjar**).  I  en  isländsk  hamnförteckning  från  16:de 
årh.    kallas  dessa  (eller  hufvudön  bland  dem)  **Wespen- 


»  Jmfr  Hist,  n,  C.   10. 

2  Grönlands  hist.  MindesmeBrker,  III,  a.  477. 

3  Norsk  Hist.  Tidskr.  2  B.  5  Bd,  1886,  s.  394. 

*  KÅLUND,  anf.  arb..  I,  s.  505.     Jmfr  Storm,  auf.  st.,  s.  395. 

^  Jmfr  KÅLUND,  anf.  arb.,  I,  s.  410. 

^  KÅLUND,  I,  8.  28. 

^  KÅLUND,  I.  8.  36.  Dessa  öar  äro,  utom  for  sin  vulkaniska  natur, 
äfven  bekanta  såsom  den  numera  utdöda  garfågelns  (Alca  impennis)  sista 
tillflyktsort.  Ett  af  skären  bär  äfven  namnet  Geirfuglasker,  ett  annat, 
Geirfugladrängr.     Jmfr  Nathorst,  Jordens  historia,  s.  187. 

®  Ordet  är  otydligt,  Thoroddsen  (Dansk  Geogr.  Tidskr.,  X,  1889— 
90,  s.  135)  läser  "Vespean",  men  ofvanstående  läsart  synes  mig  vara  den 
rätta. 


181 

nöe^,  och  uti  en  kunglig  räkenskapsuppgift  från  åren 
1586 — 1587  (i  danska  geheime-arkiv.)  "Vespenö**  \  hvil- 
ken  namnform  sålunda  öfverensstämmer  med  den  å  Olaus 
Magnus'  karta.  På  den  största  af  dessa  öar,  Hejmaö 
(ungef.  1  mil  lång  och  |  mil  bred),  tillika  den  enda  af 
dem,  som  varit  och  är  bebodd,  har  sedan  gamla  tider 
funnits  en  betydande  handelsplats,  som  det  vill  synas  den 
enda  på  denna  svårtillgängliga  del  af  Islands  sydkust. 
Oarne  äro  också  utmärkta  fiskplatser  samt  besökas  hvarje 
vinter  af  flera  hundra  fiskare  från  närmaste  delen  af  fast- 
landet. I  of vannämnda  räkenskapsuppgift  finnas  flera  upp- 
lysningar om  1500-taIets  handels-  och  fiskeriförhållanden 
på  *  Vespenö" ;  så  omtalas,  att  kronan  därifrån  dref  handel 
i  kompani  med  en  engelsman,  ehuru  engelska  köpmän  då 
voro  förbjudna  att  komma  till  Island.  På  Olaus  Magnus' 
tid  innehade  emellertid  hanseatema  här  som  annorstädes 
på  Island  ett  obestridt  handelsvälde;  å  Gar.  mar.  synas 
också  tyska  fartyg  (** Bremen**)  liggande  för  ankar  vid 
sydkusten  af  Island. 

Vid  denna  kust  förlägger  kartan  äfvenledes  Islands 
förnämsta  hamn  och  handelsplats  Ostrdbord  (strax  öster 
om  **  Vespeno")  och  anger  dess  betydelse  genom  flera  teck- 
ningar såsom  af  tunnor,  staplar  af  stockfisk,  köpmans- 
tält o.  s.  v.  2.  Motsvarande  **Vestrabord"  (eller  Vest- 
firdir)  i  nordvästliga  Island  borde  **Ostrabord**  represen- 
tera Austfirdir  eller  Ostfjordarne,  ursprungligen  namnet 
på  hela  kuststräckan  från  Langanes  i  nordost  ned  till 
Rängarvalla  syslas  ostgräns  i  söder.  Men  då  Västmanna- 
öame  ligga  strax  sydväst  om  denna  gräns,  och,  som  förut 
nämndt,  ingen  annan  mera  betydande  hamn  fans  eller  fin- 
nes på  hela  sydkusten,  är  det  sannolikt,  att  "Ostrabord* 
just  afser  nyssnämnda  öar.  Och  då  på  Hejmaö  finnes  en 
fristående,  kägelformig  vulkan,  HelgafelP,  förstår  man, 
hvarför  Olaus  till  denna  del  af  kusten  förlagt  berget  och 

*  Se  härom  Kalund,  anf.  arb.  I,  s,  278  o.  ff.,  II,  a.  376,  412. 
^  Jmfr  äfven  träsnitten  i  Hist.  XXI,  C.  3. 
^  Jmfr  KIlund,  I,  s.  281. 


182 

klostret  Helgaficel.  Han  torde  ha  förväxlat  Helgafell  på 
Islands  västkust  med  berget  af  samma  namn  på  Yäst- 
mannaöarnes  hufvudö,  och  då  han  möjligen  hört  talas 
om  de  i  sydlandet  belägna  klostren  (Kirkebse  och  Tykkeb», 
båda  i  Väster- Skaftafells  sj^^sla),  antog  han,  att  bland  dessa 
var  Helgafells  kloster  ett,  och  inlade  därför  å  kartan  detta 
på  sydlandets  Helgafells  kloster  var  kändt  försinrike- 
dom;  Olaus  vet  äfven  att  berätta,  att  det  i  likhet  med 
domkyrkorna  i  biskopssätena  Scalholdin  och  Holensis,  hvilka 
orter  å  Carta  marina  också  finnas  utsatta  inne  i  landet, 
hade  sina  förnämsta  inkomster  i  smör  och  stockfisk '^. 

De  återstående  tvänne  ortnamnen,  Vallen  vid  ost- 
eller  sydostkusten  och  Berghé  norr  därom  något  längre 
in  i  landet,  torde  vara  svåra  att  återfinna  å  nuvarande 
kartor.  Invid  "Vallen"  är  uppritad  en  kyrka,  som  en- 
ligt Olaus*  uppgift  var  uppbyggd  af  hvalrefben^;  ort- 
namnet har  sålunda  säkerligen  något  samband  med  hval 
(Vallanes?  Hvalnes?).  Fickler  ansåg  "Vallen"  vara 
namnet  på  en  udde  eller  ett  förberg  och  skref  på  denna 
plats  å  sin  karta:  *^Waluisch  id  est  Cetse  scopulus". 

På  ostkusten  af  Island  återgifvas  tvänne  legender, 
först,  enligt  den  förut  omnämnda  uppgiften  om  till  in- 
vånarnes  skydd  utrustade  ryttare,  trenne  beväpnade  så- 
dana med  följande  upplysning^:  "på  Island  företaga  be- 
väpnade krigsmän  ofta  grymma  krig,  någon  gång  äfven 
för  obetydliga  orsakers  skull",  samt  därefter  längst  i 
nordost  en  citterspelande  man,  som  med  musiken  lockar 
till  sig  simmande  svanor*.  Härtill  svarar  en  uppgift  i 
Olaus'  historia^:    "Novere  per  experimentiam  venatores. 


^  KirkebaB  var  ett  benediktiner-nunnekloater,  Tykkebee  ett  augustiner- 
kloster  (grundlagdt  1168J,  bland  de  isländska  klostren  på  sin  tid  ansedt  som 
ett  af  de  allra  förnämsta.  Jmfr  KIlund,  II,  s.  315  o.  327,  Då  äfven 
Helgafells  kloster  var  ett  augustinerkloster  i  likhet  med  TykkebsB,  har 
Olaus  sannolikt  just  med  detta  förväxlat  Helgafell. 

^  Hist.  XXI,  C.  4.     Jmfr  Opera  breve. 

^  Opera  breve.  *  Jmfr  Opera  breve. 

5  Hist.  XIX,  O.  15. 


183 

008  suavi  citharse,  tibiatumque  cantu  naturaliter  delectari : 
ideoque  mentita  bovis  vel  equi  imagine,  aut  sub  ipsa  bestia 
viva  ad  littus  in  cithara  canunt,  donec  appropinquanti 
cygno  dulcique  voci  intento,  ferreum  hamum  hasta  infixum 
pectori  immittant,  chordaque  hastse  annexa  ad  littora 
trahant.  ^ 


Beträffande  Olaus  Magnus'  framställning  af  de  uti 
Nordatlantiska  hafvet  söder  om  Island  belägna  ögrup- 
pernas geografi,  torde,  som  förut  framhållits,  någon  sjö- 
bok eller  segelanvisning,  möjligefl  äfven  sjökort,  ha  tjä- 
nat som  hufvudsaklig  källa.  Men  också  andra  källor 
torde  ha  begagnats,  exempelvis  Ziegleb. 

Något  öfver  40  ty,  mil  (296  km.)  SSO.  om  Island 
träffas  å  Carta  marina  ögruppen  Fare  eller,  som  den  äf- 
ven kallas,  insula  Farensis  ^  Redan  Cladius  Olavus  upp- 
tog *Fareö**  på  sin  karta,  och  på  kartan  öfver  Norden  i 
Ptolemeusuppl.  Ulmse  1482  läses  ordet  "ferensis**  å  mot- 
svarande ö.  Ziegler  har  samma  beteckning  som  Olaus 
Magnus,  ** Farensis  insula** ;  å  Wagenaers  sjökort  lyder 
namnformen:  **Farren**.  Olaus  låter  Färöarne  utgöra  en 
tätt  sluten  grupp  af  8  öar  (utom  klippan  Munken),  åt- 
skilda genom  smala  i  allmänhet  från  NO.  —  SW.  gå- 
ende fjordbildningar;  i  värkligheten  ha  dessa  riktningen 
NW. — SO.  Sistnämnda  riktning  har  däremot  kartans 
ögrupp  i  sin  helhet  fått,  i  längd  utgörande  en  sträcka  af 
27  ty.  mil  (199,8  km.),  i  bredd  15  ty.  mil  (111  km.). 
Af  öarne  äro  5  namngifna,  nämligen  längst  i  NW.  Norderö, 
som  antingen  motsvarar  ön  Bordöe  eller  representerar 
*'Norderöarne**,  den  nordliga  gruppen  i  motsats  till  den 
mera  isolerade,  sydliga  Suderöe,  å  Carta  marina  Suderö; 
båda  dessa  äro  å  Olaus'  karta  de  ytterst  i  NW.  belägna 
af  hela  ögruppen.  Österut  följer  gruppens  största  ö  å 
kartan,  Dumö,   som   till    namnet  torde  afse  någon  af  de 


^  Se  kartans  index  samt  Hist.  II,  G.  5. 


184 

små  Dimonöarne  (stora  och  lilla  Dimon)  i  Suderöfjord. 
Ecclesia  Faren,  hvilka  ord  läsas  åtskilda  å  tvänne  olika 
öar,  men  detta  oaktadt  böra  föras  ihop,  och  uttrycket 
''diocesis  Faren**  i  kartans  index  torde  med  all  sanno- 
likhet vara  hämtadt  från  Zieglers  uppgift:  **Est  in  ea 
(se.  insula)  ci vitas  episcopalis  dicta  et  ipsa  Farensis**,  det 
senare  adjektivet  oriktigt  användt  som  namn  för  öarnes 
hufvudort.  Den  lilla  östliga  ön  Streme  å  Olaus'  karta 
är  den  största  af  Färöarne,  Strömö,  och  Mulse  i  väster 
är  möjligen  Naalsö  (eller  Nulse)  sydost  om  nämnda  huf- 
vudö.  Om  Färöarnes  inbyggare  uppgifves,  att  de  ära 
"ictyophagi"  och  "cete  grandia  tempestatibus  appulsa  dis- 
secant  et  inter  se  partiuntur"  ^  Kartan  återger  en  i 
trång  fjord  strandad  stor  hval,  som  synderstyckas  och 
delas  af  befolkningen^. 

Strax  söder  om  Färöarne  låg  den  höga  hafsklippan 
** Munken"  eller  Monachus.  Dess  utseende  beskrifves  på 
följande  sätt^:  "Habet  .  .  naturali  suo  situ  et  incisione 
partium,  praesertim  verticis,  cappara  contextam,  imo  et 
proprietatem,  ut  omnes  in  dira  tempestate  ad  eum  con- 
fugientes,  tutissime  susceptos  consoletur.  Quinimo  V8& 
omnibus  his,  qui  vi  ventorum  agitati  non  attingunt  fim- 
briam  vel  sinum  eius."  Det  ryktbara  skär,  som  bar 
namnet  Munken,  är  numera  försvunnet '^ ;  det  var  en  myc- 
ket lodrät  isolerad,  22  meter  hög  klippspets  eller  pelare, 
som  på  ett  afstånd  af  6  km.  från  Suderös  kust  höjde  sig 
ur  hafvet  och  tjänade  som  god  landkänning  för  den  söder- 


^  Kartans  index,  jmfr  Opera  breve. 

^  I  kartans  index  läses  legenden:  "ibi  (se.  in  insula  Fare?i)  pre- 
sidi  regionis  dantur  capita  corvorum  pro  tributo  in  signum  occise  noxia 
avis  que  ibi  agnos  et  oves  occidit."  Samma  uppgift  förekommer  emel- 
lertid i  Hist.  de  gest.  sept.,  men  gäller  där  Island. 

3  Hist.  II,  C.  5. 

*  Munken  störtade  alldeles  ned  år  1885  och  står  nu  ej  högre  of- 
ver  de  kringliggande  skären,  än  att  bränningen  äfven  i  någorlunda  lugnt 
väder  slår  upp  öfver  densamma,  se  Dansk  Geogr.  Tidskrift,  Vin,  188S 
—1886,  s.  48. 


185 


ifrån  kommande  seglaren.  Det  påstods  förr,  att  kring 
denna  pelare  löpte  en  häftig  malström,  som  ovilkorligen 
uppslukade  den  seglare,  som  vågade  nalkas  densamma. 
Någon  dylik  malström  finnes  likväl  ej,  ehuru  ström- 
sättningarne  söder  om  Suderö  anses  vara  särdeles  våld* 
samma  ^ 

40  ty.  mil  SSO.  om  Färöarne  visar  Carta  marina 
en  likaledes  i  riktningen  NW.  —  SO.  utsträckt  ögrupp 
Hetlandia,  d.  v.  s.  Shetlandsöarne.  Zamoiski-  och  Ulmer- 
kartorna  ha  **herlant",  Ziegler  däremot  "Hetlandia  in- 
sula**, Wagenaer  har  **Hitlandt**.  Olaus  ansåg  ögruppen 
vara  af  ungefar  samma  längd  och  bredd  som  Färöarne; 
liksom  desse  är  ögruppen  i  fråga  —  5  större  och  3  mindre 
öar  —  söndersplittrad  genom  långa,  smala  fjordar  i  rikt- 
ningen NO.  — SW.  Hetlandia  är  —  säger  Olaus  ^  — 
**  episcopatus,  patria  fertilis,  mulieres  habens  pulcherri- 
mas**.  Namnen  rundt  ögruppen  torde,  som  förut  är 
visadt,  vara  hämtade  från  en  holländsk  eller  hanse- 
atisk  segelbok.  Mui  är  tydligen  ön  Mousa,  Mosesey  (förr 
Mosey).  Brystsund  (Breesont  hos  Wagenaer)  är  den  ut- 
märkta, ofta  besökta  hamnen  Bressay  Sound  vid  nuvar. 
Lerwick  (efter  sundet  mellan  Mainland  och  ön  Bressay, 
fordom  Briisey)  ^.  Skalvogh  (på  holländska  kartor  Schaweij 
eller  Scalwey)  är  den  nuvarande  byn  Scalloway  (i  södra 
delen  af  Mainland),  förr  den  gamla  tingsplatsen  Skålavägr 
eller  Skälavegr  (** skålens**,  d.  v.  s.  tingshusens  våg  eller 
väg)*.  Svinhorhovit,  nu  Sumburgh  Head  (fordom  Svin- 
borg) är  Mainlands  sydspets^.  Ecclesia  S.  itfaj^wi^ kyrkan 
S.  Magnus  vid  bukten  af  samma  namn  å  nämnda  ös  väst- 
kust. —  Möns  Gipsi  tyder  möjligen,  som  Brenner  gissar  ^, 

*  Jmfr  Th.  Nordström,  Om  Färöarne,  Geograf.  Sekt.  Tidakr.  1878, 
Bd  I,  N:o  1. 

*  Kartans  index;  jmfr  Opera  breve. 

^  Detta  sund  hette  fordom  Bruseyjarsund,  se  P.  A.  Munck,  Sam- 
lade Afhandlinger,  ndg.  af  G.  Storm,  III,  s.  156. 

*  Munck,  anf.  st.,  s.   173.  *  Ibid.,  s.  177. 

^  Krist.  Vidensk.  Selskabs  Forh.,  1886,  15,  s.  24. 


186 

på  den  än  i  dag  å  Shetlandsöarne  idkade  kalkbränningen ; 
Hätklyfta  torde  vara  en  svensk  form  för  ett  holländskt 
namn  (Hanglip)^  på  någon  punkt  af  ostkusten  (å  Main- 
land),  Fledere  är  säkerligen  ön  Friöarey,  nu  Fair  Isle 
eller  Fair  hill. 

Fyrtio  ty.  mil  söder  om  Färöarne  och  trettio  ty. 
mil  (244,2  km.)  WSW.  om  Shetlandsöarne  äro  Orkney- 
öarne  utlagda,  Orcades.  Ziegler  hade  ännu  i  öfverens- 
stämmelse  med  den  antika  traditionen  räknat  såväl  Shet- 
landsöarne som  Orkneyöarne  till  "Orkaderna**  (Orchades), 
och  uppgifvit  Orkaderna  i  inskränkt  mening  (d.  v.  s. 
Orkneyöarne)  till  ett  antal  af  29;  men  Olaus  skiljer  be- 
stämdt  på  båda  grupperna  och  räknar  ända  till  33  öar 
bland  Orkadernas  arkipelag.  **Af  dessa  öar  —  säger 
han  —  voro  några  öfvergifna,  men  de  andra  bekvämligen 
och  lyckligt  bebodda**.  Ögruppen  ** utgjorde  fordom  ett 
konungarike**  och  lydde  förr  under  konungen  af  Norge, 
hvarför  inbyggarne  talade  norska^.  Den  största  ön  var 
Pomona^  eller  Selanda  (okänd  namnform),  och  härå  läses 
^Episcopatus  Orcadum^  (biskopssätet  var  Kirkevaag,  nu 
Kirkwall),  samt  ^Begum  antique  sepulture^  ^.  Egendom- 
ligt är,  att  Olaus  låter  **höfdingen  öfver  Orkaderna**  vara 
bosatt  på  ön  Tile^. 

Väster  om  Orkaderna  (på  omkr.  30  ty.  mils  afstånd) 
lågo  **Insule  Hebrides  si  ve  Muanides  dicte  versus  Hiber- 
niam  numero  XL** ,  äfvenledes  fordom  under  Norges  härra- 
välde  ^.  Här  angif ves  ön  lona,  samt,  liksom  på  Orkaderna, 
^Äntique  sepulture  Regum^. 


^  Jmfr  mht.  glepe,  glippe  =  Ritze,  Spalt?  (nno.  "glip"  =  läng, 
smal  Aabniug;   Sprsekke?),  "Hanglip"  är  möjl.  ==^  "hang-glip". 

^  Se  Opera  breve  och  Aualegung  der  neuen  Mappen. 

^  Enl.  MuNCK,  anf.  arb.,  III,  s.  91,  är  denna  namnform  uppkom- 
men genom  en  missuppfattning  af  Solinus'  ord:  "sed  Thyle  larga,  et 
Diutina  jjomona  copiosa  est.     (Pomona  uppfattades  som  egennamn). 

*  Jmfr    kartans    index   samt  Opera  breve;    legenderna  äro  utsatta 
kartan. 

*  Opera  breve. 


187 


vn. 

Skandinaviska  halfön  i  allmänhet,  gräns- 
haf,  kustbildniDg,  terräng  och  bevattning. 

Olaus  Magnus'  namn  på  den  stora  nordiska  halfön 
är  Scandia  peninsula^,  men  omväxlande  med  detta  af 
Plinius  och  Ptolemseus  först  använda  namn  begagnar  han 
i  likhet  med  brodern  Johannes  äfven  benämningen  Scan- 
diana  insula^,  Procopius  hade  —  menar  Olaus  —  orik- 
tigt tilldelat  Skandinaviska  halfön  namnet  Tyle^,  därtill 
förledd  af  namnlikheten  med  det  norska  landskapet  ^  Tyle- 
marchia^  *;  själf  ansåg  Olaus,  som  förut  är  nämndt,  att 
Ty  le  var  en  liten  ö,  som  låg  mellan  Orkaderna  och  Fär- 
öarne.  Olaus  Magnus  låter  den  nordiska  halfön  sträcka 
sig  från  o.  57°  n.  br.  i  söder  ända  till  Nordpolen  i  norr 
(90°  n.  br.),  men  han  har  icke  varit  så  alldeles  viss  om, 
hur  lång  denna  sträcka  egentligen  var,  ty  under  det  att 
han  på  sin  karta  fixerat  nämnda  afstånd  till  ungef.  280 
(rundt  300)  ty.  mil,  d.  v.  s.  2,072  (resp.  2,220)  km.,  upp- 
ger han  i  sin  historia  väglängden  från  det  nordliga  Fin- 
marken till  det  sydligaste  Götaland,  i  samma  mått,  till 


^  Jmfr  legenden  å  Garta  marina  samt  Opera  breve. 

2  Johannes  Magnus,  Situs  ScandiaB,  (Hist.  Gothor);  Ol.  Magnus, 
Hist.  Prffifat.  - —  "Scandiana**  måste  anses  som  ett  af  Scandia  härledt 
adjektiv.  I  Nancy-handskriften  af  Claud.  Olavus*  beskrifning  öfver  jorden 
förekommer  subst.-formen  "Skandinla",  en  af  förf.  uppfunnen  mellan- 
form mellan  Skania  och  Skandinavia.  Jmfr  Gustav  Storm,  Ymer,  1891, 
fl.  24  och  not  a. 

*  Opera  breve:  **io  ritrouo  Procopio  piu  veratamente  hauere  de- 
flcritta  risola  Scandiana  sotto  11  nomo  di  Tyle**. 

*  Opera  breve.  Huruvida  Procopius  känt  till  ordet  "Tylemarchia" 
är  ovisst;  det  förekommer  icke  i  hans  skrifter.  Namnen  Thule  och  Tele- 
marken torde  knappast,  som  Nordenskiöld  tror  (Facsimileatlas,  s.  33,  not), 
ha  något  att  göra  med  hvarandra.  Telemarken  ligger  inne  i  landet  (i 
södra  Norge)  och  namnet  Thule  afsåg  ursprungligen  (hos  Pytheas)  ett 
landskap  eller  en  ort  vid  kusten  i  nordanfjällska  Norge  (o.  65^  n.  br.). 


188 

öfver  525  ty.  mil,  d.  v.  s.  3,885  km.  ^  Båda  uppgifterna 
innebära  naturligtvis  en  ansenlig  öfverdriftj  då  afståndet 
från  Nordkap  på  Magerö  (71°  12'  n.  br.)  till  Sveriges  syd- 
rand (55°  20')  i  värkligheten  utgör  1,850  km.,  men  de 
visa  tillika,  att  Olaus,  ehuru  han  öfverskattade  Skandi- 
naviens utbredning  från  söder  till  norr,  dock  haft  ögat 
öppet  för  halföns  i  och  för  sig  väldiga  utsträckning ;  intet 
europeiskt  land  utom  Ryssland  har,  vare  sig  förr  eller 
senare,  sträckt  sig  genom  så  många  breddgrader  som 
Skandinavien.  Då  Olaus  lät  den  nordiska  halfön  i  norr 
tangera  Nordpolen,  fick  i  enlighet  med  denna  hans  upp- 
fattning de  nordligaste  trakterna.  Finmarken  och  Biarmia,. 
en  längsta  dag  på  6  månader^,  men  hvad  i  öfrigt  Skan- 
dinaviens läge  inom  olika  "klimat"  och  "paralleler"  be- 
träflFar,  möta  oss,  som  förut  är  nämndt,  äfven  här  tvänne 
olika  uppfattningar  hos  Olaus  Magnus,  i  fråga  om  hvilka. 
jag  hänvisar  till  föregående  framställning  (kap.  3). 

Skandinaviens  bredaste  ställe  lägger  Olaus  mellan 
ungef.  23°  30'  ö.  long.  i  väster  (Skutenes)  och  ungef.  40°^ 
30'  ö.  long.  i  öster  (Boslagen),  samt  låter  detta  afstånd 
utgöra  omkr.  120  ty.  mil,  d.  v.  s.  (i  rundt  tal)  ungef. 
900  km.  Äfven  denna  beräkning  var  för  stor,  allden- 
stund  Skandinaviens  största  bredd  från  väster  till  öster 
(ungef.  på  60:de  breddgr.  från  5°  — 15°  45'  ö.  long.)  en- 
dast går  upp  till  750  km.  Då  Olaus  i  allmänhet  gaf 
denna  bredd,  740  ä  750  km.,  åt  halfön  norr  om  linien 
Skutenes-Roslagen  —  äfven  vid  Throndhjemsfjorden,  där 
denna  har  sin  smalaste  insnörning,  350  km.  —  samt  först 
på  en  linie  från  Torneå  till  hafvet  i  norr  låter  Skandi- 
navien något  draga  sig  tillsammans  (till  ungef.  590  km. ; 
värkliga  afståndet  knappt  500  km.);  då  han  vidare  upp- 
skattade bredden  af  Skandinaviens  sydligare  halföparti,. 
från  Bohuslän  till  Östergötland,  i  någon  mån  för  stor 
(till  ungef.  370  km.,  i  värkligheten  ungef.  335  km.),  samt 

^  Hist.    I,    2:    **ab    hac    tamen    Finmarchia   Septentrionali  ad  An- 
straliora  Gothomm  ultra  350  milliarium  Gothicorum  est  distantia'*. 
2  Hist.  I,  C.  1,  2. 


189 

åt  Skandinavien  gaf  den  ofantliga  utsträckning  i  längd, 
som  förut  omtalats,  kan  man  knappast  förstå,  att  upp- 
gifterna om  ytinnehållet  icke  rättat  sig  därefter  och  blif- 
vit,  äfven  dessa,  ansenligt  öfverdrifna.  Olaus  omnämner, 
att  Plinius  kallat  Scandinavia  till  följd  af  dess  okända 
storlek  "en  andra  värld**  (ob  incompertam  magnitudinem 
Alterum  orbem)\  och  att  Procopius  uppgifvit,  det  Thule 
var  10  gånger  större  än  hela  Britannien^.  Olaus  insatte 
visserligen  denna  Procopius'  uppgift  bland  legenderna  på 
sin  karta,  men  då  han  i  sina  öfriga  geografiska  arbeten 
ingenstädes  återvänder  till  den  byzantinske  bistorieskrif- 
varens  öfverdrifna  uppskattning  af  Skandinaviens  stor- 
lek^, torde  han  ha  begagnat  denna  mera  som  reklam  än 
som  ett  med  hans  egen  uppfattning  öfverensstämmande 
omdöme.  Själf  uppgifver  han*,  att  de  nordliga  länderna, 
hvarmed  han,  att  döma  af  sammanhanget  på  detta  ställe, 
menar  Norge,  Sverige  och  Finland  (möjligen  äfven  de 
ryska  gränstrakterna),  i  omfattning  voro  större  än  Ita- 
lien, Hispanien  och  Galllien  tillsammanstagna.  Denna  jäm- 
förelse är  naturligtvis  något  oriktig,  alldenstund  de  tre 
förstnämnda  ländernas  sammanlagda  storlek  (utom  ryska 
gränstrakterna)  endast  uppgår  till  1,149,463  kv.-km.  (in- 
beräknadt  de  skånska  landskapen)  och  de  tre  romanska 
ländernas  ytinnehåll  utgör  tillsammans  1,320,241  kv.-km., 
men  tager  man  i  betraktande  Olaus  Magnus'  betydliga 
öfverskattning  af  Skandinaviska  halföns  utsträckning  i 
längd  och  bredd,  kommer  nyssnämnda  uppgift  om  de 
nordiska  rikenas  storlek  ansenligt  närmare  värkliga  för- 
hållandet.   Då  Olaus  vidare  säger,  att  Sverige  är  dubbelt 

^  Hist.  IV,  C.  4.  Jmfr  legenden  &  Carta  marina  (vid  "Scandia") 
samt  Opera  breve. 

*  Jmfr  Oaria  marina  (ibid.)  och  Opera  breve :  " et  si  dice 

diece  molte  magiore  di  tutta  Bertagnia**. 

'  Äfven  om  man  under  benämningen  Britannien  på  Procopius'  tid 
innefattar  endast  nuvarande  England  och  Wales  (150,697  kv.-km.)  och 
icke  medräknar  Skottland  (78,895  kv.-km.),  ligger  öfverdriften  i  öppen 
dag,  då  Skandinaviens  storlek  är  775,859  kv.-km. 

*  ffist.  II,  C.  7. 


190 

så  stort  som  Norge,  är  detta  visserligen  ett  stort  miss- 
tag, om  jämförelsen  endast  afsåg  Skandinaviska  halfön 
i  egentlig  mening,  men  har  Olaus,  när  han  skref  ned 
denna  uppgift,  under  namnet  Sverige  tänkt  sig  det  sven- 
ska väldet  (sålunda  äfven  innefattande  Finland),  var  den- 
samma fullkomligt  öfverensstämmande  med  värkligheten. 


Olaus  Magnus'  fastställande  af  Skandinaviska  half- 
öns  marina  begränsning  i  norr  genom  Scythiska  oceanen 
och  Ishafvet  har  jag  i  det  föregående  omtalat;  den  nord- 
liga kusten  återgifves  i  allmänhet  utan  större  inskärnin- 
gar eller  bukter.  När  kusten  böjer  af  mot  sydväst  har 
den  å  Carta  marina  äfven  fått  en  helt  annan  karaktär; 
en  mängd  inbuktningar  och  fjordar  omväxla  med  flera 
grupper  af  öar,  särskildt  vid  och  i  närheten  af  nuvar. 
Lofoten,  och  detta  söndersplittrade  och  inskurna  utseende 
af  kusten  kan  man  iakttaga  i  söder  ända  till  Kap  Stat^ 
där  åter  en  mera  enformig  kustbildning  synes  vidtaga. 
Nordvästkusten  af  Norge  närmast  norr  och  söder  om 
Trondhjemsfjorden  hade  af  Olaus  Magnus  personligen 
iakttagits  och  fick  därför  på  hans  karta  i  allmänhet  ett 
med  värkligheten  mera  öfverensstämmande  utseende  än 
den  öfriga  kusten;  äfven  kan  Olaus  under  sin  vistelse  i 
denna  del  af  Norge  mycket  väl  fått  tillfälle  att  medelst 
muntliga  upplysningar  af  fiskare  och  sjöfarande  kom- 
plettera sin  egen  erfarenhet  om  bildningen  af  kusten  och 
övärlden  därutanför.  På  detta  sätt  torde  han  ha  erhållit 
närmare  underrättelser  om  t.  ex.  Lofotens  öar  och  de 
där  förekommande  så  kallade  "fågelbergen".  Utmed 
norska  kusten,  säger  han  \  ända  upp  till  trakterna  i  när- 
heten af  polen  finnes  ett  oräkneligt  antal  öar,  på  hvilka 
stora  skaror  af  fåglar  häcka  och  lägga  sina  ägg;  dylika 
klippöar   och    skär   gifver   Olaus  det  något  egendomliga 


^  Hist.  XIX,  c.  38. 


191 

namnet  Eggiafiord^,  Uppe  bland  Lofotens  öar  finnes  å 
Carta  marina  tecknad  en  stor  hafshvirfvel  (och  i  dess 
midt  ett  fartyg),  hvarbredvid  läses  "haec  est  horrenda 
caribdis^.  Detta  är  den  bekanta  Malströmmen  eller 
Mosköströmmen,  hos  Olaus  Mostastrom,  som  också  täm- 
ligen riktigt  blifvit  förlagd  emellan  Lofoten  (Lofot,  Lof- 
foeth),  d.  v.  s.  Moskenaesön,  och  ön  Röst  (Rost,  Roest), 
ehuru  Olaus  oriktigt  tror,  att  den  sistnämnda  är  den 
nordligare  af  de  två  öarne^.  Beskrifningen  öfver  Mal- 
strömmen^ lånade  Olaus  nästan  ordagrannt  af  Ziegler, 
som  angående  densamma  (^Muskostrom^)  berättar  föl- 
jande: "Vid  flodtiden  suges  vattnet  in  i  hålor  och  rinner 
åter  ut  vid  ebben,  strömmarne  äro  ytterst  häftiga.  Man 
seglar  på  detta  haf  tätt  nedanför  klippsvalgen,  och  de 
som  på  olämplig  tid  komma  dit  in  föras  hufvudstupa  ned 
i  hvirfveln.  Mycket  sällan  komma  spillrorna  af  det 
skeppsbrutna  åter  i  ljuset;  när  det  någon  gång  sker,  be- 
finnas bjälkarne  vara  så  nötta  af  slitningen  mot  klip- 
porna, att  de  tyckas  öfverdragna  med  ett  slags  ludd. 
Här  hafva  vi  en  naturkraft,  som  öfvergår  sägnernas 
Symphlegader  och  det  fruktade  Malea  och  Siciliens  Cha- 
rybdis  och  alla  de  hafsunder,  som  annars  äro  kända"  *. 
Härtill  fogar  Olaus  Magnus  den  uppgiften  ^,  att  sjöfarande, 
som  ovarsamt  nalkas  hvirfveln,  i  synnerhet  de,  som  äro 
obekanta  med  stället  eller  drifvas  dit  af  stormar,  ryckas 
hastigt  in  i  densamma,  och  styrmannen  förmår  ingenting 
göra.  Tyska  sjöfarande,  som  segla  på  denna  kust,  skaffa 
sig  därför  också  skicklige  och  med  farvattnet  förtrogne 
skeppare,  och  dessa  veta  att  undvika  farorna^. 

1  Hist.  Vn,  c.  24. 

^  Jmfr  Carla  marina  samt  Hist.  II,  C.  7,  8.  I  värkligheten  berö- 
res  likväl  icke  Böst  af  Malströmmen,  utan  denna  går  i  stället  mellan 
Moskensesön  och  ön  Hösten. 

3  Hist.  II,  C.  7, 

*  Hans  Hildebbands  öfvers.  i  Geogr.  Sekt:s  Tidskrift,  1878,  Bd  1, 
N:o  2,  8.  37. 

^  Hist.  II,  C.  7. 

^  De    trånga    sund,  som   skilja   de  särskilda  öarne  bland  Lofotens 


192 

Redan  i  Historia  Norvegiae  omtalas  hvirflar  och  "af- 
grunder"  ("Charybdim,  Scyllam  et  inevitabiles  voragines") 
vid  norska  kusten,  hvarvid  P.  A.  Munck  i  sin  edition  af 
nämnda  arbete  tänkte  på  Mosköströmmen  vid  Lofoten, 
Gustav  Storm  åter  gissade  på  den  Malström  vid  kusten 
af  Finmarken,  som  omtalas  under  resor  till  Bjarmaland^ 
Jac.  Ziegler  kände  icke  så  bra  till  läget  af  Mosköström- 
men som  Olaus  Magnus,  ty  han  förlägger  densamma  orik- 
tigt mellan  Lofoten  och  Västerålen  ("Vastral")  samt 
Langenses  på  Långö,  sålunda  vid  nuvar.  Hadselfjorden 
eller  vid  Gavlfjorden.  Först  Olaus  Magnus  gaf,  som 
ofvan  nämnts,  å  sin  karta  en  jämförelsevis  riktig  plats 
åt  strömmen  i  fråga. 

Ehuru  Olaus  Magnus  nästan  på  hvarje  punkt  betyd- 
ligt riktigare  och  noggrannare  än  Ziegler  återgifvit  Skan- 
dinaviens horizontella  konfiguration,  hade  likväl  denne 
på  sin  karta  tydligt  angifvit  den  djupt  i  landmassan  in- 
trängande stora  Trondhjemsfjorden  vid  Norges  västkust, 
som  af  Olaus  nästan  alldeles  förbisågs.  Detta  är  så 
mycket  mera  anmärkningsvärdt,  som  Olaus  själf  besökt 
denna  del  af  Norge;  han  synes  emellertid  icke  ha  insett 
nämnda  hafsviks  fjordnatur,  utan  uppfattat  densamma 
som  en  större  insjö  med  aflopp  åt  väster  (förbi  Trond- 
hjem).  Af  de  öfriga  stora  fjordarne  vid  ifrågavarande 
del  af  norska  kusten  intill  närheten  af  Kap  Stat  har 
Olaus  strax  norr  härom  på  kartan  angifvit  en  bred  pa- 
rallelogramformig  inbuktning  i  kustlinien,  som  att  döma 
däraf,    att  Kap  Stat    ligger   söder  om  densamma,  borde 


ögrupp,  invärka  nämligen  i  regeln  tämligen  betydligt  på  tidvattnets  upp- 
trädande. Häftig  ström  bildar  sig  på.  flera  ställen;  af  dessa  strömmar 
är  Saltströmmen  vid  ingången  till  Saltenfjord  starkare  än  Malströmmen 
(eller  Mosköströmmen),  som  af  äldre  geografer  såsom  Ziegler  och  Olans 
Magnus  framstälts  vida  farligare  än  den  i  värkligheten  är.  Blott  vid 
sammanträffandet  af  häftiga  stormar  med  springflod  motsvarar  Malström- 
men pitt  gamla  rykte.  Saltströmmen  åter  måste  genomfaras  med  största 
försiktighet  och  endast  under  växlingen  af  ebb  och  flod.  Jmfr  Unser 
"Wissen  von  der  Erde,  herausgeg.  von  Alfr.  Kirchhoff,  II,  1,  s.  332. 
^  Monumenta  Histor.  NorvegisB,  s.  79. 


193 

kunna  vara  Storfjorden  i  Söndmöre.  Men  norr  om  ifrå* 
gavarande  hafsvik  visar  signaturen  en  mycket  hög  och 
bergig  kust,  som  kulminerar  i  ett  stort  kustfjäll  på  nord- 
sidan af  fjorden  möns  altissimus  Hornilla  Buk  eller  **der 
alten  Herren  gebiirg",  som  Olaus  uttyder  detta  namn^ 
Med  berget  Hornilla  torde  Olaus  väl  knappast  ha  afsett 
något  annat  än  fjället  Smalsarhorn,  också  förr  kalladt 
Hjörnagli,  nu  Hornelen  på  östra  sidan  af  ön  Bremanger- 
land  i  Nordfjord  (Firdafylke)  söder  om  Statland  2.  Fjället 
kallades  äfven  i  den  äldre  vislitteraturen  HorniÖ"^,  och 
når  upp  till  en  höjd  af  omkr.  900  m.  Men  då  det  är 
beläget  icke  vid  Storfjorden,  utan  vid  Nordfjorden,  måste 
den  ifrågavarande  stora  inbuktningen  på  Olaus  Magnus' 
karta  anses  representera  denna  sistnämnda  fjord.  Olaus 
hade  äfvenledes  förskaffat  sig  underrättelser  om  det  an- 
senliga bafsdjupet  vid  Norges  västkust,  som  föranledes 
genom  den  från  Nordatlantiska  bäckenet  utgående  s.  k. 
"" norska  rännan*^,  hvilken  från  Kap  Stat  fortsätter  rundt 
Norge  ända  in  i  Skagerack.  Hafvet  mellan  Island,  Fär- 
öame  och  Norge,  det  af  Olaus  Magnus  så  kallade  ''Nor- 
ska hafvet**  eller  Norvagictis  oceanus,  är  en  ganska  be- 
tydlig depression,  hvars  största  djup  sydost  om  Island 
(omkr.  64^  n.  br.  och  14**  v.  1.)  går  till  575  —  1,000  m.^*; 
Olaus  omtalar  äfven  Norska  hafvets  '^  inscrutabilis  aqua- 
rum  profunditas**  ^.  Den  nyssnämnda  från  hafvet  vid 
Kap  Stat  mot  söder  utgående  rännan  är  i  sin  sydliga 
och  östliga  del  djupare  (intill  700  m.)  än  längre  mot  vä- 
ster (250 — 350),  och  i  norr,  där  densamma  i  närheten  af 
Kap  Stat  (omkr.  62**  n.  br.)  når  till  550  meters  djup^. 
Från  Kap  Stat  ligga  utanför  kusten  de  norska  kustban- 
kame  som   en  platå,  hvilken  ofta  genomskäres  af  större 


*  Brenneb,  anf.  st.  s.  10  (ur  "Auslegung").     Jmfr  Opera  breve. 
^  Jmfr  MuNCK,  Norge  under  Middelalderen,  s.  26. 

'  Uppsalastudier,  s.  115  o.  ff. 

*  Jmfr    BoGUSLAWSKi,    Handbuch    der   Ozeanographie,    I.      Stuttg. 
1884,  8.  84. 

*  Hist.  XXI,  C.  7.  ^  BoGUSLAWSKi,  anf.  arb.,  a.  85. 

13 


194 

fördjupningar,  i  synnerhet  fjordarne,  och  i  väster  stupar 
brant  ned  i  hafsdjupet.  "Vid  de  flästa  ställena  på  den 
bergiga  kusten,  säger  Olaus  Magnus,  var  djupet  så  ofant- 
ligt stort,  att  man  icke  ens  med  sänklodet  kunde  nå 
botten.  Häraf  syntes  framgå,  tillägger  han,  att  ju  högre 
kustbergen  resa  sig  i  höjden,  ju  större  är  djupet  vid  de- 
ras fot**.^  A  Carta  marina  är  något  norr  om  Kap  Stat 
(Stad)  en  man  af  bildad,  som  söker  loda  djupet;  och  här- 
till fogas  (i  Opera  breve)  den  upplysningen,  att  "äfven 
på  flera  andra  ställen  (än  här)  fans  en  omätlig  afgrund". 
På  motsvarande  bild  i  Olaus'  historia^  förekommer  så- 
väl lödning  invid  stranden  eller  kusten  som  från  skepps- 
däcket ute  på  öppna  sjön.  Möjligen  har  Olaus  under 
sina  seglatser  vid  norska  kusten  ("inter  navigandum  in 
oceano")^  själf  företagit  eller  åsett  djuplodningar  af  hafs- 
botten.  För  öfrigt  berättar  Olaus,  att  den  fjordrika, 
klippiga  och  af  strömhvirflar  uppfylda  kusten  lämnade 
utmärkta  tillflyktsorter  och  ankarplatser  "quasi  inter  ab- 
ditas  cavernas**  för  fartyg,  som  af  vågor  och  storm  dref- 
vos  hit  in;  dessa  fästes  medelst  stora  järnringar,  fast- 
nitade  i  klipporna,  vid  ankargrunden,  men  för  den,  som 
icke  kände  till  ifrågavarande  af  skär  och  klippor  sam- 
mansatta kust,  var  det  ytterst  farligt  att  våga  sig  in  i 
en  dylik  labyrint*. 

Söder    om    Kap   Stat  framställes  kusten  mindre  rik 
på   öar    och  i  det  hela  mera  enformig,  ehuru  äfven  här 


^  Hist.  II,  C.  12:  "Tanta  est  in  plerisque  montosis  littoribus  Nor- 
vegisB  immensurabilis  profunditas,  ut  .  .  .  bolide  plumbea  inferne  de- 
missa  fundus  aliquis  nequeat  inveniri,  eaque  naturse  vis  est,  ut  quanta 
sublimias  montes  in  excelsum  promineant,  tanto  in  eorum  radicibns  in- 
scrutabilior  profunditas  apparebit.** 

2  Hist.  II,  C.  12.  3  Hist.  XXI,  C.  18. 

*  Hist.  II,  C.  13.  Om  beskaffenheten  af  Norges  västkust  i  öfrigt 
eller  om  det  där  rådande  klimatet  uttalar  sig  Olaus  icke.  Ziegler  hade 
dock  lämnat  den  viktiga  upplysningen,  att  *^hela  kusttrakten  i  Norge  är 
mild,  så  att  hafvet  aldrig  fryser  och  snön  ligger  där  icke  länge".  C^Trac- 
tus  totus  littoralis  Norduegias  est  mitis,  mare  non  conglaciatur.  Nives 
non  diu  durant.")    Jmfr  Geogr.  Sekt.  Tid.,  1878,  Bd  I,  N:o  2,  a.  28—29. 


195 

flera  af  fjordarne  äro  antydda,  till  utseendet  liknande 
stora,  från  det  inre  af  landet  kommande  floder.  Här- 
med äro  vi  inne  på  kusterna  af  Nordsjön.  Denna  hafs- 
bildning  skiljer  Olaus  bestämdt  och  tydligt  från  Norska 
hafvet  i  norr;  han  gifver  åt  densamma  benämningen 
Occiduum  mare,  d.  v.  s.  Västerhafvet,  eller  tnare  germa- 
nicum,  det  alltsedan  romerska  käjsartiden  använda  nam- 
net ä  nu  var.  Nordsjön.  Det  kallas  äfven  **  ocean"  (Ger- 
maniens  oceanus)^,  och  å  Carta  marina  bär  hafvet  när- 
mast öster  om  nordligaste  England  namnet  Oceanus  Bri- 
tanicus.  Oaktadt  dessa  olika  benämningar  finner  man 
likväl,  att  Nordsjöns  egenskap  att  vara  ett  slags  innan- 
haf,  eller  hvad  den  moderna  geografien  kallar  ett  "öom- 
slutet  randhaf",  icke  undgått  Olaus  Magnus.  Han  säger 
nämligen,  att  Västerhafvet  är  ett  mediterrant  haf  (**mare 
mediterraneum  ** )  emellan  Britannien,  Tyskland  och  Norge  ^. 
Hvad  kusterna  af  detsamma  beträffar,  vill  jag  i  detta 
sammanhang  endast  omnämna,  det  Olaus  tänkte  sig  den 
norska  nordsjökustens  största  utsprång  vara  en  liten  ö 
utanför  Scutenes-ön,  tillika  enligt  Olaus'  framställning 
Norges  västligaste  punkt.  Sedan  man  passerat  Lindesnes 
i  sydväst,  böjer  kusten  af  åt  öster  mot  Skagerack  och 
Eattegat,  hvilka  båda  hafsbildningar,  i  motsats  till  t.  ex. 
förhållandet  hos  Ziegler,  på  ett  ganska  förträffligt  sätt 
återgifvits  å  Olaus  Magnus'  karta. 

Under  sina  många  resor  öfver  olika  delar  af  Öster- 
sjön hade  Olaus  Magnus  varit  i  tillfälle  att  angående 
detta  haf  skaffa  sig  en  jämförelsevis  god  kunskap.  Adam 
af  Bremen  (IV,  10  —  20)  gaf  först  af  alla  åt  Östersjön 
namnet  *Mare  balticum"  och  skildrade  densamma  som 
en  från  väster  till  öster  inskjutande  stor  hafsvik.  Nyss- 
nämnda namn  begagnades  sedermera  äfven  af  Saxo  Gram- 
maticus  (**Balticum  fretum**)^  och  af  Historia  Norvegiae, 
som   i    likhet  med  Adam  räknade  Skagerack  och  Katte- 

*  Jmfr  Hist.  XX,  C.  29  och  Hist.  XXI,  C.  27,  30. 

2  Jmfr  Hist.  XX,  C.  29;  XXI,  C.  30. 

^  Hiat,  Danica  ed.  P.  E.  Muller,  Prsefat.  e.  10. 


196 

gat  till  det  Baltiska  hafvet^  Så  gör  t.  ex.  äfven  ^Eneas 
Sylvius^.  Claudius  Olavus  (c:a  1427)  använder  däremot 
namnet  endast  om  Kattegat  och  sydöstra  delen  af  Öster- 
sjön ^,  och  efter  Olavus'  föredöme  finnes  å  samma  farvatten 
(egentligen  hela  ingången  till  Östersjön,  alltså  både  Ska- 
gerack och  Eattegat)  på  Zamoiskikartan  (omkr.  1474) 
och  i  Ptolemseusupplagorna  1482,  1486,  1507  m.  fl.  be- 
nämningen ^  Balteatus  pontus*",  under  det  att  den  öfriga 
delen  af  Östersjön  mellan  Sverige  och  Tyskland  på  dessa 
kartor  kallas  "Sabulosus  pontus*,  ''Sarmaticum  mare" 
eller  "Germanicum  mare**.  Sedermera  flyttar  likväl  be- 
nämningen **  Baltiska  hafvet"  (**mare  baltium"  eller 
^baltheum^)  längre  åt  öster  såsom  namn  på  Östersjön 
vid  Tysklands  och  Preussens  kuster,  så  hos  Mathias  af 
Miechow*,  Franciscus  Irenicus^,  Paulus  Jovius^,  Jacob 
Ziegler^  och  Albert  Krantzius^.  Olaus  Magnus  har  emel- 
lertid mycket  sparsamt  begagnat  sig  af  benämningen 
mare  baiticum,  som  icke  återfinnes  på  hans  karta,  men 
däremot  ett  par  gånger  användes  i  hans  historia  såsom 
innefattande  hela  eller  åtminstone  hufvuddelen  af  Öster- 
sjön^. Någon  benämning  på  Östersjön  i  dess  helhet 
känner  Olaus  eljest  icke  till.  Inloppet  till  Östersjön, 
hafvet  mellan  Jutland  och  Oslo  eller  Skagerack,  kallar 
han  efter  Albert  Krantzius'  föredöme  ''det  Cimbriska" 
(mare  Cimbricum)  ^°;  här  är  Ejristianiafjorden  utlagd  å  kar- 
tan, men  har  fått  tvänne  mynningar,  en  västlig  väster 
om    Lindesnes    och  en  sydlig.     Såväl  Kattegats  som  de 


^  Monumenta  Hist.  NorvegisB,  b.  74. 

^  Cosmographia  in  AbIbb  et  EuropsB  eleganti  deBcriptione,  II,  C.  33. 

ä  Gustaf  Storm  i  Ymer,  1891,  b.  25. 

*  Gryn^us,  Novub  orbiB  Begionum,  s.  522,  525. 
^  ExegeBiB  German.  VIII,  C.  6. 

*  Gryn^us,  Novub  orbiB  etc,  b.  538. 

^  Se  dennes  karta  i  Geogr.  Sekt.  Tid.  1878,  Bd  I,  N:o  2. 
^  Chron.  Suecise  et  Goth.,  prolog. 

»  HiBt.  XIII,  C.  10,  XXI,  O.  50.     Jmfr  Hist.  VIII,  C.  38.    Johannes 
MagnuB,  Hist.  Goth.,  Situs  ScandisB,  känner  icke  till  namnet  "mare  balticum**. 
^0  Hist.  I,  C.  26. 


197 

danska  öarnes  och  den  svenska  västkustens  konfiguration 
är  i  allmänhet  riktigt  angifven,  ehuru  t.  ex.  hvarken  La- 
holmsbukten eller  Skelderviken  antydts.  Farvattnet  mel- 
lan Skandinaviens  sydkust  och  Tyskland  benämnes  mare 
germanicum^.  Sydöstra  eller  hufvuddelen  af  Östersjön 
kallas  eljest  af  Olaus  i  allmänhet  'germanska  eller  gö- 
tiska hafvet"  (Germanicum  seu  Gothicum  mare)^,  äfven 
''sarmatiska  hafvet'  (mare  Sarmaticum)^.  Af  Ptolemseus 
och  pä  kartorna  i  de  Ptolemseiska  renässansupplagorna 
benämndes  hela  hafvet  norr  om  Germanien,  sålunda  både 
Östersjön  och  Nordsjön,  med  namnet  **oceanus  Germani- 
cus*^,  och,  som  vi  ha  sett,  följde  Olaus  Magnus  samma 
tradition,  då  han  understundom  kallar  äfven  Nordsjön 
"mare  Germanicum". 

Sveriges  sydkust  går  i  allmänhet  i  en  rak  linie  med 
svag  böjning  från  sydväst  mot  nordost,  och  utan  att  af- 
brytas  genom  den  mellan  Blekinge  och  Skåne  inskjutande 
Hanöbukten,  hvarför  Skånes  halfönatur  på  detta  sätt  blif- 
vit  fullkomligt  förbisedd ;  Sandhammaren  (Sadhammer)  har 
förvandlats  till  en  liten  ö  öster  (nordost)  om  sydligaste 
Skåne  utanför  Sölvesborg  (Selsborg).  Vid  Utklipporna  (Ut- 
klippan)  och  Utlängan  (Vtlengian)  utanför  Blekinges  öst- 
liga skärgård  viker  kusten  tämligen  riktigt  af  mot  norr; 
där  utanför  påträffas  de  stora  öarne  Öland  och  Gotland. 
Östersjön  vid  Sveriges  ostkust  bär  öfverallt  i  Olaus  Magnus' 
historia  namnet  "det  götiska  eller  svenska  hafvet"  (mare 
Gothicum  seu  Sueticum)^,  hvilken  benämning  han  äfven 
synes  vilja  utsträcka  ända  upp  till  Bottenhafvets  ändpunkt, 
att  döma  af  yttrandet:  "Bothnia,  qu»  sinum  Gothicum 
sive   Sveticum   ad  Septentrionalem  terminat"  ^\    Såväl  af 

*  Hist.  ni,  c.  27,  XII,  C.  19,  XIX,  C.  17.  Ziegler  har  här  nam- 
net "Oothanus  sinas",  sannolikt  bildadt  med  tanken  på  "sinus  Codanus*^ 
hos  Mela  och  Plinins. 

»  Jmfr  Hist.  I,  C.  26. 

'  Hist.  Xn,  c.  19.  **Mare  Sarmaticum**  är  den  vanliga  benämnin- 
gen &  Östersjön  i  Olaus'  själfbiogr.  anteckningar,  Hist.  Handl.  XII. 

*  Hist.  I,  O.  6,  X,  C.  3  m.  fl.  st. 

*  Hist.  XX,  O.  1. 


198 

Carta  marina  som  af  yttranden  i  Olaus'  historia  framgår 
likväl,  att  med  mare  Gothicum  menades  företrädesvis 
hafvet  längst  Smålands  och  Östergötlands  kuster  och 
österut \  d.  v.  s.  sydöstra  delen  af  Östersjön  ("Germani- 
cum  seu  Gothicum  mare)^.  Norr  därom,  sålunda  från 
början  af  Södermanlands  kust,  borde  enligt  Olaus'  upp- 
fattningssätt företrädesvis  namnet  "svenska  hafvet"  an- 
vändas; i  så  fall  var  denna  indelning  af  Östersjön  gjord 
i  analogi  med  Sveriges  indelning  i  Götaland  och  Svea- 
land; man  spårar  också  hos  Olaus  Magnus  tendensen  att 
nästan  öfverallt  gifva  samma  haf  olika  benämningar  in- 
vid de  olika  kuststräckningarne.  A  Carta  marina  har 
emellertid  Olaus  först  norr  om  Roslagen  och  Ålandsöarne 
skrifvit  namnet  mare  Sueticum^. 

Beträffande  östra  Sveriges  Östersjökust  faller  ge- 
nast i  ögonen  kartans  framställning  af  Kalmarsund  såsom 
en  mycket  smal  fjordliknande  passage  mellan  Öland  och 
fastlandet;  ön  smyger  sig  nästan  öfverallt  parallelt  intill 
kusten.  Norr  härom  vidtager  Östergötlands  skärgård 
(Scheren),  på  kartan  betecknad  genom  8  i  rad  liggande  små 
öar  eller  holmar ;  denna  skärgård  går  från  Stäkeholm  (invid 
Västervik)  i  söder  till  Stegeborg  (vid  inloppet  till  Slät- 
baken) i  norr,  och  benämnes  af  Olaus  "Idebänkarne" 
(Idebenckia),  emedan,  som  han  uppgifver,  de  dels  öfver 
och  dels  under  vattnet  liggande  stora  skären  (saxa)  äro 
anordnade  såsom  "bänkar"  (scamna)  framför  kusten,  och 
äro  synnerligen  farliga  för  seglaren*.    Af  de  i  Östergöt- 

^  Det  heter  sålunda,  Uist.  II,  C.  33:  **Elandia  est  insula  Gothici  maris**, 
och  XVII,  C.  1:  **Gotlandia  est  insula  Gothici  maris**.  Jmfr  Hist.  XII,  C.  1. 

2  Jmfr  Hist.  I,  C.  26,  XII,  C.  19.  Å  äldre  kartor,  såsom  Zamoi- 
skikartan  (omkr.  1474)  och  PtolemsBUskartorna  (öfver  Norden)  1482,  1486, 
1507,  är  "mare  Gotticum"  benämningen  på  hafvet  norr  om  Gotland. 

^  "Mare  Sueticum"  förekommer  på  Nicol.  Cusani  karta,  1491,  så- 
som benämning  för  sydöstra  Östersjön,  se  E.  W.  Dahlgren,  Bidrag  till 
Nordens  äldsta  kartografi,  Sthm  1892.  Hos  Ziegler  är  "sinus  Sueticus" 
namnet  på  hela  Östersjön  öster  om  Sverige  (Bottenhafvet  och  Finska  vi- 
ken undantagna);  söder  om  Skandinavien  lyder  benämningen,  som  förut 
är    nämndt,    "sinus  Gothanus".     Geogr.  Sekt.  Tidskr.  1878,  Bd  I,  N:o  2, 

•*  Hist.  II,  C.  29. 


199 

land  inträngande  stora  vikarne  omnämnes  icke  Slätbaken, 

men  däremot  Brå  viken  ( Braviken)  ^,  som  äfven  å  kartan 

är  antydd;  vid  dess  inlopp  låg  en  större  ö,  Sker,  troligen 

öränsö  eller  Arkö.     Den  stora  Mörkö viken  med  det  öster 

därom   belägna  Södertörn  återgifves  riktigt,  Stockholms 

skärgård  likaså;  inseglingen  genom  denna  senare  skildras 

såsom   mycket    farlig  och  besvärlig,  ehuru  man  hade  en 

ypperlig  hamn,  utmärktare  än  någon  annan  i  hela  Europa, 

i   Hielwr    eller    Elgxnabben^,    Man    var  likväl  utsatt  än 

för   våldsamma    vindar,    än    för   faran   att  stranda  eller 

stöta  på  de  många  klipporna  i  de  smala  genomfartsleden, 

af   hvilka    särskildt   namnes  en,  den  s.  k.  **  Stendörren " 

(Steendor,  porta  lapidum)^. 

Det  från  Sveriges  landmassa  ut  i  Östersjön  och 
Alandshaf  framskjutande  stora  utsprång,  som  bildas  af 
landskapen  Södermanland  och  Upland  (med  Roslagen), 
är  å  Carta  marina  öfverraskande  korrekt  återgifvet;  ut- 
språngets  gräns  i  norr,  nämligen  Geilebukten,  är  likale- 
des skarpt  markerad.  Kusten  norrut  är  mera  enformig, 
här  och  hvar  prydd  med  proportionsvis  alltför  stort  till- 
tagna kustöar,  tills  enformigheten  distinkt  afbrytes  ge- 
nom det  rakt  utskjutande  stora  näset  Hornslandet  i 
Helsingland.  I  viss  mån  som  en  homologi  härtill  följer 
i  norr  Hernön. 

Olaus  Magnus  har  ingenstädes  uppgifvit,  huru  långt 
i  norr  enligt  hans  mening  benämningen  "Svenska  haf- 
vet"  (Mare  Sueticum)  borde  användas  eller  hvar  gränsen 
rätteligen  kunde  sättas*,  men  redan  utanför  kusten  af 
Ångermanland  är  man  enligt  hans  uppfattning  redan 
inne  i  Bottenhafvet  (Mare  Bothnicum)^.  Denna  benäm- 
nmg   å   den  stora  nordliga  golfen  af  Östersjön  begagnas 

»  Hist.  II,  c.  31.  ^  Hist.  II,  C.  27—28.  *  Hist,  II,  C.  28. 

**  Till  "mare  Sueticum"  räknades  säkerligen  icke  allenast  Alandshaf 
utan  äfven  hafvet  en  betydlig  sträcka  norr  därom,  ty  hos  Johannes  Mag- 
nus heter  det,  att  Finland  låg  "pä  andra  sidan  Svenska  hafvet"  (trans- 
misBO  man  Suetico  in  Orientem  in  Finningiam  .  .  .  calamus  convertatur). 
Hist.  Ooth.  Situs  Scandiae. 

*  Hist.  II,  C.  4 ;  å  Carta  marina  skrifves  namnet  "Mare  Botnicum". 


200 

i  öfrigt  tämligen  ofta  af  Olaus  Magnus,  och  är  äfven  pä. 
hans  karta  utsatt  något  norr  om  Qvarken.  Bottniska 
viken  återgafs  kartografiskt  första  gången  af  Jac.  Ziegler, 
som  karaktäristiskt  nog  kallade  densamma  "Sinus  Fin- 
nonicus  (sive)  Sueticus**,  men  en  i  hufvudsak  riktig  ocb 
noggrannt  utarbetad  form  erhöll  Bottenhafvet  först  på 
Olaus  Magnus'  karta.  Själf  hade  han  berest  hela  kusten 
från  Medelpad,  eller  åtminstone  från  Ångermanland,  ocb 
ända  upp  till  Torneå,  och  lämnar  på  flera  ställen  i  sin 
historia  en  ganska  liflig  skildring  af  densamma.  Som 
ett  framstående  kustparti  omnämnes  Ångermanländska 
kusten;  den  bestod  af  höga  berg  med  beständigt  snö- 
täcke hela  året  om^  och  kustbergen  utgjorde  förträff- 
liga sjömärken  för  seglarne  ute  på  hafvet.  Det  förnäm- 
sta af  dessa  kustberg  var  Skuluberget  {Skula  möns)  i  Vid- 
byggerå  socken,  hvarintill  Olaus  å  sin  karta  insatt  le- 
genden: **hic  rugitus  cavernarum  terribilis**.  Norrut- 
följer  sedan  den  ögrupp  Olaus  kallar  Q  verken  samt  klip- 
pan eller  landkänningen  Bjuröklubb  (Bmrdkluhhen),  hvil- 
ken  äfvenledes  af  fiskare  och  seglare  användes  till  sjö- 
märke^.    Därefter  omnämnes  Norrbottens  skärgård^. 

Beräknar  man  å  Olaus  Magnus'  karta  Skandinaviska, 
halföns  kustomfång,  mätt  så  rakt  som  möjligt,  skall  man 
finna,  att  kusten  från  Vardöhus  till  Lindesnes  utgör  260 
ty.  mil  =  1924  km.,  Norges  sydkust  40  ty.  mil  =  296 
km.,  Sverges  västkust  55  ty.  mil  =  407  km.,  Sverige»^ 
sydkust  28  ty.  mil  =  207.2  km.,  Sveriges  ostkust  till 
Trosa  50  ty.  mil  =  370  km.,  kusten  åt  öster  till  Sande 
15  ty,  mil  =  111  km.,  utsprångets  östkust  25  ty.  mil  = 
185  km.,  nordkust  10  ty.  mil  =  74  km.,  samt  kusten  från 
Gefle  norrut  till  Torneå  170  ty,  mil=  1,258  km.  Skan- 
dinaviens hela  kustomfång  uppgick  sålunda  enligt  01au& 
Magnus  till  653  ty.  mil  =  4,832,2  km.  Denna  siflEra  öf- 
verskrider  endast  med  omkr.  400  km.  Skandinaviska  half- 


1  Hist.  II,  o.  4.  «  Hiat,  II,  O.  6. 

3  Hist.  XX,  C.  1. 


201 

öns  värkliga  kustomfång,  som  utgör  i  rundt  tal  4,450  km  \ 
och  visar  tydligare  än  något  annat,  att  Olaus  Magnus, 
när  han  icke  lockades  in  i  den  matematiska  geografiens 
villosamma  parallel-  och  klimatsystem,  med  ledning  af 
egen  erfarenhet  och  andras  distansuppgifter  förmått  att 
göra  en  jämförelsevis  ganska  exakt  uppskattning  af  Skan- 
dinaviens storlek  och  utsträckning. 


Den  serie  af  berggrupper  eller  fjällmassor  —  hvar 
och  en  skild  från  den  närmast  följande  genom  lägre  lig- 
gande sänkor  eller  utskärningar  —  som  från  nordligaste 
Skandinavien  sträcker  sig  mot  söder  till  omkr.  63°  n.  lat., 
där  den  öfvergår  till  ett  vidt  utsträckt,  mera  samman- 
hängande högfjällsmassiv  (det  egentliga  Skandinaviska 
höglandet),  denna  höjdsträckning  eller  fjällrygg  var  re- 
dan tidigt  känd  af  landets  inbyggare  själfva,  som  gåfvo 
densamma  namnet  Eölen  eller  Eölarne  (Ejölr,  gen.  kja- 
lar,  pl.  kilir)^.  Nämnda  fjällrygg  ansågs  äfven  af  gam- 
malt —  åtminstone  från  13:de  årh.  —  utgöra  den  egent- 
liga gränsen  mellan  Norge  och  Sverige  ^.  Namnet  Kölen 
saknas  i  den  äldre  kartlitteraturen,  liksom  fjällryggen 
själf  synes  ha  varit  mindre  berömd  än  dess  utgreningar 
i  väster. 

Från  Syltopparne  och  Helagsfjället  i  Jämtland  och 
Härjedalen  stryker  nämligen  mot  sydväst  en  vattendelare, 
som  längre  i  väster  (i  närheten  af  Fämundsjön)  öfvergår 
till  det  väldiga  Dovrefjeld,  Norges  ryktbaraste  fjällmassiv, 
hvilket  från  äldsta  tider  utgjort  gränsen  mellan  det  nor- 
danfjällska    och   sunnanfjällska    Norge.     Det    hade    sitt 


*  Jmfr    Guthe-Wagnee,   Lehrbuch    der    Geographie,    Hann.   1883, 
n,  B.  343. 

^  Jmfr  J.  E.  BiETz,  Sv.  dialektlexikon,  I,  1867,  s.  322.   Jou.  Fritzner, 
Ordbog  ov.  det  gamle  Norske  sprog,  1891,  II,  s.  292. 

*  Se   O.  Bydberg,  Sveriges  traktater,  I,  1877,  s.  245  o.  ff.,  s.  257. 


202 

namn  ("Dofrafjall*')  af  bygden  Dofrar  vid  Gudbrands- 
lågen  invid  foten  af  fjället,  emedan  här  sedan  gammalt 
gick  en  väg  tvärs  öfver  till  andra  sidan  ^  Saxo  Gram- 
maticus  använder  benämningen  "Dofrinse  alpes**  ^,  och 
Historia  Norvegise  talar  om  "magnus  möns  Dofrarum"  ^. 
I  kartlitteraturen  träffar  man  allra  föi*st  bergets  namn 
på  den  efter  Claudius  Clavus  kopierade  kartan  öfver  Nor- 
den i  Filiastrus'  Ptolemseusupplaga  (omkr.  1427),  där  i 
mellersta  Norge  läses  ordet  "Douerfyeldh".  Anmärk- 
ningsvärdt  är,  att  på  nämnda  karta  gränsberget  mellan 
Sverige  och  Norge  —  sålunda  motsvarande  Kölarne  — 
i  norr  bär  namnet  "Coberbyerge**,  d.  v.  s.  Kopparberget 
(i  Dalarne)  *.  På  Zamoiskikartan  har  med  samma  egen- 
domliga signatur,  som  omnämndes  vid  frågan  om  denna 
kartas  återgifvande  af  Grönland,  såväl  Dovrefjeld  som 
de  öfriga  Skandinaviska  högfjällen  (incl.  de  s.  k.  Kö- 
larne) förvandlats  till  stora,  i  allmänhet  från  väster  till 
öster  (i  analogi  med  Skandinaviens  största  längdutsträck- 
ning) gående  berg  eller  vattendelare,  som  sammanbundits 
med  hvarandra  genom  från  norr  till  söder  löpande  mindre 
sådana^.  Ett  dylikt  orografiskt  system  för  Skandina- 
vien träffas  sedermera  äfven  på  Zamoiskikartans  afiäggare, 
t.  ex.  kartan  öfver  Norden  i  Ptolemseusupplagan  1507, 
och,  ehuru  med  något  förändrad  signatur,  i  Ptol.-upp- 
lagan  1482  och  1486  m.  fl. 

På  sin  karta  öfver  Scondia  1532  låter  Jacob  Ziegler 
Skandinaviska  halfön,  ända  från  andra  sidan  Yardöhus  i 
norr  till  Göta  älfs  mynning  i  söder,  genomstrykas  af  en 
enda  långsträckt  bergskedja,  uppritad  med  s.  k.  **  mull- 
vadshög-liknande" signatur.  Dessa  berg,  som  utgöra 
Norges    östliga    gräns,    äro,   säger  Ziegler,   "synnerligen 


*  Jmfr  MuNCK,  Norge  under  Middelalderen,  s.   135 — 136. 
2  Hist.  Danica  ad.  P.  E.  Muller,  I,  I,  a.  395. 

*  Monum.  histor.  NorvegiaB,  s.  81. 

*  Se  Claud.  Claviis'  karta,  Ymer,  1891. 

^  Jmfr    Zamoiskikartan    i  Nordenskiölds  Facsimileatlas,  N:o  XXX. 


203 

vilda  och  tillåta  ingen  förbindelse  med  Sverige"  ^  Från 
hufvudkedjan,  som  icke  bär  något  särskildt  namn,  utgår 
en  bikedja  åt  öster  mellan  Medelpad  och  Helsingland 
samt  tvänne  bikedjor  åt  väster,  nämligen  en  söder  om 
Trondhjemsfjorden  (möjligen  Dovrefjeld)  och  en  till  när- 
heten af  Stavanger.  De  norska  fjällen  fortsättas  på 
Zieglers  karta  äfven  på  andra  sidan  Oöta  älf. 

Olaus  Magnus  låter  i  likhet  med  Ziegler  en  stor 
bergskedja  eller  fjällrygg  från  norr  till  söder  genomdraga 
Skandinaviska  halfön,  delande  densamma  i  tvänne  delar. 
Detta  skandinaviska  **  skiljeberg"  gif ver  Olaus  likväl  icke 
benämningen  Kölen  eller  Kölarne,  hvilket  namn  hos  ho- 
nom är  okändt,  utan  han  kallar  hela  fjällsträckningen 
från  norr  till  söder  Doffra^,  Doffrafiel^,  montes  Doffrini^ 
eller  alpes  Doffrini^,  Dovrealperna,  den  senare  benäm- 
ningen hämtad  från  Saxo.  Det  kan  förefalla  egendomligt, 
att  Olaus  på  detta  sätt  flyttat  namnet  Dovrefjäll  öfver 
på  det  Skandinaviska  gränsberget,  men  då  han  vid  sitt 
besök  i  Jämtland  väl  knappast  hört  talas  om  "Kölen" 
eller  "Kölarne",  och  likväl  behöfde  ett  gemensamt  namn 
för  de  från  norr  till  söder  strykande  fjällmassorna,  kunde 
han  svårligen  välja  något  mera  representativt  namn  än 
just  Dovrefjäll,  som  han  utan  tvifvel  på  ett  eller  annat 
sätt  lärt  känna  under  sin  vistelse  i  nordanfjällska  Norge. 
Dovrefjäll  utgör,  säger  Olaus,  en  enda  utdragen  linie, 
en  oafbruten  rygg  eller  ^ puckel^  ^;  han  låter  denna  fjäll- 
rygg börja  ungefär  148  km.  sydost  om  Vardöhus  och 
sträcka  sig  i  söder  till  närheten  af  Oslo  med  en  längd 
af  (inberäknadt  luckorna  och  passafbrotten)  ungef.  190 
ty.  mil  (1,406  km.). 

^  **Ver8U8  autem  orientem  montes  asperrimi,  et  qui  nullum  tran- 
dtnm  admittant  in  Sueciam**,  Zieglers  Schondia,  Geogr.  Sekt.  Tid.  Bd  I, 
N:o  2,  1878,  8.  84. 

2  Hist.  IV,  C.  14.  '  Hi8t.  II,  C.  15. 

*  Hiet.  n,  C.  15,  IV,  C.  13,  XVIII,  C.  15. 

*  Carta  marina.  Opera  breye. 

*  Hist.  IV,  C.  14;  "Perpetui  enim  montes,  quasi  linea  dorsotenus 
tracta  ab  anstro  in  Septentrionem  continuo  gibbo  ducnntur." 


204 

Dovrefjällen  (''montes  8.  alpes  Doffrini")  utgjorde 
enligt  Olaus  en  så  stor  bergmassa  och  voro  af  en  sådan 
höjd,  att  det  erfordrades  en  färd  på  många  dagar  för  att 
öfverskrida  dem,  vare  sig  från  väster  eller  från  öster. 
Till  följd  af  den  oordnade  snömängden  voro  deras  toppar 
beständigt  hvitglänsande,  skimrande  som  högt  uppe  i  luft- 
lagren förtätade  ljusa  moln^  Man  kan  å  Carta  marina 
urskilja  fem  olika  partier  eller  afdelningar  af  det  skan- 
dinaviska gränsberget,  skilda  från  hvarandra  genom  öpp- 
ningar eller  pass.  Den  första  af  dessa  delar  går  i  söder 
till  midten  af  det  i  "Lappska  bergen"  (in  montibus  Lap- 
poniwj  Hist.  II,  19)  belägna  Lule  träsk;  här  färdades 
Lappar  med  sina  renar  (egendomligt  nog  spända  för 
vagnar  med  hjul)  och  Quäner  genom  bergöppningen  öfver 
till  Norge  för  att  där  afsätta  sina  varor ^.  (På  norska 
sidan  synas  äfven  Birkarlarnes  tält  uppslagna.)  Den 
andra  afdelningen  i  berget  sträcker  sig  till  sydkanten  af 
Luleträsk,  hvarest  på  norska  sidan  invid  passöppningen 
läses  ordet  Felborg.  Därefter  följer  den  del  af  gränsberget, 
som  i  söder  afbrytes  genom  den  jämtländska  öppningen 
eller  sänkan,  kallad  via  montanorum,  mellan  bergen  Scar» 
eller  Skarsa  och  Sula,  Det  var,  som  jag  förut  antydt, 
säkerligen  här  Olaus  under  sin  nordliga  resa  1518 — 1519 
passerade  öfver  från  Jämtlapd  till  Norge ;  vägen  skildras 
af  Olaus  Magnus  på  följande  sätt:  "Från  Jämtland"  — 
berättar  han  —  "färdas  såväl  traktens  egna  inbyggare 
som  främmande  resande  öfver  de  höga  fjällen  (Sears  och 
Sula)  på  en  under  sommartiden  lika  afskräckande  som 
farlig  väg,  då  man  eljest  under  vintern  öfver  tillfrusna 
träsk,  sjöar  och  floder  på  genvägar  och  gångstigar  kan 
taga  sig  fram   hvarhälst  man  vill.     Ty  dessa  fjäll,  som 

^  Hist.  Ilf  C.  15:  **Monte8  etiam  sunt  Dofifrini  appellati .  .  .  tant» 
molis  et  snblimitatis  nt  multorum  dienim  itinere  versus  Occidentem,  sea 
Orientem  proficiscentibns,  ob  indigestas  nives,  perpetno  appareant  albi- 
cantes,  quasi  candidsB  nubes  in  altissimo  aére  condensatse." 

^  Hist.  XVII,  C.  28.  Jmfr  teckningen  &  Carta  marina  samt  Opera 
breve;  å  C.  m.  är  väRen  äfven  betecknad  genom  en  '*landbro",  slagen 
öfver  en  af  tillflödena  till  Lnle  träsk. 


205 

äro  så  höga,  att  dess  like  knappt  finnes  i  Europa,  hafva 
på  sin  östra  sida  vid  fotens  början  portar  eller  öppningar , 
dels  naturliga  klyftor,  dels  genom  konst  på  forna  furstars 
föranstaltande  och  bekostnad  till  allmänhetens  nytta  åstad- 
komma, i  hårda  berget  uthuggna  och  utsprängda  vägar. 
Sedan  man  trängt  in  i  dessa  pass,  blir  mellan  bergvägg- 
arne,  äfven  midt  i  sommaren,  kölden  så  stark,  att  om 
icke  de  resande  förstått  att  till  skydd  (mot  kölden)  kläda 
sig  i  vinterdräkt,  utsätta  de  sig  för  en  nästan  ohjälplig 
fara  till  följd  af  den  plötsliga  förändringen  i  temperatu- 
ren, till  dess  det  slutligen  lyckats  dem  att  passera  dessa 
bergklyftor  och  kalla  dalgångar.  Därefter  vidtager  det 
flera  dagars  tid  kräfvande  nedstigandet  från  fjällen,  då 
ännu  större  faror  hota,  nämligen  från  de  hängande  trä- 
i^yggorna,  hvilka  medelst  stöd  äro  fästa  vid  bergväggarne, 
och  som  af  laviner  och  af,  genom  stormarnes  kraft  lös- 
ryckta, trädstammar  eller  nedrasande  stenblock  hotas 
att  brytas  sönder  och  nästan  alldeles  förstöras.  För 
den  häröfver  ängslige  resanden  återstår  intet  annat  än 
att  vänta  till  dess  broarne  genom  inbyggarnes  gemen- 
samma bemödanden  blifvit  lagade,  ty  ingen  omväg  leder 
öfver  dessa  höga  fjäll  eller  genom  dessa  djupt  utskurna 
dalgångar.  Då  resande  (i  allmänhet)  förutse,  att  de  skola 
råka  ut  för  dylika  dröjsmål,  föra  de  med  sig  tillräckligt 
af  pänningmedel,  och  om  de  tvungits  att  i  sina  läger- 
platser undergå  ett  slags  blockering,  ha  de  äfven  där  för- 
mått uppehålla  sig,  om  de  i  öfrigt  ägnat  någon  omsorg 
åt  sina  lastdjur  i  afseende  på  bete  och  vatten.  Ty  under 
hela  öfvergången  (af  fjällryggen)  framvälla  vid  bergens 
förgreningar  rika  källådror,  omtyckta  af  alla  på  grund 
af  deras  rena  smak.  Emellertid  bör  man  icke  förundra 
sig  däröfver,  att  resande  här  äro  utsatta  för  så  stora  svå- 
righeter, då  man  till  följd  af  de  stupbranta  klipporna,  som 
endast  med  stort  besvär  kunna  undvikas  eller  göras  till- 
gängliga, måste  använda  den  skarpsinnigaste  klokhet  för 
att  komma  fram,  i  synnerhet  då  bergen  dels  äro  ofar- 
bara,  dels  uppfylda  af  nedramlade  stenmassor  och  klipp- 


206 

block.  Dessutom  äro  bergstigarne  till  den  grad  smala^ 
att  vägfarande  och  lastdjur,  i  synnerhet  om  de  äro  ovana, 
råka  ut  för  svindel  och  dimma  för  ögonen  samt  ofta  ohjälp- 
ligt störta  ned  i  djupet. "  ^ 

Denna  lifliga  skildring  bär  uppenbarligen  den  egna 
erfarenhetens  prägel,  och  af  innehållet  framgår,  att  Olaus 
känt  till  såväl  sommar-  som  vinterresor  öfver  fjället,  af 
hvilka  han  tydligen  anser  de  förstnämnda  vara  de  mast 
besvärliga.  Däremot  är  det  icke  möjligt  att  bestämdt 
angifva,  på  hvilken  punkt  Olaus  passerat  gränsen  mellan 
Jämtland  och  Norge.  Den  nordvästligaste  namngifaa 
orten  i  Jämtland  å  Carta  marina  är  TJndersåker,  och 
denna  plats  förlägger  Olaus  alldeles  vid  foten  af  Sula 
möns.  Väster  (eller  WNW.)  härom  är  på  kartan  angifven 
den  förut  omnämnda  relativt  breda  öppningen  i  fjällryg- 
gen, och  här  gick  enligt  kartans  uppgift  "via  montanorum" 
mellan  bergen  Sears  i  norr  och  Sula  i  söder.  Att  döma 
af  läget  torde  Olaus  med  "Sears  eller  Skarsa"  ha  menat 
Areskutan  (1,640  m.)'^ ;  "Sula"  motsvarar  hvad  läget  be- 
träffar närmast  Vällistafjället  SW.  om  TJndersåker,  men 
namnet  syftar  säkerligen  på  det  i  västligaste  Jämtland 
belägna  Sylfjället  eller  Syltopparne  (o.  1,800  m.)^  Tro- 
ligen har  Olaus  nöjt  sig  med  att  benämna  fjällmassorna 
norr  och  söder  om  den  väg  han  passerade  med,  så  att 
säga,  de  mest  ryktbara  bergens  namn  på  hvardera  sidan, 

o 

sålunda  just  Areskutan  och  Syltopparne.  Jag  antager 
därför,  att  Olaus  färdats  förbi  Undersåker  uppefter  Åre- 
dalen,  och  därefter  antingen  norr  om  Gefsjön  mot  nord- 


1  Hiet.  II,  C.  14. 

^  Jmf.  Unser  Wissen  von  der  Erde,  II,  1  s.  322.  Enligt  andra  upp- 
gifter t.  ex.  A.  G.  HÖGBOM,  Jämtland,  Sthm.,  1891,  s.  58.  not.,  ligger  Åre- 
skutan  endast  1,418  m.  öfver  hafvet.  Namnet  "Sears"  hos  Olaus  Magnus 
påminner  om  det  i  nordvästra  Härjedalen  liggande  Skars-  eller  Skarsi- 
fjället,  men  läget  af  "Sears"  å  Carta  marina  hindrar  identifieringen  af 
dessa  båda  berg. 

^  Ordet  "Sula"  påminner  om  "Suljätten",  ett  berg  öster  om  Kall- 
sjön, men  detta  ligger  norr  om  Areskutan,  ej  som  "Sula**  å  C.  m.  längre 
i  söder. 


207 

väst  på  den  här  varande  gamla  Jämtlandsvägen  till  Vaer- 
dalen  i  Norge,  en  väg,  som  går  öfver  stora  bråddjup, 
branta  bergväggar  och  trånga  dalar;  eller  också  har  han 
passerat  mellan  Gefsjön  och  Annsjön  mot  väster  och  ge- 
nom den  s.  k.  Skurdalsporten  kommit  in  i  Norge.  Att 
Olaus  själf  lärt  känna  någon  af  de  smala  portar  eller 
öppningar  i  berget,  som  han  beskrifver,  synes  nämligen 
ganska  sannolikt,  och  då  ligger  närmast  till  hands  att 
gissa  på  Skurdalsport,  vid  denna  tid  säkerligen  ej  sällan 
trafikerad  vid  resor  mellan  Jämtland  och  Norge.  Nämnda 
"port**  är  af  den  i  dessa  fjälltrakter  "  ofta  förekommande 
typen,  en  trång  dalgång  med  branta  väggar  och  flat  bot- 
ten** ^  Af  andra  dylika  fjällpass  eller  "portar"  må  näm- 
nas Ekorrdörren  på  Sylfjällets  sydsida  och  längre  söderut 
Skarf dörren.  Ett  märkligt  pass  är  äfven  den  längre 
österut  söder  om  Anahögen  på  vägen  till  Storsjön  i  Härje- 
dalen belägna  s.  k.  Lundörren  af  milslång  längd  "be- 
gränsad af  brant  stupande  bergväggar  och  snörika  fjäll- 
massor".^ Man  finner  sålunda,  att  Olaus  Magnus'  skild- 
ring af  "portarne"  eller  passen  genom  fjällen  varit  full- 
komligt öfverensstämmande  med  värkligheten. 

Äfven  den  af  Olaus  omtalade  temperaturväxlingen 
i  fjällpassen  midt  under  sommaren  synes  hvila  på  ett 
faktiskt  underlag,  i  ty  att  det  i  Jämtland  ofta  inträffar, 
att  under  högsommaren  råa  västliga  fjällvindar  sänka 
temperaturen  nästan  till  nollpunkten  och  föra  med  sig 
snöfall  i  fjällen^.  Hvad  uppgiften  om  bergens  ständigt 
hvitglänsande  toppar  beträffar,  är  det  ju  möjligt,  att  Olaus 
under  sin  resa  särskildt  fäst  sig  vid  t.  ex.  de  mellan 
Sylfjällets  många  taggiga  kammar  liggande  väldiga  snö- 
massorna, och  de  af  dessa  snömassor  alstrade  båda  jök- 
larne  på  fjällets  sidor ^. 


*  HÖGBOM,  anf.  arb.,  a.  66.  ^  Högbom,  anf.  arb.,  s.  55. 
^  HÖGBOM,  anf.  arb.,  s.  5. 

*  Af  fjällen  i  Sveriges  sydligare  fjälltrakter  är  det  endast  Syltop- 
parne  och  Helagsfjället,  som  äro  jökelbärande,  jmf.  Högbom,  anf.  arb., 
8.  66,  TÖRNEBOHM,  Sveriges  geologi,  Sthm,  1894,  s.  151.     Högfjällen  norr 


208 

Under  vintertiden  var  det  skandinaviska  gränsberget 
uppfyldt  af  en  stor  mängd  snö,  som  icke  häller  denna 
tid  på  året  gjorde  en  resa  öfver  fjällen  alltför  bekväm. 
För  att  ej  sjunka  ned  i  den  djupa  snön  brukade  köpmän- 
nen, som  färdades  denna  led,  under  såväl  egna  som  häst- 
arnes fötter  binda  lätta  flätvärk,  gjorda  af  lindbast,  som, 
om  det  ej  alldeles  förhindrade,  dock  försenade  insjunkan- 
det. För  att  ej  göra  för  korta  dagsresor  färdades  man 
om  natten  vid  månsken,  då  man  äfven  bättre  kunde  skydda 
sig  för  rofdjur.  Då  sunnanvindarne  kommo  snön  att 
smälta  vore  kloka  försiktighetsmått  af  nöden  ^  Å  Carta 
marina  aftecknas  förare  och  lasthäst,  som  västerut  från 
O  viken  bestiga  fjällen.  För  att  hjälpa  de  vägfarande 
hade  man,  som  Olaus  berättar,  på  norska  sidan  af  gräns- 
berget —  å  kartan  nordväst  om  **via  montanorum**  — 
låtit  längs  vägen  uppresa  höga  stöder  af  sten  och  nitat 
fast  dem  med  bly  eller  järn.  De  ansågos  af  somliga  vara 
jättar  eller  fiender  till  kyrkan,  hvilka  genom  konung  Olof 
den  heliges  böner  förvandlats  till  sten^.  Vidare  omtalar 
Olaus,  att  i  Dovrefjällen  fans  ett  gästhärberge  till  ve- 
derkvickelse för  resande  på  denna  farliga  väg"^;  troligen 
har  Olaus  härmed  afsett  någon  s.  k.  ^'sälustofa"  eller  ett 
sselohus  på  den  förut  omtalade  gamla  samfardsled,  som 
från  Undersåker  i  Jämtland  gick  mot  nordväst  till  Stickle- 
stad  och  Vserdalen  i  Norge. 

Den  fjärde  afdelningen  af  skandinaviska  gränsberget 
sträcker  sig  å  Carta  marina  från  "via  montanorum"  mel- 
lan Sears  och  Sula  i  norr  till  ett  pass,  beläget  ungefär 
23  ty.  mil  =  170,2  km.  söder  härom.  Det  sista  partiet 
af  fjällryggen  går  söderut  ända  till  grannskapet  af  Oslo 
och  Sarpsforsen. 

och  söder  om  Stora  LulevattDet  i  Norrbotten  hysa  däremot  omkr.  ett 
tjugotal  jöklar.     Jmf.  Nathorst.  Jordens  historia,  s.  428 — 429. 

>  Hist.  IV,  C.   13.  2  Hiat.  II,  C.   15. 

^  Hist.  II,  C.  15:  "habetur  tamen  in  his  Doflfrinis  montibas  hos- 
pitium,  quo  recreentur  huius  periculosi  itineris  viatores."  Olans  tillägger 
här,  att  de  resande  visserligen  icke  förs&gos  med  vin  som  fallet  var  i 
Appenninerna  eller  i  de  spanska  bergen. 


209 

Det  värkliga  Dovrefjäll  i  Norge  har  emellertid  inga- 
lunda alldeles  förbisetts.  I  rät  vinkel  mot  Skandinaviska 
gränsberget  sträcker  sig  nämligen  å  Olaus'  karta  en  bergs- 
kedja rakt  mot  väster  norr  om  Gudbrandsdalen,  och  denna 
måste  anses  representera  det  norska  Dovrefjäll,  ehuru  detta 
är  lägre  och  obetydligare  än  det  Skandinaviska  meridian- 
berget ("Dovrealperna**)  samt  icke  bär  något  namn.  Efter 
ett  mindre  afbrott  följer  efter  denna  parallelkedja  det 
höga  och  branta  parti  af  norska  västkusten,  som  förut 
omtalats,  och  hvars  högsta  punkt  af  Olaus  kallades  ^  Horn- 
illa**,  d.  v.  8.  fjället  Hornelen  på  Bremangerland.  Söder 
om  Gudbrandsdalen  är  invid  Sognia  svagt  antydd  en  från 
öster  till  väster  gående  mindre  bergskedja,  som  säkerligen 
motsvarar  Zieglers  ^'Sognefyal*'  och  förmodligen  afser 
antingen  Jostedalsbräen  eller  Jötunfjeldene ;  långt  i  söder 
å  Carta  marina  träffas  väster  om  Hamar  ett  isoleradt 
bergparti  Sulloppa  fnons,  som  troligen  skall  representera 
någon  del  af  samma  fjäll  (måhända  Galdhöpiggen),  ehuru 
Olaus  synes  ha  missförstått  de  (muntliga)  uppgifter  han 
fått  härom  och  därför  alldeles  oriktigt  återgifvit  bergens 
läge ' . 


Att  Skandinavien  var  synnerligt  rikt  på  sjöar  och 
vattendrag,  därom  visste  såväl  Ziegler  som  Olaus  Magnus 
att  berätta  ^.  Den  stora  hufvudvattendelaren  på  Skandi- 
naviska halfön  utgjordes  af  de  svensk-norska  gränsbergen 
i.  v.  s.  "Dovrealperna**,  från  hvilkas  midt  eller  från  h vil- 
kas "rötter"  (de  radicibus)  väldiga  floder  banade  sig  väg 


*  Då  Olans  Hiat.  II,  C.  2,  berättar:  '*SuDt  etiam  inträ  Norvegia)  limite» 
vastissimi  altissimiqae  montea  qnatnor  dietamm  ascensuros,  totidemque  e 
vertice  descensaros  admitteDtes",  åsyftas  härmed  möjligen  Dovrefjäll, 
hvilket  Olans  väl  nian  tvifvel  på  ett  eller  annat  sätt  hört  omtalas  nnder 
sin  vistelse  i  Norge. 

'  Jmfr  Geogr.  Sekt.  Tidskr.  1878  Bd.  I,  2.  sidd.  30—31  o.  flf.;  Cl. 
Magn.,  Hist.  II,  C.  19. 

14 


210 

såväl  åt  öster  som  åt  väster  \  Man  ansåg  allmänt  under 
medeltiden,  att  de  längsta  floderna  också  runno  upp  på 
de  högsta  bergen,  och  man  slöt  från  de  förras  existens 
till  de  senares  samt  omvändt ;  orsaken  härtill  var,  att  de 
höga  bergen  troddes  innesluta  stora  ihåligheter,  som  upp- 
samlade det  atmosfäriska  vattnet  eller  nederbörden  och 
därigenom  gåfvo  upphof  till  ansenliga  floder^.  I  öfver- 
ensstämmelse  härmed  har  Olaus  längst  utmed  de  Skandi- 
naviska bergen,  eller  uppe  i  dessa,  på  både  norska  och 
svenska  sidan  placerat  stora  sjöbäcken  med  aflopp  till 
hafvet,  oftast  flera  sådana  från  h varje  sjö.  I  enlighet 
med  värkliga  förhållandet  öfverträflfas  (å  Carta  marina) 
de  norska  sjöarne  i  storlek  af  de  svenska,  till  hvilken 
omständighet  Olaus  helt  naturligt  slöt  sig  på  grund  af  de 
stora  forsande  älfvar,  som  han  under  sin  resa  norrut  till 
Torneå  lärt  närmare  känna.  Väl  har  han  också  under 
sin  vistelse  vid  kusten  med  största  sannolikhet  hört  talas 
om  samt  skaffat  sig  underrättelser  angående  de  stora 
flodsjöarna  i  det  inre  af  svenska  lappmarkerna,  ehuru  han 
icke  kunde  förmoda  annat  än  att  de  lågo  ^^  bergen^;  Stor- 
sjön i  Jämtland  torde  han  själf  ha  besökt.  Olaus  fram- 
håller upprepade  gånger,  att  de  sjöar  och  floder  han  om- 
nämner hade  ^^sött  vatten^  (recens,  dulcis  aqua)^,  hvilket 
låter  förmoda,  att  han  i  viss  mån  funnit  detta  anmärk- 
ningsvärdt  eller  egendomligt.  Ett  annat,  om  jag  så  må 
säga,  hydrografiskt  drag  hos  Olaus  är  hans  benägenhet 
att  låta  flodsystemen  bilda  en  mängd  bifurkationer  med 
hvarandra,  eller  att  låta  floderna  dela  upp  sig  i  flera  huf- 
vudfloder  med  skilda  mynningar,  hvilken  anordning  haft 
till   följd,   att  flodnäten  blifvit  i  så  hög  grad  intrasslade 

^  Hist.  IV,  C.  14:  "Montea  igitur  hi  praBcipui  sunt  Doflfra,  Scars^ 
Sula,  Hornilla,  cum  multis  similibus:  de  quorum  radicibus,  vel  umbilicis, 
exeunt  vastissima  flumina,  partim  in  Orientem,  et  partim  in  Occidentem." 
Jmfr  Carta  marina. 

2  Jmfr  Kretschmer,  Die  Physieche  Erdkunde  im  cristlisch.  Mittel- 
alter,  a.  98. 

3  Jmfr  Hist.  II,  C.  19,  XX,  C.  3,  8.  På  Carta  marina  läses  å  norra 
delen  af  Venern  '*aqua  dulcis". 


211 

och  hopvecklade,  att  man  endast  med  yttersta  svårighet 
i  detta  hänseende  kan  orientera  sig  på  hans  karta  (ofta 
är  det  alldeles  omöjligt)  eller  igenkänna  och  identifiera 
de  särskilda  floderna  och  älfvarne. 

På  den  norska  sidan  af  Skandinaviska  halfön  träffa 
vi  å  Carta  marina  i  norr  utom  det  förut  omtalade  Doms 
haf  (med  två  aflopp)  ännu  tre  andra  större  insjöar,  hvaraf 
den  sydligaste  ligger  strax  väster  om  Skarsa  möns.  Ordet 
Frosten  i  närheten  af  denna  sjö  leder  tanken  på  Trond- 
hjemsf jorden  ^,  hvars  egenskap  att  vara  en  djup  inskärning 
eller  inbuktning  i  kusten  Olaus  i  motsats  till  Ziegler  all- 
deles förbisett.  Ehuru  Olaus  säkerligen  själf  vistats  i 
dessa  trakter,  äro  de  samma  likväl  synnerligen  oriktigt 
återgifna;  det  förefaller  som  om  Trondhjemsfjorden  blif- 
vit  klufven  itu  och  uppdelad  i  tvänne  olika  vattendrag, 
nämligen  ofvannämnda  sjö  vid  Frosten,  samt  en  liten  sjö 
i  sydväst  strax  invid  kusten  med  inskriften:  **lacus  isfe 
nan  congelatur^ ,  Denna  sjö  låg  enligt  en  annan  uppgift 
''prope  metropolim  regni  Norvegise  Nidrosiam" .  ?  Zieglers 
uppgifter  om  sjöarne  i  Trondhjemstrakten  ^  synas  äfven 
ha  förvirrat  Olaus  Magnus,  och  till  en  del  föranledt  hans 
vilseledande  framställning  af  denna  trakts  geografi. 

I  sunnanfjällska  Norge  hade  Ziegler  under  namnet 
"Mos  lacus**  omtalat  den  stora  sjön  Mjösen  samt  ett  där 
befintligt  ansenligt  sjöodjur,  som  visat  sig  senast  år  1522  ^. 
Samma  uppgift  har  äfven  Olaus  Magnus,  men  han  säger 
att  odjuret  visat  sig  på  **ön  Moos"  (insula  MoosJ^^  hvar- 
med   han   troligen  menat  den  af  Ziegler  omnämnda  Hof- 

o 

vindsön  ("Hosfuen")  i  Mjösen^.  A  Carta  marina  förekom- 
mer  ej   namnet    "Moos",   men   den   stora  dubbelformade 

^  Frosta  är  en  i  Trondhjemsfjorden  utskjutande  halfö.  Här  höUa 
i  forna  tider  det  berömda  Frostatinget.  Jmfr  Munck,  Norge  under  Mid- 
delalderen,  s.  77. 

'^  Hist,  I,  C.  27.  Å  Carta  marina  ligger  Nidrosia  däremot  ett  godt 
stycke  norr  om  denna  sjö.  Söder  om  sjön  i  fråga  har  den  lilla  Selbo- 
«jön  riktigt  blifvit  utlagd. 

3  Geogr.  Sekt.  Tidskr.  1878,  Bd.  I,  2,  s.  30—31. 

*  Anf.  arb.  s.  32—33.         '^  Hist.  XXI,  C.  43.  ^  Anf.  st.,  s.  32—33. 


212 

sjön  norr  om  Hamar  torde  likväl  motsvara  Mjösen,  ehuru 
den  fått  icke  mindre  än  två  aflopp  mot  väster,  till  kusten 
vid  Bergen  och  kusten  vid  Stavanger,  hvilket  tydligt 
visar,  att  Olaus  icke  haft  någon  kännedom  om  den  rad 
af  höga  fjäll  (af  geografer  ofta  med  ett  gemensamt  namn 
kallade  Langfjeldene),  som  bildar  gränsen  (och  vatten- 
delaren)  mellan  västanfjällska  och  sunnanfjällska  Norge. 
Sjön  Öjeren  {La  Eyer'^,  hos  Ziegler  "Oyer  lacus**  ^)  fick 
däremot  riktigt  aflopp  till  söder,  ehuru  Olaus  hvarken 
stälde  denna  sjö  i  förbindelse  med  Mjösen  ej  heller  med 
Glommen  och  Sarpsforsen  (^ Flu  Sarp*');^  denna  senare 
bildade  i  stället  aflopp  för  en  mindre  sjö  sydväst  om 
Ojeren. 

I  östra  delen  af  Skandinaviska  halfön  synes  Olaus 
Magnus  icke  direkt  vilja  sätta  Torneälfven  i  förbindelse 
med  gränsbergen  (Alpes  Doflfrini),  ehuru  han  låter  den- 
samma komma  ned  "från  bergen  (ex montibus) *,  nämligen 
från  en  liten  källsjö  i  nordliga  grannskapet  af  finska 
landryggen.  Torneälfven  var  en  djup  och  forsande  flod 
(undosus),  som  löpte  ut  i  hafvet  med  två  mynningar;  på 
den  mellanliggande  landremsan  låg  staden  Torne  (Thorna), 
det  vill  säga  —  säger  Olaus  —  "den  tornprydda  ön" 
(turrita  insula)^.  Angående  Tornes  namn  och  läge  skall 
jag  närmare  yttra  mig  längre  fram;  här  är  det  tillräck- 
ligt att  framhålla,  det  Olaus  med  Torneälfvens  "tvänne 
mynningar"  säkerligen  menat  flodarmarne  å  ömse  sidor 
om  den  vid  utloppet  liggande  Björkön  (Pirkkiö),  på  hvil- 
ken  Tornes  gamla  hamn-  och  handelsplats  var  belägen. 
Väster  om  Torneälf  träffas  på  kartan  en  flod,  som  i  sitt 
mellersta  lopp  delar  sig  i  två  grenar;  vid  den  västligaste 
af  dessa  läses  ordet  Chalis,  hvarför  den  måste  anses  repre- 
sentera Kalix  älf ;  den  östligare  torde  i  så  fall  vara  någon 
af  de  mindre  älfvar,  som  utfalla  mellan  Kalix  och  Torneå, 
så  vida  man  ej  bör  antaga^  att  Olaus  vid  kusten  hört  om- 


*  Se  namnet  å  Carta  marina.  ^  Anf.  st.,  s.  84 — 86. 

^  Carta  marina.  *  Hist.  XX,  Cl.  ^  g^g^    ^Y)iå. 


213 

talas  Torneälfvens  bifurkation  genom  Tärändö  älf  och  p& 
ofvannämnda  sätt  velat  återgifva  densamma. 

Därefter  följer  i  sydväst  ett  ofantligt  sjöbäcken, 
liggande  parallelt  med  Skandinaviska  gränsbergen  med 
sin  längsta  utsträckning  i  riktningen  N.  — S.  Denna  sjö 
benämnes  af  Olaus  Magnus  Lulatresck  och  är  enligt  hans 
uppgift^  belägen  i  Lappska  bergen  {in  montihu8Lsip^om2e)), 
Den  har  sött  vatten  samt  är  300  ital.  mil  lång  (75  ty. 
mil  =  555  km.)  och  120  ital.  mil  bred  (d.  v.  s.  30  ty. 
mil'— 222  km.).  Enligt  en  annan  uppgift^  bestämmes 
emellertid  längden  å  sjöarne  i  Lappland  ända  till  400  ital. 
mil  (d.  v.  s.  100  ty.  mil  =  740  km.),  eller  till  ett  afstånd 
som  från  nordligaste  Dalarne  till  Ystad,  men  bredden  där- 
emot endast  till  "mer  än  100  ital.  mil"  (latitudine  vero  C 
et  amplius;  d.  v.  s.  ungef.  25  ty.  mil  =  185  km.).  Ingen- 
dera af  dessa  båda  uppgifter  öfverensstämma  med  kartans, 
ty  enligt  denna  är  Lulatresck  ungef.  45  ty.  mil  lång  (333 
km.)  och  10  a  15  ty.  mil  bred  (74  ä  111  km.).  Det  in- 
ses lätt,  hur  Olaus  blifvit  förledd  att  skapa  en  dylik  oer- 
hörd vattenbildning  i  det  inre  af  Lappmarken.  Vid  sin 
färd  uppefter  Bottenhafvets  kust  har  han  troligen  redan 
söder  om  Skellefte  hört  berättas  om  den  stora  sjökom- 
plex vi  känna  under  namnen  Homafvan,  Uddjaur  och 
Storafvan  och  som  hade  aflopp  genom  Skellefte-älf,  samt 
längre  i  norr,  vid  Lule,  äfvenledes  fått  uppgifter  rörande 
en  större  insjö  i  nordväst  (Stora  Lulevattnet),  som  ge- 
nom Lule-älf  stod  i  förbindelse  med  kusten.  Olaus  har 
då,  i|tan  att  närmare  kanna  till  saken,  helt  naturligt 
antagit,  det  de  upplysningar  han  erhållit  gälde  ett  och 
samma  stora  sjöbacken,  hvilket  han  af  denna  anledning 
förlade   parallelt   med    kusten  från  Löfånger  till  Lule^, 


*  Hiat.  n,  c.  19.  -  HUt.  XX.  C.  8. 

'  Sjöames  Tårkliga  långd^  som  bos  OUiu  «f  natarii^*  skil  repre* 
sentera  breddan  af  "Lulatresck",  aro  for  Horoafran.  Uddjaar  och  Stor- 
afvan ungef.  120  km^  for  Stora  Lnlev&ttnet  ifrkn  St.  Sjöfallet  råkoadt; 
UDgef.  96  km.  Jmfr  härmed  "LolatresckB"  bre^id  10  ä  15  ty,  mil  h" 
74  ft  111  km.). 


214 

och  lät  utgöra  den  gemensamma  källsjön  för  alla  de  älf- 
var,  som  runno  ut  i  Bottenhafvet  emellan  båda  dessa 
nyssnämnda  punkter.  Lule  träsk  har  sålunda  fått  icke 
mindre  än  5  olika  afloppsfloder,  af  hvilka  ett  par  dela 
upp  sig  i  flera  grenar.  Från  norr  till  söder  blefvo  ut- 
loppen dessa :  1)  Lule-älf,  2)  älf  mellan  denna  och  3)  Pite- 
älf,  4)  Skellefte-älf  med  floddelning  vid  Rensby,  5)  älf 
med  utlopp  vid  Löfånger  (Lefanger)  och  floddelning  norr 
om  Bygde  (Rickle-ån?)  samt  söder  därom  ^ 

Ungef.  15  ty.  mil  söder  om  Lule  träsk  låg  den  äf- 
venledes  betydliga  sjön  Umatresk.  I  motsats  till  den  först- 
nämnda har  denna  senare  riktigt  fått  sin  längsta  utsträck- 
ning från  V. — O.  och  uppnår  i  denna  riktning  en  längd 
af  (enligt  kartan)  ungef.  40  ty.  mil  (296  km.)  samt  från 
N.  —  S.  en  största  bredd  af  ungef.  hälften  häraf;  båda 
de  lappländska  sjöarne  uppgifvas  vara  mycket  fiskrika-. 
"Umatresk"  utgjorde  källsjön  för  två  floder,  nämligen 
XJme-älf  och  Angermanälfven  (Elven),  hvilka  båda  genom 
en  bifurkation  stodo  i  förbindelse  med  hvarandra^.     Att 

o 

Angermanälfven  räknades  till  Umatresks  vattenområde  sy- 
nes bero  därpå,  att  Olaus  ansett  Strömsvattnet,  hvarom 
han  i  Jämtland  kunnat  erhålla  upplysningar,  vara  en  och 
samma  insjö  som  Stor  Uman^. 

Storsjön  i  Jämtland  hade  af  Ziegler  omnämnts  dels 
under  namn  af  O  vikssjön  ("Ouuik  lacus")  på  norska 
sidan  af  fjällryggen  med  aflopp  till  norska  hafvet,  dels 
under   namn   af  sjön  Lagen  ("Lagen  lacus")  på  svenska 


^  Jmfr  Carta  marina.  ^  Hist.  XX,  C.  8. 

^  I  8jälfva  värket  förekommer  just  inom  Angermanälfvens  flod- 
område en  8.  k.  bifurkation.  Från  Strömsvattnet,  som  har  hufvudaflopp 
genom    en    af    Å.-älfvens    bifloder,    Foksälfven,    utgår  nämligen   ännu  en 

o 

annan  afloppsarm,  Vängel-älfven  till  A.-älfvens  andra  biflod,  Fjällsjö- 
älfven.  Man  torde  dock  icke  få  antaga,  att  Olaus  haft  kännedom  här- 
om; hans  uppgifter  måste  anses  bero  på  ett  tillfälligt  sammanträffande 
med  ett  värkligt  faktum. 

*  Malgomaj-sjön,  den  största  af  den  egentliga  Angermanälfvens 
(hufvud armens)  flodsjöar,  måste  såsom  mera  aflägset  belägen  anses  ha 
varit  alldeles  okänd  för  Olaus. 


215 

sidan  af  samma  fjällsträckning  \  Olaus  Magnus  förlade 
sjön  (och  det  därintill  belägna  Oviken)  på  sin  rätta  plats 
öster  om  Skandinaviska  fjällryggen,  dock  utan  att  gifva 
densamma  något  särskildt  namn.  Sjön,  som  å  kartan  er- 
hållit en  nästan  äggrund  form,  har  i  riktningen  N.  —  S. 
sin  största  längd,  ungef.  10  ty.  mil  (74  km.).  Frösön  är 
äfvenledes  å  kartan  antydd,  och  Storsjön  har  riktigt  fått 
endast  ett  aflopp,  den  vid  kusten  af  Medelpad  utmyn- 
nande Indalsälfven. 

Utan  att  närmare  uppgifva  namn  eller  läge  beskrif- 
ver  Olaus  Magnus,  som  förut  är  antydt,  en  stor  flod 
(vastus  amnis)  i  nyssnämnda  landskap.  '^  Denna  flod, 
säger  han*,  kommer  från  fjällens  högsta  spetsar  (ex 
summis  montium  cacuminibus),  prässas  mellan  klipporna 
utför  sluttningarnes  branter  (per  clivorum  prajrupta)  och 
störtar  ned  i  dalarnes  djup  med  väldigt  dån.  Återkastad 
från  de  oupphörligt  hindrande  klipporna,  bibehåller  den 
<3fverallt  sitt  forsande,  snabba  lopp,  hvarför  man  utmed 
hela  flodbädden  ser  hvirflande  vågor  och  hvitt  skum  på 
vattnet.  Hvarje  år  något  före  sommarsolståndet  upp- 
fylles  älfven  på  tre  ställen  af  hopade  ismassor  och  lös- 
ryckta trädstammar,  hvilket  föranleder  de  nedre  strän- 
dernas inbyggare  att  fly  för  den  hotande  öfversvämningen 
och  söka  skydd  på  högre  belägna  ställen.  Genom  ut- 
skickade män  utforskades  flodens  tillstånd,  på  det  öfver- 
svämningen icke  skulle  träffa  inbyggarne  oförberedda.** 
Angående  den  ifrågavarande  farliga  älfvens  namn  till- 
lägger Olaus '^r  "rapido  torrenti  .  .  .  nomen  nodl  impositum 
est,  quia  instar  nodorum  crustata  mole  glacierum  arbores 
-compressas,  imo  et  ingentissimos  lapides  in  sui  dissolutione 
secum  im  petuosissime  rapit  et  portat".  Och  af  margen 
till  det  kapitel,  i  hvilket  nyss  anförda  yttrande  före- 
kommer, samt  af  värkets  index  framgår,  det  Olaus  äfven 
gifvit  floden  namnet  Knoden  ("Knoden  Midelpadiii)  flu- 
vius"),  som  utan  tvifvel  står  i  samband  med  dialektordet 

1  Geogr.  Sekt.  Tidakr.   1878,  Bd  I,  2,  sidd.  30—31  och  40—41. 

2  Hist.  II,  C.   18.  »  Hiat.  II,  C.  30 


216 

"knöda**,  n.  m.  (Västerb.),  hvars  betydelse  är  "mängd^ 
tätt  sammanpackad  massa,  hög"  ^  I  denna  mening  var 
Knoden  ett  passande  namn  på  en  flod,  som  vid  sitt  hög- 
vattentillstånd (islossningen)  på  försommaren  förde  med 
sig  stora  massor  af  is  och  lösryckta  trädstammar  och 
därigenom  föranledde  öfversvämning -. 

Det  är  icke  lätt  att  afgöra,  hvilken  af  de  norr- 
ländska älfvarne  Olaus  i  denna  beskrifning  afsett.  Håller 
man  sig  till  hans  bestämda  uppgift,  att  det  var  en  älf 
i  Medelpad,  torde  man  endast  kunna  gissa  på  Ljungan 
(Njurunda  älf)  eller  Indalsälfven.  Bilden  i  texten^  visar 
en  flod  med  höga,  kupiga  stränder;  men  dylika  strand- 
brinkar  (älfsandsaflagringar  från  den  postglaciala  tiden) 
eller  höjder  af  växlande  form,  som  begränsa  älfven  och 
som  bildats  genom  utskärning  af  denna  samt  af  i  den- 
samma utfallande  smärre  åar  och  bäckar,  finnas  nästan 
öfverallt  vid  Norrlands  floddalar*  —  de  kallas  här  van- 
ligen "nipor"  —  och  lämna  därför  ingen  ledning  för 
identifieringen  af  floden  i  fråga.  Icke  häller  kartan  tyd- 
liggör saken.  Visserligen  framgår  af  denna,  att  Stor- 
sjöns aflopp  utan  ringaste  tvifvel  måste  vara  Indals- 
älfven, hvars  källor  alldeles  riktigt  förlagts  uppe  i  fjällen 
väster    om    nämnda    sjö,   men  å  andra  sidan  visar  äfven 

o 

Carta  marina,  att  Olaus  forväxlat  Ångermanlands  ocb 
Medelpads  olika  älfvar;  så  t.  ex.  har  Ragunda  (Indals- 
älfven) förlagts  till  Ångermanälfven,  SoUefte  (Soleta)  ocb 
Gudmundrå  (Gudmudarad)  (vid  Ångerm.-älfven)  till  In- 
dalsälfven samt  Indal  (Indalsälfven)  till  Ljungan.  Det 
sannolikaste   synes    mig  emellertid  vara,  att  med  floden 


^  Jmfr  I.  E.  RiETz,  Svenskt  dialektlexikon,  I,  s.  338.  Jmfr  "knoda", 
stor  degklnmp,  sv.  knåda. 

2  H.  ScHUMACHER,  Zeitschrift  fur  Erdk.  zu  Berlin,  Bd  VIII,  1893, 
s.  173,  kallar,  som  fornt  är  nämndt,  den  med  ismassor  fylda  flod,  som 
Olaus  på  sin  resa  norrut  1518 — 1519  öfverskred,  "Madelgad"  (1),  ett  nama 
som  icke  återfinnes  i  något  enda  af  Olaus  Magnus'  arbeten. 

3  Hist.  II,  C.  18. 

"*  Jmfr  Nathorst,  Jordens  hist.,  sidd.  1051 — 1052  o.  flf. 


217 

''Enoden^  måste  ha  menats  den  för  sina  många  fall  och 
forsar  berömda  Indalsälfven, 

Ljungan  eller  Njurunda-älf  (utan  namn  å  kartan) 
låter  Olaus  tämligen  riktigt  stå  i  förbindelse  med  flera 
mindre  sjöar  i  södra  Jämtland  och  västligaste  Medelpad  ^ 
men  en  af  dessa  sjöar  har  tillika  aflopp  genom  en  annan 
älf,  som  längre  söderut  genom  Dellensjöarne  i  norra  Hel- 
singland  rinner  ut  i  Bottenhafvet  ^.  Dessa  sjöar,  lika- 
ledes namnlösa  å  kartan,  ha  äfven  fått  aflopp  till  Ljus- 
nan (flu  Lusen),  hvars  nedersta  lopp  flyttats  för  långt 
åt  norr,  så  att  utloppet  blifvit  afskildt  som  en  liten  sär- 
skild älf,  kommande  från  en  mindre  insjö  (Bergviken?)  i 
närheten  af  Alfta  (Älta).  Ljusnan  rinner  återigen  upp  ur 
ett  stort  sjöbäcken  vid  foten  af  Dovrealperna  i  norra 
Dalarne,  lacus  Svaka,  af  ungef.  15  ty.  mils  längd  (111 
km.)  och  10  ty.  mils  bredd  (74  km.).  Hvarifrån  har  Olaus 
fått  benämningen  "Svakasjön"?  Ljusne-älfs  sydligaste 
källåder  rinner  upp  uti  ett  par  små  sjöar  nordost  om 
Svuku-fjäll  och  det  kan  vara  möjligt,  att  Olaus  härigenom 
blifvit  förledd  att  uppe  i  fjällen  förlägga  sin  stora  insjö 
"lacus  Svaka",  som  måhända  äfven  förväxlats  med  den 
vid  västra  sidan  af  Svuku-fjäll  belägna  Fämundsjön  i 
Norge. 

Från  Svakasjön  utgick  äfven  Dalälfven  (utan  namn 
å  Olaus'  karta),  som  därefter  genomflöt  sjön  Lixen  och 
sedermera  —  med  en  biflod  (västra  Dalälfven)  —  rann 
in  uti  lacus  Silien,  d.  v.  s.  Siljan.  Denna  sjö  jämte  Dal- 
älfven omnämndes  äfven  af  Ziegler  under  namnen  "  Selen 
lacus"  och  "Dalekarlius  fluvius",  och  det  är  möjligt,  att 
Olaus  af  Zieglers  "Lagen  lacus"  norr  om  Siljan  (sanno- 


^  Ljungan  rinner  upp  på  Helagsfjället  mellan  Jämtland  och  Härje- 
dalen och  mottager  från  vänster  Gallån,  aflopp  för  sjön  Näklen  i  Jämt- 
land, rinner  sedan  genom  Holm-sjön  i  västra  Medelpad  och  upptager 
därefter,  likaledes  från  vänster,  Gimån,  som  bildar  aflopp  för  Befsunds- 
sjön  m.  fl.  i  Jämtland  och  Leringen  i  Medelpad. 

^  Dellensjöarne  stå  icke  i  förbindelse  med  någon  af  de  större  älf- 
varne,  utan  genomrinnes  af  en  mindre  sådan,  Svaga  älf. 


218 

likt  =  Storsjön  i  Jämtland)  föranleddes  att  likaledes  norr 
om  nämnda  sjö  upprita  "Lixen".  Ungefär  parallelt  med 
Dalälfven  utgår  från  Siljan  ett  annat  aflopp,  som  måste 
anses  representera  Gefle-ån.  I  Dalarne  namnes  utom  nyss 
omtalade  sjöar  äfven  sjön  Runn  (lacus  Runden)^  så  kallad 
af  sin  runda  form;  den  ansågs  ha  ett  betydligt  djup\ 


Den  stora,  af  ansenliga  sjöbäcken  uppfylda  sänka, 
som  från  öster  till  väster  genomdrager  det  svenska  landet, 
utgör  visserligen  icke,  noga  taget,  någon  orografisk  eller 
geologisk  gränslinie,  men  däremot  en  bestämd  hydro- 
grafisk sådan,  och  måste  anses  såsom  en  rast  af  en  se- 
nast i  postglacial  tid  existerande  hafsförbindelse  mellan 
Östersjön  och  Kattegat^.  I  historiskt  afseende  utgjorde 
denna  sänka  ursprungligen  själfva  kärnan  af  det  svenska 
väldet;  här  har  man  också  att  söka  det  äldre  Sveriges 
bördigaste  och  mast  befolkade  provinser.  De  stora  sjö- 
arne och  däromkring  liggande  trakter  uppmärksammades 
därför  jämförelsevis  ganska  tidigt  inom  den  kartografiska 
litteraturen ;  så  finnas  å  portolankartorna,  t.  ex.  å  Dul- 
certs  1339  ^,  Venern  omnämnd  under  namnet  "lacus  scarsse" 
(sjön  vid  Skara),  Mälaren  under  namnet  "lacus  stocol" 
{sjön  vid  Stockholm)  och  Vettern  under  benämningen  "  flu- 
vius  vettur"  ^,  Å  Claudius  Clavus*  karta  i  Nancyhand- 
skriften  (omkr.  1427)  finnes  Venern  antydd;  i  hans  geo- 


1  Hiöt.  n,  c.   12. 

2  Rörande  litteraren  i  denna  fråga  hänvisas  tiU  Törnebohm,  Sve- 
riges geologi,  2  uppL,  Sthm  1894,  Nathorst,  Jordens  historia,  Sthm  1894, 
MuNTHE,    De   yngsta  skedena  af  jordens  utvecklingshistoria,  Upsala   1893. 

^  Jmfr  Nordenskiöld,  Facsimileatlas,  s.  52  o.  följ. 

*  Detta  är  den  namnform,  under  hvilken  Vettern  omnämnes  i 
äldre  svenska  källor:  omkr.  1226  Wetur,  Diplom.  Suec,  vol.  I,  N:o  216, 
s.  228;  i  13:de  årh.  Waetur,  Västgötalag.;  1312  Wsetur,  Diplom.  Suec,  III, 
N:o  1865,  s.  78.  Namnet  är  uppkommet  af  samma  stam  som  i  "vatten", 
jmfr  Egli,  Nomina  Geographica,  2  Aufl.,  Leipzig,  1893. 


219 

grafiska  beskrifning^  omnämnes  samma  sjö,  **  Vone  lacus'*  *, 
samt  Vettern :  **  Visiiigh  lacus  (efter  Visingsö)  Magnus  et 
dulcis".  På  Zamoiski-kartan  (omkr.  1474)  och  Ulmer- 
typens  kartor  {1482  m.  fl.)  förekomma  såväl  Venern  som 
Vettern  utlagda;  den  förstnämnda  sjön  bär  efter  porto- 
lanernas  föredöme  å  Zam.-kartan  namnet "  Yona  vel  sthrese 
lacus",  å  Ulm.-typens  kartor  "schrese  lacus",  d.  v.  s. 
Skara-sjön^.  Såväl  Ziegler^  som  hans  sagesman  Johan- 
nes Magnus^  omnämner  särskildt  sjöarne  Venern,  Vettern 
och  Mälaren  (Vener,  Vether,  Meler  lacus). 

Venern  (Vener  lacus),  som  enligt  Olaus  Magnus*  upp- 
fattningssätt låg  i  Västergötland  (in  regione  Vestrogothor- 
um),  beräknades  af  honom  till  130  ital.  mil  (32,5  ty.  mil 
=  240,5  km.)  i  längd,  och  nästan  lika  mycket  i  bredd  ^. 
Enligt  en  annan  beräkning^  var  Venern  100,000  passus 
i  längd  och  endast  40,000  passus  i  bredd,  hvilket,  om 
man  räknar  5,000  passus  på  en  tysk  miP,  utgör  resp. 
20  ty.  mil  (148  km.)  och  8  ty.  mil  (52,2  km.).  En  me- 
delväg mellan  dessa  båda  uppgifter  har  här,  som  vid 
flera  andra  Olaus  Magnus'  måttbestämningar,  följts  å 
Garta  marina;  å  denna  är  Venern  nämligen  ungef.  28 
ty.  mil  (207,2  km.)  i  längd  och  högst  15  ty.  mil  (111 
km.)  i  bredd.  Olaus  kom  emellertid  genom  denna  och 
föregående  beräkning  sanningen  tämligen  nära,  ity  att 
Venerns  värkliga  utsträckning  anses  vara  ungef.  155,4 
km.  i  längd  och  88  km.  i  bredd  ^.  Olaus  beskrifver  Ve- 
nern   såsom    varande   rik  på  öar  och  såsom  ägande  icke 


*  Ymer,  1891,  8.  30. 

^  Venern  ("Vone"  hos  Olavus)  kallas  omkr.  1240  Vasnir,  Snorr. 
Stnrl.  Heimskr. ;  1340  VsBni,  Svenskt  diplomat.  V,  N:o  4089,  a.  587.  Äfven 
detta    namn   sammanstalles  med  vatten  (skr.  "vana"),  jmfr  Egli,  anf.  st. 

3  Jmfr  Ymer,  1891,  s.  30. 

*  Geogr.  Sekt.  Tidskr.  1878,  Bd  I,  N:o  2,  s.  40—41,  48—49. 
^  Hist.  Goth.,  Situs  Scandiae. 

«  Hist.  II,  C.   19.  ^  Hist.  XX,  C.  3. 

^  H.  Wagner,  Lehrbuch  der  Geographie,  1894,  s.  43. 
^  Jmfr  C.  M.  Rosenberg,  Geograf,  stat.  handlexikon  öfver  Sverige, 
II,  8.  983.     Venerns  ytinnehåll  utgör  6,238  kv.-km. 


220 

mindre  än  öfver  24  tillflöden,  stora  floder,  som  kommo  från 
de  norska  bergen  (Magna  flumina  a  montibus  Norvegise)  ^. 
Denna  senare  uppgift  öfverensstämmer  med  teckningen 
å  kartan,  som  för  Venern  icke  anger  ett  enda  tillflöde 
söder-  eller  österifrån;  däremot  finnas  10  (icke  24)  flod- 
mynningar på  västra  sidan  (Värmland  och  Dal),  och  alla 
dessa  tillopp  (med  floddelningar  och  bifm-kationer)  ha 
sina  källor  i  svensk-norska  gränsbergen  eller  Dovre- 
alperna.  Den  största,  Klarälfven  (utan  namn),  är  tillika 
den  nordligaste ;  den  mottager  aflopp  från  sjön  Värmelen 
(Verine),  som  dessutom  genom  ett  annat  eget  flodsystem 
står  i  förbindelse  med  Venern.  De  många  älfvarne  och 
vattendragen  i  Värmland  har  Olaus  icke  kunnat  skilja 
från  hvarandra,  utan  han  har  sammanblandat  dem  på  eti 
ganska  förvirradt  sätt.  Uppgiften  om  Venerns  24  till- 
flöden är  däremot  ganska  nära  öfverensstämmande  med 
värkliga  förhållandet  ^. 

Venern  ägde  enligt  Olaus'  riktiga  uppfattning  en- 
dast ett  enda  aflopp  mot  söder,  nämligen  Trollhättan 
(Trolhetta,  id  est  dcemonum  caputium)  ^.  Det  var  en  snabbt 
rinnande  flod,  som  utgick  från  Venern  **nära  staden  (!) 
Collen'',  d.  v.  s.  Kållandsö  (härad),  som  fordom  skrefs 
Qualden,  Qvallen,  sedan  Kaalden  eller  Eaallen  ^.  Af  denna 
uppgift  framgår,  att  Olaus  trodde,  det  Venern  i  sydväst 
löpte  ut  i  en  enda  vik  eller  bukt,  under  det  att  den  i 
värkligheten  har  tvänne  sådana,  af  hvilka  Göta  älf  ut- 
går från  den  sydvästligaste^;  Lidköpingsviken  öster  om 
Eållandshalfön  har  Olaus  däremot  riktigt  antydt  å  sin 
karta.   ** Ehuru**,  säger  Olaus  vidare,  ** mynningarne  (intro- 

^  Hist.  II,  C.  19;  XX,  C.  3.     Jmfr  Opera  breve  och  Auslegung. 

^  Venern  mottager  från  väster  och  sydväst  Frändeforsån  (Dalbergs- 
ån),  Upperudsälfven,  Åmålsån,  Byälfven,  Norsälfven,  Klarälfven,  från  öster 
GuUspångsälfven  (Letälfven),  från  söder  Tidan,  Lidan  och  Nossan ;  dess- 
utom ett  tjogtal  mindre  tillflöden,  så  att  hela  antalet  närmar  sig  24. 

3  Hist.  XX,  C.  3.     Jmfr  Hist.  II,  C.  20. 

*  Styffe,  Skandinavien  under  unionstiden,  s.  118. 

^  Den  närmast  öster  därom  belägna  viken  af  Venern  är  Dettern^ 
i  hvilken  Nossan  mynnar  ut. 


221 

itus)  af  Venerns  tillflöden  voro  i  hög  grad  forsande  och 
brusande  (valde  stridulus)  samt  uppfylda  af  hvirflar  (verti- 
cosus),  var  likväl  dånet  af  sjöns  strida  utlopp  så  starkt, 
att  det  hördes  mer  än  20  ital.  mil  (37  km.)  vida  om- 
kring" ^  Här  åsyftas  uppenbarligen  det  berömda  vatten- 
fallet vid  Trollhättan,  men  Olaus  synes  icke  ha  varit  fullt 
säker  på,  hvar  detta  varit  beläget,  ty  nyss  angifna  upp- 
gift kompletteras  af  Olaus'  påstående  (i  Opera  breve),  att 
Trollhättan  '^föll  ut  i  hafvet  med  stort  dån",  ehuru  det  å 
andra  sidan  heter  ^,  att  floden  flöt  ned  på  en  sumpig  slätt 
{''in  paludinosam  planitiem  cadens").  Dock  uppgaf  Olaus 
bestämdt^,  att  utloppet  i  hafvet  var  beläget  vid  slottet 
Elfsborg  (Elfzburg)  på  Hisingen  (Hisyngen);  älfvens  tu- 
delning  och  den  härigenom  uppkomna  ön  antydes  äfven 
riktigt  på  kartan. 

Att  Venem  endast  hade  ett  utlopp  tillskrif  ver  Olaus 
den  omständigheten,  att  de  sjön  omgifvande  bergen  in- 
genstädes lämnade  tillfälle  till  flera  utflöden  ("montibus 
tam  amplo  circuitu  resistentibus  nusquam  nisi  unicum  in- 
veniunt  exitum")*.  Bland  dessa  berg  torde  han  utan 
tvifvel  ha  räknat  Einnekulle  (Kindakulle,  Kindaberg)  ^, 
som  han  också  riktigt  förlagt  alldeles  vid  stranden  af 
Venem.  Bergets  höjd  var  så  betydlig,  att  det  "som  ett 
svart  moln  på  himmeln  syntes  för  sjöfarande  mer  än  40 
ital.  mil  (74  km.)  ute  på  sjön".  Vid  storm  och  oväder 
sökte  seglare  yanligen  skydd  i  den  lugna  hamnen  vid 
foten  af  berget,  som  i  öfrigt  var  berömdt  för  sin  yppiga 
vegetation  och  sina  vildt  växande  fruktträd®,  samt  för 
den  utmärkta  marmorsten,  som  bröts  i  bergets  omgif- 
ning^.     Bland  de  Venern  omgifvande  bergsträckningarne 


»  Hist.  II,  C.  20.  2  Higt.  ibid. 

*  Jmfr  AuslegtiDg;  hos  Brexxeb,  anf.  arb.,  s.  13. 

*  Hist.  n,  C.  20. 

s  Svenskt    diplomat,    från   1401,   I,  N:o  916,  s.  697:   1407,  KindaEf- 
bfergh.     Dess  höjd  öfver  hafvet  är  279  m. 

*  Hist.  II,  C.  22.  ^  Hist.  XXII,  C.  1. 


222 

torde  Olaus  äfven  ha  räknat  skogshöjden  Tiveden,  som  k 
Carta  marina  riktigt  åtskiljer  Venern  från  Vettern. 

Vettern  (Vether,  Veter  lacusj  ligger  enligt  Olaus' 
mening  i  Östergötland  (in  regno  Ostrogothorum)  \  och  är 
60  ital.  mil  lång  (d.  v.  s.  15  ty.  mil  =  111  km.)  och  20 
ital.  mil  bred.  (5  ty.  mil  =  37  km.)^.  Därmed  öfverens- 
stämmer  fullkomligt  den  å  kartan  angifna  bredden  för 
sjön,  men  längden  är  här  beräknad  efter  ungef.  17  — 18 
ty.  mil  (rundt  126  ä  133  km.),  sålunda  något  större  än 
enligt  färstnämnda  uppgift.  Aritmet.  mediet  mellan  111 
och  133  utgör  122  km.,  som  endast  är  ungef.  2  km.  mer 
än  Vetterns  värkliga  längd;  bredden  beräknade  likväl 
Olaus  för  stor,  alldenstund  denna  endast  uppgår  till  högst 
30  km.  Om  Vettern  säger  Olaus  för  öfrigt^,  att  den 
"hade  grönaktigt,  till  den  grad  klart  och  genomskinligt 
vatten  (adeo  claras  et  perspicuas  aquas  habens),  att  till 
och  med  ett  mynt  (obolus)  kunde  synas  på  botten.  Vid 
tiden  för  islossningen  (cum  tempus  resolutionis  immineat) 
började  ett  brusande  häftigt  dån  från  sjöns  botten,  och 
isen  brukade  våldsamt  brista  sönder  i  små  sprickor  eller 
remnpr,  som  sedermera  utvidgade  sig  till  breda  öppnin- 
gar". Isen  hade  dock  en  mäktighet  "plusquam  unum  vel 
duo  brachia"  *,  eller  —  som  det  heter  på  ett  annat  ställe^  — 
"  plusquam  palmas  6  vel  7 " ;  då  emellertid  vinden  häftigt 
for  fram  öfver  ytan  "bröts  istäcket  upp  och  delade  sig  i 
flera  delar,  så  att  de  som  färdades  på  isen  med  svårig- 
het kunde  rädda  sig  i  land"  ^.  Dessa  upplysningar  an- 
gående islossningen  i  Vettern  äro  ingalunda  utan  sitt 
stora  intresse,  ty  i  själfva  värket  karaktäriseras  denna 
märkliga  insjö  just  af  dylika  meteorologiska  företeelser, 
af  plötsliga  stormar  och  dimmor,  elektriska  fenomen  och 
oscillationer^. 


»  Hiat.  I,  C.  29. 

2  Hiat.  ibid.;    Hiat.    XX,    C.  18    uppger  likväl   endast   16  ital.  mil 
(- -  29, G  km.)  för  Vetterna  bredd. 

3  Hiat.  II,  e.  19.  *  Hiat.  I,  C.  29.  ^  Hiat.  XX,  C.   17. 

^  Hiat.  ibid.  ^  Jmfr  Unaer  Wisaen  v.  der  Erde,  II,  1.  a.  350. 


223 

Vettern,  som  i  sin  midt  (in  umbilico  suo)  hade  "den 
aflånga,  fagra  ön  Visingsö"  (Visingxce)^,  har  å  Carta  ma- 
rina riktigt  fått  sitt  utlopp  (Motala  ström)  genom  ett 
par  mindre  sjöar  (Roksen  och  Glan)  till  Bråviken  och 
Östersjön;  äfven  Ziegler^  hade  alldeles  riktigt  låtit  Mo- 
tala ström  ("Motalse  fluvii  emissio")  bilda  Vetterns  aflopp. 

Hjälmaren  (Jelmer)^  stäldes  däremot  å  Olaus*  karta 
alldeles  oriktigt  i  förbindelse  med  Östersjön,  i  det  att 
dess  aflopp  utgjordes  af  tvänne  floder,  som  mynnade  ut 
i  närheten  af  Trosa  och  Nyköping  (Nyköpingsån)  ^.  Mä- 
laren (Meler  lacus),  som  å  Carta  marina  fått  en  elliptisk 
form  —  12  ty.  mil  (88,8  km.)  i  längd  och  10  ty.  mil  (74 
km.)  i  bredd  —  ansågs  ha  åtminstone  tre  särskilda  af- 
lopp, ett  söderut  till  nuv.  Mörköviken  (nu  Södertelje  ka- 
nal), ett  vid  Stockholm  (Norrström)  och  det  tredje  vid 
Staket  rakt  i  öster,  hvarigenom  sydligaste  Roslagen  (Bo- 
den) förvandlades  till  en  ö^.  Att  ett  sjöbäcken  hade  två 
eller  flera  aflopp  är,  kan  man  säga,  ett  ingående  känne- 
tecken på  Olaus  Magnus'  hydrografi,  hvarför  han  natur- 
ligtvis skulle  särskildt  framhålla,  när  dylika  dubbelaflopp 
(såsom  t.  ex.  för  Venern)  icke  voro  att  finna. 

Sydsverige,  som  hvad  terrängen  beträffar  kan  delas 
uti  höglandet  i  midten,  det  s.  k.  småländska  höglandet, 
samt  en  omgifvande  zon  af  jämförelsevis  låga  kusttrak- 
ter, har  i  mindre  grad  än  öfriga  delar  af  Skandinavien 
varit  föremål  för  Olaus'  intresse.  Men  sydliga  delen  af 
Vettern    (88  m.  öfv.  hafvet)  ligger  redan  inom  nordran- 


*  Hist.  III,  C.  20.  Ons  namn  skrifvea  redan  i  början  af  1300- 
talet  jämte  Viaings  0,  Wissingso,  Wiaing8h0  äfven  Wieinxo,  Viainx0, 
jmfr  Diplom.  Suec.  III,  a.  6,  72,  104,  371  o.  493. 

^  Geogr.  Sekt.  Tidskr.  1878,  Bd  I,  2,  a.  50—51. 
3  Jmfr    Sv.    diplom,    fr.    1401,   I,    N:o  858,  s.  656:  år  1407,  "JsbI- 
mans  sunde**  (Hjälmare  aund). 

*  Hjälmaren  har  genom  den  a.  k.  Hyndevadeån  aflopp  till  Mäla- 
ren; Nyköpingaån  bildar  aflopp  för  de  aörmländaka  ajöarne  Tianaren, 
Yngaren  och  Båfven  m.  fl. 

^  Bland  Mälarens  tillflöden  omnämnes  särakildt  den  förbi  Upsala 
flytande  älfven  Sala  (Fyris),  jmfr  Hist.  III,  C.  6. 


224 

den  af  detta  högland,  och  angående  nämnda  sjö  har  Olaus, 
som  förut  är  visadt,  meddeladt  flera  underrättelser  af 
vikt.  Öster  om  Vettern  resa  sig,  innan  ännu  höglandet 
i  söder  påträffats,  isolerade  bergpartier  öfver  Östgöta- 
slätten, af  hvilka  Olaus  omtalar  tvänne  stycken.  Det 
ena  är  det  i  Brabo  härad  belägna  lilla  Kittelberget  (Ketil- 
berg,  möns  cacabi),  som  lär  ha  sitt  namn  efter  en  öfverst 
på  berget  befintlig  kittelformig  fördjupning  \  hvilken 
äfven  omtalas  af  Olaus  ^.  Det  andra  bergpartiet  är  det 
alldeles  invid  Vettern  belägna  Omberg  (263  m.),  af  Olaus 
kalladt  möns  Amaberg^.  Där  kunde  man  erhålla  förträff- 
liga stenslag  af  olika  färg,  dock  mast  svart  sten,  som 
användes  i  byggnader.  Berget,  som  var  berömdt  för  sin 
härliga  natur  ("omni  amoenitate  plenissimus"),  beskrif- 
ves  såsom  bredt  och  högt  (latus  et  sublimis);  på  afstånd 
liknade  det  ute  på  sjön  en  tornprydd  stad,  omgifven  af 
murar.  Andra  berg,  säger  Olaus,  funnos  äfven  längre  i 
öster  vid  kusten*. 

På  östra  sidan  af  Vettern  ungef.  20  km.  söder  om 
Omberg  höjer  sig  den  skogsås,  Holaveden,  som  kan  an- 
ses utgöra  höglandets  rand  eller  kant  i  norr;  den  om- 
nämnes  af  Olaus  i  hans  historia  (Holueden)  ^,  liksom  äfven 
den  uppe  på  höglandet  belägna  sjön  Sömmen^;  å  kartan 
finnes  äfven  en  mindre  sjö  (Åsunden?)  utlagd  Ö.  eller  SO. 
om  Linköping.  Möjligt  är,  att  Olaus  med  amnis  Schena 
(hvaraf  Scheningia,  Skeninge  skulle  fått  sitt  namn)^ 
menat  Sömmens  aflopp.  Svartån,  som  rinner  omkr.  10 
km.  öster  om  Skeninge;  hvad  han  däremot  afsett  med 
den,    enligt    hans    uppgift,    i    närheten    befintliga   floden 


*  Jmfr  TuNELD,  Geografi  öfver  konungariket  Sverige,  III,  Öster- 
götland, 8.  10. 

2  Hiat.  II,  C.  31. 

*  Hiat.  XII,  C.  1.  Enligt  Tuneld,  anf.  arb.,  s.  393  går  i  trakten 
en  sägen,  att  berget  "fått  sitt  namn  af  en  drottning  Ama  eller  Ömma**. 
Benämningen  "Amaberg"  synes  sålunda  ha  användts  på  ort  och  ställe. 

*  Hist.  ibid.  ^  Hist.  XX,  C.  18. 

6  Hiat.  I,  C.  25.  ^  Hist.  II,  C.  30. 


225  . 

Tannafors  (*fluvio  non  longe  exinde  distanti  a  continuo 
stridore  dentium  nomen  impositum  est")^  kan  jag  icke 
afgöra.  Af  öfriga  "floder"  eller  åar  i  södra  Sverige 
namnes  i  öster  flumen  Helga^,  om  hvilken  det  heter,  att 
den  är  belägen  icke  långt  från  Kalmar  (antingen  Helge-å 
i  Skåne  eller  Helgasjöns  i  Småland  aflopp,  Mörrums-å), 
samt  i  väster  Nissan  (Nica  amnis)^.  Kartan  anger  fem 
floder,  som  kommande  från  småländska  höglandet  ut- 
mynna vid  sydkusten  af  Sverige.  Af  de  många  sjöbild- 
ningarne  ^  uppe  i  sydvästra  och  södra  delen  af  höglandet  är 
den  största  af  dem,  Bolmen  (utan  namn),  utlagd  på  kartan. 
Sammanfattas  den  föregående  framställningen  rö- 
rande Olaus  Magnus'  kännedom  om  den  Skandinaviska 
halföns  orografi  och  hydrografi  framgår  häraf,  att  Olaus 
uppfattat  terrängen  såsom  i  allmänhet  utgörande  en 
blandning  af  berg  och  skogsåsar  ("tota  septentrionalis 
regio  fere  montosa  ac  nemorosa  est")^;  att  han  noga 
fastställt  den  Sverige  och  Norge  åtskiljande  fjällryggen 
eller  "Dovrealperna"  såsom  halföns  hufvudvattendelare  och 
om  denna  fjällrygg,  som  han  själf  mellan  63  —  64"  n.  br. 
öfverskridit,  meddelat  egna,  jämförelsevis  riktiga  iakt- 
tagelser; samt  att  han  äfven  först  af  alla  geografer  lämnat 
upplysningar  angående  de  på  östsidan  om  fjällsträcknin- 
gen liggande  stora  s.  k.  "glintsjöarne"  i  norra  och  mel- 
lersta Skandinavien.  Vidare  har  han  på  ett  bättre  sätt 
än  sina  föregångare  (t.  ex.  Ziegler)  beskrifvit  den  i  sven- 
ska sänkan  belägna  långa  raden  af  sjöbäcken,  h vilkas 
storlek  han  äfven  på  ett  i  det  hela  tillfredsställande  sätt 
angifvit,  och  hvilkas  aflopp  han  (på  ett  par  undantag 
när)  å  sin  karta  på  ett  riktigt  sätt  fastställt.     Småland- 

*  Hiat.  n,  C.  30.  *  Hist.  X,  C.  8.  ^  Hiat.  Til,  C.  22. 

*  Hist.  II,  C.  1  anföres  följande  legend:  "in  Meridionali  Gothia  non 
procul  a  civitate  Vexionensi  campcdtris  et  limosus  lacus  est,  qui  ignea 
ana  virtute  quodcnnqne  coctilc  in  eo  dimissum  chordaque  extiactum, 
qnaei  momentaDeo,  vel  exigno  temporis  momento  coctum  vel  adastum 
remittit."  Glans  trodde  sålunda  på  befintligheten  af  rarma  kokande  käl- 
lor k  Smålands  högland. 

*  Jmfr  Hist.  X,  C.  1. 

15 


.  226 

ska  höglandet  såsom  den  sjöplatå,  hvarifrån  södra  Sve- 
riges åar  och  älfvar  ha  sitt  upphof,  har  icke  häller  läm- 
nats utan  uppmärksamhet.  Däremot  har  Olaus  icke  känt 
till  i  någon  riktigare  omfattning  det  s.  k.  Högskandina- 
vien eller  det  betydliga  norska  fjällhöglandet,  hvars  hög- 
sta punkter  i  Dovrefjeld,  Jötunfjeldene  och  Langfjeldene 
han  i  det  hela  nästan  alldeles  förbisett.  Dock  kan  det 
i  allmänhet  sägas,  att  Olaus  Magnus  fört  kunskapen  om 
Skandinaviska  halfön  i  berörda  afseenden  betydligt  framåt, 
och  att  han  för  sin  tid  lämnat  förträffliga  bidrag  till  kän- 
nedomen om  Nordens  fysikaliska  geografi. 


VIII. 

Skandinaviska  halföns  klimatiska  för- 
hållanden, växt-  och  djurlif. 

Då  enligt  Olaus  Magnus'  uppfattning  den  stora  nor- 
diska halfön  i  norr  sträckte  sig  ända  till  Nordpolen,  var 
det  naturligt,  att  han  skulle  göra  de  allra  nordligaste 
trakternas  meteorologiska  och  klimatologiska  förhållanden 
till  särskildt  föremål  för  sitt  omnämnande.  Under  själfva 
Nordpolen  låg  landet  Biarmia:  "cuius  zenit  est  in  polo 
Årctico,  eiusque  Horizon  est  idem  cum  circulo  aequinoc- 
tiali,  qui  Zodiacum  in  duas  partes  aequales  intersecans, 
efficit,  ut  una  medietas  totius  anni  sit  unus  dies  artifici- 
alis  et  altera  medietas  una  nox,  et  ita  totus  annus  esset 
ibi  unus  dies  naturalis.  Sed  cum  ibi  sol  nunquam  magis 
23  gradibus  sub  Horizonte  deprimatur,  videtur,  quod  illis 
sit  dies  continuus  sine  nocte."  ^  Enligt  den  under  me- 
deltiden, särskildt  under  skolastiken,  förhärskande  åsik- 
ten (som  äfven  kommer  till  uttryck  hos  t.  ex.  Albertus 


*  Hist.    I,    C.    1.     Olaus    anför    här    "autor  sphajraB'*,  d.   v.  s.  Sa- 
croboBCO. 


227 

Magnus)  förtätades  luften  längst  i  norr  till  följd  af  den 
där  rådande  stora  kölden  till  en  tät  dimma.  De  snedt 
infallande  solstrålarne  åstadkommo  nämligen,  som  man 
föreställde  sig,  endast  en  mycket  svag  värme  och  kunde 
visserligen  föranleda  vattenånga  att  uppstiga  från  vat- 
tenytan, men  förmådde  icke  med  sin  obetydliga  värme 
absorbera  densamma  \  Denna  mening  refererar  Olaus  efter 
SacroboSco:  "ait  (se.  idem)  radium  solarem  ibi  existen- 
tem,  adeo  debilis  esse  virtutis,  ut  elevatos  vapores  con- 
sumere  aut  purgare  nequeat.  Proinde,  inquit,  neque  aer 
serenus  ibi  est  neque  dies."  ^  Gent  emot  denna  uppfatt- 
ning anföras  Plinius  och  Solinus  **qui  propter  conti- 
nuam  solaris  luminis  prsesentiam  affirmant,  ibi  omnia  in- 
tolerabili  solis  ardore  periclitari^;  men  båda  de  anförda, 
mot  hvarandra  stridande,  åsikterna  förkastas  bestämdt 
af  Olaus,  som  ansåg,  att  man  med  dessa  förklaringssätt 
hade  kommit  "från  Scylla  i  Charybdis**  ^.  Säkerligen 
ansåg  han,  att  en  medelväg  här  vore  det  riktiga.  Åt- 
minstone säges  det  beträffande  Finmarken  ("etsi  rigidio- 
rem  orbis  terrarum  partem  culturam  ac  mansionem  sor- 
tita  est''),  att  luften  där  liksom  i  angränsande  trakter 
alltid  var  hall  och  klar  (semper  frigidus  et  serenus)^. 

Beträffande  årstiderna  i  norr  (i  Finmarken)  heter 
det  vidare:  "Åb  octavo  Cal.  Aprileis  usque  ad  sextum 
Idus  Septembreis  est  illic  continuus  dies,  nullis  interveni- 
entibus  tenebris  videturque  sol  a  4  Nonas  Maij  usque  ad 
Cal.  Augusti,  nulla  intercidente  nocte."  De  ljusa  som- 
marnättema funnos  ännu  så  långt  i  söder  som  i  de  syd- 
ligare delarne  af  Götaland,  hvarest  man  midt  i  natten 
under  sommarsolståndet  ( —  "in  distinctis  locis  Lincopiae 
videlicet  et  Scaris"  — )  kunde  läsa  och  skrifva  de  min- 
sta bokstäfver  eller  till  och  med  räkna  småmynt.  Under 
60:de  breddgraden  (och  norrut)  voro  från  början  af  Maj 
till  början  af  Augusti  inga  stjärnor  synliga,  man  såg  en- 

'  Jmfr  Ebetscumer,  Die  pliysische  Erdkunde  im  cliristlichcn  Mit- 
telalter,  Wien  n.  Olmutz,  1889,  s.  142. 

*  Hifit.  I,  C.  1.  »  Hiat.  ibid.  "»  Hist.  I,  C.  2. 


228 

dast  månen:  "quod  in  plenilunio  veluti  ardens  rubus  pe- 
nes  terrad  superficiem  paululum  eo  temporis  intervallo, 
omnium  admiratione  et  horrore,  pervidetur**  \ 

Kölden  i  de  nordiska  länderna  skildras  som  synner- 
ligen sträng;  Norden  ansågs  till  och  med  vara  ett  slags 
köldcentrum  för  den  öfriga  världen:  "frigus  inde  succes- 
sive,  veluti  radii  ex  centro  tandem  per  totum  orbem  am- 
pliatur,  quemadmodum  omnes  nationes,  quas  penetrat, 
eius  asperitate  commotae  attestantur**  ^.  Det  är  kändt 
—  säger  Olaus  —  att  Nordens  länder  på  grund  af  fysiska 
orsaker  äro  kallare  än  alla  andra  och  ha  skarpare  vin- 
trar. Osakerna  härtill  uppger  han  vara:  1)  att  solen  där 
gör  en  kortare  båge,  är  på  längre  afstånd  och  under 
vintern  låter  sina  strålar  snedt  infalla  (*quia  ibi  tunc 
sol  volvitur  circulo  breviori,  longiusque  distat,  dum  motum 
obliquat  per  hyemalia  signa"),  så  att  jord  och  vatten 
hårdt  tillfrysa;  2)  Nordens  länder  äro  belägna  under 
Björnarnes  eller  Vagnarnes  stjärntecken,  de  "kallaste" 
af  alla  ("quia  loca  illa  sub  aspectibus  Ursarum  vel  Plau- 
strorum,  signis  frigidissimis,  situantur");  3)  Nordens  län- 
der ligga  invid  hafvet  och  oceanen,  som  i  synnerhet  i 
nordväst  och  i  öster  är  af  ett  ofantligt  djup,  och  som, 
då  solen  icke  kan  genomtränga  densamma,  skapar  en 
desto  förskräckligare  köld  ("ad  quam  qua  sol  penetrare 
non  potest  frigus  seu  gelu  horribilius  generatur")^.  Olaus 
stöder  sig  i  afseende  på  sistnämnda  punkt  på  Albertus 
Magnus  och  hade  sålunda  lika  litet  som  denne  någon 
kännedom  därom,  att  hafvets  närhet,  i  stället  för  att 
skärpa,  tvärtom  i  betydlig  mån  mildrar  klimatet  ("mari- 
timt klimat"),  där  eljest  vindförhållanden  icke  lägga  hin- 
der häremot. 

Som  ett  tecken  till  annalkande  köld  omnämner  Olaus 
bland  annat:  "quando  penes  solem  ad  occasum  in  pro- 
funda  hyeme  vergentem  circunstant  nubes  igneam  osten- 
dentes  sp^cram  vel  columnam,  ac  si  immensa  urbs  aliqua 


»  Hiat.  I,  C.  2.  2  Higt.  I,  C.  19.  ^  Hist.  ibid. 


229 

flammis  accensa  conflagraret:  pra3tera3a  radii  cuneati  di- 
recte  ad  sublimem  aerem,  veluti  pyramides,  continuo  igne 
ardentes  extensi.**  Härmed  torde*  ha  menats  dels  s.  k. 
solgårdar,  dels  äfven  möjligen  norrskenet.  Kölden  var 
—  berättar  Olaus  —  understundom  så  häftig  och  sträng, 
att  **  ögonen  förfröso  på  vargarne  längst  i  norr,  naglarne 
lossnade  ur  väggar  och  dörrar  samt  ler-  och  glaskärl 
sprungo  sönder"  ^  Som  exempel  på,  huru  hårdt  de  Skan- 
dinavien omgifvande  hafven  kunde  tillfrysa,  omtalar  Olaus 
efter  Albert  Krantzius,  att  år  1294  var  Cimbriska  hafvet 
belagdt  med  så  stark  is,  att  man  kunde  rida  från  Jut- 
land  till  Oslo,  1323  färdades  man  gående  på  isen  från 
Liibeck  till  Danmark  och  Preussen,  år  1399  från  Liibeck 
till  Stralsund  och  därifrån  till  Danmark,  år  1423  till 
häst  från  Danzig  till  Liibeck  och  från  Mecklenburg  till 
Danmark.  Under  dylika  stränga  vintrar  brukade  man 
upprätta  värdshus  och  gästherbergen  på  isen^;  dylika  fin- 
nas äfven  uppritade  å  Carta  marina  längst  hela  södra 
Östersjökusten.  Kartan  anger  likaledes  Finska  viken  is- 
belagd,  liksom  äfven  smalaste  delen  af  Bottenhafvet 
(Qvarken),  hvarest  man  med  häst  och  släde  kör  öfver 
isen  från  Finland  till  Sverige.  Alla  sjöar  och  vatten- 
drag (lacus  et  stagnales  aquae)  började  att  frysa  till  i 
Oktober  och  gingo  ej  upp  förrän  i  början  af  April  ^. 

Hvad  vindförhållandefia  angår,  polemiserar  Olaus  mot 
den  uppfattning,  som  gjort  sig  gällande  hos  åtskilliga 
författare,  att  alla  vindar  egentligen  utgjorde  en  enda 
vind,  liksom  alla  floder  i  grunden  en  enda  flod:  vinden 
ansågs  af  dessa  vara  en  rörelse  i  luftkretsen  (aeris  motum), 
och  vindarnes  olikhet  och  olika  benämning  berodde  på  det 
håll,  hvarifrån  denna  rörelse  utgick*.  Ett  dylikt  uppfatt- 
ningssätt förekommer  bl.  a.  hos  Isidorus  Hispalensis, 
hvars  definition  af  vind  Olaus  anför :  **  Ventus  est  aer  com- 
motus  et  exagitatus;  sic  dictus  eo  quod  vehemens  sit  et 


1  ffist.  I,  c.  19.  2  jnjfr  Hist.  I,  c.  26.  ^  Hist.  1,  C.  27. 

*  Hist.  I,  C.  6. 


230 

violentus"  ^  Olaus  gillade  emellertid  icke  denna  upp- 
fattning, utan  anslöt  sig  i  stället  till  Aristoteles*  me- 
ning, att  vindarne  uppstodo,  icke  ur  någon  rörelse  i  luft- 
kretsen, utan  från  en  ång-  eller  dunstartad  evaporation 
ur  jorden  (åx  tf^c  v-aTrvcoSooc  ava^ojxtdascDg);  det  är  allmänt 
kändt  —  säger  Olaus  —  att  det  finnes  fyra  hiifvudvin- 
dar  och  åtta  halfva,  de  förra  underordnade  ("octo  ven  ti 
istorum  suiBfraganei").  Af  de  förstnämnda  var  sunnan- 
vinden  varm  och  fuktig  till  följd  af  med  denna  vind  för- 
enade varma  vattenångor;  men  ehuru  den  under  vintern 
nådde  fram  till  Norden  omintetgjordes  dess  mildhet  af 
köldens  stränghet  ("frigoris  asperitate  illico  repercussus 
evanescit")  ^.  Nordanvinden  var  kall  och  torr  (utan  ne- 
derbörd): **quod  ex  nimia  solis  remotione  contingit.  Gum 
enim  sol  ad  eum  advenerit,  altissimus  est  et  a  terra  re- 
motus; ideoque  in  aere  fiunt  nubes  et  frigöra  fortiora.* 
Ostanvindarne  voro  tempererade  i  såväl  värme  som  köld 
och  bättre  än  västanvindarne,  som  växlade  i  både  köld 
och  fuktighet  allt  efter  det  ställes  temperatur,  hvarifrån 
de  utgingo^ 

I  götiska  eller  svenska  hafvet  (Östersjön)  blåste 
hvarje  år  häftiga  nordväst-  och  sydvästvindar  (Corus  ét 
Circius),  h vilka  åstadkommo  förödande  värkningar ;  de 
föranledde  talrika  skeppsbrott  och  vållade  äfven  rubbnin- 
gar i  strandlinierna  ("imo  nec  aggeres  aut  lapides  litto- 
rales  ita  firmati  compositique  videntur,  quin  aliquando 
ventis  eisdem  absorpti,  in  viscera  maris  refluentibus  un- 
dis  extrahantur")^.  De  våldsammaste  af  dessa  vindar 
voro  likväl  sydvästvindarne  (Circius),  som  i  synnerhet 
hemsökte  kusterna  af  Västerbotten  och  lösryckte  samt 
förde  med  sig  hustaken  till  stor  fara  och  förlust  för  in- 
byggarne ^ 


*  IsiDOR.  Hisp.,  de  nat.  rer.  13;  jmfr  ibid.  61:  "Quod  cum  evene- 
rit  occultiore  quodam  motu  cooleatium  vel  terrenorum  corporum  per  mag- 
num  spatium  mundi  vontua  vocatur**.  Jmfr  Olaus  Magn.,  Hist.  I,  C.  9. 
Jmfr  Kretschmer,  anf.  arb.,  s.  145  o.  ff. 

2  Hist.  I,  C.  6.  3  Higt.  ibid.  *  Hist.  I,  C.  10. 


231 

Ännu  häftigare  uppträdde  sydvästvindarne  på  väst- 
kusten  af  Skandinaviska  halfön.  Till  följd  af  dessas  hårda 
framfart  saknades  både  träd-  och  sädesväxt  vid  Norges 
västkust;  i  stället  för  bränsle  af  ved,  som  alldeles  fat- 
tades, måste  man  där  begagna  fiskben  för  kokning  af 
födan  ^  I  södra  Norge,  nämligen  i  Viken,  förekommo 
förödande  stormar  och  hvirfvelvindar,  som  understundom 
bortförde  och  spridde  vida  omkring  den  till  torkning 
upphängda  fiskena 

Beträffande  nederbörden  framhåller  Olaus  den  oer- 
hördt  stora  mängd  af  snö,  som  förekom  i  de  nordliga 
länderna.  "Snöfallet  var  understundom  så  tätt  —  be- 
rättar han"^  —  att  man  icke  ens  kunde  igenkänna  en  vän  vid 
möte  på  gatan."  Af  snömassorna  nedböjdes  träden  (po- 
pulese  arbores)  i  skogarne,  och  ikullfallna  träd,  nedbrutna 
af  snöns  tyngd,  lade  ofta  hinder  i  vägen  för  samfärdseln  ^. 
Askväder  förekom  synnerligen  ofta  i  Norden,  företrädes- 
vis i  de  sydligare  trakterna  till  följd  af  den  "täta  ångan" 
från  bördiga  näjder  (propter  fertilium  locorum  crassum  va- 
porem);  då  denna  kommer  fuktig  till  kallare  ställen  förtäta- 
des dess  särskilda  delar,  h  varigenom  åstadkom  mos  regn  och 
hagel  (äfven  snö  och  dimma).  Då  värmen  hoptrycktes  och 
molnens  väggar  till  följd  af  afkylningen  (propter  frigus) 
hindrades  att  utvidga  sig,  brötos  molnen  våldsamt  sönder 
och  härigenom  uppkom  den  knall,  som  kallas  åska:  "fit 
etiam  tonitrus  extinctione  ignis  in  ventre  nubis.  Coru- 
scatio  vero  est  pars  aeris,  ex  impetu  ignis  sic  excussi 
resplendens.  Fulgur  autem  et  fulmen  est  ictus  cielestis 
jaculi" .  ^  Detta  var  sålunda  Olaus'  föreställning  om  upp- 
komsten af  nyssnämnda  meteorologiska  fenomen,  en  före- 
ställning som  i  allmänhet  kan  sägas  ha  varit  den  under 
medeltiden  vanligen  förekommande^. 

Olaus  omnämner  icke  nederbördens  fördelning  eller 
storlek  under  olika  årstider  på  olika  ställen;  endast  i 
fråga  om  Finmarken  uppger  han,  att  regn  där  var  myc- 

1  Hist.  I,  o.  10.  2  flist    I    Q    13  3  Hist.  I,  C.  20. 

*  Hist.  I,  C.  12.  ^  Kretschmee,  anf.  arb.,  s.  142,  not,  3. 


232 


ket  sällsynt  under  sommaren  (aer  .  .  .  rarissimas  pluvias 
tempore  aestivo  admittens)^ 


Om  växtlifvet  i  Norden  lämnar  Olaus  endast  få  upp- 
lysningar. Han  nämner,  att  gran,  tall,  en  och  lärkträd 
funnos  i  stort  öfverflöd  och  bildade  sammansättningen  af  de 
nordiska  skogarne.  Dessa  träd  uppnådde  en  höjd  "som 
liknade  stora  torns",  samt  användes  till  bogspröt  och 
master ;  skeppsplankorna  voro  vanligen  af  tall.  Af  gra- 
nens grenar  gjordes  tunnband  och  stängsel  för  åkrarne 
samt  armborst,  hvartill  äfven  begagnades  lärkträd.  Gran- 
bjälkar användes  äfven  till  kyrktaken^.  Björken  var 
likaledes  mycket  vanlig  i  Norden,  den  förekom  ända  uppe 
vid  Scythiska  oceanens  stränder,  ehuru  ansenligt  förkrympt 
(veluti  incurvati  frutices  betulea3)  till  följd  af  de  där  här- 
skande våldsamma  stormarne  ^.  Af  andra  vanliga  nor- 
diska trädslag  omtalas  asp,  ask  och  sälj,  "cotoneae  et 
sambuci"  *. 

Enligt  Olaus*  uppgift  förekommo  icke  ek  och  bok 
norr  om  70®  n.  lat.'"^  Denna  breddgrad  går  å  Carta  ma- 
rina genom  mellersta  Helsingland  och  löper  ut  ungefar 
vid  Kap  Stat  i  Norge.  Ekens  nordgräns  i  Sverige  går 
i  värkligheten  äfven  till  Helsingland  på  6P  n.  lat.,  och 
Olaus'  uppgift  är  i  denna  punkt  sålunda  riktig;  men  i 
Norge  gör  samma  gräns  en  böjning  uppefter  kusten  och 
uppnår  Trondhjemsfjorden '^  hvarför  Olaus  i  detta  fall 
misstagit  sig.  Ännu  större  är  misstaget  ifråga  om  hö- 
kens nordgräns,  ty  denna  tangerar  sydranden  af  Norge 
och  Sveriges  västkust  samt  lämnar  sedermera  endast 
Skåne,  Blekinge  och  södra  Oland  åt  nämnda  träds  före- 
komstområde; att  boken  skulle  nå  upp  till  samma  bredd 


»  Hist.  I,  c.  2.  2  Hist.  XII,  c.  4.  »  Hist.  XII,  C.  6. 

*  Hist.  XII,  C.  5  och  6. 

^  Jmfr  Unser  Wissen  von  der  Erde,  I,  1.     Enropa  in  AUgemeinen 

v.   KiRCHHOFP. 


233 

i  norr  som  eken,  d.  v.  s.  6V  n.  lat.,  innebar  sålunda  en 
betydlig  öfverdrift.  Olaus  tillägger  likväl,  att  det  var  i 
Nordens  sydliga  trakter  man  i  allmänhet  kunde  finna 
boken  i  större  antal,  liksom  äfven  fallet  var  med  has- 
sebi.  Hasselnötter  exporterades  —  flera  tusen  tunnor  — 
till  Tyskland  ^ 

Af  fruktträd  omtalas  äpplen-,  päron-,  och  plommon- 
träd samt  körsbär,  af  hvilka  funnos  tvänne  slag  "syl- 
vestria  et  hortensia".  Ingen  af  dessa  frukter  mognade 
före  midten  af  Juli,  och  oftast  knappast  ens  så  tidigt^. 
De  vanliga  sädesslagen  voro  råg,  hvete,  korn  och  hafre; 
därjämte  odlades  ärter,  böner,  lin,  rofvor  och  vallmo 
(papaver). 

Hyste  Olaus  intet  eller  föga  intresse  för  växtlifvet 
i  Skandinavien,  kan  detta  ingalunda  sägas  vara  fallet  i 
afseende  på  djurlifvet.  Icke  mindre  än  sex  böcker  i 
Olaus'  historia  äro  i  större  eller  mindre  mån  ägnade  åt 
skildringen  häraf.  Också  uppger  Olaus,  att  den  nordiska 
djurvärlden  var  synnerligen  rik  och  omväxlande  ^.  Som 
ett  för  Norden  särskildt  karaktäristiskt  djur  namnes  först 
och  främst  elgen  eller,  som  den  också  brukade  kallas, 
^ skogsåsnan"  (usitatiori  modo  sylvestrem  onagrum  apud 
omnes  Aquilonares  interpretes  appelatum),  hvars  hem- 
land ** enligt  allas  omdömen  just  var  att  söka  i  Norden"  ^. 
Elgen  ströfvade  omkring  i  hjordar  i  de  stora  ödemar- 
kerna (och  skogarne)  ^  samt  förekom  äfven  uppe  i  Väster- 
botten, hvarest  Carta  marina  återger  en  strid  mellan 
elgar  och  vargar  på  isen  af  TJme  träsk  ^.  Elgen  jagades 
med  tillhjälp  af  stora  hundar  eller  dödades  med  ett  slags 
fallvapen  eller  fallpil  (insidiis  extensorum  telorum),  hvilket 
äfven    af  bildas    i    Olaus*    historia^.     Fångad    som    ung 


»  Hist.  Xn,  c.  7.  2  Hist.  n,  c.  22;  XII,  C.  7. 

»  Jmfr  Hist.  XVm,  C.  4. 

*  Hist.    XVIII,    C.    1.   Styffe,  Skandinav,  under  unionstiden,  1867, 
8.  290,  not  4,  öfversätter  "onager"  oriktigt  med  ren. 

5  Hist.  XVm,  C.  2.  «  Jmfr  Hibt.  XVIH,  C.  3. 


234 

kunde    elgen   bli    mycket   tam\     Vidare    omtalas  hjort, 
dof hjort  och  7'ådjur^,  samt  vildren. 

Af  rofdjur  nämnas  framför  allt  björnen,  som  under 
frukttiden  dödades  på  följande  sätt :  "  sagax  venator  balli- 
stis  adaptatas  latas  sagittas,  quse  pilos  bene  penetrent 
in  eum  relaxet ;  ex  quo  terrore  et  vulnere,  tantum  subito 
concutitur,  ut  impetu  quodam  esos  fruetus  quasi  grandi- 
nes  et  lapillos  per  secessum  emittat,  et  mox  in  occu- 
rentem  statuam  instar  hominis  vel  spectri,  ex  industria 
coilocatam  irruit;  atque  in  ea  dilanianda  laborat,  donec 
aliam  lethalem  recipiat  sagittam  ab  ipso  venatore  post 
saxum  vel  arborem  sese  abscondentem"  ^.  Ett  annat  på 
denna  tid  synnerligen  besvärligt  och  talrikt  uppträdande 
rofdjur  var  vargen;  under  vintertiden  anföUos  de  åkande 
ofta  af  hela  varghjordar  och  måste  försvara  sig  med 
pilskott  och  "bombarder"  för  att  bli  de  angripande  kvitt. 
Obeväpnad  vågade  sig  ingen  till  kyrkorna  för  vargarnes 
skull ;  dessa  gingo  understundom  ända  fram  till  gårdarne 
och  refvo  boskapen  samt  släpade  bort  densamma  till  sko- 
garne. Vargen  fångades  i  varggropar  eller  sköts  med 
pil;  äfven  brukade  bönderna  binda  fast  järnliar  vid  ut- 
lagda kadaver  och  på  detta  sätt  bringa  rofdjuren  om 
lifvet^.  En  af  anledningarne  till  resningen  mot  konung 
Kristian  II  hade  just,  som  Olaus  framhåller,  varit  den, 
att  han  förbjudit  allmogen  att  bära  vapen,  så  att  bön- 
derna blefvo  fullkomligt  skyddslösa  mot  vilddjuren,  fram- 
för allt  mot  vargarne  ^.  I  Dovrealperna  förekommo  hvita 
vargar  (förmodligen  den  s.  k.  fjällrackan,  Canis  lagopus), 
som  i  stora  hopar  ströfvade  omkring  både  i  dalarne  och 
på  fjällen.  Ett  annat  slag  af  varg  omnämner  Olaus  med 
följande  ord:  "Est  et  genus  luporum  Thoes  dictum,  cae- 
teris  longitudine  procerius,  sed  brevitate  crurum  dissimile, 


^  Cart.  mar.  och  Hist.  de  geni.  sept.  afbilda  på  flera  ställen  elgen 
som  dragdjur,  förspänd  slädar  och  vinteråkdon. 

2  Hist.  XVIII,  C.  4.  3  Hist.  XVIII,  C.  25. 

*  Hist.  XVIII,  C.  13.  *  Hist.  XVIII,  C.  14. 


235 


velox  saitu,  venatu  vivens,  innocuum  homini,  habitum 
non  colorem  mutat,  per  hyemes  hirtum  aestate  nudum:"  ^ 
Lon  eller  lodjuret  förekom  icke  så  talrikt  i  de  nor- 
diska skogarne  som  vargen;  dess  skinn  var  dyrbart,  i 
synnerhet  af  de  djur,  som  fällts  under  vintern^.  Be- 
skrifningen  öfver  järfven,  hvars  uppehållsort  angifves 
vara  det  nordliga  Sverige,  har  Olaus  nästan  helt  och 
hållet  lånat  från  Mathias  af  Miechow,  som  beskrifvit 
samma  djurart  i  Litthauen  och  Moscovien.  Det  heter 
nämligen  hos 


Olaus  Magnus:  ^ 

"Grossities  eius  ut  magni  ca- 
nis,  aures  et  faciea  velut  c  att  i, 
pedes  et  ungulsB  asperrimte ;  cor- 
pu8  villosum  et  prolixorum  pilo- 
mm  aubfuscomm ;  cauda  ut  vul- 
pis  licet  brevior  sed  crinium  den- 
siorum.  .  .  .  Hoc  igitur  animal 
Toracisaimnm  est.  Reperto  nan- 
que  cadavere,  tantnm  vorat,  ut 
violento  cibo  oorpus  instar  tympani 
extendatur;  inventaque  angustia 
inter  arbores  se  stringit,  ut  vio- 
lentius  egerat;  sicque  extenuatum 
revertitur  ad  cadavar  et  ad  sum- 
mnm  usque  repletur,  iterumque 
se  stringit  angustia  priore  repe- 
titqne  cadaver  donec  eo  consump- 


Matuias  af  Miechow:* 

"Rossomaka  est  .  .  .  quanti- 
tatis  canis,  faciei  catti,  corporis 
et  caudaj  ut  vulpis,  coloro  ni- 
grum, cadavoribus  vescitur,  in- 
ventoque  cadavere  (animal  voracis- 
simum)  in  tantum  vorat  ut  ex- 
tendatur et  infletur  tanquam  tym- 
panum,  repertaque  angustia  stricta 
inter  arbores  inträt  et  intrudit  so 
cum  violentia  premendo  ut  vio- 
lenter  comesta  violentius  egerat, 
sicque  extenuatum  denuo  cadaveri 
accurrit  et  ad  summum  impletur, 
cum  vicissitudine  expressionis  et 
ad  raorticinium  reversionis,  donec 
totum  absumat  et  devoret.  Et 
forsan  natura  tam  insatiabile  ani- 


*  Hist,  XVIII,  C.  12.  Om  "thoes"  meddelar  Evald  Liden:  Ordet 
p&minner  om  tuss  eller  tusse  =^  varg  (i  Svea-  och  Götaland,  so  Rietz, 
Sv.  dialektlex,,  I,  s.  765),  äfven  om  tass,  tasse,  gråtasse  (Smaalenene, 
Svea-  och  Götaland,  Skåne  etc,  so  Aasen,  Norsk  Ordb.,  s.  802,  Rietz, 
ibid,  P.  MÖLLER,  Ordb.  öfv.  halländska  landskapsmålet  s.  194;  anföres 
redan  af  Hop,  Dial.  Vestrogoth.  1772),  En  fuilt  motsvarande  form  — 
akrifningen  "thoes"  torde  åsyfta  ett  uttal  "töss**  (tös  ?)  —  synes  icke  vara 
upptecknad  från  någon  nu  lefvande  dialekt. 

^  Hist.    XVIII,   C,  12.     Lodjur    ("leoparder")  äro  å  Cart.  mar.  af- 
bildade  i  Medelpad. 

«  Hist.  XVm,  c.  7. 

*  Gryn^us,  Novus  Orbis  Regionum, 


236 


to,  alind  solicita  venatione  reqiii-  mal    in    illis   regionibns  producit, 

rat.     Creditur  a  natura  creaturum  ut  homincs  simili  vuracitaie  labo- 

ad    ruborem    hominum,    qui    vo-  rantes  redarguat." 

rando,   bibendoqno   vomunt  rede- 

untqne  ad  meusam  noctes  et  diea 

continuaturi." 

I  öfverensstämmelse  med  ofvanstående  skildring  har 
Olaus  å  Carta  marina  vid  sydändan  af  Lule  träsk  afbildat 
en  järf,  som  tränger  sig  emellan  tvänne  träd  för  att  af- 
börda  sig  den  intagna  födan;  bredvid  honom  ligga  kvar- 
lefvorna  af  en  måltid,  kotor  och  refben  af  ett  djur.  En 
härmed  till  innehållet  fullkomligt  likartad  bild  träffas  å 
Antonius  Wieds  karta  öfver  Ryssland  1555  i  skogarne 
väster  om  Dwina,  hvilken  bild  är  hämtad  från  Matthias 
af  Miechow's  ofvan  anförda  legend  ^  Järfven  kunde,  be- 
rättar Olaus,  icke  jagas  med  hundar,  utan  fångades  med 
snaror  och  giller  eller  i  fallgropar;  den  sköts  äfven  på 
lockbete^.  Jägarne  brukade  dricka  hans  blod  uppblan- 
dadt  med  varmt  vatten,  och  en  dylik  dryck,  tillsatt  med 
honung,  frambärs  äfven  vid  bröllopsfäster  ^. 

Öfriga  nordiska  djur  voro  mård,  hermelin,  utter,  gräf- 
svin,  ekorre  (hvars  skinn  i  synnerhet  norr  om  77:de  bredd- 
graden skattades  mycket  högt  ^),  hare,  hvaraf  funnos  tvänne 
slag,  **montani  maiores  et  campestres  exiliores**,  kaniner, 
hvilka  dock  voro  ganska  sällsynta  i  Norden,  "ob  terrse 
durissimam  congelationem"  ^,  lemlar  och  räf,  som  före- 
kom i  stor  mängd.  Det  fans  svarta,  hvita,  röda,  kors- 
lagda (crucigerse  in  dorso)  och  blåa  räfvar  (coelestino  co- 
lore  respersse)^.  Vid  de  nordliga  vattendragen  och  älf- 
varne  lefde  i  ostörd  ro  häfvern,  som  förekom  i  stor  mängd 
("maxima  horum  animalium  abundantia  est  in  Septentrio- 
nalibus  aquis")^    Att  inbyggarne  vårdade  sig  om  skyd- 


*  Jmfr  Micuow,  Die  äl testen  Karten  von  Russland,  s.  37  o.  ff. 
Tills  i  förra  årh.  förekom  järfven  ännu  i  Polen  och  Lifland,  men  dess 
förekomst  torde  nu  ha  samma  sydgräns  som  renen  (ungef.  63®  n.  lat.). 

2  Hist.  XVIII,  C.  9.       ^  Hist.  XVIII,  C.  8.       •*  Hist.  XVIII,  C.   17. 

5  Hist.  XVIII,  C.  11.     6  Hist.  XVIII,  C.  37.     '  Hist.  XVIII,  C.  5. 


237 

dandet  af  bäfvern  och  hans  boningar  framgår  af  följande 
uppgift:  "Agricolae  ex  eius  structuris  depressis  vel  ele- 
vatiSy  agros  sublimiori  vel  humiliori  loco  prajparant,  ob 
aquarum  inundationem^  maiorem  vel  minorem**  ^  De  fläste 
af  här  ofvan  uppräknade  djurarter  voro  högt  skattade 
och  jagades  flitigt  för  det  dyrbara  pälsvärkets  skull. 

Hvalar  och  hvalross  omtalas  vid  Norges  kuster  samt 
sal  i  Bottenhaf vet ;  jag  återkommer  härtill  i  sammanhang 
med  behandlingen  af  de  nordiska  rikenas  näringslif. 

Äfven  Nordens  fågelvärld  var  rik^,  såväl  på  arter 
som  på  individer.  Olaus  omnämner  tjäder,  orre,  rapp- 
höns, vildgäss  och  vildänder,  svan,  dufvor,  sex  slag  af 
örn  (däribland  **herodiu8  sive  girfalcus" ;  hafsörn,  Ålbi- 
cilla  och  fisktjuse,  Halia3tus),  hök,  ugglor,  gök,  falk,  korp, 
kaja,  skata,  kråka,  hackspett,  stork,  häger,  trana,  svalor 
m.  fl.  samt  olika  slag  af  sjöfågel.  Om  falkens  förekomst 
heter  det:  ** Aquilonares  montes  hos  generant  valde  fe- 
roces,  sed  generöses  etiam  candidos,  qui  ballistis  inco- 
lanim  nisi  omnimodam  vim  in  rapiendo  fecerint,  tanquam 
aves  sacra3  non  impetuntur;  alioquin  damna  facientes, 
quantumcunque  nobiles  aut  candidi  sint  sagittas  incolarum 
non  evadent^.  Storken  förekom  nästan  öfver  hela  Nor- 
den från  56:te  breddgr.  i  söder  till  90:de  i  norr*;  kajan 
var  sällsynt  här,  men  däremot  mycket  vanlig  i  norra 
Tyskland*.  En  karaktäristisk  företeelse  inom  fågellifvet 
vid  hafskusten  längst  i  norr  (Norges  nordvästkust,  Lo- 
foten, Finmarken  o.  s.  v.)  är  förekomsten  af  så  kallade 
^ fågelberg^  f  å  hvilka  (höga  skär,  klippor  och  klippöar) 
otaliga  fågelskaror  häcka  och  lägga  sina  ägg.  Att  Olaus 
Magnus  äfven  kände  till  dylika  häckningsberg  visar  föl- 
jande skildring:  "Aquatiles  aves  ....  naturie  instinctu 
in  insulis,  quarum  in  Aquilone  numerus  est,  et  rupibus 
fruticum  germine  denudatis,  maximo  agmine  ac  numero 
diversi  generis  cohabitant ;  nidosque  earum  aliquse  in  nudo 
silice,    aliquse    tortis    aridisque  stipulis  vel  gramine  sicco 

»  Hist.  XVIII,  c.  6.         *  Se  Hist.  XIX.         »  Hist.  XIX,  C.  23. 
*  Hiat  .XIX,  C.  18  *  Hist.  XIX,  C.  25. 


238 

reponunt  ovaque  innumera  pariunt**  ^  Särskildt  beträf- 
fande Norges  nord-  och  västkust  heter  det  i  detta  sam- 
manhang :  "  In  littoribus  Norvagicis  etiam  sunt  innumera- 
biles  insulse  usque  ad  suppolares  terras  progredientes,  in 
quibus  uti  plurimao  aves  alibi  non  reperibiles  sunt,  ita 
et    ova  producunt   innumera,  quse  oecupantibus  cedunt.** 

Af  den  nordiska  insektvärlden  bör  här  nämnas  mt/ff- 
gen,  som  i  de  nordligaste  trakterna  uppträda  i  oerhörda 
massor  och  utgöra  ett  värkligt  plågoris  för  människan. 
Olaus,  som  själf  under  sina  resor  torde  fått  erfarenhet 
häraf,  berättar  följande:  **Versus  extremas  Septentrio- 
nalis  terras  et  aquas  maxima  est  molestia  grandiorum 
culicum,  proesertim  in  punetura  et  fastidiosissimo  sono, 
quando  in  continua  dierum  ac  noctium  luee  dormiendum 
est.  Verum  ad  evitandam  horum  molestiam  Åquilonares 
absynthio  utuntur,  aceto  per  uncto  ac  tosto  et  fumigato, 
ut  eo  gravi  odore  percepto  aufugiant.  Simili  modo  re- 
cedunt,  quando  caput  caeteraque  membra  decoctione  ab- 
synthii  asperguntur  vel  rutse  aut  nigella)  eum  haberi 
queunt;  vel  atramento  sutorio,  permixto  eum  innipero 
usto  et  fumigato.  Dormientibus  autem  tentoriolum  ex 
panno  linteo  vel  cortice  confectum  necessarium  est,  sub 
quo  tanquam  velamento,  contra  iniuriam  culicum  tuto 
dormire  liceat  ac  nuUus  omnino  sonoris  istis  insectis  aditus 
pateat,  ne  duplici  mulo,  punetura  videlicet  et  fastidioso 
sono  quiescentes  molestentur  ^. "  Att  myggen  voro  så  tal- 
rika i  de  subpolara  trakterna  ansågs  bero  på  frånvaron 
af  läderlappar  (vespertiliones)  och  andra  insektätande 
"flygfän**  \ 

De  i  Norden  på  Olaus  Magnus'  tid  använda  hus- 
djuren voro  häst,  nötboskap,  får,  get,  svin,  hund,  katt  och 
höns.  De  svenska  och  götiska  hästarne  voro  berömda 
för  sin  snabbhet  (paludes  et  colles  altos  profundosque 
saltus  indifferenter  longiore  dieta  magnaque  celeritate  ab- 
solvunt)^;    de    största  och  starkaste  funnos  i  Västergöt- 

*  Hist.  XIX,  c.  37.  2  Higt.  XXII,  C.  5. 

3  Hist.  XVII,  C.  8. 


239 

land  på  grund  af  detta  landskaps  ymniga  och  rika  betes- 
marker.  Västgötahästarne  användes  till  stridshästar  och 
fingo  ej  föras  ur  landet  ^  ;  däremot  utfördes  Ölandshästen, 
som  i  stora  hjordar  förekom  på  Öland  och  understundom 
utfodrades  med  torkad  fisk  och  granris  (lignis  abietinis)  ^. 
De  norska  hästarne  voro  af  medelstor  växt,  men  af  be- 
undransvärd styrka  och  uthållighet,  när  det  gälde  resor 
i  fjällen  eller  på  steniga  och  besvärliga  vägar  •'^.  Äfven 
de  finska  hästarne  voro  af  god  beskaffenhet^. 

Den  bästa  nötboskapen  fans  i  de  svenska  landskapen 
Västergötland,  Värmland  och  Dal,  ehuru  den  i  Svealand 
(**Svetia**)  samt  i  Norge  och  Finland  ingalunda  var  myc- 
ket sämre.  Oxarne  användes  till  dragdjur  för  vagn  (plau- 
stra)  under  både  sommar  och  vinter,  samt  spändes  äfven 
för  plogen.  Kreaturen  utfodrades  under  stränga  vintrar, 
då  höförrådet  tagit  slut,  med  ekaffall  (putaminibus  quer- 
cinis) ;  understundom  äfven  med  gammal  torkad  fisk,  som 
stöttes  sönder®.  I  de  nordligaste  trakterna  förekom  mast 
en  kuUig  boskapsstock,  liksom  äfven  gumsar  och  får  af 
samma  slag  ("Sunt  et  multa  loca  versus  polum  Årcticum 
ubi  nec  arietes  nec  oves  cornua  habent,  neque  tauri,  ne- 
que  vaccse**)^. 

Fåret  var  allmänt  i  Norden,  men  de  gotländska  fåren 
voro  de  största  och  bästa  ^;  lika  allmän  y slt  geten,  hvsirsit 
de  nordiska  länderna  hade  större  rikedom  än  något  annat 
land  i  Europa  på  grund  af  sitt  förträffliga  bergbete  (mon- 
tana  pascua).  Geten  lifnärde  sig  under  vintern  af  gran- 
bark, mossa  och  aspkvistar^. 

De  nordiska  hundarne  voro  kända  för  sin  styrka 
och  vildhet^.  Den  i  Norden  använda  arten  af  huskatt 
hade  i  allmänhet  hvit  färg^^. 

Lapparnes  husdjur  var  renen,  hvarom  jag  får  till- 
fälle att  närmare  tala  i  sammanhang  med  skildringen  af 

1  ffist,  XVII,  c.   17.  2  Hiat.  II,  C.  23.          ^  Hjgt    xvil,  C.  8. 

*  Hist.  ibid.         ^  Hist.  XVII,  C.  4.  ^  Hiat.  XVII,  C.   1. 

^  Hist.  ibid.         8  Hiafc  xvil,  C.  23.  «  Hist.  XVII,  C.  5. 
^«  Hist.  XVn,  C.  19. 


240 

detta  folk.  Olaus  trodde,  att  renen  hade  tre  horn  (bestia 
tricornis) ;  dess  namn  uppgifves  ha  uppkommit  af  följande 
orsaker  ^ :  "  Rangif ver  duplici  ratione  dicta  (se.  bestia) ; 
una  quod  in  capite  ferat  älta  cornua  velut  quercinarum 
arborum  ramos;  alia,  quod  instrumenta  cornibus,  pectori- 
que  quibus  hyemalia  plaustra  trahit,  imposita,  Rancha 
et  Locha  patrio  sermone  vocantur  etc.**.  Djurets  föda 
var  hvit  hergmossa  (**muscus  montanuscandidus**,  d.  v.  s. 
renmossa)  i  synnerhet  om  vintern;  om  sommaren  lefde 
renen  af  blad  och  löf  (foliis  ac  frondibus  arborum). 


IX. 

Det  dansk-norska  rikets  topografi  och 

näringslif. 

Den  Olaiska  kartans  namn  på  Danmark  är  Dania, 
Dacia,  Dennemarca,  hvilka  benämningar  alla  tre  åter- 
finnas hos  Claudius  Olavus.  Danmark  var,  säger  Olaus 
med  åberopande  af  Saxo,  en  **  sammanprässning  af  små 
länder**.  Dess  västliga  kontinentala  del,  halfön  Jutland 
eller  Jylland,  kallas  luthia  (hos  Saxo  **Jutia**)  eller  Cim- 
bria  efter  den  hos  Ptolemseus  förekommande  benämningen 
Kt|i[3ptxöc:  )^£paövYjao(;.  Halföns  gräns  i  söder  synes  Olaus 
ha  tänkt  sig  utgöras  af  Dannevirke  (Munimentum  Dana- 
virke),  den  befästa  ställning,  som  sträckte  sig  tvärs  öfver 
Sönderjylland  mellan  Treene,  en  biflod  till  Eyder,  och 
Slien  (Schlei),  och  hvars  ålder  går  tillbaka  till  början  af 
9:de  årh.,  då  den  danske  konungen  Godfred  där  uppförde 
en  gränsvall  för  att  hindra  Saxarnes  infall.  Sedan  käjsar 
Henrik  I  Fågelfängaren  934  öfverskridit  denna  ställning 
och  intagit  Slesvig,  lät  konung  Gorm  den  gamles  enka, 
Tyra,  norr  om  den  gamla  vallen  uppföra  en  ny,  som  var 


'  Hist.  XVII,  c.  26. 


241 

10 — 13  m.  hög,  murbeklädd  och  försedd  med  en  graf, 
samt  försvarades  af  höga  tom.  Längden  skulle  ha  ut- 
gjort omkr.  14  km.  ^  Saxo  omtalar  detta  befästnings- 
värk under  namnet  *  Jutiae  moenia"  eller  **  Danorum  struc- 
tura"^;  det  förföll  emellertid  mot  medeltidens  slut.  Olaus 
gifver  gränsvallen  en  längd  af  omkr.  15  ty.  mil  (111  km.) 
och  antyder  såväl  den  framför  murvärket  liggande  vatten- 
grafven  som  vallens  torn  (till  antalet  5);  vallen  sträcker 
sig  å  hans  karta  från  grannskapet  af  Tunner  (Tunder) 
till  Stesvig.  Från  denna  vall  låter  han  den  jutska  halfön 
sträpka  sig  ungef.  50  ty.  mil  (370  km.)  mot  N.  eller 
NNO.  —  en  utsträckning,  som  fullkomligt  öfverensstäm- 
mer  med  värkligheten  —  och  ger  densamma  i  allmänhet 
en  bredd  från  V.  — O.  af  omkr.  20  ty.  mil  (148  km.), 
hvilken  bredd  däremot  knappast  uppnås  ens  på  halföns 
allra  bredaste  ställe  (under  56''  25'  =  140  km.) ;  Olaus 
gifver  halfön  en  största  bredd  af  ända  till  35  ty.  mil  (260 
km.).  Västkusten  återgifves  tämligen  jämn  och  jäm- 
förelsevis enformig,  under  det  att  på  ostkusten  från  Lilla 
Balt  en  stor  fjord  skjuter  in  i  landet  (Koldingsfjord?), 
och  norr  därom  tvänne  andra  fjordar  äfven  finnas  an- 
gifna,  som  tydligen  skola  representera  Veile-  och  Århus- 
fjordarne.  Jutlands  nordligaste  del  (Wendsyssel)  är  all- 
deles afskildt  från  den  öfriga  delen  af  fastlandet  genom 
ett  smalt  sund,  hvarigenom  Limfjorden  alltså  i  väster 
fått  fri  förbindelse  med  hafvet.  Ehuru  näset  vid  Agger 
(den  s.  k.  Aggertangen)  fullständigt  genombröts  af  en 
stormflod  först  år  1825^,  har  likväl  i  äldre  tider  denna 
landtunga  flera  gånger  förstörts,  men  hvarje  gång  på  nytt 
blifvit  återstäld  genom  flygsanden^.  Olaus  har  möjligen 
hämtat  föreställningen  om  en  tvärs  öfver  halfön  ledande 


*  Jmfr  art.  Dannevirke  i  Nord.  familj.-b.,  a.  904. 

*  Saxo,  Hist.  Danica  ed.  P.  E.  Muller,  I,  2,  8.  645,  713. 

'  Jmfr    Petersens    afliandl.    i    Dansk    Geografisk    Tidskrift,  Bd  I, 
1878,  8.  12. 

*  Jmfr    J.    P.    Trap,    Satistisk-Topografisk   Beskrivelae   af  Konge- 
riget  Danmark,  (Kbhn  1877),  Bd  V,  s.  162. 

10 


242 

vattenförbindelse  från  Saxo,  som  omtalar,  att  det  fans 
ett  genombrott  eller  en  öppning  mellan  "sinus  Lymicus** 
och  Västerhafvet  ^  Jutlands  nordligaste  punkt  (Skagen) 
angifves  af  Olaus  med  ordet  TJd,  som  erinrar  om  det  å 
Claudius  Olavus'  karta  förekommande  namnet  "Uden- 
skou"  (i  beskrifningen  "Udenskaun"),  som  Storm  vill 
uttyda  "  utanför  Skagen "  ^. 

På  halfön  Jutia,  som  var  mycket  folkrik  (populo- 
sissima),  känner  Olaus  följande  städer  och  ortnamn ,  räk- 
nade från  sydväst  landet  rundt  (norr  om  Dannevirke): 
Tunner,  troligen  det  medeltida  Tunder,  nu  Tönder,  hvil- 
ket  Olaus  förväxlat  med  Tönning  och  förlagt  vid  syd- 
kusten af  nuv.  halfön  Eiderstedt,  en  förväxling,  hvilken 
var  så  mycket  naturligare  som  Tunder  denna  tid  var 
den  förnämsta  handelsplatsen  på  västra  sidan '^  näst  Bi- 
pen,  ty.  Rypen,  nu  Ribe.  Olaus  lägger  denna  stad  norr 
om  en  å  (Ribeå),  samt  ett  stycke  ännu  längre  norrut 
slottet  Riperhus  (Rypehus  eller  Riperehus),  som  dock 
låg  i  sydvästra  delen  af  staden  ^.  —  Rincopen,  medelt. 
Rsennuköping,  Raengköping  nu  Ringkjöbing,  ligger  något 
söder  om  det  vid  kusten  belägna  Bovenberg,  hvilket  tyd- 
ligen är  den  branta  kustklippan  Bovbjerg  (60  m.)  i  Fer- 
rings  sogn  (Ringkjöbings  amt),  från  hvilken  punkt  —  den 
högsta  på  denna  del  af  kusten  —  man  har  en  vid  utsikt 
öfver  hafvet^.  Olaus  anser  den  vara  en  bebygd  ort  (Fer- 
ring?).  Norr  härom  på  södra  stranden  af  Limfjordens 
utlopp  i  Västerhafvet  torde  namnet  Holm  möjligen  afse 
halfön  Thyholm  i  samma  fjord.  Det  ö-  eller  halföliknande 
landet   norr    om    Limfjorden,    som  af  Adam  af  Bremen 


1  Saxo,  Hist.  Danica  ed.  P.  E.  Muller,  I,  2,  8.  584  o.  not  1.    Jmfr 
Petersen,  ofv.  auf.  st,,  s.  14. 

«  Ymer,  1891,  8.  28  o.  not.     Dock  torde  **Ud"  (&  Cart.  mar.)  möj- 
ligen helt  enkelt  böra  tydas  som  Skagens  "udde". 

^  Styffe,  Skandinavien  under  unionstiden,  s.   10. 

*  Styffe,  s.  12.  ^  Teap,  anf.  arb.,  VI,  a.  328  o.  följ. 

6  Ad.  Brem,  IV,  C.  1. 


243 

kallades  Wendila®  (Saxo:  Wendila,  Wendala^),  i  Knyt- 
lingas.  Vendilskage  ^,  men  som  under  medeltiden  van- 
ligen bär  namnet  "Wsendessyssel,  Vendlesysael"  (Claudius 
Olavus:  **Uendesusel")^  nu  Wendsyssel,  benämnes  af 
Olaus  Magnus  Scaga  provincia  efter  Jutlands  nordspets 
Skagen*.  Här  omtalas  tvänne  orter  Seby,  d.  v.  s. 
staden  Sseby  vid  Kattegat,  samt  Vesista,  det  gamla  Ci- 
sternienser-munkklostret  Withskyflse  (på  latin  kalladt  "  Vi- 
tsB  scbola")^  invid  södra  stranden  af  Limfjorden;  Olaus 
förlägger  det  oriktigt  norr  om  fjorden.  Söderut  följa 
Horses  (Horssnses,  nu  Horsens),  som  oriktigt  förlagts 
norr  om  Arusa  (medelt.  Årus  eller  Åars^;  Saxo:  Årusia, 
Århusia  ^,  nu  Århus),  samt  därefter  Vegle,  medelt.  Waetlae 
(1406)  eller  Wedle  (1442)  ^  nu  Weile,  en  gammal  köp- 
stad vid  fjorden  af  samma  namn.  Colls  är  staden  Eol- 
ding,  Haterslef  är  Haderslev  och  Flenshorg  staden  af 
samma  namn.    Inne  i  landet  Viburg. 

Ön  Fyen  är  å  Olaus'  karta  ett  nästan  cirkelrundt 
land  med  ungef.  11  ty.  mils  (81,4  km.)  genomskäring, 
hvilket  mått  innebär  endast  en  obetydlig  öfverdrift.  Saxos 
latiniserade  namn  på  ön,  Fionia  (eller  Feonia),  användes 
äfven  af  Olaus  ^.  På  Fyen  förekomma  följande  ortnamn  ^^: 
Midelfar,  medelt.  Medelfar,  nu  Middelfart  —  Hmsegol, 
urspr.  Hsegnaethsgavl,  senare  Hindzegavel,  ett  kronans 
slott  vid   Lilla  Balt   gent  emot  Koldingfjord,   anlagdt  på 

*  Histor.  Danica  ed.  P.  E.  Muller,  I,  1,  8.  481,  I,  2,  s.  820. 

*  Jmfr  Teap,  anf.  arb.,  V,  8.  15. 

^  Jmfr  Ymer,  1891,  s.  24.     Styffe,  anf.  arb.,  a.  14. 

*  "Skagen",  "Skaven"  (Zamoiakikartan :  "Skauen")  eller  "Skaffuen", 
som  det  också  skrefs  i  äldre  tid,  kommer  af  ordet  •*8kage"  =  näa  1.  land- 
tunga, som  löper  ut  i  hafvet.     Jmfr  Tkap,  anf.  arb.  V,  a.  30. 

^  Styffe,  anf.  arb.,  s.  16.  ^  Stiffe,  b.  11). 

'  Hiat.  Danica  ed.  P.  E.  Muller.  I,  2,  a.  648,  906. 

^  Styffe,  a.  21. 

^  Fyena  äldata  namn  torde  vara  "Fiun":  Adam  af  Bremen  (IV, 
C.  4)  har  "Eunia**.  Enligt  Ecu,  Nomina  geograpbica,  a.  336,  torde  det 
fornnord.  "Fjon**  (Ukaom  "Fjon,  Föjen"  i  Härd angerfj ord)  betyda  "^Vieh- 
veide". 

'®  Jmfr  rörande  Fyena  ortnamn  Styffe,  anf.  arb.  (1867)  a.  22  o.  flf. 


244 

en  hög  udde,  som  afskars  genom  en  graf  —  Asmes,  nu 
Åssens,  namnes  såsom  köpstad  1413,  Svinborg,  fordom 
Svyneborgh  (1408)  eller  Svineborg  (1423),  nu  Svendborg 
—  Orrel,  Orkel,  ett  kronan  tillhörigt  slott  på  en  höjd  å 
östra  sidan  om  Svendborg  —  Fohs  och  Fohorg,  staden 
och  slottet  Foborch  (1377),  Foburg  eller  Faaburgh,  nu 
Fåborg,  som  Olaus  oriktigt  lägger  öster  1.  nordost  om 
Svendborg  —  Niborg,  staden  Nyborg  —  Kertmunde,  sta- 
den Kertemynde  (1413),  nu  Kjerteminde  på  halfön  Hinds- 
holms  sydligaste  punkt  —  Bons,  staden  Bokenes  (1412, 
1426),  nu  Bogense,  samt  Ottonia,  förr  Othens,  nu  Odense. 

Öster  om  Fyen  träffas  å  Carta  marina  den  lång- 
sträckta ön  Langeland,  i  söder  Femern  (Femeren)  samt  i 
sydost  Lolland  {Lalandia,  medelt.  Laland  eller  Lolandh)^ 
med  ortnamnen  S.  ring,  säkerligen  =  Saxköpingh,  och 
Marie  domus,  d.  v.  s.  det  år  1417  anlagda  birgittiner- 
klostret  Mariebo^.  På  Falster  (hos  Olaus  utan  namn) 
nämnas  staden  Nycopia  =  Nyköping  och  kungsgården 
Getsor  (under  medelt.  Getzör,  ty.  Geyzor  och  Geschor), 
som  låg  söder  om  nuvarande  Gjedesby,  på  den  mot  söder 
utskjutande  halfö,  hvilken  slutar  med  Gjedser-odde  ^.  Öster 
om  Falster  träffas  ön  Mon,  d.  v.  s.  Möen. 

Selandia  (medelt.  Seland,  Siaeland,  nu  Sjselland)  har 
å  Carta  marina  en  utsträckning  från  V.  —  O.,  af  omkr.  15 
ty.  mil  (111  km.)  och  från  N.  — S.  af  ungef.  12  ty.  mil 
(88,8  km.);  i  värkligheten  har  ön  den  större  utsträcknin- 
gen från  N.  —  S.,  den  mindre  från  V.  — Ö.  Ortnamnen  äro: 
Kor  ser,  staden  och  slottet  Korsör*  —  Vardenherg,Bi^Åen 


*  "Lalandia"  förekommer  hos  Saxo  (I,  2,  s.  1027  m.  fl.  st.).  Man 
har  uttydt  första  stafvelsen  i  Lolland  som  adj.  lav  =  l&g,  alltså  lav- 
land "-  lågland,  men  enligt  Trap,  anf.  arb.,  IV,  s.  324,  är  det  sannoli- 
kare, att  namnet  kommer  af  la  ~  stillastående  vatten,  sumpvatten,  alltså 
Laland  =^  siimplandet. 

*^  Staden  af  samma  namn  är  af  senare  ursprung,  jmf.  Styffe,  anf. 
arb.,  s.  26. 

^  Styffe,  s.  27. 

*  Staden  omtalas  först  under  den  senare  medeltiden;  slottet  var 
äldre,  jmfr  Styffe,  s.  28. 


245 

Worthingborg  eller  Vordingborg  —  Nest,  staden  Nestvid 
1.  Nestved,  som  af  Olaus  oriktigt  förlägges  öster  om 
Vordingborg  —  Solt^  slottet  Soolt  eller  Saltö  väster  om 
Nestved,  hos  Olaus  oriktigt  öster  därom  —  Schiein  eller 
Schliein\  staden  Skselsör  eller  Schaelsehör  (1414),  ur- 
sprungligen Skelfiskör^,  nu  Skjelsör  söder  om  Korsör  vid 
Stora  Balt,  af  Olaus  oriktigt  förlagd  öster  eller  nordost 
om  Nestved  och  Saltö  —  Boskild,  staden  Roskilde,  som 
Olaus  placerat  invid  Öresund  —  Ha f nia,  Kiöbenhavn,  i 
lat.  urkunden  från  medelt.  **HafnaB"  —  Hilser,  staden 
Helsingör,  och  Kammeborg,  som  troligen  skall  vara  sta- 
den Kallundborg  vid  Stora  Balt. 

Af  de  smärre  danska  öarne  nämner  Olaus  norr  om 
Selandia  i  Kattegat  Sproe  (i  13:de  årh.  Sprowe  eller 
Sproa),  nu  Sprogö  i  Stora  Balt  —  Hielm,  ön  Hjelm,  som, 
beträffande  läget,  å  Olaus*  karta  bytt  plats  med  Sampse 
(hos  Saxo:  Sampsö^),  nu  Samsö  —  Anholt,  ön  med  samma 
namn  —  Lesse,  nu  Lessö  1.  La3Sö  —  Trindel  (Olavus: 
Trendel),  grundet  Trindelen  NO.  om  Lasös  yttersta  nord- 
ostspets Syrodden*. 

Den   östliga   kontinentala    delen   af  det  äldre  Dan- 
mark innefattade,  som  bekant,  de  nuv.  svenska  landska- 
pen   Halland,    Skåne    och  Blekinge.     Ehuru  Olaus  talar 
om  det  sydligaste  Skandinavien  såsom  beläget  ^  inträ  li- 
mites   Danicae   ditionis"  ^,    anför    han    likväl    Saxo    som 
bevis    därför,   att   Schoningia  (d.  v.  s.  Skåne)  egentligen 
var   en    del    af  södra    Gothia  och  af  gammalt  hörde  till 
" götarnes*    rike  (.  .  .   **in  littoribus  Meridionalis  Gothim 
terrce  Schoningice,  veteri  iure  ad  regnum  Gothorum,  cuius 
pars   est    —    teste  Saxone  —  spectantis'*)'^',  liksom  han 
äfven   talar  om  ^hafvet,  som  skiljer  danskarne  från  gö- 
tarne''  ^.      Härunder    torde    han    sålunda    ha    inbegripit 

*  Namnet  är  otydligt.  ^  Styffe,  b.  28. 

'  Hist.  Danica  ed.  P.  E.  Muller,  I,  1,  s.  250. 

*  Jmfr    Trap,   anf.   arb.,   V,  n.  dl.     Detta  grand  är  äfven  atf»att  å 
Waqenaers  sjökort 

^  ffist.  Vni,  c.  40.  •  Hiat.  XX,  C.  28.  ^  Opera  breve. 


246 

Öresund,  som  han  för  öfrigt  ganska  riktigt  ger  en  längd 
af  ungef.  15  ty.  mil  (111  km.);  afståndet  från  nordspet- 
sen af  Kullen  till  Falsterbo  ref  uppgår  nämligen  i  värk- 
ligheten  till  100  km.  De  skånska  provinsernas  gräns 
mot  Sverige  är  å  kartan  svagt  antydd ;  afståndet  från 
Skånes  västkust  till  Blekinges  östligaste  punkt  uppgår 
till  omkr.  28  ty.  mil  (207,2  km.),  i  värkl.  ungef.  215  km.; 
från  Skånes  sydkust  till  nordligaste  punkten  af  Halland 
ungef.  35  ty.  mil  (259  km.),  i  värkl.  omkr.  260  km.,  hva- 
dan,  som  man  finner,  dimensionerna  förvånansvärdt  nog- 
grannt  återgifvits. 

Om  sillfisket  utmed  skånska  kusterna,  hvilket  under 
medeltiden  var  synnerligen  indräktigt  och  gif vande,  ehuru 
visserligen  hanseaterna  skördade  största  fördelen  däraf, 
berättar  Olaus  följande^:  "Sillen  fångades  under  början 
af  hösten  (sub  principio  autumni)  i  så  stor  mängd  och 
nedsaltades  i  tunnor  samt  utfördes  till  ett  så  stort  antal, 
att  den  i  saltadt  tillstånd  tjänade  större  delen  af  hela 
Europa  till  föda.  På  de  breda  långa  stränderna  samman- 
strömmade  under  två  månaders  tid  köpmän  från  alla 
närliggande  länder;  de  uppförde  där  bostäder  eller  tält 
och  uppköpte  sillen  för  penningar  eller  bytesvaror  samt 
utskeppade  densamma.  Till  följd  af  den  rika  tillgången 
såldes  sillen  ofta  mycket  billigt;  så  stora  massor  fånga- 
des, att  näten  understundom  brusto  sönder.  Sillstim- 
marne  stodo  så  tätt,  att  man  i  dem  kunde  fasta  en  dub- 
belyxa (bipennis)  eller  lansspets;  fångsten  gaf  den  kung- 
liga skattkammaren  en  god  inkomst.  Vid  strängt  straff 
var  det  nämligen  föreskrifvet,  att  köpmännen  framför 
allt  skulle  betala  konungen  tull  eller  afgift  (vectigal)  för 
att  af  honom  erhålla  säkerhet  och  lejd." 

I  Hallandia  angifvas  följande  ortnamn:  Vardberg, 
Falkerhrg  (Falkenberg),  Halmstada  och  Bostad,  köpingen 
Botzstsedse,  nu  Båstad,  vid  Laholmsbukten  (i  Skåne).  I 
Schoningia   omtalas  Helsihorg,  Lundia,  Malm  (Malmöghe, 


^  Hiat.  XX,  o.  28. 


247 

nu  Malmö),  Falster  (Falsterbodhe,  Falsterbo)  \-  Elrol  söder 
härom  motsvarar  sannolikt  det  hos  Clavus  förekommande 
Ellenbogen,  Malmös  tyska  namn  i  14:de  och  15:de  årh. 
—  Ysted  eller  Ystad  —  Aus,  staden  Åos  eller  Åhus,  nu 
Åhus,  ofvan  Helgaåns  utlopp,  samt  Vee,  den  gamla  men 
obetydliga  staden  Waise  (Vä)  omkr.  5  km.  sydväst  om 
nuvarande  Kristianstad. 

I  Blekingia  nämner  Olaus  Selsborg,  staden  Sylves- 
borg  eller  Sölvesborg^  —  Eleholm,  slottet  Elleholm  på 
en  holme  vid  utloppet  af  Mörrumsån  —  liotnhij  köpsta- 
den Rotneby  (Ronneby)  samt  Lykta,  staden  Lykkea  eller 
Lyckaa  (nu  Lyckeby).  Utanför  Bleking  träffas  småöarne 
Sandhammer,  Utklippan  och  Utlengian  (Utlängan).  På 
ön  Borenholm  (Borgundeholm,  Bornholm),  som  namnes 
såväl  af  Clavus  som  på  Zam.-  och  Ulmer-kartorna,  läses 
endast  ett  ortnamn.  Hammar,  slottet  Hammarhus  (nu  i 
ruiner)  ^. 

Då  Olaus  Magnus  i  politiskt  afseende  var  en  ut- 
präglad unionsfiende  och  motståndare  till  Danmark  samt 
en  varm  anhängare  af  den  nationella  svenska  politiken, 
begagnar  han  alla  tillfällen  att  uttala  ogynsamma  om- 
dömen om  det  danska  folket  och  dess  konungars  (i  syn- 
nerhet Kristian  Hrdes)  beteende  gent  emot  Sverige.  Han 
söker  uppvisa  anledningen  till,  att  svear  och  götar  lefvat 
i  ständig  fiendskap  till  danskarne  ^,  och  anför  Saxo  som 


*  GlayuB  har  Holsingborgh,  Lnndis,  Falsterbode,  jmfr  Ymer,  1891, 
8.  27—28. 

'  Blekinge  synes  under  medeltiden  icke  ha  sträckt  sig  längre  mot 
väster  än  till  Norje  sund,  som  skiljer  Mörmms  socken  frän  halfön  Li- 
ster (Skåne),  där  Sölvesborg  var  beläget.  Jmfr  Styffe,  anf.  arb.,  s.  74. 
Ä.f  ofvanstäende   synes   emellertid,    att  Olaus  räknat  Lister  till  Blekinge. 

'  Den  kyrkliga  indelningen  återgifves  å  Carta  marina  medelst  in- 
vid städerna  eller  de  respektive  biskopssätena  uppritade  domkyrkor. 
Som  biskopsstäder  och  biskopsstift  i  Danmark  uppgifvas  Bipen,  Viburg, 
Åruaa,  Vesista  (biskopssätet  l&g  dock  i  värkligheten  icke  här,  utan  i 
Börglum,  ett  kloster  ungefär  15  km.  sydost  om  Hjörring  i  Vendsyssel), 
Wdare  Ottonia,  Roskild  och  Lund. 

*  Hist.  YUI,  C.  36  m.  fl. 


248 

stöd  därför,  att  denna  anledning  var  att  söka  uti  dan- 
skarnes härsklystnad  och  öfvergrepp;  de  voro  nämligen 
på  samma  gång  ödmjuka  och  krypande^  samt  svekfulla 
och  bedrägliga^,  de  hade  utöfvat  ett  våldsamt  härravälde 
öfver  underlydande  och  voro  kända  för  ett  hårdt  och 
illistigt  uppförande  såväl  mot  vänner  som  bundsförvand- 
ter^.  Hafvet,  som  skilde  Danmark  från  Sverige,  var  en 
gräns  icke  allenast  mellan  länderna  själfva,  utan  äfven  en 
skiljemur  i  afseende  på  "en  beständig  sinnenas  olikhet"^. 


I  det  föregående  har  jag  uppvisat,  hvilka  källor 
Olaus  Magnus  kan  anses  ha  begagnat  för  sin  framställ- 
ning af  Norges  topografi.  Dessa  källor  voro,  utom  autopsi 
hos  författaren,  för  en  del  af  västkusten  någon  segelbok 
eller  så  kallad  läskartbok,  samt  i  allmänhet  för  hela  det 
öfriga  Norge  Jacob  Zieglers  geografiska  arbete  Schon- 
dia.  En  mycket  stor  del  af  de  norska  ortnamnen  å  Carta 
marina  återfinnas  (antingen  i  samma  form  eller  i  en  nå- 
got ändrad  sådan)  uti  nämnda  skrift.  Vid  följande  redo- 
görelse för  Olaus  Magnus'  återgifvande  af  Norges  topo- 
grafi skall  jag,  där  så  finnes  vara  lämpligt,  inom  paren- 
tes anföra  motsvarande  benämning  hos  Ziegler  (Z.). 

Norvegia  regnum  sträckte  sig  från  Cimbriska  hafvet 
i  söder  till  Vardöhus  och  Varangerfjord  (Domshaf)  i 
norr,  eller  till  någon  punkt  öster  därom,  som  Olaus  icke 
angifver.  Norge  utgör  å  Carta  marina  en  svagt  half- 
cirkelformig  kuststräcka  af  nästan  öfverallt  samma  bredd- 
utsträckning, näml.  ungef.  mellan  30  —  40  ty.  mil  (222  ä 
296  km.),  under  det  att  i  värklighet  det  bredaste  stället 
(ungef.  6P  n.  br.)  uppgår  till  omkr.  448  km.,  det  sma- 
laste däremot  (ungef.  vid  Foldenfjorden)  endast  uppnår 
50  ä  60  km.    Undersöker  man  Norvegia  å  Olaus'  karta 

»  Hist.  VIII,  o.  28.  2  Hiat.  VIII,  C.  36. 

3  Jmfr  H.  HiLDEBRAND  i  Hiat.  Tidskrift,  1884,  s.  325. 

*  Jmfr  Opera  breve. 


249 

från  söder  till  norr,  träffas  längst  i  söder  landskapet 
Vichia.  Ehuru  Olaus  utan  vidare  räknade  åtskilliga  på 
den  tiden  dansk-norska  provinser  till  Sverige,  har  han 
likväl  icke  gjort  så  med  Viken,  oaktadt  åtminstone  norra 
delen  af  nuv.  Bohuslän  åren  1524—1532  innehades  (i 
pant)  af  Sveriges  konung,  af  hvilkens  fogdar  en  reside- 
rade  på  slottet  Karlsborg  (Karsborg)  vid  Åby fjorden  i 
Stångenäs  härad  ^  Viken  begränsas  af  Olaus  i  öster  ge- 
nom Göta  älf  (flutnen  Trolhetta);  i  norr  synes  det  sträcka 
sig  åtminstone  till  ölommens  utlopp.  Utom  slottet  Kars- 
borg angifves  fästet  Manus  (Bohus,  Z.)  samt  städerna 
Marstrada  (Mastrand,  Z.),  Kungella  (Kongelle,  Z.)  och 
Vodaval  (Oddauuad,  Z.),  nu  Uddevalla,  som  oriktigt  för- 
lagts söder  om  Kungella.  Långt  i  norr  ofvanför  Borna- 
rike  vid  Sarpsfossen  (f,u  Sarp)  förlägges  Olsborg  (Olaflfz- 
burgum  castrum  Z.),  som  utan  tvifvel  får  anses  identiskt 
med  det  under  senare  medeltiden  befintliga  fästet  af 
samma  namn  på  ett  berg  invid  sjön  BuUaren  (i  norra 
Bohuslän),  hvilket  äfvenledes  var  säte  för  en  af  Gustaf 
I:s  fogdar  och  förstördes  vid  Kristian  U:des  försök  att 
återtaga  sina  riken  ^.  Västerut  (i  Borga  och  Oslo  sysla) 
följer  Selsborg,  nu  Sarpsborg  vid  Sarpsfossen,  samt  Verno 
(Varne  monasterium  Z.),  förr  Varna,  nu  Vserne  vid  Kri- 
stianiaf jorden,  ett  hospital  eller  kloster  af  Johanniter- 
orden. —  därefter  Aslogia  (Aisloia  Z.)  eller  Äslo'^,  Oslo, 
med  Äkershus  (samma  namn  Z.)  —  Suderhen  (Sderhen 
Z.)  en  under  medeltiden  betydande  gård,  Sudhrheim  eller 
Sudhrem,  nu  Sörum  ej  långt  från  ölommen*  —  Edsdal 
(Edzuuald  Z.),  som  Olaus  oriktigt  förlägger  vid  Öjeren, 
är  Eidzwalla,  nu  Eidsvold  söder  om  Mjosen.  Norr  härom 
följer   landskapet    Sologia^,    fordom    Solöyar   nu   Solöer, 


*  Jmfr  Styfpe,  anf.  arb.,  s.  334,  not  3.  ^  Styffe,  8.  336. 

'  Hiat.  II,  C.  8.  *  Styffe,  s.  338. 

^  Längre  norrut  väster  om  Hetmarchia  finnes  k  Olaus'  karta  nam- 
net Sologier,  som  torde  vara  en  upprepning  af  Sologia  (taget  från  en 
segelbok). 


250 

som  Olaus  oriktigt  förlägger  väster  (icke  öster)  om  Ha- 
mar '.  Landskapet  HetmarcMa  (Hedmarken  Z.)  norr  (nord- 
ost) om  Mjösen  har  staden //ammar  (Hammariaci vitas  Z.) 
längst  i  söder ;  i  norr  ligger  Esterdal  eller  Osterdalia^  (Öster- 
dal  Z.),  bygden  Eystridalir,  Oystridalia  el.  Osterdal  om- 
kring Glommens  öfre  lopp.  Norr  om  **Osterdalia"  är  å 
kartan  utlagd  en  älfdal  med  namnet  Siliedallar,  som  icke 
återfinnes  hos  Ziegler. 

I  Gudbrandsdalen,  på  Olaus'  karta  Gudbradsdaler 
norr  om  Siliedallar,  kallades  en  del  af  hufvuddalen  om- 
kring älfven  Lagen  (Lögr,  Logen)  för  "Silr**,  nu  Sel^, 
och  härmed  torde  "Siliedallar"  vara  identiskt.  Invid 
Gudbradsdalar  läses  äfven  ordet  Cäperdal,  hvilket  troligen 
har  sin  motsvarighet  i  Zieglers  Coperdalia^,  d.  v.  s  Kop- 
pardalarne  eller  Kopparberg  i  Dalarne.  Sydväst  om  Het- 
marchia,  väster  om  Mjösen,  låg  bygden  Toten  (samma 
namn  hos  Z.)  samt  Halimmgalab  d.  v.  s.  Haddingjadalr, 
Hallingdalen,  som  i  likhet  med  Valdres  (samma  namn 
hos  Z.)  räknades  till  Gulathingslagen  (i  västanfjällska 
Norge)  ^,  ehuru  dessa  bygder  lågo  öster  om  fjällryggen 
Langfjeldene.  Då  Olaus  icke  hade  kännedom  om  denna 
fjällrygg  har  han  förlagt  Hallingdalen  i  närheten  af  Nor- 
ges västkust,  liksom  han  äfven  alldeles  invid  kusten  på 
nytt  inskrifvit  namnet  Valdres,  Härvid  följde  han  Zieg- 
lers föredöme,  i  det  Valdres  af  denna  hade  placerats  mel- 
lan Sogn  och  Hardanger  och  sålunda  redan  af  honom 
hade  gjorts  till  ett  kustlandskap.  Invid  det  andra  inuti 
landet  liggande  Valdres  sydväst  om  Mjösen  förlade  Olaus 
Tilemarchia  (Tellemarchia,  Z.),  genom  hvilket  namn,  som 
han  antog  ^,  Procopius  hade  blifvit  förledd  att  kalla  hela 


*  I  Sologia  läses  namnet  Mark  el.  Märke  (Matker,  Z.),  som  ej  torde 
kunna  identifieras.  Hildebrand,  Geogr.  Sekt.  Tid.,  1878,  Bd  I  n:o  2, 
gissar  på  "Markerna"  (Dal). 

^  Båda  namnen  afse  sannolikt  Österdalarne. 
^  MuNCK,  Norge  under  Middelald.,  s.  135. 

*  Geogr.  Sekt.  Tid.,  anf.  st.,  s.  42—43. 

*  Jmfr  MuNCK,  s.  122  och  Styffe,  s.  346.  ^  Jmfr  Opera  breve. 


251 

Skandinaviska  halfön  för  Tile  eller  Thule.  Söder  om 
Valdres  och  Telemarken  läses  namnet  Lerdalhaddada ,  som 
sannolikt  måste  läsas  som  tvänne;  det  senare  namnet 
torde  i  så  fall  motsvara  Hadaland  (Hadhaland,  Z.)  sydost 
om  sjön  Randsfjorden,  och  det  förra  Lerdal  möjligen  byg- 
den Lagardalr  på  båda  sidor  om  Numedalslågen  ofvan- 
för  det  gamla  Numadalr^  eller  Lagardal  (nu  Laurdal), 
omkring  öfre  delen  af  Bandaksvandet  och  den  på  nord- 
sidan däraf  uppgående  dalen  ^.  Nidal  är  säkerligen  Nizis- 
dal  eller  Nissedal  vid  nedra  ändan  af  det  söder  om  Ban- 
daksvandet belägna  Nisservandet  ^  Vid  Kristiania-  eller 
Oslofjorden  nämner  Olaus  städerna  Copervik  (Koparuik 
Z.),  det  gamla  utskeppningsslället  eller  hamnplatsen  invid 
nuv.  Drammen^,  samt  Tonsherg  (nu  Tönsberg)  —  längre 
söderut  Skideni  (Skidhen,  Z.),  nu  Skien  (förd.  Skiöa  eller 
Skiöan)  vid  Skiensälfven. 

Uppe  i  Osterdalarne  har  Olaus  med  orden  hytter  och 
ferrum  angifvit,  att  här  idkades  grufdrift.  Då  bergsbru- 
ket i  Norge  är  af  jämförelsevis  ung  ålder  —  den  äldsta 
järngrufvan  i  Maridalen,  sedan  vid  Bajrum  väster  om 
Kristiania,  anlades  troligen  först  i  midten  af  1500-talet 
(före  1578)  och  Röras*  koppargrufva  upptäcktes  först 
1645^  —  är  det  svårt  att  förstå,  hvarifrån  Olaus  fått 
denna  uppgift.  Möjligen  har  den  afseende  på  det  faktum, 
att  under  sedermera  konung  Kristian  II:s  ståthållarskap 
i  Norge  (1502 — 1510)  och  på  hans  uppdrag  Erik  Walken- 
dorfif  genom  bergsmän  lät  undersöka  trakten  af  Trond- 
hjem,  och  8  mil  därifrån  värkligen  upptäckte  koppar, 
ehuni  grufvorna  denna  gång  aldrig  blefvo  bearbetade^'. 
Men  mot  detta  antagande    strider  såväl  ordet  ferrum  på 


'  Jmfr  MuNCK,  s.  169,  180.  *  Munck,  s.   182. 

^  MuNCK,  8.  181.  Man  kundo  äfvon  tänka  på  Nitjudalr  el.  Nitda- 
len i  Ranmafylke  (Munck,  s,  159),  mon  lägot  af  Nidal  å  Olaus'  karta 
svarar  bättre  till  Nissedal. 

-*  Munck,  s.  32. 

^  Jmfr  Blom,  Das  Königreioh  Norwegen.     Lpzg,  1843, 1,  s.  211,  221. 

^  Blom,  anf.  arb.,  I,  s.  191. 


252 

Olaus'  karta  som  hyttornas  läge  i  Osterdalarne.  Egen- 
domligt är  i  alla  händelser,  att  man  sedermera  just  i  Hede- 
markens amt  värkligen  funnit  järn  och  äfven  bedrifvit 
bergsbruk  (i  Oudalen,  nordost  om  Kristiania)  \  ehuru  denna 
näringsdrift  sedermera  nedlagts^. 

I  sydligaste  Norge  möter  oss  först  Agder,  som  egent- 
ligen var  ett  kustland  och  därför  i  slutet  af  medeltiden 
vanligen  kallades  Agdesiden  ^.  Detta  namn  träffas  äfven 
å  Cart.  mar.,  där  det  lyder  Agdasidan  {AgdsLsidhsiZ,),  men 
Olaus,  liksom  före  honom  Ziegler,  förlade  det  uppe  vid 
nuv.  Kristianiaf jorden,  under  det  att  Agder  i  värkligheten 
utgör  Norges  allra  sydligaste  land.  Norr  om  Copervik 
vid  Kristianiafjorden  läses  namnet  Mandal,  hvilket  väl  får 
anses  representera  den  del  af  västra  eller  norra  Agder 
(NorÖr.-AgÖir),  som  nu  kallas  Mandal,  ehuru  det  alldeles 
oriktigt  förlagts  till  dessa  nordliga  trakter.  Söderut  in- 
vid kusten  af  Skagerack  följer  Hesimes,  förd.  Hesjunes 
eller  Esjunes,  nu  Hesnes  vid  Fjaere.  Utanför  kusten  läses 
Jomfrusund,  ön  Jomfruland  utanför  inloppet  till  Kragerön  ^, 
samt  Fledere,  som  troligen  är  Flekkerö,  där  det  funnits 
en  af  de  mast  bekanta  hamnarne  vid  norska  kusten^. 
Midt  emot  denna  ö  på  fastlandet  läses  orden  Domus  regis, 
sannolikt  afseende  den  gamla  kungsgården  Huseby^. 

Därmed  ha  vi  hunnit  in  i  landskapet  Listria  (Lista 
Z.)  eller  Lister,  som  ursprungligen  bildade  en  del  af  det 
gamla  AgÖir  eller  Egdafylke^.  Därutanför  låg,  enligt 
Olaus'  uppfattning,  ön  Lindesnes  (Lindasnas  promontorium 
Z.),  som  emellertid  ingalunda  är  en  ö,  utan  utgör  syd- 
ligaste punkten  af  Norge.  Nordväst  därom  på  andra  sidan 
Listerfjorden  låg  landskapet  latf^ia  (ladher  Z.),  d.  v.  s. 
Jaöar  eller  Jäderen,  egentligen  det  vid  kusten  liggande 
flacka   förlandet  till  Rygjafylki   eller  Ryafylke^.     Såväl 

^  Blom,    anf.    arb.,   I,   s.   223.  *  Kraft,   Hist-topogr.  Haand- 

bog  över  Kongerig.  Norge,  Chra.   184:5 — 4:8,  8.  129,  145. 

"*  Styffe,  8.  342.  **  Googr,  Sekt.  Tid8kr.,  anf.  st.,  s.  71. 

5  Kraft,  anf.  arb.,  s.  386.  ^  Styffe,  s.  342. 

'  Jmfr  MuNCK,  anf.  arb.,  8.  129. 

^  Jmfr  Styffe,  anf.  arb.,  s.  342,  Munck,  anf.  arb.,  s.  123.     Namnet 


253 

Listria  som  latria  (äfven  Vichia)  voro,  som  Olaus  uttryc- 
ker sig\  fordom  "prydda  med  titel  af  konungariken".  I 
nordvästra  hörnet  af  Jäderen  invid  Bukkenfjord  låg  Sta- 
vanger (Stafifanger  Z.),  sätet  för  biskopen  öfver  Stavangers 
stift  (innefattande  Rygjafylke  med  Valdres  och  Hudding- 
dalen  samt  Agder),  och  därför  å  Olaus'  karta  prydd  med 
den  vanliga  bilden  af  en  domkyrka  ^.  Längst  inne  i  Buk- 
kenf jorden  på  något  af  stånd  från  kusten  låg  Siiladalr  eller 
Suledal,  som  återfinnes  i  kartans  Sulodal;  söder  därom 
vid  en  arm  af  fjorden  låg  Hielmeland,  förd.  Hjalmaland, 
nu  Hjelmeland.  En  del  af  Bukkenfjord,  farvattnet  mellan 
ön  Earmö  och  fastlandet,  bar  namnet  Karmtarsund  eller 
Karmsund *'^,  på  Carta  marina  Carmesund  (Karmslund  Z.). 
Bland  öarne  därutanför  nämner  Olaus  Note,  förd.  Nautey 
nu  Nautö  *.  Däremot  har  han  låtit  Halsne,  ön  Halsna  eller 
Halsnö  (Halsne  Z.),  utgöra  en  del  af  fastlandet  °.  Festia 
är  svårare  att  identifiera;  möjligen  skall  det  menas  den 
gamla  sätesgården  Hestb^er  eller  Ha3stby  på  Finnön  i  Buk- 
kenfjord °.  Därutanför  förlade  Olaus  Norges  västligaste 
punkter,  ön  Scutenes  (Skuutonas  Z.),  nu  Skudesnjcs,  och 
en  annan  mindre  ö  (namn?)^. 

Från  Bukkenfjord  kommer  man  norrut  förbi  väst- 
ligaste delen  af  Rygjafylke  in  uti  Hardanger  (hos  Ziegler 
samma  namn),  som  Olaus  förlägger  nära  kusten  af  en 
stor  fjord  (Hardangerfjorden),  vid  hvilken  han  emellertid 
oriktigt  äfven  förlagt  Bergen  (Bergis  Z.).     Såsom  varande 

Lider,  som  läses  i  Jatria  torde  antingen  vara  en  åteinpprepning  af  Li- 
stria   eller    en    misskiifning  för  Zieglcrs  "Hitlier  portus"  d.  v.  s.  Hiterö. 

^Opera  breve. 

^  De  öfriga  biskopsstiften  i  Norge  (angifna  å  Cart.  mar,)  voro  Oslo, 
Hamar,  Bergen  och  Trondhjom. 

'  Jmfr  MuNCK,  anf.  arb.,  s.   123. 

*  Note  är  äfven  inskrifvet  på  fastlandet  något  längre  i  norr. 

^  Ett  Halsnö  i  Rygjafylke  namnes  af  Munck,  s.  124,  Möjligen  bar 
likväl  Olaus  afsctt  Halsnö  i  Sunbordaland,  en  ö  i  Hardangerfjorden,  där 
det  fans  ett  hclgeandskloster.     Jmfr  Styffe,  s.  345. 

^  Styffe,  anf.  arb.,  s.  373,  jmfr  MrNCK,  a.  124. 

*  Namnet  är  otydligt. 


254 

biskopssäte  är  staden  å  kaii^an  betecknad  med  en  dom- 
kyrka. Utom  domkyrkan,  som  uppfördes  i  midten  af  13:de 
årh.,  har  Bergen  en  ännu  äldre  kyrka,  den  s.  k.  korskyrkan, 
som  fans  redan  i  slutet  af  12:te  årh.  ^  Olaus  har  unge- 
far midt  emot  Bergens  domkyrka  på  andra  sidan  fjorden 
ett  ortnamn  Krabbakirxie,  som  möjligen  skall  beteckna 
den  nyssnämnda  korskyrkan;  åtminstone  torde  det  vara 
omöjligt  att  på  annat  sätt  lokalisera  detta  namn.  Bergen 
skildras  som  en  mycket  stor  och  berömd  handelsplats, 
den  förnämsta  i  hela  Norge  (''celeberrimum  totius  Nor- 
vegia)  emporium''),  där  fiskarflottorna  samlades  för  att 
af  yttra  stockfisken  ("Bergerfisck*)  mot  penningar  eller 
bytesvaror  ^.  Söder  om  Bergen  förlägges  Baggaholm,  ham- 
nen Bagholmen  i  närheten  af  Hofterön  ^,  västerut  Hvitingo 
(Huuitting  Soo  Z.),  d.  v.  s.  Hvitingsöame,  som  oriktigt 
placerats  här  i  stället  för  vid  inloppet  till  Bukkenfjord  i 
Rygjafylke.  Norr  om  skärgården  utanför  Bergen  (^ske- 
ren^)  följer  Qvinvefiord,  som  måste  vara  Evennaherads- 
fjord  eller  Kvennaherad  (nu  Kvinherred)  i  Sunhördaland 
på  fastlandet  öster  om  Hardangerfjord^,  ehuru  det  å  Garta 
marina  förlagts  alltför  långt  i  norr.  Det  namn,  som  läses 
strax  härinvid,  Sundardaland  (Suundhadarlangh  Z.)  måste 
anses  afse  Sunhördaland  själft,  som  förlagts  norr  om 
Bergen  i  Nordhördalands  ställe.  Nordväst  härom  följa 
öarne  Ästre  eller  Asko  samt  Halsne,  nu  Halsnö  eller 
Halsenö,  båda  norr  om  Bergen  vid  ingången  till  Oster- 
fjord,  som  oraringar  ön  Ostr  eller  Öster  (Osteruee  Z.), 
hvilket  namn  på  Olaus'  karta  likväl  läses  inne  i  landet 
söder  om  Stad  (samma  namn  Z.),  Kap  Stat  eller  ön  Stat- 
land. Namnet  Hero  afser  möjligen  den  långt  uppe  i  nord- 
väst belägna  Harey  eller  Harö.  Olaus  har  förlagt  Kap 
Stat  söder  om  den  å  kartan  utlagda  breda  inskärningen 
i  kusten,  som  torde  representera  antingen  Nordfjord  eller 
Sognefjord,  och  vid  hvars  östligaste  ända  inne  i  landet 
läses  namnet  Sognia  (conventus  SognisG  Z.),  hvilket  visar, 

1  KuAFT,  anf.  arb.,  s.  451.  '  Hist.  XXI,  C.  2. 

^  Kkaft,  anf.  arb.,  s.  468.  "*  Munck,  s.  111,  Styfpe,  a.  345. 


255 

att  han  icke  närmare  känt  till  Kap  Stats  läge^  Voos, 
dalen  Voss  i  Nordhördaland  öster  om  Osterfjord  är  där- 
emot riktigt  förlagd  inne  i  landet  söder  om  Sogn.  Zieg- 
lers  uppgift  måste  det  tillskrifvas,  att  Olaus  alWeles  in- 
vid svensk-norska  gränsberget  eller  Dovrealperna  förlade 
Soknadal  (samma  namn  Z.),  nu  Sognedal  innerst  vid  Sogne- 
f  jorden. 

Sundfiord  och  Nordfiord,  det  gamla  Firöafylki,  näm- 
nas icke  af  Olaus  Magnus,  utan  norr  om  "Stad"  samt 
berget  Hornilla  eller  Hornelen  möter  först  Bomfiord,  som 
utan  tvifvel  representerar  Romdalsfjord,  ehuru  den  synes 
vara  förlagd  söder  om  Sundmöre^.  Detta  fylke,  af  Olaus 
kalladt  Sudmora  (Sudmor  Z.),  var  det  nordligaste  af  6u- 
lathingslagens  fylken,  men  hörde  i  kyrkligt  afseende  till 
Trondhjems  stift  ^.  Till  Sundmöre  hörde  de  vid  kusten 
liggande  öarne  Skorpa  (Skorpena  Z.),  nu  Skorpen,  samt 
Gisk  (Giska  Z.),  förut  Giski  eller  Gizka,  nu  Giske,  på 
hvilken  det  fans  en  af  de  äldsta  sätesgårdarne  i  Norge, 
vidare  Nerde,  som  antingen  är  ön  Nörvö  eller  sannolikare 
ön  Böland,  som  fordom  hette  Njardey^,  Vik  afser  möj- 
ligen en  gård  af  samma  namn  i  Sundmöre,  men  det  kan 
också  tänkas,  att  Olaus  genom  ett  misstag  hit  upp  för- 
lagt Vik  eller  Vikabygd  vid  Sognefjorden.  Valhemr  är 
möjligen  Valdalr,  gård  i  Sundmöre,  eller  Hvalheimr,  gård 
i  Firdafylke.  Nordmöre,  som  hörde  såväl  till  Trondhjems 
lagmansdöme  som  till  Trondhjems  stift,  kallas  af  Olaus 
Nonnoria  olim  regnum  (Nordmor  Z.);  hit  räknades  den 
vid  inloppet  till  Trondhjemsfjorden  belägna  ön  Krakavad, 
nu  Krage vå,  samt  Fosen,  ön  Fölskn  eller  Storfosen,  efter 
hvilken  Fosens  fögderi  har  fått  sitt  namn.     I  Nordmöre 


^  Ziegler  hade  likväl  alldeles  riktigt  förlagt  Eap  Stat  vid  Nordfjord, 
anf.  st.,  8.  26—27. 

^  Ziegler  förlade  Romsdal  riktigt  emellan  Sundmöre  och  Nordmöre, 
Geogr.  Sekt.  Tid.,  anf.  at.,  s.  24—27. 

^  Jmfr  MuNCK,  s.  92.  Styffe,  s.  347. 

*  MuNCK,  anf.  arb.,  s.  92.  Möjligt  är  äfven,  att  det  menas  NisDrdhö 
eller  Naerö  i  Numedalens  fögderi. 


256 

nämner  Olaus  i  öfrigt  Surendal,  men  söder  och  öster  om 
Sundmöre  har  han  oriktigt  förlagt  Sundal  (Sundal  Z.)  i 
Nordmöre,  därtill  föranledd  af  Zieglers  uppgift,  enligt 
h vilken  Sundal  följer  efter  Sognedal,  samt  Vbdal  (samma 
namn  Z.),  som  torde  vara  Opdal,  förr  Uppdal  i  Orkadal. 
Den  egentliga  Trondelagen  (eller  bygderna  kring 
Trondhjemsfjorden)  har  å  Carta  marina  framstälts  på  ett 
i  det  stora  hela  förvirradt  sätt,  då  Olaus  å  ena  sidan  icke 
trodde  sig  om  att  alldeles  ändra  den  af  Ziegler  uppgifna 
geografiska  anordningen  af  bygderna,  å  andra  sidan  själf 
under  sin  resa  genom  dessa  trakter  måste  ha  iakttagit, 
att  deras  värkliga  lägen  i  förhållande  till  hvarandra  icke 
öfverensstämde  med  uppgifterna  hos  Ziegler.  Längst  i 
öster  invid  fjällryggen  förlägger  han  Herdal  (Hardal  Z.), 
som  möjligen  afser  Härjedalen ;  nordväst  därom  läsas  nam- 
nen Styredal,  d.  v.  s.  Stioradals  eller  Styrdalsfylke  (Stör- 
dalen) omkring  Nid-  och  Stördalsälfvarne,  samt  Goldal, 
Gauladals  eller  Guledals  fylke  omkring  Gulaälfven.  Ler- 
dal norr  därom  kan  ej  identifieras,  så  vida  det  icke  skall 
afse  gården  Leeren  öster  om  Nidälfven\  fordom  tillhö- 
rande Elgesaeter  eller  Helgesseter.  Västerut,  närmare 
kusten,  afse  namnen  Ofrestrind  (Offrestrind  Z.)  och  Strinda- 
herad  det  s.  k.  Strinda  fylke  invid  Trondhjemsfjorden. 
Här  läsas  namnen  Staveren,  d.  v.  s.  Staurina  eller  Stören, 
Klebo,  d.  v.  s.  Kla3ppabu  eller  Klaebo,  samt  Hildre,  troli- 
gen Tildra,  nu  Tilder,  alla  socknar  eller  bygder  i  Guledalen 
(icke  i  Strinden)  —  Salho,  d.  v.  s.  Saelubo  eller  Selbo,  lig- 
ger i  Styrdalsfylke  —  Lada,  HlaÖir  eller  Lade,  var  där- 
emot den  mast  berömda  gården  i  Strinden,  Ladejarlarnes 
gamla  säte.  I  nämnda  fylke  ute  vid  kusten  läsas  äfven 
namnen  Nidrosia  metropolis  och  Trondem  med  Castrum 
Ärendi,  som  möjligen  afser  det  söder  om  Trondhjemsfjor- 
dens  mynning  belägna  Augustiner-ordens  nunnekloster 
Rein^,  som  af  Ziegler  kallas  "Reon  castrum",  och  äfven 
skrefs   "nunnusetr  a  Reini^.    Bacca  monste  (Bakka  mona- 

^  Jmfr  Kraft,  anf.  arb,,  s.  568.         ^  Jmfr  Styffe,  anf.  arb.,  s.  349. 
^  Jmfr  MuNCK,  b.  54. 


257 

sterium  Z.)  är  det  på  andra  sidan  Nidälfven  öster  om 
staden  belägna  nunneklostret  Bakke  eller  Bakkaklaustr, 
troligen  af  Benediktinerorden  ^  Nordost  om  Trondhjem 
låg  äfven  halfön  Frosten  (samma  namn  hos  Z.)^,  hvilket 
namn  å  Olaus'  karta  likväl  läses  något  för  långt  i  öster ; 
norr  därom  påminner  namnet  Ar  dal  (Aardal  Z.)  om  Åres 
(fordom  Åars)  dalgång  i  Jämtland.  Oriktigt  förlägger 
Olaus  Vardal  eller  Veradal,  V^erdalen,  i  motsats  till  Zieg- 
ler,  söder  om  Trondhjem,  men  läget  af  Sparbo  (Sparrabo, 
Z.)  eller  Sparbyggja  fylke,  den  nordligaste  delen  af  Tronde- 
lagen  från  norra  ändan  af  fjorden  omkring  sjön  Snåsen 
upp  emot  Lappmarken  ^,  är  jämförelsevis  riktigt  angifvet. 
Längre  söderut  i  den  del  af  Skeyna  eller  Sköna  fylke, 
som  kallades  Skaun  och  låg  öster  om  fjorden'^  (söder  om 
Vaerdalen),  låg  Lifangr,  nu  Levanger,  redan  tidigt  en  slags 
handels-  eller  marknadsplats^;  troligen  afses  detta  ställe, 
då  Olaus  på  sin  karta  skrifver  Lesunger  öster  om  Trond- 
hjem. Något  öster  om  staden  låg  äfven  Hommelvig,  gård 
vid  viken  af  samma  namn  ^,  som  af  Olaus  återgifves  med 
Yiriblovik  (Imbleuuik  Z.)  men  tämligen  oriktigt  blifvit  för- 
lagdt  sydost  om  Trondhjem. 

Minst  öfverensstämmande  med  värkligheten  har  emel- 
lertid kustbygden  återgifvits.  Under  det  att  Trondem 
eller  Nidrosia  förlagts  i  närheten  af  hafvet,  utan  att  nå- 
gon klar  antydning  om  fjorden  här  förekommer,  följer 
åtminstone  5  ty.  mil  el.  37  km.  söder  om  nämnda  stad 
ett  ö-  eller  halföliknande  landskap  med  namnet  Humodal 
(samma  namn  å  Wagenaers  sjökort),  som  väl  näppeligen 
kan  vara  något  annat  än  "Nummodal",  d.  v.  s.  Noma- 
dals (Naumdaler)  eller  Nummedals  fylke  vid  kusten  norr 
om  Trondhjem.      Nummedal   var   det   nordligaste   af  de 


*  MuNCK,  8.  35  o,  77,  Styffe,  s.  351. 

^  På  denna  halfö  hölls  fordom  det  berömda  Froatatinget. 
^  Jmfr  Styffe,  anf.  st. 

*  En  annan  del  af  Sköna  fylke,  Ytröy  (Yttri-ey)  med  Mosavik,  låg 
fäster  om  fjorden,  jmfr  Munck,  s.  74,  Styffe,  anf.  st. 

^  Se  Munck,  ofv.  anf.  st.  ®  Jmfr  Kraft,  anf.  arb.,  s.  508. 

17 


258 

fylken,  som  hörde  till  Frostatingslagen,  men  räknades 
icke  till  den  egentliga  s.  k.  Trondelagen.  Hit  har  Olaus 
förlagt  det  i  Öynafylke  i  Trondelagen  belägna  Beitstad, 
af  honom  kalladt  Bestad  (Betzstad  Z.)  med  Bestada  udden 
—  Ben  (samma  namn  å  Wagenaers  sjökort)  har  jag  icke 
kunnat  återfinna,  möjligen  skall  det  motsvara  Bjarnaura 
eller  Björnör  i  Fosen\  Namnet  Skogsberg  torde  vara 
hämtadt  från  en  läskartebok,  förmodligen  är  det  närmast 
att  anse  som  ett  appellativt  ord. 


Benämningen  Hälogaland,  som  i  17:de  årh.  samman- 
drogs till  Halgholand,  i  15:d6  till  Hålgaland  och  slutligen 
till  Helgaland  el.  Helgeland,  innefattade  i  allmänhet  det 
nordligaste  Norge  norr  om  65:te  breddgraden.  Under 
unionstiden  började  benämningen  Nordlanden  komma  i 
bruk,  men  vann  egentligen  burskap  först  efter  reforma- 
tionen, då  namnet  Helgeland  blef  fastadt  vid  den  del  af 
landet,  som  ligger  söder  om  Lofoten  ^.  Hos  Olaus  Magnus 
är  Helgalandia  (Helgeland  Z.),  som  han  anser  betyda  "det 
heliga  landet**^,  en  rund  ö^  af  Fy  ens  storlek  norr  om 
Stek,  d.  v.  s.  Steig  eller  Stegen  på  Engelö  i  Västfjorden 
(mellan  Lofotens  ögrupp  och  fastlandet).  På  Helgeland 
—  berättar  Olaus  —  hade  förnäma  män  sina  sommar- 
villor ("terra  nobilium").  De  första  namn  inom  nuva- 
rande Nordlanden,  som  eljest  möta  oss  på  Olaus*  karta, 
äro  ön  Brune  (Brynnia  Z.)  el.  Brönö  söder  om  Fosen  ^  och 
ön  Salten  invid  kusten  sydöst  om  Trondem,  d.  v.  s.  Sal- 
tens härad  vid  Saltenfjord.  Norrut  från  Salten  följa  öarne 
Gilles,  förd.   Gildisskali   nu   Gildeskål,   Rede  (Rodhoo  Z.) 


*  MuNCK,  8.  86 — 87,  Keapt,  a.  587. 

^  Se  härom   Munck,  iinf.  arb.,  s.  69,  och  Styppe,  anf.  arb.,  s.  355. 

^  Jmfr  Opera  breve  och  Carta  marina. 

**  Så  återgifves  Helgaland  äfven  å  Wagenaers  sjökort. 

^  Brönö  ligger  i  värkligheten  norr  om  Bindalsf jorden. 


259 

eller  Rödö,  samt  Trondå^  (af  Fyens  storlek),  som  måste 
vara  den  i  inloppet  till  Sagfjorden  belägna  medelstora  ön 
Önguley  eller  Anguley,  nu  Engelö,  alldenstund  här  låg 
det  till  kartans  Trondö  förlagda  Stek  (Stegh  Z.),  det  gamla 
herresätet  Steig  eller  Stegen,  som  under  senare  medeltiden 
var  Halogalands  tingsplats  och  lagmannens  bostad^.  Här- 
efter följer  den  nyss  omtalade  ön  "Helgalandia" ,  samt  midt 
emot  på  fasta  landet  Fisca^,  möjligen  gården  Fauskar  eller 
Fuske  vid  Saltenfjord.  Norr  om  Helgalandia  ligga  tre 
små  öar,  mellan  hvilka  Malströmmen  å  kartan  är  utlagd ; 
de  äro  Väst  (Vastral  Z.)  eller  Vestrålen,  Lofot  "^  eller 
Moskensesön,  hvars  sydspets  än  i  dag  heter  Lofodsudden, 
samt  Bost  eller  Böest^  (nu  Röst).  De  midt  emot  dessa 
öar  på  fastlandet  inskrifna  namnen  Nygavik  och  Gambia- 
vik (skrifves  äfven  **Nyauick**  och  "Gamblauick")  afse 
enligt  Olaus'  egen  uppgift*^  byar  eller  fisklägen,  men  åter- 
finnas icke  på  nyare  kartor,  liksom  icke  häller  namnet 
Underval  nordost  om  Gambiavik. 

Ehuru  Olaus  visste,  att  vid  nordvästra  kusten  af 
Norge  låg  en  oräknelig  mängd  större  eller  mindre  öar, 
är  denna  övärld  likväl  ganska  oriktigt  återgifven  på  Carta 
marina.  Lofotens  ögrupp  sammankrympte,  som  vi  nyss 
sågo,  till  tre  mindre  öar;' dess  fortsättning  norrut,  den 
s.  k.  Vesterålen  eller  öarne  Långö,  Hiudö,  Andö,  Rol- 
den  m.  fl.,  har  helt  och  hållet  förenats  med  fastlandets 
och  bildar  en  från  detsamma  utskjutande  bred  halfö.  På 
denna  läsas  namnen  A^idanes,  den  Andön  innefattande  syss- 


*  Namnet  Trondo  synes  vara  identiskt  med  Traney,  nu  Tranö,  en 
ö  norr  om  Engelö,    som    med  den  förra  troligen  blifvit  förväxlad;  finnes 

äf?en  hos  Wagenaer. 

*  Jmfr  MuNCK,  s.  63,  Styffe,  s.  357. 

'  Samma  namn  (Vijsca)  hos  Wagenaer. 

*  Olans  skrifver  äfven  Loffoeth  Hist.  II,  C.  7.     Lofoten  var  egent- 

"gen  från  början    namnet  på  den  ö,  som  nn  kallas  Vestvågen.     Vestrall 

elJer    Vestrålen    var   ursprungligen  namnet  på  det  härad,  som  omfattade 

oarne   Långö,    Skogö,  Vjerö,  Ulvö  och  västsidan  af  Hindö.     Jmfr  Munck, 

*nf.    arb.,  s.  62—63. 

^  Hist.  II,  C.  7.  «  Hist.  XXI,  C.  1. 


260 

lan  af  samma  namn,  Duvanes,  Langanes  på  Långö,  som 
dock  representeras  af  en  liten  ö  Lange  norr  om  den  å 
kartan  uppritade  halfön ;  vidare  Trondanes,  som  säkerligen 
skall  beteckna  Hindö,  och  Bollen,  ön  Rolden.  Olaus  upp- 
ger Duvanes  vara  ett  fiskläge  ^  liksom  äfven  Andanes  och 
Trondanes.  Dessa  senare  äro  —  säger  han  —  folkrika 
^byar^  (populosissimse  villaj),  men  omedelbart  därefter^ 
talar  han  om  "andra  öar^ ,  hvarför  han  icke  synes  varit 
fullt  säker  på,  huru  härmed  förhöll  sig.  Det  senare  ut- 
trycket berodde  säkerligen  därpå,  att  Ziegler  uppgifvit 
såväl  Andanes  som  Trondanes  vara  öar^;  men  själf  gjorde 
sig  Olaus  till  tolk  för  den  uppfattningen,  att  de  voro  fisk- 
lägen eller  byar  på  fastlandet. 

Den  på  nordsidan  af  Hindö  inskjutande  stora  Kved- 
fjord, fordom  Kviöjufjördr,  representeras  på  Carta  marina 
af  namnet  Qvedefiord,  norr  därom  läses  Ostrafiord.  Båda 
dessa  fjordar  bilda  det  breda  inloppet  till  en  icke  obetyd- 
lig inskärning  eller  inbuktning  i  kusten  (å  Olaus'  karta). 
Innerst  i  denna  bukt  förekomma  namnen  Skartasund  och 
Gigasund,  d.  v.  s.  Geigusund  eller  Gisund  som  skiljer  ön 
Senjen  från  fastlandet.  Denna  nyss  omtalade  breda  bukt, 
som  sålunda  kan  sägas  motsvara  Ands-  och  Vågsfjordarne 
mellan  Andön  och  Senjen  samt  Gisund,  torde  få  anses 
för  Finmarkens  gräns  i  sydväst  enligt  Olaus  Magnus*  upp- 
fattning. Ty  vid  bokst.  B.  å  Carta  marina,  som  står 
på  den  breda  halfö,  som  bildats  genom  ön  Senjens  för- 
ening med  fastlandet,  angifver  Olaus  tydligt  FinnmarcJiia^, 
visande  därmed,  att  han  räknade  dit  äfven  Senjen.  I  all- 
mänhet synes  Olaus  hållit  fast  vid  den  äldre  uppfattnin- 
gen, som  utsträckte  det  gamla  Norge  ungefär  till  Ma- 
langerfjorden,  hvarifrån  sedermera  Finmarken  räknades 
taga  sin  början^. 


1  Hist.  XXI,  c.  1.  2  Hist.  II,  c.  7. 

3  Geogr.  Sekt.  Tid.,  1878,  I,  2,  s.  36—37. 

^  I  Opera  breve;  Kraft,  anf.  arb..  a.  644  o.  ff.,  räknar  ännu  Senjen 
och  Tromsö  till  Finmarkens  amt. 

^  Jmfr  MuNCK,  a.  59,  Styfpe,  a.  355. 


261 

Jag  sammanställer  på  grund  af  läget  den  Olaiska 
kartans  Vandvad  (Vuand  Vuagh  Z.)  —  öster  om  Skarta- 
sund  och  Gigasund  (Gisund)  —  med  Vågsfjorden  (Vaagsfj.)  ^; 
Senjen  har,  som  ofvan  antyddes,  gjorts  till  en  halfö  i  för- 
ening med  flera  andra  öar  t.  ex.  Sörö  väster  om  nuv. 
Hammerfest.  På  denna  halfö  läses  följande  namn:  Lok- 
helle,  gården  Laukhella  eller  Löghelle  på  östra  sidan  af 
Senjen^  ~  Sandver  {SsLnåausLT  Z.),  ön  af  samma  namn  nord- 
väst om  Ringvatsö  (förd.  Ulfey  eller  Ulfö)  norr  om  Tromsö^ 
—  Gillefjord,  fjorden  Gryllefjord  på  västsidan  af  Senjen  — 
Hasevog  är  troligen  Hasvaag  invid  Hasvik  på  sydsidan  af 
Sörö  —  Egge  (?  Oyofiord  Z.)  är  möjligen  Eyjafjördr  eller 
Öyfjord  på  västsidan  af  Senjen,  under  det  att  Midelfiord 
norr  därom  motsvarar  Senjens  MiÖfjördr  eller  Mefjord.  Ma- 
langer  (lika  hos  Z.)  ligger  sydost  härom  vid  ändpunkten 
af  en  från  norr  inskjutande  mindre  bukt,  vid  hvars  in- 
lopp är  utlagd  en  liten  ö  Redhholm,  möjligen  Rödö  vid 
mynningen  af  Kvenangerf jorden^.  Nordost  om  Malanger 
har  Olaus  riktigt  förlagt  Troms  (Truunis  Z.)  ^  eller  Tromsö, 
där  konung  Håkan  Håkansson  vid  år  1240  lät  bygga  en 
kyrka  för  undan  Mongolerna  flyktande  Bjarmer^.  Kyrkan 
eller  kapellet  är  äfven  utsatt  å  Olaus'  karta.  De  sydost 
och  öster  härom  —  längre  in  i  landet  —  utsatta  namnen 
Felby,  Vikfiel  och  Avver  kunna  däremot  icke  säkert  identi- 
fleras;    möjligen  är   Avver  ön  Orn  eller  Arnön  vid  Kve- 

^  HHiDEBRAND  i  Geogr.  Sekt.  Tidskr.  1878, 1,  2,  identifierar  Zieglera 
Vuand  Vuagh  med  Vandvåg  p&  Vandön  norr  om  70:de  breddgraden.  Jmfr 
likväl  MuNCK,  8.  62,  gården  Vågar  på  ön  Ost-Vågen. 

^  MUNCK,  8.   60. 

^  Jmfr  MuNCK,  anf.  arb.,  s.  68.  Hildebrand,  anf.  st,,  s.  69,  för- 
modar att  Zieglers  Sandvar  är  att  söka  vid  Sandsundet  i  närheten  af 
Tromsö. 

^  Jmfr  C.  A.  WuLFSBERG,  Om  Finmarken  (med  karta),  Chriatiania 
1867. 

^  Denna  uammanställning,  som  synes  vara  den  naturligaste  och 
närmast  till  hands  liggande,  finnes  icke  hos  Hildebrand,  anf.  st.,  s.  71, 
som  säger  sig  icke  ha  kunnat  återfinna  Zieglers  Truunis. 

®  Jmfr  MuNCK,  anf.  arb.,  s.  68,  Stypfe,  anf.  arb.,  s.  355. 


262 

iiangerfjorden,  i  hvilket  fall   Vikfiel  skulle  kunna  vara  den 
på  nämnda  ö  befintliga  klippudden  Veggen. 

Från  Tromsö  låter  Olaus  kusten  sträcka  sig  nästan 
rakt  i  söder  och  norr,  så  att  västliga  Finmarken  på 
hans  karta  blir  den  sydligaste,  östliga  Finmarken  där- 
emot den  nordligaste  delen  af  ifrågavarande  land.  Här 
möter  först  Segerver  (Seger uuar  Z.),  som  Hildebrand^ 
sammanställer  med  ögruppen  Gjesvser  (förd.  Geirsver) 
utanför  Magerö,  samt  Helganes  (Helganas  Z.),  som  samme 
förf.^  identifierar  med  Helnes  på  ostsidan  af  Magerö. 
Kedelvik  (Katiuuik  Z.)  kan  likväl  icke,  som  Hildebrand 
vill,  sökas  på  nordostsidan  af  Särö,  utan  är  säkerligen  det 
likaledes  på  ostkusten  af  Magerö  belägna  Kjelvik,  där 
det  fans  en  gammal  handelsplats.  Rotelvik  öster  om 
nämnda  ställe  något  in  i  landet  (å  Carta  marina)  sam- 
manställer jag  med  Repvaag  vid  Porsangerfjord  ^.  Ho- 
navit  (Honouitz  Z.)  anses  af  Hildebrand*  med  skäl  vara 
nuv.  Eidsfjorden  vid  ostsidan  af  Laxefjord,  där  höjden 
Hornnakken  skjuter  ut  i  hafvet  —  Samavik  (^Sammauuik 
in  chersonneso  extrema"  Z.)  söker  of  van  anf.  förf.  äfven- 
ledes  på  ostsidan  af  Laxefjord ",  men  det  är  troligare, 
att  Sam  ma  vik  bör  sökas  midt  emot  vid  den  gamla  han- 
delsplatsen SvsBrholt  på  nordligaste  spetsen  ("Svserholt- 
klubben")  af  det  mellan  Porsanger-  och  Laxef jordarne 
utgående  landet  (*Spirle  Njarg**);  stället  hade  fordom 
talrika  bebyggare  samt  kyrka  ^.  Kind  är  antingen  Ki- 
fjord  eller  Kjöllefjord  på  västkusten  af  "Kjorgosj  Njarg" 
(mellan  Laxe-  och  Tanaf jordarne),  det  senare  en  gammal 
hamn  och  handelsplats  —  Skuttingherg  norr  härom  är 
byn  Skjötningsberg,  samt  Bomgang  byn  Omgång,  båda 
dessa  byar  eller  fisklägen  belägna  på  nämnda  halfö  "  Kjor- 
gosj  Njarg".  Därefter  följer  Matkur  eller  byn  Makur 
vid  kusten  mellan  Tana-  och  Varangerfjordarne,  samt 
slutligen  fästet  Vardahus  vid  utloppet  af  "Doms  haf". 
Nordväst  härom  talar   Olaus  om  ett  "castrum  S.  Olavi, 

^  Anf.  st.,  8.  69.  ^  Ibid.  '  Jmfr  Kraft,  anf.  arb.,  s.  659, 

**  Anf.  st.  ^  Anf.  st.,  s.  68.  *  Krapt,  anf.  arb.,  s.  660. 


263 

domus  prsesidii*,  som  likväl  synes  vara  identiskt  med 
Vardöhus  själft.  Ovisst  är  däremot  betydelsen  af  nam- 
net  Vildal,  söder  om  Vardöhus.  Oarne  Stäppen  och 
Hilse  väster  om  Matkur  äro  Stapen  och  Hjelmsö,  två 
mindre  öar  väster  om  Magerö.  Huru  långt  i  öster  Olaus 
räknade  Finmarkens  område  uppgifver  han  ingenstädes, 
och  Garta  marina  lämnar  i  detta  hänseende  ingen  annan 
vägledning  än  den,  att  Finmarken  österut  gränsar  icke 
vare  sig  till  Bjarmia  eller  någon  annan  del  af  nuv.  Ryss- 
land, utan  till  det  svenska  väldet^  som  enligt  Olaus'  me- 
ning ungef.  60  ty.  mil  (444  km.)  nordost  om  Vardöhus  i 
norr  uppnådde  Ishafvet  ("huc  usque  extenditur  regnum 
SueciaB")^ 

Olaus  Magnus'  topografiska  kännedom  om  det  nor- 
danfjällska  Norge  kan,  om  man  undantager  själfva  Trond- 
hjemstrakten,  hvarest  hans  auktoritetstillit  för  Ziegler 
vållade  en  synnerligen  förvirrad  kartografisk  framställ- 
ning, i  allmänhet  anses  vara  mera  riktig  än  hans  kun- 
skap om  det  sydliga  Norge,  ehuru  själfva  kustlinien  ge- 
nom ögruppernas  förening  med  fastlandet  fick  ett  mindre 
korrekt  utseende.  Nordlandens  och  Finmarkens  topo- 
grafi är  emellertid  i  det  stora  hela  ganska  förtjänstfullt 
återgifven  och  torde  delvis  (utöfver  Ziegler)  bero  på  in- 
hämtade muntliga  upplysningar. 


På  grund  af  dessa  från  sjöfarande  eller  handelsmän 
härstammande  muntliga  uppgifter  har  emellertid  Olaus 
Magnus  kunnat  meddela  värderika  skildringar  af  befolk- 
ningen och  dess  lefnadsvilkor  i  det  nordliga  Norge  och 
Finmarken.  Då  Olaus  skiljer  på  å  ena  sidan  Finmarkare,  å 
andra  sidan  Lappar  och  "skridfinnar*',  torde  han  med  de 
förstnämnda  just  ha  afsett  den  norska  kustbefolkningen, 
som  för  sitt  uppehälle  var  hänvisad  till  fiske  och  jakt. 
Inbyggarne  i  Finmarken  —  säger  Olaus  ^  —  voro  män- 

'  Jmfr  legenden  å  Carta  marina.  ^  Hist.  I,  C.  2. 


264 

niskor  af  kraftig  växt  (robustis  corporibus)  och  djärft 
sinnelag,  hvilka  förstodo  att  framgångsrikt  skydda  sig 
mot  fiendtliga  anfalP.  Då  sommardagen  här  uppe  va- 
rade hela  sex  månader,  försiggick  under  denna  tid  sjö- 
farten vid  kusten  utan  besvär  och  faror,  men  ett  mot- 
satt förhållande  ägde  rum  under  vintern,  då  man  i  mörk- 
ret hade  att  taga  sig  till  vara  för  undervattenskär  (la- 
tentia  saxa).  Hafsfisket  i  denna  del  af  Norge  var  emel- 
lertid i  hög  grad  farligt  och  mödosamt^,  enär  det  idka- 
des ute  på  öppna  hafvet  långt  ifrån  land,  och  deltagarne 
däri  ofta  råkade  ut  för  olyckor  och  hinder,  såsom  häftiga 
stormar,  hög  sjögång,  drifvande  ismassor  (fluitante  mole 
maxima  glacierum)  samt  förekomsten  af  stora  hvaldjur 
o.  s.  v. 

Uppefter  det  nordligaste  Norges  kust  ända  till  Var- 
dahus  bodde  uti  de  här  belägna  fiskarbyarne  {Andanes, 
Trondanes,  Duvanes,  Gamblavick,  Nyavick  m.  fl.)  flera  tu- 
sen fiskare.  Under  månaderna  Januari,  Februari  och 
Mars  begåfvo  sig  dessa  i  sina  groft  byggda  båtar  (ro- 
bustis navibus)  ut  på  fiske.  De  styrde  så  långt  ut  på 
hafvet  som  två  dagsresors  färd  från  kusten  och  voro 
försedda  med  lifsmedel  för  20  till  30  dagar;  den  bästa 
och  mast  besökta  fiskplatsen  låg  mellan  Norge  och  Is- 
land. Dessa  hafsfiskare  brukade  emellertid  aldrig  kasta 
ankar,  utan  drefvos  hit  och  dit  af  vind  och  sjögång,  allt 
under  det  de  oafbrutet  höllo  på  med  fisket,  tills  båtarne 
voro  fylda.  Med  tillhjälp  af  kompassen  ("indicio  gno- 
monis  nautici")  sökte  de  därpå  uppnå  kusten;  nämnda 
hjälpmedel  —  tillägger  Olaus  —  utgjorde  då  storm  upp- 
stod deras  enda  räddning,  hvarförutan  de  icke  skulle 
kunna  finna  vägen  hem  (per  hunc  ortis  ventis,  quo  iter 
suum    dirigant,    agnoscunt)^.     Uppgiften,    att  kompassen 

*  Finmarken  var  under  14:de  och  15:de  årh,  mycket  ofta  utsatt 
for  plundringar  och  härjningar  af  Kareler  och  Ryssar,  jmfr  Aksel  Mag- 
nus, Finmarken,  Samlinger  till  Finmarkens  Historie,  Kjöbenh.,  1889,  s. 
37  o.  ff. 

2  Hist.  XXI,  Cl.. 

3  Hist.  ibid. 


265 

vid  denna  tid  användes  af  fiskarbefolkningen  uppe  vid 
Norges  nordvästligaste  kust,  är  icke  den  minst  intressanta 
i  denna  skildring. 

Sedan  alla  faror  öfvervunnits  —  däribland  äfven 
den,  att  stora  fiskar  såsom  hajar  (squatinse)  och  andra 
ofta  fastnade  på  krokarne  och  hotade  att  draga  fiska- 
rena i  sjön,  såvida  de  icke  förebyggde  sådant  genom  att 
surra  sig  fast  vid  båten  medelst  rep  eller  genom  att 
ömsesidigt  bringa  hvarandra  hjälp  —  och  de  med  fisk 
fylda  båtame  lyckligt  och  väl  anländt  i  hamn,  skred 
man  till  ränsning  af  densamma;  en  del  lämnades  därvid 
hel,  en  annan  styckades  i  flera  delar,  och  alltsammans 
lades  därefter  i  saltlake  (integros  vel  in  partes  divisos 
salito  liquore  conspergunt)  ^  Fisken  utlades  äfven  till 
torkning  i  solen  och  blåsten  (sole  flatibus  asperrimis, 
frigöra,  atque  aeris  rigore  ad  siccandam  exponunt),  hvar- 
efter  den  uppstaplades  i  stora  högar  liksom  ved  och  frak- 
tades i  båtar  till  Bergen^  för  att  där  försäljas  eller  ut- 
bytas mot  andra  varor.  Olaus  skiljer  på  hvad  han  kal- 
lar ^Bergerfisck^  samt  stockfisk,  hvarvid  han  yttrar: 
"Et  hinc  (se.  a  Bergen)  verius  hoc  genus  piscium  Ber- 
gerfisck  vulgari  gentis  idiomate  vocatur,  et  non  Stock- 
fisck  a  fuste  vel  baculo  ut  mollior  ad  coquendum  flat 
pluries  fustigatus.  Non  tamen  uno  eodemque  genere  hic 
Bergensis  piscis  sed  quantitate  vel  bonitate  a3stima- 
tur*  ^  Med  "  Bergerfisken "  torde  ha  afsetts  den  s.  k. 
klippfisken,  hvilket  är  det  namn  torsken  erhåller,  sedan 
den  blifvit  ränsad,  saltad  och  pressad  samt  sedermera 
fått  ligga  på  klipporna  för  att  torka  i  solen.  Denna 
beredning   är  besvärligare  och  dyrbarare  än  beredningen 


1  Hist.  XXI,  c.  2. 

^  Bergen  fick  år  1305  af  kon.  Hakon  Hälägg  sitt  första  privilegium 
för  handel  på  Nordlanden  och  Finmarkon.  Ehuru  staden  sedermera  hade 
att  utstå  evår  konkurrens  med  främmande  köpmän,  bibehöll  den  likväl 
sitt  handelshärravälde  i  norr  och  sin  ställning  som  fiskhandelns  medel- 
punkt i  Norge.  Bergen  fick  sina  rättigheter  och  privilegier  bekräftade 
&r  1524  ooh  1528.  Jmfr  Aksel  Magnus,  anf.  arb.,  s.  29  o.  ff.,  s.  33  o. 
följ. 


266 

af  den  vanliga  stockfisken,  som  endast  får  torka,  upp- 
hängd på  särskilda  ställningar,  de  på  Lofoten  så  kallade 
«hjeld«^ 

Ett  annat  slag  af  torsk  omnämner  Olaus :  ^  "  aliud 
est  genus  longioris  quantitatis,  asellus  dictus,  cuius  ven- 
tres in  bicubitales  ligulas  instar  funium  abscisos  et  aére 
desiccatos,  quasi  longe  delicatiores  cibos  Aquilonares  eli- 
gere  et  vendere  solent  Roedscher  dictos."  Detta  är  den 
under  sommaren,  i  synnerhet  längre  norrut  i  Finmarken, 
fångade  kabiljon  eller  torsken,  som,  sedan  ryggraden 
bortskurits,  får  torka  och  därefter  kallas  ^rotskjcer^  ^. 
Olaus  omtalar  dessutom,  att  torskstjärtarne  nedpackades 
i  tunnor  och  ansågs  som  en  särskild  läckerhet;  det  kal- 
lades af  tyskarne  ^spore^ .  Den  fetaste  delen  af  kabel- 
jons buk  användes  som  bröd  och  sofvel  (pro  pane  et  ob- 
sonio); befolkningen  benämnde  detta  ^raff^^.  Vidare 
förtäljes  det,  att  fiskhufvudena  och  fiskbenen  af  inbyg- 
garne i  norr  begagnades  till  ved  för  kokningen  af  ma- 
ten ^' ;  legenden  lyder  å  Carta  marina  (vid  Pisca  midt  emot 
Helgalandia  vid  Norges  nordvästkust):  ''horum  piscium 
capitibus  utuntur  (se.  incolse  Norvegise)  loco  lignorum*. 

Olaus  Magnus'  skildring  af  det  stora  torskfisket  eller 
kabeljofångsten  i  Nordlanden  och  vid  Lofotens  öar  äger 
ännu  idag  sin  giltighet.  Under  månaderna  Januari,  Fe- 
bruari och  Mars  samlas  hvarje  år,  liksom  på  Olaus'  tid, 
flera  tusen  människor  från  Nordlanden  och  Finmarken 
vid   Lofoten  för  att  deltaga  i  vinterfisket^.    Detta  äger 

*  Blom,  Daa  Königreich  Norwegen,  Christiania,  I,  1893,  8.  157. 
2  Hist.  XXI,  C.  2. 

'  Blom,  anf.  arb.,  I,  8.  163, 

*  Hist.  XXI,  C.  2.  Jmfr  fno.  rafr,  nno.  rav,  "de  fedesie  Dele  af 
Helleflyndren  (Kveiten),  nemlig  Finnerne  med  de  dertill  horende  Been",  se 
Fritzners  och  Aasens  Ordboger.  Enligt  Olaus  användes  detta  "raflf*  äfven 
som  benämning  på  en  del  af  torsken.  Spor,  fn.  sporör,  m  =  svans,  stjärt 
(äfven  det  yttersta  af  en  sak  i  allmänh.)  jmf.  Rietz,  Sv.  dialektlex.,  II,  s.  659. 

5  Hist.  XXI,  C.  2. 

*  Omkr.  350  år  efter  Olaus'  tid,  nämligen  år  1888,  uppgick  antalet 
af  de  vid  Lofoten  samlade  deltagarne  i  storfisket  till  35,000  människor. 
Jmfr  Unser  Wissen  v.  der  Erde,  II,  1,  s.  365. 


2«7 

rum  såväl  vid  västsidan  af  Lofoten  som  vid  ostkusten 
och  i  Västfjord,  men  Olaus'  uppgift,  att  det  fordrades  en 
två  dagars  färd  för  att  uppnå  den  förnämsta  fiskplatsen, 
som  låg  mellan  Norge  och  Island,  torde  säkerligen  när- 
mast ha  syftat  på  de  stovsi  fiskbankarne  väster  om  Lofoten^, 
Fiskarfartygen  utrustas  i  slutet  af  Januari  för  resor  till 
Lofoten  och  förses  med  proviant  för  2  till  3  månader 
(Olaus  uppgifver  20  till  30  dagar) ;  i  början  af  April  åter- 
vända fartygen  till  sina  hemorter.  Olaus  omnämner  både 
fiske  med  krok  (hamis)  och  fiske  med  nät  (retibus)  '\  hvil- 
ket  är  så  mycket  mer  påfallande,  som  Rode  ^  håller  före, 
det  fiske  med  garn  (eller  nät)  varit  så  godt  som  okändt 
i  dessa  trakter  intill  slutet  af  1700-talet.  Af  ofvanstå- 
ende  att  döma  synes  emellertid  nyssnämnda  fiskerisätt 
varit  i  bruk  redan  på  Olaus  Magnus'  tid.  Enligt  samme 
förf.  *,  RoDE,  torde  det  äldsta  redskapet  för  torskfiske  ha 
varit  handsnöret,  det  i  Finmarken  så  kallade  Jox  (I)yb- 
sang,  Diubsang,  Jox),  hvarvid  fästes  en  eller  två  krokar; 
äfven  användes  linan  med  vidfästa  snören  samt  krok  i 
ändan  af  hvarje  snöre.  På  bilden  till  tjugoförsta  bokens 
första  kapitel  i  Hist.  de  gent.  sept.  visar  Olaus,  huru 
torsken  uppdrages  ur  sjön  medelst  snören  eller  linor,  i 
ändan  försedda  med  krok. 

Att  Olaus  Magnus  äfven  kände  till  sommarfisket  vid 
norska  kusten  i  norr  framgår  såväl  af  följande  yttande  ^' : 
*Cabbelau  .  .  .  hi  (pisces)  totum  fere  per  annum  longis 
hamis  ex  fundo  trahuntur**,  som  af  hans  förut  omtalade 
uppgift    om    **röd8kären".     I  Finmarken  spelar  vanligen 


*  Dessa  bankar,  som  sträcka  sig  utoftor  nästan  hela  Norges  väst- 
kust (från  kap  Stat  och  norrat),  äro  att  anse  som  randen  eller  kani^ni 
af  den  platå,  hvilken  bildar  fortsättningen  af  det  Hkandinaviska  höglatidet. 
Denna  kant,  som  ligger  omkr.  40 — 100  sjömil  från  kusten  och  vanligen 
bär  namnet  "Havbröen"  fhafabryggan),  är  en  omtyckt  vistelseort  för  Utr- 
sken  nnder  lektiden.  Se  Blom,  anf.  arb.,  I,  s.  30  o.  ff.,  Booi;sLAWsKf, 
Handbnch  der  Ozeanog^raphie,  I,  Stuttgart  1884,  s.  85. 

«  Jmfr  Hiat.  XXI,  C.  1. 

'  BoDE,  Optegnelser  fra  Finmarken,  Bkien   1842,  s.  115  o.  ff. 

*  Ibid.  *  Hist.  XX,  C.  14. 


268 

sommarfisket  en  vida  betydligare  roll  än  vinterfisket ;  det 
idkas  äfven  här  ute  vid  hafskanten  eller  bankarne  \  Nu- 
mera utföres  en  stor  del  af  Finmarkens  fiskeriprodukter 
till  Ryssland,  men  på  Olaus  Magnus'  tid  var  Bergen  af- 
sättningsorten  för  hela  det  nordliga  och  västliga  Norges 
fiskvaror.  Olaus  omtalar  äfven  makrillfisket,  hvilket  — 
säger  han  —  försiggick  vid  Norska  kusten  (in  littoribus 
Norvegise),  i  synnerhet  utanför  Oslo  (in  scopulis  Asloen- 
sibus);  denna  fisksort  fångades  i  stor  mängd  och  hade 
saltad  god  smak,  men  osaltad  var  den  sämre  (sale  suffi^- 
cienter  conditus  optimus,  et  sine  sal  pessimus)^. 

Hvad  sillfisket  vid  Norges  västkust  (Bergen  m.  fl. 
platser)  beträffar,  hvilket  fiske  i  våra  dagar  spelar  en 
nära  nog  lika  betydande  roll  som  kabeljofångsten  vid 
Lofoten,  så  synes  detta,  som  R.  Lundberg  framhåller^, 
under  medeltiden  icke  varit  af  någon  större  betydelse  för 
sillhandeln  (såsom  fallet  var  med  särskildt  det  skånska 
sillfisket).  Olaus  Magnus  omnämner  icke  häller  med  ett 
enda  ord  det  norska  sillfisket,  ehuru  han,  som  förut  är 
visadt,  omtalar  det  skånska,  samt  äfven  berättar  *,  att 
dylikt  fiske  bedrefs  vid  Englands  och  Skottlands  kuster 
af  flandriska  fiskare,  hvarför  den  sill,  som  fördes  till  Rom, 
benämndes  "flamsk  sill**   (halec  Plandrorum)  ^. 

Däremot  lämnar  Olaus  åtskilliga  upplysningar  om 
h valfångsten  vid  Norges  kuster.  Till  följd  af  dess  stora 
djup  (propter  inscrutabilem  aquarum  profunditatem)  — 
säger  Olaus  —  var  det  närbelägna  hafvet  en  omtyckt 
vistelseort   för   en   mängd    stora   hvaldjur®;    om   en   art 


^  Jmfr  WuLFSBERG,  Om  Finmarken,  Christ.  1867,  s.  137  o.  flf. 

2  Hist.  XXI,  C.  2. 

3  Antiqvarisk  Tidskrift,  1891,  Del.  II,  N:o  2,  a,  1  o.  ff. 
**  Hist.  XX,  C,  28. 

^  Under  12:te,  13:de  och  början  af  14:de  årh.  voro  holländarnes, 
engelsmännens  och  skottarnes  sillfiske  i  Nordsjön  ännu  af  ringa  bety- 
delse, men  i  slutet  af  14:de  årh.  tilltog  detta  fiske  i  vikt,  särskildt  hol- 
ländarnes, hvars  sillfiske  under  1500-  och  IGOO-talet  nådde  ett  storartadt 
uppsving.     Jmfr  Antiqv.  Tidskrift,  anf.  st.,  s.  14 — 15. 

«  Hist.  XXI,  C.  7. 


269 

("monstrosus  piscis")  heter  det:  "littora  Norvegiana  in- 
ter  Bergensis  ac  Nidrosiensium  ora,  quasi  continuum 
domesticumque  hospitem  talem  beluam  habent^  \  Då 
hvalarne  enligt  Olaus'  mening  lefde  af  sill  och  säl  m.  m. 
kommo  de  under  sin  jakt  efter  denna  föda  understundom 
alltför  nära  den  klippiga  kusten ;  genom  ebben  afstängdes 
de  från  hafvet  och  strandade^.  Fiskarbefolkningen  pas- 
sade härvid  på  och  bundo  fast  hvalen  med  starka  linor 
och  ankare  (funibus  atque  anchoris  fortissimis  .  . .  inträ  ric- 
tum  oris  atque  capitis  spiracula  seu  branchias),  på  det  han 
icke  åter  skulle  kunna  göra  sig  flott.  Därpå  släpades 
han  med  förenade  krafter  längre  upp  på  stranden,  där 
han  sönderhöggs  och  fördelades  mellan  fiskarena,  som 
förde  bytet  med  sig  hem  under  afvaktan  på  nästa  gång 
en  dylik  fångst  skulle  falla  dem  i  händerna.  Det  hände 
åfven  —  omtalar  Olaus  vidare '^  —  att  under  stormväder 
en  eller  annan  stor  hval  i  utmattadt  tillstånd  drefs  in 
mot  kusten,  där  han  anfölls  i  sidan  med  knifvar  (gladio- 
los)  eller  stora  skarpa  vinkelhakar  (tribulos)  —  säkerligen 
ett  slags  harpmiredskap^. 

Angående  användningen  af  den  medelst  yxor  och 
bilor  sönderhackade  och  styckade  hvalen  förtäljes  det, 
att  köttet,  späcket  och  benen  från  blott  ett  enda  djur 
ofta  fy  Ide  250  eller  300  vagnar  (plaustra) ;  kött  och  späck 
insaltades  i  stora  tunnor  jämte  "den  öfriga  hafsfisken" 
(inter    ceteros    immensos    marinos   pisces)    och  användes 


»  Hist.  XXI,  c.  13. 

^  Hist.  XXI,  C.  15:  "Quia  mira  balena  fertur  in  esum  halecia  et 
vitnlorum  marinornm,  tanquam  piscium  ca3teri8  omnibna  pinquiorum; 
idcirco  ssepius  periclitatur  in  scopulis  arenosis,  qui  maris  sestu  sive  fluxu 
atque  reflaxu  quasi  denudati  ab  aquis,  immersse  beluoD  exitum  non  conce- 
dunt,  ut  se  recipiat  ad  gurgitem  propinquiorem,  unde  tanto  cum  impeiu 
fortitudine  csudse  laborat,  quod  fossa  amplissima  relicta,  veluti  in  nido 
ligata  enatare  non  possit.** 

*  Hist.  ibid. 

*  Det  förekom  äfven  (Hist.  ibid.)  "quod  beluam  in  arena  ad  obiec- 
tum  solis  profundissime  dormientem,  funibus  et  anchoris  ita  firment,  ut 
in  prsedam  venantibus  cedat". 


270 

hemma  som  föda  (pro  esca  domestica  utuntur)  eller  ex- 
porterades till  utlandet  för  samma  ändamål.  Det  hos 
hvalarne  i  riklig  mängd  förekommande  späcket  begagna- 
des till  olja  i  amplarne  (lampadibus  infusa)  antingen  i 
kyrkorna  eller  i  privathusen.  Af  h valens  hud  tillvärka- 
des  bälten  (balthea),  ett  slags  skrin  (loculi)  samt  drag- 
remmar till  klockor;  af  en  enda  hvalhud  kunde  ända  till 
fyrtio  människor  erhålla  kläder  (imo  partita  pelle  unius 
belua  40  homines  ex  ea  vestiri  queunt)^ 

Den  af  väder  och  vind  rengjorda  benstommen  (efter 
hvalen),  som  hade  formen  af  en  stor  skeppsköl  (in  mo- 
dum  magnse  carinae),  upprestes  vanligen  till  boningshus; 
fönster  anbragtes  i  taket  eller  på  sidorna  och  det  hela 
indelades  i  flera  olika  rum,  dörrar  erhöllos  af  den  hård- 
nade hvalhuden.  Inom  denna  hvalbyggnad  anordnades 
äfven  rum  för  svinen  och  de  andra  husdjuren  på  samma 
sätt  som  i  vanliga  boningar  af  trä^.  Då  man  i  dessa 
nordliga  trakter  saknade  allt  trämaterial  hade  hvalref- 
benen  fått  en  stor  användning;  man  förfärdigade  nämli- 
gen däraf,  utom  hela  boningar,  väggar  och  dörrposter, 
äfven  fönster,  takstolar,  bänkar  och  bord^.  De  mindre 
benen  användes,  som  förut  är  nämndt,  jämte  annat  fisk- 
aflfall  vanligen  till  bränsle  (på  andra  sidan  Nidrosia)^.  I 
hafvet  uppsamlades  ambra  —  enligt  denna  tids  uppfatt- 
ning =**  sperma  Ceti"  —  och  såldes  som  läkemedel^;  å 
Carta  marina  är  ambra  angifvet  i  hafvet  mellan  Färöarne 
och  Norge. 

I  de  historiska  framställningar,  som  förefinnas  rö- 
rande  hvalfångsten   vid   Norges   kuster  ^  har  hittills,  så 


1  Hist.  XXI,  o.  20.  2  Higt    XXI,  C.  24.         ^  Hjgt,  XXI,  C.  23. 

*  Hist.  XXI,  C.  20.  5  Hist,  XXI,  C.  18. 

^  Jmfr  JuEL,  Hvalfångsten  i  Finmarken,  Norsk  Fiakeritidende  1888; 
Jap.  Steenstrup,  Nogle  Bemierkn inger  om  Ottars  Beretning  til  Kong  Al- 
fred om  Hvalros  och  Hvalfangst  i  Nordhavet  på  hans  tid,  Historisk  Tid- 
skrift, 6  B.  2  Bd,  Kbhn  1889;  En  kort  historisk  Udsigt  över  Hvalfångsten 
i  aeldre  tider,  Folkevennen  1889;  G.  Guldbero,  Om  Skandinavernes  Hval- 
fangst,   Nordisk    Tidskrift    1890.     Jmfr    dessutom   Bode,  Optegnelser  fra 


271 

vidt  jag  känner,  Olaus  Magnus*  här  ofvan  anförda  skil- 
dring icke  tillräckligt  beaktats.  Man  torde  med  Guld- 
berg ^  kunna  antaga,  att  nordboarne  äro  de  första  egent- 
liga hvalfångarne ;  redan  i  Ottars  reseberättelse  omtalas 
h valfångsten,  som  på  dennes  tid  synes  ha  ägt  rum  i  norra 
delen  af  nuvarande  Tromsö  amt  och  i  det  sydvästliga 
Finmarken.  Sedermera  omtalas  denna  fångst,  som  sanno- 
likt bedrefs  endast  af  norska  fångstmän*^,  i  Olof  Tryg- 
vasons  saga  och  i  de  gamla  lagarne  ^,  men  hvalfångsten 
torde  väl  i  de  flästa  fall  ''ha  inskränkt  sig  till  att  döda 
de  på  somliga  ställen  ilanddrifna  djuren  eller  till  att  jaga 
de  hvalar,  hvilka  gingo  in  i  trånga  fjordar  eller  hafs- 
bukter  och  där  innestängdes,  för  att  därpå  med  gemen- 
samma ansträngningar  af  en  mängd  folk  slutligen  dö- 
das** ^.  Vidare  omtalas  hvalar  och  hvalfångst,  som  be- 
kant, i  Kongespejlet  (omkr.  1250),  där  det  heter,  att  en 
hvalart^  drifver  sill  och  annan  fisk  mot  land,  och  därför 
är  af  den  största  nytta  för  människan.  Denna  mening, 
för  hvilken  inga  säkra  bevis  kunna  framställas,  snarare 
tvärtom  ^,  har  emellertid  lefvat  kvar  ända  in  i  nyaste  tider 
och  träfPas  ännu  bland  fiskarbefolkningen  längst  Norges 
kuster^;  dock  framstäldes  den  icke  af  Olaus  Magnus, 
ehuru  han,  som  vi  sett,  visste,  att  hvalarne  förtärde  sill 
och  därför  följde  densamma  intill  kusten.  Uppe  i  Fin- 
marken,  där   delvis  andra  metoder  att  fånga  hvalar  an- 


Pinmarken,  s.  128  o.  ff.,  Blom,  Das  Königreich  Norwegen,  I,  s.  164  o.  följ., 
Broch,  Le  Royaume  de  Norvege,  Chra  1878,  a.  395  o,  följ. 

^  Anf.  st.,  8.  252.  ^  Steenstrup,  anf.  arb. 

'  Så  uti  Gulathingslagen  (omkr.  940),  Håkon  Håkonssons  Frosta- 
thingslag  (1217 — 1263),  den  äldre  Bjarkörätten  och  Magnus  Lagaböters 
lag  (1274).     Jmfr  Guldberg,  anf.  st.,  s.  254. 

*  Dock  torde  äfven  fångsten  i  de  större  fjordarne  eller  ute  på 
öppna  hafvet  ha  ägt  rum.  Af  Ottars  reseberättelse  framgår,  att  hval- 
fångsten drefs  omkr.  3  dagsresor  från  hans  hem. 

*  Enligt  Guldberg  den  s.  k.  seihvalen  (Balronoptera  borealis),  i 
Kongesp.  kallad  "fiskreke". 

®  Broch,  anf.  arb.,  s.  395. 
'  Guldberg,  anf.  st.,  s.  256. 


272 

vändes  än  vid  västkusten  af  Norge,  bedrifves  hvalfångsten 
på  ett  sätt,  som  i  åtskilligt  erinrar  om  Olaus  Magnus'  här 
ofvan  återgifna  framställning.  Rode^  berättar  nämligen 
följande:  "Man  ror  i  en  båt  hvalen  alldeles  in  på  lifvet, 
hvilket  icke  är  så  farligt  som  man  skulle  tro,  då  man 
ser  ryggen  af  vidundret  som  ett  fjäll  höja  sig  öfver  vatt- 
net. En  harpun  eller  stark  järnkrok  med  huUingar  (jmfr 
Olaus  Magnus'  **tribolus"),  som  löst  är  anbragdt  på  en 
lång  stång,  stötes  därpå  med  kraft  in  i  djuret,  hvarefter 
skaftet  dragés  ut  igen,  så  att  endast  järnet  blir  kvarsit- 
tande  och  vid  hvalens  rörelser  (mot  skären  eller  klip- 
porna, för  att  han  må  blifva  kvitt  detsamma)'^  tränger 
längre  och  längre  in  i  köttet.  Så  snart  hvalen  är  sårad, 
söker  han  strax  rum  sjö;  är  han  en  gång  träffad,  anta- 
ges  han  sätta  lifvet  till  efter  24  timmars  förlopp.  Det 
kommer  då  an  på  en  lycklig  tillfällighet,  om  en  snart 
inträffande  pålandvind  skall  drifva  honom  in  mot  kusten 
igen."  Att  man  äfven  på  Olaus  Magnus'  tid  utom  knif- 
var  och  yxor  använde  ett  slags  harpunredskap  för  att 
såra  och  döda  hvalen,  synes  tämligen  sannolikt.  Det 
ännu  idag  vid  kusten  från  Bergen  och  norrut  vanliga 
fångstsättet  att  instänga  hvalarne  i  de  trånga  fjordarne 
samt  att  där  harpunera  och  döda  dem,  hvarefter  de  ge- 
nom 50  till  100  mans  förenade  ansträngningar  med  linor 
och  tåg  halas  upp  på  det  torra  ^  —  detta  sätt  torde  ha 
varit  kändt  sedan  långa  tider  tillbaka,  och  påminner  äf- 
ven i  ett  och  annat  om  det  af  Olaus  beskrifna. 

När  Olaus  berättar,  att  hvalköttet  insaltades  och  be- 
gagnades  till  föda,  öfverensstämmer  detta  med  värkliga 
förhållandet  under  äldre  tider.  Hvalkött  användes  som 
näringsmedel  både  i  Norge  och  i  västra  Europa;  man 
har  sålunda  bl.  a.  en  uppgift,  att  dylikt  kött  tjänstgjorde 
som  skeppsproviant  på  den  eskader,  hvilken  år  1290  ut- 
rustades i  Yarmouth  för  att  ledsaga  prinsessan  Margareta 


^  Anf.  arb.,  s.  128  o.  följ.         '^  Jmfr  Blom,  anf.  arb.,  a.  164. 
^  GuLDBERO,  anf.  st.,  8.  257 — 258. 


273 

af  Skottland  till  Norge  \  Äfven  uppgifter  i  Kongespejlet 
m.  fl.  källskrifter  visa,  att  hvaldjurens  kött  utgjorde  ett 
i  allmänt  bruk  varande  födoämne  för  inbyggarne  i  Norge, 
Island  och  Färöarne  ^.  Olaus'  uppgifter  om  hvalrefbenens 
användning  till  byggnadsmaterial  af  kustinvånarne  vid  Nor- 
ges nordvästkust  innebär  i  och  för  sig  ingenting  orimligt, 
och  torde  vara  grundad  på  autopsi.  Olaus  har  säkerligen 
under  sin  vistelse  i  Norge  själf  skaffat  sig  underrättelser 
om  det  sätt,  hvarpå  hvalarne  användes,  samt  om  hval- 
fångsten  öfverhufvud,  hvilken  just  i  15:de  och  16:de  årh. 
hade  tagit  ett  betydligt  uppsving  och  under  denna  tid 
började  bedrifvas  uppe  i  Nordhafvet  af  flera  europeiska 
nationer  (från  midten  af  16:de  årh.  mast  af  holländarne) '\ 
Olaus  Magnus  förtäljer  äfven  om  hvalrossen  och  kval- 
rossfångsten  i  nordligaste  Norge  ("de  Rosmaro  sive  Morso 
Noruagico")^,  ehuru  hans  underrättelser  härom,  som  vi 
strax  skola  se,  återgifvas  i  andra  hand  och  härröra  från 
hans  källförfattare.  Hvalrossfångsten  omtalas  redan  i 
Ottars  reseberättelse,  där  det  heter  ^:  "  Förnämligast  drog 
han  (d.  v.  s.  Ottar)  dit  (till  de  nordligaste  kusterna)  .  .  . 
för  hvalrossarnes  skull,  ty  dessa  hade  särdeles  kosteligt 
ben  i  sina  tänder  —  några  sådana  tänder  hembragte  de 
till  konungen  (kon.  Alfred  af  England)  —  och  deras  hud 
är  förträffligt  till  skeppståg  .  .  . " ;  djuret  kallas  i  denna 
berättelse  horshwsol.  Michow"  anser  på  grund  af  Ottars 
uppgifter,  att  hvalrossens  tänder  (betar)  och  hud  förmod- 
ligen voro  de  första  exportartiklarne  från  Hvita  hafvet 
till  Norge,  och  påpekar  de  båda  namnen  Morschowez 
d.  v.  s.  "hvalrossön"  utanför  Mesens  mynning,  samt,  i  dess 
närhet,  Morschowija  Koschki,  d.  v.  s.  "  hvalross-sandban- 
karne**.  Det  är  likväl  ingalunda  omöjligt,  att  hvalros- 
sarne  träffades  betydligt  längre  i  väster,  och  att  på  Ot- 

*  Guldberg,  anf.  st.,  8.  259. 

^  Ännu  i  dag  användes  hvalkött  till  föda  på  Island  och  Färöarne. 

3  Jmfr  Gui.DBERO,  anf.  st.,  s.  2G0.         ^  Hist.  XXI,  C.  28. 

'^  Efter  Japet,  Steenstkup,  Dansk  Histor.  Tidskr.  1889,  6  R.  2  Bd. 

^  Die  ältesten  Karten  von  lUissland,  Hamburg,  1884,  s.  36. 

18 


274 

tärs  tid  dessa  djur  fångades  vid  Skandinaviens  nordkust 
i  Finmarken.  Nordenskiöld^  framhåller,  att  detta  ** sy- 
nes så  mycket  mindre  osannolikt,  som  en  eller  annan 
hvalross  till  och  med  i  våra  dagar  drifvit  i  land  vid  Nor- 
ges kuster,  och  som  hvalrossar  ännu  årligen  dödas  utan- 
för Swjätoinos  på  Kolahalfön".  Också  beskrifves  hval- 
rossen  (rostungr)^  i  Kongespejlet  "såsom  ett  djur  lik- 
nande salen  på  det  när,  att  den  utom  åtskilliga  mindre 
tänder  har  tvänne  stora  betar,  hvilka  stå  ut  från  öfver- 
käken".  Sedermera  träffar  man  i  kartlegender  och  skrif- 
ter från  en  senare  medeltid  fantastiska  och  äfventyrliga 
berättelser  rörande  nämnda  polardjur  och  dess  fångst. 
Albertus  Magnus  berättar  sålunda  (De  animalibus,  Lib. 
XXIV),  att  hvalrossen  fångades  därigenom,  att  man,  un- 
der det  djuret  sofvande  hängde  på  sina  betar  i  en  klipp- 
remna,  utskar  en  bit  af  huden  samt  däri  fäste  ett  starkt 
tåg,  hvars  andra  ända  fästes  vid  träd,  pålar  eller  i  klip- 
pan insatta  ringar.  Sedan  man  därefter  väckt  upp  djuret 
medelst  slungade  stenar,  bemödade  sig  detta  att  komma 
undan,  men  lämnade  därvid  sin  hud  i  sticket  samt  om- 
kom (af  blodförlusten)  eller  uppkastades  döende  på  hafs- 
stranden.  Längre  fram  i  tiden  (1517)  finner  man  hos 
den  polske  historieskrifvaren  och  geografen  Matthias  af 
MiECHOw  ^  följande  fabel  rörande  hvalrossen :  "  Ex  oceano 
septentrionis  quidam  pisces  idiomate  Moskovitarum  morss 
nuncupati  in  summitatem  montis  mari  adjacentis  scandunt ; 
et  dentem  fricando  se  in  adscendendo  appendunt ;  de  cul- 
mineque  montis  deorsum  in  partem  alteram  prolabuntur 
et  cadunt."  Och  han  tillägger:  "quos  luhri  et  ceteri  in- 
colsB  septentrionis  capiunt;  dentesque  eorum  qui  ponderos- 
issimse  sunt  gravitatis  in  Moskoviam  mittunt  et  post  ad 


^  Vegas  färd  kring  Asien  och  Europa,  I,  s.  151. 

^  Detta  namn  på  hvalrossen  finnes  numera  icke  i  Norge,  men  är 
vanligt  på  Island  och  i  något  förvriden  form  äfven  på  Färöarne.  Jmfr 
BuGGE  i  Arkiv  f.  Nord.  filologi,  I,  Chra,  1883,  s.  5. 

^  I  Gryn^us,  Novus  Orbis  etc,  s.  467;  ungefär  detsamma  sägas 
8.  485. 


275 

Turcos  et  Tartaros.  De  quibus  manubria  et  tenacula  en- 
sium,  framearum  et  cultellorum  faciunt,  ut  impetuosiores 
ictus  gravitate  adjuvante  impellant."  Från  Albertus  Mag- 
nus och  Matthias  af  Miechow  har  Olaus  Magnus  fått  större 
delen  af  sina  fabelaktiga  uppgifter  om  hvalrossen  och  hval- 
rossfångsten^y  ehuru  han,  förmodligen  på  grund  af  munt- 
liga upplysningar,  lokaliserat  densamma  till  norska  Fin- 
marken. A  sin  karta  har  han  nämligen  invid  Yardahus 
uppritat  ett  stort  djur  ("rosmarus  piscis^),  uppkrupet  i 
strandklipporna,  hvilket  djur  han  skildrar  på  följande 
sätt^:  "Norvagicum  littus  versus  loca  ad  Septentrionem 
magis  vergentia,  maximes  ac  grandes  pisces  elephantis 
magnitudine  habet,  qui  morsi  seu  rosmari  vocantur^,  for- 
sitan  ab  asperitate  mordendi  sic  appellati,  quia  si  quem 
hominem  in  maris  littore  viderint,  apprehendereque  po- 
terint,  in  eum  celerrime  insiliunt  ac  dente  lacerant  et  in 
momento  interimunt"  ^.  Därefter  återger  Olaus  den  hos 
Matthias  af  Miechow  förekommande  legenden^:  "Den- 
tibus  sese  ad  rupium  cacumina  usque  tanquam  per  scalas 
elevant,.ut  rorulento  dulcis  aqusö  gramine  vescantur,  se- 
seque  volutando  mari  vicissim  exponant,  nisi  interea  somno 
profundissimo  oppressi,  pendendo  in  rupibus  dormierunt". 


^  Olaus  uppger  äfven  (Hist.  XXI,  C.  28)  Paulus  Jovius  som  sin 
sagesman  i  denna  sak,  men  hos  nämnde  författare  förekomma  inga  upp- 
gifter om  hvalrossen.  Efter  Olaus  Magnus'  tid  finner  man  däremot  på 
Antonius  Wieds  karta  öfver  Ryssland  1555  öster  om  Onegabukten  i  Hvita 
hafvet  följande  från  Matthias  af  Miechow  (och  Olaus  Magnus?)  härstam- 
mande legend:  "Mors  belua  marina  dentibus  suspensa  gressum  per  ältas 
rupes  promovet  in  verticem  usque,  unde  citius  se  demittit  per  subjectos 
campos  grassatura.**  Herbebstein  förlade  djurets  vistelseort  längre  åt 
öster  vid  Petschoramynningen.     Jmfr  H.  Mjchow,  anf.  arb.,  s.  35 — 36. 

^  Jmfr  Opera  breve. 

3  Hist.  XXI,  C.  28. 

*  Hvalrossen  kallas  i  Nordlands  och  Trondhjems  amt  "rossmål" 
och  "rossmal",  samt  i  Bergens  stift,  där  han  dock  är  föga  känd,  "ross- 
mår"  (af  "rosmi"  =  röd),  hvilket  namn  under  formen  rosmarns  upptagits 
af  Olaus  Magnus.  Från  denne  åtor  är  djurets  vetenskapliga  namn  (Tri- 
checus  Bosmarus)  hämtadt.  Jmfr  Bugge,  anf.  st.,  s.  4  o.  följ.  "Morsa" 
är  hvalrossens  ryska  namn,  jmfr  MicHOW,  anf.  arb.,  s.  35. 


276 

Med  dessa  senare  ord  är  Olaus  redan  inne  på  de  upp- 
gifter, som  förekomma  hos  Albertus  Magnus,  hvars  of  van 
anförda  fabel  om  hvalrossfångsten  återfinnes  i  följande 
upplysning :  "  quoniam  tunc  (in  somno  Rosmari)  piscatores 
appropinquantes  quantocyus  poterunt,  pellem  a  lardo  se- 
cundum  caudam  solvunt  et  in  hoc,  quod  solutum  est,  funes 
fortissimos  mittunt,  eosque  in  scabrosis  rupibus,  vel  pro- 
pinquis  arboribus  firmant:  saxis  deinde  funda  ad  caput, 
ut  excitetur,  proiectis,  eum  descendere,  cogunt,  maiori 
parte  pellis  funibus  firmatse  spoliatum:  unde  debilitatus 
exanguis,  ac  semivivus  redditur  in  opimam  praidam**  ^ 
I  sin  historia  ^  har  Olaus  af  bildat  denna  egendomliga  hval- 
rossfångst,  där  fiskare  i  en  båt  äro  sysselsatta  med  att 
genom  rep,  infästadt  i  djurets  rygg,  draga  ned  detsamma 
från  klipporna.  Till  beskrifningen  af  detta  fångstsätt 
fogar  Olaus  den  uppgiften,  att  hvalrossens  betar  stodo 
högt  i  pris  hos  Scyther,  Moscher,  Ruthener  och  Tartarer 
(liksom  elfenbenet  hos  Inderna)  på  grund  af  sin  hårdhet, 
hvithet  obh  tyngd  ^. 

Inbyggarne  vid  Norges  västkust  ägnade  sig  utom  åt 
fiske,  hval-  och  hvalrossfångst  äfven  åt  saltkokning,  som 
ingalunda  var  ett  obetydligt  näringsyrke,  alldenstund  så 
mycket  salt  producerades,  att  det  med  vinst  kunde  säljas 
till  utlandet  *.  Vid  saltberedningen  urhålkades  långa  gran- 
dier tallträd,  hvilka  sammanbundos  med  rep  och  sänktes 
i  hafvet,  sedan  man  på  öfre  sidan  af  stockarne  gjort  en 
öppning   för   att  saltvattnet  skulle  intränga  i  de  ihåliga 


1  Hist.  XXI,  C.  28.  2  j^nf.  8t. 

'  Olaus  tillägger  här  (Hist.  ibid.)  efter  Matthias  af  Miechow  :  "qua 
de  causa  etiam  framearum  manubriis  artificum  excellenti  industria  acce- 
dente  adaptantur;"  samt  (Hist.  XXI,  C.  29)  delvis  efter  Albertus  Magnus : 
"pellis  sive  corium  huius  animalis,  ut  nigrum  et  fortissimum  est,  ita  bono 
pretio  eruptum  ad  maxima  levanda  per  trochleas,  combinandaque  pondera 
reservatur,  praecipue  pro  campanis  altarum  turrium:  imo  et  huius  pellia. 
fortitudine  gravissimsB  campanöB  ad  lignum,  in  quo  vertuntur,  ac  machinier 
bellicie  colligantur.** 

^  Hist.  XIII,  C.  43. 


277 


trädstammarne.    Från  dessa  leddes  därefter  saltet  genom 
rör  och  kanaler  upp  i  saltpannorna  ^ 


X. 

Sveriges  topografi. 

Ehuru  man  icke  med  fog  torde  kunna  uppställa  nå- 
^on  etnografisk  skilnad  mellan  folknamnen   "Svear"  och 
** Götar",    och    förgäfves   letar  i  litteraturen  efter  någon 
bestämd    gräns  i   detta  hänseende  mellan  de  gamla  geo- 
grafiska benämningarne  Svealand  och  Götaland,  är  dock 
-alldeles    visst,    att    Svear  och  Götar  såsom  namn  på  uti 
Skandinavien  boende  folkstammar  möta  oss  i  de  skrifter, 
iivaruti    man  är   van  att  finna  de  äldsta  geografiska  och 
inistoriska   uppgifter   rörande   Norden.     Att  dessa   namn 
ommo   att    spela   en    så   betydande   roll  torde  man  väl 
armast  få  tillskrifva  den  omständigheten,  att  Svear  och 
^ötar    såväl  numerärt  som  politiskt  varit  de  mast  fram- 
"^rädande  delarne  af  den  etnografiska  enhet,  som  utgjorde 
Sveriges  befolkning.    I  likhet  med  Fahlbeck  ^  torde  man 
sålunda   i    benämningarne  Svear  och  Götar  icke  böra  se 
iivänne    olika  eller  särskilda  stammar  i  egentlig  mening, 
utan    endast   tvänne    folknamn   (bland  de  många  andra, 
som  funnits  på  Skandinaviska  halfön),  hvilka  af  en  eller 
annan  orsak  gjort  sig  särskildt  uppmärksammade  och  blif- 
vit   dominerande  i  förhållande  till  de  öfriga.    Därmed  är 
ingalunda  sagdt,  att  de  voro  fullkomligt  jämstälda ;  histo- 


*  Hiat.  ibid.:  "Norvegiani  littus  Occani  inhabitantes,  sal  decocturi, 
findnnt  cavantque  longissimas  pinns  vol  abietes,  restibus  fortissimis,  qnasi 
circulis  eas  iterum  immero  sufficienti  resarcientes,  foraminibus  in  arborum 
extremitatibus,  ut  salsior  aqua  ingrediatur,  relictis  immergunt  etc." 

^  Den  s.  k.  striden  mellan  Svear  och  Götar.  Historisk  Tidskrift, 
1884,  8.  105  o.  ff. 


278 

riskt  sedt  var  det  endast  Svearne,  hvilka  framträdde  så- 
som det  politiskt  härskande  folket,  hvarför  de  också  gif- 
vit  sitt  namn  åt  hela  riket  ("Sverike" ;  "Sviaveldi**  hos 
Isländarne)^  Därför  talar  äfven  Tacitus  (omkr.  100 
e.  Kr.)  endast  om  Svionernas  samhällen  (Svionum  ci- 
vitates);  men  redan  Ptolemieus  (i  andra  årh.  e.  Kr.)  näm- 
ner bland  sina  sju  å  ön  Skandia  befintliga  folkstammar 
Foorai  (Guta3  el.  Gautse),  d.  v.  s.  Götar.  Procopius  (i 
6: te  årh.)  nämner  FaoToi  (Gauti)  såsom  det  folk,  hos  hvil- 
ket  de  till  Norden  återvändande  Herulerna  fingo  bonings- 
platser, och  Jordanes  (6:te  årh.),  som  berättar,  att  Goterna 
utvandrat  från  Skandinavien,  talar  om  de  skandinaviska 
"Gautigoth".  I  Ottars  och  Ulfstens  reseberättelser  (i 
Kon.  Alfreds  öfversättning  af  Orosius)  omtalas  "Sweoni* 
såsom  namn  på  allt  Sveriges  folk;  men  redan  Adam  af 
Bremen  framhåller  upprepade  gånger  de  båda  folken 
''Sueones"  och  "Gothi",  ehuru  han  likväl  använder  Sue- 
onia  eller  Suedia  såsom  bestämning  på  riket  i  sin  helhet. 
Likaledes  talar  Saxo  Grammaticus  på  en  mängd  olika 
ställen  i  sin  historia  om  Suecia,  Suetia  eller  Sueonia  samt 
"Gothia"  eller  "Gothicum  regnum",  ehuru  äfven  han  åt 
hela  riket  ger  benämningen  Suecia^. 

Ursprunget  till  den  uppfattning,  som  sedermera 
gjorde  sig  gällande,  och  enligt  hvilken  Sverige  skulle  ha 
uppkommit  af  tvänne  särskilda  med  hvarandra  jämbör- 
diga riken,  Svea  och  Göta,  söker  Fahlbeck  ^  i  den  sven- 
ska konungatiteln  "rex  Sueorum  et  Gothorum",  som 
först   några  gånger  tillägges  kon.  Karl  Sverkersson,  se- 


^  Jmfr  Rudolf  Tengberq,  Om  den  äldsta  territoriala  indelningen 
och  förvaltningen  i  Sverige,  Stockholm  1875,  s.  8  o.  följ.  Namnet  Svear 
eller  Sviar  sammanställes  af  A.  Erdmann,  tjber  die  Heimat  und  den 
Namen  der  Ängeln,  Upsala  1890  —  91,  s.  97,  med  det  germanska  folk- 
namnet 8vé-bi  och  härledes  af  stammen  swo-,  swo-jon  =:  "egen",  det  egna 
folket  eller  folkförbundet,  alltså  det  lat.   "sui". 

^  "Svecia  vero  Daniam  ab  occasu  Norvagiamque  respiciens,  a  me- 
ridie  et  multa  orientis  parte  vicino  praBteritur  oceano."     PrsBfat.,  s.  19. 

'  Anf,  st.,  s.  152. 


279 

dan  konungarne  Knut  Eriksson  och  Johan  Sverkersson  \ 
Eljest  begagnades  endast  titeln  *'rex  Sueorum"  intill 
Magnus  Ladulås,  från  hvilkens  tid  båda  folkens  namn 
regelbundet  förekomma  i  konungatiteln.  Och  anledningen 
härtill  återigen  vill  samme  författare  finna  uti  en  utländsk 
återvärkan  ^  af  den  sammanställning  af  tJötar  och  Goter  ^, 
hvilken  (med  utgångspunkt  från  Jordanes)  *  allmänt  åter- 
finnes hos  denna  tids  författare  och  som  naturligtvis  för- 
anledde, att  de  svenske  konungarne  med  begärlighet  om- 
fattade tillfället  att  äfven  kalla  sig  "rex  Gothorum*. 

Härmed  må  emellertid  förhålla  sig  huru  som  hälst, 
säkert  är  likväl,  att  teorien  om  de  båda  rikena  Svea 
och  Göta  går  igenom  hela  vår  medeltid.  Den  framhålles 
i  kon.  Kristoffers  landslag  (1442),  där  det  heter,  att 
•Sverige  af  heden  värld  är  sammankommet  af  Svea  och 
Cröta" ;  och  Ericus  Olai  (f  1486),  hvilken  skref  vår  äldsta 
rikshistoria,  Chronica  Gothorum,  nämner,  som  bekant,  att 
somlige  tyda  namnet  Sverige  såsom  "Zwerijke,  hoc  est 
duo  regna"  ^.    Inom  den  geografiska  litteraturen  har  denna 


1  Se  Svenskt  diplomatarium  N:o  41,  49,  50,  51,  63,  65,  66,  160. 
Jmfr  Tengberg,  anf.  arb.,  s.  8,  not  5. 

^  Faulbeck,  anf.  st.,  s.  152,  framhåller,  att  tillägget  "et  Gothorum'* 
till  **rex  Sueorum'*  först  förekommer  uti  påfvehref  till  kon.  Karl  Sver- 
kersaon,  och  att  den  förste  konung,  som  i  eget  namn  utfärdat  ett  brof 
med  titeln  "rcx  Gothorum",  är  Enut  Eriksson. 

^  Sp&r  häraf  förekomma  redan  hos  Adam  af  Bremen,  I,  28,  IV,  20. 
Scholierna  118  och  129  omnämna  äfven  (efter  Jordanes)  Goternas  iden- 
titet med  de  af  Horatius  och  Yirgilius  omtalade  Goterna.  Jmfr  Siegm. 
GOntuer,  Adam  von  Bremen  (Sitzungsber.  der  königl.  böhm.  Gesellsch. 
der  Wissenschaft,  II),  Prag,  1894,  s.  35,  not.  3. 

**  Jordanes'  uppgift,  att  Goterna  utvandrat  från  Skandinavien  (när- 
mast från  ostkusten)  till  trakterna  omkring  Weichsels  mynning,  torde  väl 
numera  knappast  af  någon  bestridas,  jmfr  bl.  a.  B.  Mucu,  Die  Sudmark 
der  Germanen,  Beiträge  zur  Gesch.  der  deutsch.  Sprache  u.  Litt.  her- 
ausgegeb.  v.  E.  Siewers,  Bd  XVII,  H.  1,  s.  179.  A.  Erdmann,  Om  folk- 
namnet Götar  och  Götar,  Antiqvarisk  Tidskrift.  II,  n:o  4,  1891,  anser 
båda  dessa  ord  komma  af  samma  ordstam  och  betyda  "de  djärfve,  mo- 
dige" (anf.  st.,  s.  34).     Penka,  Heimath  der  Germanen,  Wien  1894, 

^  Jmfr  Tengberg,  anf.  arb.,  s.  8. 


280 

dualism  visserligen  ännu  icke  fullt  framträdt  hos  Claudius 
Olavus  (o.  1427),  som  i  sin  chorografi  i  stället  säger: 
"Suecia  quse  olim  Gothia  est  dicta"  \  men  på  Zamoiski- 
kartan  ha  benämningarne  "S  ve  tia"  och  "Gottia"  dock 
sammanblandats  på  ett  ganska  förvirradt  sätt.  Landet 
omkring  den  stora  insjö,  som  skall  representera  Vettern, 
bär  namnet  "Gottia  meridionalis" ;  norr  om  Venern  lyder 
namnbeteckningen  "  Svetia  que  et  Gottia  occidentalis  (ap- 
pellatur)", och  öster  om  ordet  "finlanth"  på  andra  sidan 
"mare  gotticum"  läses  namnet  "Gottia  orientalis".  Uppen- 
barligen har  den  danska  kartografen  mött  bägge  namnen, 
Svetia  och  Gottia,  såsom  betecknande  hela  riket,  och  sökt 
lösa  detta  svåra  problem  på  ofvan  anförda  sätt.  Hans 
föredöme  följdes  naturligtvis  äfven  på  kartan  öfver  Nor- 
den i  Ulmer-upplagorna  af  Ptolemseus  1482  och  1486  samt 
af  Johannes  Schoner  (Luculentissima  quedam  terre  totius 
descriptio,  Niirnb.  1515),  som  utom  Nofvegia  och  Dacia 
uppräknar  Gottia  (meridionalis)  och  Suetia  (que  et  Gottia 
occidentalis  dicitur)^;  här  har  sålunda  "Gottia  orientalis" 
försvunnit.  I  titeln  på  Johannes  Magnus*  geografiska  in- 
ledning till  sin  historia  "  Situs  ScandisB,  in  qua  est  Gothiae 
et  SuetiöB  sive  Sueoniae  descriptio"  ligger  redan  en  af- 
gjord  anslutning  till  den  dualistiska  uppfattningen  af  Sve- 
riges ursprungliga  beståndsdelar,  och  längre  fram  i  denna 
beskrifning  säger  Johannes  Magnus  klart  och  tydligt: 
"Continet  hsec  amplissima  insula  (se.  Scandinavia)  tria 
maxima  regna,  Gothiam,  Sueoniam  sive  Svetiam,  et  Nor- 
uegiam,  quas  in  plures  regiones  sive  principatus  dividuntur" . 
Namnet  Gothia  gifver  han  åt  hela  södra  delen  af  Skan- 
dinaviska halfön  (äfven  innefattande  de  skånska  provin- 
serna)  mellan  Kattegat  i  väster  samt  Östersjön  i  öster 
och  söder  ("Gothia  Åustraliora  tenent,  quse  a  meridie, 
ortique  et  occasu  Gothico  sinu  alluitur").  Orsaken  där- 
till, att  de  båda  rikena  Svetia  och  Gothia  nu  bildade  en 
enda    stat,    anger    han  på  följande  sätt:     "Hsec  quoque 


^  Ymer,   1891,  s.   29.  ^  j^f^.  ymer,  1889,  s.  138. 


281 

Gothia  cum  a  principio  medium  locum  inter  duas  potentes, 
et  nunquam  satis  concordes  gentes,  videlicet  Sueones  et 
Danos,  sortita  fnisset,  ne  hostibus  obsessa  utrunque  latus 
tueri  continenter  cogeretur,  perpetuam  societatem  cum 
Sueonibus,  sive  quod  potentia  et  opibus  pr^estarent,  sive 
quod  eorura  mores  mitiores  essent,  inire  curavi^.  Et  ita 
a  regnorum  initio  Gothi  et  Sueci  quasi  in  unam  Rem- 
publicam  coaluerunt.  **  Därmed  hade  teorin  om  svenska 
datens  uppkomst  ur  tvänne  förut  åtskilda  riken  fått  en 
skenbart  tillfredsställande  geografisk  förklaring,  ehuru  en 
ursprunglig  tillvaro  af  dessa  riken  i  allmänhet  ansågs  så- 
som ett  faktum,  hvilket  icke  närmare  behöfde  utredas. 

Efter  Johannes  Magnus*  föredöme  nämner  Jacob 
Ziegler  i  sitt  geografiska  arbete  Schondia  (1532),  utom 
Laponia  och  ^^othnia,  trenne  riken  på  den  Skandinaviska 
halfön,  nämligen  Nordvegia,  Svecia  och  Gothia.  Detta 
sistnämnda  land  låter  han  likaledes  i  söder  och  öster 
begränsas  af  hafvet,  och  innefattar  därunder  således  äf- 
ven  Skåne,  Halland  och  Blekinge.  I  afseende  på  Goter- 
frågan  yttrar  sig  Ziegler  på  följande  sätt:  "För  så  vidt 
jag  kunnat  förnimma,  har  ingen  af  de  gamle  omtalat, 
vid  hvilken  tid  Götarne  (Gothi)  sände  sina  afkomlingar 
(sobolem)  ut  att  söka  nya  bostäder,  och  när  de  intogo 
den  Meotiska  sjöns  och  Asiens  stränder.  De  voro  emel- 
lertid kända  från  den  tid,  då  Romarne  utbredde  sitt  välde 
öfver  Illyrien  till  Donau,  och  allt  sedan  diktatorn  Caesars 
och  Octavianus  Augustus'  dagar  hafva  de  blifvit  mycket 
berömda  (inclaruerunt)  genom  stora  krigsbedrifter  i  när- 
heten af  Donau.  Likväl  har  man  nästan  intill  nuvarande 
tid  varit  okunnig  om,  hvad  Gothia  var,  hvarest  det  var 
beläget  och  hvarifrån  (dessa)  Gothi  hade  sin  upprinnelse."  ^ 
I  likhet  med  sina  föregångare  ansåg  Ziegler,  att  han  fun- 
nit svaret  härpå :  det  kunde  icke  vara  annat  än  det 
Gothia,  som  fans  på  Skandinaviska  halfön. 

Olaus  Magnus  bildar  från  denna  medeltida  uppfatt- 
ning   om    Sveriges    tudelning  ingalunda  något  undantag. 

1  Geogr.  Sekt.  Tidskr,  1878,  I,  2,  s.  47. 


282 

Han  uppger  uttryckligen  ^ :  **  Tres  regiones  in  Septentrione 
sunt,  continua  terra  coniunctfe  Gothia,  Suetia,  Norvegia^, 
och  talar  aldrig  om  Sveriges  invånare  i  allmänhet  utan 
att  säga  ^^  Sueci  (s.  Sueones)  ac  Gothi^,  liksom  på  nästan 
hvarannan  sida  i  hans  historia  förekommer  sammanställ- 
ningen ^\Suetia  et  Gothia^  ^;  dock  heter  det  i  fråga  om 
landets  hufvudstad  ^^Suetice  regia  Holrnia^  ^.  A  Carta 
marina  lyda  benämningarne  ^^Gothia  regnum  Goihorum" 
och  "Svecia  sive  Sveonia  regnum*^  ^,  hvilkas  karaktär  af 
att  fortfarande  utgöra  "riken"  (regna)  framgår  däraf,  att 
det  eljest  om  mera  betydande  landskap  eller  provinser 
begagnade  uttrycket  "olim  regnum"^  här  uteslutits.  Till 
Gothia  räknade  Olaus,  i  likhet  med  brodern  Johannes  och 
Ziegler,  äfvén  Schoningia  (Skåne)  ^  och  de  öfriga  skånska 
provinserna  samt  ansåg  äfvenledes,  att  detta  land  var, 
som  han  uttrycker  sig,  "prima  Gothorum  patria"  ^  Då 
Olaus  talar  om  å  ena  sidan  "Sueci  Meridionales  et  Gothi"  ^, 
och  å  andra  sidan  "  Septentrionales  Gothi  et  Sueci"  ^, 
innebär  detta  säkerligen  ingen  identifiering  af  dem  båda, 
utan  betecknar  endast  och  allenast  inbyggarne  i  norra 
Gothia  och  södra  Svecia,  eller  —  som  man  nu  är  van 
att  säga  —  i  mellersta  Sverige. 

Gothia  indelade  Olaus  Magnus  i  trenne  delar,  Occi- 
dentalis  eller  Vestrogothia,  Orientalis  eller  Ostrogothia  samt 
Meridionalis  Gothia  ^^.  Denna  senare  benämning,  som  man 
på  svenska  lämpligast  skulle  kunna  öfversätta  med  "So- 

»  Hist.  IX,  o.  34. 

2  Jmfr  Hist.  I,  29;  III,  7,  8;  VII,  22;  XI,  1,  3,  24,  31,  33,  38; 
XIII,  13,  m.'fl.  st. 

3  Hist.  VII,  16. 

*  Jmfr  Hist.,  Elenchus  Regnorum,  provinciarum  etc,  s.  813: 
"Gothia  regnum  fortissimum,  Svetia  regnum  latissimum**. 

^  Så  är  fallet  med  Biarmia,  Finlandia,  Finmarchia,  Scricfinnia,  Anger- 
mannia,  Jompthia,  Helsingia,  Vermelandia,  Vestrogothia,  (Oroades),  Samo- 
gethia,  om  hvilka  alla  det  heter:  olim  regnum.    Hist.  ibid. 

6  Jmfr  Hist.  XX,  C.  28. 

^  Jmfr  kartans  index  hos  Brenner,  Die  ächte  Karta  des  Olaus 
Magnus,  s.  13. 

8  Hist.  XV,  C.  8.       »  Hist.  XV,  C.  23.        »<>  Jmfr  Hist.  IX,  C.  23. 


283 

dergötland^ ,  förekommer  äfven  hos  brodern  Johannes, 
som  yttrar:  *Smalandia3  .  .  .  quas  nonnulli  Meridianam 
Gothiam  appellant" ;  men  namnet  torde  i  ofri gt  knappast 
återfinnas  inom  den  topografiska  litteraturen  vare  sig  i 
äldre  eller  nyare  tider.  Olaus  använder  det  likväl  på 
flera  ställen  i  sin  historia,  af  hvilka  ställen  framgår,  att 
han  till  "  Meridionalis  Gothia"  räknade  såväl  det  nuva- 
rande sydligaste  Sverige,  d.  v.  s.  Schoningia\  som  hela 
Småland  ^  (äfven  nuvarande  Kalmar  län)  '^  jämte  ön  Öland  * ; 
Olaus  talar  äfven  om  "Sydgötarne"  (Meridionales  Gothi)^, 
d.  v.  s.  inbyggarne  i  Gothia  Meridionalis.  Uti  den  i 
slutet  af  Historia  de  gentibus  lämnade  förteckningen  öf- 
ver  riken  och  provinser  (Elenchus  Regnorum,  provinciarum 
etc.)^  förekommer  visserligen  endast  benämningen  Smaa- 
landia,  men  då  i  Opera  breve  säges,  »att  Gothia  delas  i 
Ostrogothia,  Vestrogothia,  Smaalandia  och  andra  pro- 
vinser, torde  med  sistnämnda  uttryck  just  menas,  hvad 
Olaus  på  ofvan  antydda  ställen  kallar  Gothia  Meridionalis. 
A  Carta  marina  läses  namnet  Smalandia  nordväst 
om  den  insjö,  som  representerar  Bolmen,  men  det  har 
icke  på  något  sätt  angifvits,  hvilken  omfattning  denna 
benämning  var  afsedd  att  äga.  Att  döma  af  namnets 
plats  i  västliga  hörnet  af  nuvarande  Småland  borde  det 
närmast  motsvara  de  gamla  s.  k.  Smålanden,  eller  Fin- 
vid^  —  ehuru  likväl  detta  namn  (Finvidya)  förekommer 
på  kartan,  men  oriktigt  blifvit  placeradt  öster  om  Värend 
invid    Kalmarsund^  —  samt    Njudung^.     För  detta  an- 

1  Hiat.  XX,  c.  28.         ^  3^3^.  II,  O.   1. 

3  Hist.  IX,  C.  10,  21,  X,  C.  8,  XI,  C.  34. 

*  Hist.  XIII,  O.  45:  "Insula  est  meridionalis  Gothi»,  Oelandia 
appellata**. 

5  Hist.  IX,  C.  10;  XIII,  C.  25.         «  Hist.,  s.  813. 

^  Inbyggarne  i  Finvid  eller  Finveden  omtalas  redan  af  Adam  af 
Bremen  (IV,  24)  under  namn  af  Finuedi  (Finvedi):  landet  själft  kallas 
af  Saxo  Finnia,  Hist.  Dan.  ed.  P.  E.  Muller,  I,  2,  s.  699.  Samma  be- 
nämning har  Olaus  Magnus,  Hist.  VII,  O.  21,  "Finnia,  nunc  Finvidia", 

8  I  Hist.  VII,  C.  22,  talar  Olaus  likväl  om  "  Finvid  i''  i  sammanhang 
med  "Nica  amnis",  d.  v.  s.  Nissan. 

^  Den    gamla    kollektiva  och  ursprungligen  endast  geografiska  be* 


284 

tagande  tala  de  här  angifna  häradsnamnen.  Invid  grän- 
sen till  Västergötland  läses  nämligen  Vesbo  (Westbo 
hserad),  Osbo  (Östbo  haerad)  och  Sunnerho  (Sunderbo  eller 
Sönderbo  h.)  i  Finvid,  samt  i  sydost  Vestra  herad  i  Nju- 
dung.  Endast  tvänne  sockennamn  äro  här  utsatta,  näm- 
ligen Vigelstada,  som  förmodligen  skall  vara  Wiwelstadha, 
nu  Willstad  i  Westbo  härad  \  samt  Vernamo  (äfven  gam- 
malt  tingsställe)  i  Östbo  härad.  Dessutom  omnämnes 
Cistercienserklostret  Novauallis  eller  Nydalense  mona- 
steriwn^  (Nydal  eller  Nydala)  i  Njudung. 

I  landskapet  Verendia'^  namnes  staden  Vexio. 

Norrut  invid  "lacus  Vether"  låg  lonacopia  (Jön- 
köping) och  söder  därom  Vidbo  hmrad.  Om  lonacopia 
heter  det*:  **Oppidum  magnificis  Regum  comitiis  me- 
morabile  in  omnj  aevo  secuturo".  Såsom  belägen  midt 
uti  (in  umbilico)  sjön  Vettern  omnämnes  den  aflånga, 
fagra  ön  Visingxoe^  eller  insula  Visingiana^,  som  var  in- 
delad i  tvänne  kyrksocknar,  (duas  tenentem  Ecclesias 
parochiales) ^,  och  om  hvilken  det  i  öfrigt  heter:  "valde 
insignis  reputatur,  ob  amoenam  et  securam  stationem 
Regnum  qui  et  in  ea  mortui  sunt  ac  tumulati**  ^.     Olaus 


nämningen  "Smålanden"  torde  från  börjen  icke  ha  omfattat  Värend  utan 
endast  Finvid  och  Njurung  jämte  de  däromkring  belägna  mindre  "landen", 
enligt  Tengberg,  anf.  arb.,  a.  17,  not  38,  s.  18.  Härmed  synes  äfven 
Olaus  Magnus'  uppfattning  i  viss  mån  öfverensstämma. 

^  Jmfr  Styfpe,  Skandinavien  under  medeltiden  (1867),  s.  147. 

2  Jmfr  Hist.  VIII,  C.  40. 

^  Jmfr  Hist.  II,  C.  21.  Ziegler,  Schondia,  har  båda  namnen 
"Verendia"  (australior  Smalandia)  och  "Vexio". 

*  Hist.  II,  C.  19. 

^  Hist.  III,  O.  20  å  Oarta  marina  är  ön  dock  riktigt  förlagd  i  södra 
delen  af  sjön. 

6  Hist.  XVI,  O.  49. 

^  Hist.  III,  O.  20.  Dessa  båda  socknar  voro  Oumblaby  (1326)  och 
Ströja  (1326),  den  förra  omfattande  den  södra,  den  senare  den  norra 
delen  af  ön,  so  Styffe,  anf.  arb.,  s.  162  o.  följ.  Numera  utgör  ön  en- 
dast en  enda  socken,  Visingsö  sock. 

^  Under  Sverkerska  och  Erikska  ätterna  hade  Visingsö  länge  varit 


285 

ansåg  Vettern  höra  till  Östergötland  (apud  Ostrogothos 
lacus  est  .  .  .  Vether  dictus)^;  men  då  Visingsö  af  gam- 
malt räknades  till  Småland  —  ön  hörde  till  Wist  eller 
Vist-haerad  vid  sydöstra  stranden  af  Vettern  ^  —  har  den- 
samma omnämnts  i  detta  sammanhang^. 


konuDgarnes  vanliga  vistelseort,  och  följande  regenter  ha  här  af  lidit: 
Karl  Sverkersson  (f  1167),  Erik  Knutsson  (t  1216),  Johan  Sverkersson 
(t  1222)  samt  Erik  Eriksson  (f  1250).  Äfven  kon.  Magnus  Ladulås  hade 
vanligen  sitt  konungasät-e  p&  Visingsö  (Näsby  slott,  äfven  kalladt  kon. 
Magnus  Ladulås'  slott,  se  Tuneld,  Sveriges  Geografi,  III,  Sthm  1832, 
8.  911)  och  slutade  här  sina  dagar  (1290).  Äfven  kon.  Birger  uppehöll 
sig  där  kort  före  sin  afsättning.  Sedermera  omtalas  ön  sällan.  Se  Stypfe, 
anf.  arb.,  s.  163.  Att  konungar  blifvit  begrafda  (tumulati)  p&  ön,  är  där- 
emot ett  misstag  af  Olaus  Magnus;  Karl  Sverkersson  och  Johan  Sver- 
kersson äro  begrafda  i  Alvastra,  Erik  Enutsson  i  Värnhem  o.  s.  v. 

1  Hist.  in,  C.  20. 

*  Jmfr  Styffe,  anf.  arb.,  s.  162. 

'  Om  Visingsö  berättar  Olaus  Magnus  i  öfrigt  följande  legend 
(Hist.  III,  C.  20):  "sub  quarum  (se.  parochialum)  altera  specns  cauer- 
Doso,  longoque  introitu,  et  exitu  immensae  profunditatis  reperitur:  quam 
specum  nen  nisi  vanse  ostentationis,  et  curiositatis  bominee  lateniis  ac- 
censis,  filisque  glomeratis  repeteudi  regressus,  provisi  descendunt:  ea 
potissimum  causa,  ut  quendam  magnum  Oilebertum  nomine,  arte  ma- 
gica  (unde  calamitas  eius  orta  est)  a  vetustissimo  tempore  per  proprium 
prseceptorem  Catillum,  cui  insultare  praesumpserat,  superatum  atque  li- 
gatum, eo  sciiicet  modo,  ut  exiguo  fuste  certe  characteribus  Gothicin, 
seu  Buthenicis  sculpto,  atque  a  prsceptare  profecto,  et  manibus  apprc- 
heoso  ipse  Gilbertus  immobilis  maneret,  et  obstrictus,  nec  dentibus  ad 
soluendum  adhibitis  (quasi  tenaciori  bitumine  astrictis)  nec  pedibus  do- 
loso  praeceptoris  consilio  admotis,  dissolui  posset.  Cuius  spectaculi  causa 
visendi,  etsi  plures  temerarii  spiritus  iospectores  vehemeoti  admiratione 
accurere  soleant,  tamen  non  propius,  ob  fsiorem  cavemsB,  et  ooxios  va- 
pores,  aggredi  pnesnmnnt,  ne  spiritu  obstructo,  clausoqne  stomacho  snf- 
focentur.  Arcentur  etiam  appositis  aggeribos,  et  repaguli»  incolamm, 
ne  proprii  periculi  contemptores  velut  insanientes  (nunquam  egressorij 
ingrediantur."  Glans  jämför  denna  håla  med  bl.  a.  labyrinten  pi  Kreta, 
Angående  ifrågavarande  håla  eller  grotta  på  Visingsö  jttrar  Tuxeld,  aot 
arb.,  TU,  s.  913 :  **Gilbert0  eller  Gilbertels  hål  är  en  lång  och  märkvärdig 
underjordisk  gång  eller  grotta  i  eo  brant  bergvägg  vid  öns  sydöstra  kost. 
Denna  grotta  har  tvänne  ingångar  och  skall  enligt  traditionen  vara  ut- 
huggen af  jätten  Gilbertel  eller  Gilbert,  som  troligen  lärt  trollkonsten 
af  den  i  folkaagoma  beryktade  Kettil  Bnnske,* 


286 

Vid  gränsen  af  Östergötland  har  Olaus  riktigt  för- 
lagt landet  Tiustia  (Tiust  eller  Tjust)  och  vid  kusten  sta- 
den Vestervik  samt  därintill  i  norr  slottet  Stekaholm. 
Söderut  vid  Kalmarsund  följe.r  Ydra^.  Söder  om  Kalmar 
har  Carta  marina  (liksom  Wagenaers  sjökort)  oriktigt 
Tuna  len,  som  ligger  norr  om  nämnda  stad  i  Sigwidhe 
(nu  Sewede)  härad,  hvilket  sträcker  sig  från  Östersjön  till 
öfre  loppet  af  Ståneån^. 

Möre,  den  sydöstligaste  delen  af  det  gamla  "Kal- 
marna  föghati^,  sträckande  sig  från  riksgränsen  i  söder 
(Brömsebäck)  till  smalaste  delen  af  Kalmarsund  i  norr, 
omnämnes  troligen  redan  i  Ulfstens  reseberättelse  under 
namnet  **Meore"  och  kallas  af  Saxo  (lib.  VIII)  Moringia, 
hvilket  namn  sedermera  återfinnes  hos  Johannes  Magnus 
och  Ziegler.  Af  Olaus  Magnus  benämnes  landet  äfven- 
ledes  på  ett  ställe^  Moringia,  men  å  Cart.  mar.  har  det 
fått  namnet  Moravia.  Här  låg  invid  sundet  staden  Cal- 
mar^j  Calmer^  eller  oppidum  Calmarnense^. 

Namnet  Calmer  deriverar  Olaus  Magnus  på  följande 
sätt^:  **  Oppidum  a  navigantibus  e  Germania  in  Septen- 
trionem  Calmer  dictum,  eo  quod  longo  tractu  maris  fri- 
gidius  mare,  cailumque  reperiunt,  quam  in  eorum  Ger- 
manica  terra,   unde  navigarunt.  **  ^     Med  staden  drefs  en 


*  Tjust  jämte  Ydre  (och  Kind)  bildade  under  unionstiden  det  s.  k. 
Stäkeholms  län.  Förut  hade  Tjust  lydt  under  fogden  på  Kalmar  slott. 
Jmfr  Styffe,  anf.  arb.,  s.  174.  Johannes  Magnus  (Situs  Scandia)  C.  3) 
nämner  "Tiusthia",  Ziegler  (anf.  st.,  s.  52 — 53  "Tuischia"  samt  (s.  48— 
49)  "Vuesteruich"  och  "Stegholm". 

2  Det  8.  k.  "Tuna  län"  omfattade  äfven  en  del  af  nämnda  härad, 
och  omtalas  under  detta  namn  redan  år  1435.     Jmfr  Styffe,  s.  173. 

*  Elenchus  Regn.  Hist.  s.  813. 

^  Carta  marina.  ^  Hist.  IX,  C.  21. 

6  Hist.  IX,  C.  10.  Jmfr  Hist.  XI,  C.  34.  Hos  Ziegler  (anf.  st« 
s.  48 — 49)  lyder  benämningen  "Calmaria  urbs";  hos  Clavus  (Ymer  1891- 
s.  29)  Kalmaru  civitas",  Zam,-kart.  ^-  "Calmaru",  Ulmer-k.  ::  "Calmut  * 
(ibid.).     Under  senare  medeltid  vanl.  Kalmarne,  enl.  Styffe,  s.  166. 

^  Hist.  IX,  C.  21. 

*  FiCKLER  öfversätter  också  enligt  denna  förklaring  stadens  nam. 
med   "Kaltmer",  Olaj  Magnj  Histor.  der  Mitnächt.   Länd.,  Bok   9,  kap.  *: 


287 

liflig  och  vinstgifvande  skeppsfart  från  Hispania,  Gallia, 
Anglia  och  Hollandia.  Såväl  genom  sitt  läge  invid 
själfva  hafsstranden  (situ  nempe  super  littus  maris  po- 
sita)  som  genom,  sin  ålder  var  staden  den  förnämsta  i 
Gothia  Meridionalis,  berömd  på  grund  af  där  hållna,  fler- 
faldiga  furstemöten  samt  på  grund  af  där  utkämpade 
strider,  i  synnerhet  med  tyskar  och  danskar.  Olaus  om- 
nämner äfven  slottet  (d.  v.  s.  Kalmara  hus). 

Genom  ett  smalt  hafssund  skild  från  fastlandet  (bre- 
vissimo  maris  interiectu)  låg  ön  Elandia  eller  Oelandia^, 
som  af  Olaus  äfvenledes  räknades  till  Gothia  Meridiona- 
lis  eller  "Södergötland**  ^.  Ons  konfiguration  är  ganska 
riktigt  återgifven,  dess  längd  uppskattades  till  omkr.  17 
ty.  mil  (d.  v.  s.  125,8  km.),  eller  två  dagsresor^,  dess 
bredd  i  allmänhet  till  3  ty.  mil  (22,2  km.),  hvilka  mått- 
uppgifter  komma  värkligheten  tämligen  nära  *.  Om  Öland 
yttrar  Olaus:  **omnium  insularum  pulcherimma,  multis 
enim  bonis  adeo  referta  est,  quod  spatii  brevitatem  soli 
fertilitas  recompenset. "  Öns  gynsamma  klimat  (aeris 
salubritas)  och  bördiga  jordmån  åstadkommo  förträffliga 
ängar  och  betesmarker,  hvarför  boskapsskötseln  omtalas 
såsom  hufvudnäring  och  Ölands  smör  och  mjölk  prisas 
för  sin  goda  smak  ^.  Öland  ägde  äfven,  som  förut  nämndt, 
hela  hjordar  af  de  bekanta  små  Ölandshästarne;  i  öfrigt 
hade  ön  öfverflöd  på  säd,  boskap,  smör  och  fisk,  hvilka 
varor  alla  exporterades  till  andra  trakter  och  till  utlan- 
det (ultra  mare). 

Vidare  omtalar  Olaus,  att  ön  fordom  ägt  en  mängd 
befästningar  eller  borgar  (arces),  hvilka  såväl  genom  na- 
turens   hjälp   som    genom    befästningskonst    blifvit  upp- 


^  Hist.  II,  C.  23.  Jmfr  Johannes  Magnus  (Situs  Scandise) :  "Adia- 
cetque  littoribus  MoringisB,  parvo  maris  sinu  interiecto,  insula  quaedam 
Elandia."     Samma  namn,  Elandia,  har  Ziegler  (anf.  st.,  s.  52 — 53). 

2  Hist.  XIII,  C.  45.  3  Hiat    n^  c.  23,  jmfr  Carta  marina. 

*  Värkliga  längden  uppgår  till  ungef.  135  km.;  öns  bredaste  ställe 
är  omkr.  15  km. 

^  Jmfr  Hist.  II,  23  och  XIII,  c.  45. 


288 

byggda  på  de  till  skydd  och  försvar  lämpligaste  plat- 
serna. Af  dessa  borgar  hade  några  blifvit  ändrade  och 
ordnade  till  kyrkor,  och  tjänade  nu  på  en  gång  till  skydd 
för  både  landet  och  religionen. 

Angående  denna  uppgift  torde  det  vara  lämpligt  att 
erinra  om  ett  par  fakta,  som  visa,  att  Olaus  noga  känt 
till  de  sakförhållanden  han  omnämner.  På  Oland  finnas 
nämligen  bevarade  en  mängd  fasta  fornlämningar,  som 
(under  hednatiden)  utgjort  ett  slags  befästade  byar  eller 
borgar  med  en  samling  af  hus  inom  ringmurarne,  hvilka 
senare  ofta  hafva  en  höjd  af  8  —  10  aln.  och  lika  tjock- 
lek. Styfee  framhåller  äfven\  att  Oland  måhända  mer 
än  någon  annan  provins  genom  sitt  läge  varit  utsatt  för 
besök  af  fiender,  särdeles  så  länge  sjöröfvarnästen  fun- 
nes vid  Östersjöns  kuster.  Detta  hade  äfven  visat  sig 
just  i  afseende  på  kyrkornas  byggnadssätt,  ty  flere  af 
dessa,  som  alla  voro  af  sten,  hade  uppförts  med  tanke 
på  behofvet  af  säkra  tillflyktsorter,  med  torn  i  båda 
ändar,  så  att  de  i  nödfall  kunde  tjäna  som  försvarsvärk. 

Af  alla  dessa  nyss  omnämnda  borgar  stod  —  säger 
Olaus  Magnus  —  endast  en  kvar;  det  var  den  högsta 
och  starkaste,  nämligen  Borcholm^.  Det  låg  så  högt,  att 
det  användes  som  sjömärke  ute  på  hafvet  af  dem,  som 
mest  beforo  dessa  trakter,  Angli,  Scoti,  Selandi  och  Hol- 
landi.  En  annan  ort,  som  Olaus  angifver,  är  Bode  i 
nordligaste  delen  af  ön,  d.  v.  s.  Bödha  (socken)  i  Åkerbo 
härad,  hvarest  troligen  äfven  i  äldre  tider  funnits  en  af 
sjöfarande  anlitad  hamn.  På  östra  sidan  af  ön  funnos 
dessutom  enligt  Olaus  flera  förträffliga  hamnar,  hvilka 
tjänade  som  skyddsplatser  för  det  öppna  hafvet.  Nära 
intill  norra  stranden  fans  äfven  en  hög  klippa  (möns 
excelsus),  som  af  sjömännen  kallades  Jungfrun  "vitandi 
infelicis  ominis  et  marinae  tempestatis  gratia;  atque  in 
eius  portu  manentes  certis  munusculis  puellis  däri  solitis, 
utpote    chirothecis,    sericeis  zonis,  et  similibus,  eas  tan- 

^  ÖTYFFE,  aiif.  arb.,  s.  200. 

^  Hiät.  II,  C.  23 ;  å  Garta  mariua  läses  Borkholm. 


289 

quam  amico  munere  placant^.  Om  denna  ganska  farliga 
klippa,  som  i  värkligheten  är  belägen  i  Kalmarsund  ungef. 
1  mil  från  land  väster  om  Horns  kungsgård  och  bland 
sjömän  är  i  dåligt  rykte  till  följd  af  där  försiggångna 
talrika  skeppsbrott  \  anför  Olaus  Magnus  i  anslutning 
till  föregående  yttrande  tvänne  legender.  Den  ena  ly- 
der: "Nec  ingratum  montis  numen  sentire  videntur,  prout 
aliquando  factum  meminit  antiquitas,  voce  lapsa  iussum 
fuisse  donantem  mutare  portum,  ne  periclitaretur :  et  ita 
faciendo  salvus  factus  est,  ubi  alii  sunt  periclitati";  den 
andra:  "In  eo  monte  certis  anni  temporibus  dicitur  esse 
conuentus  Aquilonarium  maleficarum,  ut  examinent  pra^sti- 
gia  sua.  Tardius  ministerio  dsemonum  accedens,  dira  affi- 
citur  correptione.*  ^ 

Beträffande  Olands  fysiska  geografi  anför  Olaus,  att 
nästan  rundt  kring  hela  ön  gick  invid  stranden  en  20  till 
30  fot  hög  vall  af  kalksten,  eller,  som  han  uttrycker 
sig :  *  Hsec  insula  fere  tota  ambitur  marmoreis  saxis  sur- 
sum  deorsumque  penes  littora  20  vel  30  pedum  altitudine, 
qausi  artificum  manu  ex  industria  coUocatis."  Härmed 
torde  utan  tvifvel  ha  åsyftats  de  båda  af  klippbildningar 
och  sandåsar  bestående  landhöjningar,  som  utgöra  Olands 
såväl  västra  som  östra  rand,  och  vanligen  benämnas 
**  västra  och  östra  landtborgen".  Den  i  sin  helhet  af 
silurkalk  uppbyggda  ön  har  säkerligen  icke  kunnat  undgå 
att  i  fysiskt-geografiskt  afseende  väcka  en  viss  uppmärk- 
samhet redan  under  1500-talet. 

Olaus  anför  vidare,  att  ön  under  fredstid  ofta  bru- 
kade på  sommaren  få  mottaga  kungliga  besök,  dels  på 
grund  af  sin  skönhet  och  dels  för  jaktens  skull  (ob  in- 
signem  eius  amsenitatem  et  uenandi  exercitium),  men 
äfven  till  följd  däraf,  att  det  var  den  lämpligaste  mötes- 


^  Jmfr  TuNELD,  anf.  arb.,  III,  s.  1032. 

^  Ölans  tillägger  härvid:  "sed  haec  opinioni,  non  assertioni  cedant", 
Hist.  II,  C.  23.  Enligt  Tuneld,  anf.  st.,  pläga  traktens  inbyggare  kalla 
öfversta  spetsen  af  ifrågavarande  klippa  "Blå  jungfrun"  eller  "Blåkulla", 
och  förutspå  efter  densamma  annalkande  stormväder. 

19 


290 

platsen,  då  konungarne  för  viktiga  angelägenheters  skull 
ville  sammanträffa  med  utländska  furstar. 

On  Gotland,  som  under  en  stor  del  af  medeltiden 
och  unionstiden  nästan  utgjort  en  särskild  stat,  men  vid 
denna  tid  kommit  att  stanna  i  Danmarks  ägo,  finnes  på 
grund  af  dess  stora  betydelse  för  den  hanseatiska  han- 
deln på  Östersjön  utsatt  å  nästan  alla  medeltida  kart- 
värk. Olaus  Magnus  ansåg,  att  Gotland  egentligen  hörde 
till  Östergötland  (Orientalis  Gothise  pars  est),  då  ön  där- 
ifrån hade  erhållit  kristendomen  och  alltjämt  lydde  under 
Linköpings  biskopsstol  ^  För  att  visa,  det  Gotland  i 
själfva  värket  utgjorde  en  del  af  Sverige,  genomgår 
Olaus  några  hufvudpunkter  i  öns  historia.  Då  Longo- 
barderna  lämnade  Skandinavien  skedde  det  enligt  Paulus 
Diaconus  öfver  Gotland;  längre  fram  i  tiden  år  1288  bi- 
lade konung  Magnus  Ladulås  en  farlig  strid  (periculosum 
bellum)  mellan  staden  Visbys  borgerskap  och  menigheten 
på  ön,  samt  tillät  borgarne  att  rundt  om  staden  åter- 
uppbygga de  nedfallna  murarne  och  bef ästnings värken  ^. 
Konung  Albrekt  hade  pantsatt  (impignoravit)  ön  till  preus- 
siske högmästaren  för  20,000  nobler^,  och  denna  summa 
—  säger  Olaus  —  upptog  drottning  Margareta  från 
Sverige  samt  återstälde  ön  åt  svenska  väldet  till  evärd- 
1ig  besittning.  Saxo  Grammaticus  hade  också  i  flera  af 
sina  skrifter  intygat,  att  Gotland  hörde  till  Sverige. 
Dessutom  —  tillägger  Olaus  —  bevisades  detta  af  öns 
språk  och  lagar,  dess  inbyggares  seder  och  bruk  och  af 
dess  läge  i  närheten  af  Sverige*. 

Gotlandia  (el.  Gothlandia)  betydde  —  enligt  Olaus* 


1  Hiat.  II,  c.  24. 

^  Jmfr  MoNTELius,  Sveriges  hednatid  och  medeltid  intill  1350  (Sve- 
riges histor.  I),  H.  423  o.  följ. 

^  Pantsumman  uppgick  dock  ej  till  mera  än  hälften  (10,000  no- 
bler),  ehuru  kon.  Albrekt  måste  förbinda  sig  att  vid  öns  återfående  så- 
som ersättning  för  ordens  utgifter  betala  20,000  nobler.  Hildebrand, 
Sveriges  medeltid  (Sv.  hist.  II),  s.   151. 

*  Hist.  ibid. 


291 

föreställning  —  antingen  "det  goda  landet*  (till  följd  af 
dess  fruktbarhet)  eller  också  "Gothorum  terra",  såsom 
egentligen  utgörande  en  del  af  Ostrogothia\  Dess  längd 
från  N.  —  S.  uppgick  till  20  ty.  mil  =  148  km.  (i  värkl. 
omkr.  130  km.),  och  dess  bredd  till  omkr.  10  ty.  mil  =  74 
km.  (i  värkl.  högst  50  km.).  Gotland  ansågs  vara,  som 
nyss  nämndes,  ett  ytterst  fruktbart  land,  hade  en  för- 
träfflig befolkning  (bonus  populus)  och  utmärkta  hamnar; 
det  var  rikt  på  boskap,  beten,  skogar  och  stenbrott  —  samt 
hade  god  tillgång  till  fiske  och  jakt.  I  dess  norra  del 
(in  boreali  parte)  låg  den  berömda  staden  Visby  med  en 
befastad  borg  (Visborg).  Visby  var  fordom  känd  för  sin 
rikdom  och  handel;  alla  nationers  köpmän  brukade  här 
stämma  möte.  De  många  ruinerna  vittnade  om  stadens 
forna  glans ;  det  heter  härom  ^ :  "  Extant  hodie  marmorese 
ruinie,  quae  testantur  veterem  eius  claritatem,  ämplitudi- 
nem  et  vetustatem.  Sunt  adhuc  testudinatae  domus,  portae 
ferrese,  cuprea?  aut  aereae  fenestra3,  olim  argentata)  atque 
deauratse  argumentum  insestimabilium  divitiarum  exhiben- 
tes.**  Visby  sjörätt  —  omtalar  Olaus  —  användes  allt 
framgent  (1500-talet)  i  de  tyska  handelsstäderna  vid  Öster- 
sjökusten ^. 

Utom  Visby  läsas  å  Olaus'  karta  tvänne  namn  på 
Gotland,  nämligen  Hohorg  (efter  Hoborgs  ting)  på  den 
sydligaste  spetsen  af  ön,  samt  Vestragarn  eller  Väster- 
garn, oriktigt  förlagdt  till  östra  kusten  (förväxling  med 
Östergarn)  i  stället  för  till  den  västra.  Västerut  låg  ön 
Karse  eller  Karlsö,  norrut  Fare,  d.  v.  s.  Fårön,  och  Got- 
scha  Sande  (gotska  Sandön). 

Gothia  Occidentalis  eller  Vestrogothia  är  Olaus  Mag- 
nus' namn  på  Västergötland;  dess  invånare  kallas  Ves- 
gothi^  eller  Vestrogothi,  Såsom  "provinciie  Vestrogotho- 
rum*  nämnas^  i  söder  Kindia,  d.  v.  s.  Kinds  härad,  som 
innefattade  sydöstliga  delen  af  Västergötland,  samt-Mar- 

^  Hist.  II,  C.  24.     Jmfr  Opera  breve.  ^  Hiat.  II,  C.  24. 

3  Opera  breve.  *  Hist.  II,  C.  32. 

^  Hist.  XIII,  C.  38.     Jmfr  Carta  marina. 


292 

chia,  Mark  eller  Marks  härad  omkring  mellersta  delen  af 
Viskan \  Som  dylika  "provinser"  torde  Olaus  antagli- 
gen äfven  ha  ansett  de  å  kartan  angifna  Askims  herad 
och  Tun  he(rad),  d.  v.  s.  Tuns  socken  i  Åse  härad  (nam- 
net å  Carta  marina  möjligen  ditsatt  efter  sätesgården 
Tun,  som  omtalas  i  början  af  15:de  årh.^),  samt  Collen^, 
den  i  Venern  utskjutande  breda  halfön,  förr  Qualden 
eller  Qvallen,  sedan  Eaalden,  Kaallen  (nu  Kållands  hä- 
rad) ^.  Med  säkerhet  har  Olaus,  att  döma  af  stilen  på 
kartan,  räknat  som  "provins"  det  i  nordost  belägna  stora 
och  vidsträckta  Vasbo  härad,  samt  dessutom,  enligt  sin 
egen  uppgift^,  Falonia,  den  bördiga  Falan  eller  Falebyg- 
den mellan  Billingen,  Mösseberg  och  den  s.  k.  stora  land- 
ryggen (vid  Vettern). 

Af  ortnamn  i  öfrigt  förekomma  å  Carta  marina  föl- 
jande inom  Västergötland:  Invid  Kattegat  fästet  Gulborg 
(Gullberg),  som  låg  på  en  bergshöjd  strax  nordost  om 
nuvar.  Göteborg  invid  Göta  älf  (nu  skansen  Göta  lejon) ; 
därbredvid  var  den  i  medeltidsskrifter  omnämnda  s.  k. 
Gullbergshed  ^.  Norr  härom  följer  Ludosia  eller  Lödöse 
(Lödhosa  eller  Lödhusa),  men  af  kartans  uppgift  framgår 
ej,  huruvida  därmed  menats  det  s.  k.  gamla  Lödöse  eller 
Ny-Lödöse,  som  erhållit  stadsprivilegier  1473  och  låg 
närmare  hafvet  på  den  plats,  som  nu  kallas  Gamlestaden 
(vid  Göteborg)^.  Invid  den  öster  om  "Collen"  ingående 
viken  af  Venern  namnes  staden  Lidecopia  (Lidköping), 
den  äldsta  staden  vid  Venern,  och  söder  därom  Scara, 
om  hvilken  stad  det  heter  ^:  "antiqua  haec  erat  regni 
Gothorum  sedes".  Johannes  Magnus'  bekanta  uppgift^, 
att   Skara   grundlagts  af  en   "konung  Scarinus"  (liksom 

^  Eindia  och  Marchia  nämnas  äfven  af  Johannes  Magnus  (Sitas 
ScandisB). 

^  Se  Styfpe,  8.  117.  ^  Opera  breve,  jmfr  Carta  marina. 

*  Styfpe,  8.  118. 

^*  "Falonia  Vesgothorum  nobilis  provincia",  Hist.  II,  O.  32. 

^  Jmfr  O.  S.  Rydberg,  Sveriges  traktater,  I,  s.  205. 

7  Jmfr  Styffe,  a.   111,  not  4.  «  Hist.  II,  C.  21. 

'**  Hist.  de  omnib.  Goth.  Sueonumque  Regib.,  Lib.  II. 


293 

Upsala  af  **Ubbo**),  återgifves  äfven  af  Olaus,  som  tilläg- 
ger ^ :  **  Civitatem  . .  in  loco  stagnis  et  paludibus,  admodum 
munito  tam  prudenter  erexit,  quam  imprudenter  eius  suc- 
cessores  ipsam  desolari  ac  collabi  permiserunt. " 

Därefter  uppehåller  sig  Olaus  utförligt  vid  beskrif- 
ningen  af  det  kungliga  slottet  Äaranes  ^  (Aranses,  nu  År- 
näs).  Det  låg  invid  Venern  ''ej  långt  från  Skara",  och 
var  *det  ståtligaste  slottet  i  hela  Norden,  ja  i  Europa". 
Dess  läge  var  förträffligt,  mot  väster  och  norr  hade  det 
Venern  och  om  dess  skydd  mot  södra  sidan  heter  det^: 
"(habuit)  altero  versus  Meridiem  longissimo  spatio,  pro 
perpetua  securitate  csBnulentam,  ac  limosam  paludem, 
cuius  superficies  tenero  vestita  gramine  ac  frutice,  non 
solum  vestigia  negat  sed  modice  calcantes  absorbet.  Nam 
limo  funditus  subsidente,  in  luteas  voragines,  sordidamque 
colluviem  liquescens,  attrahit  accedentes.  Nec  minus  ri- 
vuli  plures  et  profundi,  uti  venae  per  paludes  discurren- 
tes,  arcis  accessum  denegant  ..."*.  Om  vintern  var 
tillträdet  till  slottet  lika  svårt  som  om  sommaren,  all- 
denstund  träsken  "propter  calidas  venarum  sulphurearum 
exhalationes"  mycket  sällan  tillfröso.  Öster  om  slottet, 
där  den  enda  landväg  till  detsamma  gick  fram,  var 
däremot  naturen  annorlunda;  där  funnos  ängar  och  bör- 
diga åkrar,  betesmarker  och  skogar  samt  rik  tillgång 
till  jakt. 

Det  vid  södra  foten  af  Kinnekulle  belägna  Husaby, 
där  kon.  Olof  Skötkonung  lät  döpa  sig,  omtalas^;  likaså 
Kelby  (i  Kinne  härad),  beläget  två  mil  från  Skara:  "ibi 
in  quodam  trivio  tria  ingentissima  saxa  characteribus 
Gothicis  pulcherrime  sculpta  videntur. "  ^     Det   å  kartan 

1  Hist.  II,  c.  21. 

2  Hist.  ibid.     Å  kartan  lyder  namnet  Äranes.  '  Hist.  ibid. 

*  Det  var,  tillägger  Olaus,  sålunda  omöjligt  att  komma  till  slottet 
utan  genom  långa  omvägar  på  bryggor,  af  hvilka  funnos  icke  mindre 
än  40  stycken.     Hist.  ibid. 

^  Hist.  ibid. 

®  Hist.  I,  C.  30.  Jmfr  å  Cart.  mar.  söder  om  Skara  inskriften 
**8axa  gentilinm"  invid  tre  uppresta  större  stenar. 


294 

öster  om  Skara  utsatta  namnet  Varven  torde  vara  miss- 
skrifning  för  Värnhem^  (vid  foten  af  Billingen).  I  Vasbo 
förekomma  tre  sockennamn,  Ulerve  (förd.  "UUervi"  nu 
Ullervad),  Hasla  (Haslo)  och  Hova. 

I  sammanhang  med  Västergötland  omnämnas  Dalia 
och  Vermelandia;  Olaus  framhåller  på  ett  ställe  ^,  att  Vä- 
nern var  belägen  "in  regione  Vestrogothorum".  På  ett 
ett  annat  ställe^  gör  han  Dalia  till  en  del  af  Vestrogo- 
thia,  ehuru  han  äfven  omtalar  det  såsom  ett  särskildt 
land"^.  Det  är  troligen  inbyggarne  på  Dal  som  Olaus 
ger  namnet  Dalenses  ^.  Landet  förlägges  norr  eller  nord- 
nordväst om  nuvar.  Bohuslän,  så  att  dess  västliga  gräns 
utgjordes  af  Dovre-alperna  med  Hammar  och  **Lacus  Eyer** 
på  andra  sidan  därom. 

Här  förekomma  följande  namn,  lästa  från  söder  åt 
norr :  FrendeforSy  Vik  (möjligen  Dyngeviik,  nu  Dingelvik, 
en  gammal  sätergård  i  Vedbo  härad),  Homedal  (möjligen 
Holms  socken  i  Nordals  härad)  och  Blamscog  ("Blomsa- 
skogh"  1472),  socken  i  Nordmarks  härad.  Vidare  Tusse 
(nu  Tösse)  och  Nordtusso  (troligen  Thosbo,  nu  Tössbo  hä- 
rad), Stenobig  (möjligen  Stenar  by  socken  i  Vedbo  härad) 
och  Holmedal,  socken  i  Nordmarks  härad  ^. 

Norr  om  DaZia  följer  Vartnelandia^  eller  Vermelandia^, 
hvars  inbyggare  kallas  Vermi  eller  Varmi  (Värmar).    Olaus 


*  Namnet  är  en  felaktig  afskrift  af  Zieglers  "Värnen"  (se  Geogr. 
Sekt.  Tid.  1878,  I,  2,  s.  50—51). 

2  Hiat.  II,  C.  19.  2  Opera  breve. 

*  Hiat.  XIII,  C.  16.  Dal  utgjorde  ursprungligen  ett  biland  till  Väs- 
tergötland, men  omnämnes  i  de  äldsta  handlingar  än  såsom  sidoordnadt 
med  nyssnämnda  land  än  som  en  del  af  detsamma,  se  Tengberg,  anf. 
arb.,  8.  16  och  not.  35.     Dal  hörde  till  Västgöta  lagsaga. 

5  Hiat.  IV,  C.  2. 

^  Jmfr  Styfpe,  s.  137 — 139.  Nordmarks  härad  räknades  först  från 
medlet  af  16:de  årh.  till  Värmland.  Namnen  äro  å  Olaus'  karta  något 
omkastade. 

^  Hiat.  XIII,  C.  16. 

*  Hist.  XVII,  O.  4.  Dalia  och  Vermelandia  äfven  hos  Ziegler  (anf. 
st.)  o.  Joh.  Magnus. 


295 

synes  i  visst  afseende  ha  räknat  Värmland  till  Västergöt- 
land, om  man,  utom  på  grund  af  bestämmandet  af  Ve- 
nerns  läge,  får  sluta  sig  härtill  af  uttrycket  "penes  Vest- 
rogothos  in  provincia  Wermelandia",  i  fråga  om  de  stora 
floder,  som  här  omtalas  ^  Landets  förnämsta  ort,  tillika 
marknadsställe  och  säte  för  landstinget,  var  den  plats 
Olaus  kallar  ^oppidum  Tinguallia^'^  eller  Tigvalla  (där 
Karlstad  nu  ligger).  A  kartan  läsas  (från  S. — N.)  namnen 
Visnen  (Wisneem  eller  Wissnims  härad),  Gilberga,  JJlme- 
herad  (Ylmahserads  socken  i  Waes  härad),  Vestra  herad 
(troligen  Waes  härad,  såväl  härads-  som  sockennamn  ^), 
Elvedalen,  Staenes  (troligen  Stawsenses  socken  i  Gilberga 
härad),  Arvika  (socken  i  Jösse  härad)  och  Kelen  ("Kyöl**, 
nu  Kölens  socken  i  samma  härad).  Längst  i  norr  läses 
namnet  Sotdalar ^  som  afser  Sotdalarne  i  Dalarne  och  öster 
om  Klarälfven  orden  ^^montes  ferri^ ,  som  antagligen  re- 
presentera det  s.  k.  Värmlandsberg  eller  järnberget  i  Värm- 
land, hvilket  under  den  senare  medeltiden  började  räknas 
som  en  särskild  menighet  och  enligt  Styffe*  troligen  äfven 
hade  egen  kyrka  vid  Färnebo  eller  nuvarande  Filipstad. 
Inom  Gothia  Orientalis  eller  Ostrogothia  namnes  in- 
vid Vettern  Älvatra^  eller  " monasterium ^Zwas^ra divi Ber- 
nardi  temporibus  sumptuose  aedificatum  et  dotatum"  ^.  Så- 
som beläget  nära  intill  detta  ställe  omtalas  villa  Tolstada, 
där  konung  Sverker  dödades^.  Norrut  vid  Vettern  låg 
Västen  (Vadstena)  med  det  berömda  klostret,  grundadt  af 
S.  Birgitta  "cuius  corpus  in  celeberrima  memoria  et  filise 
eius  beatae  Catharina3  primse  Abbatinae  ibidem  requiescen- 
tis   habetur"  ^.      Österut  följa  Motala  och  Egby,  antingen 

*  Hiat.  XX,  C.  3.  Värmland  stod  äfven  ursprungligen  genom  folk- 
släktskap och  i  en  senare  tid  genom  borgerliga  och  kyrkliga  band  i  nära 
förening  med  Västergötland.     Jmfr  Tengberg,  anf.  arb.,  s.  16. 

2  Hist.  II,  C.  19.     Ziegler  har  "Tingualla  civitas". 

^  Se  Styfpe,  s.  144.  ^  Anf.  arb.,  s.  145.  ^  Carta  marina. 

®  Hist.  II,  C.  19,  XII,  C.  1.  Alvastra  munkkloster  tillhörde  Cister- 
cienser-orden. 

^  Hist.  II,  C.  19. 

8  Hist.  XII,  C.  1.,  jmfr  II,  O.  19,  VIII,  O.  40,  XIII,  C  51. 


296 

Ekeby  (Ekbo)  socken  i  Bobergs  härad  (på  ömse  sidor  om 
sjön  Boren)  eller  Ekby  s.  i  nuv.  Göstrings  härad  (i  södra 
Östergötland)  ^ 

Staden  Scheningia  {Skenningé)  "antiquissimum  Ostro- 
gothorum  oppidum"  bär  enligt  Olaus  sitt  namn  af  följande 
orsak:  "dicitur  ab  ämne  vel  verius  torrente,  qui  ob  rapi- 
dissimum  cursum  vulgariter  Schena  appellatur,  quasi  equus 
abiectis  habenis  ad  omnem  prjecipitem  cursum  accensus. "  '^ 
De  öfriga  städerna  i  Östergötland  voro  Lincopia  ("civitas 
Lincopensis"),  Norcopia  ("oppidum  Norcopense")  och  Sti- 
dercopiaC^  oipipid.  Sudercopense")^.  Nära  härintill  låg  slottet 
Stegaborg,  Söder  härom  angifver  ordet  ^cuprum^  befint- 
ligheten af  koppargrufvor,  och  utan  tvifvel  åsyftas  här- 
med Åtvidabergs  ("  Atwedaberg")  koppargrufva,  somredan 
i  början  af  15:de  årh.  bearbetades  i  det  omfång,  att  där- 
varande  bergsmän  af  kon.  Erik  af  Pommern  år  1413  er- 
höllo  samma  fri-  och  rättigheter,  som  grufmännen  vid 
Kopparberget  i  Dalarne  ^. 

I  Svecia  sive  Sueonia,  d.  v.  s.  Svealand  eller,  enligt 
denna  tids  uppfattning,  det  andra  af  de  båda  riken  ur 
hvilka  svenska  väldet  uppstått,  möta  oss  först  landskapet 
Nericia,  som  å  Cart.  mar.  delvis  sträcker  sig  sydväst  om 
Södermanland.  Den  enda  staden  här  var  Örebro  (Örebro), 
oriktigt  förlagd  norr  om  sjön  lelmer  (Hjälmaren),  mellan 
denna  sjö  och  Mälaren.  Nordost  om  Vettern  namnes 
Hamar  socken  i  Sunds  eller  Sunbo  härad,  och  väster  om 
Hjälmaren  Cumbla  härad  (Kumbla  eller  Kumla)  samt  Ner- 
devij  Nedervi  skans,  som  i  värkligheten  låg  i  Västmanland 
mellan  Dingtuna  och  Lillhärads  socken^.  Ortnamnet  Leta 
invid  Venern  står  möjligen  i  samband  med  Letälfven,  som 
flyter  till  sjön  Skagern.  Norrut  representerar  Nordberg  den 
s.  k.  Noraskoga  bergslag  med  Nora  socken ;  ännu  längre 
mot  norr  följer  Lindesberg,     Denna  ort  omnämnes  enligt 


*  Jmfr  Styffe,  s.  189—190. 

'^  Hist.  II,  C.  30.     Äfven  Ziegler  (anf.  st.)  har  "Schenningia". 

^  Hist.  II,  C.  31.  *  Jmfr  Styffe,  s.  193. 

^  Jmfr  TuNELD,  anf.  arb.,  II,  s.  193. 


297 

Styffe  i  1413  års  skattebok  såsom  tillhörande  Örebro 
län,  men  i  kyrkligt  hänseende  hörde  det  mot  slutet  af 
medeltiden  till  Västmanland  \ 

I  nyssnämnda  bergslager  antyder  Carta  marina  en 
betydlig  grufdrift,  liksom  detta  äfven  angifves  söder  om 
Hjälmaren  genom  orden  ^ arge?itu7n" (\)  och  "ferrum^^. 
Äfven  i  södra  Närike  drefs  nämligen  bergsbruk  vid  det 
s.  k.  Västra  berget  (som  erhöll  privilegier  1340),  sedan 
benämndt  Stålberget^. 

I  Sudermannia  läsas  namnen  Nicopia  (Nyköping), 
Vingåker^,  Trosa,  Telg  (Tailghia,  nu  Södertelje)  samt 
Strengis  eller  urbs  StrengnenensiSy  hvarest  en  marknad  på 
isen  af  Mälaren  omtalas*^:  "in  lacu  Meler  dicto  circa  fi- 
nem  Februarii  ad  moenia  urbis  Strengnenensis  fiunt  nun- 
dinae  glaciales."  Den  vid  Muskön  belägna  "admirabilis 
portus",  som  sedermera  under  1600-talet  blef  svenska 
flottans  utloppshamn,  omtalas  af  Olaus  under  namnet 
Hielmsnabben  vel  Elgxnabhen^  med  tillägget:  "(sic)  appel- 
latus, eo  quod  onagri,  qui  Elga  dicuntur  propter  attractum 
suavis  venti  eo  currere  consueuerunt ;  vel  etiam  quia  mon- 
tes,  in  quorum  lateribus  portus  sunt,  ita  a  natura  formati 
videntur,  ut  galeae  militäres  putentur  insculptae,  quasi  ars 
non  sufficeret  in  armis  fabricandis,  nisi  et  natura  monstraret, 
quid  bellicosis  populis  Aquilonem  inhabitantibus  conueniat 
in  armorum  tractatione. " 

Uplandia  eller  Oplandia  synes  enligt  Olaus'  uppfatt- 
ning egentligen  ha  innefattat  endast  västra  delen  af  nuvar. 
Upland,  under  det  att  hela  kusttrakten  vid  Östersjön  bär 
det  gamla  namnet  Eoden^  (nu  Roslagen).  Det  fans  likväl 
(enligt  Cart.  mar.)  tväfine  Roden,  ett  sydligare,  som  genom 


^  Styffe,  anf.  arb.,  a.  226.  ^  Styffe,  anf.  st. 

'  Olaus  har  möjligen  räknat  Vingåker  (förd.  Wikingakir)  till  Närike 
*  Hist.  IV,  C.  6. 

^  Hist.  II,  C.  27.     TuNELD,  anf.  arb..  I,  s.  394,  skrifver  Elfsuabben 
eller  "Hjelmsnabben**,  Höjer,  Konungarik.  Sverige,  I,  Svealand,  s.  90  "Elgs- 

o 

näbben".     A  Cart.  mar.  lyder  namnet  " Klsuahhen" . 

®  Hos  Ziegler  (anf.  at.,  s.  38 — 39)  "Rodensis  ducatus". 


298 

det  förut  omnämnda  vattendraget  från  Staket  österut  till 
hafvet  gjordes  till  en  ö  och  skildes  från  det  på  andra 
sidan  härom  följande  nordligare  Roden\  I  söder  nämnas 
öarne  Verden  d.  v.  s.  Värmdön,  och  Sande,  Sandön;  till 
södra  Roden  är  äfven  förlagd  Vedde  eller  Väddö,  som 
likväl  denna  tid  var  landfast  med  kustlandet  och  på  Olaus 
karta  framträder  som  en  halfö,  utskjutande  i  sydostlig 
riktning.  I  norra  Roden  läses  namnet  Oregrund  (äfven 
kalladt  Eregrund),  hvilket  omtalas  såsom  drifvande  skepps- 
fart på  Torne  ^;  vidare  Borstel  eller  Börstils  socken  och 
skeppslag  (invid  Osthammar)  samt  Lösta  socken,  nu  Löfsta. 
ZiEGLER  hade  beskrifvit  Stockholm  på  föl jande  sätt : 
"  Ha3C  est  regia  et  emporium  Suecorum,  munita  natura  et 
arte.  Sita  est  in  paludibus  instar  Venetiarum,  inde  sor- 
tita  est  nomen  quod  sita  in  aquis  fundamenta  sint  palis 
stabilita."  På  ungefär  samma  sätt  omnämnes  Holmia 
eller  Stocholmia  (ci vitas  Holmensis)  af  Olaus  Magnus: 
"regia  civitas  arte  natura  aquis  munitissima"  ^;  staden 
var  —  tillägger  han  —  "satt  i  hafvet  som  Venezia".^ 
Olaus  omnämner  de  murar  och  fästningsvärk,  som  om- 
gåfvo  Stockholm  och  hvilkas  uppbyggande  voro  att  till- 
skrifva  Birger  Jarl;  därjämte  prisas  stadens  ypperliga 
läge,  "in  loco  adeo  opportune  et  necessario  atque  invinci- 
bili,  ut  nihil  unquam  commodius  per  eum  excogitari  pot- 
uisse  credatur".  Att  Olaus  fullkomligt  förstod  och  upp- 
skattade betydelsen  af  Stockholms  geografiska  läge  visar 
han,  då  han  säger:  "Staden  är  på  alla  sidor  skyddad 
och  omgifven  af  vatten  samt  belägen  på  en  plats,  som 
fordom  upptogs  endast  af  fiskare;  den  ligger  på  gräns- 
punkten mellan  sötvattnet  (Mälaren)  och  saltvattnet  (Öster- 
sjön) och  kan  därför  kollas  inkörsporten  till  hela  Sverige.^  ^ 

^  Det  8.  k.  Tiundalanda  Rhod  kallades,  till  skillnad  från  Allanda- 
lands  Khod,  mot  15:do  årh:8  slut  för  "NorraRhoden",  jmfr  Styfpe,  s.  254. 

2  Hist.  XX,  C.  2. 

^  Kartkomment.  (Index)  till  Cart  mar.  *  Opera  breve. 

^  Hist.  IX,  C.  36:  "Est  locus  torrentibus  undique  munitus,  qnondam 
solis  piscatorum  usibus  usurpatus,  atque  inter  aquam  salsam  et  dulcem 
ita  positus,  ut  porta  totiaa  Suetiae  appellari  possit.** 


299 

Det  heter  vidare,  att  staden  "blott  hade  tvänne  långa 
portar  med  därtill  ledande  broar,  en  åt  söder  och  en  åt 
norr*  (duas  solum  portas  longas  interpositis  pontibus  ex 
Austro  et  Åquilone  tenens)^  I  afseende  på  stadens  in- 
byggare nämner  Olaus,  att  en  mängd  utländingar  vistades 
där,  i  synnerhet  från  norra  Tyskland  (ex  Germania  in- 
feriore),  hvilka  hade  förvärfvat  sig  borgarrätt.  "Bland 
dessa  —  säger  Olaus  —  funnos  äfven  flera  äfventyrare, 
som  för  främmande  vinnings  skull  eller  för  i  hemlandet 
begångna  brott  rest  öfver  till  Stockholm  och  där  väl- 
villigt mottagits,  men  som  likväl  icke  åstadkommit  annat 
än  skada  och  fördärf."  Som  exempel  härpå  omtalas  de 
tyska  hättebrödernas  framfart  samt  huru  dessa  bragt 
svenska  borgare  om  lifvet  "in  insula  Cheplinge  dicta"  '\ 
Därjämte  omtalas  Brunkeberg  (möns  a  Brunchone  nomen 
sortitus  est)'^  och  anföres  följande  legend  i  sammanhang 
med  Stockholm*:  "Nec  longe  a  Regia  civitate  Holmensi 
locus  est  monticulorum  Quatuor  dentium  appellatus,  eo 
quod  Rex  Dania3  Christiernus  primus  infeliciter  pugnans, 
quatuor  dentes  ictu  bombarda)  amiserit  anteriores." 

Norr  om  Stockholm  läses  å  Cart.  mar.  namnet  på 
Upsalaärkebiskopens  bekanta  slott  Stek  eller  Staket,  äfven 
kalladt  Almersteck'\  Därefter  följer  Upsalia,  midt  genom 
hvilken  stad  flöt  en  ansenlig  flod  (vastissimus  amnis), 
d.  v.  s.  Fyris  (på  ett  annat  ställe,  som  nämndt,  kallad 
^flumen  Sala")-^  under  vintern  var  denna  flod  så  hårdt 
tillfrusen,  att  en  stor  marknad,  kallad  "Dysting",  kunde 
hållas  på  isen  i  början  af  Februari,  hvarvid  samlades  från 
alla  håll  en  mängd  människor,  boskap  och  varor ^'. 

Som  en  märkvärdighet  för  Upsala  omtalas  ett  i  dom- 
kyrkan befintligt  dyrbart  ur  (horologium),  som  med  stora 
kostnader  där  blifvit  uppstäldt  af  ärkebiskopen  Jakob 
Ulfsson;  det  heter  om  uret  i  fråga:  " cuius  diurno  pariter- 
que  nocturno  motu  planetarum  solisque  et  lume  accessus 
et  recessus  perspicasissima  ratione  considerantur. "    Detta 

^  Hist.  IX,  c.  36.  *  Hiat.  IX,  C.  35.  ^  Hiat.  IX,  C.  37. 

4  Hist.  VII,  C.  15.  5  Higt,  ly^  c.  36.  «  Hist.  IV,  C.  6. 


300 

vore  icke  att  ångra  menar  Olaus  "eo  quod  omnes  studiosi 
illarum  regionum  ad  syderum,  astrorumque  cursum,  natu- 
ram  effectusque  cognoscendos  non  mediocriter  sint  incli- 
nati".  Genom  ärkebiskop  Jakob  hade  staden  äfven  fått 
en  högskola  (gymnasium  privilegiatum)  ^ 

Om  det  forntida  gudatämplet  vid  Gamla  Upsala  "prope 
fluvium  Sala*"  berättar  Olaus ^  efter  brodern  Johannes'  fram- 
ställning'^  som  åter  i  hufvudsak  sammanfaller  med  den 
skildring  däraf,  hvilken  förekommer  hos  Adam  af  Bremen  ^ 
Af  orter  i  närheten  af  Upsala  namnes  i  öfingt  endast 
ecclesia  parochialis  Danmarck  jämte  följande  upplysning: 
"nomen  perpetuum  sortita  est  ab  hostium  regione,  quia 
opimiis  spoliis  magnifice  constructa  est,  remanente  occi- 
sorum  strage  memoria  sempiterna".^  Därjämte  omtalas 
den  på  Mora  äng  i  Långhundra  socken  befintliga  s.  k. 
Morasten,  där  konungens  hyllning  försiggick;  det  heter 
om  nämnda  sten:  "est  lapis  campestris  amplus  ...  in 
circuitu  duodecim  continens  lapides  paulo  minori  forma 
humi  firmatos."  ^    Väster  om  Upsala  låg  staden  Enecopia"'. 

Västmanlands  namn  är  det  enda  bland  namnen  på 
Sveriges  landskap,  som  icke  förekommer  hos  Olaus  Mag- 
nus. Däremot  omnämnas  städerna  Arosia  (Vesteraros) 
med  castrum  Arosiense  (Vesterars  hus)^  och  Arboga  invid 
"Meler  lacus".  I  allmänhet  säges  det  på  tal  om  denna 
sjö:  "in  cuius  littoribus  civitates,  arces  et  nobilium  magni- 
fice sedes  sita  sunt."  ^ 


Den  uppmärksamhet  Olaus  ägnar  åt  landskapen  rundt 
omkring  Mälaredalen  är  påfallande  ringa ;  namnen  å  Carta 

^  Hist.  I,  c.  32.  2  Hist.  III,  C.  6.  »  Hiat.  Goth.  lib.  I. 

4  Ad.  Brem.  Gesta.  IV,  26,  27.     Schol.  134  och  135. 

^  Hist.  VII,  C.  15.  Om  danska  nederlag  erinrade  äfven,  säger 
Olaus,  sådana  namn  på  kärr  ocli  mossar  (limossB  paludes)  i  Gothia  och 
Svecia  som  "Garpa  mose  vel  Dhena  Keer". 

6  Hist.  VIII,  Cl.  ^  Cart.  mar.  «  Hist.  VII,  O.  16. 

3  Hist.  II,  C.  19. 


301 

marina  äro  ytterst  få  och  tunnsådda,  notiserna  i  Historia 
de  gent.  sept.  särdeles  sparsamma.  Olaus  har  säkerligen 
icke  haft  intresse  af  att  närmare  redogöra  för  dessa  trak- 
ter, som  lågo  honom  själf  och  hans  värksamhet  i  Upsala 
så  nära  och  därför  icke  hade  det  okändas  lockande  makt. 
Beträffande  landskapen  norr  om  Upland  och  Västmanland 
samt  Norrland  är  däremot  intresset  ett  helt  annat ;  Olaus 
hade  under  sin  nordliga  resa  1518—1519  själf  sett  eller 
inhämtat  muntliga  upplysningar  om  de  platser  och  geo- 
grafiska forhållanden  han  omnämner,  och  Carta  marina 
är  också  för  dessa  delar  af  Skandinavien  tämligen  rikt 
försedd  med  topografiskt  material. 

I  Gestricia  möta  vi  (å  Cart.  mar.)  följande  ortsnamn  ^: 
Hesene  (Hsesunde,  nu  Hedesunda  socken)  —  Fernabo  — 
Odense  (Owansyo,  nu  Ofvansjö  s.),  Millesvik  (möjligen 
Hille  s.,  så  vida  ej  Vik  skall  läsas  särskildt  och  räknas 
till  Dalarne,  Wika  s.)  —  Torsaker  (nu  Torsåker)  —  Han- 
hrunsg  (Hambrunge,  nu  Hamrånge  s.)  —  Valbo  och  sta- 
den Gefla. 

I  Dalacarlia  magna,  hvilkas  inbyggare  Olaus  kallar 
montani  eller  ^montani  Dalacarli,  ferox  hominum  genus"  ^, 
följer  norr  om  Longakeden,  d.  v.  s.  skogsåsen  Långheden 
mellan  Västmanland  och  Dalarne,  Torsanger  (Thorsangs 
socken)  —  staden  Henamora  —  Hiisahy  —  Gry  tonas  (6ry- 
tona3S  s.)  —  Retö  (sannolikt  Rättvik),  Leksunda  (Leksand) 
—  Tuna  —  Gänga  (Gangnaeff)  —  Mora^  —  By  —  Orsa 
(som  oriktigt  förlägges  öster  om  Siljan)  samt  slutligen 
nordväst  om  samma  sjö  Nora  *,  som  troligen  representerar 
den  äldsta  och  förnämsta  af  järnbergslagerna  i  Dalarne, 
Noraberg  eller  Norberg^.     Dalarne  är  uppfyldt  af  signa- 


^  Jmfr  Styffe,  anf.  arb.,  8.  275. 

*  Jmfr  Hist.  IV,  C.  4,  VI,  praefat.,  C.  6,  VII,  C.  16,  Vni,  C.  26. 
'  Namnet  förekommer  två  gånger  &  Cart.  mar. 

*  Längst  i  nordväst  pä  andra  sidan  "lacns  Svaka"  läses  ordet 
Svakhtff  som  antingen  torde  stå  i  förbindelse  med  Svnku  fjäll  eller  möj- 
ligen med  "Sweig**,  nn  Sveg  i  Härjedalen. 

5  Jmfr  Styffe,  s.  243—244. 


302 

turer,   som  beteckna  grufvor  och  bergsbruk  \  omfattande 
såväl  järn  och  koppar  som  silfver  (^^ minera  argenti^)^. 

I  Helsingia  träffas  inom  det  gamla  Alir,  den  syd- 
västra delen,  socknarne  Skokirkia  (Skog)  —  Seredstada 
(Sserestadha,  nu  Segersta)  —  Bollanes  (Baaldana^s,  nu 
Bollnäs,  hos  Ziegler  "Ballanes"  •'^)  —  Älta  (samma  ord 
hos  Ziegler,  nu  Ålfta)  —  Söderala  —  Norala  med  domus 
regia,  d.  v.  s.  Norrala  kungsgård ;  vidare  Berga,  Mo,  Erbe- 
rad  (Orboradh,  nu  Årbrå),  Utval  (möjligen  Undarnsvik, 
nu  Undersvik),  lerse  (lerpsö,  nu  Jerfsö),  Liusdal  (samma 
ord  hos  Ziegler),  Ferilla  (Fairelda,  nu  Färila),  Cogerbela 
(nu  Kårböle)  samt  vid  kusten  ön  Eoggesund  och  slottet 
Faxholm.  Detta  var  anlagdt  på  en  fordom  kringfluten 
höjd"^  (nära  intill  nuv.  staden  Söderhamn)  och  framställes 
äfven  å  Carta  marina  såsom  beläget  på  en  ö. 

I  den  nordliga  delen  af  provinsen,  det  s.  k.  Sund- 
hed^,  läsas  sockennamnen:  Tuna,  lettendal,  Hamar  (möj- 
ligen nu  var.  Franshammar),  Forsa  samt  .  .  .  "stada^  ^ 
(troligen  Ruxstadha)  —  Hermanger  (Harmanger,  nu  Harm- 
ånger) —  Norho  —  Bersia  (nu  Bergsjö)  och  Enarp;  in- 
vid kusten,  där  en  spetsig  halfö  (Hornslandet)  skjuter  ut 
i  hafvet,  läses  ordet  Hudmgsval  samt  därintill  ^nundine" 
(marknader). 

Norr  härom  följa  landskapen  Medelpad  och  Ånger- 
manland med  talrika  ortsnamn,  ehuru  dessa,  som  förut 
är  nämndt,  ofta  placerats  oriktigt,  beroende  på  en  sam- 
manblandning af  de  olika  flodsystemen.  Det  förstnämnda 
landet   kallas  af  Olaus  omväxlande  Medelpadia\  Myddel- 


'  Enligt  upplysn.  i  Opera  breve.  '  Jmfr  Carta  marina. 

^  Anf.  8t.,  ö.  42—43.  '*  Styffe,  s.  293. 

"  Johannes  Magnus,  Situa  Scandlae,  delar  Helsingia  uti  "H.  Borealis" 
och  "H.  Australis",  därmed  utan  tvifvel  afaeende  Alir  och  Sundhede.  Denna 
indelning  förekommer  likväl  icke  hos  Olaus  Magnus. 

^  Förra  delen  af  namnet  är  utpl&nadt. 

'  Hist.  VIII,  C.  16.  rå  samma  sätt  skrifves  ordet  af  Johannes 
Magnus,  Sit.  Scand.  Ziegler  anf.  st.,  s.  42 — 43,  har  "Midelpathia 
ducatus". 


303 

padia^,  Middelpadia^  och  provincia  Middelpadensis^.  Föl- 
jande socknar  nämnas  här:  Liustord  (Liusthorp,  nu  Ljus- 
torp),  Indal,  Torp,  Borgse  (Borghasio,  nu  Borgsjö),  Bor- 
gelo{?),  Lida  (skall  möjligen  vara  "Lydh",  nu  Lid  eller 
Liden);    närmare    vid  kusten    Tuna,  Niurunda  och  Skö7i, 

Provinsen  Ängermannia  delades  af  Johnnes  Magnus 
i  "Borealis"  och  ^Australis"  ^  men  har  af  Olaus  icke 
fått  någon  dylik  indelning.  Dess  inbyggare  omtalas  så- 
som skickliga  jägare  och  åkerbrukare^.  De  å  Cart.  ma- 
rina utsatta  socknarne  äro:  Grunnasund  [nu  Qrnnåsisund), 
Bota  (Botir,  nu  Boteå)  —  Soleta  (Soletta,  nu  SoUefte), 
Gudmvdarad  (Gudmundaradh,  nu  Gudmundrå)  —  Tors- 
aker —  Ramasil  (Rampnasil,  nu  Ramsele)  —  Besil  (nu 
Resele)  —  Arames  (nu  Årnäs)  —  Selava  (Sa^lava,  nu  Sjä- 
levad) —  Netra  och  Nordsunderad  (möjligen  Nordunga- 
rad  hos  Styffe)  ^.  Längre  åt  sydost  utanför  Medelpads 
kust  är  Hernön  utlagd^  med  hamnen  och  handelsplatsen 
Hernesand;  därintill  ordet  ^nundine^.  Norr  om  Hernön 
ligger  ön  Ulfven,  Till  Ångermanland  räknades  äfven  i 
norr  socknen  Nordmalung  ^. 

Väster  om  Medelpad  och  Ångermanland  låg  Jenip- 
thia.  Det  lydde  i  kyrkligt  afseende  under  Upsala  ärke- 
stift, men  tillhörde  sedan  12:te  årh.  i  politiskt  hänseende 
Norge;  Olaus  Magnus  ansåg  likväl  Dovrealperna  öfver- 
allt  utgöra  gränsberget  mellan  Norge  och  Sverige^  och 
räknade  sålunda  Jämtland  (geografiskt)  till  sistnämnda 
rike.  Sydväst  om  Storsjön  namnes  Under  åker,  nu  Un- 
dersåker, samt  rundt  omkring  sjön  socknarne  Smida  (nu 
Sunne),  Brunflo,  Oviken  och  Eefsunda,  Invid  sjön  ägde 
Upsalaärkebiskopen    en    gård    Vesterhus^^;    söder   därom 

*  Hist.  Elenchus  Regn.,  s.  813. 

*  Hist.  II,  C.  31.     Jmfr  Cart.  marina. 

8  Hist.  II,  C.  18.  *  Anf.  st.  ^  Hist.  II,  C.  4. 
^  Anf.  arb.,  s.  297. 

^  Enligt  Tengbekg,  anf.  arb.,  s.  13,  var  Ångermannens  land  eller 
Ängermannia  ursprungligen  namnet  på  landet  norr  om  Hernön. 

^  Forshet,  väster  om  Resele,  har  jag  icke  kunnat  återfinna. 

9  Jmfr  Opera  breve  samt  Hist.  II,  C.   15.        ^°  Hist.  II,  C.  14. 


304 

namnes  ett  domus  regiaj  som  antingen  afser  den  på  Frösön 
(å  kartan  riktigt  utlagd)  belägna  kungsgården  Forberg, 
det  vanliga  stället  för  landstinget  och  troligen  äfven 
höfvidsmanneus  bostad,  eller  också  det  i  senare  hälften 
af  15:de  årh.  omtalade  fästet  Koborgshus,  som  låg  i  O  vi- 
kens socken  på  vägen  till  Helsingland^  Öster  om  Stor- 
sjön läses  å  Cart.  mar.  sockennamnen  Stuva  (fordom 
Stofu,  nu  Stugun),  Ragund  (llagunda)  och  Fors.  Asund 
vid  Ume  träsk  är  möjligen  Åsen  (fordom  Ås  eller  Aas) 
NO.  om  Lit,  hvilken  socken  måhända  representeras  af 
Lida  vid  Ljungan. 


Hela  landssträckan  norr  om  skogen  Emorden  (i 
nordligaste  Gestrikland)  utmed  Bottenhafvet  är  det  egent- 
liga Sveriges  yngsta  bygd.  Den  kallades  ännu  under 
senare  hälften  af  1300-talet  Helsingarnes  land  eller  Hel- 
singland  (Helsingia)  och  torde  under  detta  namn  sträckt 
sig  åtminstone  upp  till  nämnda  hafs  norra  ända^.  Seder- 
mera inskränktes  dock  detta  namn  till  de  allra  sydliga- 
ste delarne  (Ålir,  Sundhede  och  Medelpada,  ännu  senare 
endast  de  två  förstnämnda  landen),  och  namnet  "Norra- 
butn*",  som  ursprungligen  betecknade  hafsviken  norr  om 
Qvarken,  öfvergick  sedermera  på  dennas  omgifningar 
och  torde  i  början  varit  gemensam  för  alla  dess  kuster  ^. 
Namnet  "  Vesterbotnen "  förekommer  enligt  Styffe^  så 
vidt  man  känner,  första  gången  i  en  handling  från  år 
1454,  och  "Norrobotn"  torde  väl  ungefär  samtidigt  fått 
en  med  den  nuvarande  geografien  mera  öfverensstäm- 
mande  betydelse^.  Säkert  är  emellertid,  att  Ziegler, 
som  skref  1532  och  som  fått  sin  kännedom  om  Skandi- 
navien från  nordiska  prelater,  beträffande*  ^'Bothnia**, 
hvilket    af  honom   framställes    såsom    ett  särskildt  land 

^  Jmfr  ÖTYFFE,  8.  354,  not  2.  '^  Jmfr  Tengberg,  anf.  st. 

^  Jmfr  Styffe,  anf.  arb.,  s.  297.  *  Anf.  st.,  not  4. 

^  Jmfr  Tengberg,  anf.  st.,  not  22. 


305 

jämstäldt  med  Suecia  och  Gothia,  kunde  yttra  :^  ^'Est 
autem  duplex  Bothnia,  haec  a  septentrione  dicitur  Nord- 
bothnia  et  terminatur  fine  australi  Laponum."  Härtill 
kom  äfven  såsom  ett  särskildt  land  "Ostrobothnia*'. 
Johannes  Magnus'  indelning  är  dock  något  olika  Zieglers, 
i  det  han  talar  om  *'dua3  Bothnise,  Occidentalis  et  Orien- 
talis"  ^,  och  icke  alls  nämner  Norrbotten. 

En  sammanfattning  af  båda  dessa  indelningar  före- 
kommer hos  Olaus  Magnus,  som  upptagit  de  ännu  i  dag 
använda  benämningarne.  Ty  ehuru  han  på  ett  ställe^ 
talar  om  "uterque  Bothnim^ ,  tilläggande  härvid  "sic  enim 
extremi  Aquilonis  terra3,  quasi  a  fundo  vasis  vocantur"; 
och  ehuru  denna  indelning  på  sätt  och  vis  kan  synas 
öfverensstämma  med  den  å  Cart.  marina  begagnade  (Bot- 
nia Occidentalis  och  Botnia  Orientalis),  säger  han  likväl 
på  ett  annat  ställe^  uttryckligen:  "Bothnia,  que  sinum 
Gothicum  sive  Sueticum  ad  Septentrionem  terminat,  la- 
tissima  est  terra  divisa  in  tres  magnas  provincias,  Occi- 
dentalem,  Äquilonem  et  Orientalem.^  Af  kartan  kan  man 
se,  att  Olaus  sätter  Västerbottens  gräns  tämligen  riktigt 
söder  om  Umeå  ungefär  vid  Nordmaling;  gränsen  i  norr 
mot  Norrbotten  angifves  icke,  dock  säger  Olaus  ^,  att 
Lula  låg  i  Västerbotten,  ehuru  han  räknar  Thorna  till 
Norrbotten^.  "Botnia  Orientalis"  ligger  helt  och  hållet 
på  finska  sidan  och  skall  behandlas  under  Finland. 

Ortnamnen  i  Västerbotten  och  Norrbotten  äro  föl- 
jande: Urna  (socken)  —  Benaval ,  hvarintill  är  afbildad 
en  ren  som  mjölkas;  därutanför  vid  kusten  ön  Qverken 
—  vidare  Bygda  (socken)  —  Lefanger  (nu  Löfångers 
socken)  —  Renshy  —  Skellita  socken,  nu  Skellefte  — 
Pita  (sock.)  —  Lnla  —  Chalis  och  ^emporium  maximum 
Tornia^  eller  Thorna.  Nordväst  härom  Laxastrem  och 
Helsingaby\  nordost  om  Torne  Skricby,  Helsingaval,  Olsby, 


^  Anf.  8t.,  8.  44—45.  2  gi^^g  scandi».  ^  ^^^^^  xVII,  C.  26. 

*  Hist.  XX,  C.  1.  »  Hist.  II,  C.  6.  .  ^  Hiat.  XX,  C.  1. 

^  Heleingeby  är  hn  i  dag  namnet  på  en  by  i  dessa  trakter;  öfriga 

svenska  byuamn  ba  i  senare  tider  utträngts  af  finska. 

20 


306 

och  slutligen  Ecclesia  S,  Andrece,  hvilket  ställe,  som  jag 
förut  framhållit,  troligen  motsvarar  Sserkilax  eller  Of- 
vertorneå,  och  som  var  nordligaste  ändpunkten  för  Olaus 
Magnus'  norrländska  resa  1519.  Sydost  om  Torne  torde 
Pirki  möjligen  motsvara  Björkö  uti  Torneälf,  ehuru  det 
förlagts  öster  härom  inåt  landet;  Chifu  är  Kim  socken, 
nu  Kemi,  vid  mynningen  af  Kemijoki. 

Thorna  eller  Tornia  är  å  Cart.  marina  belägen  på 
en  af  Torneälfs  båda  flodmynningar  kringfluten  ö,  och 
dess  namn  uttydes:  "Thorna  id  est  turrita  insula",  sä- 
kerligen med  anledning  däraf,  att  Torne  sockensigill  visar 
ett  torn.  Socknen  kallas  äfven  i  äldre  skrifter  Tornö  ^ 
Kyrkan  var  anlagd  på  den  nyss  omnämnda  Björkön 
(Pirkkiö),  och  här  fans  äfven  i  äldre  tider  en  känd 
hamn-  eller  handelsplats ;  men  denna  ö  ligger  icke,  såsom 
på  Olaus'  karta,  i  själfva  mynningen  af  Torneälf,  utan 
ungefär  3  km.  norrut  från  utloppet^.  Olaus  kallar  nämnda 
handelsplats  en  stad  (oppidum)  och  yttrar  om  densamma: 
"Est  hoc  oppidum  in  loco  plurimum  amaeno  et  commodo 
situatum,  nec  aliud  emporium  frequentius  in  toto  tractu 
suppolari,  quam  est  hsec  Thorna^.  Dels  till  följd  af  sitt 
läge  vid  ändpunkten  af  Bottenhafvet  och  dels  på  grund 
af  det  rika  och  vinstgifvande  fisket,  var  Thorna  en  myc- 
ket omtyckt  plats,  som  var  stadd  i  rask  tillväxt^.  Här 
sammanträffade  en  mängd  människor  från  olika  länder 
såsom  Russi  albi,  Lappones,  Biarmi,  Bothiienses,  Fifini, 
Sueci,  Tauasthi,  Helsingi;  många  "kommo  öfver  de  höga 
fjällen  och  vidsträckta  ödemarkerna  från  Norge  och  Jämt- 
land". Härvid  färdades  man  dels  i  aflånga  båtar,  sär- 
skildt  inrättade  till  färder  på  de  forsande  floderna,  dels  i 

*  Denna  och  följande  uppgifter  äro  hämtade  från  Hulphers,  Be- 
skrifn.  öfver  Norrland,  III  (5  saml.,  1  Bd)  1789,  8.  211,  213.  Jmfr  5 
saml.,  2  Bd,  a.  108.  Enligt  Höjer,  anf.  arb.  III,  Norrland,  s.  336,  kom- 
mer Torne  (alfa)  namn  af  "tarrhat"  =^  akjälfva  aom  marken  vid  ett 
vattenfall. 

^  Den  nuvarande  ataden  Torneå  är  anlagd  1621  på  Swenaarön 
norr  om  Björkön. 

3  Hiat.  XX,  C.  1.  ^  Jmfr  Opera  breve. 


307 

åkdon  (curribus),  dragna  af  tama  renar,  samt  på  skidor 
(pandis  perticis).  Vanligen  idkades  byteshandel,  som 
nödvändiggjordes  därigenom,  att  myntet  förfalskades,  i 
synnerhet  af  Moskoviterna,  som  voro  synnerligen  hemma- 
stadda och  listiga  i  denna  konst.  Vid  tiden  omkring 
sommarsolståndet  brukade  dessa,  som  Olaus  1519  själf 
iakttagit,  infinna  sig  i  Torne  uti  stort  antal,  därvid  bä- 
rande sina  farkoster  på  axlarne,  när  de  passerade  mellan 
de  olika  vattendragen. 


XL 

Sveriges  inbyggare,  näringslif,  etno- 
grafiska förhållanden. 

Uti  de  romersk-germanska  historieskrifvarnes  — 
JoBDANES  och  Paulus  Diaconus  —  bekanta  yttrande,  att 
den  Skandinaviska  halfön  utgjorde  ^vagina  sive  officina 
gentium",  sägo  bröderna  Magnus,  liksom  så  många  andra 
både  före  och  efter  dem,  ett  uttryck  för  ett  faktiskt  sak- 
förhållande, hvilket  på  grund-  af  nationella  och  patriotiska 
skäl  i  hög  grad  tilltalade  dem,  nämligen  att  Skandina- 
vien, eller  närmast  Sverige,  i  forna  tidor  värkligen  varit, 
om  man  så  må  säga,  den  ''folkkälla*',  hvarifrån  en  mängd 
i  Europa  uppträdande  vandringsfolk  ledde  sitt  ursprung. 
Så  uppger  Johannes  Magnus  ^att  enligt  gamla  skriftstäl- 
lares utsago  mer  än  30  olika  folk  utgått  från  den  nor- 
diska halfön",  och  Olaus  har,  troligen  efter  föredöme  af 
Fbanciscus  Ibenicus'  folkstamtaflor,  å  sin  karta  uppgjort 
en  dylik  stamtafla,  utvisande  icke  mindre  än  34  folkslag 
(däribland  Huner  och  Åvarer,  Slaver  och  Bulgarer), 
hvilka  utvandrat  från  Skandinavien  eller,  enligt  hans 
mening,  egentligen  från  södra  delen  däraf,  från  Gothia. 
Redan    på   grund   häraf   var  det  naturligt  —   äfven  om 


308 

det  icke  skulle  ha  något  stöd  i  värkliga  förhållandet  — 
att  Olaus  skulle  anse  Sverige  vara  det  förnämsta  och 
mast  betydande  riket  i  hela  Norden,  icke  allenast  till  följd 
af  dess  "enighet,  styrka  och  storhet"  \  utan  äfven  på  grund 
af  dess  folkrikedom.  Huru  stor  denna  Sveriges  folkrike- 
dom var  i  förhållande  till  de  öfriga  nordiska  ländernas, 
uppgifver  Olaus  likväl  ingenstädes;  däremot  upplyser 
han  om,  hvilka  delar  af  Sverige  själft  voro  att  anse  som 
de  mast  befolkade  (populosissimse),  nämligen  Östergötland, 
Upland  och  Helsingland.  Att  det  senare  landet  kommit 
med  i  denna  uppräkning  torde  väl  i  väsentlig  mån  ha 
berott  på  den  betydelse  i  historiskt  afseende  man  tradi- 
tionellt tilldelade  detsamma.  Utgår  man  från  stiftsin- 
delningen skall  man  emellertid  finna,  att  Olaus'  uppgift 
om  Upland  och  Östergötland  såsom  varande  bland  de 
folkrikaste  landskapen  ingalunda  är  så  oriktig,  i  det, 
enligt  Forsells  och  Hildebrands  tabellsammanställnin- 
gar, just  ärkestiftet  och  Linköpings  stift  i  medeltal  synas 
haft  största  antalet  inbyggare  under  medeltiden  och  mid- 
ten  af  1500-talet  ^ 

Gothi  och  Sueones  (eller  Sueci)  äro  de  namn  Olaus 
Magnus  gifver  de  två  bekanta  folkstammarne  i  Sverige; 
men  liksom  Sueonia  eller  Suecia  tillika  är  benämningen 
på  landet  i  sin  helhet,  så  finnes  äfven  exempel  därpå, 
att  Olaus  med  motsvarande  folknamn  afsett  alla  Sveriges 
inbyggare  eller  hela  det  svenska  folket.  Den  å  kartan 
norr  om  Bottenhafvet  förekommande  legenden,  enligt 
hvilken  Helsingarnes  konung  (Årgrimus)  befinner  sig  i 
strid  med  Scricfinnarnes  konung  (Tengillus)  och  är  på 
väg  att  af  denne  senares  skaror  bli  öfvervunnen,  är 
ingenting  annat  än  en  från  Saxo  Grammaticus  härstam- 
mande fornsägen,  och  har  ingenting  att  göra  méd  Olaus' 
uppfattning  i  öfrigt  af  de  olika  skandinaviska  folkstam- 


*  Opera  breve. 

2  Jmfr  G.  Forsell,  Sveriges  inre  historia  från  Gust.  I,  I,  tab.  C, 
1,  och  Hans  Hildebrand,  Sveriges  medeltid,  kulturhist.  skildring,  I,  1 
s.  59  o.  f£. 


309 

marnes  utbredning  på  hans  tid,  alldenstund,  som  vi  hafva 
sett,  Helsingia  på  hans  karta  har  samma  omfattning  som 
Helsingland  numera  har,  och  sålunda  icke  sträckte  sig 
så  långt  i  norr  som  till  nordändan  af  Bottenhafvet. 

Enligt  Olaus'  mening  kunde  människornas  ålder  i 
Norden  uppgå  till  160  år  eller  mera,  liksom  —  tillägger 
han  —  fallet  äfven  var  i  England  och  Skottland.  Rik- 
tigt upplyser  han,  att  i  Norden,  hvarmed  här  förstås 
det  svenska  väldet  eller  Sverges  statsområde,  talades  fem 
olika  språk,  nämligen  ryska,  finska,  lappska,  tyska  och 
svenska ^ 

Af  Sveriges  näringar  framhåller  Olaus  Magnus  åker- 
bruket såsom  den  förnämsta  och  viktigaste;  och  enligt 
hans  mening  kunde  knappast  något  annat  folk  i  hela 
Europa  jämföras  med  Nordens  i  fråga  om  att  flitigt 
och  noggrannt  sköta  sin  jord^.  Att  bestämma  gräns- 
märken eller  gränskilnaden  mellan  böndernas  åkrar  ut- 
gjorde vid  denna  tid  en  ganska  känbar  svårighet,  och 
oftast  fick  man  nöja  sig  med  en  naturlig  gräns,  eller 
en  sådan,  som  fans  redan  innan  någon  gränsreglering 
kom  i  fråga  ^.  Olaus  uppgifver,  att  bönderna  i  detta 
hänseende  begagnade  sig  af  stenvallar  (stenrös)  och  sten- 
pelare, bergklippor,  vattendrag,  floder  o.  s.  v.  ^  Att 
jordbruket  bedrefs  så  ifrigt  tillskrifver  Olaus  bland  an- 
nat den  omständigheten^,  att  intet  vin  växte  i  Norden, 
och  att  inbyggarne  därför  måste  bereda  sin  dryck  af  säd. 

^  Hist.  IV,  C.  4:  "mirandum  non  est,  quod  in  ea  (regione)  quin- 
tnplicia  linguro  usus  repeiiatur  Septentrionalium  scilicet  Lapponum  seu 
Bothniensium,  Moscovitarum,  Ruthenorum,  Finningorum,  Sueonum  ac 
Gothorum  et  Germanorum."  Då  antalet  5  språk  tydligt  angifves  torde 
reduceringen  af  de  uppräknade  kategorierna  ske  på  ofvan  i  texten  an- 
förda sätt. 

2  Hist.  XIII,  C.  1.  Man  kan  likväl  knappast  påstå,  att  det  sven- 
ska jordbruket  under  medeltiden  befann  sig  på  någon  för  tidsförhållan- 
dena ovanligt  hög  ståndpunkt;  måhända  torde  snarare  motsatsen  ha  ägt 
rum.  Dock  förbättrades  jordbruket  vid  medeltidens  slut  och  nyare  tidens 
början.     Jmfr  IIildebrand,  anf.  arb..  I,  2,  s.  177  o.  ff. 

*  Se  härom  Hildebrand.  anf.  st.,  s.  179  o.  ff. 

*  Hist.  XIII,  C.  6.  5  Hist.  XIII,  C.  1. 


310 

Man  nedlade  mycket  arbete  på  åkern,  och  jorden 
gödslades  flitigt.  Fram  på  vårsidan,  ungefär  vid  vår- 
dagjämningen, kommo  bönderna  tillsammans  och  hjälpte 
hvarandra  att  på  slädar  köra  gödseln  ut  på  gärdena; 
ju  djupare  snön  låg  kvar  å  dessa,  desto  större  frukt- 
barhet väntade  man  sig  af  gödningen  \  Olika  slags  göd- 
sel användes  till  vid  olika  höjd  belägna  ställen,  samt 
beroende  på,  om  jorden  var  sandig  eller  stenig.  De 
åkrar,  som  användes  till  vinterutsäde,  gödslades  hälst 
vid  tiden  för  höstdagjämningen  *^.  Det  så  kallade  ^sved- 
jandet^ omtalar  Olaus  upprepade  gånger;  man  afbrände 
skogen,  eller  antände  buskar  och  gräs  å  den  mark,  som 
skulle  nyodlas,  och  i  askan  såddes  sedan  såväl  råg  som 
annat  utsäde  ^.  Sådana  askåkrar  ansågos  betydligt  frukt- 
barare än  på  annat  sätt  gödslad  jord^.  Olaus  hade  sär- 
skildt  fäst  sig  vid  det  i  Ångermanland  vanliga  förfarings- 
sättet: där  användes  svedjandet  icke  allenast  på  slätten, 
utan  äfven  på  de  högst  belägna  sidorna  af  bergen.  Vid 
höstdagjämningen  sveddes  jorden,  hvarefter  askan  efter 
gräset  och  busksnåren  fick  ligga  orubbad  öfver  vintern; 
härigenom  uppblandades  och  uppluckrades  askan  af  snö- 
massorna och  tillreddes  på  så  sätt  af  sig  själf  till  åker  ^. 

De  värktyg,  med  hvilka  jorden  bearbetades,  voro 
plogbillen  eller  årdern  (vomer)  och  spaden  eller  hackan 
(ligo)^.  Plogen  hade  form  af  en  vanlig  trädkrok  och 
drogs  af  endast  en  häst.  För  jordens  luckrande  (före 
sådden)  användes  harf,  och  för  dess  jämnande  (efter  såd- 
den) begagnades  vält  eller  bult,  dragen  af  tvänne  hästar. 
Man  odlade,  som  förut  är  nämndt,  korn,  hafre,  råg  och 
hvete,  samt  ärter,  bönor,  lin  eller  hör,  rofvor  ^  och  vallmo 


1  Hi8t.  XIII,  c.   1.  2  Hi3t    XIII,  c.  2. 

^  Hiöt.  XIII,  C.  5  Att  svedjandet  ofta  föranledde  förhärjande  oeh 
ödeläggande  skogseldar  var  naturligt  och  framgår  äfven  af  Olaus'  be- 
skrifning;  vid  dylika  tillfällen  miste  bönderna  gä  man  ur  husa,  såsom 
mot  fienden,  för  att  söka  stäfja  elden. 

*  Hist.  XIII,  C.  6,  jmfr  C.  3.  ^  Hist.  II,  C.  4. 

6  Hist.  XIII,  C.  3.  ^  Hist.  XIII,  C.  2. 


311 

(papaver)'.  Ehuru  hvetet  aftog  mot  norr,  odlade  dock 
Sverige  häraf  en  stor  mängd,  men  ännu  mera  odlades 
rag'K  Vinterrågen  såddes  vid  hundstjärnans  uppgång 
(slutet  af  rötmånaden)^  och  synes  hafva  varit  hufvud- 
sädeslaget  i  Sverige  vid  denna  tid*.  Korn  och  hafre, 
som  såddes  om  våren,  växte  mycket  i  Östergötland  och 
Västergötland,  men  funnos  äfven  öfverallt  annorstädes^; 
i  det  förstnämnda  landskapet  synes  äfven  mera  än  i  nå- 
got annat  ha  odlats  hvete^.  I  Västergötland  såddes  kor- 
net i  slutet  af  Juni  och  skars  i  midten  af  Augusti;  det 
mognade  på  36  dagar,  var  godt  och  sexradigt.  De  andra 
sädesslagen  såddes  i  början  af  Maj  och  skördades  äfven- 
ledes  i  midten  af  Augusti  ^ 

Bönderna  brukade  vid  midsommar  gå  rundt  omkring 
sina  åkerfält  under  utsägande  af  böner  om  en  riklig 
skörd;  man  gjorde  äfven  kors  af  löf,  som  lades  vid 
åkrarne,  för  att  detta  skulle  befordra  årsväxten^.  För 
skörden  liksom  för  öfriga  arbeten  på  åker  och  äng,  så- 
ningen,  höbergningen  o.  s.  v.,  kommo  bönderna  tillsam- 
mans och  värkstälde  med  gemensamma  krafter  arbetet 
på  hvar  och  ens  åkerlott^.  Vid  skördefästerna  brukade 
man  enligt  Olaus'  uppgiftj  äfven  aftala  stundande  gifte- 
mål ^\ 

Under  den  mörka  årstiden,  då  dagen  endast  hade 
några  få  timmar,  tröskades  säden  med  slagor,  oftast  vid 
skenet   af   å   loggolfvet  antända  eldar.     Något  särskildt 


>  Hiat.  XIII,  c.  5. 

^  "Sueonibus  laraen  sive  Suecis  immensa  vis  tritici,  sed  maior 
siliginia  est  concessa",  Hist.  XIII,  C.  13.  Hildebrand,  anf,  arb.,  I,  2,  s. 
187,  yttrar,  att  hvetet  i  Sverige  hela  medeltiden  igenom  synes  varit  gan- 
ska sällsynt;  detta  strider  likväl  mot  Olaus  Magnus'  uppgift.  Men  egen- 
domligt är,  som  samme  förf.  påpekat,  att  när  Olaus  omtalar  de  olika 
sädesslagens  såningstider,  nämner  han  icke  hvetet. 

3  Hist.  XIII,  C.  3. 

*  "Diligentior  siliginis  prsBparatio  apud  Sueones",  jmfr  Hist.  XIII, 
C.    13. 

5  Hist.  ibid.  ^  gigt,  xill,  C.  17.  ^  Hist.  Xni,  C.  8. 

8  Hist.  XIII,  C.  4.  9  Hist.  XIII,  C.  2.         '^  Hist.  XIII,  C.  7. 


312 

redskap  för  bortränsandet  af  agnarne  synes  icke  ha  före- 
kommit ;  efter  tröskningen  skottades  säden  undan  med 
skoflar^ 

Säden  soltorkades  ute  i  det  fria,  utbredd  på  dukar 
och  segel  under  ungefär  en  veckas  tid;  därefter  rengjor- 
des den  och  samlades  i  ekbehållare  eller  eklårar  (quer- 
cinis  repositoriis)  samt  kunde  på  detta  sätt  förvaras  un- 
der många  år.  Uppblandades  densamma  med  färsk  säd 
skedde  ny  torkning  ^  Säden  maldes  i  väder-  och  vat- 
tenkvarnar, men  man  hade  äfven  kvarnar  dragna  af  hä- 
star, samt  hand-  och  trampkvarnar^.  Hästkvarnarne 
användes  i  synnerhet  i  de  förnämes  och  furstligas  slott 
samt  i  städerna^.  Mjölet  packades  hårdt  tillhopa  i  ek- 
tunnor  med  tillhjälp  af  träklubbor,  och  förvarades  på 
något  torrt  ställe  till  skydd  för  maP.  Säd  exporterades 
äfven,  i  synnerhet  till  Danzig^. 

I  västligaste  Sverige,  Värmland  och  Dal,  samt  i 
Norge  tillgick  brödhakningen,  som  alltid  endast  kvinnorna 
besörjde,  i  allmänhet  på  följande  sätt.  Sedan  degen  var 
tillredd  (af  kornmjöl,  bön-  eller  ärtmjöl)  utformades  den 
med  runda  käppar  eller  kaflar  på  bordet  till  pappers- 
tunna skifvor,  hvilka  därefter  hastigt  gräddades  på  runda 
järnplåtar  (ferrilamina);  dessa  stodo  nämligen  på  en  tre- 
fot, hvarunder  man  uppgjort  en  sakta  eld,  som  oupphör- 
ligt underhölls.  Gräddningen  sköttes,  säger  Olaus,  på 
detta  sätt  lika  raskt,  som  boktryckaren  lägger  papper 
på  sin  press  ^.    Kornbröd  användes  mast  i  Västergötland. 

Tillvärkningen  och  konsumeringen  af  öl  och  malt- 
drycker (af  flera  olika  slag)  synes  ha  varit  tämligen  be- 
tydlig vid  denna  tid  i  Sverige,  att  döma  af  Olaus  Mag- 
nus' utförliga  framställning  och  beskrifning  häraf  ^.  Bryg- 


1  Hist.  XIII,  c.  7.  2  Hist.  XIII,  c.  14.  ^  ^^^^    xill,  C.  11. 

•*  Hist.  XIII,  C.  12.  5  Higt.  XIII,  C.  10. 

^  Hist.  XIII,  C.  16.  Dylikt  s.  k.  "tunnbröd"  tillvärkas  ännu  idag 
i  Bohuslän,  Värmland  och  Dal,  ehuru  det  numera  gräddas  i  öppna  bak- 
ugnar; det  göres  nutilldags  vanligen  af  hafre,  någongång  af  råg. 

7  Hist.  XIII,  O.  22,  25.  26,  27,  28,  29,  31. 


313 

den  sköttes  af  kvinnorna.  Att  likväl  öl  i  betydlig  mängd 
infördes  till  Norden  från  Tyskland,  anser  Olaus  ^  bero 
därpå,  att  den  tyska  humlen  var  mycket  starkare  och 
bättre  än  den,  som  växte  i  de  nordiska  länderna.  Rö- 
rande orsaken  till  den  nordiska  humlens  sämre  beskaf- 
fenhet yttrar  Olaus:  "propter  multitudinem  ferrearum 
minearum  et  rubiginem  ex  earum  exhalatione  causatam, 
in  fine  Julii  floribus  expositus,  ad  imbecillitatem  exhalat. " '" 
Humlen  växer  dock  vild  i  Sverige  ända  upp  till  landets 
nordligaste  delar,  och  humleodlingens  anor  i  vårt  land 
gå  tillbaka  ända  till  1300-talet;  den  torde  likväl  ha  be- 
drifvits  med  olika  ifver  i  olika  traktera 

Näst  åkerbruket  var  hästafveln  och  boskapsskötseln 
den  förnämsta  hufvudnäringen  i  Sverige.  Hästar  ut- 
gjorde sedan  gammalt  en  betydande  exportvara,  ett  för- 
hållande som  omtalas  redan  af  Jordanes  (500-talet).  Olaus 
Magnus  uppger,  att  årligen  utsändes  till  Tyskland  från 
Svea-  och  Götaland  hela  skeppslaster  af  hästar^. 

Äfven  nötboskapen  lämnade  rik  afkastning.  I  alla 
Sveriges  landskap  från  52:dra  till  84:de  breddgraden  fans 
till  följd  af  de  rika  ^betena  och  de  talrika  boskapshjor- 
darne en  betydlig  tillgång  på  smör,  som  dock  var  af 
större  eller  mindre  godhet,  beroende  på  saltets  beskaf- 
fenhet och  betets  kvalitet.  Flera  tusen  tunnor  smör  expor- 
terades  årligen  till  utlandet^;  Oland  utförde,  som  förut  är 
nämndt,  äfven  boskap.  Västergötlands  och  Östergötlands 
ost  var  berömd  for  sin  utmärkta  beskaffenhet,  liksom 
äfven  osten  från  öfre  Sverige,  utom  Helsingarnes  (och 
Norrmännens),  hvilken  ansågs  smaka  bäst,  då  den  var 
"liksom  rutten"    (quasi  putres  .  .  vermium  scaturigine  et 


*  Hist.   XIII,  C.  32.     Flera    tusen    tunnor    öl    infördes    årligen    af 
tyskarne,  i  synnerhet  till  Bergen. 

2  Hist.  XIII,  C.  32. 

^  Jmfr  HiLDEBRAND,  anf.  arb.  I,  1,  s.  189 — 190. 

*  Hist.  XVII,  C.  16. 

^  Hist.  XIII,    C.  45.     Denna    stora    utförsel    af  smör  o.  s.  v.,  be- 
styrkes  äfven  af  utländska  källor,  se  Hildebuånd,  anf,  arb.,  I,  2,  s.  195, 


314 

repletione  visa)^  Af  fåren  användes  med  fördel  såväl 
ull,  kött  och  skinn  som  mjölken,  hvilken  liksom  get- 
mjölken begagnades  till  ostberedning'-'.  Fårkött  åts,  lik- 
som äfven  annat  kött,  hela  året  om  antingen  saltadt 
eller  torkadt  i  rök  eller  i  luften  utan  någon  kokning '^ 
Getskinn  och  getost  utfördes  till  Tyskland;  getens  kött 
åts  saltadt  eller  soltorkadt*. 

Ofriga  husdjur,  af  hvilka  man  drog  någon  materiell 
vinst,  voro  svin  och  fjäderfän.  Hit  måste  äfven  räknas 
biet,  och  biskötseln  synes  ha  bedrifvits  med  stor  flit  och 
omsorg'^.  Honungen  behöfdes  för  mjödbrygden  och  an- 
sågs äfven  vara  ett  utmärkt  läkemedel.  Vax  användes 
till  ljus,  i  synnerhet  för  kyrkligt  bruk.  Biskötseln  idka- 
des egentligen  uti  södra  och  östra  delarne  af  Sverige, 
och  Olaus  ger  Jordanes  rätt,  då  denne  uppgifvit,  att  biet 
icke  förekom  i  de  nordligaste,  subpolara  delarne  af  Skan- 
dinavien ^. 

Jakten  idkades  vid  denna  tid  allmänt  öfver  hela 
Norden^.  Föremål  för  jakt  voro  framför  andra  de  djur, 
som  lämnade  de  så  högt  skattade  och  dyrbara  pälsvärken. 
Så  var  förhållandet  med  järf,  lo,  utter,  mård,  hermelin, 
bäfver  och  svart  räf.  Dock  användes  äfven  skinnen  af 
ekorre  och  hare,  för  att  icke  nämna  de  af  björn  och 
varg.  De  fläste  af  dessa  djur  fångades  i  fallgropar  (varg- 
gropar) eller  med  snaror,  giller,  och  nät  (vargnät),  eller 
jagades  de  efter  hund  och  skötos  med  armborst  och  pilar. 
Björnen  dödades  med  spjut  eller  sköts  med  piP.  För- 
nämsta afsättningsorten  för  pälsvärk  torde  ha  varit  Tysk- 
land *\  men  äfven  till  Ryssland  gick  en  stor  del  af  dessa 
varor  (utterskinn,  bäfverskinn  och  svarta  räfskinn  m.  fl.). 


^  Hiöt.  XIII,  c.  46.  2  Hiat    ^^^^^  3  ^^^^    XVII,  C.  2. 

*  Hist.  XVII,  C.  23.  ^  Hiöt.  XXII,  C.  9—19. 

^  "Licet   Jordanes    verum    dixerit,   suppolarem  oram  aquilonis  in- 
colentes,  apum  usiim  non  habere",  Hist.  XXII,  C.  17. 

7  Jmfr  Hist.  XVUl,  C.  41.  »  Jmfr  Hist.  XVIII,  C.  5—38. 

9  Hist.  XVIII,  C.  7. 


315 

h vilka  sedermera  fördes  vidare  till  Tatarerna  ^     Ekorr- 
skinn  såldes  till  hela  Europa^. 

Af  öfriga  djur,  som  voro  föremål  för  jakt,  omnäm- 
nas elg,  hjort  och  rådjur.  Jakten  på  dessa  var  privile- 
gium för  adeln  och  stormännen*^,  och  försiggick  i  all- 
mänhet efter  hund.  Elghudar  exporterades  årligen  till 
ett  antal  af  flera  tusen  ^. 

Af  samma  stora  betydelse  som  jakten  var  äfven 
fisket  under  den  tid,  som  sysselsätter  oss.  Det  är  huf- 
vudsakligen  insjöfisket  Olaus  Magnus  beskrifver.  Man 
fiskade  med  nät  och  krok  (af  messing  eller  någon  annan 
skinande  metall),  ryssjor,  trähålkar  och  ljuster  (järnspett), 
det  senare  vid  skenet  af  torrvedsstickor.  Vinterfisket  i 
på  isen  uthuggna  vakar  synes  ha  varit  mycket  i  bruk^. 
Näten  gjordes  af  lindbast,  säf,  hampa  eller  lin,  och  be- 
strökos  med  tjära  för  att  göras  starka  och  uthålliga*^. 
Olaus  Magnus  omtalar  äfven,  att  man  på  åtskilliga  stäl- 
len i  Norden  dref  fiskafvel  med  stor  fördel;  fisken  odlades 
i  dammar,  som  tömdes  vid  behof^. 

Laxfisket  omtalas  af  Olaus  med  stort  intresse.  Lax 
fångades  såväl  i  Öster-  som  Västergötland,  i  det  senare 
landet  framför  allt  vid  Trollhättan  ^.  I  Bottenhafvet  och 
i  de  floder,  som  kommo  från  de  lappska  bergen,  idkades 
äfvenledes  laxfångst,  enligt  Olaus*  mening  den  yppersta 
i  Europa  (vix  alicubi  in  tota  Europa  uberior).  Fångsten 
försiggick  under  sommaren,  då  laxen  i  stora  hopar  gick 
nedför  älfvarne  och  därunder  infångades.  Olaus  hade  själf 
åsett  dylikt  laxfiske  vid  midsommartiden  invid  Torne,  då 
laxen  strömmade  till  i  sådan  mängd,  att  de  starkaste 
nät  rycktes  sönder.  Laxen  blef  ända  till  6  och  7  fot 
lång  samt  användes  antingen  färsk  eller  insaltad.  Be- 
handlad på  det  senare  sättet  utfördes  han  i  stora  mäng- 


1  Hist.  XVIII,  c.   16.  2  Hist.  XVIII,  C.  18. 

3  Hist.  XVIII,  C.  4.  *  Hiat.  XVIII,  C.   1. 

^»  Jmfr  Hiat.  XX,  C.  9,  10,  13,  16. 

«  Hist.  XX,  C.  14.  ^  Hist.  XX,  C.  31. 
8  Hist.  XX,  C.  3. 


316 

der  i  synnerhet  till  Sydtyskland  (ad  superioris  Germaniae 
partes)  ^ 

Olaus  framhåller,  att  inbyggarne  i  Norrbotten  huf- 
vudsakligen  lifnärde  sig  af  fiske.  Orsaken  härtill  —  me- 
nar han  —  var  likväl  icke  den,  att  jordmånen  var  dålig, 
ehuru  dock  till  följd  af  det  hårda  klimatet  säd  endast 
med  möda  där  kunde  odlas ",  utan  orsaken  var,  att  det 
fans  en  så  oerhördt  rik  tillgång  på  fisk,  att  denna  läm- 
nade erforderligt  bytesmedel  för  erhållandet  af  andra 
varor.  Så  hämtade  man  vin  och  salt  från  Spanien  och 
Portugal,  dyrbara  tyger  från  England  och  Flandern,  olika 
husgerådssaker  och  prydnader  från  de  tyska  städerna  samt 
säd  från  Svea-  och  Götaland.  Vid  hvarje  strandbrädd, 
ö,  vik,  flod  eller  bäck  gick  fisken  till  under  hela  året, 
dock  mast  om  sommaren^.  Vid  Biuraklubb  brukade  en 
del  af  fisken  utläggas  på  marken  nedanför  klippan  och 
torkas;  den  kunde  vid  dylika  tillfallen  intaga  ända  till 
2  och  3  åkerlängders  bredd.  En  del  upphängdes  på 
stänger  och  utspändes  med  stickor  —  i  synnerhet  den 
större  fisken  —  för  att  torkas  af  sol  och  luft^.  Af  fisk, 
som  fångades  i  Bottenhafvet,  omnämnes  i  öfrigt  sik^, 
samt  sill  af  en  hands  längd  (strömming),  hvilken  fiskades 
såväl  under  sommaren  och  hösten  som  under  vintern  i 
uthuggna  vakar  ^. 

Alla  de  olika  fisksorter,  som  fångades  vid  de  bott- 
niska  älfvarnes  öfre  lopp,  fördes  i  första  hand  till  Torne, 
som  var  hufvudplatsen  för  fiskexporten  i  dessa  trakter. 
Där  afyttrades  nämligen  fisken  åt  köpmän  söderifrån  i 
utbyte  mot  olika  slags  varor.  Nedsaltad  i  tunnor  eller 
behandlad  på  annat  sätt  (rökt),  utskeppades  fisken  där- 
efter af  fartyg  från  Raumo,  Åbo,  Oregrund  och  Stock- 
holm^. Sistnämnda  stad  var  likaledes  en  af  hufvud- 
orterna  för  fiskhandeln  i  riket;  fisken  fraktades  dit  om 
sommaren  sjöledes  på  fartyg,  men  om  vintern  på  slädar  ^. 

>  Hiat.  XX,    c.  3.  ^  gjat.  n,    C.  6.  »  Hjgt^  xX,    C.  1. 

*  Hist.  II,  C.  6.  5  Hiat.  XX,  C.  26.  «  Hist.  XX,  C.   29. 

7  Hist.  XX,  C.  2.  8  Hist.  XX,  C.  24. 


317 

I  sammanhang  med  fisket  torde  det  vara  lämpligt 
att  omtala  sälfångsten.  Olaus  hade  själf  varit  i  tillfälle 
att  se,  äfven  hur  denna  fångst  bedrefs  (i  Bottenhafvet). 
Fångstmannen  klädd  i  ett  svart  skinn  och  beväpnad  med 
ett  långt  spjut,  eller  ett  skaft,  hvarå  fans  en  krok  eller 
hulling  af  järn,  smög  sig  ut  på  isstyckena  och  härmade 
djurets  läte;  på  detta  sätt  kunde  han  närma  sig  salen 
och  döda  honom.  Man  passade  äfven  på  att  döda  dju- 
ren, då  de  lågo  sofvande  på  isen,  ofta  i  hjordar  på  30 
till  40  stycken.  Med  rep  halades  därefter  den  dödade 
salen  i  land^ 

Om  alla  de  sätt,  hvarpå  salen  kunde  användas,  läm- 
nar Olaus  Magnus  bl.  a.  flera  fantastiska  uppgifter,  som 
visa,  att  man  tillskref  densamma  undergörande  egenska- 
per. Sältranen  begagnades  att  bestryka  fartygen  under 
stränga  vintrar,  på  det  de  ej  skulle  frysa  inne,  samt  till 
garfning  af  hudar  och  skinn  ^.  Om  användningen  af  sa- 
lens späck  och  kött  heter  det^:  "ita  servatur,  ut  infinit» 
hominum  multitudines  hac  pinguedine  utantur  in  obsoniis 
suis,  loco  olei;  atque  ob  eam  causam  carnes  in  maxima 
quantitate,  veluti  latera  porcorum,  in  väsa  recluduntur. 
Pinguedo  tamen  huius  vituli  marini  solidior,  defertur  ad 
amplum  Germaniam."" 

Beträffande  grufbrytningen  i  Sverige  har  Olaus  Mag- 
nus icke  synnerligen  många  eller  värderika  upplysningar 
att  lämna.  Han  framhåller,  att  de  nordiska  länderna 
voro  rika  på  grufvor*,  och  af  kartan  framgår,  att  han 
hade  reda  på  järngrufvorna  i  Dalame,  Värmland,  Väst- 
manland och  Närike.  Sverige  var  äfven  rikt  på  silfver 
enligt  Olaus'  mening,  och  kartan  angifver  ^argentum^  i 
nordligaste  Dalarne  samt  i  Närike.  Koppar  fans  i  Öster- 
götland, Dalarne  och  Helsingland(?).  Olaus  var  äfven 
viss  på,  att  guldgrufvor  funnos,  men  —  säger  han  —  de 
äro  försummade  och  bortglömda.  Så  var  fallet  med 
guldgrufvorna  i  Norrbotten  och  Lappland,  hvarest  Olaus 

*  Hiat.  XX,  c.  5.  «  Hist.  XX,  C.  6.  ^  Hist.  XX,  C.  7. 

*  Hiat.  VI,  C.  1. 


318 

också  på  sin  karta  väster  om  Lule  invid  Luleträsk  an- 
gifvit  guldminor,  ^^ minera  auri" .  Olaus  var  för  öfrigt 
öfvertygad  därom,  att  det  fans  rikligt  med  guld  i  den 
svenska  kopparn,  som  såldes  och  utskeppades  ^ 

Olaus  omtalar^  äfven  smidesskickligheten  i  Dalarne 
och  i  Helsingland.  Smederna  i  sistnämnda  landskap  voro 
de  skickligaste  i  hela  Norden.  I  rinnande  vatten  an- 
bragte  de  sina  hjul  som  satte  hamrarne  i  rörelse;  att 
döma  af  den  åtföljande  teckningen  voro  värkstäderna 
jämförelsevis  små,  hamrarne  anbragta  i  det  fria  med  en 
gemensam  härd,  omsluten  af  en  rund  mur.  Bälgarne 
vid  härden  höllos  i  gång  af  vattenhjul.  Att  smidesskick- 
ligheten och  järntillvärkningen  i  Helsingland  på  denna 
tid  värkligen  intagit  en  framstående  plats  bestyrkes  bl. 
a.  af  WiDMARKS  beskrifning  öfver  provinsen  Helsingland. 
"Myr-  och  sjömalmen,  säger  denne  författare^,  finnes  att 
tillgå  öfverallt  i  landet  och  i  forna  tider  utgjorde  järn- 
tillvärkning  däraf  en  viktig  folknäring.**  Han  tillägger 
emellertid,  att  all  kunskap  därom  för  längesedan  upp- 
hört, så  att  om  densamma  numera  ingenting  annat  erin- 
rar, än  de  i  behåll  varande  slaggvarpen. 

Guld'  och  silfversmidet  var  under  medeltiden  en  gan- 
ska ifrigt  bedrifven  husslöjd,  som  Olaus  Magnus  också 
berör  på  flera  ställen  i  sitt  stora  arbete.  De  af  honom 
omnämnda  skifvorna  (lamina)  af  silfver  eller  annan  me- 
tall erhöllos  vanligen  först  genom  gjutning,  hvarefter  de 
genom  hamring  utarbetades  till  sin  fina  och  tunna  form^. 

Af  träslöjden  spelade  under  medeltiden  båtbygget  en 
icke  obetydlig  roll.  Under  den  isfria  årstiden  var  näm- 
ligen båten  det  mest  använda  trafikmedlet,  och  skepps- 
farten hade  uppnått  en  ingalunda  oansenlig  grad  af  ut- 
veckling. På  de  norrländska  älfvarne,  vid  färder  utför 
forsarne  och  vid  sommarfisket  därstädes,  liksom  i  Botten- 
hafvet,    användes    det    aflånga,    lätta  slag  af  båtar,  som 

^  Hist.  VI,  c.  17.  2  Hiat.  VI,  C.  6. 

^  WiuMARK,  anf.  arb.,  I,  a.  17. 

•*  IIiLDKBUAND,  aiif.  arb.,  I,  2,  s.  220—221. 


319 

ännu  i  dag  af  allmogen  kallas^  håper"  ^  Af  Olaus  Magnus 
kallas  de  "haapar" ,  och  synas  enligt  hans  beskrifning 
egentligen  varit  den  af  Lapparne  (eller  Birkarlarne)  an- 
vända båtformen.  De  voro  ovanligt  snabbgående,  och  lik- 
som flögo  öfver  vattnet  endast  vid  en  lätt  stöt.  Ute  på 
öppna  haf vet  begagnades  segelbåtar ;  det  var  de  så  kallade 
skutorna,  eller  ^scutha" ,  som  Olaus  nämner  dem.  De  voro 
korta  och  föga  djupgående,  men  däremot  betydligt  breda ; 
dock  så  byggda,  att  de  kunde  uppbära  segel  i  storm. 
De  användes  ofta  i  trånga  farvatten  och  voro  så  elastiska, 
att  de  gåfvo  efter  för  vågorna  som  lädersäckar,  beroende 
—  säger  Olaus  —  därpå,  att  de  voro  hopfogade,  icke 
med  järnnaglar,  utan  med  mjuka  vidjor.  De  voro  äfven- 
ledes  tjärade  och  stodo  länge  emot  sjön.  Ankaret  bestod 
af  krokiga  trädrötter  och  stenar;  man  begagnade  ylle- 
segel (laneo  panno  pro  velo)  eller  segel  af  barkstycken, 
det  senare  i  synnerhet  i  lugnt  vatten,  då  dessa  knappast 
kunde  uthärda  svårare  väder  i  öppna  hafvet^. 

I  allmänhet  gjordes  de  fartyg,  som  användes  på 
Östersjön,  korta  och  breda,  framför  allt,  om  de  skulle 
begagnas  till  lastfartyg^.  Särskildt  omnämnas  de  far- 
koster eller  skeppsfärjor,  som  voro  afsedda  för  den  pågå- 
ende betydliga  hästexporten  på  Tyskland  ("hippagogiB")^. 

I  öfrigt  omtalas  såväl  mindre  båtar  (lembi,  cymbse, 
scaphse)  som  större,  snabbgående  jakter  (actuarii,  paro- 
nes,  myoparones).  Ekstockar  (lintres)  urhålkades  af  stora 
ek-  eller  granträd  och  gjordes  ofta  så  ansenliga,  att  de 
kunde  rymma  20  till  30  man.  De  mindre  båtarne  af 
detta  slag  användes  till  fiske.  Ekstocken  var  den  van- 
ligaste båtformen  i  Norden^. 

Den  öfriga  träslöjden  i  Sverige  (utom  skepps-  och 
båtbyggeriet)  var  icke  häller  obetydlig.  En  mängd  trä- 
kärl tillvärkades  öfver  hela  riket,  däribland  sådana  dryc- 
keskärl som  kallades  kåsör  ("kosa"),  bägare  af  björkrot, 
vida    och    runda    skålar  o.  s.  v.    Af  ett  enda  stycke  — 

*  Jmfr    BiETZ,   Sv.   dialekilexikon,  I,  s.  278.  ^  Hist.  IV,  C.  10. 

3  Hiöt.  X,  C.  2.         *  Hist.  X,  C.  3.         ^  Hist.  ibid. 


320 

berättar  Olaus  —  utskuros  de  olika  formerna  med  stor 
konstskicklighet,  så  att  de  kommo  att  utgöra  bilder  af 
djur  och  fåglar  m.  m.  Sedan  fernissa  påstrukits  och  en 
grann  färg  åsatts  kärlet,  förhöjdes  utseendet  af  detsamma 
medelst  inlagda  ådror  och  svängda  linier,  så  att  det  hela 
liknade  en  guldprydnad.  Träslöjd  af  dylikt  slag  (trä- 
skulptur) förekom  i  synnerhet  i  Kind  och  Mark  i  Väster- 
götland, hvilka  landsändar  hyste  de  skickligaste  svarf- 
vare  i  hela  Norden.  I  nämnda  orter  —  förtäljer  Olaus 
—  lifnärde  man  sig  hufvudsakligen  af  denna  nyss  om- 
talade färdighet;  och  man  täfiade  inbördes  att  försköna 
och  förbättra  sina  träkärl  på  samma  sätt  som  glasblåsarne 
i  Venedig  gjorde  med  sina  produkter  ^  Den  af  Olaus 
Magnus  omnämnda  tillvärkningen  och  försäljningen  af 
träkärl  i  Västergötland  berodde  därpå,  att  i  det  inre  af 
landskapet,  i  synnerhet  på  vattendelaren  mellan  Venern 
och  södra  Kattegat,  funnos  stora  skogar,  såsom  Eds- 
veden,  hvilka  till  stor  del  bestodo  af  björk  och  ek,  längre 
söderut  af  bok.  Denna  hemslöjd,  förfärdigandet  af  hvarje- 
handa  husgerådssaker  af  trä,  utgjorde  början  till  den 
sedermera  så  bekanta  gårdfarihandeln  ^. 

I  Sverige  tillvärkades  icke  som  i  Norge  något  salt, 
hvilket  enligt  Olaus'  mening  icke  berodde  därpå,  att  haf- 
vet  saknade  nödig  saltmängd,  utan  därpå,  att  inbyggarne 
lättare  och  mera  bekvämt  tillbytte  eller  tillhandlade  sig 
nämnda  vara  från  utlandet.  Tyska  och  holländska  far- 
tyg införde  salt  från  Spanien,  Frankrike  och  England, 
men  i  synnerhet  från  Lissabon  och  ^ Brovasum^  ^.  Jo- 
hannes Magnus  hade  —  som  Olaus  uppgifver  —  under 
sin  ärkebiskopstid  i  Upsala  sökt  införa  saltberedning  i 
Sverige,  nämligen  vid  Norrlands  kuster,  men  detta  hans 
bemödande  hade  misslyckats  genom  de  svårigheter  och 
hinder    köpmännen   i  Stockholm,  måna  om  bibehållandet 

1  Jmfr  Hist.  XII,  C.  38. 
^  Jmfr  Styffe,  anf.  arb.,  s.  100. 

^  Hist.  XIII,  C.  43.  Brovasum  -  Brouage,  en  aaltort  mellan  Bor- 
deaux och  Rochefort. 


321 

af  sin  förtjänst,  lade  i  vägen  därför  ^  Emellertid  torde, 
som  HiLDEBRAND  äfven  framhållit^,  ännu  en  annan  or- 
sak ha  bidragit  till  företagets  misslyckande,  nämligen,  att 
hafvets  saltmängd  utanför  den  norrländska  kusten  icke 
är  tillräckligt  stor,  för  att  salttillvärkning  där  skulle 
kunna  äga  rum  i  någon  betydligare  skala. 

Af  den  föregående  framställningen  torde  otvetydigt 
framgå,  med  hvilka  varor  handeln  denna  tid  hade  att 
röra  sig,  och  hvilka  produkter  voro  föremål  för  export 
och  import.  Handeln  på  de  nordiska  länderna  låg,  som 
bekant,  ännu  i  händerna  på  hansan,  och  afsättningsorterna 
voro  i  allmänhet  hansestäderna  vid  Östersjön,  för  Sverige 
särskildt  den  likväl  i  viss  mån  inom  hanseförbundet  mera 
själfständiga  staden  Danzig.  Från  Sverige  utskeppades 
framför  allt  smör,  fisk,  skinn,  pälsvärk  och  hästar,  men 
äfven  malm,  järn  och  koppar,  boskap,  elghudar,  säd  och 
timmer,  det  senare  från  Norrland^.  I  stället  infördes 
salt,  humle,  öl,  tyger,  industrialster  af  alla  slag  (från 
Tyskland  och  Holland)  samt  vin.  Af  denna  vara  före- 
kommo  tre  slag,  nämligen  sött,  surt  och  svagt  vin.  Den 
förnämsta  af  de  vinsorter,  som  infördes,  var  den  spanska 
"bastarden",  som  ansågs  för  det  dyrbaraste  "på  grund 
af  sin  ädelhet  och  sötma"  ;  därnäst  kommo  de  allmänt 
använda  rhenska  vinerna.  Ett  annat  surt  vin  kom  från 
Frankrike  och  kallades  "romeniskt"  (romenia);  det  bru- 
kade användas  i  kyrkorna  till  nattvardsvin.  Till  den 
svaga  sorten  hörde  ett  rödt  franskt  vin,  kalladt  "peitha", 
men  det  var  mindre  vanligt^. 

Inrikeshandeln  hade  sina  medelpunkter  i  marknaderna. 
Af  dylika  omnämner  Olaus  Magnus  framför  allt  distingen 
("Dysting,  id  est  ludiciarium  locum  prudentissimse  Re- 
ginae  Dysse")  i  Upsala,  samt  Februarimarknaden  (samtings- 
marknad) i  Strängnäs.  Vidare  hölls  en  marknad  i  midten 
af  Mars  vid  O  viken  i  Jämtland  på  isen  af  Storsjön,  samt 
flera  andra  marknader  på  olika  ställen  af  landet  i  början 

*  Hist.  XIII,  C.  44.         ^  HiLDEBRAND,  anf.  arb.,  I,  3,  s.  227. 
'  Jmfr  Hist.  IV,  C.   10.         **  Jmfr  Hist.  XIII,  C.  19-^20. 

21 


322 

eller  slutet  af  Maj^  Carta  marina  angifver  dessutom, 
att  marknader  höllos  vid  Hudiksvall  (eller  på  det  s.  k. 
Hornslandet)  i  Helsingland  samt  på  Hernön  vid  kusten 
af  Ångermanland. 

Angående  tiden  för  distingens  hållande  berättar  Olaus 
följande:  " invariabili  siguo  et  tempore  cuncti  Septentrio- 
nales  populi  ac  eorum  vicina3  nationes  nundinas  huius- 
modi  strictissime  servare  solent;  hoc  scilicet  modo,  quod 
primse  incensionis,  quse  fit  post  diem  etiam  mediam  noctem 
Trium  Regum  in  Januario,  plenilunium,  infallibile  signum 
et  tempus  prfescribat,  quo  omnes  ad  praedictas  nundinas 
loco  cunctis  notissimo  valeant  pervenire,  eo  tamen  ser- 
vato  puncto,  ut  ante  et  in  ea,  ac  post  eius  lucem  ob- 
servent  commercia  instituta,  ut  luna  decrescens  suo  lu- 
mine  unicuique  reditum  pra3beat  ad  locum  unde  sit  pro- 
fectus"  2 

De  varor,  som  torgfördes  på  distings  marknad,  voro 
dyrbara    skinn    af   olika   slags  djur,  silfverkärl  till  bruk: 
för  borden  eller  för  kvinnornas  "  omättliga  prydnadslusta"  , 
sädesvaror,   saker  af  metall,  järn  och  koppar,  tyger  och 
matvaror,  hvilket  alltsammans  "oftare  försåldes  efter  bil- 
lig  uppskattning    än    efter    mått  och  vikt".     Undantag 
härvidlag    gjorde    de   produkter  befolkningen  nödvändigt 
behöfde,  såsom  gröda  eller  säd  (fruges),  hästar  till  krigs- 
bruk,   "flytande  matvaror"  (liquidae  esca?),  smör  och  ost. 
Under  krigstid  var  det  främmande  köpmän  förbjudet  att 
utföra   dylika    vårord     Handeln  hade  så  småningom  öf- 
vergått  från  att  vara  byteshandel  till  att  bli  handel  med 
mynt  och  penningar  som  värdemedel;  i  trakterna  längst 
i    norr    lefde  man  dock  i  allmänhet  ännu  utan  mynt  — 
upplyser  Olaus  —  och   handeln  där  (med  Lapparne)  var 
nästan  uteslutande  byteshandel.     Man  använde  i  Sverige 
bl.   a.    ett   egendomligt  slags  mynt  af  läder  (coriaria  pe- 
cunia,    certis    argenteis  punctis,  quibus  valör  in  pondere 
et    numero    pensaretur,    variata)^.     Vid  de  östra  gräns- 

1  Hist.  IV,  C.  6.         2  nig|.    ibij  3  Higt    ibid. 

4  Hist.  VI,  C.  12. 


323 

trakterna  hade  man  emellertid  att  utstå  ledsamma  obe- 
hag på  grund  däraf,  att  Moskoviterna  voro  skicklige  falsk- 
myntare  och  utprånglade  massvis  med  mynt,  tillvärkade 
af  en  blandning  af  järn,  tenn  och  bly  (moneta  ferro, 
stanno,  plumboque  mixto  fabricata)^ 

Olaus  beskrifver  samfärdseln  särskildt  mellan  Sverige 
och  Norge  såsom  synnerligen  svår  och  besvärlig  till  följd 
af  de  under  vintertiden  sig  hopande  stora  snömassorna  i 
Dovrealperna;  köpmännen  måste  för  sina  vinterresor  öf- 
ver  fjällryggen  förse  både  sig  själfva  och  sina  hästar  med 
snöskor.  Varorna  klöfjades  på  hästryggen.  De  varor, 
som  på  detta  sätt  fraktades  från  det  ena  landet  till  det 
andra,  voro  salt,  järn  ("crustatum  ferrum"),  linne-  och 
ylletyger,  koppar  och  silfver  samt  skinnvaror  (pälsvärk)  ^. 


Beträflfande  Sveriges  etnografiska  förhållanden  under 
äldre  tider  lämnar  Olaus  Magnus  därom  en  mängd  ganska 
intressanta  uppgifter,  af  hvilka  endast  de  allra  viktigaste 
och  mast  karaktäristiska  här  kunna  bli  föremål  för  om- 
nämnande, dels  emedan  en  ingående  behandling  af  dessa 
saker  skulle  föra  alltför  långt,  och  dels  emedan  H.  Hilde- 
BRAND  i  sitt  stora  kulturhistoriska  värk  om  Sveriges 
medeltid  på  ett  i  det  hela  uttömmande  sätt  redogjort  för 
Olaus  Magnus'  framställning  af  Sveriges  etnografi. 

Hvad  först  bostäder  och  byggnader  i  Sverige  på  denna 
tid  angår^  uppfördes  dessa  dels  af  sten,  dels  af  trä^. 
På  båda  dessa  byggnadsmaterial  fans  i  landet  rik  till- 
gång, det  förstnämnda  i  synnerhet  i  Östergötland,  där 
det  hämtades  från  Omberg  och  trakterna  därintill  (Al- 
vastra,   Vadstena   m.  fl.    ställen),    samt  i  Västergötland, 


1  Hist.  VI,  c.  13. 

^  Hist.  IV,  C.   13.     Jmfr  Cart.  mar.  och  Opera  breve. 

3  Jmfr  Hist.  XII,  C.  1,  2,  3  m.  fl.  Trä  var  af  gammalt  bygg- 
nadsmaterialet i  Sverige;  bruket  att  mura  stenhus  inkom  först  under 
medeltiden. 


324 

där  man  erhöll  kalksten  från  Kinnekulle.  Vanligen  upp- 
fördes alla  byggnader  på  grundmurar  af  sten.  De  voro 
—  uppgifver  Olaus  ^  —  af  många  olika  slag,  nämligen 
"pyramidales,  cuneatce,  arcuales,  rotundce  et  quadratw^ . 
Det  förstnämnda  slaget  (pyramuiales)  uppfördes  endast 
af  störar  eller  stänger,  som  upptill  sammanbundos,  men 
nedtill  hopstäldes  med  vidgade  mellanrum  (i  tältform). 
Dylika  byggnader  användes  om  sommaren,  på  det  handt- 
värkare  o.  s.  v.  icke  skulle  besväras  af  eld  och  rök  i 
sommarvärmen ;  de  voro  sålunda  ett  slags  uthus,  och  man 
torde  väl  närmast  böra  anse  dem  som  afläggare  af  den 
gamla  finska  eller  lappska  bostadsformen,  den  s.  k.  kåtan. 
Det  andra  slaget  af  byggnader  (cuneatce)  gjordes  nästan 
alltid  mycket  högt  (in  altum  porrectso  sunt),  på  det  vinden 
skulle  kunna  bortföra  de  å  taket  under  vintertid  sig  ho- 
pande snömassorna,  hvilka  eljest  skulle  förstöra  bygg- 
naden ;  taken  utgjordes  af  björknäfver  (corticibus  betulae), 
tegel  eller  klufna  spån  (fissilibus  scandulis)  af  tall,  gran, 
ek  eller  bok.  De  förmögnes  hus  täcktes  med  tak  af 
koppar-,  stål-  eller  blyplåt  liksom  kyrkorna.  Då  tegel 
på  Olaus  Magnus'  tid  väl  knappast  var  användt  som 
byggnadsmaterial  på  landsbygden,  torde  detta  slag  af 
byggnader  närmast  afse  de  höga  gafvelhusen  i  städerna, 
där  tegel  med  förkärlek  användes*;  äfven  taken  af  me- 
tallplåt träffades  väl  näppeligen  annorstädes  än  i  städerna 
samt  å  adelns  slott  och  gårdar.  Näfver,  som  med  säker- 
het användes  till  taktäckning  å  allmogens  hus  på  lands- 
bygden^, kan  äfven  ha  varit  i  bruk  i  städerna,  likaväl 
som  torf.  Olaus  berättar  nämligen^,  att  man  i  Gothien 
byggde  höga  och  breda  hus  af  sten  eller  trä,  som  om- 
sorgsfullt täcktes  med  granbjälkar  eller  björknäfver;  där 


»  Hiöt.  XII,  c.  1. 

2  Jmfr  H.  HiLDEBRAND,  anf.  arb.,  I,  4,  a.  421  o.  ff. 

^  H.  HiLDEBRAND,  anf.  arb..  I,  2,  s.  143. 

*  Hist.  IX,  C.  38.  Samma  berättelse  finnes,  med  obetydlig  för- 
ändring i  ordalagen,  i  Hist.  XII,  C.  3.  Här  talas  i  stället  for  björk- 
näfver om  näfver  af  asp  (corticibus  populeis). 


325 

ofvanpå  lades  från  gräsbacken  utskurna  rektangulära  jord- 
torfvar,  som  besåddes  med  säd  och  vattnades.  På  dessa 
torftak  betade  äfven  kreaturen,  h vilket  i  synnerhet  kom 
till  användning  under  belägringar.  Såväl  af  denna  upp- 
lysning som  af  åtföljande  bild  framgår,  att  Olaus  här 
afsett  husen  i  städerna. 

Det  tredje  slaget  af  byggnader  (arcuales)  ^  uppfördes 
så  konstmessigt,  att  det  gaf  tillräckligt  skydd  mot  vinden 
och  snön,  såväl  hvad  muren  som  trävärket  (tam  muro 
quam  ligno)  beträffade,  och  användes  till  olika  nödvändiga 
ändamål.  Sådana  byggnader  funnos  vid  de  förnämes  gårdar 
och  begagnades  till  förvaring  af  husgeråd  och  handtvärks- 
saker. 

Det  fjärde  slaget  (rotundce)  var  tämligen  sällsynt, 
men  hade  från  taket  ständigt  inträngande  ljus  och  an- 
vändes därför  af  handtvärkare  för  deras  olika  sysselsätt- 
ningar. 

De  fyrkantiga  husen  slutligen  (quadratce)  voro  de 
vanligaste,  och  uppbyggdes  i  allmänhet  af  de  gröfsta 
stockar,  som  synnerligen  väl  hopfogades  i  hörnen ;  i  denna 
hopfogning  visade  sig  byggmästarens  skicklighet.  Dessa 
hus  hade  vanligen  fönstren  i  taket,  hvarifrån  ljuset  be- 
lyste alla  i  stugan.  De  murade  byggnaderna  åter  hade 
visserligen  mot  storleken  proportionella  ingångar  (portas), 
men  däremot  mycket  trånga  fönster,  för  att  utestänga 
kölden  och  snödrifvorna.  Ty  voro  de  större  och  bredare, 
som  bruket  var  i  Italien,  skulle  de  vid  snöyra  genast 
tryckas  in  och  husen  själfva  fyllas  af  snömassor^.  Olaus 
skildrar  här  riktigt  allmogens  knutthnrade  bostäder  (den 
s.  k.  *" stugan"),  men  huruvida  på  landsbygen  äfven  be- 
gagnades stenbyggnader  vid  denna  tid  är  ytterst  ovisst, 
då  i  allmänhet  inga  uppgifter  härom  förefinnas  ^ ;  men  det 
förefaller  icke  osannolikt,  att  Olaus  Magnus  äfven  med 
sina    "murade    hus"    (muratse  sedes)  afsett  förhållandena 


1  Hiat.  Xn,  c.  2.         2  Higt    -^^^^ 

^  HiLDEBRAND,  anf.  arb.,  I,  2,  s.  143  och  I,  4,  s.  418  o.  flf. 


326 

hos  allmogen,  om  man  får  sluta  härtill  af  sammanhanget 
i  hans  framställning. 

Om  bruket  af  fönster  berättar  Olaus  \  att  dessa 
(**pra)sertim  in  vaporariis")  voro  insatta  i  det  på  sned 
stälda  taket  (in  obliquis  tectis,  d.  v.  s.  takets  i  vinkel 
mot  h varandra  stälda  sidor),  och  gjordes  antingen  af  glas 
eller  tjäradt  linne  för  att  utestänga  regnvattnet.  I  stä- 
derna voro  fönstren  på  sidan  (mot  gatan)  till  följd  af  de 
trånga  gränderna  försedda  med  järngaller  (ferreas  crati- 
culas)  och  stängsel;  i  gränstrakterna  gjorde  man  äfven 
ingången  eller  porten  till  bostaden  trång  och  låg  af  fruktan 
för  fiender  och  röfvare.  I  städerna  brukade  man  till 
samfäldt  skydd  och  på  gemensam  bekostnad  bygga  fem 
ä  sex  sidobyggnader  intill  hvarandra  och  innesluta  hvar 
och  en  inom  en  järnport,  på  det  fienden,  äfven  om  han 
intagit  stadens  murar,  sålunda  på  nytt  skulle  få  börja  en 
belägring. 

En  särskild  byggnad  —  bihang  till  hufvudbyggna- 
den  —  synes  under  medeltiden  iarfs^w^ran  ha  varit  ^.  Olaus 
Magnus  omtalar  ^,  att  ingenstädes  i  världen,  ej  ens  i  Ita- 
lien, var  bruket  att  bada  så  allmänt  som  i  Norden.  Där 
funnos  såväl  enskilda  som  allmänna  bad,  skötta  ^med 
den  bästa  ordning  och  skick  ^  samt  försedda  med  alla 
nödiga  redskap.  De  enskilda  baden  tillhörde  förnäma 
personer  och  anlades  vanligen  invid  rinnande  vatten  eller 
i  trädgårdar ;  de  allmänna  baden  funnos  i  städer  och  byar, 
så  många  som  behofvet  fordrade.  Svafvelbad  forekommo 
däremot  icke  i  Norden,  där  de  voro  föga  omtyckta;  i 
stället  begagnade  man  med  så  mycket  större  förkärlek 
de  inhemska  baden.  Badstugan  var  genom  en  brädvägg 
afdelad  i  tvänne  rum,  ett  för  män  och  ett  för  kvinnor. 
Uppförde  sig  —  förtäljer  Olaus  —  någon  i  badet  på  ett 
förargelseväckande  sätt,  blef  han,  om  det  var  vinter,  ut- 
kastad  i  snödrifvQrna  eller,  om  det  var  sommar,  doppad 

1  Hist.  XII,  c.  3. 

^  Jmfr  HiLDEBRAND,  anf.  arb.,  I,  2,  s.  159. 

3  Hist.  XV,  C.  35. 


327 

i  kallt  vatten,  h  varför  utan  han  någon  tid  '^  måste  försaka 
födan". 

Det  förefaller,  som  Olaus  här  framstält  såsom  en 
slags  straffprocess,  hvad  som  endast  och  allenast  var  det 
afkylande  bad  man  alltid  tog  efter  ångbadet  i  en  dylik 
badstuga.  Badet  var  nämligen,  som  äfven  framgår  af 
den  till  Olaus'  beskrifning  fogade  bilden,  ett  numera  så 
kalladt  finskt  bad,  där  hettan  och  ångan  åstadkoms  ge- 
nom att  slå  vatten  på  heta  stenar.  På  väggarne  voro 
lafvar  uppsatta  till  hvilo-  och  sittplatser  för  de  badande, 
som  å  bilden  framställas  nakna,  med  undantag  af  att  de 
hade  en  badgördel  om  lifvet  och  en  badmössa  på  huf- 
vudet.  På  gofvet  stå  stora  kar  och  hyttor  fylda  med 
vatten.  Å  en  variant  till  denna  figur  synes  en  kvinna 
göra  i  ordning  en  ruska  (af  björk?)  för  att  därmed  risa 
de  badandet 

Belysningen  i  bostäderna  åstadkoms  öfver  hela  Nor- 
den genom  brinnande  torrvedsstickor  af  furu  (tedis  pineis)  ^. 
Dessa  sönderklöfvos  med  båda  händerna  till  fina  spån 
och  fastes  till  ett  visst  antal  vid  gördeln;  vid  använd- 
ningen höll  man  dem  antingen  brinnande  i  munnen  eller 
satte  dem  i  hufvudbonaden  (capitis  tegumento).  På  detta 
sätt  gick  man  hvart  man  behagade  både  ut  och  in,  utan 


^  Jmfr  ital.  appl.  af  01.  Magn.  historia.  Det  önska  badstagnbadet 
omtalas  redan  i  Ealevala,  där  sättet  att  bada  utförligt  beskrifves;  det 
tillgick  då  på  alldeles  samma  sätt  som  na  nästan  öfFerallt  på  Finlands 
landsbygd.  Dock  synes  badstugan  med  åtföljande  bad  icke  ursprung- 
ligen ha  tillhört  finska  folkstammen;  enligt  A.  Ahlqvist,  De  vestfinska 
språkens  kulturord,  Helsingfors  1871,  s.  108  o.  ff.,  torde  finnarne  upp- 
tagit detta  bruk  från  kringboende  folk.  Hos  Herodot  förekommer  upp- 
giften, att  redan  skytiska  folk  ägde  ett  slags  ångbad,  men  säkert  är  äf- 
ven, att  badstugan  och  dess  badsätt  är  ett  mycket  gammalt  bruk  på  den 
Skandinaviska  halfon.  Möjligt  är  därför,  att  det  ursprungligen  är  ett 
skandinaviskt  bruk,  som  sedermera  kommit  till  finnarne.  Jmfr  G.  Betzius, 
Finland  (Bidrag  tiU  vår  odlings  häfder),  Stockholm  1881,  s.  78  o.  flf.  I 
Finland  bada  båda  könen  tillsammans  (i  samma  rum),  men  enligt  Olaus' 
framställning  förekom  motsatta  förhållandet  i  Sverige. 

2  Hist.  II,  C.  17. 


328 

att  ljuset  utsläcktes  af  blåst  eller  drag.  Dock  var  denna 
belysning  bekvämare  på  öppna  fältet  än  i  husen  till  följd 
af  kådröken,  som  "ej  kunde  fördragas  af  alla  lika  väl  som 
rök  af  annat  lyse,  i  synnerhet  icke  af  barnaföderskor, 
för  hvilka  den  föranledde  åtskilliga' obehag**.  För  att 
aflägsna  den  skadliga  röken  voro  likväl  byggnaderna 
upptill  invid  taket  försedda  med  rökhål  (cuneatis  canali- 
bus  sursum  per  tectum)^  Under  krigstid  användes  torr- 
vedsstickor  till  belysning  vid  vinterfälttåg  såväl  af  fot- 
folk som  ryttare. 

I  afseende  på  husgeråden  omtalar  Olaus,  att  Nordens 
folk  ägde  en  mängd  olika  slag  af  kärl  såväl  af  malm 
(aeneaa)  som  af  koppar  (cupra3  amphora).  De  måste  näm- 
ligen göras  af  dylikt  hållbart  material  till  följd  af  kölden, 
enär  kärl  af  en  mjukare  materia  (d.  v.  s.  lergods)  eller 
af  glas  snart  af  kylan  fördärfvades.  Man  hade  mortlar 
(mortariola),  malmgrytor  (cenece  ollce)'^,  tvättbäcken  (pe^ 
lues)  och  badkärl  (lavachra)'^  af  olika  utseende,  slutligen 
tennkärl  (stannea  väsa),  som  dock  mästadels  voro  af  ut- 
ländsk tillvärkning ;  de  kommo  nämligen  från  England. 
Till  följd  af  tennets  naturliga  hårdhet  och  glans  kunde 
köpmännen  ofta  försälja  dessa  kärl  såsom  varande  af 
silfver,  så  vida  de  icke  direkt  ertappades  som  förfalskare. 
Att  alla  kärl  voro  af  malm,  koppar  eller  järn  berodde  icke 
allenast  på  den  stränga  vinterkylan:  man  ville  ha  kärl 
af   varaktig   beskafifenhet    äfven    därför,   att  de  brukade 


*  Olaus  tillägger  här,  Hiat.  II,  C.  17 :  "parsque  candelis  commu- 
nibus  brachiali  longitudine,  iuxta  noctium  prolixitatem  accensis  utuntur". 

^  Af  bilden  (Hist.  XIII,  C.  35)  ser  man,  att  åtskilliga  af  dessa 
grytor  voro  försedda  med  fötter,  så  att  de  kunde  sättas  öfver  oiden. 
Ordet  "gryta"  är  tecknadt  med  runor  å  en  i  bilden  förekommande  figur; 
likaså  ordet  "kanna". 

^  Under  medeltiden  förekommo  handtvagningar  i  sammanhang  med 
måltiden,  hvilket  var  så  mycket  mera  nödvändigt,  som  fingrarne  tjänst- 
gjorde i  stället  för  gaffel.  För  dessa  tvagningar  hade  man  särskilda 
tvättshålar  eller  handfat,  äfven  kallade  "mnllögar"  (ursprung,  mundlaug  = 
handbad) ;  dylika  kärl  är  det  Olaus  Magnus  afser  med  "pelues".  Jmfr 
HiLDEBRAND,  anf.  arb.,  I,  s.  52,  I,  2,  s.  152. 


329 

gifvas  i  hemgift  och  lämnas  i  atf  till  efterkommande. 
Under  krigstid  gömdes  metallsakerna  i  jorden  och  vid 
inträdande  hungersnöd  såldes  de  i  utbyte  mot  säd.  Ofta 
måste  man  köpa  sig  fri  från  fiendens  framfart  och  härj- 
ningar genom  aflämnandet  af  silfret^ 

Lerkärl  (väsa  fictUia)  voro  däremot  mindre  i  bruk, 
liksom  äfven  tillvärkningen  däraf  var  ringa,  emedan  de, 
fylda  med  någon  flytande  vätska,  lätt  fröso  sönder;  dock 
infördes  sådana  kärl  från  Tyskland,  liksom  äfven  (/rönt 
glas,  som  var  starkare  än  annat  sådant'-.  Glas  var  för 
öfrigt  en  stor  sällsynthet  på  borden  i  de  nordiska  hem- 
men till  följd  af  de  drickandes  våldsamhet;  **lätt  kunde 
man  härvidlag  lida  skada  eller  såras  af  de  krossade  glas- 
skärfvorna.  I  stället  användes  träbägare  af  gran  (poculls 
abietinis),  hvaraf  man  vid  dryckeslag  kunde  slå  sönder 
ända  till  tjugo  stycken  på  en  gång"  ^.  Af  bilden,  som 
följer  efter  ^  denna  Olaus  Magnus'  beskrifning  ser  man, 
att  vid  dryckeslag  äfven  användes  horn,  hvilket  var  det 
vanligaste  dryckeskärlet  under  medeltiden.  Det  var  an- 
tingen ett  värkligt  djurhorn  eller  i  hornform  arbetadt 
af  trä  ^ 

Olaus'  uppgift  att  glas  var  en  så  stor  sällsynthet  i 
Norden  öfverensstämmer  med  värkliga  förhållandet,  enär 
medeltidsafdelningen  af  Statens  Historiska  Museum  icke 
har  ett  enda  glaskärl  att  uppvisa.  Visserligen  ha  sådana 
icke  alldeles  saknats,  men  säkert  är,  att  de  förekommo 
ytterst  sparsamt  och  i  alla  händelser  icke  blifvit  tillvär- 
kade  i  Sverige^.  Äfven  tillvärkningen  af  lergods  och 
bruket  af  detsamma  synes  i  enlighet  med  Olaus'  påstå- 
ende  nära  nog  ha  legat  fullständigt  nere.     Hildebrand 


»  Hist.  XIII,  c.  35.  2  Higt    ibi^j 

3  Hist.  XIII,  C.  38.  •*  Hi8t.  XIII,  C.  39. 

^  Jmfr  Hildebrand,  anf.  arb.,  I,  2,  s.  152. 

®  Jmfr  Hildebrand,  anf.  arb.,  I,  4,  s.  495  o.  följ.  Glaskärl  och 
glaspärlor  hittas  däremot  icke  sällan  i  graffynd  från  den  äldre  järnåldern. 
Glasmästare  omtalas  i  Upsala  år  1415,  i  Nådendal  1449  och  i  Stockholm 
1465;  de  torde  endast  ha  tillvärkat  fönsterglas. 


330 

uppger  \  att  han  ingenstädes  i  medeltidsurkunderna  fun- 
nit krukmakeriyrket  omnämndt.  Lerkärlen  ersattes  i 
väsentlig  mån  af  svarfvarnes  och  kanngjutarnes  arbeten, 
äfvensom  af  hornen. 

Att  detta  oaktadt  lerkärl  på  ett  och  annat  ställe 
voro  i  bruk  framgår  af  fynd  från  fästet  å  Ragnhildshol- 
men  vid  Kungälf .  Möjligen  sammanhänger  just  med  detta 
fynd  Olaus  Magnus'  uppgift^,  att  man  i  Västergötland 
och  södra  Norge  träfifar  på  "sten  gry  tor**  (ollas  lapideas) 
af  samma  slag  som  de,  hvilka  utbjudas  till  salu  i  Rom. 
Härvid  berättar  han  följande  legend :  **  quse  (se.  ollae)  tan- 
tam  vim  ebullitionis  ab  igne  super  petram,  vel  frigidos 
cineres  retinent,  ut  supervenienti  inspectori  appareant  sine 
foco  buUire ;  talique  spe  nonnulli  luthones  seu  Cimbri  de- 
cepti  sunt,  qui  ut  cibos  sine  lignis  et  igne  decoquant, 
huiusmodi  ollas  hilariter  comparare  festinant,  gens  alio- 
quin  in  fictionibus  ingeniosa.** 

Utom  de  dryckeskärl  och  kärl  af  annat  slag,  som  i 
det  föregående  omtalats,  omnämner  Olaus  ^  äfven  sådana 
med  förgylda  kanter  (deauratis  labris)  och  fötter  i  form 
af  gripklor  (e  gryphonum  unguiis) ;  dessutom  silfverskålar 
("qui  Schala  dicuntur")  af  bred  form  som  ett  kranium. 
Slutligen  berättar  Olaus  ^,  att  man  vid  fästliga  dryckeslag 
äfven  använde  ett  slags  dryckeskärl,  som  liknade  ett  kung- 
ligt diadem  och  voro  skickligt  utarbetade  i  form  af  en 
krans  eller  krona  af  vridna  trädrötter  (ex  crispatis  ar- 
borum  radicibus).    De  kallades  Kosa. 

Dessa  egendomliga  gamla  dryckeskärl,  hvaraf  åt- 
skilliga finnas  bevarade  i  Nordiska  museet  i  Stockholm, 
voro  enligt  6.  O.  Hyltén-Cavallius*  ursprungligen  "in- 
genting annat  än  stora  ölskålar  af  trä  och  förekomma 
under  denna  enklare  form  i  den  adliga  ätten  Eåses  lik- 
som   i    flera  andra  familjers  sköldemärken.    I  åtskilliga 


»  Anf.  arb.  I,  5,  s.  581.  *  Hist.  XIH,  C.  35, 

^  Hiöt.  ibid. 

■*  G.  O.  Hyltén-Cavallius,  Kåsa  från  1600-talet,  i  A.  Hazelius,  Min- 
nen från  Nordiska  museet,  Bd  1,  Sthm  1885. 


331 

landsorter  gifves  ock  ännu  namnet  kosa  eller  kåsa  åt  små 
runda  bollar  eller  bägare  af  trä  och  silfver.  Men  under 
medeltiden,  synnerligast  på  1400-talet  och  i  förra  hälften 
af  1500-talet,  arbetades  dessa  kåsör  ännu  af  trä,  gjordes 
omåttligt  stora  och  utsirades  med  en  eller  tvänne  grepar, 
präktigt  utskurna  med  snirklar  och  blommor  och  ämnade 
att  vid  tömmandet  föras  öfver  hufvudet,  där  de  då  bil- 
dade liksom  en  krans  eller  annan  präktig  hnfvudprydnad.*" 
Kåsorna  omnämnas  icke  sällan  i  handlingar  från 
medeltiden,  och  forekommo  enligt  Olaus  Magnus  äfven  i 
Finland,  där  man  förstod  att  utsira  dem  på  ett  präktigt 
sätt\  Olaus  återger  på  ett  träsnitt*^  ett  svenskt  dryc- 
keslag, där  fyra  gäster  täfla  i  tömmandet  af  de  stora  med 
kransformiga  grepar  försedda  laggade  kåsorna,  under  det 
källarsvennen  häller  upp  öl  ur  en  ansenligt  stor  tillbrin- 
gare,  som  står  på  golfvet^.  Till  denna  teckning  fogar 
Olaus  följande  beskrifning:  "Till  nordboarnes  dry ekes- 
skick  höra  bruk,  som  med  religiös  vördnad  iakttages, 
nämligen  att  man  stående  dricker  skålar  för  högre  väsen, 
äfvensom  till  furstars  och  förnäme  mäns  ära.  Vidare  an- 
ställer man  täflan,  där  hvar  och  en  mödosamt  (per  sudo« 
rem)  anstränger  sig  att  i  ett  eller  två  eller  flera  drag 
tömma  en  dryckeskåsa  (amphora  capitolina)  ^.  Därför 
synas  de  på  teckningen  sittande  till  bords  liksom  med 
krans  på  hufvudet,  drickande  ur  kärl  af  nämnda  form. 
Ännu  underligare  måste  det  förefalla  den  i  dessa  ting 
oerfarne,   att  se  svennerna  (ministros)  liksom  herdar  för 


*  Hist.  XIII,  C.  38.  Å  Carta  marina  finnes  mellan  Ulfaby  och 
Kaagmo  en  dylik  "kosa"  af  bildad.  Bedau  i  början  af  1600-talet  hade 
dessa  gamla  dryckeskärl  blifvit  ytterst  sällsynta,  men  finnas  äunn  idag 
kvar  på  ett  eller  annat  ställe  i  Dalarne  och  några  andra  orter  i  Sverige. 
Jmfr  G.  O.  Hyltén-Cayallius,  auf.  st. 

2  Hist.  Xni,  C.  37. 

'  Af  denna  anledning  fick  en  dylik  tillbringare  namnet  "ståndkar" 
eller  stånk-a. 

*  FiCKLEB,  Olaj  Magnj  Historien,  s.  345,  anger  storleken  af  en  dylik 
kåsa  på  följande  sätt:  "das  ist  ein  sehr  grosse  Mäss  bei  einem  Strass- 
burger  Ohm." 


332 

en  hop  af  behornade  hjortar  i  skaror  tåga  fram  för  att 
åt  gästerna  kredensa  dessa  kärl  fylda  med  öl.  Icke 
nöjda  med  ofvannämnda  täflingsförsök  bemöda  de  sig 
äfven  att  visa  sin  uthållighet  i  drickandet  därigenom, 
att  de  dansa  omkring,  svängande  med  den  djupa  och  fylda 
ölkåsan,  stäld  på  det  blottade  hufvudet.  På  liknande  sätt 
bruka  de  äfven  nalkas  sina  dryckesvänner  för  att  tömma 
skålar,  bärande  andra  slags  kärl,  ett  i  hvar  hand,  fylda 
med  vin,  öl,  mjöd  och  must.** 

Husgeråden,  såväl  de  af  metall  som  de  af  trä,  torde 
under  medeltiden  ha  uppstälts  som  prydnader  i  bonings- 
husen eller  som  klädsel  på  väggarne  ^  Olaus  Magnus 
nämner  likväl  ingenting  härom,  däremot  berättar  han^, 
att  det  inre  af  de  till  dagligt  bruk  använda  byggnaderna 
från  golf  till  tak  alltid  var  öfverklädt  med  ett  slags  nät- 
liknande  väfnad  af  hvit  färg  (som  kallades  ^  Spraangning^), 
utom  i  de  förnämes  hus,  där  väggarne  täcktes  af  siden^ 
tyger  (sericeis  pannis  ornantibus)  eller  dyrbara  glleväfna- 
der^.  Afven  vapen  af  alla  slag  upphängdes  som  pryd- 
nader i  de  förnämes  bostäder*. 


*  Jmfr  HiLDEBRAND,  anf.  arb.,  I,  2,  s.   152.         ^  YHet.  XIII,  C.  48. 
^  Jmfr  Hiat.  XIII,  C.  49.     Om  **Spraangnifig"  (d.  v.  8.  språngning) 

meddelar  Evald  Liden:  Ordet  sammanhänger  påtagligen  med  det  af  Rietz, 
Ordb.  II,  8.  661,  från  Kållands  h:d  i  Västergötland  anförda  språnge-laJcan 
-~  "hvitt  linnelärft,  som  spännes  under  taket  i  en  bröllopsstuga;  det  be- 
står af  4  till  6  olika  stycken,  hvaraf  hvartannat  utgör  vanligt  linne;  de 
öfriga  styckena  likna  spetstyg,  hvari  bilder  af  tuppar,  stjärnor  m.  m.  äro 
inväfda".  Vidare  hör  hit  nno.  Sprang  -  -  "aaben  (kniplet,  haeklet,  fileret) 
Bord  eller  MellemvflBrk  paa  Dug,  Haandklsede  o.  s.  v."  (Gudbrandsdalen, 
se  Boss,  Norsk  Ordb.  s.  745),  äfven  =•  "Fryndser,  smaa  Duske  i  Kanter 
af  en  Dug"  (Ö.  Österdalon,  se  Aasen,  Norsk  Ordb.  s.  737).  —  Ordet 
språngning  synes  vara  bildadt  af  ett  värb  *  spränga  (=:nno.  spränga 
'bessette  med  Fryndser  eller  Sprang')  d.  v.  s.  utföra  ett  sådant  hand- 
arbete, som  kallas  *språng  (nno.  sprang)  på  samma  sätt  som  av.  virk' 
ning,  sticJcning,  hah-ning  etc.  af  virka,  sticka,  baka  etc.  Möjligen  har 
ordet  sprang  inkommit  från  Nordtyskland.  Det  synes  anknyta  sig  till 
medellågty.  sprank-siuche  "gemustortea,  gesprenkeltes,  buntes  Zeug"  (LiJB- 
ben-Walther,  Handtwörterb.) ;  jmfr  i  en  Hamburger  ZunftroUe:  "eyn 
schone  alferlaken  gel  myt  rosen  unde  biomen  sprank". 

*  Hist.  ibid. 


333 

I  afseende  på  befolkningens  klädedräkt  anmärker 
Olaus  till  en  början  \  att  denna  i  allmänhet  enligt  gam- 
malt bruk  var  kort  och  åtsittande  med  undantag  af  stöf- 
larne  (prakter  caligas),  hvilka  gjordes  något  vidare.  På 
tyskt  sätt  begagnades  däremot  vida  öfterplagg  (ampliori- 
bus  vestimentis),  hvarmed  Olaus  troligen  afsett  den  så 
kallade  manteln  eller  kåpan,  som  påsattes  den  öfriga 
dräkten.  Emellertid  användes  —  säger  Olaus  vidare  — 
fordom  en  annan  dräkt  i  Norden  än  nu;  i  synnerhet  gälde 
detta  i  fråga  om  kvinnorna.  Därpå  anför  han  en  del 
exempel  på  dessa  äldre  (och  väl  ännu  på  hans  tid  fort- 
lefvande)  moder:  de  förnäma  kvinnorna  betjänade  sig  af 
gammalt  af  kjortlar  (tunicis),  som  öfver  bröstet  och  vid 
armarne  voro  hårdt  åtsittande  samt  nedtill  synas  haft  en 
betydlig  längd,  att  döma  af  Olaus*  beskrifhing:  ^in  ex- 
tensione  fimbriarum  monstrosa  videbatur  longitudo,  adeo 
ut  vix  una  sufficeret  ancilla  in  fimbriis  huiusmodi  com- 
portandis,  quse  etiam  in  hoc  abusu  aliqualiter  domina> 
suiB  conformabatur  ^.  **  På  hufvudet  buros  fina  linnedu- 
kar, hvilka  infördes  som  handelsvaror  till  Sverige,  och 
därunder  gyllene  kransar,  inlagda  med  dyrbara  stenar 
efter  börd  och  rikedom^.  I  Skenninge  —  berättar  Olaus 
—  brukade  de  unga  kvinnorna  (af  medelklassen)  vid  fäst- 
liga tillfallen  visa  sig  med  kvartershöga  prydnader  af 
guld  eller  silfver,  liksom  de  äfven  å  kläderna  hade  rika 
silfverprydnader  ^.  Utom  hufvudsmycken  användes  hals- 
kedjor, bröst-  och  armsmycken,  kedjor  och  ringar^.  Om- 
kring lifvet  bundos  bälten  och  gördlar,  virkade  af  guld- 
tråd eller  förfärdigade  af  gjutna  eller  utslagna  guld-  och 
silfverskifvor  (lamina)  af  två  tums  bredd.    De  öfriga  kvin- 


»  Jmfr  Hist.  IV,  C.  4.  *  Hiat.  XIV,  C.  1. 

^  Hist.  ibid.  Hos  H.  Hildebrand,  anf.  arb.,  I,  4,  s.  449  heter  det, 
att  **när  en  förmögen  kvinna  gick  med  blottadt  hufvud,  prydde  hon  detta 
med  ett  hufvudsilfver  eller  krans**.  Enligt  Olaus  kan  man  härvidlag  äfven 
tala  om  ett  hufcudguld,  som  bars  under  duken,  sålunda  icke  alltid  då 
hufvudet  var  blottadt. 

*  Hiat.  VI,  C.   18.  ^  Hist.  VI,  C.  17. 


334 

norna  (af  lägre  samhällsklasser)  hade  mycket  breda  ärmar, 
men  smala  i  midten  (in  medio  cuneatas)  och  där  hopfä- 
stade  med  guld  eller  silfverknappar.  På  hufvudet  buro 
de  en  röd  duk,  upptill  trång  och  spetsig,  likaledes  till- 
sluten af  silfverknappar.  Under  de  fina  linnedukame 
pryddes  äfven  dessa  klassers  kvinnor  af  gyllne  kransar; 
men  under  det  på  landet  såväl  hög  som  låg  begagnade 
mycket  åtsittande  och  korta  öfverplagg  eller  kappor  (togse), 
ehuru  af  mer  eller  mindre  dyrbart  tyg,  voro  däremot  i 
städerna  kvinnornas  ytterkläder  mycket  långa  och  prydda 
med  från  båda  sidorna  öfver  skuldrorna  nedhängande  (hop- 
fästade)  fyrkantiga  gyllne  skifvor  (lamina)  från  halsen  och 
till  fötterna  (a  collo  usque  pedes  super  fimbriis)\  För- 
näma män  buro  fordomdags  silfverbälten,  af  Olaus  kallade 
^^Silff  schena^,  samt  silfverknappar  i  kläderna^.  Träskor 
(calcei  lignei)  omnämnas'^,  men  buros  naturligtvis  i  all- 
mänhet endast  af  allmogen. 

Angående  särskildt  de  ogifta  kvinnornas  (af  borgare- 
klassen) klädsel  (virginum  ornatus)  berättar  Olaus,  att  de 
buro  en  från  halsen  (a  collo  antrorsumque)  nedhängande 
hvit  mantel  (pallium)  af  siden  eller  linne,  som  kallades 
^  Scapulare  vet  Patientia^ ,  i  hvilken  mantel  de  insvepte 
hela  kroppen  "tanquam  freni  moderamine  incedendo  vel 
conversando".  Olaus  klagar,  att  den  gammaldags  enkel- 
heten i  modet  att  kläda  sig  försvunnit;  fordom  voro,  sä- 
ger han,  grå  eller  blå  klädedräkter  (glauci  coloris  vesti- 
tus)  i  Norden  ansedda  såsom  något  oerhördt  (portentosum), 
men  nu  skattades  dessa  färger  på  grund  af  utländsk  in- 
värkan  mycket  högt^. 

Att  Olaus'  beskrifning  af  klädedräkten  i  Sverige, 
sådan  den  bars  såväl  i  äldre  tider  som  under  hans  egen 
tid,  öfverensstämmer  med  öfriga  uppgifter  i  detta  ämne, 
framgår  af  H.  Hildebrands  kulturhistoriska  skildring  af 
Sveriges  medeltid.  Beträfifande  allmogemännens  dräkt  skrif- 
ver  nämnde  författare^:  **Öfre  delen  af  kroppen  betäcktes 

»  Hist.  XIV,  Cl.  2  Hist.  VI,  c.   17.  ^  gigt.  i^  c.  28. 

*  Hist.  XIV,  C.  2.         6  ^nf    arb.,  I,  2,  a.  162. 


335 

af  kjorteln  eller  rocken,  som  hölls  tätt  kring  Hfvet  af  ett 
bälte  .  .  .  Däröfver  bars  ett  öfverplagg,  antingen  rätt  och 
slätt  en  mantel,  som  hängde  öfver  axlarne,  eller  en  man- 
tel med  kapuchon  som  kallades  kåpa  (kapa).**  Allmoge- 
kvinnorna buro  **  en  fotsid  klädning,  öppen  allenast  i  hal- 
sen med  tätt  åtsittande  ärmar,  lif  och  kjortel  i  ett  stycke 
utan  alla  andra  veck  än  dem  som  naturligen  bildade  sig ; 
om  lifvet  hade  hon  ett  bältet  Som  öfverkläde  använde 
hon  'mantir  och  'kapa',  den  senare  ibland  försedd  med 
ärmar  och  då  kallad  ärmekåpa.**  Olaus  Magnus' uppgift, 
att  männen  använde  vida  stöflar  (i  motsats  till  den  i  öf- 
rigt  åtsittande  dräkten)  torde  i  allmänhet  icke  ha  galt 
bruket  i  dagliga  lifvet,  utan  endast  vid  utomordentliga 
tillfallen  t.  ex.  resor,  alldenstund  stöflar  enligt  Hildebrand 
under  medeltiden  varit  mycket  sällsynta.  I  stället  an- 
vändes skor  jämte  de  smala  s.  k.  hosorna,  plagg  som  be- 
täckte både  fot  och  ben;  med  införandet  af  vida  byxor 
kommo  äfven  strumpor  i  bruk,  och  dessa  torde  ha  varit 
kända  i  Sverige  åtminstone  i  början  af  1500-talet  ^.  Huf- 
vudplagget  i  borgareklassens  liksom  i  allmogens  dräkt  ut- 
gjordes af  kjorteln,  som  bars  både  af  män  och  kvinnor 
(af  de  senare  fotsid).  *'Skilnaden  mellan  fattig  och  rik 
visade  sig  hos  männen  i  valet  af  tyg  och  i  tillsatsen  af 
skinn,  vanliga  materialet  var  ylle,  färgerna  växlade  mera 
än  nu.**  Till  sammanhållande  af  kjorteln  användes  knap- 
par (af  silfver),  hyskor  och  hakar,  spännen  och  bälten, 
hvilka  föremål  alla  ofta  bestodo  helt  eller  delvis  af  ädel 
metall.  Öfver  kjorteln  bars  af  både  män  och  kvinnor  vid 
åtskilliga  tillfällen  ett  öfverplagg,  den  så  kallade  manteln 
eller  kåpan.  **  Dennas  form  växlade  mycket.  An  lik- 
nade det  de  ännu  i  den  svenska  kyrkan  begagnade  mess- 
hakarne:    hufvudet    träddes    genom    ett    hål,    anbragt   i 


^  Få  upplysningar  stå  oss  till  bnds  rörande  allmogens  smycken. 
Vanligen  buro  kvinnorna  på  bröstet  ett  spänne;  därjämte  omtalas  finger- 
guld, tasslar  (tofsar),  en  sorts  slingade  silkesband  samt  silfverbälten. 
Hildebrand,  anf.  st.,  s.  171 — 172. 

*  Hildebrand,  anf.  arb.,  I,  4,  s,  442  o.  flf. 


336 

midten  af  det  rektangulära  plagget,  hvars  båda  hälfter 
därefter  hängde  ned,  den  ena  fram,  den  andra  bak,  dock 
var  förr  mellanrummet  mellan  fram-  och  bakstyckets  kan- 
ter ej  så  stort  som  å  de  nuvarande  messhakarne.  Än 
fästes  en  mantel  med  de  två  flikarne  ihop  fram  på  brö- 
stet med  ett  spänne,  eller  ock  fastes  flikarne  ihop  öfver 
den  högre  axeln  med  ett  spänne  eller  en  kort  rad  af 
knappar.**  ^  Kvinnans  kappa  fästes  regelbundet  öfver 
bröstet;  hennes  hufvudbonad  bestod  af  en  duk  (hufvud- 
duk),  som  lindades  kring  hufvudet. 

Nordens  folk  skildras  af  Olaus  Magnus  såsom  syn- 
nerligen skicklige  uti  att  handtera  vapen.  Man  kunde  — 
säger  han  —  knappast  i  hela  landet  (d.  v.  s.  Sverige) 
träffa  en  enda  inbyggare,  som  icke  var  försedd  med  hage 
och  pilar  samt  armborst  (ballista3).  Att  ständigt  bära  va- 
pen var  nödvändigt,  dels  för  att  afvärja  oupphörligt  åter- 
kommande fiendtliga  anfall,  dels  för  att  skydda  sitt  lif 
mot  rofdjuren,  framför  allt  björn  och  varg.  Jaktpilarne 
voro  vanligen  af  trä  (ligneae  sagitta))  samt  breda  som 
rakknifvar  (novacula)  för  att  de  skulle  kunna  genomskära 
djurens  tätt  hårbevuxna  päls;  för  fågel  användes  pilar 
med  tvänne  spetsar  (bifurcatai)  eller  med  en  utskärning 
i  spetsen  (incisivse)  ^.  Såväl  i  afseende  på  vapnens  för- 
träffliga beskaffenhet  som  i  hänseende  till  skickligheten 
uti  pilskjutning  med  båge  och  armborst  öfverträffade  gö- 
tarne (Gothi)  alla  andra  ^.  Armborsten  spändes  med  till- 
hjälp af  hjul,  och  sådan  kraft  hade  den  med  dessa  skjut- 
vapen utsända  järnpilen  (**ferrea  sagitta**,  den  i  krig  an- 
vända pilen),  att  den  genomträngde  männens  rustningar, 
liksom  de  varit  af  vax.  Sådana  järnpilar  förde  man  med 
sig  i  fält  till  ett  antal  af  flera  tusen,  och  **  sällan  slun- 
gades de  förgäfves  mot  fienden".  Bland  pilarne  funnos 
äfven  de,  som  hade  tre  spetsar  (tricuspides) ;  somliga  voro 
hestrukna  med  gift  (veneno  tinctse),  men  dessa  användes 
dock  endast  när  fienden  var  särskildt  känd  för  sin  vildhet 


^  HiLDEBRAND,  anf.  st.,  8.  447  o.  ff. 

"^  Hiat.  VII,  C.  1.  3  Hist.  VII,  C.  2.  C.  14. 


337 

och  grymhet.  Rörpilar  begagnades  icke\  På  ett  annat 
ställe^  uppger  Olaus,  att  götarnes  pilar  hade  en  längd 
af  halfannan  finger  (unius  et  dimidia)  palmae)  samt  voro 
gjorda  till  hälften  af  granträ,  till  hälften  af  järn  med 
skarp  spets.  De  afskötos  ej  rakt  mot  fiendens  här,  utan 
upp  i  luften,  hvarifrån  de  till  följd  af  sin  egen  tyngd 
föllo  ned  på  motståndarne  och  tillfogade  dessa  stor  skada. 
Ty  antingen  träfifades  ryttaren  direkt,  då  han  svårt  så- 
rades eller  dödades,  eller  också  blef  hästen  sårad  i  huf- 
vudet  eller  ryggen,  h varigenom  ryttarens  ofärd  förorsa- 
kades; slutligen  skadade  pilarne  äfven  genom  att  endast 
råka  marken,  emedan  därvid  trät  bröts  af  och  den  ur 
jorden  uppstickande  järnspetsen  sargade  hästarnes  hofvar  ^. 
Vapen  skattades  såsom  det  förnämsta  bland  husge- 
rådet  och  ansågos  till  och  med  dyrbarare  än  silfver  *.  De 
gåfvos  såväl  i  arf  som  i  hemgift^,  utgörande  det  värde- 
rikaste af  skatterna.  Götarne  (Gothi)  hade  utom  förträff- 
liga armborst  och  pilar  äfven  ypperliga  spjut  (lanceoe)  och 
svärd  (gladii).  Dessutom  använde  de  nordiska  folken 
dolkar  (pugiones)  och  breda,  tveäggade  svärd  (spathii)^, 
vidare  pikar  (picchce)  af  två  till  tre  fots  längd,  som  i 
synnerhet  kommo  till  en  förträfflig  användning  af  Dal- 
karlarne \  samt  ett  slags  långa  stakar  eller  stänger  (conti), 
försedda  med  fyra  järnhakar  ("quadruplici  unco  ferreo"; 
d.  v.  s.  de  voro  dubbelyxor  med  utsvängda  äggar),  hvar- 
med  ryttarne  neddrogos  från  hästarne.  De  kallades  pål- 
yxor  (^polyxe^)  och  slipades  före  striden  alldeles  som 
skäran   (falx)  före  skördandet^.     Armborst  af  horn  (cor- 


1  Hist.  VII,  c.  2.  2  Hiai;    yu    q    ^^ 

3  Hist.  VII,  C.  14.         -*  Hist.  VII,  C.  2.         ^  Hjet    yjj    q    3 

6  Hist.  Vn,  C.  3. 

'  Hist.  VII,  C.  5.     Det    heter    nämligen    beträffande   dessa   pikar: 

"hastsB  (Picchffi  diet®)  duobus  aut  tribus  pedibus  longitiidinem  exuperant 

hastas  seu  lanceas  inimicorum  uti  in  eiectione  Regis  Danorum  Christierni 

II    a.   D.    1521    dnctu  nobilissimi  Gostavi  Ericson,  postea  Regis,  evenit.** 

Geijer,  Svenska  folkets  historia,  II,  s.  25,  har  icke  fullt  riktigt  återgifvit 

Olaus'  uppgift. 

8  Hist.  VII,  C.  14. 

22 


338 

nesB  ballista))  omtalas ;  likaså  ett  slags  breda  pilar,  hvilka 
Olaus  kallar  ^^schecta^  (skäktor)\  samt  vanliga  yxor  och 
dubbelyxor  ^. 

Stred  man  till  häst  användes  tunga  och  tjocka  lan- 
sar, hvars  spetsar  voro  prydda,  icke  med  silkestofsar  eller 
guldtråd,  utan  med  räf-  och  vargsvansar,  hvarigenom  det 
största  förakt  visades  fienden.  Det  persiska  och  grekiska 
bruket  att  sätta  små  fanor  på  lansarne  förekom  ej  i  Nor- 
den. Man  begagnade  armborst  och  bågar  af  stål  eller 
horn,  synnerligen  väl  tillvärkade ;  vidare  långa,  skarpa 
samt  krokiga  sablar  (incurvati  gladii),  hvilka,  sedan  lan- 
sarne sönderbrutits,  användes  både  till  stick  och  till  hugg. 
Afven  hade  man  breda  svärd  (enses),  hvilka  fördes  med 
båda  händerna,  samt  järnklubbor  (mallei  ferrei  unco  in- 
curvati), med  hvilka  man  bättre  än  med  något  annat  in- 
strument krossade  hjälmarne.  Antingen  störtade  för  dessa 
klubbor  ryttaren  ned  från  hästen,  eller  krossades  hästen 
(d.  v.  s.  hästens  hufvud)  själf,  så  att  ryttaren  drogs  med 
i  fallet.  I  handgemäng  på  nära  håll  användes  dolkar  och 
vapen  af  olika  slag,  skarpa  och  breda,  tvåäggade,  krökta 
och  försedda  med  hullingar.  Rustningen  var  af  stål,  järn 
eller  läder,  behandladt  med  osläckt  kalk  (calce  viva  ma- 
cerati),  eller  af  järnmasker  ("ferreis  filis",  d.  v.  s.  bryn- 
jor),  för  att  lämna  skydd  mot  svärden.  Äfven  omtalas 
hjälmar,  armskenor  (brachiarii)  och  handskar  (manici)  af 
järn  samt  sköldar  (scutum)^. 

När  krig  tillstundade  utsändes  ^budkaflen"  kring  land 
och  rike;  den  utgjordes  af  en  käpp  (fustis  seu  baculum), 
som  i  ena  ändan  var  bränd,  i  den  andra  var  försedd  med 
ett  vidfäst  rep.  Dessa  båda  saker  betecknade,  att  den 
eller  de,  som  icke  hörsammade  kallelsen  att  infinna  sig 
till  landets  försvar,  skulle  antingen  hängas  eller  få  sina 
hus  uppbrända^.  När  fienden  anryckte  sökte  man  häjda 
hans  framträngande  genom  fallgropar^  och  bråtar  i  sko- 

*  Hist.  VII,  C.  7.  Gl.  sv.  skäJcta,  f.  =  pil  (af  sv.  sTcikka  =  mittere), 
se  RiETz,  II,  s.  614.  ^  Hist.  IV,  C.  4. 

3  Hist.  XIII,  C.  49.  *  Hist.  VII,  C.  4.  ^  gist.  VII,  C.  9. 


339 

gen^  samt  genom  att  i  dess  väg  utlägga  fotanglar  (tri- 
buli),  fyrspetsade  järntaggar  och  andra  hvassajärnvärktyg^. 

Vid  belägringar  slungades  med  tillhjälp  af  järnkedjor 
(catenae)  stenar  mot  de  belägrade,  eller  också  glödgade 
man  järnstycken  och  inlade  dem  med  en  tång  (forfex)  i 
den  tillhands  varande  slungan  (bursa  fundse),  hvarefter 
de  gnistrande  järnstyckena  kastades  in  i  fästningen.  Man 
hade  alltid  till  reds  ett  stort  kar  (väsa),  fyldt  med  dy- 
likt järnskrot.  Glödgade  järnpilar  eller  eldpilar  (sagittse 
ignitse)  användes  på  samma  sätt;  de  lades  likaledes  med 
tillhjälp  af  tången  på  armborsten  och  afskötos  mot  fä- 
stet eller  slottet,  såsom  fallet  var  vid  Dalkarlarnes  beläg- 
ring af  Västerås  1521.  Eldpilarne  föllo  härvid  äfven 
ned  i  krut  faten  och  förorsakade  en  häftig  explosion^. 

Vid  belägringar  brukade  man  hopsamla  trädgrenar, 
kvistar  och  färskt  enris,  hvilket  bands  tillsammans  af 
tjära  (pix)  och  rep  af  björknäfver,  så  att  det  hela  bildade 
en  skärm  ("quam  Veltam  vocant"),  stort  som  ett  torn 
och  utgörande,  när  det  sköts  fram  mot  murarne,  skydd 
för  ända  till  100  man^.  Vidare  omtalas  större  skjut- 
vapen af  'alla  slag,  såsom  bössor  (kanoner),  hakebyssor, 
skerpentiner  och  "rör"  (gevär),  liksom  äfven  belägrings- 
maskiner och  "bombarder",  de  senare  af  sten  (bombardi 
petrarii),  uppbyggda  som  skorstenar,  eller  af  det  slag, 
som  kallades  hlidor,  hvilka  användes  vid  Hemming  Gadds 
belägring  af  Kalmar  år  1500  ^ 


Det  medeltida  äktenskapet,  som  för  kvinnan  innebar 
en  öfverflyttning  från  fädernehemmet  till  mannens  gård, 
var  en  tämligen  komplicerad  sak,  alldenstund  det  därvid 
gälde  icke  blott  och  bart  åstadkommandet  af  ett  rent 
personligt    förhållande    mellan    de    båda  kontrahenterna. 

*  Hist.  VII,  C.   12,  jmfr  C.  8.  ^  gja^    yij^  q    15, 

3  Hi8t.  VII,  C.  16.  *  Hist.  VII,  C.  17. 

5  Jmfr  Hist.  IX,  C.  8,  9,  10,  11,  12  och  13. 


340 

*  Såväl  han  som  hon  tillhörde  hvar  sin  ätt,  och  deras 
förening  innebar  också  en  allians  mellan  tvänne  ätter, 
hvarför  en  sådan  måste  inledas  med  all  den  högtidlighet, 
som  man  i  våra  dagar  använder,  när  det  är  fråga  om 
att  ingå  ett  förbund  mellan  tvänne  stater:  man  behöfde 
förberedande  öfverläggningar,  högtidliga  ambassader,  ett 
moget  öfvervägande  af  de  vilkor,  som  erbjödos,  och  slut- 
ligen ett  ingående  af  förbundet  med  noggrannt  iaktta- 
gande af  en  sträng  etikett.**  ^  Huru  härvid,  under  för- 
utsättning att  inga  lagliga  hinder  förefunnos,  i  allmän- 
het tillgick,  därom  har  Olaus  Magnus  lämnat  oss  åtskil- 
liga uppgifter.  När  en  man  begärde  en  flicka  till  hustru 
af  hennes  föräldrar,  utforskade  dessa  först  mycket  ifrigt, 
hvilken  släkt  friaren  tillhörde,  hvilket  anseende  och  rykte 
han  åtnjöt,  hans  redlighet,  duglighet  och  seder,  samt 
huruvida  han  var  född  i  lagligt  äktenskap.  Sedan  nöj- 
aktiga upplysningar  härom  inhämtats,  framförde  fadern 
i  närvaro  af  tväniie  vittnen,  en  från  fäderne-  och  en  från 
mödernesidan,  inför  friaren  sin  dotter,  och  yttrade  där- 
vid följande  ord:  "Jag  gifver  dig  min  dotter  till  heder 
och  husfru,  till  half  säng,  till  lås  och  nycklar  och  till 
ägande  af  hvar  tredje  penning  i  löst  och  fast,  och  till 
all  den  rätt  som  Svealands  lag  är  och  helge  konung 
Erik  gaf.  Om  någon  hädanefter  kränker  henne  skall  han 
med  förlust  af  allt  sitt  gods  beständigt  vara  fredlös,  om 
ej  (den  förorättade)  maken  tillgifver  honom  eller  på 
dödsbädden  efterskänker  straffet. "  ^  Vid  förlofningens  eller, 
som  det  tiden  hette,  fästningens  ingående  omtalar  Olaus 
Magnus  äfven  ringens  påsättande  (annuli  impositio)  och 
hemgiftsskänken  (dotalitium  munus  ex  municipali  iure)^. 

^  HiLDEBRAND,  anf,  arb.,  I,  1,  a.  96. 

2  Hist.  XIV,  C.  9:  "Do  tibi  meam  filiam  ad  honorem  et  nxorem 
ad  mediam  lectum,  ad  ianuas  et  claves,  et  ad  omnem  tertiam  pecuniam 
possidendam  in  mobilibus  boois  ac  immobilibus,  et  ad  omne  ius,  quod 
superior  Suetia  a  S.  Erico  habet  et  ipse  S.  Ericus  dedit." 

^  Hist.  XIV,  C.  8.  Denna  skänk  eller  gåfva  gafs  med  eller  åt 
fästekonan  af  målsmannen  och  kallades  liemgäf,  liemföljd,  liaimfylgi 
(Gotland)  eller  ormynd.     Jmfr  Hildebrand,  anf.  arb.,  I,  1,  s.  98. 


341 

Sedan  förberedelserna  sålunda  voro  undanstökade,  full- 
bordades äktenskapen  på  följande  sätt.  Släktingar,  stam- 
förvandter  och  fränder  kommo  under  en  erfaren  mans 
ledning  (kvinnorna  under  en  ärevördig  kvinnas)  på  den 
bestämda  dagen  med  pomp  och  ståt  ridande  till  kyrkan, 
där  den  kransbeprydda  bruden,  åtföljd  af  fackelbärare, 
framfördes  till  altaret  jämte  brudgummen,  h varefter  följde 
prästens  frågor,  påsättningen  af  ringen  (å  brudens  fin- 
ger) samt  utbyte  af  kyssar  ^  I  sammanhang  härmed 
omtalar  Olaus  ett  egendomligt  bruk;  han  säger:  "Nec 
silendum  est,  quod  sub  ipsa  annuli  impositione  dorsote- 
nus  pugno  sese  astantes  impetunt,  ut  eadem  ratione  ac- 
tum  corroborent,  uti  alapae  impressione  in  sacramento 
Confirmationis  et  Åurati  militis  creatione,  ut  memor  sit, 
servari  solet"  ^. 

Före  brölloppet  skulle  emellertid  bröllopsbaden  (bal- 
nea3  nuptiales)  äga  rum.  De  försiggingo  med  fästlig 
högtidlighet,  i  det  bruden  i  procession,  föregången  af 
kvinnor,  ordnade  efter  ålder,  först  unga  flickor,  sedan 
gifta  matronor,  gick  till  badstugan  för  att  bada^.  Kärl 
med  öl  och  vin  inburos  i  badet,  och  dessa  förfriskningar 
intogos  i  förening  med  kanel,  socker  och  rostadt  bröd. 
Vid  utgåendet  från  badet  buros  guirlander  eller  kransar 
af  vinruta  (e  ruta),  virade  om  hufvudet;  alla,  eller  större 
delen  af  de  unga  flickorna,  intogo  därefter  en  måltid, 
hvarpå  de  gingo  till  hvila  vid  sidan  af  bruden  "quasi 
superis  iam  virginitatem  suam  dedicatura"  ^. 

Bröllopen  firades  vanligen  vid  tiden  omkring  som- 
marsolståndet, hvarför  man  brukade  smycka  bröllops- 
gården med  löf  och  blommor.  Man  roade  sig  därvid  med 
dans  och  springlekar.  Bröllopshögtidligheterna  förhöjdes 
genom  desammas  firande  på  årets  fagraste  tid,  och  ofta 
brukade  äfven  hela  bröllopssällskapet  i  båtar  begifva 
sig  i  väg  till  någon  holme  eller  ö,  där  bröllopsfästerna 
då  försiggingo,  och  där  man  utan  fara  kunde  sofva  under 

^  Hiat.  XIV,  c.  8  och  9.  *  Hiat.  XIV,  C.  9. 

3  Hist.  XV,  C.  35.  *  Hist.  XV,  C.  36. 


342 

bar  himmel.  Bröllopsskänker  af  släktingar  och  vänner 
förekommo  i  stor  mängd,  såsom  hästar,  oxar,  boskap, 
sängar,  dukar  och  säd,  och  gåfvos  på  det  de  nygifta 
måtte  börja  sitt  samlif  under  lyckliga  förebud.  En  sär- 
skild betydelse  hade  den  gåfva,  som  bestod  af  en  häst, 
en  oxe  och  en  yxa;  det  var  ett  tecken  därpå,  att  de  ny- 
gifta hädanefter  skulle  dela  arbete  och  faror,  tills  lagen 
eller  döden  skilde  dem  kt\ 

Vid  inträdet  i  brudkammaren  ägde  äfvenledes  åt- 
skilliga ceremonier  rum.  Sockenprästen  eller  en  annan 
klerk  sjöng  hymnen  "Veni  creator  spiritus"  med  anro- 
pande om  Guds  hjälp  för  de  nygiftas  lycka.  Dessutom 
brukade  man,  sedan  de  ny  förmälda  satt  sig  i  sängen,  bjuda 
dem  "välsmakande  rätter  (fercula),  på  det  de  en  liten  stund 
kunde  äta  tillsammans  med  de  kringstående".  Slutligen 
togo  alla  vännerna  afsked  af  de  nygifta  och  lämnade 
dem  i  fred.  Nästföljande  dag  fäste  bruden  upp  sitt  hår 
och  hälsade  gästerna,  bjudande  dem  att  dricka  ur  iskänkta 
silfverbägare,  hvilket  var  ett  tecken  till,  att  hon  numera 
var  husmor^.  Om  " morgongåfvan " ,  som  mannen  gaf 
sin  hustru  dagen  efter  första  natten,  säger  Olaus :  ^  "a 
marito  oflfertur,  sed  non  ad  muliebres  delicias,  aut  nova3 
nuptae  comptum  vel  fastum;  ut  significatione  interveni- 
entium  arraorum  in  nuptiis  declaretur,  quod  —  sicut 
in  hasta,  quse  signat  prima  veterum  connubia  olim  fuisse 
violentia  ex  reptu  —  etiam  uxores  fortibus  et  bellicosis 
coniuncta3,  severum  et  minime  eflfaeminatum,  sed  virilem 
cultum  magna  operando  probarent".  Morgongåfvan  gafs 
bland  allmogen  antingen  i  penningar  eller  i  andra  lös- 
ören^; angående  ceremonien  med  lansen  (hasta)  berättar 
Olaus,  att  ett  dylikt  vapen  efter  öfverlämnandet  af  mor- 
gongåfvan med  stor  högtidlighet  slungades  ut  genom 
fönstret  "in  signum  mutui  foederis  et  perpetuse  cohabita- 
tionis"  ^ 

Understundom  hände  det  likväl,  att  man  icke  rättade 
sig    efter   dessa   för    ett   äktenskaps   ingående    gällande 

'  Hist.  XIV,  C.  10.  2  Hist^  ibid.  *  Hist.  XIV,  C.  4. 


343 

regler  och  föreskrifter,  utan  mannen  tog  sig  hustru  med 
list  eller  våld  (mulier  a  viro  per  vim  rapta)  ^ 

Ungdomen  uppfostrades  genom  härdande  lekar  och 
kroppsöf ningar.  Krigiska  idrotter  voro  mycket  omtyckta ; 
så  lärde  sig  de  unge  redan  tidigt  att  med  skicklighet 
begagna  båge  och  armborst.  Ofta  fingo  gossarne  till 
straff  icke  någon  föda,  förrän  de  lärt  sig  att  med  pilen 
träffa  ett  uppsatt  mkV,  Öfningar  i  att  springa  och 
hoppa,  i  sten-  och  spjutkastning  anstäldes^.  Äfven 
de  äldre  öfvade  sig  framför  allt  i  konsten  att  skjuta 
med  pil  och  båge;  så  berättar  Olaus,  att  i  början  af 
sommaren  sammankommo  på  lediga  dagar  bågskyttar, 
såväl  från  staden  som  från  landet,  och  idkade  skjutöf- 
ningen  på  öppna  fältet*. 

Angående  sysselsättningarne  inom  hus  omtalar  Olaus 
kvinnornas  arbete,  att  väfva  och  spinna;  man  sysselsatte 
sig  äfven  med  att  måla^.  För  att  hålla  reda  på  dagarne 
i  veckorna  användes  runalmanackor  af  trä  eller  kalender- 
stafvar  ^,  hvilket  bruk  synes  ha  varit  mycket  allmänt  under 
medeltiden.  Som  tidsmätare  begagnades  solur  och  andra 
ur  af  olika  slag:  "horologii  ponderum,  rotarum,  aquarum, 
mensarum  per  lineas  et  interstitia  fabricati" '. 

Svearne  och  Götarne  brukade  —  säger  Olaus  ^  — 
uppresa  stenar  till  minnesmärken  af  sina  bragder  på  samma 
sätt  som  Egypterna  reste  pyramider.  Den  i  Norden 
förekommande  hårda  bergart  af  askfärg,  som  i  hårdhet 
öfverträffade  marmorn  (d.  v.  s.  graniten),  söndersplittra- 
des ofta  "till  följd  af  åtskilliga  naturfenomen"  i  stora 
pyramidformade  stycken,  fyrkantiga  pelare  eller  kvadra- 
ter, så  att  "det  var  öfverflödigt  att  med  konst  arbeta 
på  deras  form  och  utseende.  Sådana  stenar,  försedda 
med    inskrifter,   förekommo   talrikt  både  i   Helsingland, 


1  Hi8t.  XIV,  c.   11.         2  Higt    XV,  c.  1.       3  Hist.  XV,  C.  14. 
*  Hist.  XV,  C.  6;  man    sköt    på    en    "papegoja"    som  var  uppsatt 
på  en  läng  stång. 

5  Hist.  Xni,  C.  48.  «  Hist.  I,  C.  34.  ^  Hist.  I,  C.  33. 

8  Hist.  I,  C.  29. 


344 

Svealand,  Öster-  och  Västergötland.  De  uppsattes  ofta 
vid  vägskilnaderna  eller  påträffades  i  ödemarker,  som 
blifvit  människotomma  genom  päst,  hungersnöd  eller 
krig,  och  som  på  grund  af  inbyggarnes  tröghet  eller  för- 
sumlighet sedermera  ej  blifvit  uppodlade." 

Olaus  framhåller,  att,  ehuru  den  kristna  läran  trängt 
fram  i  vildmarkerna  ofta  så  långt  som  200  ital.  mil, 
det  likväl  mångenstädes  rådde  stor  vidskepelse.  Så  var 
i  synnerhet  fallet  uti  Bottenlandskapen  och  i  Värmland, 
i  hvilka  bygder  man  visade  stor  obenägenhet  att  om- 
vända sig  till  tron  ^ .  I  undangömda  trakters  ödemarker, 
såsom  i  Värmland  (och  äfven  i  Norge),  hade  en  slags 
afgudadyrkan  eller  ormkult  bibehållit  sig;  denna  kult 
försiggick  "in  secretis  sedibus"  *^. 

I  öfrigt  omnämner  Olaus  nordboarnes  stora  gäst- 
frihet, en  egenskap  hos  dessa,  som  särskildt  var  ägnad 
att  tilltala  en  utländsk  läsare  och  att  locka  till  besök  i 
Norden.  För  att  styrka  sitt  påstående,  anför  Olaus  in- 
tyg härom  hos  Albert  Krantzius.  Dennes  utsago,  som 
Olaus  återgifver^  lydde:  "Ehuru  alla  nordiska  folk 
(hyperborese  gentes)  äro  berömda  för  sin  gästfrihet,  äro 
likväl  svenskarne  (Sueones)  det  i  synnerhet,  hos  hvilka 
det  anses  för  den  största  skam  att  neka  en  resande  her- 
berge,  så  att  de  därför  inbördes  täfla,  hvilken  af  dem 
skall  vara  värdig  mottaga  en  gäst.  De  bevisa  denne 
all  gästvänskap  under  så  många  dagar  han  vill  stanna 
kvar  och  sända  honom  sedan  till  sina  vänner."  Denna 
Albert  Krantzii  berättelse  är  återigen  ordagrannt  häm- 
tad från  Adam  af  Bremen,  och  utgör  ett  talande  exem- 
pel på,  huru  troget  man  denna  tid  höll  sig  till  före- 
gående författares  auktoritet,  äfven  när  det  gälde  en 
framställning  af  ofvanstående  art. 

1  Hist.  IV,  c.  17.  *  Hiat.  III,  C.  1.  ^  Hjgt    xvi,  C.  13. 


345 
XII. 

Skridfinnar  och  Lappar. 

På  Carta  marina  finnes  norr  om  Bottenhafvets  nord- 
ända  och  norr  om  Ecclesia  S.  Ändrece  (Ofver-Torneå)  ut- 
satt namnet  Scricfinnia  såsom  betecknande  de  stora  land- 
Tidder,  hvilka  numera  upptagas  af  de  norska,  svenska  och 
:finska  gränsmarkerna.  I  sin  historia  har  Olaus  Magnus 
närmare  bestämt  landets  läge;  "Scricfinnia  är  —  säger 
lan  —  trakten  (regio)  mellan  Biarmia  och  Finmarchia, 
men  det  bildar  likväl  en  lång  vinkel  (angulum)  eller  lik- 
som ett  utskjutande  parti  (cauda)  ned  mot  söder  och  mot 
Bottenhafvet  \  och  är  ett  mycket  stort  land."^  Då,  så- 
som jag  längre  fram  närmare  skall  visa,  med  den  Olaiska 
kartans  Biarmia,  eller  ^Biarmia  citerior^ ,  som  Olaus  eljest 
nämner  landet,  otvifvelaktigt  måste  förstås  sydöstra  delen 
af  halfön  Kola,  och  gränslandet  i  söder  vid  Bottenhafvet 
var  Botnia,  mot  sydost  och  sydväst  Lappia,  blir  innebör- 
den af  Scricfinnia  tämligen  klar ;  det  är,  om  man  undan- 
tager Finmarken,  de  allra  nordligaste  Lappmarkerna,  som 
åsyftas,  sålunda  en  del  af  nuvarande  ryska  Lappmarken 
intill  hafvet,  Enare  och  en  del  af  Kemi  finska  lappmarker 
samt  Torne  lappmark.  Då  Finmarken  förlägges  väster 
eller  till  och  med  sydväst  om  Scricfinnia  måste  detta 
senare  land  anses  ha  innefattat  en  stor  del  af  Kolahalföns 
kuststräcka  i  norr  eller  den  s.  k.  murmanska  kusten,  enligt 
Carta  marinas  framställning  en  kustlinie  af  ungef.  444 
km.  eller  öfver  10  längdgrader,  hvilket  ungefär  torde 
motsvara  denna  kusts  värkliga  utsträckning.  Olaus  läm- 
nar oss  icke  häller  i  ovisshet,  till  hvilket  större  land  eller 
rike  Scsicfinnia  jämte  denna  nyssnämnda  kust  enligt  hans 
mening  egentligen  borde  räknas,  ty  å  Carta  marina  fin- 


*  Hiat.  I,  C.  4:  "Scricfinnia  regio  est  in  ter  Biarmiam  ac  Finmarchiam 
aita,  angulum  tamen  longiorem  versaa  Aastrum  et  mare  Bothnicam  emittens, 
quasi  cauda  sit . .  .** 

*  Opera  breve. 


346 

ner  man  uppe  vid  Skythiska  oceanens  kust  —  öster  om 
Finmarken  —  uttryckligen  angifvet  ^^huc  usque  extenditur 
regnum  Svecice^ ,  och  något  östligare  angifver  en  vapen- 
sköld med  tre  kronor  tydligen  Sveriges  gräns  mot  Biar- 
mia.  Man  erinrar  sig  härvid  nödvändigtvis  Nöteborgs- 
fredens  (1323)  gränsbestämmelse  mellan  Sverige  och  Nov- 
gorod,  enligt  hvilken  gränsen  skulle  gå  från  Petäjoki  i 
Savolax  "norrut  i  hafvet",  och  hvarest  med  "hafvet" 
enligt  O.  S.  Rydbergs  utredning  i  denna  sak  utan  tvif- 
vel  menats  Ishafvet  i  norr  invid  eller  öster  om  Varanger- 
fjorden^  Denna  uppfattning,  att  Sveriges  landområde 
nådde  oceanen  i  norr,  och  att  Sverige  där  hade  en  kust- 
sträcka vid  Nordhafvet,  möter  oss  äfven  i  åtskilliga  geo- 
grafiska skrifter  från  1400-  och  1500-talet.  Hos  Claudius 
Olavus  är  denna  uppfattning  visserligen  ännu  ganska  oklar 
och  förvirrad,  i  det  han  synes  sammanblandat  Ishafvet  i 
norr  med  Bottenhafvet,  men  han  säger  likväl  i  sin  be- 
skrifning  öfver  Norden  på  tal  om  Sverige:  **Pars  ejus 
septentrionalis  in  mari  quieto  extenditur",  hvarvid  han, 
som  framgår  af  kartan  i  Nancy-handskriften  (1427),  med 
"mare  quietum"  menar  hafvet  norr  om  Skandinavien^; 
detta  hafs  fortsättning  i  väster  kallas  äfven  betecknande 
nog  "Nordhind  bondh"  d.  v.  s.  Nordrbotn,  Norrbotten. 
En  klar  och  tydlig  uppgift  därom,  att  Sverige  i  norr 
sträckte  sig  till  Ishafvets  kust,  finner  man  emellertid 
redan  hos  Matthias  af  Miechow  (1517),  som  uttryckligen 
säger:  "post  Nugardiam  ad  Septentrionem  est  Suetia  et 
Filandia  usque  in  oceanum  Septentrionis,^  ^  Ett  ännu  mera 
afgörande  bevis  lämnar  Sigismund  von  Herberstein,  hvil- 

^  o.  S.  Rydberg,  Sveriges  traktater  med  främmande-  makter,  I,  a. 
473. 

'^  Ymer,  1891,  a.  29.  Jag  kan  icke  biträda  G.  Storm,  då  han  tolkar 
"mare  quietum"  hoa  Claudiua  Clavua  som  "okändt  namn  for  Bottenhafvet". 
Namnet  är  tydligen  den  gamla  lärda  (klaaaiaka)  benämningen  för  Ishafvet 
("mare  pigrum")  och  m.  q.  atår  äfven  i  förbindelae  med  oceanen  i  väster. 
Ätt  härvid  delvia  en  förväxling  ägt  rum  med  Bottenhafvet  invärkar  icke 
på  den  sak,  som  här  är  i  fråga. 

'^  GRYNi^EUs,  Novua  orbia  Regiouum  etc,  Braail.  1532,  a.  52é. 


347 

ken,  som  bekant,  åren  1517  och  1526,  vistades  i  Moskva 
och  där  haft  tillfälle  att  inhämta  närmare  underrättelser 
om  de  geografiska  förhållandena  i  yttersta  Norden.  Vid 
berättelsen  om  den  färd,  som  ryska  sändebudet  Gregory 
Istoma  samt  dansken  David  Kock  gjorde  1496  från  Ryss- 
land förbi  nordspetsen  af  Norge  till  Köpenhamn,  säger 
han  nämligen,  att  de  reste  från  Dwina  till  Lapparnes  land, 
därefter  kommo  de  till  ^' Nordpoden^ ,  som  tillhörde  Sve- 
rige, och  först  sedan  detta  kustland  passerats,  till  Bart- 
hus  (Vardehus)^  I  öfverensstämmelse  härmed  står  äfven 
Herbersteins  yttrande :  "  Suetia  .  .  .  mari  Baltheo  dein 
Oceano,  et  eo  quod  nunc  Glaciale  appelamus,  circumqua- 
que  fere  alluitur. "  ^  Landshögheten  öfver  den  kuststräcka, 
hvarom  det  här  är  fråga,  tillhörde  ursprungligen  Norge, 
och  blef  genom  1326  års  traktat  mellan  detta  rike  och 
Novgorod  en  del  af  det  s.  k.  "fselledsdistriktet**,  men  un- 
der unionstiden  torde  Norges  intressen  i  dessa  trakter 
skjutits  undan  för  svenskt  inflytande,  säkerligen  grundadt 
på  den  i  Nöteborgsfreden  faststälda  gränsen  mot  Nov- 
gorod, hvilken,  som  sagdt,  skulle  gå  "norrut  i  hafvet". 
Norrbottens  namn  torde  därför  ha  utsträckts  ända  till 
kusten  i  norr  öster  om  Varangerfjord ;  af  detta  skäl  heter 
hafvet  i  nordväst  om  Skandinavien  hos  Olavus  (1427) 
"Nordhind  bondh",  och  af  samma  orsak  är  Nordhafvet 
eller  Nö teborgstraktatens  "Kajaeno  more"  i  den  tyska 
öfversättningen  af  1487  års  traktat  återgifvet  med  "dat 
Nordenboddernsche  haflf".^  Det  var  sålunda  i  öfverens- 
stämmelse med  tidens  uppfattning  och  äfven  delvis  i  öfver- 
ensstämmelse med  sakernas  värkliga  läge,  som  Olaus 
Magnus  lät  sitt  Scricfinnia  i  norr  gå  ända  till  oceanens 
kust,  och  bestämde  denna  som  yttersta  punkten  för  sven- 
ska väldets  utsträckning  åt  detta  håll. 

För  ett  närmare  angifvande  af,  huru  långt  Scric- 
finnia sträckte  sig  i  söder,  finnes  en  bestämd  uppgift  hos 
Olaus  Magnus.    Då  nämligen  denne  uppger,  att  den  flera 

}  Herberstein,  Rer.  Moscovit.  1571,  s.  117 — 118. 

*  Anf.  arb.,  s.  116.         ^  Rydberg,  Sveriges  traktater,  I,  s.  473. 


348 

gånger  förut  omnämnda  ^Ecclesia  S,  Åndrem^  var  belägen 
i  "yttersta  Norrbotten",  får  man  antaga,  att  Scricfinnias 
sydgräns  enligt  hans  mening  gick  strax  norr  om  nu  va- 
rande  Ofvertorneå,  och  att  byn  Pello  eller  Pele  —  (det 
längst  i  norr  förekommande  ortnamnet  å  Carta  marina) 
—  som  är  belägen  vid  Pentäsjokis  utlopp  i  Torne-älf  (i 
nuv.  Ofvertorneå  socken),  tillhörde  Scricfinnias  område. 
Då  Olaus  sannolikt  själf  besökt  denna  by,  hvilken  säker- 
ligen då  som  nu  hade  finsk  befolkning,  är  det  egendom- 
ligt, att  han  icke  med  ett  ord  omnämner  Finnarne  i  dessa 
trakter,  utan  antingen  talar  han  om  Lapparne  (Lappones) 
eller  beskrifver  han  dem  enligt  den  lärda  traditionen  un- 
der namn  af  "skridfinnar"  (Scricfinni). 

Redan  Tacitus  (i  l:sta  årh.  e.  Kr.)  torde  ha  känt 
till  Lapparne  och  beskrifvit  dem  under  namnet  "Fenni". 
Ordet  skridfinnar  (af  skrida  a  skidum  =  gå  på  skidor) 
såsom  namn  på  Lapparne  förekommer,  som  förut  är  om- 
taladt,  allraförst  hos  Procopius  (Sxptdt'fivoi)  och  dennes 
samtida  Jordanes.  Benämningen  "skridfinnar"  trängde 
från  Procopius  och  Jordanes  fram  till  senare  författare, 
och  namnet  återfinnes  hos  Paulus  Diaconus  i  dennes  "  Scri- 
tobini"  (8:de  årh.),  hvilken  benämning  —  säger  han  — 
kommer  af  ett  barbariskt  ord,  som  betyder  hoppa  (a  sali- 
endo);  deras  konst  att  hoppande  göra  språng  (saltibus) 
på  ett  trä,  böjdt  liksom  en  båge,  hjälpte  dem  att  för- 
följa vilddjuren  ^  Geografen  från  Ravenna  och  geografen 
Guido  (9:de  och  10:de  årh.)  nämna  äfvenledes  skridfin- 
narne ;  konung  Alfred  i  sin  bearbetning  af  Orosii  historia 
kallar  dem  "Scridefinnas",  under  det  Ottar  i  sin  resebe- 
rättelse till  konungen  användt  namnet  "Finnas".  Adam 
af  Bremen  talar  om  "Scritefinni",  boende  på  gränsen 
mellan  de  svenske  och  nordmännen  i  norr,  och  hvilkas 
hufvudort  (caput)  var  Helsingland  ^;  men  Saxo  Grammati- 
cus  förlägger  deras  hemvist  så  långt  i  norr  som  mellan 
Grandvicus    och    "meridianum  pelagus",  d.  v.  s.  Botten- 


^  De  gestis  Langobard.  I,  C.  5.         ^  Deacriptio  Aquil.  Insular.  XII. 


349 

hafvet.  I  denna  östliga  trakt  —  säger  Saxo  —  bo  "  Skric- 
finni^ ,  ett  folk,  som  nyttjar  sällsynta  fortskaflfningsmedel 
(inusitatis  vehiculis)  och  med  tillhjälp  af  dessa  drager 
ut  på  jakt.  Och  intet  fjäll  är  så  högt  att  de  icke  på 
listiga  omvägar  uppnå  spetsen  af  detsamma  \  ^Ät  skrika" 
var  just  det  isländska  uttrycket  för  hvad  som  på  svenska 
hette  "skrida"  '\  och  Saxo,  som  begagnade  isländska 
källor  för  sin  historia,  skulle  naturligtvis  välja  formen 
"Skricfinni"  framför  någon  annan  sådan. 

Ehuru  Olaus  Magnus  anför  både  Jordanes'  och  Paulus 
Diaconus'  berättelser  om  skridfinnarne  och  deras  långt  i 
norr  belägna  land^,  visar  likväl  såväl  själfva  ordformen 
^ Scricfinnia" j  som  läget  af  detta  land  å  Carta  marina  — 
mellan  Hvita  sjön  (Lacus  albus)  och  Bottenhafvet  —  att 
han  lånat  denna  del  af  sin  geografi  från  Saxo  Grammati- 
cus.  Också  klandrar  han  bestämdt  de  namnformer,  som 
användts  af  de  båda  förstnämnda  författarne  —  af  Jor- 
danes  "Erefennae",  af  Paulus  Diaconus  "Stritobini"  — 
och  framhåller  Saxos  benämning  "Scricfinni"  såsom  den 
riktigare^.  Äfven  beskrifver  Olaus  med  Saxos  egna  ord 
det  listiga  sätt,  hvarpå  skridfinnarne  visste  att  med  till- 
hjälp af  sina  träspjälor  uppnå  fjällens  högsta  spetsar^. 
Uppgifterna   om  Scricfinnarnes  utomordentliga  snabbhet, 


^  Saxo  G  ram  mat.  ed  P.  E.  Muller,  Praefat.,  s.  10. 

^  Jmfr  Saxo  Gram.  ed.  P.  E.  Muller,  II,  not.  uber,,  a.  35. 

^  01.  Magn.,  Hist.  I,  C.  5. 

*  "Erefennse,  quas  rectius  dixisset  Scricfinnos  . . .  Stritobinos,  quos 
veriiis  Scricfinnos  appellasset."     Hist.  ibid. 

°  Saxo  Grammat.  ed.  P.  E.  Muller,  PrsBfat.  a.  19:  "Neque  enim 
nlla  adeo  rupes  prominet,  quin  ad  ejus  fastigium  callida  carsua  ambage 
perveniat.  Primo  siquidem  vallium  profunda  relinquens,  acopulorum  ra- 
dices  tortuosa  giratione  perlabitur,  sicque  meatum  crebrse  declinationia 
obliquitate  perflectrt,  donec  per  siuuoaos  callium  anfractus  destinatum 
loci  cacumen  exuperet."  Olaus  Magnus,  Hist.  I,  C.  4:  "Neque  enim  uUa 
rupes  adeo  prominet,  quin  ad  eius  fastigium  callida  cursus  ambage  per- 
veniant.  Primo  siquidem  vallium  profunda  relinquentes,  scopulorum  ra- 
dices  tortuosa  gyratione  perlabuntur:  sicque  meatum  crebr®  declinationis 
obliquitate  pcrflectiint,  donec  per  sinuosos  colliam  anfractus  destinatum 
loci  cacumen  exuperet." 


350 

när  de  löpa  på  skidor,  deras  färdighet  i  trolldom  och 
skicklighet  i  jakt  samt  uti  konsten  att  flinkare  än  nå- 
got annat  folk  använda  pil  och  båge,  deras  sed  att  strida 
med  stora  och  breda  pilar  \  alla  dessa  uppgifter  återfin- 
nas nästan  ordagrannt  hos  Saxo,  som  berättar, dem  om 
"Finni  ultimi  Septentrionis  populi"^.  Och  uppe  vid  grän- 
sen mellan  Finmarchia  och  Scricfinnia  finnes,  som  förut 
är  antydt,  å  Carta  marina  af  bildad  en  strid  mellan  "Ten- 
gillus  Bex  Scricfinnorum"  i  spetsen  för  skidlöpare  och  ren- 
ryttare samt  ^Argrimus  Bex  Helsingorum^ ,  hvars  skaror 
flyende  aflägsna  sig  åt  öster;  tiU  denna  teckning  har 
Olaus  i  Opera  breve  fogat  ett  par  rader  upplysande  text. 
Denna  legend  härstammar  likaledes  från  Saxo,  ehuru 
Olaus  i  någon  mån  förändrat  densamma.  Hos  Saxo  är 
det  nämligen  fråga  om  "Thengillus  rex  Finnimarchiae** 
och  "Årngrimus  pugil  Sueticus"  ^  —  Helsingarne  nämnas 
icke  —  och  dessa  beteckningar  återfinnas  äfven  i  Olaus* 
historia"^,  ehuru  de,  som  nämndt,  lyda  annorlunda  på 
hans  karta  ^. 

Om  skridfinnarnes  skidlöpning  och  skidor  berättar 
Olaus  Magnus  följande,  som  han  sannolikt  antingen  själf 
iakttagit  (i  fråga  om  Lapparne)  eller  hört  omtalas  under 
sin  nordliga  resa.  "  De  binda  —  säger  han  ^*  —  vid  fötterna 
släta  träspjälor  (planis  lignis),  som  framtill  äro  böjda  som 

*  Jmfr.  Opera  breve. 

2  Saxo  Grammat.  ed.  P.  E.  Muller,  I,  1,  s.  248  (Lib.  V.):  "Acer 
iidem  telorum  est  usus.  Non  alia  gens  promptiore  jaculandi  peritia  fruitur. 
Grandibua  et  latis  sagittis  dimicant.  Incantationum  studiis  incumbunt; 
venationibus  eallent.** 

*  Saxo  Gramm.  ibid.  Skidor  torde  likväl  fordom  ofta  ha  användts 
till  krigsbruk  i  Skandinavien;  med  säkerhet  begagnades  de  härtill  af  kon. 
Sverre  och  birkebenarne. 

*  Hist.  IV,  C.  1. 

^  Som  af  ofvanstående  framgår  torde  man  icke  ur  den  Olaiska 
kartlegenden  kunna  draga  någon  som  hälst  slutsats  hvarken  rörande  ut- 
sträckningen af  benämningen  Helsingland  eller  någon  i  forna  tider  hos 
Lapparne  uppträdande  "expansiv  tendens",  jmfr  Siegmund  Gijnther,  Sit- 
znngsberichte  der  bölim.  GesoUseh.  der  Wissensch.  II,  s.  35,  not.  5. 

«  Hist.  I,  C.  4. 


351 

en  båge.     Med  tillhjälp  af  en  staf  (baculum),  som  de  med 
handen  föra  än  upp  än  ned  än  på  sidan,  fara  de  obehin- 
dradt   fram    öfver  de  höga  snöfjällen.     Spjälorna  äro  så 
inrättade,  att  den  ena  alltid  är  en  fot  längre  än  den  an- 
dra efter  männens  eller  kvinnornas  olika  längd,  nämligen 
på  det  sätt,  att  om  mannen  eller  kvinnan  är  8  fot  lång(!) 
måste    den  ena  spjälan  ha  samma  längd,  men  den  andra 
\rara  9  fot.     Träspjälorna   äro   på  undre  sidan  beklädda 
xned  det  mjuka    skinnet  af  en  renkalf,  och  detta  af  flera 
orsaker :  dels  emedan  de  skola  kunna  löpa  desto  glattare 
öfver   snöfälten    och    desto  bättre  kunna  styras  åt  sidan 
"till  undvikande  af  klyftor  och  branter,   dels  på  det  man 
jnå   kunna  gå   uppför  en  sluttning  och  ej  glida  tillbaka, 
livilket  hindras  genom  de  som  igelkottens  taggar  utstå- 
ende   håren.     Med    dessa    redskap   färdas   Skridfinnarne 
ofver  de  högsta   fjäll  och  dalarnes   djup,  i  synnerhet  om 
'vintern,   alldenstund  vid  sommartid,  då  det  äfven  finnes 
snö,  denna  är  så  mjuk  att  spjälorna  sjunka  ned  däruti.*' 
Angående    Lapparnes  skidor    uppgifver  Duben,  att 
deras    längd    "uppgår   till  6  fot  eller  mera,  stundom  är 
den  ena  något  kortare  än  den  andra,  i  Jämtland  den  ena 
4,  den    andra  8  alnar    lång(?)".^     En   mängd    uppgifter 
öf verensstämma  därute,  att  man,  som  Olaus  Magnus  be- 
rättar, under  skidan  faster  hårbeklädd  renhud,  så  att  håren 
vetta   bakåt,   på   det   man  må  kunna  stiga  uppför  slutt- 
ningar utan  att  glida  tillbaka.    Enligt  Nansens  framställ- 
ning af  skidans  utvecklingshistoria  synes  den  skinnklädda 
skidan  ha  varit  dess  äldsta  form;  den  är  spridd  bland  alla 
de  sibiriska  folken  och  synes  där  vara  den  mast  använda  ^, 
Hvad    skidornas    ömsesidiga   längd   beträffar,   framhåller 
Ahlqvist,  att  den  högra  fotens  skida  skall  vara  kortare 
(ibland  icke  skinnklädd,  då  hon  heter  "golos**);  detta  är 
synnerligen  fördelaktigt,   ty  med  denna  sparkar  man  sig 
fram,  det  är  egentligen  högra  skidan,  som  heter  "savek" 
på  lappska,    "sivakka"  på  finska.      Den  vänstra  är  längre, 

*  G.  v.  DiJBEN,  Lappland  och  Lapparne,  s.  90. 

*  Nansen,  På  skidor  genom  Grönland,  s.  95. 


352 

starkare,  på  undre  sidan  rafflad,  och  vanligen  gjord  af 
björk  eller  tall;  hon  uppbär  kroppens  tyngd,  på  henne 
glider  man^  Det  förefaller  som  om  denna  form  af  skid- 
åkning, att  med  tillhjälp  af  den  kortare  skidan  sparka  sig 
franiy  varit  den  hos  Lapparne  i  äldre  tider  använda,  enär 
man  endast  härigenom  kan  förklara  Paulus  Diaconus'  be- 
rättelse, att  skridfinnarne  "hoppande  göra  språng"  (hi  a 
saliendo  .  .  .  ducunt;  saltibus  enira  utentes  .  .  .).  Detta 
sätt  att  löpa  på  skidor  har  emellertid,  att  döma  af  Olaus 
Magnus  uppgift,  ännu  på  hans  tid  varit  i  bruk  hos  Lapp- 
arne.  Ännu  i  dag  är  seden  att  ha  den  ena  skidan  kortare 
bibehållen  i  Osterdalen  i  Norge  och  i  angränsande  trakter, 
såsom  i  Dalarne  (i  Sverige),  samt  "  tvifvelsutan  äfven  i  Fin- 
land" ^,  hvarvid  högra  skidan,  kallad  "andur"',  ofta  är 
skinnbeklädd,  den  vänstra  däremot  (den  längre)  naken. 
"Öndurr"  1.  "andri",  pl.  "andrar"  (nu  "onder"  eller 
"andor")  torde  nämligen  egentligen  varit  den  gammal- 
nordiska benämningen  på  den  kortare  skidan  med  under- 
lag af  renhud  eller  sälskinn^.  Ehuru  Olaus  Magnus'  af- 
bildning  af  skidorna  synes  vara  mindre  riktig,  äro  likväl 
tvänne  af  de  i  bilden  (Hist.  I,  C.  4)  förekommande  figu- 
rerna försedda  med  hvardera  en  lång  (den  vänstra)  och  en 
kort  skida  (den  högra).  Stafven  är  af  ansenlig  längd  och 
har  formen  af  ett  spjut  med  skarp  spets  i  den  öfre  ändan. 
Det  kan  förefalla  egendomligt,  att  Olaus  Magnus 
upptagit  Scricfinnia  och  Scricfinni  som.  ett  särskildt  land 
och  folk,  då  han  i  afseende  på  desses  skidlöpning  och 
jakt   berättar   ungefår   alldeles  detsamma  om  Lapparne  ^ 


*  Ahlqvist,  De  västfinska  folkens  kulturord,  Helsingfors  1871,  a.  114. 
^  Nansen,  anf.  arb.,  s.  95,  not. 

^  Jmfr  G.  Storm,  Monumenta  historia  Noryegiee,  s.  82. 

*  Hist.  I,  C.  25:  "genus  Lapponicum,  quod  pandis  trabibus  sive 
longis  stipitibus  plantis  pedum  afifixis,  supra  nives  in  vallibus  ac  monti- 
bus  flexuoso  ac  arbitrario  motu  cursum  prrecipitem  dirigendo  se  transfert; 
. .  .  hic  satis  est  dixisse,  eos  homines  talem  tamque  celerem  in  percurren- 
dis  cacuminibus  nivosorum  montium,  etiam  pro  bravio,  habere  agilitatem, 
qualem  vix  reliqui  planiaribus  ac  brevioribns  innixi  in  plana  et  lubrica 
glacie  pertingere  valent." 


353 

(och  Finmarkingarne)  ^  Ja,  han  har  till  ock  med  i  sin 
historia  tvänne  gånger  återgifvit  precis  samma  af  bildning 
af  Lappar  stadda  på  jakt  och  gående  på  skidor ;  men  ena 
gången  gäller  den  om  "  Scricfinni^  ^,  andra  gången  om 
'^ Lappones^  ^ ;  bilden  förekommer  i  öfrigt  äfven  å  Carta 
marina.  Olaus  har  sålunda  mycket  väl  vetat,  att  Lappar 
och  "Scricfinni**  voro  ett  och  samma  folk.  Men  att  han 
detta  oaktadt  icke  vågat  att  helt  och  hållet  identifiera 
dessa  båda,  utan  i  sin  geografi  gifvit  en  särskild  plats  åt 
landet  Scricfinnia  och  dess  inbyggare,  får  endast  och 
allenast  tillskrifvas  hans  alltför  stora  auktoritetstro,  och 
måste  betraktas  som  en  hufvudsakligen  från  Saxos  geo- 
grafiska idekrets  hämtad  lärd  tradition. 

"Finnar**  torde  ursprungligen  varit  den  gemensamma 
benämningen  för  såväl  Finnar  som  Lappar,  hvilka  senare, 
som  vi  ha  sett,  särskildt  betecknades  med  namnet  "skrid- 
finnar'*.  När  detta  namn  började  komma  ur  bruk  bland 
de  germanske  nordboarne,  upptogs  af  dessa  i  stället  den 
finska  benämningen  ''lappalainen''  (d.  v.  s.  man  från 
*lappi**  eller  ödebygden)  under  formen  Lapp  och  Lappar. 
Namnet  förekommer  först  i  den  s.  k.  Flatöboken,  i  Fun- 
dinn  Noregr  samt  hos  Saxo,  som  talar  om  "utraqueLap- 
pise"  ^.  Sedermera  blir  detta  namn  tämligen  vanligt,  och 
finner  äfven  vägen  in  uti  den  egentliga  geografiska  litte- 
raturen; så  har  Claudius  Olavus  på  sin  karta  1427  nam- 
nen "findhlappi"  och  "Wildhlappelandi",  hvilka  benäm- 
ningar sedermera  under  mer  eller  mindre  olika  former 
träffas  å  kartorna  från  1400-  och  1500-talet.  Bröderna 
Magnus  stå  emellertid  äfven  härvidlag  under  inflytande 
af  Saxo,  hvars  "utraque  Lappise"  återfinnes  i  Johannes 
Magnus'  geografiska  öfversikt  "de  situ  Scandi^e"  och  äf- 
venledes  går  igen  hos  brodern  Olaus.  Denne  förlägger 
nämligen  Lappia  söder  om  Finmarchia  och  Scricfinnia, 
men    delar    det  i   tvänne  delar,  Lappia  occidentalis  eller 

>  Jmfr  Opera  breve.  ^  gjgt  i  q  5  3  Hist.  IV,  C.  12.  Lap- 
parnc  kallas  äfven  Lappouienses  och  Lappomanni, 

*  Saxo  Gramm.,  ed.  P.  E.  Muller,  I,  1,  s.  2él  (L.   V). 

23 


354 

•« 
Västerlappland,  samt  Lappia  orientalis  eller  Osterlappland. 

Det  förra  namnet  finnes  å  Carta  marina  utsatt  väster  om 
den  stora  sjön  Lulatresck  i  "Lappska  bergen",  det  senare 
träffas  på  andra  sidan  Bottenhafvet  invid  kusten  söder 
om  Chi7n  eller  Kemi,  och  torde  motsvara  norra  delen  af 
nuvarande  Österbotten  eller  Uleåborgs  län  samt  möjligen 
de  sydligaste  delarne  af  Kemi  lappmark.  Under  det  Vä- 
sterlappland enligt  Olaus  Magnus'  mening  väl  ingenstädes 
nådde  till  kusten,  hvarifrån  det  utestängdes  genom  Bot- 
tenlandskapen (Västerbotten  och  Norrbotten),  synes  där- 
emot Österlappland  delvis  ha  uppfattats  såsom  ett  kust- 
land, hvilket  som  en  kil  trängde  sig  emellan  Norrbotten 
och  Österbotten.  Att  Västerlappland  ansågs  vara  huf- 
vudlandet  af  de  båda,  torde  framgå  af  den  på  ett  ställe 
i  Olaus'  historia  om  detta  land  begagnade  benämningen 
Lapponia  magna  eller  Storlappland  \  Bägge  de  lappska 
landen  ansågos  likväl  vara  mycket  vidsträckta  områden  ^. 
Kan  man  ur  Olaus  Magnus'  uppgifter  om  Lapparne 
hämta  några  säkra  upplysningar  angående  detta  folks  geo- 
grafiska utbredning  på  hans  tid?  Denna  fråga,  som  i  åt- 
skilliga afseenden  torde  kunna  besvaras  jakande,  fordrar 
likväl  en  närmare  utredning.  Börjar  man  med  Norge, 
är  den  sydligaste  punkt,  där  man  hos  Olaus  Magnus  fin- 
ner någon  antydning  om  tillvaron  af  Lappar,  belägen 
strax  öster  om  "Scongen",  hvarest  i  närheten  af  nuva- 
rande Ofoten-  eller  Vaags-fjordarne  å  Carta  marina  finnes 
utsatt  "domus  Bircarorum" .  Därefter  omtalar  Olaus  ett 
vid  Norska  oceanens  yttersta  kust  (i  Finmarchia)  i  jord- 
kulor boende  folk^,  som  icke  kan  vara  något  annat  än 
Lapparne.  Öster  eller  nordost  om  Vardahus  har  han  å 
Carta  marina  afbildat  Lappar,  som  med  stenkastning  an- 
falla ett  mot  stranden  styrande  fartyg;  likaså  låter  han, 
som  förut  är  visadt,  skridfinnarnes  (eller  Lapparnes)  land 
sträcka  sig  till  Ishafvets  kust  öster  om  Vardahus  intill 
svenska  väldets  gräns,  men  äfven  öster  om  denna  punkt 

^  Hist.  XVII,  C.  26.  2  juifj.  Opera  breve. 

3  Hist.  IV,  C.  2. 


355 

(på  den  s.  k.  Murmanska  kusten)  visa  de  å  kartan  afteck- 
nade  lapptälten  tillvaron  af  Lappar.  Byteshandel  mellan 
Lappar  och  Ryssar  är  å  kartan  återgifven  i  närheten  af 
nordvästra  hörnet  af  den  stora  sjön  Lacus  albus,  hvilken, 
som  jag  sedermera  skall  uppvisa,  måste  vara  identisk  med 
Kandalaksviken  af  Hvita  hafvet;  det  uppgifves  äfven  i 
Olaus'  historia  alldeles  bestäradt,  att  Lapparne  bodde 
inemot  "Lacus  albus"  i  yttersta  Norden  ^  Deras  utbred- 
ning söder  och  sydväst  härom  torde  vara  angifven  genom 
läget  af  Lappia  orientalis,  alltså  ända  till  kusten  af  Bot- 
tenhafvet  söder  om  Kemi,  sålunda  i  ungefär  samma  trakt, 
omkring  Kemiträsk  och  utefter  Kemi-älf,  där  enligt  Å.  J. 
Sjögren  Lappar  ännu  i  slutet  af  1500-  och  början  af  1600- 
talet  voro  tämligen  talrikt  bosatta  och  sedan  gammalt 
hade  fiskeprivilegier  ^.  Att  de  äfven  ströfvat  ända  ned  till 
kusten,  som  Österlapplands  läge  angifver,  torde  vara  så 
mycket  säkrare,  som  Olaus  uppräknar  Lappar  bland  de  folk, 
hvilka  i  stort  antal  brukade  besöka  Torne  handelsplats; 
Lappar  kommo  dit,  uppgifves  det,  med  båtar  och  renar  ^. 
Får  man  döma  af  den  invid  Urna,  och  en  plats  där- 
intill  kallad  Benaval  (renvall?),  å  kartan  utsatta  bilden 
af  en  ren,  som  mjölkas  (hvilken  bild  äfven  är  intagen  i 
Olaus'  historia)^,  skulle  Lapparne  sålunda  åt  detta  håll 
ha  träffats  i  sydöstra  delen  af  nuvarande  Åsele  lappmark 
eller  möjligen  längre  ned  vid  kusten  omkring  Ume.  Att 
Olaus  Magnus  vid  sin  skildring  af  vägen  från  Jämtland 
öfver  fjällen  till  Norge  icke  med  ett  ord  omnämner  Lap- 
parne, har  man  ansett  som  ett  bevis  bland  andra  därför, 
att  dessa  ännu  på  hans  tid  icke  funnits  i  den  af  honom 
genomresta  delen  af  Jämtland^.  Det  sannolikaste  är  äf- 
ven, att  så  varit  förhållandet,  enär  Lappar  i  Jämtland 
första   gången   omtalas  i  fogderäkenskaperna  från    1564 


>  Hist.  IV,  c.  3. 

*  And.  Joh.  Sjögren,  Anteckningar  om  församlingarne  i  Kemi  lapp- 
mark, Helsingfors  1828,  a.  20  o.  flf. 

»  Hist.  XX,  C.   1.  *  Hist.  XVII,  C.  27. 

^  Jmfr  Yngvar  Nielsen,  i  Norske  geografiske  Selskabs  Aarbog,  1893. 


356 

såsom  hållande  till  på  "Harcara  fjäll**  ^  (säkerligen  iden- 
tiskt med  Hartkjölen  mellan  Ström  och  Hotagens  ka- 
pell); men  det  förtjänar  likväl  anmärkas,  att  å  den  i 
Olaus'  historia  förekommande  teckning^,  som  motsvarar 

o 

kartbilden  norr  om  "Skarsa  möns"  (Areskutan)  på  den 
norska  sidan,  finnes  bland  andra  människofigurer  äfven 
en  mindre  sådan,  löpande  på  skidor,  hvilken  säkerligen 
föreställer  en  flyende  Lapp  och  möjligen  kan  tyda  på 
tillvaron  af  Lappar  i  dessa  trakter  vid  tiden  för  Olaus 
Magnus'  nordliga  resa,  sålunda  börj.  af  1500-talet. 

I  alla  händelser  är  det  synnerligen  beaktansvärdt, 
när  Olaus  omnämner,  att  han  1518,  således  vid  den  tid, 
då  han  på  sin  resa  sannolikt  åtminstone  ej  hunnit  längre 
norrut  än  till  mellersta  Norrland  (Medelpad  och  södra 
Ångermanland),  åsett,  huru  Lapparne  öfvade  sig  i  båg- 
skjutning  ''i  deras  eget  land"  (in  terris  eorum)^.  Kan- 
hända har  Olaus  redan  detta  år  framträngt  så  långt  i 
norr  som  till  Lapparne  i  Ångermanland  (skogslapparne 
i  Anundsjö  socken),  till  Ume  eller  till  Lappmarkerna  vä- 
ster därom,  eller  skulle  uppgiften  måhända  ha  gällt  Lap- 
par i  Norge?  Härpå  kan  icke  gifvas  något  bestämdt  svar. 

En  annan  "etnologisk  gåta"  torde  böra  nämnas  i 
detta  sammanhang.  Olaus  Magnus  berättar  nämligen, 
att  i  Medelpad  större  delen  af  befolkningen  kallades  ^Hu- 
ner^  (provincia  Middelpadensis,  ubi  fere  maior  pars  virorum 
Huni  nomine  appellantur)  ^.  Med  namnet  Huner  eller  Hun- 
ner  förstod  man  enligt  EuROPiEus  "  tvif velsutan  under 
folkvandringen,  och  äfven  under  en  längre  tid  därefter, 
alla  de  finsk-ugriska  folkstammar,  som  utbredde  sig  från 
Wolga  och  Don  ända  till  Ishafvets  kust"  ^.  Man  är  i 
första  hand  frestad  till  det  antagandet,  att  Olaus  Magnus 
med  sina  Huner  afsett  en  redan  på  hans  tid  befintlig  finsk 


*  Enligt  meddelande  af  Dr.  K.  B.  Wiklund.  I  trakten  omkring 
Frostviken  synes  däremot  Lapparnes  förekomst  vara  äldre. 

2  Hist.  II,  C.  15.         3  Hist.  IV,  C.  11.         *  Hist.  II,  C.  18. 

^  A.  J.  Europ;eus,  Något  om  Hunner  och  Finnar,  Aarb0ger  for 
Nord.  Oldkyndigh.  og  Hist.  1866,  s.  232. 


357 

koloni  i  Medelpad,  men  då  af  P.  Nordmanns  undersök- 
ningar i  detta  ämne  med  bestämd  visshet  framgått,  att 
Finnarne  i  mellersta  Sverige  icke  dit  invandrat  förrän 
tidigast  i  slutet  af  16:de  och  början  af  J7:de  århundra- 
det \  återstår  endast  och  allenast  den  möjligheten,  att  i 
Medelpad  förefunnits  en  äldre  (måhända  med  svenska  ny- 
byggare uppblandad)  lappsk  befolkning,  åt  hvilken  Olaus 
Magnus  i  brist  på  en  bättre  benämning  gifvit  ett  lärdt 
namn,  nämligen  Huner. 

Angående  Lapparnes  etnografi  lämnar  Olaus  Magnus 
utförliga  och  noggranna  upplysningar.  En  förträfflig  före- 
gångare i  skildringen  af  nämnda  nomadfolks  lefnadssätt, 
seder  och  bruk  hade  han  haft  i  Jakob  Ziegler,  som  i 
sitt  geografiska  arbete  öfver  Skandinavien  gifvit  en  för 
sin  tid  uttömmande  framställning  af  detta  ämne,  byggd 
på  uppgifter  af  de  båda  svenskarne  Petrus  Magni  och 
Johannes  Magnus.  Af  den  senares  anteckningar  eller, 
hvilket  är  mera  sannolikt,  af  Zieglers  egen  beskrifning 
har  Olaus  Magnus  flitigt  begagnat  sig;  på  fiera  ställen 
återgif\'^er  han  nämligen  Zieglers  yttranden  nästan  allde- 
les ordagrannt.  Därjämte  har  han  äfven  gjort  egna  rön 
och  iakttagelser  samt  inhämtat  upplysningar  i  första  hand 
under  sin  nordliga  resa.  Hans  redogörelse  för  Lapparnes 
etnografi  är  i  de  fiästa  afseenden  synnerligen  tillförlitlig 
och  har  äfven  bekräftats  af  senare  forskare  på  detta  om- 
råde. Olaus  Magnus  nämner  vid  sina  skildringar  icke 
alltid  Lapparnes  namn,  men  det  är  icke  svårt  att  igen- 
känna alla  för  detta  folk  typiska  och  karaktäristiska  drag; 
materialet  är  äfven  hopsamladt  från  nästan  hela  det  af 
Olaus  angifna  området  for  Lapparnes  utbredning. 

Innan  jag  går  närmare  in  på  Olaus  Magnus'  fram- 
ställning af  Lapparnes  etnografi,  vill  jag  här  i  hufvud- 
drag  redogöra  för  Birkarlarne  och  deras  värksamhet  samt 
de  notiser  därom,  h vilka  äro  att  finna  hos  Olaus  Magnus. 
Då  det  af  helt  naturliga  skäl  mötte  svårigheter  för  den 
svenska  styrelsen  att  öfver  de  vandrande  Lappstammarne 

^  P.  NoRDMANN,  Finnarne  i  meUersta  Sverige. 


358 

i  norr  ^  utöfva  samma  myndighet  som  öfver  bofasta  under- 
såtar, hade  man  redan  tidigt  tillgripit  samma  utväg,  som 
de  norska  konungarne  förut  användt,  nämligen  den,  att  i 
stället  för  att  direkt  beskatta  Lapparne  fordra  en  viss 
af  gift  af  de  köpmän,  som  med  dem  drefvo  handel.  Bir- 
karlarnes  rättigheter  omtalas  år  1328  såsom  af  gammalt 
erkända,  men  äldre  handlingar  därom  äro  hittills  icke 
kända.  På  grund  af  Scheffers  efter  Burstjus'  antecknin- 
gar från  1600-talet  anförda  utsago',  antager  Porthan, 
att  Birkarlarnes  ställning  till  Lapparne  blifvit  ordnad 
genom  ett  stadgande  af  kon.  Magnus  Ladulås  år  1277  ^, 
och  O.  S.  Rydberg  anser  äfven  troligt*,  att  någon  hand- 
ling af  nämnda  tid  och  innehåll  värkligen  funnits,  ehuru 
ingenting  med  visshet  därom  kan  sägas;  H.  Hildebrand 
anser  på  grund  af  arkeologiska  skäl,  att  Birkarle-institu- 
tionen  är  vida  äldre  ^. 

Desse  resande  köpmän  kallades  emellertid  "Lappe- 
farare"  eller,  som  redan  nämndt,  Birkarlar.  Scheffer^ 
och  Porthan^  ha  velat  ställa  deras  namn  i  förbindelse 
med  Birkala  socken  i  Satakunda,  och  enligt  denna  me- 
ning skulle  de  hufvudsakligen  varit  Finnar.  Det  är  också 
ganska  möjligt,  att  Birkarlarne  i  Birkala  haft  en  uppe- 
hållsort eller  ett  faktori  på  finska  sidan,  men  starkast 
utveckladt  förekommer  enligt  urkunderna  birkarleväsen- 
det  likväl  i  Sverige,  och  sannolikt  var  också  största  delen 
af  desse  köpmän  af  svensk  börd,  Helsingar;  namnet  Bir- 
karl  torde  böra  uttydas  som  birk-karl  (d.  v.  s.  handelsman) 


*  Genom  gränstraktaten  af  1273  mellan  Sverige  och  Norge  fast- 
stäldes  de  svenska  Lappmarkernas  gräns  i  väster  att  utgöra  Kölens  bergs- 
rygg, sålunda  ungefär  den  nuvarande  gränsen.  Genom  Nöteborgsfreden 
1323  fick  Sverige,  som  vi  ha  sett,  anspråk  på  områdena  "norrut  till  haf- 
vet",  d.  v.  s.  Ishafvet.     Se  O.  S.  Rydberg,  Sveriges  traktar,  I. 

^  JoH,  ScHEPFER,  Lapponia,  Francof.  1673,  s.  151  o.  flf. 
3  H.  G.  Porthan,  De  Bircalis,  Åbo  1786,  II,  1789.     (Skrifter  i  ur- 
val, 4.) 

*  O.  S,  Rydberg,  anf.  arb.,  I,  s.  261. 

^  H.  Hildebrand,  Sveriges  medeltid,  I,  3,  s.  309  o.  flf. 
^  Anf.  st.  ^  Anf.  arb. 


359 

af  samma  stam  birk-,  bjark-,  bjairk-  som  i  Birka.  Be- 
visligen har  äfven  en  stor  del  af  Österbotten  eller  Kors- 
holms län  koloniserats  väster-  och  norrifrån  genom  svenske 
nybyggare  i  Väster-  och  Norrbotten.  Här  tog  nämligen 
Birkarlarnes  värksamhet  sin  början  med  anläggandet  af 
nybyggen  och  faktorier  vid  älfvarnes  utlopp  i  Pite,  Lule 
och  Torne.  De  slogo  under  sig  laxfiskena,  idkade  jakt 
och  renskötsel  och  äfven  på  ett  och  annat  ställe  jord- 
bruk. De  voro  sålunda  icke  egentliga  nomader,  utan 
handelsidkande  nybyggare,  men  skatterätten  öfver  Lap- 
parne var  ursprungligen  icke  territoriell,  utan  följde  de 
olika  lappstammarne  ^ ;  Birkarlarne  sades  ^hafva*  eller 
"äga**  Lappar^.  På  detta  sätt  kunde  Birkarlarne  ut- 
sträcka sina  öfverhöghetsrättigheter  mot  väster  och  norr, 
ja  ända  till  halfön  Kola.  Först  mot  slutet  af  kon.  Gustaf 
I:s  regering  torde  Birkarlarnes  herravälde  öfver  lapp- 
markerna ha  upphört,  enär  konungen  då  lät  uppbära 
lappskatten  genom  sina  fogdar,  under  det  Birkarlarne  tills 
vidare  behöllo  sina  handelsrättigheter^. 

Olaus  Magnus'  namn  på  Birkarlarne  är  Bircarli, 
Bircari,  Berkara  och  Bergchara,  som  han  uttyder  "herrar 
öfver  bergen*  eller  *  bergens  män*  (viri  montium)^.  De 
förekomma  enligt  hans  framställning  ingenstädes  i  Fin- 
land, utan  han  förlägger  deras  uppehållsorter  väster  och 
öster  om  Lule  träsk,  sålunda  djupt  inne  i  svenska  Lapp- 
marken; mellan  Pite  och  Skellefte  älfvar  har  han  å  sin 
karta  uppritat  deras  tält,  som,  betecknande  nog,  är  af 
en  annan  typ  än  den  tältform  han  angifver  för  Lapparne. 


*  Jmfr  Styffe.  Skandinavien  under  anionstiden,  8.  300  och  not  4, 
där  kon.  Gustaf  La  bref  af  d.  20  Hept.  1551,  livari  Birkarlarne»  anupråk 
utsträckes  till  en  territorialhöghet,  anforeH. 

*  Jmfr  G.  v.  DUBEX,  anf.  arb.,  m.  420. 

'  PoKTHAX,  anf.  arb.,  Hildebka.vu,  anf.  arb.,  I,  a,  h.  312. 

*  Jmfr  Carta  marina,  Opera  breve  oeb  Hiwt.  IV,  C.  5.  I^e  öfriga 
kartkommentarerna  ha,  Aaslegnnj^  der  neaen  Mappen  eie.  (1539):  '*birg- 
herren**;  latinska  komm.  (1567):  "domini  Alpium" ;  den  tyska  (FicklerH 
1567):  "Burgherren*  eller  **Burgkärlen**.  Jmfr  Kristiania  Vidensk.  Sel- 
skabs  Forhandl.  N:o  15,  a.  8,  not  2  (Bkex.vek). 


360 

Därjämte  låter  han  Birkarlar  uppehålla  sig  invid  och  på 
andra  sidan  norska  gränsen,  nämligen,  som  jag  förut  om- 
nämnt, i  norra  delen  af  Hälogaland  ungefär  öster  om  nu- 
varande Of otenf jorden,  hvarest  han  angifver  deras  block- 
hus jämte  inskrifterna  ^domus  Bircarormn"  och  "capitanei 
Bircarorum^ .  Att  döma  af  de  tältbilder  (af  en  liknande 
typ  som  det  vid  Luleträsk  uppritade  tältet),  hvilka  före- 
komma något  längre  i  norr  vid  Vaagsfjorden  (Vandvad) 
och  uppe  i  Finmarken  strax  invid  Vardehus,  torde  Olaus 
äfven  på  dessa  ställen  velat  angifva  förekomsten  af  Bir- 
karlar. Att  detta  ingalunda  innebär  någon  orimlighet 
framgår  däraf,  att,  som  nyss  framhållits,  Birkekarlarnes 
skatterätt  följde  de  vandrande  lappstammarne ;  också  fin- 
nas intyg  därom,  att  denna  skatterätt  understundom  ut- 
sträcktes så  långt  i  väster  (och  norr)  som  till  Väster- 
hafvet  eller  Norska  oceanen  ^ 

Olaus  uppgifver  äfven,  att  Birkarlarne  brukade  ägna 
sig  åt  tämjandet  af  renar  ^,  och  att  de  kunde  underhålla 
hjordar  af  sådana,  uppgående  till  400  —  500  individer^. 
De  voro  —  säger  han  —  ett  slags  föreståndare  (prce- 
sides)  eller  höfdingar  (capitanei)  öfver  Lapparne,  hvilka 
till  dem  som  tribut  erlade  (pendunt)  dyrbara  skinn  samt 
fisk  ''tam  vice  tributorum  Regi  Suetiae  pendenda,  quam 
propria  liberalitate  donata"  *.  Birkarlarne  kändes  igen 
bland  alla  andra  därigenom,  att  de  voro  klädda  i  röd 
dräkt  (rubeo  vestitu  induti).  Denna  uppgift  —  lik- 
som äfven  delvis  den  föregående  —  torde  härskrifva  sig 


*  Skand.  Handl.  XXIX;  32—35  (tvänne  bref  af  år  1497).  Jmfr 
Styppe,  anf.  arb.,  s.  300. 

^  Jmfr  Opera  breve. 

^  Jmfr  Åuslegung  (anf.  st.),  de  lat.  ooh  tyska  komment.  af  1567. 

*  Hist,  IV,  C.  5.  Att  Olaus  velat  framställa  förhållandet  mellan 
Lappar  och  Bh'karlar  såsom  tämligen  godt,  torde  framgå  såväl  af  ofvan 
anförda  ord  som  af  uttrycket  (om  Birkarlarne):  "PrsBsides  venerantur'* . 
(Ibid.)  Angående  tributen  heter  det  äfven  hos  Ziegler  (Geogr.  Sekt.  Tidskr. 
I,  2,  8.  15):  "Pendit  (se.  gens  Laponum)  tributum  preciösas  ferarum 
pelles**.  Birkarlarnes  skatt  till  kon.  erlades  i  gråskinn  (ekorrskinn)  och 
mårdskinu,  jmfr  Styppe.  anf.  arb.,  s.  301. 


361 

från  Ziegler,  som  1532  berättade,  att  Lapparne  "på  egen 
hand  välja  en  höfding  (pnesideni  eligunt),  som  de  kalla 
konung,  men  svenske  konungen  ger  honom  makt  att  styra. 
Han  bär  röda  kläder,  konungadömets  insignier**.  Schö- 
NiNG  och,  efter  honom,  G.  v.  Duben  förmodar,  att  den 
röda  dräkten  burits  af  Birkarlarne  för  att  helt  enkelt 
efterlikna  de  dansk  norska  fogdarne^ 

Det  var  icke  allenast  Sverige,  som  tog  tribut  af 
Lapparne,  utan  desse  måste,  som  Olaus  Magnus  uppgif- 
ver-,  betala  lika  stor  skatt  äfven  till  konungen  af  Norge 
och  till  Moskoviternas  furste.  Om  detta  missförhållande 
yttrar  v.  Duben ^:  "Den  uppmärksamhet,  som  i  slutet  af 
1500-  och  i  början  af  1600-talet  ägnades  Lapparne  från 
de  tre  grannrikena  där  uppe,  var  en  af  de  bittraste  källor 
till  lidande.  Vissa  näjders  Lappar  måste  traktatsenligt 
årligen  skatta  till  tre  land,  andra  till  två;  på  några 
håll  gjordes  anspråk  på  skatt  af  två  eller  tre,  utan  att 
något  därom  var  bestämdt.  I  alla  dessa  fall  råkade  de 
rädde  och  okrigiske  Lapparne  i  en  obehaglig  mellanhand, 
ur  hvilken  ingen  deras  list  förmådde  rädda  dem.  Sin 
plikt  likmätigt  tvungo  fogdarne  distriktens  Lappar  att 
lämna  skatt  först  till  det  ena,  sedan  till  det  an  dra  riket" ; 
var  skatterätten  tvistig,  så  icke  blott  indrefvos  skatterna 
af  fogden  2  och  3,  utan  därtill  måste  Lapparne  plikta 
"för  det  de  betalat  skatt  till  fogden  n:o  1,  hvilken  en- 
ligt officiella  åsikter  hos  de  öfriga  landens  fogdar  icke 
haft  rätt  till  sådan  skatt".  Duben  anger  emellertid  upp- 
komsten af  denna  sakernas  oordning,  om  man  så  får  säga, 

^  Gerh.  Scuöning,  Forsög  til  de  nordiske  Ländes,  saBrdeles  Norges, 
gamle  Geografi,  Kbhn  1751,  s.  125,  not  y.  G.  von  Duben,  anf.  arb.,  s. 
421.  Afven  Scheffer,  anf.  arb.,  s.  154  o.  följ.,  omnämner  efter  Ziegler 
och  Olaus  Magnus  Birkarlarnes  "röda  dräkt"  och  gör  följande  slutled- 
ning: "Fuerunt  ergo  Birkarli  seu  Birkali  alii  Tornenses,  alii  Pithenses, 
alii  Luhlenses,  ex  quibus  Lappones  Pithenses  suum,  Luhlenses  suum  et 
Tornenses  suum  deinde  habuere  praefectum,  quem  vocarunt  Begem,  ru- 
bra  ornatum  veste  in  signum  potestatis,  idque  usque  ad  Gustavi  Primi 
tempora  ...**. 

2  Hist.  IV,  C.  5.  3  VON  Duben,  anf.  arb.,  s.  434. 


362 

åtminstone  ett  århundrade  för  sent;  förhållandena  torde 
redan  under  1400-talet  ha  varit  sådana,  att  Lapparne 
måste  betala  skatt  till  alla  tre  rikena,  och  redan  fast- 
ställandet af  ett  «fa)lledsdistrikt"  (början  af  1300-talet) 
tyder  på  den  regim,  som  med  anledning  däraf  var  att 
vänta.  Olaus  Magnus'  uppgift  måste  i  alla  händelser  se- 
nast anses  gälla  tillståndet  i  slutet  af  1400-  och  början 
af  1500-talet,  sålunda  en  tid,  som  ligger  åtskilligt  längre 
tillbaka  än  den,  om  h vilken  Duben  antog,  att  den  varit 
första  vitnet  till  Lapparnes  ogynsamma  skatteförhållan- 
den i  Lappmarkerna. 

Den  vanliga  indelningen  af  de  svenske  Lapparne  i 
fisklappar,  skogslappar  och  fjäll-lappar  kommer  visser- 
ligen icke  direkt  till  användning  af  Olaus  Magnus,  men 
då  han  omnämner  de  Lappar,  som  nästan  uteslutande 
lefde  af  fiske  eller  jakt\  jämte  renskötande  Lappar^,  och 
äfven  på  ett  ställe  värkligen  omtalar  skogslappar  (syl- 
vestres  Lappones)^,  synes  man  kunna  antaga,  att  han 
vetat  skilja  på  de  i  anseende  till  sysselsättning  och  lef- 
nadsförhållanden  olika  slagen  af  Lappar.  Han  berättar 
äfven  om  de  östliga  Lapparne  (in  emot  Lacus  albus),  att 
de  om  vintern  vistades  invid  vattendragen  (ad  ripas  aqua- 
rum),  men  om  sommaren  på  olika  ställen  i  skogiga  trak- 
ter (inter  frutices  arborum  et  opaca  loca  variata  sta- 
tione)  *.  Lapparne  voro  ett  folk  af  vanligen  mycket  liten 
växt;  deras  kvinnor  finner  Olaus  vackra  "ea  potissimum 
causa,  quod  candore  et  rubedine  opificio  natura3  prsecipuo 
formosiores  habentur,  nec  fucum  sciunt  aut  scire  volunt, 
etiam  si  venustatem  eisdem  natura  negasset"  ^  De  voro 
ett  fredligt  folk  och  inläto  sig  icke  i  strid  hvarken  med 
sina  grannar  eller  med  längre  aflägsna  folk,  så  vida  de 
ej  tvungos  därtill  af  den  hårdaste  orättvisa  (gravi  in- 
iuria),  då  de  använde  såväl  vapen  som  besvärjningar  och 
trollmedel  mot  sina  ovänner^.    Den  legend- Olaus  Magnus 

^  Jmfr  Hi8t.  IV,  C.  5,  12  m.  fl.         ^  j^f^.  g^gt    xVII.  C.  26—30. 
3  Hist.  IV,  C.  4.         *  Hist.  IV,  C.  3.         ^  Hist.  IV,  C.  11. 
6  Hist.  IV,  C.  5. 


363 

anför  om  ** vilde  män"  vid  kusterna  i  norr,  som  nattetid 
öfverföUo  dit  anländande  sjöfarare  och  endast  kunde 
skrämmas  bort  genom  upptända  eldar  \  torde  likväl  syfta 
på  någon  om  Lapparne  berättad  legend. 

Angående  renen  och  detta  djurs  användning  af  Lap- 
parne omnämner  Olaus  både  vildrenen,  som  var  föremål 
för  jakt,  och  den  tama  renen'-;  djurets  utseende  och  lef- 
nadssätt  (dess  näring  af  renmossa)  omtalas  likaledes  "^ 
Några  af  Lapparne  kunde  enligt  hans  uppgift  äga  10, 
15,  30,  70,  400  —  500  renar  (torde  äfven  ha  galt  om 
Birkarlarne,  se  föreg.),  men  dessa  siffror  synas  åtminstone 
efter  nyare  tiders  erfarenhet  vara  alltför  lågt  tilltagna, 
enligt  v.  DiJBENs  undersökning  af  denna  fråga;  antalet 
renar,  som  är  o  en  enda  mans  egendom,  växla  mellan  50 
och  8,000^.  Renarne,  säger  Olaus  vidare,  drefvos  till 
och  från  betesmarkerna  af  herdar  och  instängdes  äfven 
i  "stall"  (stahulis  clauduntur)  ^\  hvarmed  säkerligen  menas 
de  inhägnader,  renvallar  (lapp.  sjaljo),  eller  i  skogsbyg- 
den värkligen  omhägnade  gårdar  (lapp.  kerda)  med  por- 
tar, i  hvilka  renarne  sammandrifvas  för  mjölkning  ^,  ehuru 
Olaus  uppger,  att  instängningen  skedde  för  vargarnes 
skull.  Lapparne  använde  mjölken  till  dagligt  behof  och 
tillredde  äfven  ost^,  vasslan  (serum)  begagnades  till  dryck; 
sedan  renen  slaktats  kunde  man  använda  huden  till  klä- 
der och  fällar,  sadlar,  säckar  och  pungar,  vidare  ben  och 
horn  till  bågar  och  armborst  samt  senorna  till  beredning 
af  tråd.  Köttet  var  välsmakande,  och  äfven  hofvarne 
eller  klöfvarne  samt  håret  kommo  till  nytta  ^. 

Renen  begagnades  äfven  som  dragare.  Olaus  om- 
talar de  brukliga  seldonen  "instrumenta  cornibus  pectori- 
que  imposita  Rancha  ett  Locha  (loka)  patrio  sermone  vo- 
cantur"  ^,    samt  berättar,    att  renarne  spändes  för  kärror 


»  Jmfr  Opera  breve.       ^  jjig^.  XVII,  C.  28.       ^  Hist.  XVII,  C.  26. 

-»  v.  DiJBEN,  anf.  arb,,  a.   77  o.  flf.  ^  Hist.  XVII,  C.  27, 

^  v.  DUBEN,  anf.  arb.,  s.  74.         '  Jmfr  Opera  breve. 
8  Hiat.  XVII,  C.  30.         »  Hist.  XVII,  C.  26. 


364 

(carri)  eller  vagnar  (redae,  currus,  plaustra)  ^ ;  enligt  teck- 
ningen å  Carta  marina  användes  renen  äfven  till  ridt. 
Ingendera  af  dessa  bruk  torde  emellertid  någonsin  ha  före- 
kommit; ridten  tillägges  på  ett  fantastiskt  sätt  skrid- 
finnarnes  krigsmän,  och  berättelsen  om  renkörslor  för 
vagn  (currus)  eller  kärra  (carrus)  torde  säkerligen  ha 
uppkommit  genom  en  missuppfattning  af  den  lappska  be- 
nämningen för  det  hos  dem  vanligaste  åkdonet  "kerres^ 
(liknande  sv.  ord.  ^kärra^),  som  är  namnet  på  den  helt 
och  hållet  öppna  släden,  i  motsats  till  den  mindre  till 
hälften  med  skinn  täckta  "pulkan"^.  Denna  beskrifves 
äfven  af  Olaus  Magnus  på  ett  i  det  hela  alldeles  riktigt 
sätt;  pulkan,  som  var  ett  synnerligen  snabbt  fortskaflfnings- 
medel  under  vintern,  var,  säger  Olaus,  framtill  tillspetsad 
som  en  sko  (instar  calceorum  cuneata)  för  att  kunna  ge- 
nomtränga snön^.  I  flera  afbildningar  har  han  återgifvit 
den  medelst  en  dragrem  af  renen  dragna  halftäckta  pul- 
kan, i  h vilken  en  Lapp  står  eller  sitter,  körande  renen 
med  körremmen*'  Olaus  omnämner  äfven  lastfordon 
(oneraria  vehicula)^,  hvarvid  man  (utom  "kerres")  i  första 
hand  äfven  har  att  tänka  på  den  så  kallade  ''låkkeh^, 
en  slags  heltäckt  släda  med  lucka  på  taket  och  lås; 
denna  släde  "begagnas  dels  såsom  ett  visthus,  alltid  fär- 
digt till  flyttning,  dels  till  förvaringsrum  för  småsaker 
och  dyrbarheter,  dem  man  måste  föra  med  sig  men  icke 
dagligen  begagnar"  ^.  När  Olaus  omtalar,  att  Lapparne 
begagnade  sina  vagnar  (plaustra)  som  hus^,  torde  han 
möjligen  ha  åsyftat  dessa  förrådsslädar. 

Jakt  och  fiske  utgjorde  Lapparnes  hufvudsysselsätt- 
ningar.     Såsom   de   förnämsta  jaktvapnen  angifver  Olaus 


1  Jmfr    Opera    breve    samt    Hiat.    XVII,  C.  28.     Uttrycket  "carri" 
förekommer  IV,  C.  11. 

2  Jmfr  v.  DiJBEN,  anf.  arb.,  e.  103  o.  följ. 

3  HiPt.  XI,  C.  37. 

*  Jmfr  Carta  marina,  Hiat.  XI,  C.  37,  XVII,  C.  29. 
5  Hist.  XI,  C.  37.  ^  v.  DiJBEN,  anf.  arb.,  s.  103. 
7  Hist.  IV,  C.  3. 


365 

Magnus  spjutet  (lancea),  som  var  försedt  med  "en  liten 
skarp  spets  på  ömse  sidor**  (antrorsum  retrorsumque)  ^ 
d.  v.  s.  —  att  döma  af  den  härtill  hörande  bilden  —  en 
i  spjutets  ända  befintlig  mindre  tvärstång,  förmodligen 
afsedd  att  hindra  spjutet  tränga  för  långt  in  i  djurets 
(björnens  eller  vargens)  kropp;  samt  vidare,  det  egent- 
liga hufvudvapnet,  pil  och  båge.  Det  nyssnämnda  jakt- 
spjutet synes  enligt  Olaus'  uppgift  ha  varit  användt  en- 
dast i  det  östligaste  Lappland^,  och  märkligt  är,  att  det 
ännu  in  i  vårt  århundrade  tämligen  allmänt  varit  i  bruk 
hos  Finnarne  för  björnjakt.  Det  har  väl  ursprungligen 
användts  icke  blott  mot  björn  och  varg  utan  äfven  vid 
jakt  på  elg  och  ren.  Enligt  en  uppgift  har  för  icke  så 
längesedan  ännu  träffats  spjut  af  nämnda  slag  i  det  nord- 
ligaste Skandinavien^.  Eljest  begagna  ännu  idag  Lap- 
parne vid  jakt  på  björn  och  varg  ett  annat  slags  spjut, 
nämligen  den  spetsiga  skidstafven  eller  skidstången  (utan 
tvärstång)  ^;  ett  sådant  spjut  har  Olaus  också  afbildat  i 
sin  historia^.  Pilbågen  synes  ha  varit  uteslutande  en  så 
kallad  handbåge,  bestående  endast  af  båge  och  sträng 
utan  kolf  (sålunda  icke  armborst),  och  enligt  Olaus  voro 
Lapparne  synnerligen  förfarne  i  skjutkonsten  med  båge 
och  pil.  Såväl  män  som  kvinnor  uppfostrades  till  skick- 
liga jägare  redan  från  unga  år  och  blefvo  så  säkra  på 
öga  och  hand,  att  de  på  ganska  långt  afstånd  kunde 
träffa  ett  mindre  föremål,  såsom  ett  mynt  eller  en  nål 
(acus).  Man  anstälde  målskjutningar,  h varvid  de  unga 
gossarne  uppmuntrades  med  gåfvor  af  nya  bågar  eller  af 
en  hvit  gördel  (candidus  cingulus),  som  var  mycket  om- 
tyckt; flickorna  fingo  ett  linnekläde  (linea  vestis)^. 

Jakten    företogs  på   skidor  \   med  hvilka  Lapparne 
snabbt    ilade    fram   öfver  snöfälten,  och  i  jakten  deltogo 

'  Hist.  IV,  C.  3.  2  Hist.  ibid. 

^  Jmfr  Retzius,  Finland  i  Nordiska  museet  (Bidrag  till  vår  odlings 
häfder),  Sthm  1881,  s.  44. 

*  Jmfr  v.  Dlben,  anf.  arb.,  s.  82,  Retzius,  anf.  st. 

5  Hist.  I,  C.  4,  IV,  C.  12  (samma  bild).  «  Hist.  IV,  C.  11. 

'  Jmfr  Opera  breve,  Hist.  I,  C.  25,  IV,  C.   12,  XVII,  C.  29. 


366 

både  män  och  kvinnor  ("solutis  crinibus"),  detta  emedan 
mängden  af  villebråd  var  så  stor,  att  männen  ensamma 
ej  räckte  till  för  jakten.  Kvinnorna  jagade  med  lika  stor 
djärfhet  som  männen,  men  mannen  fördelade  jaktbytet; 
han  bestämde,  hvilka  delar  skulle  sättas  på  spettet  för 
stekning,  hur  mycket  man  skulle  behålla  för  egen  räk- 
ning och  hur  mycket  man  borde  lämna  åt  grannarne^ 
Jakten  på  fågel  bedrefs  i  synnerhet  ifrigt ;  i  de  vidsträckta 
ödemarkerna  fans  det  godt  om  sådant  vildt.  Den  mju- 
kare fjädern  användes  till  sofbäddar,  den  hårdare  till  väf- 
nader  (texturis)  af  senor^;  fågelskinnen  begagnades  till 
betäckning  af  hufvudet^.  Köttet  af  villebråden  förtärdes 
vanligen  stekt*,  och  för  att  få  större  lycka  på  jakten 
brukade  Lapparne  dricka  djurens  blod^. 

På  älfvarne  färdades  Lapparne  i  aflånga,  lätta  båtar , 
förfärdigade  af  tunna  gran-  eller  furuklyftor,  hvilka  sam- 
manbundos  af  vidjor  och  rottågor  eller  af  hopvridna  djur- 
senor,  i  synnerhet  tagna  af  renen.  Dessa  senor  brukade 
i  stället  för  blånor  beredas  till  tråd  eller  snören ;  de  tänj- 
des ut,  renades  och  torkades  i  luften  samt  surrades  sedan 
om  båtklyftorna.  Därefter  beströk  man  båten  med  tjära 
och    nitade   den  både  in-  och  utvändigt  med  tränaglar  ^. 

^  Andra  och  senare  författare  framhålla  likväl,  att  kvinnorna  voro 
afakilda  såväl  från  jakten  som  jaktbytet.  Så  berättar  Ziegler  (Schondia, 
Geogr.  Sekt.  Tidskr.  I,  2,  s.  13):  "En  kvinna  får  ej  gå  ut  ur  tältet  ge- 
nom samma  dörr,  genom  hvilken  mannen  den  dagen  gått  på  jakt;  ej 
häller  får  bon  med  handen  vidröra  jaktbytet,  utan  mannen  räcker  henne 
på  ett  spett  (veru  prsefixum)  hennes  andel  af  köttet";  Olaus  Magnus  har, 
som  af  ofvanstående  framgår,  en  annan  berättelse  om  bytets  utdelning. 
ScHEFFER,  Lapponia,  s.  227  förtäljer  (efter  Hildebrands  öfvers.):  "När 
Lappen  går  på  jakt,  träder  han  icke  ut  genom  den  vanliga  dörren  på 
kåtan,  utan  genom  den  bakre,  som  kallas  posse,  antagligen  för  kvinnornas 
skull,  hvilkas  möte  anses  olycksbringande  för  jägaren."  Samme  författare 
berättar,  s.  237,  att  ingen  kvinna  fick  komma  in  i  den  kåta,  där  björnen 
kokades;  två  Lappar  buro  till  kvinnorna  deras  andel. 

2  Hist.  IV,  C.  12.  3  Hiat    jy^  q    3 

^  Hist.  IV,  C.  12.  5  Hiat.  III,  C.  2. 

®  Hist  IV,  C.  10.  Ziegler  (anf.  st.)  säger  om  Lapparne:  "Navigiis 
utuntur  nullis  clavis,  sed  nervis  et  viminibus  compaginatis". 


367 

Sådana  båtar,  som  Olaus  beskrifver,  finnas  numera  icke 
i  Pite  eller  Lule  lappmarker,  men  träffas  däremot  all- 
mänt i  de  finska  och  ryska  ^  Fiske  var  ett  af  Lappar- 
nes viktigaste  näringsfång,  och  fisk  utgjorde  jämte  kött 
och  tallmärg ^  deras  föda;  bröd  kände  de  icke  tilP. 

Lapparne  idkade  äfven  byteshandel  (med  Birkar- 
larne),  och  Olaus  berättar  på  ett  ställe^,  att  man  med 
renskjuts  fraktade  fordon  (currus,  d.  v.  s.  "kerres"), 
tungt  lastade  med  pälsvärk,  tyger  och  skinn,  öfver  till 
Norge;  egendomligt  nog  uppgifver  han  tillika,  att  kör- 
svennerna  på  dessa  färder  kallades  Qvenar  ("qui  his  cur- 
ribus  prsefecti  sunt  vulgari  gentis  nomine  Quenar  appel- 
lantur")^.  Säkerligen  syftar  denna  uppgift  på  Birkarlar- 
nes  handelsresor  (märk  frakten  af  tyger  "res  pannorum"), 
och  det  torde  vara  mycket  möjligt,  att  de  härvid  bru- 
kade taga  Finnar  eller  Kväner  i  sin  tjänst.  Ziegler 
hade  uppgifvit,  att  renen  förspänd  ett  åkdon  kunde  till- 
ryggalägga  en  väglängd  af  150,000  steg  eller  30  schaener^, 
och  Olaus  återger  i  sammanhang  med  berättelsen  om  han- 
delsfärderna till  Norge  denna  uppgift;  renarne  kunde, 
säger  han,  vissa  dagar  springa  150,000  steg  eller  30  ty- 
ska eller  götiska  miP.  Denna  uppgift  synes  vara  be- 
tydligt öfverdrifven,  i  synnerhet  om  man  betänker,  att 
renarne  här  drogo  lastade  slädar;  med  en  god  kör-ren 
kan  Lappen  färdas  (utan  last  eller  packning)  6  a  7  mil  på 
en  dag,  understundom  12,  och  detta  torde  vara  maximum  ^. 

Hvad  i  öfrigt  Lapparnes  byteshandel  beträffar,  hade 
redan  Paulus  Jovius  (1525)  berättat  såsom  något  an- 
märkningsvärdt,  att  denna  handel  från  Lapparnes  sida 
skedde  på  god  tro,  och  utan  att  de  köpslående  ens  sågo 


1  VON  DuBEN,    aiif.    arb.,    s.    93    (efter    Daa,    Skizzer  fra  Lapland, 
Karelstranden  og  Finland,  Kra  1870). 

2  Hist.  XII,  C.  4. 

3  Jmfr  Hist.   IV,   C.  3.     Olaus  kallar  liksom  Ziegler  Lapparnc  for 
"ictyophager". 

*  Hist.  XVII,  C.  28.  5  Hist.  ibid.  »  Anf.  st.,  s.  15. 

^  Hist.  XVII,  C.  28.  ®  Jmfr  v.  Duben,  anf.  arb.,  s.  110. 


368 

hvarandra,  då  varorna  helt  enkelt  lämnades  kvar  och 
sedermera  det  utbytta  afhämtades.  Han  säger  ^ :  "  Ii  can- 
didissimas  pelles,  quas  Armelinas  ^  vocamus  cum  varii 
generis  mercimoniis  permutant,  sic  tamen,  ut  omne  mer- 
catorum  eolloquium  conspectumque  defugiant,  adeo  ut 
mutua  rerum  venalium  collatione  facta  et  relictis  medio 
in  loco  pellibus  cum  absentibus  et  ignotis  syncerissima 
fide  permutationes  transigantur. "  Något  liknande  anför 
äfven  ZiEGLER^,  som  framhåller,  att  Lapparne  *'drifva 
handel  medelst  byte  och  penningar  blott  med  ömsesidigt 
samtycke  och  utan  samtal  (nuUo  sermone  communicato), 
icke  på  grund  af  någon  klen  begåfning  eller  ohyfsade 
seder  (non  propter  ingenii  inopiam  et  mores  brutos),  utan 
emedan  de  hafva  ett  eget  språk,  som  grannarne  icke  för- 
stå^. Med  Zieglers  egna  ord  berättar  Olaus  samma  sak, 
dock  säger  han,  att  de  handlade  utan  penningar:  "^com- 
mercia  rerum  absque  pecunia  bonse  et  fideli  permutatione 
inha3rentes  mutuo  consensu  nuUo  communicato  sermone, 
quia  gens  multiplex  est,  fideliter  agunt;  non  propter 
ingenii  inopiam  et  barbaros  mores,  sed  quod  linguam 
habeant  peculiarem  cseteris  vicinis  parumper  ignotam**  ^. 
Då  Olaus  emellertid  till  denna  berättelse  fogat  en  bild, 
föreställande  byteshandel  mellan  Lappar  och  Ryssar,  samt 
denna  bild  å  Carta  marina  återfinnes  vid  nordvästra  hör- 
net af  Lacus  albus  med  underskriften  "commutatio  re- 
rum" (och  med  en  upplysning  i  Opera  breve,  så  lydande: 
"utbyte  af  saker  utan  penningar  medelst  blotta  tecken 
och  åtbörder"),  så  torde  man  häruti  ganska  säkert  kunna 
se  ett  inflytande  från  den  nyssnämnde  Paulus  Jovius  och 
hans  uppgifter  om  Lapparnes  byteshandel  med  Mosko- 
viterna. 

Olaus  omtalar  i  öfrigt,  att  Lapparne  hvarje  år  åter- 
vände till  sina  gamla  handelsställen,  som  voro  förlagda 
antingen  på  slätten  och  heden  eller  på  isen  af  något  vat- 

^  Gryn^us,  NoTua  orbis  region.,  s.  538. 

^  D.  y.  8.  härmelinakinn.  ^  Anf.  at.,  s.  13  o,  följ. 

*  Hist.  IV,  C.  5. 


369 

tendrag.  Guld  saknades  alldeles;  bytesvaror  voro  päls- 
värk, ylle-  och  linnedukar,  salt,  säd  och  fisk\ 

Lapparnes  klädedräkt  har  omnämnts  flera  gånger  i 
det  föregående ;  de  begagnade  fågelskinn  (af  vildgäss  och 
vildänder)  ^  till  hufvudbonader,  samt  till  kläder  djurhudar 
och  djurskinn  af  alla  slag'\  hopsömmade  med  tråd  af 
renens  och  andra  djurs  senor*;  särskildt  namnes  skinn  af 
ungbjörn  ^.  Då  Lapparne  klädde  sig  i  djurhudar,  hade, 
förtäljer  såväl  Ziegler^  som  Olaus  Magnus^,  detta  "för- 
modligen gif vit  upphof  till  berättelsen,  att  Lapparne  "  lik- 
som djuren  hade  en  luden  kropp,  hvilket  en  del  berättat 
af  okunnighet,  andra  af  begär  att  öfverdrifva  hvad  de 
erfarit  i  främmande  och  aflägsna  länder".  På  sina  af- 
bildningar  af  Lapparne  återger  Olaus  männen  klädda  i 
den  sedvanliga  kortare  kolten  (eller  pälsen)  med  bälte 
om  lifvet;  kvinnornas  kolt  (eller  päls)  är  visserligen 
längre  (går  nedanför  vaden),  men  icke  alldeles  fotsid, 
som  Olaus  aftecknat  densamma. 

Om  Lapparnes  bostäder  framhålles,  att  de  hvarken 
ha  städer  eller  fästen,  utan  bo  i  byar,  tält  eller  "kär- 
ror" (in  carris)  ute  i  ödemarkerna.  Några  byggde  sina 
bostäder  (domus)  mellan  fyra  träd,  som  bildade  en  fyr- 
kant, för  att  de  skulle  vara  bättre  skyddade  mot  den  på 
öppna  slätten  kringyrande  snön  och  icke  tyngas  ned  af 
densamma,  men  äfven  för  att  bättre  freda  sig  för  rof- 
djur^.  Tälten  eller  kåtorna,  hvaraf  Olaus  såväl  å  Carta 
marina  som  i  sin  historia  lämnat  flera  afbildningar,  oftast 
af   samma    typ,    understundom  med  en  midtstolpe  i  det 


1  Hiat.  ibid.  ^  Hiat.  IV,  C.  3. 

3  Jmfr  Hist.  IV,  C.  3,  C.  4,  C.  11. 

^  Hiat.  XVII,  C.  30.  ^  Hist.  IV,  C.  11.  ^  Anf.  st.,  s.  13. 

'  Hist.  IV,  C.  12:  "temere  apnd  plerosque  creditur,  quod  sint  cor- 
pore  hiranto  instar  brutorum,  aut  beluarum ;  quod  forsan  provenit  ob 
ignorantiam  etc."  Samma  uttryck  återfinnas  ordagrannt  bos  Ziegler 
(anf.  st.). 

^  Hist.  IV,  c.  11.  Något  särskildt,  egendomligt  sätt  att  bygga  bo- 
städer, kan  detta  icke  anses  vara;  säkerligen  menar  Olaus  helt  enkelt 
ett  tält  eller  en  kåta,  som  brukade  placeras  på  ofvannämnda  skyddande  sätt. 

24 


370 

inre,  täcktes,  som  han  riktigt  uppger,  antingen  af  styfva 
djurfällar  eller  af  barkstycken^  (troligen  näfver)^.  Ett 
annat  slags  bostäder  omtalar.  Olaus  Magnus  hos  ett  vid 
"Norska  oceanens  yttersta  stränder"  längst  i  norr  bo- 
ende folk,  som  lefde  af  fisk  och  vildt  och  som  icke  kan 
vara  något  annat  än  Lapparne  (haf-lapparne  i  Norge) ;  de 
bodde  nämligen  i  jordhålor  (specus  subterraneas  habent) 
eller  jordkulor  (cavernae),  gjorda  af  hvalrefben  och  upp- 
till täckta  af  grästak  (ex  alga);  de  sågo  ut  som  en  upp- 
och  nedvänd  köl  (more  carina3  eversse)  och  voro  mycket 
konstskickligt  hopkomna^.  Utan  tvifvel  passar  denna 
beskrifning  ganska  väl  in  på  de  ännu  i  dag  af  haf-lap- 
parne  i  Finmarken  begagnade  så  kallade  "gammerna". 
Dessa  beskrifvas  af  Rode*  på  följande  sätt:  "Gammerna 
äro  sällan  timrade,  utan  s.  k.  jord-gammer;  de  äro  i  all- 
mänhet byggda  i  en  långdragen  fyrkant  och  hafva  for- 
men af  taket  på  ett  vanligt  hus  (ibland  runda).  Till 
sparrvärk  nyttjas  armtjocka  trädstammar,  hvilka  ställas 
på  ena  ändan  och  ofvan  stödjas  mot  hvarandra.  De  be- 
täckas med  näfver  för  att  hindra  regnet  att  tränga  ige- 
nom, och  sedan  lägges  tjock  grästorf  öfver  eller  rättare 
rund  t  omkring  det  hela,  h  vilket,  enär  torfven  icke  all- 
tid är  synnerligen  väl  lagd,  utifrån  nästan  får  utseende 
af  en  liten  backe ;  ingången  är  mycket  låg  .  . "  ^. 

Rörande  äktenskapet  hos  Lapparne  berättar  Ziegler 
följande^:  "De  ingå  äktenskap  och  söka  järtecken  med 
eld  och  flinta,  hvilket  bättre  än  allt  annat  motsvarar  det 
äkta   ståndets    mysterium   och  är  upptaget  med  så  myc- 


'  Hist.  IV,  C.  8.  2  Jmfr  von  Duben,  anf.  arb.,  s.  128  o.  flf. 

3  Hist.  IV,  C.  2. 

*  F.  RoDE,  Optegnelaer  fra  Finmarken,  s.  22é  o.  följ. 

^  Möjligt  är  äfven,  att  man  till  de  norske  eller  finske  Lapparne 
har  att  hänföra  Olaus  Magnus'  uppgift  om  bruket  af  tranlampor,  hvars 
mynning  upptill  stängdes  af  ett  järngaller  till  skydd  för  nattfåglar  och 
flädermöss.  Jmfr  Hist.  II,  C.  17.  A.  J.  Sjögren,  of  v.  anf.  arb.,  s.  240, 
anför,  att  Enarelapparne  bruka  lampor,  likaså  Dxjben,  anf.  arb.,  s.  127, 
om  Finmarkens  lappar,  som  just  bränna  trän. 

®  Ziegler,  Schondia,  anf.  st.,  s.  16 — 17. 


371 

ken  eftertanke,  som  om  det  vore  kommet  från  Grekland, 
i  det  man  föredrager  elden,  hvilket  för  öifrigt  äfven  Ro- 
marne gjorde.  Med  skäl  må  man  därför  prisa  dem,  efter- 
som de  gjort  något  som  påminner  om  det  förnämsta  folk 
i  världen.  Men  det  är  vida  mer  att  prisa,  att  de  före- 
draga flintan,  dels  emedan  det  är  ett  hushållsrön,  dels 
emedan  det  har  en  större  betydelse  i  enlighet  med  denna 
ceremoni,  ty  såsom  flintan  har  uti  sig  elden,  som  genom 
slaget  framlockas,  så  ligger  hos  båda  könen  lifvet,  som 
omsider  genom  ömsesidig  förening  bringas  i  dagen  som 
ett  lefvande  foster"  (.  .  .  ut  enim  silex  latentem  in  se 
ignem  habet  qui  concussione  emicat,  sic  in  utroque  sexu 
est  recondita  vita  quse  tandem  profertur  mutua  copula  in 
prolem  viventem).  Samma  berättelse  återgifves  af  Olaus 
Magnus  nästan  alldeles  ordagrannt,  i  det  han  säger  ^ :  "  Quod 
autem  ignem  pr^eferunt,  id  non  faciunt  soli,  cum  eum 
ritum  Romani,  omnium  populorum  maximi,  olim  festive 
(ut  Zieglero  placet)  observarint,  sed  ut  ostendant  se  ea 
ratione  duci  tanquam  significatione  ignis  e  silice  excussi, 
itidemque  reclusi  vinculum  seu  virtutem  inesse  indissolu- 
bilis  charitatis. "  Han  tillägger  äfven,  att  det  var  föräU 
drarne,  som  ur  stålet  och  flintan  slogo  eld  öfver  brud- 
parets hufvuden  i  närvaro  af  vänner  och  släktingar;  och 
sedan  ceremonien  med  elden  var  förbi,  kläddes  bruden  i 
sobel-  och  hermelinskinn,  sattes  upp  på  en  ren,  och  för- 
des, åtföljd  af  så  stort  antal  vänner  som  släktens  anse- 
ende betingade,  till  sofkammaren  eller  tältet  ("medianti- 
bus  tripudiis"),  där  man  önskade  henne  fruktsamhet  och 
hälsa.     Brudgummen    var    klädd    i  skinn  af  lodjur  eller 


*  Hist.  IV,  C.  7.  Bild,  föreställande  en  dylik  hednisk  vigsel,  fins 
såväl  i  Olaus'  historia  (ibid.),  som  å  Carta  marina,  v.  Duben,  anf.  arb., 
s.  198,  anför,  att  den  franske  resanden  Regnard  (Voyage  de  Laponie, 
Amst.  1753,  s.  73)  berättar  om  en  dylik  vigsel  ännu  1681,  men  berättel- 
sen därom  synes  tämligen  ordagrannt  vara  afskrifven  ur  Ziegler  eller 
Olans  Magnus.  Flintan  synes  i  öfrigt  vara  sällsynt  i  lappska  grafvar,  se 
v.  Duben,  s.  251. 


372 

mård.  Äktenskapet  hölls  i  ära\  och  kvinnorna  voro 
synnerligen  fruktsamma^.  Men  —  berättar  Olaus  — 
Lapparne  ansågo  det  vida  lyckligare  att  dö  än  att  lefva ; 
därför  firade  de  en  barnsäng  med  sorgekväden  och  en 
begrafning  med  glädjesånger^. 

Lapparne  voro  enligt  Olaus  Magnus  sol-  och  mån- 
dyrkare.  Solen  tillbådo  de  under  hela  sommaren  och 
tackade  henne,  emedan  hon  skänkte  dem  ljus  i  mörkret 
och  värme  i  kölden.  Olaus  anmärker  härvid:  **Qmie 
quantumcunque  intolerabilia  videntur,  nunquam  tamen  im- 
properiis  more  quorundam  Indorum  execrantur,  sed  tan- 
tum  dicunt:  Hicc  fatua  ac  stulta  sunt  frigöra  atque  te- 
nebrae  mensuram  excedentes  etc."  Månen  återigen  var 
föremål  för  tillbedjan,  emedan  han  lyste  om  vintern  sedan 
solen  försvunnit*.  Att  solen  hos  Lapparne  liksom  hos 
en  mängd  andra  naturfolk  ursprungligen  varit  föremål 
för  dyrkan,  bestyrkes  af  nästan  alla  kännare  af  Lappar- 
nes etnografi,  liksom  det  äfven  visar  sig  uti  till  vår  tid 
bevarade  och  upptecknade  myter;  solen  **  dyrkades  som 
den  gudamakt,  hvilken  upplyser  och  uppvärmer  jorden 
och  gör,  att  gräset  växer  till  renarnes  föda**  ^.  Att 
äfven  månen  spelat  en  roll  i  Lapparnes  mytologi  torde 
få  anses  som  säkert.  Till  solens  ära  anstälde  man  offer, 
vanligen  hvita  renar,  men  Olaus  uppger,  att  Lapparne 
antände  offerhål  af  skogsdjurens  och  af  hvalarnes  beyi 
(samt    af   fiskben).     Dessa    offer  försiggiugo  likväl  icke 


1  Hist.  IV,  c.  7. 

^  Hist.  IV,  C.  11.  Om  olika  författares  uppgifter  angående  Lap- 
parnes fruktbarhet,  se  v.  Duben,  anf.  arb.,  s.  177  o.  följ.  P.  Högström, 
Beskrifning  öfver  de  till  Sveriges  krona  lydande  Lappmarker,  Stbm  (1746), 
s.  135,  anser,  att  Lapparnes  fruktsamhet  är  ungefär  densamma  som  an- 
dra folks,  sålunda  hvarken  påfallande  stor  eller  ringa. 

8  Hist.  IV,  C.  8.  *  Hist.  III,  C.  2. 

°  v.  DiJBEN,  anf.  arb.,  s.  218.  Att  soldyrkan,  som  äfven  torde  ha 
förekommit  hos  våra  förfäder  (jmfr  Procopius'  uppgifter),  särskildt  skulle 
ligga  nära  till  hands  hos  Nordens  folk,  är  naturligt,  om  man  betänker 
den  skarpa  skilnadeu  mellan  årstiderna  och  den  roll  sommaren  här- 
vid spelar. 


373 

under  sommaren,  emedan  man  då  (med  elden)  skulle  ha 
förolämpat  solens  ljus  och  värme,  utan  först  när  vintern 
hade  inträdt  brände  man  upp  benen  till  de  flydda  dagar- 
nes ära  (pro  honore  dierum),  förmenande  sig  såmedelst 
ha  bevisat  de  gudomliga  makterna  stor  vördnad  \ 

Lapparne  brukade  äfven  —  förtäljer  Olaus  ^  —  till- 
bedja ett  rödt  tygstycke,  upphängdt  på  en  stång  eller  på 
ett  spjut;  de  ansågo  nämligen,  att  däri  gömde  sig  en 
gudomlig  kraft  på  grund  af  den  röda  färgens  likhet  med 
djurens  blod.  Denna  tillbedjan  finnes  äfven  aftecknad 
på  Carta  marina.  Lapparne  hade  likaledes  för  sed  att 
tillbedja  "hvadhälst,  som  på  morgonen  mötte  den  utgå- 
endes ögon,  vare  sig  på  himmeln,  på  marken  eller  i  vatt- 
net, såsom  fåglar,  djur,  fiskar,  ormar  och  maskar";  un- 
gefär detsamma  omtalar  äfven  Ziegler^.  Men  Olaus 
tillägger  härvid:  "prsecipue  (adorant)  cervum  volantem, 
quem  ob  cornua,  quibus  capita  iuvenum  exornantur,  inter 
nobiliora  reptilia  honorant,  veluti  apud  ^gyptos  sca- 
rabei"  .  .*. 

Lapparne  voro  i  öfrigt  kända  for  sin  trollkunnighet 
(liksom  Finnarne);  de  kunde  genom  sina  konster  fram- 
kalla hvilken  vind  som  önskades,  äfven  full  storm,  samt 
förmådde  äfven  i  ett  ögonblick  sätta  sig  i  förbindelse 
med  personer  på  långt  afstånd.  "Om  någon  ville  veta 
en  frånvarandes  öde,  vände  han  sig  till  en  Finne  eller 
Lapp  och  gaf  honom  en  gåfva;  Lappen  gick  därefter 
jämte  en  följeslagare  och  sin  hustru  in  i  ett  ensamt  rum, 
lade  där  en  groda  af  koppar  (ranam  aineam)  eller  en  orm 
på  ett  städ  samt  slog  därpå  ett  föreskrifvet  antal  slag, 
mumlande  några  trollformler^  föll  därpå  i  exstatiskt  till- 
stånd och  låg  inom  kort  som  han  vore  död.   Under  tiden 


*  Hist.  III,  c.  2.  ^  Hist.  ibid. 

*  Schondia,  anf.  at.,  8.   14 — 15. 

*  Hist.  III,  C.  2.  Härmed  menas  ekoxen  (fr.  cerf-volant,  lat.  Lu- 
canus  cervus  L.);  hos  Fickler  (III,  2)  beter  det  "den  gehörneten  Kefer, 
den  man  den  Schröter  nennt".  Förekommer  den  egentliga  ekoxen  (Euro- 
pa» största  skalbagge)  sä  längt  norrut? 


374 

vaktades  han  sorgfälligt  af  sin  följeslagare.  Efter  upp- 
vaknandet kunde  han  berätta  om  den  frånvarande  och 
uppvisa  en  ring,  en  knif  eller  något  annat  föremål,  som 
han  mottagit  af  honom"  ^  Lapparne  kunde  äfven  göra 
trollpilar  (iacula  magica)  af  bly  till  en  fingers  längd,  och 
dessa  afsköto  de  på  huru  långt  afstånd  som  hälst  mot 
den  person,  på  h vilken  de  ville  hämnas.  Den  träffade 
fick  ett  sår  i  benet  eller  i  armen  och  dog  däraf  inom 
tre  dagar  ^. 

Denna  senare  uppgift  angående  Lapparnes  trollskott 
finnes,  med  fullkomligt  likartadt  innehåll,  äfven  hos  Zieg- 
ler^,  och  synes  öfverensstämma  med  Lapparnes  egna 
föreställningar  i  denna  sak,  alldenstund  den  framstående 
kännaren  af  lappsk  mytologi.  Prof.  L  A.  Friis  anför 
följande:  ''När  trollmännen  ville  tillfoga  en  människa  på 
långt  eller  nära  håll  någon  skada,  använde  de  en  liten 
båge  af  renhorn  och  två  slags  pilar,  en  trubbig  och  en 
spetsig.  När  Lappen  ville  öfva  trolldom,  gjorde  han  först 
en  bild  af  den  person  han  ville  skada;  gälde  det  att 
skada  honom  till  arm,  ben  eller  annan  lem,  sköt  han 
med  den  trubbiga  pilen  mot  lemmen,  men  ville  han  åstad- 
komma smärta  mellan  hud  och  kött,  sköt  han  med  den 
pilen  som  var  spetsig. "  ^ 

Zieglers  berättelse  om  Lapparnes  sätt  att  fram- 
besvärja vind  återgifves  äfven  af  Olaus  Magnus.  De 
brukade  knyta  tre  knutar  på  en  rem;  när  de  löste  en, 
framkallade  de  en  dräglig  vind,  löste  de  äfven  den  an- 
dra, blef  vinden  häftigare,  löstes  äfven  den  tredje,  fram- 
kallades   en    värklig    storm  ^.     Olaus  berättar   detta  om 

^  Hist.  III,  C.  17.  Lapparnes  förm&ga  att  skifta  hamn  omtalas 
i  Snorre  Sturlassons  Konungabok;  fall  från  nyare  tid,  då  Lapparnes  fär- 
dighet i  denna  riktning  anlitats,  anföras  af  T.  Lund,  Danmarks  og  Nor- 
ges Historie  i  Slutn.  af  det  16:de  Aarh.,  I,  s.  125.  Jmfr  H.  Hildebrand, 
Sveriges  medeltid.  I,  3,  och  not   2. 

^  Hist.  ibid.  ^  Schondia,  anf.  st.,  s.   16 — 17. 

*  J.  A.  Frus.  Lappisk  Mythologi,  s.  112,  efter  en  handskrift  från  1723 
om  Finlapparnes  trollkonster  och  djäfvulsdyrkan. 

5  Oeogr.  Sekt.  Tidskr.  1378,  N:o  2,  1.  s.  16—17. 


375 

^  Finni^  \  men  då  såväl  Ziegler  som  senare  författare  ^ 
hänföra  nämnda  uppgift  till  Lapparne,  torde  Olaus  här 
ha  förväxlat  Finnar  och  Lappar  eller  också  helt  enkelt 
kallat  de  senare  med  deras  norska  benämning. 


xm. 
Finland. 

Namnen  "findlandi"  på  Claudius  Olavus'  karta  i 
Nancy-handskriften  (c.  1427)  samt  **Finlant"  å  Zamoiski- 
kartan  (c.  1474)  och  kartan  öfver  Norden  i  Ulm-uppla- 
gan af  Ptolemaius  1482  samt  å  dessa  kartors  afläggare  — 
detta  är  nära  nog  det  enda,  som  förekommer  i  den  se- 
nare medeltidens  geografi  och  kartografi  rörande  Sveri- 
ges besittningar  på  andra  sidan  Bottenhafvet,  om  hvilkas 
läge  och  utseende  på  kartan  man  i  utlandet  knappast 
hade  den  mast  aflägsna  aning.  Större  delen  af  dessa 
besittningar  kallades  här  i  Sverige  ännu  så  sent  som  i 
slutet  af  1400-talet  vanligen  med  ett  gemensamt  namn 
Österland';  och  först  så  småningom  kom  namnet  Fin- 
land, som  ursprungligen  endast  torde  ha  varit  benäm- 
ningen på  sydvästra  delen  eller  kuststräckan  midt  emot 
Upland,  att  beteckna  hela  det  land  vi  nu  käima  under 
detta  namn*.  Finland  beskrefs  någorlunda  utförligt  af 
Ziegler  i  Schondia  1532,  men  då  denne,  som  först  af  alla 
kartografiskt  återgifvit  Finska  viken,  åt  nämnda  stora 
Östersjöbukt  gaf  en  alldeles  falsk  riktning,  erhöll  häri- 
genom Finlands  konfiguration  det  vanstälda  utseendet  af 


'  Hist.  III,  c.  16. 

*  SciiEPFER,  anf.  arb.,  s.  145  (eftor  Peder  Clausen). 

^  Namnet  begagnas  ännu  så  sent  som  1498  och  1501,  jmfr  Styfpe, 
Skandinavien  under  unionstiden,  a.  302,  not  2. 

*  När   det  lagmansdömc,  som  förut  innefattade  hela  Österland,  år 
1435  delades  i  tvänue,  kallades  dessa  Norrfinne-  och  Suderfinuelagsagor 


376 

ett  mot  söder  utskjutande  spetsigt  näs  eller  halfö,  en 
form,  som  landet  sedermera  ganska  länge  skulle  få  be- 
hålla å  de  förefintliga  kartorna.  Ziegler  förlade  nämli- 
gen Viborg  tämligen  riktigt  på  6P15'  n.  lat.  ^  vid  Fin- 
lands sydkust,  men  därifrån  låter  han  Finska  viken,  som 
i  öfrigt  icke  namnes  med  något  namn,  intränga  i  fast- 
landet parallelt  med  Bottenhafvet  åtminstone  5  hela  gra- 
der rakt  i  norr  om  Viborg. 

Ziegler  torde  likväl  icke  få  göras  ansvarig  för  detta 
fel.  Hans  sagesman  för  uppgifterna  angående  Sverige 
och  Finland  var  —  som  flera  gånger  förut  är  nämndt  — 
[utom  Petrus  Magni]  sedermera  Upsalaärkebiskopen  Jo- 
hannes Magnus,  hvars  geografiska  arbete  om  Sverige  han 
studerat  i  manuskript  under  bådas  vistelse  i  Rom.  I 
detta  arbete  (""Situs  Scandise")  heter  det  beträffande  Fin- 
ska viken:  "Duo  ex  se  (se.  mare  Sueticum)  brachia  por- 
rigit,  quorum  unum  per  Orientalia  littora  Suetia  fertur 
in  Septentrionem  usque  ad  emporium  Thornse  .  .  .  Al- 
terum vero  brachium  usque  in  sinum  Venedicum  versus 
Aquilonem  extenditur,  ea  fere  longitudine  quae  est  ab 
ipsa  Punica  Carthagine  usque  ad  mare  Euximum.  Inter 
ha3C  duo  brachia  clauditur  amplissima  peninsula,  quse  apud 
Plinium  Finningia  dicitur,  a  nostris  Finlandia,  hoc  est 
pulchra  terra'^  .  .  .  appellatur."  Här  angifves  sålunda 
Finska  viken  såsom  sträckande  sig  (från  söder)  mot  norr; 
därjämte  har  Johannes  Magnus  till  och  med  förlagt  Vi- 
borgs  läge  ännu  6  grader  nordligare  än  Ziegler,  och  rö- 
rande Finlands  konfiguration  anmärker  han:  "Igitur  Fin- 
landia triquetra  forma  apparet."  Prioriteten  i  fråga  om 
Finska  vikens  falska  riktning  mot  norr  bör  sålunda  till- 
skrifvas  Johannes  Magnus,  och  Ziegler  har  endast  karto- 
grafiskt  återgifvit  den  förstnämndes  uppfattning  i  berörda 
afseende,   då  han  naturligtvis  icke  själf  kunde  känna  till 

^  Schondia,  anf.  et.,  s.  54 — 55.  I  värkligheten  ligger  Viborg  nära 
den  61:sta  breddgraden. 

^  Samma  etymologi  återger  Ziegler  (anf.  st.  a.  52 — 53):  "Finlandia 
dicta  est  pulchra  terra  vel,  ut  signiflcantius  dicam,  fina  terra." 


377 

saken.  Dock  reducerade  han  Viborgs  bredd  till  ungefär 
dess  värkliga  läge;  betecknande  är,  att  nämnda  stad  å 
Zieglers  karta  icke  ligger  vid  ändpunkten  af  Finska  vi- 
ken, utan  just  vid  den  punkt  där  denna  bukt  från  sin 
mera  östliga  eller  nordöstliga  riktning  böjer  sig  rakt 
mot  norr. 

Då  Olaus  Magnus  å  Carta  marina  följt  sin  broders 
och  Zieglers  uppfattning  af  Finska  vikens  läge  och  rikt- 
ning,  låtande  nämnda  hafsbukt  sträcka  sig  nära  1040 
km.^  i  norr  eller  nordnordväst  (med  en  bredd  af  i  allmän- 
het 20  ty.  mil.  eller  148  km.)  och  förläggande  här,  vid  vikens 
nordligaste  ändpunkt,  staden  Viborg  på  samma  bredd- 
grad som  Umeå  (enligt  Olaus'  breddbestämning  ungef. 
76**  n.  lat.),  kan  man  med  skäl  fråga,  hvad  som  föran- 
ledt  bröderna  Magnus  till  ett  dylikt  geografiskt  misstag? 
Svaret  härpå  finner  man  vid  studiet  af  Wagenaers  sjö- 
kort öfver  Finska  viken^  som  här  har  nästan  alldeles  samma 
konfiguration  som  å  Carta  marina^  en  konfiguration,  som 
återigen  har  sin  förklaringsgrund  i  kompassens  på  denna 
tid  och  för  denna  del  af  Östersjön  härskande  ostliga  miss- 
visning, hvarom  jag  förut  talat.  Denna  missvisning  gjorde, 
att  man  vid  t.  ex.  segling  från  Hangö  till  Viborg  trodde 
sig  segla  i  NNO.,  NO.  eller  N.  i  stället  för  ONO.,  som 
är  rätta  kursen.  Inloppet  till  Viborg  eller  Viborgsbukten 
ligger  äfven  i  värkligheten  i  riktningen  NO.,  medan  där- 
emot den  andra  af  Finska  vikens  östliga  inbuktningar, 
Kronstadtbukten,  som  hvarken  Ziegler  eller  Olaus  Mag- 
nus  kände  till,  ligger  nästan  rakt  i  W.  —  O.  Olaus  har 
säkerligen,  som  förut  framhållits,  fått  sin  bild  af  Finska 
viken  ifrån  en  segelbok  (läskartebok)  eller  från  något 
sjökort. 

Sinus  Finnonicus  (sive  Sueticus)  är  å  Ziglers  karta 
(1532)   namnet   på    Bottenhafvet,  men  denna  benämning 


^  Johannes  Magnus  hade,  som  ofvan  anfördes,  gifvit  Finska  viken 
samma  utsträckning  i  längd  som  afst&ndet  frän  det  puniska  Eartago  till 
Svarta  hafvet,  d.  v.  s.  öfver  1500  km.;  denna  siffra  har  Olaus  reducerat 
med  ungefär  ^l^iåel. 


378 

—  **deii  finska  viken"  —  flyttades  af  Olaus  Magnus  öf- 
ver  på  den  stora  Östersjöbukt,  som  än  i  dag  bär  detta 
namn;  han  kallar  densamma  mare  Finnonicum  sive  Sinus 
Venedicus.  Det  senare  af  dessa  båda  namn  finnes  redan 
hos  Ptolema3us\  hvilken  så  benämnde  den  sydöstligaste 
delen  af  Östersjön  eller  numera  Danziger  bukt  på  grund 
af  här  boende  vendiska  (slaviska)  folkstammar,  i  den  sen- 
romerska litteraturen  vanligen  kallade  ^^Vinedae".  Ehuru 
Johannes  Magnus  ganska  riktigt  tolkar  härkomsten  af 
namnet  Sinus  Venedicus,  nämligen:  **sic  a  Vennis,  hoc 
est  a  Vandalis  dicitur",  har  likväl  denna  benämning  så- 
väl af  honom  själf  som  af  brodern  Olaus  blifvit  fäst  vid 
den  af  finska  folkstammen  på  nästan  alla  sidor  omgifna 
Finska  viken,  troligen  på  grund  af  någon  sammanbland- 
ning af  orden  ^  Venedicus^  och  ^ Finnonicus^ . 

Som  nyss  nämndes  kände  Olaus  Magnus  icke  till 
Kronstadiska  viken,  men  visste  däremot,  att  Viborg  låg 
innerst  i  en  bukt,  öster  om  hvilken  svenska  väldet  sträckte 
sig  ett  godt  stycke  åt  sydost  och  söder.  Den  finsk-ryska 
gränsen,  hvilken  å  Carta  marina  är  tydligt  angifven 
medelst  dubbla  rader  af  träd  (och  Sveriges  vapen,  tre 
kronor),  synes  i  söder  taga  sin  början  i  närheten  af 
Newan  eller  Flii  Nygen,  hvars  utlopp  i  Finska  viken  är 
å  kartan  utlagdt;  så  vida  det  icke  varit  Olaus'  mening, 
att  gränsen  skulle  börja  vid  det  sedan  Nöteborgsfreden 
132B  fastställda  gränsmärket  Systerbäck  (Siestarjoki,  nu- 
mera Uajajoki),  men  i  så  fall  torde  han  ha  identifierat 
detta  sistnämnda  vattendrag  med  Newa.  Säkert  är  emel- 
lertid, att  Olaus  väster  om  gränsen  förlagt  socknarne 
Ecclesia  Nova  (Nykyrka,  fin.  Uusikirkko),  Kinaveb  (Ki- 
vinebb,  fin.  Kivannapa),  lasche  (Ia3skis,  fin.  lääski)^, 
Egrepbe^  eller  Egrepe^  (Egrsepae,  nu  Euräpää)  samt  Sa- 
valax^  (Savolax,   nu   S:t  Mikkel),   af  hvilka  de  tre  sist- 


*  Se  t.  ex.  kartan  öfver  Germania  ur  Ptolemffiusuppl.  1490  i  Nor- 
denskiöld, Studier  och  forskningar,  s.  25. 

2  Jmfr  Hiat.  XI,  C.  3.  ^  gjgt    -^^^^  a  Q^rt.  mar. 

5  Hist.  ibid. 


379 

nämnda  tillerkändes  Sverige  i  Nöteborgsfreden  1323,  men 
sedermera  under  1400-talet  gjordes  till  föremål  för  ifriga 
egendomsanspråk  från  Rysslands  sida.  Öster  om  Egrepe 
går  gränsen  från  Newa  i  söder  i  en  nästan  alldeles  rak 
linie  mot  norr  till  sydosthörnet  af  den  stora  sjön  Lacus 
albus,  hvilken  sträckande  sig  från  SO.  —  NW.  därefter 
bildar  gräns  mellan  Finland  och  Biarmia ;  från  denna  sjös 
nordvästliga  ändpunkt  går  därefter  det  svenska  väldets 
ostgräns  rakt  ut  i  Ishafvet,  som  förut  är  omtaladt. 

För  att  något  närmare  kunna  fixera  den  svensk- 
ryska gränsen  i  öster,  sådan  Olaus  Magnus  framställt 
densamma,  är  det  nödvändigt  att  bestämma,  hvad  han 
menat  med  ^Hvita  sjön^  eller  Lacus  alhus.  Denna  be- 
nänming  afser  å  Carta  marina  en  stor  långsträckt  in- 
sjö, liggande,  som  nyss  sagdt,  i  riktningen  SO.  —  NW. 
med  en  utsträckning  i  längd  af  70  ty.  mil,  d.  v.  s.  518 
km.,  och  med  en  bredd  af  20  ty.  mil  eller  148  km. 
Den  skares  enligt  Olaus'  uppfattning  i  midten  af  83:de 
och  84:de  breddgraderna,  samt  har  aflopp  dels  åt  söder 
till  Finska  viken,  dels  åt  sydost  (till  Ladoga  eller  Scyth- 
iska  oceanen?).  Redan  af  detta  skäl  —  aflopp  åt  sö- 
der —  kan  man  knappast  tänka  på  Enare  träsk  uppe 
vid  gränsen  till  norska  Finmarken,  och  namnet  "Hvita 
sjön**  kan  säkerligen  icke  vara  en  tillfällighet,  utan 
måste  tyda  på  Hvita  hafvet  eller  någon  af  dess  delar. 
Som  bekant  utsänder  Hvita  hafvet  från  söder  en  stor 
vik  långt  in  i  landet  mot  ■  nordväst,  den  så  kallade  Kan- 
dalaks- viken  eller  Eandalathi;  och  riktningen  af  den- 
samma öfverensstämmer  sålunda  fullkomligt  med  den  för 
Lacus  albus  angifna.  Också  har  Fickler  på  sin  efter 
Carta  marina  utarbetade  karta  1567  gifvit  Lacus  albus 
utlopp  till  "  Grand vicus**  eller  Hvita  hafvet  (jämte  ut- 
flöde till  Finska  viken). 

Af  flera  olika  uppgifter  och  skildringar  i  Olaus  Mag- 
nus' geografiska  arbeten  kan  man  äfven  med  bestämd- 
het sluta,  att  med  Lacus  albus  menats  icke  Enare  träsk, 
utan  just  Kandalaksviken,     När  Olaus  tämligen  utförligt 


380 

berättar  om  Ryssarnes  eller  Moskoviternas  plundringståg 
och  röfverier  vid  gränsen,  nämner  han  äfven,  att  desse 
utsände  hela  sjöröfvarflottor  af  sina  aflånga  båtar  (så 
kallade  "lodjor**),  hvilka  härjade  och  brände  byar  och 
lastskepp  vid  stränderna  af  Finska  viken  ("in  Venedico 
sinu"),  Lifländska  hafvet  (**in  Livonico  mari**,  d.  v.  s. 
Rigabukten)  samt  i  Hvita  sjön  (^in  Älho  lacu^)^,  hvilken 
uppgifves  vara  mycket  stor  (** maximus")^  samt  **famo- 
sissimus"  ^,  Denna  sjö,  säger  Olaus  Magnus  vidare,  be- 
söktes visserligen  af  både  Finnar,  Lappar  och  Svenskar 
till  följd  af  den  vinstgifvande  jakten  och  det  rika  fisket, 
men  mast  besöktes  sjön  af  Moskoviterna  *,  hvilka  jagande 
och  fiskande  fara  omkring  i  alla  vinklar  och  hörn,  och 
tillika  äro  de  slugaste  köpmän^.  Å  Carta  marina  ser 
man  Ryssar  afbildade,  som  draga  en  båt  upp  ur  Hvita 
sjön  för  att  frakta  densamma  öfver  de  olika  vattende- 
larne  på  floder  och  sjöar  ned  till  Bottenhaf vet ;  dit  ledde 
nämligen  en  sedan  gammalt  begagnad  vattenväg  från 
Hvita  hafvet  i  öster. 

Alla  dessa  uppgifter  äro  omöjliga  att  förstå,  om 
man  håller  före,  att  Olaus  med  Lacus  albus  afsett  Enare 
träsk;  men  däremot  passa  de  väl  in  på  Hvita  hafvet 
eller  närmast  Kandalaksviken,  som  sålunda  måste  vara 
identisk  med  den  Olaiska  kartans  Lacus  albus  ^.  Då  det 
vidare  om  denna  sjö  heter:  "ubi  Regis  et  regni  Suetice 
dominium  latissime  extenditur^  ^,  bör  detta  ingalunda  väcka 
förvåning,  alldenstund  nybyggare  från  svenska  sidan  ge- 
nom   kolonisationer   och   odlingar  efter  hand  utbredt  sig 


^  Hist.  XI,  C.  7.  ^  Jmfr  Opera  breve  och  Index. 

3  Hist.  II,  C.  19. 

'*  Jmfr  Index,  Auslegung  m.  fl.  kommentartexter  (Krist,  Vid.  Selsk. 
Forhandl.  1886,  N:o  15,  s.  9);  jmfr  Hist.  XIX,  C.  45. 

^  Jmfr  Opera  breve. 

^  Den  af  Olaus,  Hist.  XIX,  C.  45,  omnämnda  okända  fågeln  (avis 
ignoti  nominiö)  i  Lacus  albus  torde  möjligen  ha  varit  ejdern;  fågeln 
"Alle"  (Hist.  XIX,  C.  46)  i  samma  sjö  är  säkerligen  alfågeln:  den  fånga- 
des enligt  Olaus'  uppgift  med  fågelnät. 

7  Hist.  IV,  C.  3. 


Ö81 

åt  öster  på  andra  sidan  den  linie,  som  tänktes  samman- 
binda de  i  ödemarkerna  förlagda  vidt  åtskilda  råmärkena, 
sådana  dessa  i  Nöteborgstraktatcn  1323  hade  blifvit  fast- 
stälda.  Denna  förskjutning  af  den  faktiska  gränsen  mot 
öster  föranledde  till  och  med,  som  bekant,  i  slutet  af 
.1400-talet  från  svensk  sida  åstadkommandet  af  den  s.  k. 
oäkta  Nöteborgstraktaten,  ett  understucket  bref  om  rå- 
märkena mellan  Sverige  och  Ryssland,  hvilket  i  förening 
med  den  i  och  för  sig  ytterst  obestämda  gränslinien  ytter- 
ligare invecklade  och  tilltrasslade  gränsfrågan  ^  Under 
hela  tiden  från  1323  till  1595,  då  genom  freden  i  Teu- 
sina  nämnda  fråga  definitivt  af  gjordes,  framkom  likväl, 
trots  mängden  af  förda  underhandlingar  och  ingångna 
aftal,  icke  mer  än  en  enda  gång  från  Sveriges  sida  nå- 
gon slags  fordran  om  finska  gränsens  utvidgning  ända  till 
Hvita  hafvet.  I  riksarkivet  finnes  nämligen  bevarad  en 
från  tiden  omkr.  1558  härstammande  handling,  som  inne- 
håller en  af  Klas  Kristersson  Horn  och  Jacob  Teeth  (Teijtt) 
uppgjord  förteckning  på  råmärken  från  Nyslotts  län  till 
Hvita  hafvet;  inalles  omnämnas  16  råmärken,  det  sista 
Kitkajarflf,  hvarefter  följer:  "ther  möther  sedhen  Huithe 
haflfueth".  Detta  har  —  yttrar  O.  S.  Rydberg^  —  "intet 
att  göra  med  det  oäkta  brefvets  (den  oäkta  Nöteborgs- 
traktatens)  rålinie  (som  slutar  med  Kellon taipale),  men 
det  bevisar,  att  Klas  Kristerson  Horn  och  Jacob  Teeth 
vid  upprättandet  af  sina  råiängder  leddes  mera  af  foster- 
ländskt nit  än  den  historiska  rättens  grundsatser**.  Af 
ett  liknande  motiv  torde  äfven  Olaus  Magnus  ha  varit 
besjälad,  då  han  å  sin  karta  betecknade  Finlands  gräns 
i  öster  med  en  linie  från  Finska  viken  till  Hvita  hafvet, 
men  i  alla  händelser  saknar  denna  punkt  i  hans  nordiska 
geografi  ingalunda  sitt  egendomliga  intresse. 

Från  Lacus  albus,  som  omtalas  som  en  synnerligen 
fiskrik  sjö  och  såsom  härden  för  ett  rikt  fågellif '\  låter 
Olaus  Magnus  en  lång  skogsås  (^''si/t^a  longissima^)  sträcka 

*  Se  härom  O.  S.  Rydberg,  Sveriges  traktater,  I,  8.  434  o.  ff. 
2  Ånf.  arb.,  I,  s.  496.  ^  Hist.  XIX,  C.  45. 


382 

sig  mot  söder  och  sydväst;  han  kallar  den  Landsrygia, 
(Landzrygga)^  eller  landtryggen.  Den  utgår  från  norra 
ändan  af  Hvita  sjön,  fortsätter  ända  ned  mot  kusten 
i  närheten  af  Karlabi  (Karleby)  samt  har  en  längd  af 
80  ty.  miP,  d.  v.  s.  592  km.  Då  den  på  Olaus'  karta 
är  angifven  som  vattendelare  mellan  Hvita  hafvet  och, 
Bottniska  viken,  måste  den  anses  representera  Maanselkä, 
som  vid  Talkunaoaivi  (vid  Jaurijoki)  norr  om  68:de  breddgr. 
vänder  sig  åt  söder  och  som  bland  andra  utgreningar  åt 
sydväst  äfven  utsänder  en  sådan  norr  om  Ule  träsk 
(Oulu  järvi)  och  dess  vattensystem,  den  så  kallade  Kai- 
nunselkä^.  Maanselkäs  fortsättning  inåt  gränsen  mellan 
Finland  och  Ryssland  kände  Olaus  Magnus  icke  till,  men 
det  förefaller,  som  han  dragit  Maanselkä  eller  någon  af 
dess  förgreningar  ända  ned  till  kusten,  för  att  därigenom 
få  en  lämplig  gräns  för  Finland  i  norr.  Visserligen  för- 
lägger han  t.  ex.  socknarne  Sala  (Salo),  Via,  Ighia 
(Ijoki)  och  Chim  (Kemi)  norr  om  denna  gräns,  men  då 
han  kallar  denna  del  af  Finland  Lappia  orientalis  synes 
han  ha  velat  räkna  nämnda  socknar  till  detta  land^, 
och  icke  till  det  söder  om  landtryggen  å  kartan  namn- 
gifna  Österbotten  eller  Botnia  orientalis. 

Mellan  Bottenhafvet  i  väster.  Finska  viken  i  syd- 
ost och  öster,  en  gränslinie  mellan  Newa  (eller  Syster- 
bäck) och  Hvita  hafvet  i  öster,  vidare  mellan  detta  haf 
i  norr  och  landtryggen  (Maanselkä)  i  nordväst  till  kusten, 
har  man  sålunda  att  tänka  sig  Finlands  läge  och  utsträcka 
ning  enligt  Olaus  Magnus*  uppfattning.  Angående  stor- 
leken af  detta  på  nämnda  sätt  begränsade  landområde, 
säger  Olaus,  att  det  har  en  längd  af  300  ty.  mil  (2,220 
km.)    och  en   bredd  af  60  ty.  mil  (444  km.)^.    Detta  är, 


1  Jmfr  Cart.  mar.  och  Hist.  XIX,  C.  44. 
^  Jmfr  Auslegung  (anf.  st.). 

2  Jmfr  Ignatius,  Finlands  geografi,  1881—1890,  191  o.  flf. 

*  Väster   om  landtryggen  nämnas  äfven  orterna  Pema  och  Pescha, 
som  icke  kunna  återfinnas  på  nyare  kartor, 
ö  Hist.  III,  prffif. 


383 

hvad  den  förstnämnda  siffran  beträffar,  en  ansenlig  öfver- 
drift,  alldenstund  det  nuvarande  Finlands  största  längd 
icke  uppgår  till  mera  än  rundt  1,200  km.;  breddsiffran 
hos  Olaus  Magnus  är  däremot  för  liten,  ity  att  med  Fin- 
lands nuvarande  utsträckning  åt  öster  största  bredden 
är  omkr.  500  km.;  och  ändock  lät  Olaus,  som  förut  är 
sagdt,  gränsen  åt  detta  håll  utgöras  af  en  linie  från 
Newa  till  Hvita  hafvet.  Men  dessa  i  Olaus'  historia 
uppgifna  mått  öfverensstämma  icke  med  motsvarande 
mått  å  kartan,  hvilket,  som  jag  i  det  föregående  visat, 
ofta  är  fallet  i  Olaus  Magnus'  geografi.  Carta  marina 
ger  nämligen  Finland  en  längd  af  ungef.  200  ty.  mil 
(1,480  km.)  och  en  bredd  af  omkr.  90  ty.  mil  (666  km.), 
hvarfor  alltså  måtten  å  kartan  betydligt  mera  närma 
sig  värkligheten  än  de,  som  anföras  i  Olaus'  historia. 

Att  Olaus  Magnus  icke  på  ett  tillfredsställande  sätt 
kunnat  återgifva  Finlands  ytterst  invecklade  hydrogra- 
fiska förhållanden,  måste  rättvisligen  förlåtas  honom;  det 
är  först  i  senare  tider  man  fått  en  på  vetenskapliga 
undersökningar  grundad  inblick  i  denna  del  af  Finlands 
geografi.  Olaus  Magnus  reducerade  den  finska  granit- 
platåns otaliga  sjöbäcken  till  nio  större  eller  mindre  in- 
sjöar. Vattendelaren  i  norr  mellan  Bottenhafvet  och 
Lacus  albus  angifves,  som  nyss  nämndes,  vara  landtryg- 
gen  (Maanselkä),  hvarifrån  åtminstone  tre  älfvar  gå  åt 
väster  ut  i  Bottenhafvet,  af  hvilka  den  ena  torde  vara 
Kemiälf,  kommande  från  Kemi  träsk  (utsatt  å  Cart.  mar.). 
Äfven  Ule  träsk  torde  å  kartan  vara  representeradt ; 
denna  sjö  har  fått  tvänne  utlopp  till  Bottniska  viken, 
troligen  Dleå  och  Siikajoki,  som  rinner  upp  strax  väster 
om  Ule  träsk.  Öster  om  vattendelaren  finnes  en  tre- 
kantig sjö  utlagd  å  kartan;  den  representerar  alla  de 
vattenbäcken  öster  om  Maanselkä,  öfver  hvilka  vatten- 
vägen gick  åt  väster  ned  åt  kusten ;  här  har  Olaus  äfven 
angifvit  ett  ** dragställe",  öfver  hvilket  Moskoviterna 
frakta  sina  båtar. 

Söder  om  dessa  tvänne  sistnämnda  insjöar  är  en  ny 


384 

vattendelare  antydd.  Den  går  från  öster  till  väster, 
skiljande  norra  Finlands  vattensystem  från  det  södras, 
och  måste  därför  anses  motsvara  Suomenselkä  eller  "fin- 
ska landtryggen " ,  den  förnämsta  höjdsträckningen  och 
vattendelaren  inom  Finland,  egentligen  Maanselkäs  fort- 
sättning mot  väster  och  sydväst  \  Söder  härom  ha 
tvänne  vattenbäcken  aflopp  endast  till  Bottniska  viken, 
ett  (Lacus  niger)  endast  till  Finska  viken,  de  öfriga  fyra 
söder  om  nämnda  vattendelare  ha  aflopp  såväl  till  Fin- 
ska viken  som  till  Bottenhafvet.  Ja,  hela  sydspetsen 
af  Finland  har  på  kartan  nära  nog  antagit  utseendet  af 
ett  nät  af  hvarandra  härs  och  tvärs  korsande  flodarmar, 
eller  af  en  sönderskuren  skärgård  i  stor  skala,  med  stora 
och  små  öar  åtskilda  genom  en  mängd  smala  fjordar. 

Från  Lacus  albus  eller  Kandalaksviken,  hvars  sam- 
manhang med  Hvita  hafvets  hufvudmassa  och  med  Scyth- 
iska  oceanen  i  norr  icke  var  Olaus  Magnus  bekant,  och 
som  därför  af  honom  gjordes  till  en  ofantligt  stor  insjö, 
utgår  mot  söder  en  större  flod^,  som  genomrinner  sjö- 
bäckenet Lacus  niger  (nära  dubbelt  så  stor  som  Mälaren) 
och  därefter  faller  ut  i  Finska  viken.  Det  torde  vara 
möjligt,  att  Olaus  Magnus  hört  talas  om  den  under  vissa 
tider  på  året  existerande  genomgående  vattenförbindelse 
mellan  Hvita  hafvet  och  Finska  viken,  ehuru  han,  icke 
närmare  kännande  till  de  stora  reliktsjöarne  österut  i 
Ryssland,  i  så  fall  förmodat,  att  denna  vattenväg  en- 
dast kunde  gå  genom  de  finska  insjöarne.  Då  Olaus  in- 
vid Svarta  sjön  förlägger  fästet  Nyslot^  {Nieburg,  Neu- 
burg,  Nova  arx  eller  Olofsburg,  som  han  med  olika  namn 
äfven  kallar  detsamma)*,  måste  denna  insjö  vara  iden- 
tisk   med    den    stora   sjön    Saima    och    de  mindre  sjöar, 

*  Ignatius,  anf.  arb.,  8.  197. 

^  "  Vastissimus  fluvius  inscrutabilis  profanditatis  ex  lacu  albo  ortas**, 
Hist.  XX,  C.  19,  jmfr  Cart.  mar.  och  Opera  breve. 
^  Se  Cart.  niar. 

*  Jmfr  Opera  breve,  Auslegung  (anf.  st.)  och  Hist.  XX,  C.  19. 
Fästet  Nyslott  eller  Olofaborg  uppbyggdes  till  skydd  för  den  svensk-finska 
kolonisationen  i  dessa  trakter  åren  1475 — 1477  af  Erik  Axelsson  Tott. 


385 

Haukivesi,  Puruvesi,  Orivesi  m.  fl.,  som  utmynna  i  den- 
samma. Då  måste  äfven  Svarta  sjöns  eller  Saimas  ut- 
lopp (^flumen  niger**  eller  **nigra  aqua**)  vara  identisk 
med  Vuoxén,  ehu.ru  denna,  i  stället  för  att  mynna  ut  i 
Ladoga,  enligt  Olaus  uppfattning  flöt  ut  Finska  viken  in- 
vid Viborg\  hvarest  numera  är  ändpunkten  för  den  Saima 
och  Finska  viken  sammanbindande  Saima  kanal.  Svarta 
sjöns  aflopp  var  mörkt  (niger)  vid  mynningen,  "quemad- 
modum  Nilus  nigrum  flumen  facit,  ubi  se  exonerat". 

Trettio  ty.  mil  (222  km.)  söder  eller  sydväst  om 
Svarta  sjöns  utlopp  (flumen  niger)  anger  Carta  marina 
ett  "femflodsland**  —  om  man  så  må  utrycka  sig  — 
genomflutet  af  fem  olika  flodarmar  (*^flu  5**).  Detta  är 
Kymmene  älfs  fem  mynningar  (Högfors,  Kymmene,  Su- 
tela,  Pyttis  och  Abborfors)^,  men  Olaus  låter  icke  dessa 
bilda  aflopp  för  sjön  Päijänne,  utan  den  större  af  de 
nämnda  flodarmarne  kommer  från  en  sjö  sydväst  om  Saima 
vid  namn  Holela  lacus  eller  Surpesi,  hvilken  äfvenledes 
har  aflopp  åt  Bottniska  viken.  Hollola  socken  är  rik- 
tigt förlagd  söder  om  Päijänne,  hvarför  den  därintill  be- 
lägna sjön  Vesijärvi  knappast  kan  afses;  snarast  skulle 
man  kunna  gissa  på  Näsijärvi,  att  döma  af  läget.  **  Surpesi** 
är  uppenbarligen  en  finsk  namnform,  som  närmast  erinrar 
om  benämningen  på  en  del  af  sjön  Puruvesi,  nämligen 
Suuri  puruvesi  (d.  v.  s.  stora  Puruvesi) '^  men  Puruvesi 
utmynnar  själf  uti  eller  utgör  en  del  af  Saima  (Lacus 
niger).  Det  sannolikaste  är,  att  Olaus  förväxlat  de  olika 
sjöarne  och  deras  namn  samt  tämligen  godtyckligt  utsatt 
desamma  å  sin  karta.  Sjön  Päijänne  har  han  däremot 
tydligt  angifvit  under  namn  af  Lacus  Fiente  eller  Pien" 
then  (hos  Ziegler  ** lacus  Peynthe*)^;  denna  sjö,  som  un- 

^  Hist.  ibid.;  jmfr  Cart.  mar.,  Horn  upptager  tväniio  utlopp  for 
Svarta  sjön  i  Finska  viken.  "Swaribäck**  nämncH  bl.  a.  år  1311  i  de 
ryska  annalerna,  ntg.  af  Akiaxdeu,  Suomi  1848,  s.  82. 

-  Jmfr  Igxatrs.  anf.  arb.,  s.  282. 

'  Igxatiis.  anf.  arb.,  kartan,  h.  294.     Jmfr  J.  Kli.v.  Finland,  Unhcr 

Wissen  von  der  Erde.  II,  1,  b.  408. 

*  Schondia,  ofv.  anf.  st.,  s.  54 — 55;  jmfr  Zieglers  karta, 

25 


386 

gefär  erhållit  Venerna  storlek,  har  icke  fått  utlopp  ge- 
nom Kymmene  älf,  utan  genom  en  annan  till  Finska  vi- 
ken gående  flod,  hvarjämte  den  genom  en  hel  serie  af 
egendomliga  bifurkationer  står  i  förbindelse  med  Botten- 
hafvet  i  väster.  "Pienthen"  —  och  Olaus  tillägger  vid 
omnämnandet  af  denna  sjö,  med  tanken  på  ^de  tusen 
sjöar**  —  **cum  similibus  infinitis  lacubus,  stagnis,  fluviis, 
et  al  tis  venis"  ^ 

Finland  skildras  såsom  ägande  ett  rikt  djurlif;  i 
synnerhet  var  landtryggen  (Maanselkä)  uppehållsorten 
för  de  djur,  hvilka  lämnade  de  så  högt  skattade  päls- 
värken, framför  andra  mård,  ekorre,  hermelin  och  sobeP. 
Dessa  djur  voro  också  föremål  för  ifrig  jakt.  Landt- 
ryggen var  i  öfrigt  liksom  den  österut  belägna  Hvita 
sjön  vistelseorten  för  en  mängd  olika  slag  af  fåglar, 
hvilka  "från  Scythiens  närbelägna  sjöar  och  ödemarker 
kommo  dit  om  våren  för  att  häcka,  men  sedermera  på  hö- 
sten åter  drogo  bort"  ^.  Uttern  var  mycket  vanlig  i  Fin- 
land och  i  trakterna  vid  Bottniska  viken ;  i  östra  delarne  af 
Finland  (Tawastland  och  Karelen)  förekom  i  stor  mängd 
bäfvern'^,  hvars  egendomliga  byggnadssätt  Olaus  Magnus 
beskrifver^;  han  uppgifver,  att  de  finska  bönderna,  när 
de  sådde  sina  åkrar,  särskildt  voro  måna  om  att  icke 
oroa  bäfrarne  och  deras  "hus"  ^. 

Olaus  Magnus*  framställning  af  Finlands  topografi, 
sådan  denna  förefinnes  å  Carta  marina,  kan  anses  såsom 
en  af  de  sämre  partierna  i  hans  kartografiska  arbete.  De 
finska  landskapens  och  orternas  inbördes  lägen  äro  ofta 
ganska  oriktigt  återgifna,  flera  af  ortnamnen  torde  icke 
kunna  anses  beteckna  värkliga  platser,  och  de  öfriga 
tyckas  vara  tillkomna  efter  mer  eller  mindre  sväfvande 
muntliga  uppgifter  eller  genom  uppgifter  i  segelböcker, 
hvarför  identifieringen  är  mycket  svår,  ofta  omöjlig.  Ort- 
förteckningen i  Zieglers  Schondia  synes  endast  i  obetyd- 

»  Hist.  II,  c.  19.  2  Opera  brove.  »  Hist.  XIX,  C.  44. 

*  Hist.  XVIII,  C.  5. 

^  Opera  breve.    Detsamma  uppgifves  äfven  om  de  svenska  bönderna. 


387 

lig  grad  ha  lämnat  bidrag  till  den  Olaiska  kartans  finska 
nomenklatur  i  motsats  till  förhållandet  med  den  norska. 

Finlandia  eller  Finningia,  som  Olaus  Magnus  gifver 
den  politiska  titeln  ""magnus  ducatus\  olim  regnum^  ^ 
och  anser  vara  detsamma  som  Plinii  **Eningia**  ^,  bör- 
jar  längst  i  norr  med  Bothnia  Orientalis  eller  Öster- 
botten. Vid  kusten  läsas  här  namnen  Karlahi  (Gamla 
Carleby  socken)  och  "Fsore" ,  d.  v.  s.  Pedersöre.  Längre 
inåt  landet  öster  om  landtryggen  följer  Tryla^  —  Virils 
( Wiitasaari  ?)  —  Jokis  (Jokkis  eller  Padasjoki  i  Tawast- 
land)  —  Vista,  Pottra,  Trofel,  Lergas  (Laukas  i  Tawast- 
land?)  —  Lotra  (Lochteå  eller  Lotho?),  Va^mo,  Tahast, 
Vårta  samt  Hiutta  vid  Lacus  albus.  Söder  om  Pedersöre 
vid  kusten  läsas  namnen  Ufro  {MfrsL,  nu  Eura  i  Sata- 
kunda),  Tomola  vesi,  Kyro  (Kyro),  Laya  (Laymeioki  i 
Sataknnda),  Mostesara  (Mustesara  vid  Wasa),  Verga  och 
Korsholm,  det  bekanta  slottet  i  närheten  af  nuvarande 
Wasa.  Längre  i  norr,  öster  om  Kyro,  läsas  Pcdio,  Kyla 
(Kiulo  i  Satak.?)  och  Savolax. 

Söderut  följer  Satacundia  med  Vesikila  (Wesilax?), 
Nerpis  (Närpis  eller  Närpiö),  ön  Befze  (Refisö),  Cuma 
(Kumo),  Ulfsby,  gammal  stad  vid  Kumo  älf,  Baugma 
(Raumo)  stad  sedan  1444;  inuti  landet  Bircala,  den  om  Bir- 
karlarne  erinrande  socknen  med  detta  namn  (hos  Ziegler 
**  Pirchala* ),  Hvittis  socken  (samma  namn  Z.)  samt  Domus  re- 
gla, i  Zieglers  ortförteckning  **  Domus  regia  castrum"  ^,  som 
troligen  afser  Kumo  kungsgård^.  Norr  härom  lågo  Sast- 
mola  (Sastamala,  hos  Z.  samma  namn)  och  Kiro  (Kyro,  hos 
Z.  Kijri,  nu  Tawastkyro);  vid  kusten  läsas  Vermo  (Wirmo 

^  Hist.  XI,  C.  3. 

^  Hist.  ElenchuB  regnomm,  jmfr  Cart.  mar. 

'  Opera  breve. 

*  De  flästa  af  de  namn,  som  icke  återgifvaa  med  sin  navarande 
form  inom  parentes,  äro  icke  möjliga  att  identifiera. 

^  Ziegler,  Schondia  (anf.  st.,  s.  56 — 57). 

^  Jmfr  TuNELD,  Geografi  öfver  Eonnngariket  Swerige,  3  Bd,  Sthm 
1794,  8.  292.  Å  Cart.  mar.  läsas  namnen  Cuma  (Kumo)  och  "Domus 
regia"  i  närheten  af  hvarandra. 


388 

i    egentliga   Finland)    och   Lemes   (Lemmo   eller  Lemu  i 
samma  landskap)  \ 

Öster  om  Satakunda  förlägger  Olaus  Tavastia,  Ta- 
vesthia,  Tauestia  (Tawastland)  omkring  och  emellan  sjö- 
arne "Holela  lacus"  och  **Piente"  (Päijänne).  Norr  om 
förstnämnda  sjö  läsas  namnen  Percala  (antingen  Pelkäne 
socken  eller  Porkola,  gammal  sätesgård  i  Lampis  soc- 
ken), Piet  madOj  det  senare  förmodligen  icke  något 
ortnamn,  samt  Biri.  Väster  om  **Lacus  Piente**  förläg- 
ges  Cronahorg  eller  Tavestie  domus,  fästet  Tavastehus, 
under  senare  delen  af  unionstiden  understundom  kalladt 
Kronoborg;  söder  om  sjön  förekommo  järngrufvor  ^mi- 
nera ferri^.  Sydost  om  sjön  lågo  Hollola  (socken)  och 
Itomal,  nu  Tammola,  söderut  Hattola  socken. 

Sydspetsen  af  Finland  å  Carta  marina  utgöres  af 
det  så  kallade  Egentliga  Finland,  hvilket  af  Olaus  Mag- 
nus, i  enlighet  med  den  indelning  af  landskapet  i  tvänne 
häradshöfdingedömen,  som  skedde  i  början  af  1400-talet  ^, 
delas  i  No7'finnia  och  Sudfinnia  (Suderfinna).  I  den  först- 
nämnda delen  af  landet  omtalas  Tenasalia  (Töwissala, 
hos  Ziegler  Touesala,  nu  Töfsala),  Nova  ecclesia  (Ny- 
kyrka), Va{?)^y  Aho,  staden  Åbo,  och  ön  Korpa  (Korpo 
socken).  I  Suderfinna  nämnas  Viga  (troligen  sätesgården 
Wik  på  Kimittoön),  Pemara  (Pemar  eller  Peymara),  Mita 
(S.  Martinus?)  och  Cusm,  slottet  Kusto  eller  Kustö  i  skär- 
gården sydost  om  Åbo,  Åbobiskoparnes  gamla  biskops- 
säte. Olaus  har  på  kartan  omkastat  läget  af  Norfinna 
och  Suderfinna,  så  att  de  orter,  som  här  omtalats  så- 
som tillhörande  Norfinna,  på  kartan  böra  sökas  uti  "Sud- 
finnia"   och  tvärtom. 

Emellan  sydspetsen  af  Finland  och  Roslagen  på 
svenska  sidan  äro  Ålandsöarna  angifna.  Alandia.  Jämte 
namnet  på  hufvudön,  Åland,  förekomma  följande  ortnamn: 
slottet    Castelholm,    Ekre    (^krö,    nu   Eckerö),  Limaland 


*  Jmfr  Styffe,  Skandinavien  under  unionstiden,  s.  311. 
^  Styffe,  anf.  arb.,  s.  309.  ^  Namnet  är  otydligt. 


889 

(socknen    Lymseland,    nu    Lemland)  och  Lupaland  (Lem- 
lands annex  Lumparland  eller  Clemetsby  kapell)  \ 

Nilandia  eller  Nyland  (Nilandia  Z.,  "Neolandia* 
Johann.  Magn.)  har  å  Cart.  mar.  fått  en  öfverdrifvet 
stor  utsträckning,  omkr.  80  ty.  mil  (592  km.),  från  SW. 
— NO.  utmed  Finska  viken.  Den  norra  delen  (nordöstra) 
kallar  Olaus  egendomligt  nog  ^Nilandia  australis^  eller 
södra  Nyland,  hvilket  icke  torde  kunna  förklaras  på 
annat  sätt,  än  att  Olaus  blifvit  vilseledd  af  landskapets 
indelning  i  de  båda  domsagorna  Väster-Nyland  och  Oster- 
Nyland^;  den  senare  skulle  i  så  fall  motsvaras  af  "Ni- 
landia australis".  Längst  ned  i  sydväst  möter  först  ön 
Hänge  eller  Hangoe,  hvars  utmärkta  hamn  Olaus  beskrif- 
ver  på  följande  sätt :  ^  *tam  Isetus  ac  securus  est  (se.  mag- 
nificus  portus),  ut  in  toto  Septentrionali  mari  et  forsitan 
amplo  Occano  parem  non  habeat,  qui  eidem  valeat  com- 
parari.  Omnes  enim  undecunque  nauigantes  libere  recipit 
in  suum  sinum,  secureque  introrsum  tam  a  tempestatibus, 
quam  hostili  classe,  sua  naturali  munitione  protegit  et 
conservat.  Portus  etenim  in  modum  amplissima)  arcis 
in  mediis  montibus  ac  vallibus  amaene  situs  est**  *.  Vi- 
dare omtalas,  att  icke  mindre  än  nio  vapensköldar  voro 
inhuggna  i  klipporna  vid  Hangö^.  Öster  om  denna, 
"helt  och  hållet  af  berg  omgifna" ,  hamn  låg  lusere,  klippön 
lussarö  (nu  fyr).  Vid  kusten  låg  Rasseborg  (Rasaborgs 
slott),  längre  in  i  landet  Laio  (Loyo  hos  Ziegler,  Loya, 
nu  Lojo),  Karis  (socken,  nu  samma  namn),  Helsinga  (Hel- 
singia  Z.,  nu  Helsinge)  och  Espoa  (samma  namn  Z.,  nu 
Esbo).  Från  sydväst  till  nordost  följa  därefter  Kirkio- 
stel  (Kirkioslech  Z.,  nu  Kyrkslätt),  Vames  (Vemo  eller 
Va3mo  i  Eg.  Finland?),  Ciima  (Kymmene  gård?),  Borga 
(socken,  gammal  köpstad,  nu  Borgå)  och  Perna  (Pernaa 
nu    Perno).     Öster  härom  finnes  å  kartan  en  bred  bukt, 


*  Jmfr  TuNELD,  anf.  arb.,  3  Bd,^  s.  309. 

2  Jmfr  Styffe,  auf.  arb.,  s.  315  o.  följ. 

'  Hiat.  II,  C.  25.  *  Jmfr  Opera  breve. 

^  Hitst.  ibid.,  ue  Uisior.  Tidskrift,  1884,  s.  322. 


390 

som  skjuter  in  i  landet,  i  väster  begränsad  af  "udden", 
i  öster  af  ^Porkara  ud" ,  d.  v.  s.  Porkala  udde,  hvilken 
dock  i  värkligheten 'ligger  väster  om  Borgå  (och  Helsing- 
fors) i  Kyrkslätt  socken  ^  På  andra  sidan  Kymmene-älfs 
fem  mynningar  läsas  namnen  Hittis  (d.  v.  s.  Pyttis  soc- 
ken) och  Olsby.  Utanför  "Porkara  ud"  har  Olaus  place- 
rat ön  Hogalandh, 

Under  namnet  Carelia  (Karelen)  sammanfattas  hela 
den  öfriga  delen  af  Finland.  Å  Carta  marina  sträcker 
det  sig  på  ömse  sidor  om  Viborgsviken,  samt  åt  norr  ända 
upp  till  Hvita  hafvet.  Väster  om  nämnda  vik  ligga  Veckelax 
(nu  Wekkelaks),  Verulax  (Werelax,  nu  Vederlaks),  Seceierf 
(Sekierve,  nu  Säkkjärvi)  och,  vid  Lacus  niger,  lokas  (nu 
Jokkas).  Sagolax  (Sagholax  Z.)  vid  östra  stranden  af 
nämnda  sjö  torde  säkerligen  vara  Savolax,  hvars  kyrka 
nu  heter  St.  MikkeP.  Vidare  följer  österut  Estrabo  och 
Viris  samt  vid  ändpunkten  af  "Mare  Finnonienum"  sta- 
den och  fästningen  Vihurgmn  eller  Viborg.  Till  Viborg 
anknyter  sig  en  af  Olaus  Magnus  anförd  legend  **  de  specu 
horrisono,  Smellen  vulgariter  dicto"  ^. 

Oriktigt  förlägger  den  Olaiska  kartan  Lappavesi, 
som  ligger  vid  Saima,  öster  om  Viborgsviken  (samma  fel 
å  Wagenaers  sjökort) ;  däremot  finnas  här,  soim  förut  är 
nämndt,  socknarne  Ecclesia  Nova  (Nykyrka),  Kinaveb  (Ki- 
vinebb)  och  Egrepe  {nu  Euräpää)  samt  lasche^  (Jääskis) 
omtalade. 

I  Svarta  sjön  eller  Lacus  niger  låg  ön  Fageska  (okänd) 
och  väster  om  sjön  orterna  Sala  och  Mahna  eller  Manha 
(okända).  Vid  norra  ändan  af  samma  sjö  låg,  som  nämndt, 
Nyslott  eller  Gästrum  S,  Olavi.  Om  detta  fäste  berättar 
Olaus  ^:  "  Nova  arx  dicta,  eo  quod  miris  ingeniis  extructa, 
arte,  naturaque  munita  sit,  nam  in  rotundo  monte  coUo- 
ata    est,    unicum    habens    introitum    et    exitum     versus 


^  Jmfr  TuNELD,  anf.  arb.,  3  Bd,  ».  444. 

^  Savolax    och    lokls    läsas  äfven  uppe  i  Österbotten;  möjligen  är 
detta  dubbelformer  för  samma  orter. 

'^  Jmfr  Hist.  XI,  O.  4.  *  Hiat.  XI,  C.  3.  ^  Hist.  XX,  C.  19. 


391 

Occidentalem  partem,  idque  per  ratem  grandibus  catenis 
ferreis  alligatam,  qu»  forti  labore  singulis  diebus  trochle- 
arum  beneficio,  ob  aquarum  impetum,  per  noctem  a  custo- 
dibus  Regis  Suetise  deputatis  vel  feudum  ibi  tenentibus 
ad  unam  partem  fluminis  attrahitur".  Längst  i  norr,  i 
närheten  af  Hvita  hafvet,  läses  namnet  Pero,  som  icke 
torde  kunna  återfinnas  på  nyare  kartor. 

Olaus  Magnus  anser  Finland  vara  ett  folkrikt  land\ 
och  särskildt  har  han  angifvit  tvänne  punkter,  där  enligt 
hans  mening  agglomerationen  var  störst,  nämligen  dels  i 
södra  Österbotten  (omkring  Korsholm)  och  dels  i  Sata- 
kunda  (**hic  maxima  multitudo  gentium*")^,  sålunda  i  kust- 
trakterna invid  Bottniska  viken.  Finnar  ne,  af  Olaus  be- 
nämnda än  Finni  ^,  Finningi  *^  än  Finnones  ^,  Finlandenses  ^ 
eller  Finlandi  ^^  och  af  hvilka  på  ett  par  ställen  särskildt 
Tavesti  och  Careli  omtalas^,  skildras  som  ett  välvilligt 
och  anspråkslöst,  men  något  trögt  folk;  dock  —  säger 
Olaus  ^  —  är  deras  vrede  sent  omsider  väckt,  uppväges 
deras  tröghet  genom  styrkan  af  deras  hämd.  Sedan  kri- 
stendomen infördes  i  landet  hade  sederna  blifvit  mildare 
och  försonligare;  mot  kyrkan  och  prästerna  visade  man 
stor  vördnad.  Finnarna  bodde  vanligen  i  byar  (vicatim)  ^^ 
samt  lefde  af  åkerbruk,  fiske  och  skogshuggning  (lignorum 
dolatura)^^  samt  JaÄ;^^^  Alla  Finlands  floder  och  vatten- 
drag voro  rika  på  fisk,  som  också  exporterades,  i  synner- 
het till  Tyskland  ^'^.  Vid  Hvita  hafvet  bedrefs  ifrigt  både 
jakt  och  fiske,  i  synnerhet  om  sommaren,  då  folk  af  olika 
härstamning.  Ryssar,  Lappar  och  Finnar,  drogo  dit,  fram- 
för allt  Finnar,  för  att  göra  ett  rikt  byte.  Där  var  vid 
denna  tid  lämpliga  tillfällen   att  få  se  de  olika  folkens 


*  Jmfr  Opera  breve.  ^  Jmfr  Carta  marina. 

3  Jmfr  Hist.  III,  C.  IG;  lY,  C.  1;  V,  C.  27;  XI,  C.  1,  C.  5,  C.  13  m.  fl. 

*  Jmfr  Hist.  IV,  C.  4;  VH,  C.  8;  XIII,  C.  15. 

5  Jmfr  Hist.  XIII,  C.  15. 

6  Hist.  XIII,  C.  29.  ^  Hiat.  V,  C.  27. 

8  Jmfr  Hist.  II,  C.  25;  IX,  C.  26;  XI,  C.  7.  »  Hist.  IV,  C.  18. 

10  Hist.  ibid.  "  Hist.  IV,  C,  1.  »^  Qpera  breve. 


302 

klädedräkter  och  båtar  (^ Strudzar  et  Haapar  dicia^^)^. 
Uti  skepps-  och  båtbygge  voro  Finnarne,  i  synnerhet  de 
i  Ta  västland  och  längre  västerut,  synnerligen  skicklige*'^, 
liksom  de  i  allmänhet  voro  mästerliga  snickare  och  handt- 
värkare  samt  kunniga  i  konsten  att  förfärdiga  krigsma- 
skiner och  bombarder '\  De  voro  äfven  stora  dryckes- 
kämpar och  kunde  brygga  godt  öl^. 

För  att  skydda  sig  i  krig  nyttjade  Finnarne  ett  slags 
pansar  af  sälskinn,  som  uppmjukats  i  kalk,  eller  af  elg- 
hud,  hvarvid  hårsidan  vändes  utåt,  så  att,  då  dessa  pansar 
om  vintern  brukade  öfvergjutas  med  vatten  och  hårdt  till- 
fröso,  isbetäckningen  sammanhölls  af  dess  hår  och  hade 
svårt  att  smälta.  Man  använde  äfven  ett  slags  hjälmar 
(galese)  af  elg-,  ren-  eller  oxklöfvar,  skickligt  hopsatta, 
så  att  de  liknade  stora  fiskfjäll.  Andra  begagnade  huf- 
vudbonader  gjorda  af  vissa  fåglars  fjäderbetäckning  och 
omsorgsfullt  hopsydda  medelst  järntråd  (filis  ferreis).  Äf- 
venså  spände  man  beredda  och  torkade  hudar,  som  kokats 
i  kalk,  öfver  ett  trästycke  och  anpassade  dem  på  detta 
sätt  till  hufvudets  form.  Inuti  fodrades  dessa  hjälmar  med 
fin  bark  (näfver)  af  hvitbjörken  och  öfverströkos  med  fisk- 
lim för  att  motstå  fukt^. 

Finnarne  voro  förbjudna  —  uppger  Olaus  Magnus  — 
att  hemma  använda  krigsvapen  såsom  spjut,  pilar  ^  och 
kastvapen,  svärd  eller  långa  dolkar;  likväl  tilläts  dem 
att  begagna  nödiga  redskap  för  husliga  behof  såsom  yxan 
(securis),  med  hvilken  de  förstodo  att  på  ett  beundrans- 
värdt  sätt  upptimra  sina  byggnader.  Men  vid  Mosko- 
viternas röfvaranfall  försvarade  sig  Finnarne  alltid  till 
en  början  medelst  slungandet  af  spjut  (hastse).  Dessa 
voro  långa  granspjut,  som  fått  torka  i  solen,  och  som  voro 


1  Hist.  XIX,  c.  45.  2  Hiat.  X,  C.  3. 

^  Opera  breve;  jmfr  Cart.  mar.  (i  Satakunda):  **hic  fabricantur  bom- 
barde". 

*  Opera  breve;  jmfr  Hist.  XIII,  C.  29. 

5  Hist.  XI,  C.  14. 

^  Hist.  IV,  C.  4  heter  det:  "Finni  in  arcubus  comprobantur**. 


393 

försedda  med  skarpa  spetsar  af  stickor  eller  trästycken. 
Med  dessa  kunde  de  äfven  möta  rytterianfall.  Några 
använde  rep,  hopsnodda  till  nät,  och  kastade  dem  som 
snaror  öfver  fiendernas  hufvud  samt  neddrogo  på  detta 
sätt  både  häst  och  ryttare.  Vid  närmare  handgemäng 
försvarade  sig  Finnarne  med  stenar,  som  de  buro  vid  gör- 
deln ;  eller  bundo  de  stenar  af  en  knytnäfves  storlek  me- 
delst ett  rep  af  fyra  händers  längd  vid  en  käpp  och  slun- 
gade dem  mot  ryttarnes  armar  och  hästarnes  ben.  De 
hade  äfven  en  betydlig  hjälp  af  sina  vilda  hundar,  för 
hvilka  de  moskovitiske  hästarne  hyste  stor  skräck  och 
som  de  sökte  undfly  alldeles  som  Persernas  hästar  gjorde, 
när  de  möttes  af  kameler.  Hundarne  voro  inlärda  att 
skrämma  och  anfalla  fiendens  hästar  genom  att  skälla  och 
bita  dem  i  näsan,  hvarvid  dessa  reste  sig  på  två  ben  och 
afkastade  sina  ryttare,  hvilka  sedan  bringades  om  lifvet  \ 
Hvad  eljest  de  finska  förhållandena  angår,  fäster  sig 
Olaus  Magnus  i  synnerhet  vid  gränstraktenias  beröring  med 
Moskoviterna,  h vilkas  uppträdande,  såväl  när  de  företogo 
ströftåg  inåt  landet  i  handelssyfte  som  när  de  plundrade 
och  härjade  vid  gränsen,  icke  kunde  undgå  att  bli  före- 
mål för  uppmärksamhet  från  grannrikets  sida.  De  tal- 
rika sjöarne  och  vattendrag  bilda,  som  förut  framhållit?, 
ypperliga  och  bekväma  farleder  ända  från  näjderna  om- 
kring Hvita  hafvet  i  öster  och  ned  till  Bottenhafvet  i 
väster.  Häraf  begagnade  sig  äfven  Moskoviterna  i  stor 
utsträckning;  de  buro  sina  båtar  på  axlarne  öfver  de 
mellan  sjöarne  liggande  näsen  och  vattendelarne  eller 
drogo  dem  öfver  land  från  det  ena  vattenbäckenet  till 
det  andra,  passerade  på  detta  sätt  de  finska  landtryggarne 
och  trängde  ända  fram  till  Torne,  där  Olaus  Magnus  själf 
på  sommaren  1519  hade  iakttagit  dem  och  deras  båtar. 
Denna  vattenväg  genom  Österbotten  begagnas  än  i  dag 
af  köpmän  från  Ryssland  och  finnes,  som  förut  nämnts, 
äfven  antydd  på  Olaus'  karta.     Dessa  handelsmän  tilläte 


1  Hist.  XI,  c.  13. 


392 

klädedräkter  och  båtar  (^ Strudzar  et  Haapar  dicia^^)^. 
Uti  skepps-  och  båtbygge  voro  Finnarne,  i  synnerhet  de 
i  Ta  västland  och  längre  västerut,  synnerligen  skicklige*^, 
liksom  de  i  allmänhet  voro  mästerliga  snickare  och  handt- 
värkare  samt  kunniga  i  konsten  att  förfärdiga  krigsma- 
skiner och  bombarder '^  De  voro  äfven  stora  dryckes- 
kämpar och  kunde  brygga  godt  öl^. 

För  att  skydda  sig  i  krig  nyttjade  Finnarne  ett  slags 
pansar  af  sälskinn,  som  uppmjukats  i  kalk,  eller  af  elg- 
hud,  hvarvid  hårsidan  vändes  utåt,  så  att,  då  dessa  pansar 
om  vintern  brukade  öfvergjutas  med  vatten  och  hårdt  till- 
fröso,  isbetäckningen  sammanhölls  af  dess  hår  och  hade 
svårt  att  smälta.  Man  använde  äfven  ett  slags  hjälmar 
(galese)  af  elg-,  ren-  eller  oxklöfvar,  skickligt  hopsatta, 
så  att  de  liknade  stora  fiskfjäll.  Andra  begagnade  huf- 
vudbonader  gjorda  af  vissa  fåglars  fjäderbetäckning  och 
omsorgsfullt  hopsydda  medelst  järntråd  (filis  ferreis).  Äf- 
venså  spände  man  beredda  och  torkade  hudar,  som  kokats 
i  kalk,  öfver  ett  trästycke  och  anpassade  dem  på  detta 
sätt  till  hufvudets  form.  Inuti  fodrades  dessa  hjälmar  med 
fin  bark  (näfver)  af  hvitbjörken  och  öfverströkos  med  fisk- 
lim för  att  motstå  fukt^. 

Finnarne  voro  förbjudna  —  uppger  Olaus  Magnus  — 
att  hemma  använda  krigsvapen  såsom  spjut,  pilar  ^  och 
kastvapen,  svärd  eller  långa  dolkar;  likväl  tilläts  dem 
att  begagna  nödiga  redskap  för  husliga  behof  såsom  yxan 
(securis),  med  hvilken  de  förstodo  att  på  ett  beundrans- 
värdt  sätt  upptimra  sina  byggnader.  Men  vid  Mosko- 
viternas röfvaranfall  försvarade  sig  Finnarne  alltid  till 
en  början  medelst  slungandet  af  spjut  (hastae).  Dessa 
voro  långa  granspjut,  som  fått  torka  i  solen,  och  som  voro 


1  Hist.  XIX,  c.  45.         2  Higt    x,  C.  3. 

^  Opera  breve;  jmfr  Cart.  mar.  (i  Satakunda):  **hic  fabricantur  bom- 
barde". 

*  Opera  breve;  jmfr  Hist.  XIII,  C.  29. 

5  Hist.  XI,  C.  14. 

®  Hist.  IV,  C.  4  heter  det:  "Finni  in  arcubus  comprobantur**. 


393 

försedda  med  skarpa  spetsar  af  stickor  eller  trästycken. 
Med  dessa  kunde  de  äfven  möta  rytterianfall.  Några 
använde  rep,  hopsnodda  till  nät,  och  kastade  dem  som 
snaror  öfver  fiendernas  hufvud  samt  neddrogo  på  detta 
sätt  både  häst  och  ryttare.  Vid  närmare  handgemäng 
försvarade  sig  Finnarne  med  stenar,  som  de  buro  vid  gör- 
deln; eller  bundo  de  stenar  af  en  knytnäfves  storlek  me- 
delst ett  rep  af  fyra  händers  längd  vid  en  käpp  och  slun- 
gade dem  mot  ryttarnes  armar  och  hästarnes  ben.  De 
hade  äfven  en  betydlig  hjälp  af  sina  vilda  hundar,  för 
hvilka  de  moskovitiske  hästarne  hyste  stor  skräck  och 
som  de  sökte  undfly  alldeles  som  Persernas  hästar  gjorde, 
när  de  möttes  af  kameler.  Hundarne  voro  inlärda  att 
skrämma  och  anfalla  fiendens  hästar  genom  att  skälla  och 
bita  dem  i  näsan,  hvarvid  dessa  reste  sig  på  två  ben  och 
afkastade  sina  ryttare,  hvilka  sedan  bringades  om  lifvet  \ 
Hvad  eljest  de  finska  förhållandena  angår,  fäster  sig 
Olaus  Magnus  i  synnerhet  vid  gränstrakternas  beröring  med 
Moskoviterna,  h vilkas  uppträdande,  såväl  när  de  företogo 
ströftåg  inåt  landet  i  handelssyfte  som  när  de  plundrade 
och  härjade  vid  gränsen,  icke  kunde  undgå  att  bli  före- 
mål för  uppmärksamhet  från  grannrikets  sida.  De  tal- 
rika sjöarne  och  vattendrag  bilda,  som  förut  framhållits, 
ypperliga  och  bekväma  farleder  ända  från  näjderna  om- 
kring Hvita  hafvet  i  öster  och  ned  till  Bottenhafvet  i 
väster.  Häraf  begagnade  sig  äfven  Moskoviterna  i  stor 
utsträckning;  de  buro  sina  båtar  på  axlarne  öfver  de 
mellan  sjöarne  liggande  näsen  och  vattendelarne  eller 
drogo  dem  öfver  land  från  det  ena  vattenbäckenet  till 
det  andra,  passerade  på  detta  sätt  de  finska  landtryggarne 
och  trängde  ända  fram  till  Torne,  där  Olaus  Magnus  själf 
på  sommaren  1519  hade  iakttagit  dem  och  deras  båtar. 
Denna  vattenväg  genom  Österbotten  begagnas  än  i  dag 
af  köpmän  från  Ryssland  och  finnes,  som  förut  nämnts, 
äfven  antydd  på  Olaus'  karta.     Dessa  handelsmän  tilläte 


1  Hist.  XI,  c.  13. 


394 

sig  ofta  våldsamheter  och  använde  ej  sällan  sina  resor 
till  att  utspeja  landet.  Moskoviterna  färdades  —  säger 
Olaus  ^  —  mera  fritt  genom  svenskarnes  länder,  än  desse 
fingo  passera  genom  de  förres  områden.  —  Understundom 
hände  det,  att  Moskoviterna  stannade  här  och  hvar  på 
vägen  och  låtsades  bli  uppehållna  genom  att  behöfva  laga 
och  fastsurra  sina  båtar  med  rensenor  och  rottågor,  för 
att  därunder  utspionera  "det  svenska  väldets  läglighet**. 
Därför  —  tillägger  han  —  följde  också  Sveriges  höfvids- 
män  i  dessa  trakter  de  gamle  konungarnes  föredöme  att 
alltid  iakttaga  stor  försiktighet  i  fråga  om  förhållandena 
vid  ryska  gränsen  ^ 

Likväl  upprepades  oupphörligt  de  med  röfverier  och 
plundringar  förenade  gränsstriderna.  Då  Ryssarne  — 
berättar  Olaus  -  —  ville  anfalla  Karelerna  eller  andra  när- 
boende grannar,  bildade  de  sannskyldiga  röfvarföljen  med 
vissa  öfverenskommelser  och  bestämmelser  sinsemellan. 
De  började  med  att  i  ödemarkerna  omsorgsfullt  tillvärka 
långa,  lätta  båtar  (lembi)  af  jämna  och  tunna  granbrä- 
dor på  så  sätt,  att  några  af  dem  urhålkade  sittplatser  — 
med  rum  för  20  till  25  man  —  andra  kokade  beck  eller 
tjära  af  grankåda  i  jordhålor,  en  del  förfärdigade  och 
iordningstälde  bågar,  strängar  och  pilar,  en  annan  del 
var  sysselsatt  med  att  härda  pilspetsar.  När  farkosterna 
voro  färdiga  sattes  hela  flottor  af  dem  i  sjön,  och  därefter 
härjades  gårdar,  byar  och  fästen  såväl  i  Hvita  sjön  (Lacus 
albus),  som  Finska  viken  och  Lifländska  hafvet ;  ja,  äf ven 
lastskepp,  där  sådana  lågo  för  ankar,  anföllos  och  plundra- 
des; besättningen  störtades  i  hafvet.  Det  hände  äfven, 
att  större  fartyg,  när  de  hade  råkat  ut  för  vindstilla, 
blefvo  angripna  af  Moskoviterna. 

Kände  sig  desse  —  fortsätter  Olaus  ^  —  emellertid 
icke  längre  trygga  för  vedergällning,  taga  de  sina  far- 
koster på  skuldrorna  och  gömma  dem  på  aflägsna  ställen 
i  skogarne,   för  att  vid  nästa  lämpliga  tillfälle  åter  an- 

»  Jmfr  Opera  breve.         ^  g^yt^  ^I,  C.  7,         ^  Hiat.  XI,  C.  8. 


395 

vända  dem.  I  skogsmarkerna  lefva  de  en  tid  i  lugn  och 
ro  af  sitt  byte,  som  de  skydda  med  vapnens  hjälp.  Men 
bli  deras  illdåd  alltför  outhärdliga,  drabbas  de  af  de  plun- 
drade inbyggarnes  hämd.  Jägare  uppspåra  ifrigt  deras 
skogsnästen,  och  Finnarne  draga  ut  i  skaror  för  att  ned- 
göra dem.  Detta  sker  icke  utan  stora  grymheter,  ty 
röfvarne,  som  äro  medvetna  om  sina  våldshandlingar, 
strida  för  lifvet.  Till  slut  brytas  dock  deras  krafter,  de 
fly  till  berggrottor  och  jordhålor,  eller  gömma  sig  uppe 
i  trädens  löfhvalf.  De,  som  påträffas,  uppbrännas  alla 
utan  försköning  jämte  båtar  och  fästen;  och  med  stora 
stenar  och  pålar  igenmuras  grottor  och  hålor,  så  att  de 
som  dit  tagit  sin  tillflykt  dö  hungersdöden.  Icke  häller 
de,  som  gömt  sig  uppe  i  träden,  komma  undan;  deras 
tillflyktsort  röjes  genom  hundarnes  skall,  hvarefter  de 
beskjutas  med  pilar,  ramla  ned  till  marken  och  dödas. 
Bästa  sättes  att  uppspåra  dessa  skogsröfvare  var  att  be- 
gagna goda  jakthundar;  de  voro,  menar  Olaus,  af  ovär- 
derlig nytta  vid  dylika  razzior. 


XIV. 

Länder  och  folk  i  grannskapet  af  de 

nordiska  rikena. 

Längst  i  nordost  vid  Scythiska  oceanens  stränder 
förlägger  Olaus  Magnus  landet  Biarmia,  d.  v.  s.  Bjarma- 
land.  Ända  från  9: de  årh.,  då  norrmannen  Ottar  företog 
sin  bekanta  färd  till  sydkusten  af  Kolahalfön  och  där  (vid 
Hvita  hafvets  stränder)  träffade  på  "Beormas"  (Bjarmer), 
omtalas  Bjarmaland  ganska   ofta  i  de   norska  konunga- 


896 

sagorna  \  Enligt  sagornas  uppgifter  låg  Bjarmernas  land 
i  närheten  af  floden  Vina  (d.  v.  s.  Dwina)  och  sannolikt 
ha  dessa  Bjarmer  enligt  nordboarnes  uppfattning  repre- 
senterat såväl  de  permiska  (och  syrjänska)  stammarne, 
hvilkas  boningsplatser  i  äldre  tider  sträckte  sig  från  Kä- 
rnas och  Wytschegdas  flodområden  i  söder  till  Hvita  haf- 
vet  i  norr*^,  som  i  synnerhet  den  finsk-karelska  befolknin- 
gen invid  och  väster  om  Dwina  (intill  Kandalaks).  Dessa 
finsk-karelska  folk  hade,  som  förut  är  antydt,  uppnått  en 
viss  kultur  och  idkade  handel  med  närboende  grannfolk 
(äfven  med  norrmännen);  de  torde  ha  underkufvats  af 
Ryssarne  fullständigt  först  i  15:de  årh. 

I  den  förut  omnämnda  Historia  Norvegiae  omtalas 
*utrique  Biarmones"  '\  hvilket  uttryck  utan  tvifvel  här- 
leder sig  från  Saxo.  Äfven  hos  denne  författare  berättas 
nämligen  om  färder  företagna  västerifrån  till  Bjarmaland ; 
så  omtalas  på  ett  ställe  *,  att  konung  Gorm  kommer  seg- 
lande först  till  Halogia,  därefter  till  ett  land  med  branta 
strandbräddar  och  höga  fjällstigar  ("Cujus  tandem  aditum 
nacti  in  editiorem  soli  partem  per  obstantes  clivos  prai- 
altis  callibus  enituntur"),  hvars  namn  Saxo  icke  omtalar, 
men  då  de  sjöfarande  strax  därefter  kommo  till  ^Biarmia 
ulterior^ j  torde  det  okända  landet  alltså  ha  varit  ""Biar- 
mia  citerior^ .  Det  förstnämnda  beskrifves  på  följande 
sätt^:  "Regio  est  perpetui  frigoris  capax,  pra3altisque  offusa 
nivibus,  ne  vim  quidem  fervoris  persentiscit  sestivi,  invi- 
orum  abundans  nemorum,  frugum  haud  ferax,  inusitatisque 
alibi  bestiis  frequens.  Crebri  in  ea  fluvii  ob  insitas  alveis 
cautes  stridulo  spumantique  volumine  perferuntur. "  Dessa 
uppgifter  —   om  forsande   älfvar   och  stupbranta  klippor 


^  Jmfr  G.  Storm,  Om  Opdagelsen  af  Nordkap  o.  Veien  till  det  Hvide 
Hav,  Norsk  Geogr.  Selskabs  Aarbog  V,  1893—94,  s.  91  o.  ff. 

^  Jmfr  J.  A.  Sjögrek,  Hist.-Etnograf.  Abhandl.  iiber  den  finn.-rusa. 
Norden,  St.  Petersb.  1861,  s.  314  o.  ff. 

*  Monum.  Hiat.  Norveg.  ed.  G.  Storm,  s.  74. 

^  Saxo,  Histor.  Danica,  ed.  P.  E.  Muller,  I,  1,  a.  422  o.  ff. 

^  Saxo,  ibid. 


397 

passa  emellertid  illa  som  en  beskrifning  öfver  det  låga 
och  sänka  Dwinalandet,  där  endast  obetydliga  höjder  eller 
åsar  tjänstgöra  som  vattendelare  och  ofta  icke  mäkta  för- 
hindra uppträdandet  af  bifurkationer  och  förbindelser 
mellan  de  olika  flodområdena.  Hvilket  land  Saxo  afsett 
med  sitt  "Biarmia  ulterior"  blir  sålunda  en  öppen  fråga. 

Saxos  mer  eller  mindre  afsiktliga  indelning  af  lan- 
det i  tvänne  olika  delar  återfinnes  emellertid  hos  brö- 
derna Magnus.  I  "Situs  Scandise"  berättar  den  äldre, 
Johannes,  följande:  "Habet  Sueonia  a  Septentrione  Biar- 
miam  suppolarem  regionem,  quae  in  Ulteriorem  et  Citeri- 
orem  dividitur  habuitque  olim,  ut  Saxo  testatur,  regni 
titulum  .  .  .  Habitat  (se.  populus  ejus  regionis)  ultimam 
orbis  terrarum  partem  paludibus,  nemoribus,  saltibus,  tor- 
rentibus  inviam."  ^  Olaus  åter  följer  likaledes  Saxo,  i  det 
han  indelar  Biarmia  i  citerior  och  tdterior  ^,  men  denna  in- 
delning kommer  icke  till  synes  på  hans  karta,  där  Biar- 
mia (i  sin  helhet)  är  namnet  på  det  jämförelsevis  smala 
landområde,  hvars  gräns  i  norr  eller  nordost  är  Scythiska 
oceanen,  i  söder  eller  sydväst  "Lacus  albus"  eller  Kanda- 
laksviken,  med  en  bredd  af  mer  än  20  ty.  mil  (öfver  148 
km.)  och  en  längsta  utsträckning  från  W.  eller  NW. 
till  Ö.  eller  SO.  af  åtminstone  fyra  gånger  denna  siffra 
(nära  600  km.).  Med  hänsyn  till  läget,  N.  eller  NO.  om 
Kandalaksviken  af  Hvita  hafvet,  kan  den  Olaiska  kartans 
Biarmia  knappast  afse  något  annat  land  än  halfön  Kola 
eller  någon  del  däraf,  och  sannolikheten  af  denna  upp- 
fattning vinner  betydligt  i  styrka  vid  undersökningen  af 
det  sätt,  hvarpå  Olaus  skildrat  Biarmias  geografiska  för- 
hållanden i  allmänhet. 

Som  nyss  nämndes  indelar  Olaus  efter  Saxos  före- 
döme Biarmia  i  tvänne  hufvudområden,  "citerior"  och 
"ulterior".  Ehuru  han  bestämmer  landets  läge  med  föl- 
jande   ord:    "est  regio  Septentrionalis,  cuius  zenit  est  in 


*  Jon  ANN.  Magnus,  Hist.  Goth.  Situs  Scandiae. 
2  Hist.  I,  C.  1. 


390 

som  skjuter  in  i  landet,  i  väster  begränsad  af  "udden**, 
i  öster  af  ^^Porkara  ud^ ,  d.  v.  s.  Porkala  udde,  hvilken 
dock  i  värkligheten 'ligger  väster  om  Borgå  (och  Helsing- 
fors) i  Kyrkslätt  socken  \  På  andra  sidan  Kymmene-älfs 
fem  mynningar  läsas  namnen  Hittis  (d.  v.  s.  Pyttis  soc- 
ken) och  Olsby.  Utanför  "Porkara  ud**  har  Olaus  place- 
rat ön  Hogalandh, 

Under  namnet  Carelia  (Karelen)  sammanfattas  hela 
den  öfriga  delen  af  Finland.  Å  Carta  marina  sträcker 
det  sig  på  ömse  sidor  om  Viborgsviken,  samt  åt  norr  ända 
upp  till  Hvita  hafvet.  Väster  om  nämnda  vik  ligga  Veckelax 
(nu  Wekkelaks),  Verulax  (Werelax,  nu  Vederlaks),  Seceierf 
(Sekierve,  nu  Säkkjärvi)  och,  vid  Lacus  niger,  lokas  (nu 
Jokkas).  Sagolax  (Sagholax  Z.)  vid  östra  stranden  af 
nämnda  sjö  torde  säkerligen  vara  Savolax,  hvars  kyrka 
nu  heter  St.  MikkeP.  Vidare  följer  österut  Estrabo  och 
Viris  samt  vid  ändpunkten  af  "Mare  Finnonienum"  sta- 
den och  fästningen  Viburgum  eller  Viborg.  Till  Viborg 
anknyter  sig  en  af  Olaus  Magnus  anförd  legend  "  de  specu 
horrisono,  Smellen  vulgariter  dicto"  ^. 

Oriktigt  förlägger  den  Olaiska  kartan  Lappavesi, 
som  ligger  vid  Saima,  öster  om  Viborgsviken  (samma  fel 
å  Wagenaers  sjökort) ;  däremot  finnas  här,  soin  förut  är 
nämndt,  socknarne  Ecclesia  Nova  (Nykyrka),  Kinaveb  (Ki- 
vinebb)  och  Egrepe  {n\i  Euräpää)  samt  lasche^  (Jääskis) 
omtalade. 

I  Svarta  sjön  eller  Lacus  niger  låg  ön  Pageska  (okänd) 
och  väster  om  sjön  orterna  Saia  och  Mahna  eller  Manha 
(okända).  Vid  norra  ändan  af  samma  sjö  låg,  som  nämndt, 
Nyslott  eller  Castrum  S.  Olavi.  Om  detta  fäste  berättar 
Olaus  ^:  "  Nova  arx  dicta,  eo  quod  miris  ingeniis  extructa, 
arte,  naturaque  munita  sit,  nam  in  rotundo  monte  coUo- 
ata    est,    unicum    habens    introitum    et   exitum     versus 


^  Jmfr  TuNELD,  anf.  arb.,  3  Bd,  ö.  444. 

^  Savolax    och    lokls    läsas  äfven  uppe  i  Österbotten;  möjligen  är 
detta  dubbelformer  för  samma  orter. 

^  Jmfr  ffiat.  XI,  C.  4.  *  Hist.  XI,  C.  3.  ^  Hist.  XX,  C.  19. 


391 

Occidentalem  partem,  idque  per  ratem  grandibus  catenis 
ferreis  alligatam,  qua)  forti  labore  singulis  diebus  trochle- 
arum  beneficio,  ob  aquarum  impetum,  per  noctem  a  custo- 
dibus  Regis  Suetise  deputatis  vel  feudum  ibi  tenentibus 
ad  unam  partem  fluminis  attrahitur".  Längst  i  norr,  i 
närheten  af  Hvita  hafvet,  läses  namnet  PerOy  som  icke 
torde  kunna  återfinnas  på  nyare  kartor. 

Olaus  Magnus  anser  Finland  vara  ett  folkrikt  land\ 
och  särskildt  har  han  angifvit  tvänne  punkter,  där  enligt 
hans  mening  agglomerationen  var  störst,  nämligen  dels  i 
södra  Österbotten  (omkring  Korsholm)  och  dels  i  Sata- 
kunda  ("hic  maxima  multitudo  gentium")^,  sålunda  i  kust- 
trakterna invid  Bottniska  viken.  Finnarne,  af  Olaus  be- 
nämnda än  Finni  ^j  Finningi  *,  än  Finnones  ^^  Finlandenses  ^ 
eller  Finlandi  "^ ,  och  af  hvilka  på  ett  par  ställen  särskildt 
Tavesti  och  Careli  omtalas^,  skildras  som  ett  välvilligt 
och  anspråkslöst,  men  något  trögt  folk;  dock  —  säger 
Olaus  ^  —  är  deras  vrede  sent  omsider  väckt,  uppväges 
deras  tröghet  genom  styrkan  af  deras  hämd.  Sedan  kri- 
stendomen infördes  i  landet  hade  sederna  blifvit  mildare 
och  försonligare;  mot  kyrkan  och  prästerna  visade  man 
stor  vördnad.  Finnarna  bodde  vanligen  i  byar  (vicatim)  ^^ 
samt  lefde  af  åkerWuk,  fiske  och  skogshuggning  (lignorum 
dolatura)  ^^  samt  jakt  ^^.  Alla  Finlands  floder  och  vatten- 
drag voro  rika  på  fisk,  som  också  exporterades,  i  synner- 
het till  Tyskland  ^'^.  Vid  Hvita  hafvet  bedrefs  ifrigt  både 
jakt  och  fiske,  i  synnerhet  om  sommaren,  då  folk  af  olika 
härstamning,  Ryssar,  Lappar  och  Finnar,  drogo  dit,  fram- 
för allt  Finnar,  för  att  göra  ett  rikt  byte.  Där  var  vid 
denna  tid  lämpliga  tillfällen   att  få  se   de  olika  folkens 


^  Jmfr  Opera  breve.  ^  Jmfr  Carta  marina. 

3  Jmfr  Hist.  III,  C.  IC;  IV,  C.  1;  V,  C.  27;  XI,  C.  1,  C.  5,  C..  13  m.  fl. 

4  Jmfr  Hist.  IV,  C.  4;  VII,  C.  8;  XIII,  C.  15. 
»  Jmfr  Hist.  XIII,  C.  15. 

6  Hist.  Xin,  C.  29.  ^  Hist.  V,  C.  27. 

8  Jmfr  Hist.  II,  C.  25;  IX,  C.  26;  XI,  C.  7.  ^  Hist.  IV,  C.  18. 

i<>  Hist.  ibid.  "  Hist.  IV,  C.  1.  »^  Qpera  breve. 


392 

klädedräkter  och  båtar  (^ Strudzar  et  Haapar  dicta^^)^. 
Uti  skepps-  och  båtbygge  voro  Finnarne,  i  synnerhet  de 
i  Tavastland  och  längre  västerut,  synnerligen  skicklige^, 
liksom  de  i  allmänhet  voro  mästerliga  snickare  ochhandt- 
värkare  samt  kunniga  i  konsten  att  förfärdiga  krigsma- 
skiner och  bombarder  ^.  De  voro  äfven  stora  dryckes- 
kämpar och  kunde  brygga  godt  öl"^. 

För  att  skydda  sig  i  krig  nyttjade  Finnarne  ett  slags 
pansar  af  sälskinn,  som  uppmjukats  i  kalk,  eller  af  elg- 
hud,  hvarvid  hårsidan  vändes  utåt,  så  att,  då  dessa  pansar 
om  vintern  brukade  öfvergjutas  med  vatten  och  hårdt  till- 
fröso,  isbetäckningen  sammanhölls  af  dess  hår  och  hade 
svårt  att  smälta.  Man  använde  äfven  ett  slags  hjälmar 
(galese)  af  elg-,  ren-  eller  oxklöfvar,  skickligt  hopsatta, 
så  att  de  liknade  stora  fiskfjäll.  Andra  begagnade  huf- 
vudbonader  gjorda  af  vissa  fåglars  fjäderbetäckning  och 
omsorgsfullt  hopsydda  medelst  järntråd  (filis  ferreis).  Äf- 
venså  spände  man  beredda  och  torkade  hudar,  som  kokats 
i  kalk,  öfver  ett  trästycke  och  anpassade  dem  på  detta 
sätt  till  hufvudets  form.  Inuti  fodrades  dessa  hjälmar  med 
fin  bark  (näfver)  af  hvitbjörken  och  öfverströkos  med  fisk- 
lim för  att  motstå  fukt^. 

Finnarne  voro  förbjudna  —  uppger  Olaus  Magnus  — 
att  hemma  använda  krigsvapen  såsom  spjut,  pilar  ^  och 
kastvapen,  svärd  eller  långa  dolkar;  likväl  tilläts  dem 
att  begagna  nödiga  redskap  för  husliga  behof  såsom  yxan 
(securis),  med  hvilken  de  förstodo  att  på  ett  beundrans- 
värdt  sätt  upptimra  sina  byggnader.  Men  vid  Mosko- 
viternas röfvaranfall  försvarade  sig  Finnarne  alltid  till 
en  början  medelst  slungandet  af  spjut  (hastse).  Dessa 
voro  långa  granspjut,  som  fått  torka  i  solen,  och  som  voro 


1  Hist.  XIX,  c.  45.         2  jjiat.  X,  C.  3. 

^  Opera  breve;  jmfr  Cart.  mar.  (i  Satakunda):  **hic  fabricantur  bom- 
barde". 

"*  Opera  breve;  jmfr  Hist.  XIII,  C.  29. 

5  Hist.  XI,  C.  14. 

^  Hist.  IV,  O.  4  heter  det:  "Finni  in  arcubus  comprobantur". 


393 

försedda  med  skarpa  spetsar  af  stickor  eller  trästycken. 
Med  dessa  kunde  de  äfven  möta  rytterianfall.  Några 
använde  rep,  hopsnodda  till  nätf  och  kastade  dem  som 
snaror  öfver  fiendernas  hufvud  samt  neddrogo  på  detta 
sätt  både  häst  och  ryttare.  Vid  närmare  handgemäng 
försvarade  sig  Finnarne  med  stenar,  som  de  buro  vid  gör- 
deln ;  eller  bundo  de  stenar  af  en  knytnäfves  storlek  me- 
delst ett  rep  af  fyra  händers  längd  vid  en  käpp  och  slun- 
gade dem  mot  ryttarnes  armar  och  hästarnes  ben.  De 
hade  äfven  en  betydlig  hjälp  af  sina  vilda  hundar,  för 
hvilka  de  moskovitiske  hästarne  hyste  stor  skräck  och 
som  de  sökte  undfly  alldeles  som  Persernas  hästar  gjorde, 
när  de  möttes  af  kameler.  Hundarne  voro  inlärda  att 
skrämma  och  anfalla  fiendens  hästar  genom  att  skälla  och 
bita  dem  i  näsan,  hvarvid  dessa  reste  sig  på  två  ben  och 
afkastade  sina  ryttare,  hvilka  sedan  bringades  om  lifvet  ^ 
Hvad  eljest  de  finska  förhållandena  angår,  fäster  sig 
Olaus  Magnus  i  synnerhet  vid  gränstrakternas  beröring  med 
Moskoviterna,  h vilkas  uppträdande,  såväl  när  de  företogo 
ströftåg  inåt  landet  i  handelssyfte  som  när  de  plundrade 
och  härjade  vid  gränsen,  icke  kunde  undgå  att  bli  före- 
mål för  uppmärksamhet  från  grannrikets  sida.  De  tal- 
rika sjöarne  och  vattendrag  bilda,  som  förut  framhållits, 
ypperliga  och  bekväma  farleder  ända  från  näjderna  om- 
kring Hvita  hafvet  i  öster  och  ned  till  Bottenhafvet  i 
väster.  Häraf  begagnade  sig  äfven  Moskoviterna  i  stor 
utsträckning;  de  buro  sina  båtar  på  axlarne  öfver  de 
mellan  sjöarne  liggande  näsen  och  vattendelarne  eller 
drogo  dem  öfver  land  från  det  ena  vattenbäckenet  till 
det  andra,  passerade  på  detta  sätt  de  finska  landtryggarne 
och  trängde  ända  fram  till  Torne,  där  Olaus  Magnus  själf 
på  sommaren  1519  hade  iakttagit  dem  och  deras  båtar. 
Denna  vattenväg  genom  Österbotten  begagnas  än  i  dag 
af  köpmän  från  Ryssland  och  finnes,  som  förut  nämnts, 
äfven  antydd  på  Olaus'  karta.     Dessa  handelsmän  tilläto 


1  Hist.  XI,  c.  13. 


394 

sig  ofta  våldsamheter  och  använde  ej  sällan  sina  resor 
till  att  utspeja  landet.  Moskoviterna  färdades  —  säger 
Olaus  ^  —  mera  fritt  genom  svenskarnes  länder,  än  desse 
fingo  passera  genom  de  förres  områden.  —  Understundom 
hände  det,  att  Moskoviterna  stannade  här  och  hvar  på 
vägen  och  låtsades  bli  uppehållna  genom  att  behöfva  laga 
och  fastsurra  sina  båtar  med  rensenor  och  rottågor,  för 
att  därunder  utspionera  "det  svenska  väldets  läglighet". 
Därför  —  tillägger  han  —  följde  också  Sveriges  höfvids- 
män  i  dessa  trakter  de  gamle  konungarnes  föredöme  att 
alltid  iakttaga  stor  försiktighet  i  fråga  om  förhållandena 
vid  ryska  gränsen  ^ 

Likväl  upprepades  oupphörligt  de  med  röfverier  och 
plundringar  förenade  gränsstriderna.  Då  Ryssarne  — 
berättar  Olaus  ^  —  ville  anfalla  Karelerna  eller  andra  när- 
boende grannar,  bildade  de  sannskyldiga  röfvarföljen  med 
vissa  öfverenskommelser  och  bestämmelser  sinsemellan. 
De  började  med  att  i  ödemarkerna  omsorgsfullt  tillvärka 
långa,  lätta  båtar  (lembi)  af  jämna  och  tunna  granbrä- 
dor på  så  sätt,  att  några  af  dem  urhålkade  sittplatser  — 
med  rum  för  20  till  25  man  —  andra  kokade  beck  eller 
tjära  af  grankåda  i  jordhålor,  en  del  förfärdigade  och 
iordningstälde  bågar,  strängar  och  pilar,  en  annan  del 
var  sysselsatt  med  att  härda  pilspetsar.  När  farkosterna 
voro  färdiga  sattes  hela  flottor  af  dem  i  sjön,  och  därefter 
härjades  gårdar,  byar  och  fästen  såväl  i  Hvita  sjön  (Lacus 
albus),  som  Finska  viken  och  Lifländska  hafvet ;  ja,  äfven 
lastskepp,  där  sådana  lågo  för  ankar,  anföllos  och  plundra- 
des; besättningen  störtades  i  hafvet.  Det  hände  äfven, 
att  större  fartyg,  när  de  hade  råkat  ut  för  vindstilla, 
blefvo  angripna  af  Moskoviterna. 

Kände  sig  desse  —  fortsätter  Olaus  ^  —  emellertid 
icke  längre  trygga  för  vedergällning,  taga  de  sina  far- 
koster på  skuldrorna  och  gömma  dem  på  aflägsna  ställen 
i  skogarne,   för  att  vid  nästa  lämpliga  tillfälle  åter  an- 

»  Jmfr  Opera  breve,         ^  gj^t^  ^j^  q    7^         3  gjyt   xi,  C.  8. 


395 

vända  dem.  I  skogsmarkerna  lefva  de  en  tid  i  lugn  och 
ro  af  sitt  byte,  som  de  skydda  med  vapnens  hjälp.  Men 
bli  deras  illdåd  alltför  outhärdliga,  drabbas  de  af  de  plun- 
drade inbyggarnes  hämd.  Jägare  uppspåra  ifrigt  deras 
skogsnästen,  och  Finnarne  draga  ut  i  skaror  för  att  ned- 
göra dem.  Detta  sker  icke  utan  stora  grymheter,  ty 
röfvarne,  som  äro  medvetna  om  sina  våldshandlingar, 
strida  för  lifvet.  Till  slut  brytas  dock  deras  krafter,  de 
fly  till  berggrottor  och  jordhålor,  eller  gömma  sig  uppe 
i  trädens  löfhvalf.  De,  som  påträffas,  uppbrännas  alla 
utan  försköning  jämte  båtar  och  fästen;  och  med  stora 
stenar  och  pålar  igenmuras  grottor  och  hålor,  så  att  de 
som  dit  tagit  sin  tillflykt  dö  hungersdöden.  Icke  häller 
de,  som  gömt  sig  uppe  i  träden,  komma  undan;  deras 
tillflyktsort  röjes  genom  hundarnes  skall,  hvarefter  de 
beskjutas  med  pilar,  ramla  ned  till  marken  och  dödas. 
Bästa  sättes  att  uppspåra  dessa  skogsröfvare  var  att  be- 
gagna goda  jakthundar;  de  voro,  menar  Olaus,  af  ovär- 
derlig nytta  vid  dylika  razzior. 


XIV. 

Länder  och  folk  i  grannskapet  af  de 

nordiska  rikena. 

Längst  i  nordost  vid  Scythiska  oceanens  stränder 
förlägger  Olaus  Magnus  landet  Biarmia,  d.  v.  s.  Bjarma- 
land.  Anda  från  9:de  årh.,  då  norrmannen  Ottar  företog 
sin  bekanta  färd  till  sydkusten  af  Kolahalfön  och  där  (vid 
Hvita  hafvets  stränder)  träffade  på  "Beormas"  (Bjarmer), 
omtalas  Bjarmaland  ganska   ofta  i  de   norska  konunga- 


404 

saknas  i  Paulus  Jovius'  geografi  —  och  ännu  på  Anto- 
nius WiEDS  karta  öfver  Moscovia  1555,  i  likhet  med  å 
Carta  marina,  endast  har  en  mycket  ringa  storlek.  Det 
är  först  Herberstein,  som  gifvit  Ladoga  en  större  ut- 
bredning och  omfattning.  Olaus  Magnus  ger  Ladoga  ge- 
nom flu  Nygen,  d.  v.  s.  Newa,  utlopp  åt  Finska  viken, 
men  Newa  upptager  söderifrån  en  annan  större  flod  som 
icke  kan  vara  någon  annan  än  Wolchow,  då  därinvid 
förlägges  staden  Nogardia  eller  Nowgorod.  Wolchow  är 
alldeles  skild  från  den  längre  i  väster  förlagda  Laciis 
Irmen  eller  sjön  limen,  som  i  stället  fått  sig  tilldeladt 
sjön  Pejpus*  aflopp  till  Finska  viken,  Narowa  (igenkänlig 
genom  staden  Narvia),  Däremot  har  limen  alldeles  rik- 
tigt fått  tvänne  tillopp  från  söder,  nämligen  flu  Siolana^ 
i  hvilket  namn  man  igenfinner  Schelona  eller  Schelon, 
samt  flu  Pela,  som  måste  anses  representera  Lowat.  In- 
vid sistnämnda  flod  läses  ^hic  fit  sal  optimum^. 

I  den  norr  om  sjön  limen  belägna  delen  af  Mosko- 
viternas välde  (Ingermanland)  med  den  icke  namngifna 
Narowa  som  västlig  gräns  (mot  lifländska  orden),  ligger 
på  flodmynningens  högra  sida  midt  emot  Narva  Ivangrof, 
den  än  idag  här  belägna  staden  Iwangorod,  anlagd  af 
Iwan  III  Vasiljewitsch  år  1492.  Om  detta  ryska  fäste 
berättar  Olaus  ^:  "quae  arx  .  .  .  tanto  naturae  munimine 
ob  circumcurrentes  aquas  et  armatas  vires  se  tuta  peren- 
niter  dudum  credidit,  ut  nuUius  etiam  potentissimi  hostis 
insultum  expavescere  vellet.  Sed  hsec  insania  uti  fallax 
extitit,  ita  et  repentinam  et  inevitabilem  experta  est  ca- 
lamitatem."  Därefter  omtalas  svenskarnes  eröfring  af 
fästningen  (år  1496  af  Knut  Posse  och  Svante  Nilsson 
Sture)  med  en  här  af  50,000  man,  hvilken  eröfring  **  skedde 
i  de  lifländska  vännernas  åsyn"  (speculantibus  amicis 
Liuonensium  castris,  d.  v.  s.  Narwa).  Fästet  erbjöds  vid 
detta  tillfälle  —  säger  Olaus  —  åt  lif ländske  landmästa- 
ren, men  då  denne  icke  vågade  mottaga  den  farliga  gåf- 
van  uppbrändes  detsamma.    Vid  eröfringen  af  fästet  fann 

1  Hist.  XI,  c.  1. 


405 

man  där  samladt  ett  stort  förråd  af  silfver,  pälsvärk  (af 
sobel)  och  vax;  de  förstnämnda  dyrbarheterna  behöllo 
svenskarne,  men  vaxet,  "quse  Orientalium  negotiatorum 
immensus  qusestus  est,  et  dominiorum  dives  tributum", 
måste  lämnas  kvar  på  grund  af  svårigheten  att  medföra 
en  så  tung  frakt  och  öfverlämnades  jämte  fästet  åt  lå- 
gorna. 

Öster  om  Iwangorod  låg  lanegrot,  d.  v.  s.  Jama 
eller  Jamagrad  vid  Luga  nära  Narwa,  anlagdt  år  1384 
af  Nowgoroderna.  Ordet  Landvern  invid  Narowa  åsyftar 
troligen  något  här  beläget  mindre  fäste  eller  gränsskans, 
såvida  det  icke  afser  Koporje  (vid  Kaporiza). 

Den  stora  sjön  Peubus  lacus  eller  Pejpus  (af  ungef. 
Wenerns  storlek  å  kartan)  utgör  gränsen  mellan  Livonia 
och  Esthia  å  ena  sidan  samt  Kussia  alba  å  den  andra  och 
har,  som  nyss  nämndes,  mistat  sitt  utlopp  Narowa,  men 
står  i  stället  i  förbindelse  med  Finska  viken  genom  en 
annan  sydväst  om  Narowa  utmynnande  flod.  Pejpus- 
sjöns  tillopp  från  väster  flu  TJbre,  d.  v.  s.  Emba  eller 
Embach;  är  likaledes  angifven,  äfvensom  denna  flods  käll- 
sjö Wirzjärw.  Härifrån  går  ett  aflopp  (Fellin  aa)  äfven 
åt  väster  till  Finska  viken,  och  denna  bifurkation  åter- 
finnes äfven  mycket  riktigt  på  Olaus'  karta. 

Östersjöprovinsernas  geografiska  gräns  mot  det  öfriga 
Ryssland,  den  s.  k.  Baltiska  höjden,  är  å  Cart.  mar.  an- 
gifven såsom  en  lång  skogsås,  strykande  från  NO.  till 
SW.  Den  angifves  tillika  såsom  uppehållsort  för  stora 
vildsvin  ("hic  apri  maximi**  —  "Åpri  XII  pedum  longitu"), 
hermeliner  och  skogsfågel  ("Eritratao  instar  aquile"). 

I  det  inre  af  Ryssland  (vid  ^Musco^)  förlägger  Olaus 
ett  stort  träsk,  hvarifrån  utgingo  trenne  stora  floder,  en 
(Wolga)  till  Kaspiska  hafvet,  en  annan  (Dnjepr)  till  Svarta 
hafvet  och  en  tredje  flu  Depena  (Diuidna),  d.  v.  s.  Duna, 
till  Mare  Livonicum^,  som  är  benämningen  på  den  å  kar- 
tan med  lätt  igenkänlig  och  tydlig  konfiguration  angifna 
Rigaviken.    Denna  uppfattning  är  säkerligen  hämtad  från 

^  Jmfr  Opera  breve. 


406 

Paulus  Jovius.  Visserligen  uttalar  denne  själf  ingen  fullt 
klar  mening  om  anförda  sak,  i  det  han  låter  Volga,  Di- 
uidna,  Ocha  (Oka),  Moschus  (Moskva),  Tanais  och  Bory- 
sthenes  uppkomma  "ex  paludibus",  men  å  sin  karta  (hos 
Baptista  Agnese,  sign.  1525)  låter  han  hufvudfloderna 
Volga,  Dnjepr,  Duna  och  Newa  rinna  upp  i  ett  gemen- 
samt stort  träsk  "palus  magna"  ^  Denna  föreställning 
om  de  stora  östeuropeiska  flodernas  uppkomst  synes  ha 
varit  tämligen  allmän  under  medeltiden  och  återfinnes 
t.  ex.  på  den  s.  k.  katalanska  världskartan  af  år  1375. 
I  det  föregående  har  jag  redogjort  för  Olaus  Mag- 
nus' framställning  af  Ryssarnes  uppträdande  vid  svenska 
gränsen,  deras  plundringar  och  härjningar  å  densamma. 
Olaus  omnämner  Moskoviternas  anfall  på  Finland  år  1495 
med  60,000  man  och  deras  därvid  framstälda  anspråk  på 
erhållandet  af  de  tre  gränsdistrikten  Savolax,  Jäskis  och 
Euräpää,  deras  hemliga  förbund  med  konung  Hans  i  Dan- 
mark och  uppdagandet  af  detta  förbund  vid  de  ryska 
sändebudens  ankomst  till  Stockholm  år  1500.  De  härar 
Iwan  III  under  detta  krig  sände  mot  Finland  bestodo  till 
allra  största  delen  af  rytteri  (uppsatt  af  förläningstagare, 
bojarer  och  s.  k.  bojarsöner),  som  snabbt  kunde  härja  och 
sedan  draga  sig  tillbaka  i  likhet  med  Tatarerna.  Å  Olaus' 
karta  finnes  äfven  aftecknad  en  rytteristrid  mellan  Sven- 
skar och  Ryssar  på  isen  af  Finska  viken  (orden  ^^perdita 
pugna^  angifva  Ryssarnes  nederlag),  liksom  ryskt  rytteri 
är  afbildadt  vid  finska  landgränsen  öster  om  Nyslott  och 
vid  gränsen  till  den  lifländska  ordensstaten,  med  hvilken 
stat  Moskoviterna  lågo  i  öppet  krig  1501  —  1502^  De 
moskovitiske  ryttarne  äro  klädda  i  den  sedvanliga  långa 


^  Jmfr  H.  MiCHOW,  anf.  arb.,  s.  24,  a.  32. 

^  På  den  lifländska  sidan  om  gränsen  visar  Cart.  mar.  trenne 
grofva  kanoner,  uppstälda  af  Lifländarne  mot  de  anryckande  Moskovi- 
terna. Möjligen  syftar  denna  teckning  på  slaget  vid  Siritsa  nära  Is- 
borsk,  där  högmästaren  Herman  von  Plettenberg  med  sitt  utmärkta  tyska 
artilleri  nedgjorde  en  stor  rysk  här  på  40,000  man  år  1501.  Se  Bambaud, 
Bysslands  historia,  s.  175. 


407 

dräkten  (Moscovitse  longis  more  örsecorum  se.  vestitus)' 
med  toppmössa  samt  beväpnade  med  lansar  eller  pil  och 
båge  (samt  kroksabel).  När  Moskoviterna  flydde  till 
skogarne  och  ödemarkerna  —  berättar  Olaus  —  bort- 
förde de  med  sig  allt  hvad  lifsförnödenheter  hette  och 
brukade  bränna  alla  hus  bakom  sig^. 

Som  bevis  på  den  ryske  storfurstens  makt  ^  och  det 
moskovitiska  väldets  utsträckning  anför  Olaus  den  stor- 
furstliga titulaturen,  sådan  den  finnes  angifven  i  den  skrif- 
velse  Wasilij  Iwanowitsch  (1505  —  1533)  sände  till  påfven 
Clemens  VII  i  Rom  år  1525  med  sitt  sändebud  Dmitry 
Gebassimow,  Paulus  Jovius'  sagesman  rörande  Rysslands 
geografi.  I  denna  skrifvelse,  hvari  storfursten  lofvar  påf- 
ven sitt  bistånd  mot  alla  kristenhetens  fiender  och  söker 
bana  väg  för  en  närmare  förbindelse  med  påfven,  lyder 
den  ifrågavarande  titularen^:  "Magnus  dominus  Basilius 
Dei  gratia  Imperator  ac  dominator  totius  Russise,  nec 
non  magnus  Dux  Volodemariae,  Moschoviae,  Novogrodise, 
PlescovisB,  Smolenise,  Ifferise,  lugoria?,  Permniae,  Vetchse, 
Bolgarise  etc,  dominator  et  magnus  Princeps  Novogrodise 
inferioris  terra3,  Cernigonia^,  Razani»,  Volotchiae,  Ro- 
zevia3,  Blechi»,  Roscoviae,  laroslavise,  Belozeriie,  Udoriae, 
Obdoriaj,  Condinia3que  etc."  Det  moskovitiska  rikets 
makt,  sådan  den  i  nyssnämnda  titulatur  kom  till  uttryck, 
synes  Olaus  likväl  ha  ansett  mera  skenbar  än  värklig,  i 
det  han  tillägger,  att  de  närboende  folken  mera  förvå- 
nade sig  öfver  densamma  än  de  fruktade  den  makt,  hvil- 
ken  ifrågavarande  titulatur  skulle  beteckna;  i  synnerhet 
gälde  detta  om  Finnarne  ^.  I  öfverensstämmelse  med  denna 

»  Hist.  IV,  c.  4.  2  Hia^    jx^  c.  41. 

'  En  rysk  storfurste  ("Magnus  princeps  mosco vitarum")  är  af- 
tecknad  å.  Cart.  mar.  invid  staden  Nogardia,  sittande  på.  sin  tron  med 
spira,  halskedja  och  kroksabel. 

*  Hist.  XI,  C.  6.  Jmfr  Michow,  anf.  arb.,  s.  21  o.  följ.  Skrif- 
velsen  var  daterad  d.  3  April  1525. 

^  Hist.  XI,  C.  6:  "Verum  Imnc  titulum  tam  magnum  et  amplum 
vicinsB  nationes  plus  mirantur,  quam  eius  vires  formidant,  maxime 
Finni"  etc. 


408 

uppfattning,  att  Ryssland  sökte  skrämma  och  imponera 
på  andra  folk  med  ett  yttre  uppträdande,  som  ej  mot- 
svarades af  värkliga  maktmedel,  framhåller  Olaus  äfven 
det  enligt  hans  och  andra  erfarne  "européers**  mening 
löjligt  skrytsamma  sätt,  hvarpå  de  moskovitiska  stor- 
furstarne mottogo  andra  makters  sändebud  \ 

Därefter  berättar  Olaus  i  anslutning  till  det  före- 
gående utförligt  om  det  polska  sändebudets,  Matthias 
Barthlomieuicza  Gedroitzki,  resa  till  Iwan  (IV)  den  för- 
skräckliges hof  i  Moskva  1551^.  Resan  företogs  från 
Vilna  i  Litthauen,  enligt  Olaus*  mening  beläget  200  ty. 
mil  (1,480  km.)  från  den  moskovitiska  hufvudstaden  (^JIfo5- 
(jua),  hvilket  dock  är  en  ansenligt  öfverdrifven  siffra, 
enär  värkliga  afståndet  icke  utgör  mer  än  ungef.  750 
km.  När  sändebudet  med  sina  tolf  tjänare  drog  in  i 
den  storfurstliga  staden,  möttes  det  af  från  hofvet  ut- 
sände ryttare.  Då  Gedroitzki  några  få  dagar  därefter 
skulle  öfverlämna  polske  konungens  skrifvelse,  mottogs 
han  med  stor  ståt  (Olaus  tillägger:  " uti  Moschouitis  visum 
est",   syftande  på   ofvan  anförda  uppgift).     Han  infördes 


*  Hiat.  XI,  C.  10.  Äfven  omtalas  den  hos  Tatarerna  brukliga 
seden,  att  främmande  sändebud,  innan  de  fingo  företräde  för  kanen,  skulle 
renas  genom  passerandet  mellan  tvänne  eldar.     Inga  sändebud  mottogos, 

» 

om  de  ej  medförde  skänker,  och  knäböjande  for  kanen  skulle  de  fram- 
föra sitt  uppdrag,  sålunda  —  som  Olaus  förtrytsamt  anmärker  —  "caeli- 
colis  debita  homini  mortali  impendant**.  Vägrades  denna  hyllning,  hota- 
des sändebuden  med  döden. 

^  Karamsin,  Geschichte  des  russischen  Reichs,  1820,  VII  Bd,  s.  280 
berättar,  att  sedan  kon.  Sigismund  I  af  Polen  dött  år  1548  hans  son  och 
efterträdare  Sigismund  II  August  år  1549  sände  bud  till  Moskva  for  att 
underrätta  zaren  om  faderns  frånfälle  samt  förnya  det  utlupna  stille- 
ståndsfördraget  mellan  Polen  (Litthauen)  och  Byssland.  De  litthauiska 
sändebuden  ville  emellertid  icke  erkänna  zarens  titel,  hvaraf  åtskilliga 
tvister  uppstodo,  som  synas  ha  fortgått  under  de  närmast  följande  åren. 
År  1552,  har  Karamsin  (ibid.,  s.  299)  antecknat  ett  nytt  sändebudskap 
från  polske  konungen  till  Iwan  IV,  men  nämner  icke  Gedroitzki;  antag- 
ligen har  denne  besökt  ryska  hofvet  emellan  dessa  båda  tillfäUen  (1549 
och  1552),  i  och  för  underhandlingar  rörande  det  ofvannämnda  stille- 
ståndsfördraget. 


409 

i  slottet  genom  tvänne  gårdar,  rundt  kring  hvilka  suta 
på  säten  män  af  högrest  växt  och  med  långa  skägg,  in- 
svepta i  lysande  kläder.  Slutligen  infördes  den  polske 
gesandten  i  palatsen,  där  storfursten  jämte  sitt  följe  (af 
bojarer)  befann  sig,  bojarerna  äfvenledes  klädda  på  nyss- 
nämnda sätt.  Storfursten  (Iwan  den  förskräcklige)  satt 
på  en  tron  eller  ett  säte  (sella)  på  långt  afstånd  från  de 
öfrige  furstarne;  han  var  klädd  i  en  lång  fotsid  klädnad 
(longa  talari  tunica  indutus)  af  siden  (ex  serico  villoso), 
som  pryddes  och  bebrämades  af  pärlor  och  ädelstenar. 
I  handen  höll  han  en  spira  eller  en  käpp,  i  öfre  delen 
förgyld,  i  nedre  inlagd  med  silfver,  och  på  denne  stödde 
han  sig;  på  hufvudet  bar  han  en  mitra  eller  så  kallad 
**kalpak"  af  dyrbart  svartbrunt  räfskinn  ("que  istis  in 
terris  maximo  in  pretio  longeque  superant  zebellinas  pel- 
les  quoad  sestimationem").  När  gesandten  fördes  in,  ka- 
stade sig  de,  som  ledsagat  honom,  ned  inför  storfursten 
och  stötte  sina  hufvuden  tre  till  fyra  gånger  mot  golfvet 
("quemadmodum  Moschouitis  moris  est  hoc  modo  reuer- 
entiam  supremam  suo  domino  exhibere  opinantibus**). 
Men  gesandten  blef  af  "procuratorn"  (quem  illi  Przistauu 
vocant)  befald  att  jämte  sina  tjänare  stanna  vid  dörren 
på  50  stegs  afstånd  från  storfursten;  närmare  fick  han 
ej  komma.  Därpå  höll  han  sitt  tal  och  öfverlämnade 
det  kungliga  brefvet  till  sekreteraren  \ 

Moskoviterna  skildras  på  en  mängd  olika  ställen  i 
Olaus'  historia  såsom  synnerligen  skickliga  och  listiga 
köpmän^.  Med  Tatarerna  idkade  de  framför  allt  handel 
med  pälsvaror^.  Hvad  Moskoviternas  sociala  sedvänjor 
angår,  nämner  Olaus  endast  deras  sätt  att  ingå  akten- 
skåp.  De  togo  sig  nämligen  hustrur  genom  rof  och  an- 
sågo  ett  dylikt  sätt  att  gå  till  väga  fullt  rättsgiltigt. 
Hustrurofvet  tillgick  så,  att  fadern  med  sina  vänner  och 


1  Hist.  XI,  C.  10. 

2  Jmfr  Hist.  XIX,  C.  45:  "Gens  illa  Moschovitica  more  GraBcorum 
aatuta  est  et  varia  in  verbis". 

3  Jmfr  Hist.  XVIII,  C.  16. 


410 

släktingar  röfvade  åt  sonen  den  jungfru  han  önskade. 
Genom  det  röfvade  föremålets  skrik  och  tårar  tillkalla- 
des jungfruns  släktingar,  och  vid  deras  försök  att  hjälpa 
henne  uppstod  mellan  de  båda  skarorna  häftig  strid,  men 
flickan  måste  stanna  hos  den  segrande  parten.  Detta 
sätt  att  ingå  äktenskap  förekom  —  säger  Olaus  —  äf- 
ven  hos  Lithauerna  och  Liverna,  men  i  synnerhot  hos 
Kurerna  (praesertim  Curetes)^ 

Slutligen  berättar  Olaus  efter  Matthias  af  Miechow 
om  ett  religiöst  bruk,  som  förekom  "in  confinibus  (Lithu- 
anorum  ac)  Mosco vitarum " .  Det  heter  nämligen:  "sta- 
tuam  esse  publico  itinere  impositam,  quae  patria  lingua 
Zlotahaha  dicitur,  id  est  aurea  vetula;  quam  cinguli  via- 
tores  certis  munusculis  placant,  etiamsi  pili  valorem  non 
excedant,  alioquin  suscepti  itineris  nullam  habituri  se- 
curitatem"  ^.  Matthias  af  Miechow  (1517),  hos  hvilken  be- 
rättelsen om  denna  dyrkan  af  "aurea  vetula"  allraförst 
förekommer  och  från  hvilken  också  Olaus  Magnus  hämtat 
densamma,  omtalar  följande  ^ :  "  Accipiat  (se.  lector)  quod 
post  terram  Viahtka^  nuncupatam  in  Scythiam  penetrando, 
jacet  magnum  idolum  Zlotahaha,  quod  interpretatum  sonat, 
aurea  anus  seu  vetula,  quod  gentes  vicinse  colunt  et  ve- 
nerant,  nec  aliquis  in  proximo  gradiens  aut  feras  agi- 
tando  et  in  venatione  sectando  vacuus  et  sine  oblatione 
pertransit;  quin  imo  si  munus  nobile  deest,  pellem  aut 
saltem  de  veste  extractum  pilum  in  offertorium  idolo  pro- 
jicit  et  inclinando  se  cum  reverentia  pertransit. "  På  An- 
tonius WiEDS  karta  1555  finnes  äfven  ytterst  i  NO.  mel- 
lan Petschora  och  Ob  en  gudabild,  en  kvinlig  figur  (med 
ett  barn  på  armen),  hvilken  ägnas  gudomlig  dyrkan. 
Däröfver    står    legenden:    ^ Solotaja  Baha,  hoc  est  aurea 


1  Hist.  XIV,  c.  9.  2  Hist.  III,  c.  1. 

'  GRYNiEUS,  Nov.  orb.  reg.,  s.  483.  Dock  finnes  "den  gyllene  gnm- 
man**  omnämnd  i  de  ryska  annalerna  för  år  1396.  Se  Akiandeb  i  Suomi 
1848,  s.  121  o.  124. 

^  D.  v.  s.  landskapet  vid  fioden  Wiatka,  en  biflod  till  Kama,  norr 
om  Kasan. 


411 

vetula  idolum  quod  hujus  partis  incolae  adorant".  Seder- 
mera berättar  Herberstein  om  samma  gudabild  \  den 
förekommer  på  Jenkinsons  karta  (1562)  och  enligt  H. 
MiCHOw'-  omtalas  den  utförligt  af  tvänne  författare  från 
slutet  af  16:de  och  början  af  17:de  årh.,  Alessandro  Guag- 
nino  från  Verona  (o.  1580)  och  Peter  Petrejus  de  Erle- 
sunda  (1620).  "Släta  Baba"  eller  den  "gyllene  frun" 
var  en  ifrigt  tillbedd  gudabild  hos  de  finska  Jugrierna, 
hvilkas  ättlingar  torde  utgöras  af  de  nuvarande  Ostja- 
kerna  och  Wogulerna  (i  norra  Ural).  Dessa  folk  under- 
kufvades  fullständigt  af  Moskoviterna  redan  i  slutet  af 
15:de  årh.,  och  enligt  Michows  förmodan'^  torde  den  om- 
nämnda gudabilden  ha  varit  en  under  de  moskovitiska 
eröfringstågen  till  trakterna  i  norr  kvarlämnad  förgyld 
madonnastaty. 


Sveriges  granne  på  andra  sidan  Finska  viken  var, 
utom  det  moskovitiska  väldet,  den  lifländska  ordensstaten, 
sedan  år  1236  förenad  med  tyska  orden  (i  Preussen). 
Olaus  Magnus  kallar  kustlandet  utmed  Finska  viken  (Est- 
land) för  Livonia  aquilonaris  (med  tillägget:  "Catholice 
ecclesie  propugnaculum")^;  dess  gräns  i  öster  var  Na- 
rowa,  vid  hvars  mynning  Cart.  mar.  har  ^  Narvia  Livonie** 
såsom  motsats  mot  "ryska  Narva"  eller  Iwangorod.  Sö- 
der om  detta  nordliga  Lifland  mellan  sjön  Pejpus  och 
Rigaviken  förlägges  Esthia,  förmodligen  på  grund  af  här 
ännu  boende  estnisk  befolkning;  först  söder  om  Esthia 
följer  vid  sydligaste  ändan  af  Rigaviken  eller  "Mare  Li- 
vonicum"  å  \i2Lvt2^n  Livonia  australis.  Benämningen  "ilfart 
Livonicum^  användes  äfven  af  Paulus  Jovius,  som  dock 

^  Rerum  mosc.  comment.,  s.  82 ;  förekommer  äfven  på  de  Herber- 
steinska  kartorna.  Peschels  uppgift,  Geechichte  der  Erdkuude  (utg.  af 
Buge),  s.  317,  att  Herberstein  allraförst  omtalat  nämnda  idol  är,  som 
framgår  af  ofvanstående  framställning,  oriktig. 

2  Anf.  arb.,  s.  39,  s.  40  o.  ff.  '  Anf.  st.,  s.  42. 

*  Detta  syftar  på  ordens  forna  missionsvärksambet  i  dessa  trak- 
ter; sedan  1530  fick  reformationen  insteg  i  Östersjöländerna. 


412 

synes  därmed  ha  menat  Finska  viken  ("Novogardia  vår- 
sus Livonicum  mare**)\  ehuru  på  hans  karta  (i  Baptista 
Agneses  atlas  1555)  läses  namnet  "Mare  Phinnicum". 

Östersjöländernas  topografi  har  i  det  hela  taget  fram- 
stälts  på  ett  ganska  riktigt  sätt  af  Olaus  Magnus,  som 
säkerligen  icke  försummat  att  under  sin  mångåriga  vi- 
stelse i  Danzig  skaflfa  sig  noggranna  och  tillförlitliga  upp- 
lysningar om  dessa  trakter;  därjämte  har  han  studerat 
segelböcker.  Ilmens  och  Peipus'  förbindelser  med  Finska 
viken  ärö  likväl,  som  förut  omnämnts,  oriktigt  återgifna, 
då  man  säkerligen  i  Danzig  bättre  känt  till  själfva  kust- 
landet än  de  längre  in  i  kontinenten  belägna  stora  sjö- 
arne, och  i  alla  händelser  sjöböckerna  (och  sjökorten)  ju 
endast  redogjorde  för  kusterna.  Sydväst  om  Narva  följer 
utmed  Finska  viken  Telsborg,  nu  Tolsburg,  samt  Vesen- 
berg,  därefter  vid  kusten  Borcolun,  som  sannolikt  är  Bork- 
holm  i  Estland.  Utanför  Fegefyr  ^  och  Bivalia  (Rewal) 
ligga  tvänne  mindre  öar,  Nergen,  d.  v.  s.  Nargön,  och 
Ulfven,  nu  ön  Wulff,  i  skärgården  utanför  inloppet  till 
Rewal.  —  Pades  eller  Padis,  Lede,  nu  Lode,  Hapsalia 
(Hapsal)  och  Leal  ligga  alla  i  västligaste  delen  af  Est- 
land i  närheten  af  kusten.  Inuti  landet  läses  Stegenfeur, 
sydväst  därom  Firel  (?)  ^  möjligen  Fikel  ^,  och  Wils,  må- 
hända Viliende,  en  gammal  ort  i  norra  Lifland.  De 
utanför  Estlands  västkust  vid  inloppet  till  Rigaviken  lig- 
gande  stora  öarne  Dagö  och  Ösel  m.  fl.  återfinnas  å  Cart. 
mar.,  den  förra  utan  namn,  den  senare  kallad  med  sin 
gamla  benämning  Osilia;  öster  därom  Memme,  ön  Moon 
eller  Mohn.  Dagö  är  oriktigt  förlagd  väster  om  Ösel  (i 
stället  för  N.) ;  i  sydvästligaste  delen  af  ön  angifves  Dager- 
ort^,    i   norra  Skiollesund,  som  torde  motsvara  Söla  sund 

^  GRYNiEUS,  Nov.  orb.  reg.,  s.  541. 

^  Återfinnes  ej  på  nyare  kartor,  liksom  ej  häller  Vanher  söder  om 
floden  Narowa.     "Fegefyr**  läses  å  Wagenaers  sjökort. 

'^  Namnet  är  otydligt. 

*  Spruner-Menke,  Hist.  Atlas,  Nordische  Reiche,  N:r  V. 

^  Dagerort  är  Dagös  västligaste  spets,  ett  långt  i  hafvet  utskju- 
tande näs  eller  udde. 


413 

mellan  Dagö  och  Ösel;  Beke  är  troligen  Raisk  i  NV.- 
delen  af  Dagö,  ehuru  oriktigt  förlagdt  vid  Sölasund.  Vid 
norra  kusten  af  Dagö  hade  hoUändarne  uppbygt  ett  stort 
torn  C^turris  Hollandorum^),  som  skulle  tjäna  som  sjö- 
märke till  undvikande  af  skeppsbrott^;  det  kallas  äfven 
"Johannes  Kirche"  ^.  På  ön  Ösel,  som  var  ett  särskildt 
biskopsdöme  ("det  Osiliensiska  b. " ) ''^,  lågo  Vick,  Sunneborg, 
nu  Soneburg,  och  Armborg,  d.  v.  s.  Arensburg,  oriktigt  för- 
lagdt till  Ösels  norra  kust  i  stället  för  den  södra.  Syd- 
ost  om  Ösel  ligger  en  mindre  ö,  Trena,  som  antagligen 
är  den  nuv.  Kiihnö  utanför  Pernau- bukt  en;  längre  söderut 
följer  Runa,  den  af  svenskar  bebodda  Runö. 

Därmed  komma  vi  öfver  till  Lifland,  hvars  norra 
del  af  Olaus  Magnus  kallas  Esthia,  troligen,  som  förut 
nämndt,  på  grund  af  den  härvarande  finsk- estniska  be- 
folkningen; ^^Estones^^  omtalas  äfven  ett  par  gånger  i 
Olaus'  historia^.  I  norr  vid  Peipus-sjön  lågo  Lais  och 
Vierbich^;  i  närheten  af  Wirz-järw  Overpe,  som  troligen 
är  Ober-Pahlen,  hvilken  ort  omtalas  redan  i  14:de  årh.'* 
—  vid  kusten  af  Rigaviken  Preno,  förr  Perno,  nu  Pernau. 
Söder  om  Embach  finna  vi  Kirienpe  (Kirempe)  och  Olden- 
doap,  säkerligen  Odempseh  eller  Odenpae  söder  om  Dorpat, 
här  oriktigt  norr  om  sistnämnda  stad,  som  å  kartan  bär 
namnet  Darbatum,  SW.  härom  låg  Falkenravin  eller  Fal- 
kenau  (nu  Walk?),  i  söder  Ringen  vid  en  liten  sjö,  sålunda 
en  dubbelform  för  Wirzjärw'.  Invid  gränsen  till  "Russia 
regalis  nigra"  möta  vi  Milus,  säkerligen  det  nuvar.  Neu- 
haus  eller  Neuhausen,  samt  Marienborg  (Marienburg). 


*  Jmfr  Opera  breve. 

^  Auölegung,  Krist.  Vid.  Selsk.  Forhandl.  N:o  15,  a.  13,  n.  5  (Brennek). 

^  Opera  breve. 

^  Hist.  X,  C.  3,  XIV,  C.  36. 

^  Kan  ej  återfinnas;  väl  knappast  Wittenstein  1.  Weiasenstein  i 
Estland. 

®  Spruner-Menke,  N:o  VI. 

^  Staden  pingen  i  Lifland  ligger  nämligen  vid  södra  ändan  af 
Wirzjärw. 


414 

Livonia  australis  genomskäres  af  tvänne  floddalar, 
båda  utmynnande  i  Rigaviken.  Den  nordligare  af  dessa 
rinner  upp  ur  en  sjö  söder  om  Marienburg,  samt  flyter 
ut  söder  om  Hemsel  eller  Lemsal,  det  är  sålunda  den 
s.  k.  Aa  eller  Treyden-aa.  Invid  denna  ligger  på  högra 
sidan  VelmaVf  d.  v.  s.  Wolmar,  och  Treide  (Treyden)  — 
på  vänstra  sidan  Rinehorg,  nu  Ronneburg,  samt  Wende 
(Wenden).  Söder  om  det  nyss  omtalade  sjöbäckenet  föl- 
jer från  öster  till  väster  Lande,  som  möjligen  är  Laudon 
S.  om  Diinas  biflod  Oger,  Sesvegen,  troligen  Sisselgul  N. 
om  samma  flod  —  Kexhen  —  Ele  d.  v.  s.  Erle  eller 
Erlaa  vid  Oger  —  Smilte  (nu  Smilten),  Segefelt,  sanno- 
likt Segewolde  vid  Aa  —  Sommel,  antingen  Serben  eller 
Hommelhof  —  Kers,  möjligen  Kirckholm,  och  Cronen  — 
som  torde  vara  Kremon  vid  Aa.  På  Diinas  högra  sida 
låg  Uexkiill  eller  Uxkil,  som  Olaus  oriktigt  förlägger 
söder  om  nämnda  flod.  Krysborg  eller  Kreutzburg  låg 
äfvenledes  på  norra  sidan  af  Diina;  å  Cart.  mar.  ligger 
det  söder  om  en  biflod  på  Diinas  högra  hand. 

Den  andra  af  de  i  Rigaviken  utmynnande  båda  flo- 
derna är  den  förut  flera  gånger  omnämnda  Diina,  som 
Olaus  kallar  Depena  (^Diuidna^)^  och  låter  utrinna  från 
den  stora  träsksjön  (^Palus  magna^)  i  det  inre  af  Ryss- 
land. I  Lifland  mottager  Diina  från  höger  en  biflod  flu 
Empsi,  som  torde  vara  den  nuvarande  Ewst;  den  kom- 
mer å  Cart.  mar.  från  en  liten  sjö,  i  hvilken  vi  åter- 
finna Lubansjön.  Vid  Diinas  utlopp  på  höger  sida  låg 
Riga^.  Längre  åt  NO.  mellan  Diina  och  Aa  låg  Memele 
(menas  nuvar.  Miihlengraben?). 

Landet  söder  om  Diina  var  Semgallen,  hvilket  äfven 
tillhörde  lifländska  orden;  Olaus  kallar  det  Semhia,  Här 
lågo  Dalay  nu  Dahlen  vid  en  utvidgning  af  Diina  —  Hu- 
sen och  Karenhusen  (båda  troligen  naitm  på  Kockenhusen) 


^  Hiat.  XX,  C.  3:  Duna,  Dzuina. 

-  Hist.  XX,  C.  3  heter  det:  "In  Duna  vel  Dzuina  prope  Bigam  in 
Livonia  magno  pretio  comparautur  salmones."  Detsamma  gälde  om 
Rhen  och  Weichsel. 


415 

samt  Sellehorg,  na  Seleburg.  Längre  upp  vid  Duna  låg 
Dunehor  g  (Diinaburg).  I  närheten  af  denna  stad  träffas 
flera  otydbara  namn:  norrut  Slaha  (i  Ryssland?)  och 
Vismem{?),  söderut  Rasrem  (möjligen  Reskiza  vid  Ewst?) 
och   Våren  (möjl.  Wallhofen?). 

Kurland  omfattade  egentligen  den  väster  om  Diinas 
mynning  och  väster  om  Rigaviken  i  hafvet  utskjutande 
stora  halfö,  hvars  nordligaste  punkt  är  Domesness  eller 
på  Olaus'  karta  Dusnes.  Olaus  nämner  denna  halfö  ^Cu- 
reternas  land^  (å  kartan  Curetes)  och  omtalar,  att  dess 
kust  (mot  Östersjön)  var  illa  beryktad  för  de  talrika 
skeppsbrott,  som  här  ständigt  förekommo^  Väster  om 
Riga  låg  Tokhem,  nu  Tukum  —  i  NW.  Nyborg^,  nu 
Neuhausen,  och  Oendangen,  sannolikt  Dondangen  söder 
om  Domesness.  Å  själfva  nordspetsen  af  halfön  läsas 
namnen  Deblin  och  Tekke'^,  söderut  vid  västkusten  Luser- 
ort  (nu  Liiserort).  Därefter  följer  Angermin,  d.  v.  s. 
Angermiinde  —  Sakhen,  nu  Sackenhausen  —  Olma  (Gold- 
ingen?)  samt  Änhoten,  förr  Ampotten,  nu  Amboten  öster 
om  nuv.  Libau.  Inuti  landet  läsas  namnen  Adorhen 
(Wormen  ?)  —  Grebn,  det  nuvar.  Grobin  —  Durkein  samt 
Sabel,  möjligen  Zohden  SW.  om  Mitau.  Olaus  låter  Kur- 
land äga  tvänne  mindre  flodsystem;  det  nordligaste  af 
dessa  är  säkerligen  den  kurländska  floden  Windau. 

Från  Preussen,  den  tyska  ordens  gamla  hufvudland, 
skildes  den  lifländska  ordensstatens  besittningar  genom 
det  mellanliggande  till  Litthauen  hörande  Samogitien  (Sza- 
maiten)^,  å  Olaus  Magnus'  karta  Satnogethia  (olim  regnum). 
Olaus  ansåg,  att  detta  land  fått  sitt  namn  af  Goterna, 
som    efter    utvandringen    från  Skandinaviska   halfön  här 


*  Jmfr  Opera  breve, 

^  "Nyborg"  läses  på  två  ställen  å  Cart.  mar. 

^  Dessa  Damn  låta  sig  icke  identifiera;  det  förra  påminner  om 
Dobblehn,  men  detta  ligger  i  Semgallen  SW.  om  Mitau. 

*  Samogitien  eröfrades  af  ordensstaten  1399 — 1405,  men  kom  år 
1411  tillbaka  till  Litthauen,  jmfr  Eneisel,  Leitfad.  der  hist.  Geographie, 
Berlin  1874,  s.  222. 


416 

hade  sin  första  anhaltstation  ^  I  Samogitien  låg  Varna, 
d.  v.  s.  Warnie  (Niedniki);  och  något  norr  om  floden 
Memei  (Niemen),  som  å  Cart.  mar.  är  tydligt  angifven, 
staden  Tanragh  d.  v.  s.  Tauroggen  vid  Jura,  en  biflod 
(från  höger)  till  Memel. 

Storhertigdömet  Litthauen,  Lituania  magnus  ducatus, 
stod  vid  denna  tid  ännu  i  en  slags  personalunion  med 
Polen  ^  och  skildras  som  ett  af  stora  skogar  uppfyldt  vid- 
sträckt land,  rikt  på  vax,  honung,  boskap  och  pälsvärk'\ 
Till  följd  af  den  stora  tillgången  på  bin,  som  höllo  till  i 
ihåliga  trädstammar  (^terrarum  incolo)  sinunt,  ut  ad  cauas 
arbores  arte  ad  eum  usum  aptatas  uel  a  natura  sic  re- 
lictas  euolent  stirpem  multiplicatur»**)^,  förekommo  bjÖ7'- 
nar  till  stort  antal  i  skogarne.  Enligt  Olaus  Magnus 
brukade  man  döda  dem  på  följande  sätt:  "Ursis  igitur 
ad  rapinam  mellis  assuetis  eo  modo  parantur  mortiferae 
insidiae,  ut  (cum  debillissimum  caput  habeant  uti  leo  for- 
tissimum,  quod  aliquando  alapa  accepta  exanimentur) 
clava  lignea,  ferreis  cuspidibus  circundata,  super  foramen 
egredientium  apum  ex  altiori  ramo  vel  alias  suspendatur; 
quae  impatientis  ursi,  mella  rapturi,  capite  reiecta,  reuer- 
tens  interimit  rebellantem  ut  uita  privatus  carnem  et 
pellem  domino  exhibeat,  pro  exiguo  melle."  °  Denna  le- 
gend belyses  äfven  genom  en  å  Cart.  mar.  befintlig  teck- 
ning, föreställande  dödandet  af  en  bi-plundrande  björn 
medelst  en  i  ett  träd  upphängd  med  järnpiggar  försedd 
klubba,  samt  äfven  återgifvande  huru  björnen,  vid  sitt 
letande  efter  honung,  "kväfdes  i  jordhålor"  ^.  Bland  an- 
dra stora  vilddjur,  som  uppfylde  de  litthauiska  skogarne 
(**in  sal  ti  bus  Hercinise  sylvse  versus  Lithuanos"),  nämner 
Olaus  äfven  ^urus^^  (bison)^  om  hvilken  det  heter":  "Urus 
bos    agrestis    adeo    ferax   et  fortis,  ut  armatum  militem 

*  Jmfr  Opera  breve. 

^  Denna  personalunion  upphäfdes  icke  förr  än  genom  fördraget  i 
Lublin  1569. 

3  Hist.  III,  prffif.  4  Hiet.  XVIII,  C.  29. 

•^  Hist.  ibid.  ^  j^j-j.  Qpera  breve.  ^  Hist.  XVIII,  C.  35, 


417 

■equo  insidentem,  cornibus  eleuet  et  prosternat.  Neque 
«nim  homini  neque  ferae,  quam  prospexerit  parcere  nouit; 
idque  crudelius  pleriimque  euenit  quia  maximse  velocita- 
tis  est  cornua  antrorsum  quasi  directe  mittens,  veluti 
bubali  cornua  retrorsum  ad  terga  mittuntur."  '  Dylika 
"uri"  hade  Olaus  själf  sett  i  polske  konungen  Sigismund 
I:s  djurgårdar  ("in  vivariis**). 

Littliauerna  (^^Lithuani*^)  kallas  "gens  fortis  et  belli- 
cosa"  '-;  i  heta  drabbningar  hade  de  ofta  öfvervunnit  Ta- 
tarer, Moskoviter  och  Valacher^.  De  hade  för  vana  att 
tämja  vilda  djur:  "pro  singulari  voluptate  ducunt  fero- 
cissimas  bestias  semper  ad  manum  habere  domesticatas  ac 

omni   eorum  arbitrio    singulariter   obteraperantes 

prajsertim  ursos"  *,  samt  producerade  af  sina  skogar  aska 
("cineres"  å  Cart.  mar.)  och  beck,  hvilket  exporterades^. 
Före  omvändelsen  till  kristendomen,  som  skedde  genom 
Jagello  år  1386,  hade  Litthauerna  enligt  Olaus'  på  Mat- 
THiAS  AF  MiECHOW  stödda  uppgifter  varit  orm-  och  eld- 
dyrkare  samt  äfven  ansett  sina  skogar  heliga*''.  Matthias 
af  Miechow  hade  nämligen  angående  Litthauernas  guda- 
dyrkan berättat':  "Colebant  ab  origine  numina  ignem, 
sylvas,  aspides  et  serpentes;  ignem  qui  per  sacerdotem 
lingua  eorum,  'zincz'  nuncupatum  subiectis  lignis  adole- 
batur;  sylvas  autem  et  lucos  sacrosanctos  et  habitacula 
deorum  putabant;  aspides  vero  atque  serpentes  in  singu- 
lis  dominibus  velut  deos  penates  nutriebant  et  venera- 
bantur."  I  öfverensstämmelse  med  dessa  uppgifter  fin- 
nas i  Olaus'  historia  ett  träsnitt^,  återgifvande,  huru 
Litthauerna   i    sina    skogar   knäböjande  tillbedja  en  orm 

^  Motsvarande  bild  finnea  å  Cart.  mar.  ("urus  hominem  armatum 
equoncit");  jmfr  Opera  breve. 

2  Hiat.  XVIII,  C.  32. 

^  Hiat.  III,  prtT3f.  Förmodligen  åsyftar  Olaus  härmed,  att  Jagello 
(Wladialaw  II)  år  1387  vann  öfverherradömet  öfver  Moldau  och  1396 
öfver  hospodaren  af  Beaaarabien,  jmfr  Kneisel,  anf.  arb.,  a.  215. 

^  Hiat.  XVIII,  C.  32.  *  Opera  breve. 

^  Hiat.  III,  C.  1.  '  GRYNiEus,  Novua  orbia  region,  a.  518. 

8  Hiat.  III,  C.  1. 

27 


418 

och  en  eld,  befintliga  på  hvar  sitt  altare.  Dessa  altaren 
(med  orm  och  eld)  återfinnas  äfven  å  Carta  marina. 

I  vinkeln  mellan  den  icke  namngifna  floden  Niemen 
och  dennes  högra  biflod  flu  Vil,  d.  v.  s.  Wilija,  har  Olaus 
placerat  Litthauens  hufvudstad,  Vilna,  som  dock  i  värk- 
ligheten  ligger  omkr.  100  km.  längre  upp  vid  Wilija, 
under  det  att  nämnda  vinkel  upptages  af  staden  Kowno, 
som  Olaus  i  stället  förlagt  längre  ned  vid  Niemen  under 
namnet  Caum,  Söder  om  denna  del  af  Litthauen  omta- 
las Polonia  med  Posen  ("civitas  Posnaniensis"),  Gnesen 
("civitas  Gnesniensis*)\  Vielisca  och  Bochna  med  sina 
stora  saltvärk ^  samt  hufvudstaden  Cracouia'^, 

Genom  den  s.  k.  andra  freden  i  Thorn  1466  hade 
Polen  förvärfvat  en  stor  del  af  Preussen,  väsentligen 
Westpreussen  (från  tyska  orden) ;  den  östra  delen  af  lan- 
det (Ostpreussen)  fick  orden  behålla,  men  trädde  härför 
i  länsberoende  af  Polen.  Ar  1525  gjorde  sig  emellertid 
med  Polens  samtycke  den  dåvarande  höguiästaren  Al- 
breckt  af  Brandenburg  till  ärftlig  hertig  af  Preussen  och 
tyska  orden  upplöstes.  Olaus  Magnus  talar  därför  om 
ducatus  Prussia,  som  var  Samogitiens  (och  Litthauens) 
närmaste  granne  i  söder  utmed  Östersjökusten.  Den 
nordligaste  floden  här  var  Memel,  som  å  Olaus'  karta 
med  tre  mynningar  (de  förnämsta  Russ  och  Gilgit)  rin- 
ner ut  i  Kurisches  Haflf,  hvars  gräns  mot  hafvet,  Ku- 
risches  Nehrung,  å  kartan  riktigt  framträder  som  en 
smal  mot  norr  utskjutande  landremsa.  Vid  inloppet  till 
detta  haflf  ligger  Memel,  och  stranden  norr  därom  (till 
Nimmersatt)  är  det  troligen  som  afses  med  benämningen 
Vastrand,  Vid  Memels  nordligaste  mynning  låg  Vint- 
borg,  som  i  anseende  till  läget  närmast  motsvarar  Heide- 
krug;  längre  upp  vid  floden  ligger  Magnet  (nu  Ragnit). 
Vid  sydkusten  af  Kurisches  Haflf  låg  Labi,  nu  Labiau ; 
söder  därom  rann  Bregil  eller  Pregel  ut  i  Frisches  Haflf. 

^  Jmfr  Hist.  metropol.  (Joh.  Magn.  ed.  Olaus  Magu.),  Scriptores 
rer.  anec.  III,  2,  s.  83. 

2  Hist.  XIII,  C.  43.  3  Hist.  XIV,  C.  8. 


419 

Dess  å  kartan  angifna  källsjö  torde  motsvara  Mauer-see, 
som  genom  Angerap  sänder  sitt  vatten  till  Pregel;  den- 
nes biflod,  Hu  Alla,  är  ÅUer.  Vid  Aller  låg  Helsberg, 
nu  Heilsberg,  samt  Fridlad,  d.  v.  s.  Friedland  —  vid 
Pregel  Tabia,  d.  v.  s.  Tapiau,  och  nära  dess  utlopp  Ost- 
preussens hufvudstad  Konnigsberg  (Königsberg)  ^  Vid 
Tapiau  visar  kartan  riktigt  förbindelsen  mellan  Pregel 
och  Kurisches  Haflf  genom  Deime.  Vid  en  bukt  på  väst- 
sidan af  Frisches  Haflf  låg  Fiskhus,  nu  Pischhausen ;  vid 
ost-  eller  sydostkusten  Brandebur  g  (Brandenburg),  Varia, 
som  möjligen  är  Braunsberg,  Tolremit,  nu  Tolkemit  och 
Elbing,  Längre  inåt  landet  låg  Vano,  möjligen  det  nuv. 
Wormditt. 

Frisches  Nehrung,  som  fått  en  längd  af  ungef.  20 
ty.  mil  (148  km.)^  och  en  bredd  af  omkr.  2  ty.  mil  (15,2 
km.),  framställes  som  den  egentliga  fyndorten  för  bern- 
stenen och  bär  därför  namnet  ripa  succini,  liksom  på 
moderna  kartor  kusten  från  Pillau  till  Briister  Ort  kallas 
"Bernsteinkuste".  Olaus  framhåller^,  att  många  skrift- 
ställare sysselsatt  sig  med  bernstenens  natur  och  upp- 
komst ;  likväl  var  enligt  Olaus'  mening  sannolikast,  hvad 
nordiska  sagesman  själfve  visste  att  berätta  i  denna  sak, 
hvilket  han  äfven  anför:  "Abietes  seu  pinese  arbores  na- 
tura  sua  resinosse  excelsa  proceritate  super  littora  maris 
sive  super  rivos  vel  alias  sylvarum  declivi tåtes  crescentes 
succinum  sudant,  maxime  dum  maturis  frugibus  solis  fer- 
vor  torrentibus  ipsis  lunio  Julioque  mensibus  incendiosior, 
Cancri  atque  Leonis  tetigerit  metas,  tum  istae  arbores 
»stu  valido  fissis  corticibus  succinum  sui  liquoris  in  sub- 
iectos  latices  seu  fluuios  indurandum  emittunt;  sicque 
stillando  quodcunque  obiectum  corpus  sui  tenacitate  tan- 
quam  glutinum  involvit,  quo  fit,  ut  ranse,  mures,  culices, 
aranese,    muscae,    aristaj,   legumina  et  his  similia  in  resi- 


^  Königsberg  ligger  8  km.  ofvanför  Pregels  mynning. 
^  I  värklighet  går  längden  af  denna  Nehrung,  äfven  om  man  vill 
räkna  denaamma  ända  till  Briister  Ort,  icke  upp  till  100  km. 
8  Hist.  XII,  C.  8. 


420 

noso  hoc  visco  rapta  involvantur  ac  indurentur  etiam  si 
in  arenam  ceciderint  continuatae  guttse,  quia  imbre  su- 
pereflFuso  ad  rivos,  inde  flumiDa  et  tandem  in  mare  de- 
feruntur  ut  saxosa  duritie  coctum,  dira  tempestate  .  .  .  . 
evomatur.  * 

Bernstenen  upplockades  icke  allenast  vid  hafsstran- 
den  efter  hård  storm  (**post  diras  tempestate»** )  \  som 
föranledde,  att  vågorna  spolade  upp  densamma  vid  preus- 
siska kusten^,  utan  äfven  två  till  tre  mil  inåt  landet  i 
åkerfälten  (duobus  tribusve  milliaribus  a  mari  in  agris 
vomeribus  exaratis)^.  Inga  utom  särskildt  utvalde  och 
** besvurne*  arbetare  (deputati  et  iurati  laboratores)  ^  fingo 
uppsamla  bernstenen,  af  hvilken  furstarne  öfver  de  om- 
råden, där  bernstensplockningen  försiggick,  hade  en  inga- 
lunda obetydlig  inkomst.  De  som  arbetade  i  bernsten 
(artificum  succini)  voro  nämligen  organiserade  i  stora 
sällskap  (maximse  societates),  hvilka  betalade  stor  skatt 
dels  till  konungen  af  Polen  och  dels  till  Preussens  hertig 
samt  deras  ämbetsmän^. 


*  Hist.  XII,  c.  20.  2  Hist.  XII,  C.  8. 

^  Jmfr  Hist.  XII,  C.  20.  Hufvudfyndorten  för  bernsten  är  i  de 
•  tertiära  formationerna  i  de  44 — 59  m.  höga  strandkuUarne  i  Samland. 
Företrädesvis  förekommer  den  i  ett  mörkfärgadt,  ler-  eller  sandhaltigt 
lager  af  1,2—6  m.  mäktighet,  den  s.  k.  "blaue  Erde".  Denna  "blåa 
jord"  sträcker  sig  längst  Samlands  hela  nordkust  från  Kurisches  Haff 
till  Bruster  Ort;  härifrån  sänker  den  sig  mot  söder  till  omkr.  13  m.  un- 
der hafvets  yta.  Från  dessa  nedsänkta  lager  hämtar  hafvet  de  massor 
af  bernsten,  som  sedan  urminnes  tider  vid  nordliga  och  västliga  stormar 
uppkastats  på  stranden.  Den  plockas  nu  som  fordom  (jfr  Olaus  Magnus' 
uppgift)  vid  stränderna  eller  uppfiskas  från  hafsbotten  medelst  håfvar: 
en  del  erhålles  äfven  numera  genom  muddring  i  Kurisches  Haff  och 
genom  gräfning  inuti  landet.  Det  senare  sättet  synes  emellertid  ha  varit 
i  bruk  redan  på  Olaus  Magnus'  tid. 

-*  Hist.  XII,  C.  8. 

^  Hist.  XII,  C.  9:  "largum  tributum  principibus  ac  magistratibus 
eorundem  pendunt,  et  forte  opulentior  fors  eisdem  artificibus  proveniret 
si  fragmentorum  succineorum  fusoria  conglutinatione  minutias  igneo  fer- 
vore  conflare  sciunt.  Et  licet  hsBc  ars  avide  satis  desideratur,  ibidem 
tamen  adhuc,  ut  apparet,  nondum  adepta  et  forsan  vix  ut  fusilis  aut 
malleabilie  flat  adipiscetur." 


421 

Flera  tusen  tunnor  bernsten  uppsamlades  årligen  vid 
kusten  och  såldes  i  oarbetadt  tillstånd  till  köpmännen, 
som  därefter  läto  bearbeta  och  exportera  densamma  till 
olika  delar  af  utlandet.  På  själfva  fyndorten  skattades 
bernstenen  ej  synnerligen  högt,  men  desto  mera  öfverallt 
annorstädes  ^ 

Den  förnämsta  exporthamnen  för  bernsten  var  Ge- 
danum'^  eller  Danssik,  som  Olaus  riktigt  förlägger  vid 
Weichsels  västligaste  utloppsarm  innerst  i  den  icke  namn- 
gifna,  men  å  kartan  tydligen  framträdande  Danziger  bukt. 
Vistula  eller  Weichsel  mynnar  å  kartan  med  åtminstone 
en  arm  äfven  i  Frisches  Haflf;  det  är  sålunda  Nogat, 
östra  gränsen  för  Weichseldeltat  eller  det  s.  k.  Werder. 
Weichsel  var  den  stora  vattenvägen  för  den  från  de 
polska  länderna  kommande  betydliga  sädesfrakten;  spann- 
målen forslades  i  båtar  (onerarise  råtes,  lembi,  lyntres, 
scaphse,  dromones  et  multiplex  navigiorum  genus)  utför 
Weichsel  och  dess  bifloder  till  Danzig,  hvarifrån  den  se- 
dermera utskeppades  till  Portugal,  Spanien,  Frankrike, 
England,   Skottland,   Holland  och  Brabant^.     Såväl  Dan- 


^  Om  bernatenens  användning  och  olika  värde  heter  det,  Hiat.  XII, 
C.  9 :  ""Ex  hoc  succino  gentilinm  superstitiosa  vanitate  ob  mirum  splen- 
dorem  simulachra  imo  et  latse  menssB  fusorum  eingulari  artificio  fabri- 
eantur.  Ideo  pretium  eius  per  occasionem  eaentuum  ac  utentium  vari- 
atur  et  eo  avidius  quo  in  se  contineat  omnium  colorum  diversitatem 
atqiie  formam  seu  corpuscula  animalium  praBdictorum  minutorum,  origine 
distillationis  incorporata,  veluti  nonnuUaB  arbores,  qusB  asperitate  aquarum 
lapidescunt",  och  ytterligare  (Hist.  XII,  C.  20):  "Hoc  quod  quasi  atra 
flamma  reeplendet,  semper  ad  ornatum  plebeiarum  fffiminarum  venundatur". 

2  Hiat.  XII,  C.  20. 

^  Jmfr  Hist.  XIII,  C.  10,  som  nämner  "civitas  Gedanensis"  i  detta 
sammanhang,  men  däremot  icke  Weichsel.  Denna  flod  såsom  väg  för 
spannmålen  från  det  inre  af  Polen  namnes  i  Opera  breve;  å  Cart.  mar. 
äro  trenne  "näves  frumentarie"  aftecknade  invid  Niemen  i  närheten  af 
Vilna  (icke  vid  Weichsel).  Olaus'  mening  är  naturligtvis  att  framhålla  såväl 
Niemens  som  Weichsels  betydelse  för  den  polska  sädesfrakten.  Jmfr 
Hist.  VI,  C.  17,  där  det  talas  om  "usus  longarum  navium  in  flumine 
vulgatissimo  Vistula  usque  ad  emporium  Gedauense",  här  likväl  gällande 
frakt  af  silfverarbeten  o.  dyl.  från  Un  garn  till  Östersjön. 


422 

zigs  som  de  öfriga  Östersjöstädernas  hamnar  voro  —  be- 
rättar Olaus  ^  —  både  höst  och  vinter  beständigt  upp- 
lysta (å  Cart.  mar.  angifves  vid  Danzig  ett  fyrtorn)  för 
att  underlätta  sjöfarandes  insegling  och  varsko  dem  för 
faror. 

Danziger  bukt  begränsas  i  nordväst  af  den  smala 
landtunga  ("Putziger  Nehrung"),  som  utgående  strax 
söder  om  nordligaste  punkten  på  denna  del  af  kusten, 
Bese  hovvid,  numera  Rixhöft,  fortsätter  åt  SO.  ända  till 
Hel  (nu  Hele),  som  ligger  på  sydspetsen  af  nämnda  land- 
tunga. Denna  afstänger  en  del  af  Danziger  bukt  under 
namn  af  Putziger  Wiek;  innerst  i  denna  vik  förlägger 
Olaus  staden  eller  byn  Pudska  (d.  v.  s.  Putzig).  Söder 
om  nämnda  "Rese  hovvid  **  (i  st.  för  väster  därom)  för- 
lägger kartan  Lepe,  d.  v.  s.  Leba,  vid  den  lilla  floden 
(å  kartan  utsatt,  men  icke  namngifven)  af  samma  namn, 
något  söderut  följer  Lovenborg  eller  Lauenburg  (ligger 
äfvenledes  vid  Leba).  Ortnamnet  Radven  afser  säker- 
ligen den  lilla  flod,  Radaune,  som  mynnar  ut  i  Danziger 
bukt  invid  Danzig.  Hvad  Meriko  (S.  härom)  afser  är 
ovisst  (möjligen  Mewe?),  Cartus  är  Karthaus,  och  Suko 
möjligen  Subkau;  dessa  orter  ligga  nästan  rakt  i  väster 
från  "Gedanum**.  Längre  västerut  träffas  Contts  eller 
Konitz  nära  en  af  de  små  sj.öar,  som  genomrinnas  af 
Brahe,  samt  Bt/tov  (Biitow)  på  vattendelaren  mellan  Dan- 
ziger bukt  och  den  öfriga  delen  af  Östersjön  i  väster. 
Alla  dessa  orter  lågo  i  dåvarande  polska  Preussen. 


Västerut  följer  Pomerania  ducatus  eller  Hertigdömet 
Pommern.  De  hinterpommerska  floderna  återgifvas  å 
Cart.  mar.  med  en  enda  sådan,  som  ungfär  10  ty.  mil 
(74  km.)  från  utloppet  delar  sig  i  tvänne.  Längst  i  öster 
möter  först  Bode,  nu  Rowe;  söder  om  det  i  norr  utskju- 
tande  Bevekul    mans   (nu  Revekul  vid  Lupow)  låg  Stolp. 

'  Opera  breve. 


423 

Vid  den  östra  af  de  nyssDämnda  två  mindre  floderna  lä- 
ses Casselin,  d.  v.  s.  Köslin,  vid  den  västra  Golnav  eller 
Oollnow.  Söderut  följer  Griffenborg,  säkerligen  Grei- 
fenburg  (som  dock  i  värkligheten  ligger  betydligt  norr 
om  Gollnow  vid  Rega),  Nygård  eller  Naugard  samt  Står  i- 
gärd  (Stargard).  Norrut  vid  kusten  (vid  Stettiner  Haflfs 
mynning)  läses  Camerin,  d,  v.  s.  Kamin. 

Stettiner  Haflf  (eller  Öder  Haff,  som  det  äfven  kallas 
på  de  nyare  kartorna^)  bär  å  Olaus'  karta  namnet  mare 
Stetinicum;  det  framställes  som  en  mindi*e,  obetydlig  ut- 
vidgning af  flu  Odora  eller  Öder  och  har  endast  fått  en 
enda  mynning,  den  ofvannämnda  vid  Kamin,  alltså  Die- 
venow.  Midt  emot  på  fastlandet  läses  namnet  lulin^, 
d.  v.  s.  Wollin;  öarne  Usedom  och  WoUin  ha  sålunda 
gjorts  landfasta  med  landet  väster  om  "haflfet" .  Vid  Oders 
mynning  angifves  Stettin,  längre  åt  NW.  i  närheten  af 
kusten  Anden,  d.  v.  s.  Anklam,  norr  därom  Hedense 
{okändt)  samt  Gripsvold  eller  Greifswald  vid  en  flod 
{Peene?);  strax  därintill  Sundis,  "staden  vid  sundet"  eller 
Stralsund.  Därutanför  låg  ön  Eugia  (Rligen),  om  hvars 
forna  inbyggare  (af  vendisk  stam)  Olaus  yttrar:^  "Quale 
diaboli  ludibrium  ob  dsemonum  cultum  acciderit  infilicibus 
Rugianis  in  urbe  Karentina  (nu  Garz  i  södra  delen  af  ön) 
refert  Saxo  Lib.  XIV^,  ubi  da3monum  illusione  primum 
stupra  hominum  provocata  erant  et  tandem  illico  sub 
ipso  spurcissimo  actu  detestabiliter  punita." 

Väster   om  Pomerani  och  pars  Marchice  (d.  v.  s.  en 

del  af  Mark  Brandenburg)  låg  Obotriterfurstarnes  gamla 

stamland    Magnopolia    ducatus    eller   Mecklenburg.    Här 

låg  Sverin  (Schwerin)  inåt  landet,  längre  åt  norr  Bostok, 

Vismar  och  Gresmoln,  sannolikt  det  nuvar.  Grewesmiihlen. 

*  Jmfr  Sydow-Wagner,  Schul-Atlas,  N:o  20. 

^  Den  gamla  staden  Julin  förstördes  i  grund  1184  af  danskarne; 
den  nya  staden,  Wollin,  synes  dock  tämligen  snart  ha  blifvit  uppbyggd 
i  närheten  af  platsen  för  den  gamla,  jmfr  Eneisel,  of  v.  anf.  arb.  II,  s. 
57  o.  följ. 

3  Hist.  III,  C.  21. 

•*  Saxo,  Hist.  Dan.  ad  P.  E.  Muller,  II,  s.  844. 


424 

Söder  därom  följer  biskopsstaden  Rasseburg  (med  dom- 
kyrka, ^dom^  utsatt  å  kart.)  samt  Bisserov,  möjligen 
nuvar.  Boitzenburg  vid  Elbe.  Mollen  är  MöUn  söder  oro 
Ratzeburg. 

På  andra  sidan  Lubecum  (Lubeck)  och  Trave,  som 
å  Cart.  mar.  förbinder  Elbe  med  Östersjön,  låg  Holsathior 
eller  Holstein.  Vid  Trave  låg  Odelslo  (nu  Oldesloe),  norrut 
Cartus  (okändt)  —  Euthin  —  Hilgehaven  midt  emotFeh- 
marn,  nu  Heiligenhaven,  NW.  —  Kil  (Kiel)  och  slottet 
Gottorp,  Eidern  är  svagt  antydd  på  kartan,  söder  därom 
låg  marsklandskapet  Ditmersia  eller  Ditmarsken  med 
Husem  (Husum,  som  dock  i  värkligheten  ligger  norr  om 
Eidern  i  Nordfriesland),  Lunden  söder  om  Eidern  samt 
S.  MargarettCj  nu  S.  Margarethen  vid  Elbe. 

Landet  väster  om  Älhis  eller  Elbe  bär  å  Olaus*^ 
karta  namnet  Saxonia  inferior,  motsvarande  den  så 
kallade  nedersaxiska  kretsen,  dit  egentligen  äfven  Hol- 
stein hörde  jämte  Mecklenburg  och  de  Braunschweigska 
länderna.  Vid  Elbe  möter  först  Luneburg  med  tillägget: 
^hic  fit  candidissimum  saV^  (Luneburg  är  dock  ej  beläget 
vid  Elbe,  utan  vid  dess  vänstra  biflod,  Ilmenau)  —  Btix- 
stenhuden  (Buxstehude)  —  Staden  (Stade)  vid  en  biflod 
till  Elbe  (Öste  eller  Este ;  Stade  dock  beläget  midt  emel- 
lan dessa  tvänne)  jämte  Hälen,  Midt  emot  på  andra 
sidan  Elbe  Hamburgujn,  fri  riksstad.  Ute  vid  Elbes  myn- 
ning till  vänster  Nugevirke,  som  representerar  ön  Neu- 
werk  NW.  om  Cuxhaven.  Vid  Veser  inne  i  landet  Ver- 
den  och  Bremis  (Bremen)  på  högra  sidan,  väster  eller  syd- 
väst om  floden  lågo  Z>Wsäws^w  (Thedingshausen?)  och  Del- 
menhorst.    Utanför  Wesers  mynning  träffas  ön  Helgaland, 

Frisia  är  Olaus'  namn  på  landet  från  Weser  i  öster 
till  Ijssel  och  Zuider-Zee  i  väster.  Mellan  Weser  och 
Ems  följer  först  Frisia  Orientalis  eller  Ostfriesland  med 
Emden  och  NO.  därom  Wangero  (ön  Wangeroog),  därefter 
Frisia  Occidentalis  eller  Westfriesland  med  längst  i  norr 
Gronigen  (Groningen)  på  ett  kringflutet  stycke  land,  hvil- 
ket  äfven  i  värkligheten  detta  parti  af  Friesland  är,  näm- 


425 

ligen  genom  Schuitens  förbindelse  åt  öster  med  Dollart, 
åt  väster  med  hafvet.  Västerut  invid  kusten  (nu  10  km. 
inne  i  landet)  Docken,  nu  Dokkum,  samt  Leveren,  nu 
Leeuwarden  —  Holsvert  (säkerligen  Bolsward)  och  Sta- 
veren  eller  Stavoren  invid  inloppet  till  Zuider-Zee.  Norr 
om  Ijssel  Svott,  möjligen  Zwolle,  eller  måhända  Sloten 
längre  norrut  vid  Zuider-Zee? 

På  andra  sidan  flu  Sel  eller  Ijssel  läses  Camp,  nu 
Kampen,  Daventra,  nu  Deventer  på  högra  sidan  om  Ijssel, 
i  holländska  provinsen  Overijssel  —  Emen,  d.  v.  s.  Eme- 
rich  i  nu  var.  Westfalen  samt  Bes,  nu  Rees  i  samma  prov., 
båda  de  sistnämnda  orterna  belägna  vid  Rhen.  Väster 
om  den  stora  viken  Zuider-Zee  (med  tydlig  konfiguration, 
men  utan  namn  å  Cart.  mar.)  Hollandie  pars  med  Amster- 
dam,  Horun  (nu  Horn)  och  Enkusen,  nu  Enkhuizen  midt 
emot  Stavoren.  Om  Amsterdam  berättar  Olaus  ^:  **mo- 
lendinorum  usus  nullibi  frequentior  quam  in  Hollandia 
prope  insigne  emporium  Amstelredamense  reperitur,  eo 
quod  ventus  Circius  longissimo  Oceani  tractu  vehementi 
impetu  perflans,  aquas  et  näves  super  altos  aggeres  in 
fossas  immergit.  Aquas  quidem  vi  molarum  exhaustas 
in  mare  remittunt;  sed  näves  rainutim  fractas  ad  alios 
usus  exportant.  Hsec  urbs  Amstelredamensis  nisi  tam  horri- 
bili  maris  inundatione  in  tremulo  fundo  quateretur  tam 
magnifica  templa  et  palatia  ac  sedes  ob  innatam  populi 
magnanimitatem,  sumptuose  construeret,  ut  vix  pares  Eu- 
ropa teneret."  Vid  nordspetsen  af  Nordholland  synes  å 
Carta  marina  fyrtornet  Skellinge  (ungefär  där  staden  Hel- 
der  nu  ligger) ;  med  detta  namn  torde  menas  ön  Terschel- 
ling,  en  af  de  Västfrisiska  öarne.  Hela  den  övärld,  som 
sträcker  sig  från  SW.  —  NO.  utanför  Hollands  och  Fris- 
lands kuster,  är  icke  återgifven  å  Olaus'  karta.  Däremot 
kände  Olaus  mycket  väl  till  de  väldiga  sanddynerna  vid 
Hollands  västkust;  han  har  å  Carta  marina  vid  nämnda 
kust  placerat  fyra  öliknande  kullar  med  inskriften  Mon- 


1  Hist.  XIII,  c.  11. 


426 

tes  arenosiy  samt  beskrifver  dem  på  följande  sätt:  **Vid 
västra  kusten  af  Zelandia,  HoUandia  och  de  båda  Frisia 
uppstå  höga  Sandberg  eller  sandkullar,  uppkastade  genom 
nordanvindens  värkningar  från  det  Germanska  hafvets 
djup.  Till  följd  af  solens  hetta  och  vindarnes  häftighet 
sakna  dessa  sandkullar  fullkomligt  hvarje  spår  af  gräs- 
växt" \  Dynerna  voro  vanligen  försedda  med  fyrtorn 
eller  andra  tecken  för  att  varna  och  vägleda  sjöfarande  ^. 

A  den  på  Carta  marina  synliga  delen  af  England, 
Änglie  pars,  läsas  namnen  Daver  (Dover)  —  Rochester  — 
Gravesen  samt  Lundis,  äfven  kalladt  Londinum^  (London), 
som  oriktigt  förlagts  vid  själfva  mynningen  af  ^w  Thamesis 
eller  Tamesia^  (Ihsnn&en),  Om  Thamsen  berättas  ^:  "Non 
longe  a  Londino  Regia  civitate  Anglise  in  flumine  Tamesia 
reperiuntur  plura  millia  cygnorum  domesticorum."  Norrut 
följer  Hulla  (staden  Hull)  samt  landskapet  Nortumbria. 

Olaus  Magnus  trodde,  att  Twed,  gränsfloden  mellan 
England  och  Skottland,  var  identisk  med  den  stora  bukten 
Firth  of  Forth,  hvarför  denna  å  Carta  inarina  bär  tvänne 
namn,  ute  vid  mynningen  Tveda  (Tweed)  och  längre  in 
Fert  (Firth);  riktigt  låter  Olaus  här  en  från  det  inre  af 
Skottland  (å  kartan  Scocie  pars)  kommande  flod  utmynna, 
ehuru  han  håller  före,  att  denna  flod  är  Tweed.  Vid 
buktens  norra  strand  läses  Marchia,  namn  så  väl  på  lan- 
det (halfön  Fife)  som  på  en  ort  eller  stad  (möjligen  en 
förväxling  med  Merchia)  samt  Bernicum,  sannolikt  Ber- 
wick  (vid  Tweed)  och  Heringtun  (Haddington?).  Norrut 
följer  flu  Forthea  (Firth  of  Forth,  men  förväxlad  med 
Firth  of  Tay);  därbredvid  låg  Skottlands  hufvudstad  jBdw- 
burg    (castrum)    och    utanför    denna   ön   Aemonia.      "Flu 


^  Hist.  XII,  C.  17:  "Extant  in  Occiduis  littoribus  Zelandiae,  Hollandiae 
ac  utriusque  FrisisB  altissimi  arenarum  montes  et  coUes,  solummodo  e 
visceribus  profundi  maris  Germanici,  dudum  vi  ventorum  integro  anno 
aut  plus,  a  Septentrione  perflantium  recoUecti;  qui  nec  herbam,  nec  fni- 
ticem,  nec  virens  aliquod,  ob  Bolis  adusiionem  et  continuam  ventorum 
asperitatem  gignunt." 

2  Hist.  ibid.  ^  ^ist.  XIX,  C.  16. 


427 

Forthea'*  kommer  från  en  i  väst-östlig  riktning  strykande 
betydligare  bergskedja  Alpes  eller  Grampius  möns  (Gram- 
pianbergen).  På  andra  sidan  af  dessa  berg  läses  nam- 
net ^  S,  Andreas,  metropolis  Scotie^  (med  utsatt  domkyrka), 
d.  v.  s.  S.  Andrews  (å  halfön  Fife).  Norr  om  denna  ort 
sträckte  sig  Calidonia  silva,  och  utanför  norra  kusten  i 
**Mare  Deucalidonium"  låg  ön  Armana.  På  nordspetsen 
Äf  Skottland  (halfön  Caithness)  angifver  Carta  marina 
egendomligt  nog  bilden  af  en  i  eruption  stadd  vulkan; 
därutanför  vid  kusten  läses  secura  arena,  A  den  från 
W.  —  O.  fortlöpande  norra  kusten  af  Skottland  läses  föl- 
jande legend:  "His  clipeis  signa  pones  virtutibus  orta  ut 
probitas  generes  luceat  ipsa  tui."  Endast  en  enda  sjö 
omtalas  i  Skottland,  nämligen  lacus  SpinaK 


XV. 

Olaus  Magnus'  efterföljare. 

Det  återstår  att  i  korthet  angifva,  i  hvad  mån  Olaus 
Magnus'  framställning  af  Nordens  geografi  utöfvat  infly- 
tande på  en  efterföljande  tids  geografer  och  geografiska 
kunskap.  Olaus  framträdde  under  senare  delen  af  renäs- 
sanstiden —  under  en  öfvergångstid ;  samtidigt  med  utgif- 
vandet  af  hans  stora  geografisk- etnografiska  arbete  (Hist. 
de  gent.  sept.)  började  engelsmännen  de  betydelsefulla 
upptäcktsfärderna  i  nordost  vid  Europas  mot  Ishafvet 
gränsande  kuster,  färder,  hvilka  sedermera  omedelbart 
fortsattes ' af  holländarne,  och  i  slutet  af  16:de  årh.  fram- 
träder äfven  den  store  geografen  Gerhard  Mercator, 
som  i  viss  mån  kan  sägas  bilda  en  vändpunkt  i  geogra- 
fiens historia.  Oaktadt  dessa  omständigheter  och  oaktadt 
man  mycket  snart  lärde  sig  använda  nytt  material  för 
särskildt  det  kartografiska  återgifvandet  af  Nordens  geo- 

*  Hist.  XIX,  c.   16. 


428 

grafi,  var  Olaus  Magnus'  inflytande  dock  afgjordt  /or- 
härskande  under  hela  senare  hälften  af  16:de  årh.  och  kan 
till  och  med  spåras  in  på  det  17:de  årh. 

I  det  föregående  (kap.  4)  har  redogjorts  för  alla  de 
upplagor,  utdrag  och  öfversättningar  af  Hist.  de  genL 
sept,  som  för  närvarande  äro  kända.  Att  döma  af  dessas 
antal  torde  intresset  för  Olaus'  värk  ha  varit  ganska 
stort,  framför  allt  i  Holland,  som  säkerligen  äfven  vid 
denna  tid  kunde  förfoga  öfver  en  geografiskt  mycket  in- 
tresserad publik.  Något  större  inflytande  synes  emeller- 
tid nämnda  arbete  icke  ha  utöfvat,  hvilket  är  lätt  för- 
klarligt på  grund  af  den  i  visst  afseende  bekvämare  till- 
gången till  Olaus*  kartografiska  arbete  (i  original  eller  i 
bearbetningar)  med  därtill  hörande  kommentartexter.  Af 
Carta  marina  af  1539  finnes,  så  vidt  hittills  är  kändt, 
egentligen  endast  en  enda  originalkopia,  nämligen  den, 
som  offentliggjordes  i  Rom  år  1572  af  Antonio  Lafreri 
(eller  Antoine  Lafrery),  en  fransk  gravör,  som  sedan  år 
1540  var  delägare  i  en  berömd  atelier  för  kopparstick  i 
Rom.  Denna  kopia  är  reducerad  till  ungefär  halfva 
storleken,  men  torde  icke  i  afseende  på  utförandet  kunna 
mäta  sig  med  originalet  ^ 

Af  bearbetningar  af  Carta  marina  (i  första  eller  an- 
dra hand)  kunna  här  omnämnas: 

1)  Sebastian  Munsters  karta  öfver  **Schweden,  Fin- 
land, Gothia,  Nordvegia,  Denmarch,  Issland,  Lappenland 
mit  andern  anstossenden  Lendern"  i  hans  geografiska 
arbete,  Cosmographia,  Beschreibung  aller  Lender,  Basel 
1548.  Kartan  återger  (ograderad)  den  Olaiska  kartans 
kustformer  i  allmänhet,  men  är  tämligen  klumpigt  hop- 
kommen;   figurerna    saknas   helt    och    hållet^,  likaså  en 


^  Jmfr  Nordenskiöld,  Facsimileatlaa,  s.  61,  s.  118.  —  Af  Lafreris 
i  Roma  utförda  kopia  aro  endast  några  få  exemplar  kända.  Ett  förvaras 
på  British  Mnseiim.  Ett  annat  träffas  bland  kartorna  i  exemplar  af  den 
under  namn  af  Lafreris  atlas  kände  till  innehållet  växlande  kartsamling, 
som  år  1576  hopbragtes  i  Rom. 

^  I  stället  har  Miinster  på  en  stor  i  hans  kosmografi  intagen  dnb- 


429 

stor  del  af  originalkartans  topografiska  innehåll  (de  båda 
"Gruntlandise"  fattas).  På  Island  (å  den  Miinsterska 
kartan)  läses  namnet  Hechelherg;  Bottenhafvet  återgifves 
Botnisch  möre  (söderut  i  likhet  med  Cart.  mar.  Swedisht 
möre),  Lacus  albus  kallas  "Der  wys  see"  (med  aflopp  till 
Schwarz  see),  Scythiska  oceanen  Scht/tisch  möre,  Dagö 
har  fått  namnet  Skiolle.  Af  den  kartan  åtföljande  be- 
skrif ningen  öfver  Norden  (i  Cosmographia)  framgår,  att 
MiJNSTER  äfven  begagnat  Olaus'  kommentartext:  "Aus- 
legung  der  neuen  Mappen"  etc.  af  år  1539  —  han  näm- 
ner t.  ex.  de  på  Island  belägna  tre  bergen  Hecla,  Kreiiss- 
berg  (eller  Creiltzherg)  och  Helga^, 

2)  Uti  en  å  biblioteket  i  kgl.  slottet  i  Turin  befintlig 
atlas  af  pergament,  innehållande  28  kartblad,  återger  det 
23:dje  bladet  Nordeuropa  med  samma  utsträckning  som  å 
Olaus  Magnus'  Carta  marina  och  tydligen  afskrifvet  eller 
bearbetadt  efter  denna ^.  Kartbladet  ifråga  återger  den 
Olaiska  kartans  både  västliga  och  östliga  Grönland  (Grut- 
landie  pars)  samt  i  öfrigt  tämligen  noggrannt  ländernas 
konfiguration  å  Carta  marina  med  ett  enda  undantag: 
den  nordligaste  kusten  af  Skandinavien  (vid  Oceanus  scy- 
thicus,  i  närheten  Insule  Magney)  är  endast  prickad  (....) 
i  en  rak  linie  från  väster  till  öster.  Namnen,  som  en- 
dast uppgå  till  omkr.  ett  60-tal,  synas  vara  ytterst  slarf- 
vigt  afskrifna  efter  Carta  marina  och  ha  ofta  fått  en  all- 
deles förvriden  form.  Som  exempel  härpå  kan  nämnas: 
Griptonticus  (å  Island,  svarar  till  "Criptoporticus"),  Tengil- 
Hur  Rex  scricfinorum  (Tengillus),  arfrimiur  Rex  Heligorum 
(Argrimus  Rex  Helsingorum),  Pelerum  (Pele),  Scrifinia 
biarma  (Scricflnnia,  Biarmia),  Tamasta  vetavisti  (Tavastia 

bel  foliotafla  sammanstäldt  de  teckningar  af  stora  hvalar  och  vidunder- 
liga djur,  hvarmed  01au8  i  så  rikt  mått  hade  prydt  sin  karta. 

'  Miinster  synes  äfven  ha  sett  (i  manuskript)  Johannes  Magnus' 
då  ännu  ej  tryckta  Hist.  Goth.  Sueonunque  Reg.  (utkom  1554]. 

^  Denna  karta  finnes  skematiökt  återgifven  af  Heinr.  Wuttke,  Zur 
Oeschichte  der  Erdkunde  in  der  letzten  Hälfte  des  Mittelalters,  (Taf.  IX, 
d.  Jmfr  8.  68  o.  ff.).  Jahresbericht  des  Vereins  fur  Erdkunde  zu  Dres- 
den, VI— VII,  Dresd.  1870. 


430 

vel  Tavesthia),  Pagasea  (Pagaska),  Midelea  (Middelpadia), 
Tacsa  ("Lixen**  eller  "lacus  Sili^n**),  Uluprandi  (Verme- 
landia),  insbi  (Wisbi)  o.  s.  v.  Af  sjöar  finnas  angifna 
Lacus  alhus  (namn  utsatt)  samt  (utan  namn)  Luleträsk, 
Umeträsk,  Venern  och  "Lacus  niger"  (i  Finland  =  Saima). 
Bergara  (i  Norge;  å  Cart.  mar.  "Berkara",  d.  v.  s.  Bir- 
karlar)  är  uppfattadt  som  ortnamn;  Liunia  australis  (Li- 
vonia a.)  är  oriktigt  förlagdt  till  Preussen  (vid  Gedamimy. 
Afskrif våren  eller  bearbetaren  synes  ha  varit  en 
italienare;  att  döma  af  inskriften  ^Regina  Anglice^  vid 
Britanniens  ostkust  är  kartan  förfärdigad  efter  år  1553 
(Marias  af  England  tronbestign.).  Wuttke  ^  anser  den  tro- 
ligen vara  utarbetad  mellan  1556—1566. 

3)  NicoLO  Zeno  d.  yrs  bekanta  karta,  Venedig  1558; 
rörande  det  inflytande  denna  mångomskrifna  karta  rönt 
af  Carta   marina   hänvisar  jag  till  Brenners  utredning^. 

4)  Bearbetning  af  Olaus'  karta  i  en  handskrifven 
italiensk  atlas  från  16:de  årh.  (i  Miinchens  stadsbibliotek), 
omnämnd  af  Brenner'^. 

5)  FicKLERs  karta  af  år  1567.  För  denna,  jämte  de 
tvänne  mindre  kartorna  (identiska)  i  Johannes  Magnus' 
Hist.  de  Goth.  Sueon.  Reg.  (Rom  1554)  samt  Olaus  Magnus' 
historia  (Rom  1555)  har  jag  redogjort  i  det  föregående 
(kap.  3). 

6)  Karta  af  Jac.  Gastaldi  öfver  norra  Europa,  Venet. 
1568,  i  Lafreris  atlas  (1575)^.  Att  detta  är  en  bearbet- 
ning (ej  afskrift)  af  Carta  marina  framgår  af  en  mängd 
omständigheter;  så  t.  ex.  finnes  å  densamma  angifven  en 
insjö  i  Västergötland,  Ässon  lago  (d.  v.  s.  Asunden)  och 
därintill  Boghesont,  hvilka  båda  namn  saknas  å  Cart.  mar. 


*  Namnet  Fieladnl  i  Norge  (Telemarken)  synes  tyda  på  någon  okänd 
källa  begagnad  vid  sidan  af  Carta  marina. 

^  Anf.  st.,  8.  63. 

3  Krist.  Vid.  Selsk.  Forhandl.,   1886,  N:o  15,  s.  18  o.  flf. 

**  Anf.  st.,  8.  17.  Att  denna  karta  ej  är  identisk  med  Turinerkartan 
framgår  af  de  af  Benner  anförda  ortnamnen:  scut,  floste,  sadh  o.  a.  v 

^  Kart.  är  reproducerad  i  Nordenskiölds  Facsimileatlas. 


431 

Kustteckningen  är  också  något  olika  å  de  resp.  kartorna. 
Gastaldi  har  öfversatt  den  Olaiska  kartans  namn  till 
italienska  (Golfo  Finisco  —  Lago  bianco  —  Lago  olela 
o.  s.  v.),  men  synes  äfven  ha  begagnat  Ficklers  karta 
(af  1507),  att  döma  af  beteckningen  för  Hvita  hafvet :  Golfo 
Gradvich  (Grandvicus  sinus).  Breddbestämningen  är  täm- 
ligen riktigt  utförd. 

7  Abraham  Ortelius*  karta  öfver  Norden  (Scandia 
sive  Eegiones  Septentrionales)^  i  Theatrum  orhis  terrarum 
Antw.  1573.  Ortelius  (f.  1537,  f  1598)  var  egenthgen 
karthandlare,  kartsamlare  eller  kartutgifvare  (i  Antwer- 
pen),  och  icke  kartritare  eller  kartgravör;  "men  han 
samlade  allt  det  på  hans  tid  tillgängliga  kartmaterialet 
och  hopfogade  med  stor  skicklighet  af  detsamma  ett  mo- 
dernt kartvärk,  h vilket  för  alltid  utträngde  Ptolemseus' 
geografi  såsom  kartografisk  handbok"  ^.  För  sin  karta 
öfver  Norden  har  Ortelius  begagnat  Ziegler  (1532),  Olaus 
Magnus  Carta  marina  (1539),  Zenokartan  (1558)  och  Fick- 
lers karta  1567  m.  fl.  Skandinaviens  konfiguration  är 
uppritad  efter  både  Fickler  (Trondhjemsf jorden)  och  Olaus 
Magnus,  ehuru  Ortelius  äfven  tillgodogjort  sig  engels- 
männens och  holländarnes  upptäckter  i  norr.  En  egen- 
domlig följd  af  dessa  olika  källors  användning  är,  att 
Ortelius  t.  ex.  har  tvänne  "Wardhuus";  ett  efter  Olaus 
Magnus  vid  dennes  Doms  haf,  och  ett  annat  långt  i  nord- 
ost härom  straxt  invid  Kola,  säkerligen  hämtadt  från  nå- 
gon holländsk  karta.  Nomenklaturen  å  kartan  är  till 
allra  största  delen  (med  ett  och  annat  fel  vid  afskrif- 
ningen)  direkt  hämtad  från  Carta  marina  (Lacus  albus 
—  Berge  —  Starigar  —  Scricfinnia  —  Laxastrem  — 
Swackbij  o.  s.  v. 

8)  Gerhard  Mercator  (f.  1512  f  1594):  å  dennes 
stora  glob  1541  äro  Skandinaviska  halfön  och  Östersjön 
utlagda  med  ledning  af  Olaus  Magnus'  karta  1539.  Mer- 
cators  stora  kartvärk  (atlas)  var  redan  i  manuskript  får- 

^  Finnes  å,  Upsala  Universitetsbibliotek. 
-  Se  Nordenskiöld,  Facsimileatlas,  s.  124. 


432 

digt,  då  Ortelius  utgaf  sin  **Theatrum  orbis**,  hvilket. 
föranledde  Mercator  att  uppskjuta  utgifvandet  af  sitt  ar- 
bete. Först  året  efter  Mercators  död  utgaf  sonen  Ru- 
moldus  år  1595  den  första  upplagan  af  kartvärket  i  dess 
helhet:  Atlantis  geografia  nova  totius  mundi ^.  Kartan  öf- 
ver  Norden^  {Suecia  et  Norvegia  —  med  angränsande 
områden)  är  äfvenledes  i  allmänhet  utarbetad  efter  Olaus 
Magnus'  Carta  marina*':  Hvita  hafvet  är  visserligen  ut- 
lagdt  å  kartan  (efter  de  nyaste  upptäckterna),  men  nord- 
väst därom  träffas  den  Olaiska  kartans  Lacus  albus  (i 
stället  för  Kandalaksviken)  med  utlopp  förbi  Nordenborg 
(efter  Fickler)  till  nämnda  haf.  I  Biarmia  läsas  ort- 
namnen Berga  och  Starigur;  därefter  följer  Scricfinnia 
och  Domshaf,  här  förvandladt  till  ortnamn.  SO.  om  S. 
Andreas  (Ecclesia  S.  Andrese)  läses  namnet  Landrigia 
Silua  (finska  landryggen),  och  väster  och  söder  därom 
följa  alla  de  ortnamn,  som  återfinnas  på  Carta  marina. 
Bottenhafvets  konfiguration  är  sämre  än  å  Olaus'  karta. 
I  Norrland  och  mellersta  Sverige  är  förhållandet  med 
ortnamnen  detsamma  (t.  ex.  Swackhy  —  Svaka  lacus  — 
Lixen  —  Silen  lacus  —    Verme  lacus). 

För  Norge  har  Mercator  användt  utom  Carta  marina 
äfven  Ficklers  karta  1567  (efter  hvilken  Trondhjemsfjor- 
den  är  utlagd)  samt  sannolikt  också  Zieglers  Schondia 
1532:  Sognifal  möns. 

För  södra  Sverige  ha  andra  källor  än  Carta  marina 
stått  till  Mercators  förfogande,  däribland  säkerligen  Zieg- 
ler:  Somen  lacus. 

För  de  östra  delarne  af  Mercators  karta  (Ryssland 
o.  s.  v.)  ha  postolaiska  källor  begagnats,  möjligen  däri- 
bland WiEDS  karta  1555:  Polna  flu, 

9)  Material  från  Carta  marina  {Bomshaff  o.  s.  v.) 
finnes    bl.    a.    äfven    å    Matthias    Quadus'    karta  öfver 


^  Nordenskiöld,  auf.  arb.,  s.  131. 
''^  A  Upsala  Universitetabibliotek. 

•^  Att  Mercator  dessutom  känt  till  Olaus'  Hist.  de  gent.  sept.  fram- 
går af  uppgift  härom  i  den  kartorna  åtföljande  texten. 


433 

Norden  {Septent.  Begmi.  Svetice  Gothice  Norvegice  Daniw 
etc.)  uti  hans  en  tid  ganska  allmänt  begagnade  arbete 
Europce  totius  descriptio,  Colon.   1596. 

Genom  de  utvidgade  och  förbättrade  Mercators- 
upplagor,  som  efter  mästarens  död  utgåfvos  af  kartgra- 
vörerna  Hondius,  far  och  söner  \  kan  Olaus  Magnus'  in- 
flytande på  Nordens  kartografi  (konfiguration  och  nomen- 
klatur) följas  ännu  in  i  första  hälften  af  17:de  årh.  (t.  ex. 
1628,  1632)^.  Men  redan  innan  detta  inflytande  alldeles 
försvunnit  från  de  holländske  kartografernas  kartor,  hade 
i  Sverige  Andreas  Bureus  (f.  1571  f  1646),  dels  genom 
sina  specialkartor  öfver  stora  delar  af  Skandinavien  och 
dels  genom  sin  stora  karta  1626,  brutit  ny  väg  för  det 
kartografiska  återgifvandet  af  Norden  och  för  den  geo- 
grafiska kännedomen  om  dess  länder.  Därmed  hade  Olaus 
Magnus  också  förlorat  all  betydelse  för  framställningen  af 
Nordens  geografi.  Dock  kan  ännu  så  sent  som  å  J. 
ScHEFFERs  karta  öfver  det  nordligaste  Skandinavien  i 
hans  arbete  Lapponia  1673  skymtas  ett  sista  spår  af 
densamme  i  uppgiften,  att  "Trinnis",  d.  v.  s.  Kolahalf- 
ön,  en  gång  synes  ha  kallats  Biarmia  och  att  —  an- 
gående Finmarken  —  "Finmarchia  seu  Finlappia  olim 
Skridefinnia  dicta " . 


*  Jmfr  Pesciiel-Ruge,  Geschichte  der  Erdkunde,  s.  422;  Norden- 
skiöld, FacsimileatlaH,  s.  132. 

-  Kartor  af  Hondius  från  dessa  år  finnas  å  Upsala  Universitets- 
bibliotek. 


28 


Tryckfel. 


8.     10,  9  rad  nedifr.  står  23  f.  Kr. 


n 


17,  not  7 

20,  „     5 

21,  .     7 
27,    „     1 

139,  10  rad  uppifr. 

147,  not  4 

214,    „     3 

240,  3  rad 

258,  2:dra  stycket 


Bd  IX 
Bd  IX 
Bd  IX 

Giungagap 

Occidum 

terra 

Fokaälfven 

Rangifver 

17:de  årh. 


bör  vara  23  e.  Kr. 
Bd  X. 


» 


» 


Bd  X. 
Bd  X. 

Ginungagap. 

Occiduum. 

terrse. 

Faks-  (eller  Fax-)  älfven. 

Bangifer. 

14:de  årh. 


1 

* 

1» 

r.. 

• 

•;  ■  '  ..  ■  -i-  '''SÅ-  •^*rA. 

.^:.Äy^  ..••■.  i 

• 

■•  • 

■  • 

■  ■  •> 
■  .*    ".  ■■ 

• 

-r' 

i' 

i 

.  1 

• 

V 
• 

■■■•      «>.    JK  -.    •    '  s^.  .•         .' 

1^